Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

överfisket i Östersjön och det svenska torskstoppet

Interpellation 2002/03:89 av Persson, Sven Gunnar (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-12-09
Anmäld
2002-12-09
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2002-12-13
Sista svarsdatum
2003-01-23
Besvarad
2003-02-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 december

Interpellation 2002/03:89

 av Sven Gunnar Persson (kd) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om överfisket i Östersjön och det svenska torskstoppet

Under lång tid har det varit känt att det förekommer ett omfattande överfiske och svartfiske efter torsk i Östersjön. Såväl Kustbevakningen, Fiskeriverket, olika experter som svenska fiskare har påtalat detta i olika sammanhang. I TV 4-programmet Kalla Fakta, torsdagen den 5 december, redovisades i olika inslag ytterligare material som med all önskvärd tydlighet visade på detta förhållande. Överfisket uppskattas omfatta minst 50 % av de kvoter som fastställts.

Regeringen har i det vällovliga syftet att minska fisketrycket på torsk sagt att man vill införa ett ensidigt svenskt torskfiskestopp. Fiskeriverket har i en konsekvensanalys visat att ett sådant stopp skulle ha en mycket begränsad påverkan på torskbeståndet och lekbiomassan i Östersjön. I ljuset av uppgifterna om ett omfattande överfiske framstår den positiva påverkan på torskbeståndet som ett ensidigt svenskt fiskestopp som försumbar. Fiskare från andra nationer kan fortsätta sitt överfiske. I det ovan refererade TV 4-programmet säger en företrädare för en av Sveriges stora fiskgrossister att ett torskstopp i Sverige inte är något problem eftersom man tar svartfiskad torsk från Polen i stället. Fiskeribiologen P O Larsson på havsfiskelaboratoriet i Lysekil tror att svartfisket motsvarar ca 50 % av det legala fisket. Han är övertygad om att svartfisket är den främsta orsaken till att torskstammen är hotad.

Det är mycket angeläget att torskbestånden i Östersjön kan skyddas och ges förutsättningar att växa. Det finns många åtgärder som kan bidra till detta utan att ett totalstopp för fisket behöver införas. Exempel på sådana åtgärder är:

  • fler och större områden som är fredade för torskfiske,
  • förlängt fiskeuppehåll under fiskens lekperiod,
  • utökade minimimått för fångad fisk genom krav på redskapen,
  • utflyttning av trålningsgränser samt
  • införande av krav på redskap för att minska bifångster vid fiske efter bland annat räkor och kräftor.

Efter att tidigare uppgifter om det omfattande överfisket nu bekräftats måste ökade kontroller och strängare sanktioner vid överträdelser av de bestämmelser som reglerar fisket ses som den allra viktigaste uppgiften för att skydda torskbeståndet. Ett sådant arbete måste omgående initieras nationellt, bilateralt och inom EU. Att genomföra ett ensidigt svenskt torskfiskestopp med ringa betydelse för beståndet, men med oöverblickbara konsekvenser för fiskerinäring och kustsamhällen, måste ses som ett slag i luften.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till jordbruksministern:

Vilka åtgärder avser jordbruksministern att vidta för att omgående få till stånd skärpta kontroller av torskfisket, nationellt och internationellt?

Vilka åtgärder är jordbruksministern, i ljuset av uppgifterna om svartfiske, beredd att vidta för att ompröva förslaget om ett ensidigt svenskt torskfiskestopp?

Debatt

(13 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:89, överfisket i Östersjön och det svenska torskstoppet

Interpellationsdebatt 2002/03:89

Webb-tv: överfisket i Östersjön och det svenska torskstoppet

Protokoll från debatten

Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 19 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Sven Gunnar Persson har frågat mig om vilka åtgärder jag avser vidta för att omgående få till stånd skärpta kontroller av torskfisket, nationellt och internationellt, samt vilka åtgärder som jag, i ljuset av uppgifterna om svartfiske, är beredd att vidta för att ompröva förslaget om ett ensidigt svenskt torskfiskestopp. Först vill jag framhålla att situationen är ytterst bekymmersam för många fiskbestånd och särskilt för torsken. En ansvarsfull fiskepolitik kräver därför kraftfulla åtgärder för att bestånden inte ska kollapsa utan i stället återhämta sig. Regeringen har därför aktivt verkat inom EU och internationellt för åtgärder mot överfiske och en effektivare kontroll av fisket. Regeringen kommer vidare i enlighet med vad som tidigare har aviserats att föreslå riksdagen att ca 50 miljoner kronor tillförs till Kustbevakningen för år 2004 för förstärkning av övervakningen och satellit- spaningen till havs, vilket bland annat leder till en förbättrad fiskerikontroll. Nationellt är Fiskeriverket den myndighet som har ansvaret för förvaltningen av fiskekvoter medan fis- kerikontrollen utförs till sjöss och i hamnar av i första hand Kustbevakningen. Sedan år 1997 har en rad åtgärder vidtagits för att förbättra övervakningen av de svenska fiskekvoterna. Fiskeriverket har inrättat en särskild kontrollavdelning. Arbetet med fiskerikon- troll är prioriterat, och ett effektiviseringsarbete på- går, som till exempel utveckling av Fiskeriverkets databas för registrering, lagring och rapportering av fiskeridata. Rutiner har utvecklats för samkörning av uppgifter från olika källor, bland annat rapporter om fiskfångster och uppgifter om försäljning av fångst. Införandet av satellitkontroll för större fiskefartyg samt arbetet med ett riskbaserat fiskerikontrollsystem är andra viktiga moment. I syfte att förbättra övervakningen av de svenska kvoterna har dessutom förbättringar genomförts för att minimera riskerna för att fiskekvoterna ska över- skridas. Detta har inneburit att det införts nya rutiner för fiskestopp och ett effektivare system för att fast- ställa artsammansättningen i fångsterna. Regeringen har dessutom beslutat om en proposi- tion med förslag till strängare sanktioner i samband med överskridande av fiskebestämmelserna. Proposi- tionen kommer bland annat att innehålla förbättrade möjligheter till administrativa påföljder, som tillfällig indragning av yrkesfiskelicenser och fartygstillstånd. Vid landning av otillåten fångst ska en avgift kunna tas ut. Dessutom är det en höjning av straffet för brott mot fiskelagen. Propositionen kommer att överlämnas till riksdagen i morgon, den 5 februari 2003. Inom ramen för Fiskerikommissionen för Öster- sjön, IBSFC, har ett samarbete utvecklats på kon- trollområdet. Alla länder runt Östersjön har under år 2002 utarbetat nationella aktionsplaner för kontroll av torskfisket. Kontrollnätverk har utvecklats, och ett utbyte av kontrollpersonal pågår mellan de baltiska länderna och Sverige. Under innevarande år planeras ett fortsatt utbyte med Lettland och Litauen. Vidare hålls ett kontrollmöte i Göteborg just i dagarna, den 4-5 februari, där ett förbättrat kontrollsamarbete i Östersjön ska diskuteras. Inom ramen för EU:s bistånd till ansökarländerna har svenska kontrollexperter under år 2002 varit en- gagerade i bland annat Estland. Sverige har, i samband de årliga bilaterala fiske- förhandlingarna när det gäller Östersjön, aktivt drivit kraven på förbättrade kontrollbestämmelser. Genom detta finns det numera bland annat krav på fungeran- de satellitövervakning i avtalen för år 2003. På det internationella området kommer EU:s ut- vidgning att få stor betydelse. Ett EU-inträde för länderna runt Östersjön kommer, inom en snar fram- tid, att ge nya förutsättningar för en betydligt förbätt- rad fiskerikontroll. Sven Gunnar Persson frågar också vilka åtgärder som jag, i ljuset av uppgifterna om svartfiske, är beredd att vidta för att ompröva förslaget om ett ensi- digt svenskt torskfiskestopp. Som ni säkert väl är medvetna om har vi nu fått besked från kommissionen om att Sverige inte kan genomföra det planerade nationella stoppet av torsk- fisket. Detta är mycket beklagligt då vår uppfattning fortfarande är att torskbestånden befinner sig i en sådan situation att ett nationellt torskstopp kan moti- veras. Men det innebär att det i nuvarande situation är mycket angeläget att vidta alternativa nationella åt- gärder. De kan, i likhet med interpellantens förslag, vara utökade fredningsområden för lekande torsk, justering av trålgränser med mera men också utveck- ling och införande av nya selektiva redskap. Jag har därför tillsatt en arbetsgrupp som ska rapportera till mig och komma med konkreta förslag för att trygga torskbeståndens utveckling.
Sven Gunnar Persson (Kd)
Anf. 20 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Jag vill tacka jordbruksministern för svaret. Det är ett ambitiöst men, som jag uppfattar det, otillräckligt svar. Jag ska försöka förklara varför. Jag delar naturligtvis jordbruksministerns uppfatt- ning om att det är angeläget och nödvändigt med åtgärder som skyddar torskbeståndet i Östersjön. Torsken är hotad. Torsken ska skyddas och bör skyd- das på olika sätt. Men vi har lite olika uppfattningar om hur det bör ske. Det kanske grundar sig i lite olika analyser av vad som är problemet och vad som hotar torskbeståndet. Jag menar att överfiske och svartfiske är ett stort problem som måste mötas med kraftfulla åtgärder. Det är kanske det allra viktigaste hotet mot torskbe- ståndet. I min fråga uppskattas överfisket till ca 50 % av kvoten. Det är en försiktig uppskattning som har nämnts också av experter i olika sammanhang. Det är svårt att få fram några faktiska siffror. Man kan exempelvis utgå från det antal båtar som faktiskt finns i Polen och Baltikum - det är cirka tusen båtar som fiskar i Östersjön - och utgå från de fiskeansträngningar som man har sett med ögonen. Om de tar upp ungefär lika mycket som svenska fiskare skulle bara detta innebära att den dubbla kvo- ten tas upp. Det här rör båtar som är mellan 15 och 24 meter. Dessutom finns det båtar under 15 meter och alla andra EU-båtar. Då handlar det inte om att man tar upp 75 000 eller 76 000 ton som är kvoten, utan då handlar det om kanske 200 000 ton, och då är det ett rejält överfiske. I stället för att ta itu med detta på allvar har man föreslagit ett ensidigt svenskt torskfiskestopp. Det är här som det blir så fel menar vi. Jag vill fråga jordbruksministern om hon delar bedömningen att det är det internationella överfisket, svartfisket, som är det stora hotet mot beståndet och i så fall varför regeringen inte har vidtagit mer kraft- fulla åtgärder, varit mer aktiva på den internationella arenan, för att komma till rätta just med det interna- tionella svartfisket. Norge har ju exempelvis infört, och har haft under en längre tid, så kallade checkpoints, där man anger positioner där båtarna går in och ur respektive lands vatten och där det finns möjligheter att borda. Jag vet att vi har ett sådant avtal med Polen, men om jag uppfattade det rätt handlar det bara om sillfiskebåtar och inte om torsk. På det här området hade det funnits möjligheter att snabbt och effektivt få till stånd bilaterala avtal om checkpoints med olika länder och inom det baltiska havsmiljöområdet. Det skulle på ett mer effektfullt sätt göra att man, praktiskt genom bordning och kon- troller på plats, skulle komma åt överfisket och svart- fisket. Jag är väldigt intresserad av att veta hur jord- bruksministern ser på just överfisket och dess kon- sekvenser för beståndet.
Jan Andersson (C)
Anf. 21 Jan Andersson (C)
Herr talman! Jag delar ministerns inställning, att läget är bekymmersamt. Jag ser också i svaret på den här interpellationen att ministern har för avsikt att låta en arbetsgrupp lägga fram konkreta förslag. Vad jag förstår gäller det konkreta förslag på nationell nivå. Enligt mitt synsätt är "nationell nivå" alldeles för snävt när det gäller torskfisket. Torsken känner inga nationsgränser. Torsken har inga kartor, och hade torsken haft kartor hade den ändå inte kunnat läsa dem. Det är alltså gemensamma insatser på interna- tionell nivå som krävs för att långsiktigt säkerställa torskbestånden i Östersjön. Det är inte heller någon statshemlighet att det vid de internationella fiskeförhandlingarna i höstas fanns utsikter om att det svenska kravet på höjt minimimått på 40 centimeter var på väg att nå framgång. Det var något som, enligt uppgift, förbyttes i sin motsats i samma sekund som det svenska nationella kravet på stopp blev känt. Känns det då inte för ministern och regeringen som ett misslyckande att förslaget om stopp sannolikt var kontraproduktivt när det gäller torskbeståndets fortlevnad? Min andra fråga till ministern, mot bakgrund av vad jag har talat om här tidigare, är: När är ministern och regeringen beredd att lyfta blicken från marken, titta ut över Östersjön och inse att det är internatio- nella åtgärder som krävs för att bevara torskbestånden i Östersjön?
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 22 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Jag har med intresse tagit del av in- terpellationen och svaret från statsrådet. I likhet med Jan Andersson har jag fäst mig vid en speciell mening i statsrådets svar. "Men det innebär att det i nuvaran- de situation är mycket angeläget att vidta alternativa nationella åtgärder". Låt mig först slå fast att det är viktigt att vi har ett torskbestånd som tål en beskattning över tiden. Det är ingen tvekan på den punkten. Men jag blir bekymrad när statsrådet tänker sig just nationella bestämmelser, som vi vet ensidigt slår mot svenskt näringsliv, och att man inte mer verkar för att få den samlade EU-15 att arbeta. Jag vet att ansträngningar har gjorts, men jag är övertygad om att de skulle kunna intensifieras ytterligare. Mot bakgrund av att kommissionen ganska tydligt har upplyst den svenska regeringen om att ett ensidigt torskstopp inte är en framkomlig väg är detta i samma riktning: Trots kommissionens påpekande ska vi ändå vidta nationella åtgärder. Min raka fråga till statsrådet och den svenska re- geringen blir: Är ni beredda att offra de svenska torskfiskarnas möjlighet till utkomst bara för att vi på något sätt ska gå före? Det har troligtvis inte heller någon som helst betydelse. Arbetet borde i stället läggas på det europeiska planet. Jag skulle vilja ha ett svar på denna fråga.
Marie Wahlgren (Fp)
Anf. 23 Marie Wahlgren (Fp)
Herr talman! Jag tror att vi alla är eniga om att detta är en mycket viktig fråga och att torskens över- levnad inte bara är en fråga för denna riksdag utan framför allt för dem som arbetar i näringen, det vill säga torskfiskarna. Den debatt som vi har haft det senaste halvåret, och där torskfiskestoppet på något sätt har satt politiker mot näringen, har varit väldigt kontraproduktiv. Näringen själv har haft många för- slag på hur man ska kunna få ett mer hållbart fiske. När kommissionen nu har fått regeringen att backa från ståndpunkten om ett torskfiskestopp undrar jag hur man ska involvera näringen så att man får den viktiga dialog som behövs för att detta arbete ska fortskrida. Jag ser med tillfredsställelse att regeringen också tar tag i frågan om svartfiske. Folkpartiet har föresla- git 70 miljoner till kostnader för ökad övervakning. Jag hoppas att de 50 miljoner som regeringen föreslår i alla fall följer med en bit åt vårt håll. Min sista fråga till ministern rör en annan del av överfisket, inte det som är svart utan det som är en del av det sätt vi fiskar på, nämligen att vi av tvång, be- slut om storlek och annat slänger tillbaka ca 20 % av fångsterna i havet - jag tror att det var Länsstyrelsen i Skåne som gjorde denna uppskattning. Det sker an- tingen på grund av att man har uppfyllt veckans kvot och alltså på ett dåligt sätt har fördelat kvoterna över året, eller på grund av att man fiskar med redskap som fortfarande tar upp för små fiskar. Jag undrar om ministern kommer att driva frågan på internationell nivå att man går över till fyrkantsmaskor och inte använder den typ av maskor som i dag tar betydligt mycket mer småtorsk än vad som vore rimligt?
Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 24 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Jag vill börja med att slå fast att den socialdemokratiska regeringen driver en väldigt an- svarsfull fiskepolitik. Det har vi gjort under ett antal år. Situationen för torsken - om vi nu tar det fiskslag vi diskuterar här - är kritisk. Varje åtgärd måste vid- tas som kan ge fiskebestånden andrum och möjlighet att växa till. Det är för enkelt att göra detta till en fråga om överfiske eller svartfiske. Det behövs betydligt kraft- fullare åtgärder för att vi ska kunna värna bestånden. Sverige har under lång tid fört en väldigt konsekvent, pådrivande och konstruktiv fiskepolitik, internatio- nellt och i EU. Vi gör vår röst hörd. Vi är mycket aktiva i dessa frågor. Vårt stora dilemma i Europa, där vi har denna gemensamma fiskepolitik, är att vi har för stor kapa- citet i fiskeflottan. Vi har inte förmått få fram förvalt- ningsplaner som innebär att vi utvecklar redskap och avstår från redskap. Vi har heller inte kunnat få fram de återhämtningsplaner som vi behöver. Vi har också behov av att freda områden. Detta gör att det behövs ett antal olika åtgärder. Vi fick ett beslut i december inom EU som på många punkter var bra. Men det gick inte tillräckligt långt, enligt svensk uppfattning. Om man ska få en långsiktigt hållbar fiskepolitik måste man vara beredd att pröva åtgärder som tyvärr smärtar i det korta perspektivet och påverkar en nä- ring. Tanken med det nationella torskfiskestoppet var att de näringsidkare som skulle påverkas av beslutet skulle få ersättning för förlorad arbetsinkomst. På det sättet var det ett ansvarsfullt åtagande av den svenska regeringen. Vi kan nu inte gå den vägen eftersom vi har fått beslutet från kommissionen. Då är det mycket ange- läget att snabbt vidta de näst bästa åtgärderna, de alternativa åtgärderna. Vi har satt i gång en arbets- grupp inom Jordbruksdepartementet som tittar på vad vi kan göra för att inte få upp för små fiskar. Det handlar om redskapen med mera. Vad kan vi göra för att freda de platser där torsken leker för att ge andrum för torsken att växa till? Ytterligare ett uppdrag för arbetsgruppen är att titta på vilka frågor som finns på den internationella agendan så att vi där fortsatt konsekvent och kraftfullt kan driva de internationella frågorna. Vi ska göra det här i samråd med fiskets organisationer och med miljöorganisationer. Det är väldigt viktigt att vi får en god förankring av de förslag som vi kommer att lägga fram. Jag går så över till frågan om kommissionens hållning. Vi har bedömt att det skulle vara möjligt med ett ensidigt svenskt torskfiskestopp. Kommissio- nen bejakade detta tidigt under hösten. Sedan fick vi ett annat beslut. Nu har kommissionen uppmanat den svenska regeringen att pröva de alternativa åtgärder- na, och det är det vi nu gör för att ta ett långsiktigt ansvar. Detta ger också förutsättningar för en framti- da näring där fiskarna kanske inte bara kan ta upp de kvoter de har i dag utan också ta upp mer fisk.
Sven Gunnar Persson (Kd)
Anf. 25 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Jordbruksministern säger att det är att göra det för enkelt för sig att göra detta till en fråga om svartfiske och överfiske. Visst, om man gjorde det skulle det naturligtvis vara att göra det enkelt för sig. Men jordbruksministern som liksom vi andra är så engagerad i torskens fortlevnad borde i så fall hon redovisa i vilken omfattning hon anser att svartfisket har betydelse för hotet mot beståndet. Ensidiga svenska åtgärder skulle kanske förbättra lekbiomassan med 5-7 %, om man inte räknar över- fisket och svartfisket. Men med ett svartfiske på kan- ske 100-150 %, som några har beräknat det till, får ensidiga svenska åtgärder rent försumbara konsek- venser för beståndet. Vilken betydelse har svartfisket i jordbruksministerns ögon? Avfärda inte den frågan! Det är att förenkla det hela. Det är att göra det enkelt för sig att jaga och straf- fa svenska fiskare ensidigt. Det kommer förslag i propositionen - och det är bra - om sanktioner och straff för svenska fiskare som överträder bestämmel- serna. Men det är oerhört vaga förslag, och det är luftiga beskrivningar av vad som görs och går att uppnå internationellt. Uppfattningen om behovet av att skydda torsken i Östersjön är gemensam med den svenska fiskenäring- en och svenska fiskare. De vill ha ett uthålligt fiske så att de och kommande generationer kan fortsätta att fiska. Sedan början av 90-talet har svenska fiskare deltagit i internationella förhandlingar för att hålla nere kvoterna, begränsa fiskeansträngningarna i både tid och rum, modifiera redskapen och minimimåtten på fiskar som tas upp samt skydda områden. De har också varit beredda att gå längre än vad slutsatserna blivit när det gäller minimimåtten, kvoterna och red- skapen. Där har vi dock haft svårt att få med oss and- ra länder. Man vill även fortsättningsvis delta kon- struktivt. Men då kommer jordbruksministern och regeringen och slår undan benen på en hel näring genom sitt förslag om ensidigt svenskt fiskestopp. Nu vill jag fråga ministern: Hur ska man bygga upp förtroendet igen så att man konstruktivt kan sam- verka för att få ett långsiktigt hållbart fiske? På vilket sätt vill man involvera fiskarna och fiskets organisa- tioner i det fortsatta arbetet? Hur ska de komma med i den här arbetsgruppen eller delta genom att påverka förslagen? Som experter vet ju de hur man bäst ska gå till väga för att få ett varsamt fiske. Och hur ska jord- bruksministern återuppbygga förtroendet för svensk radikal och tydlig miljöpolitik och naturvårdspolitik i Europa?
Jan Andersson (C)
Anf. 26 Jan Andersson (C)
Herr talman! Jag tycker precis som ministern att det är bra att Sverige har varit drivande i det interna- tionella arbetet när det gäller torskfisket. Det gäller att vi kan vara det i fortsättningen också. Men då måste vi vara rädda om vårt förtroende och goda renommé i Europa och inte låta regeringen och mi- nistern framstå som unionens Don Quijote med Mil- jöpartiet som den påhejande Sancho Panza. Det gäller att vara rädd om det förtroende vi har för att nå inter- nationell framgång med precis de åtgärder som mi- nistern pekar på här - bättre redskap, höjt minimimått och så vidare. Är ministern beredd att göra avkall på prestigen och de bindningar man gjort i regeringsförhandling- arna om torskfiskestoppet gentemot samarbetspartier- na för att nå bättre framgångar internationellt, fram- gångar som har en mycket större verkan för torskbe- stånden?
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 27 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Jag fäste mig speciellt vid det jord- bruksministern sade som inledning till svaret på min fråga, nämligen att Socialdemokraterna har bedrivit en ansvarsfull fiskeripolitik. Det är intressant att note- ra att man tycks vara ganska ensam om den uppfatt- ningen eftersom åtminstone kommissionen, fiskarna och stora delar av svenska folket inte tycker på det viset. Det kanske vore klädsamt att någon gång lyssna på någon utanför departementet. Ministern säger vidare att det kommer att smärta i det korta perspektivet men att regeringen var beredd att betala för sig. Då är det alltså dåtid. Det innebär att nya initiativ om ensidiga svenska förslag inte kommer att kompenseras. Jag kan inte tolka det på något annat sätt. Vidare säger ministern att det ska ske samråd med fiskarna och att detta ska vara väl förankrat. I så fall är det en nyhet, för det var ingalunda det förra försla- get. Det var fullständigt oförankrat hos fiskarna. Det vore spännande om ministern mycket kort kunde förklara vilka nya grepp som ska tas den här gången så att man inte går stick i stäv med de svenska fiskar- na. Sedan konstaterar jag att man nu förmodligen återigen är på väg att komma med oöverlagda förslag för att bland annat blidka Miljöpartiet. Jag bara kon- staterar att regeringen är beredd att offra svenska torskfiskare utan att det kommer att ha någon verklig betydelse eftersom andra fiskare kan gå in med just den typ av redskap som vi i så fall skulle ta bort.
Marie Wahlgren (Fp)
Anf. 28 Marie Wahlgren (Fp)
Herr talman! Ministern beskriver det man gör nu som någon form av andrahandslösning eller som en sämre lösning. För mig hade det varit mycket bättre om man hade tagit som startpunkt det som man nu planerar - diskussion med fiskarna, samarbete med olika organisationer och försök att hitta ett antal breda lösningar. Sedan håller jag oerhört mycket med mina kolle- ger här om att dessa lösningar framför allt måste vara internationella. Det finns naturligtvis nationella del- lösningar, bland annat bättre övervakning av tjuvfiske och strängare regler när det gäller detta. Det kan ock- så finnas dellösningar när det gäller marina reservat. Men till syvende och sist ligger lösningarna på de här problemen i det internationella samarbetet. Framför allt gäller det att få fiskeredskap och fiskesätt som är hållbara. Här tror jag att Sverige till viss del har förlorat si- na positioner genom att välja bort det internationella samarbetet. Vad vi har sagt i den här debatten är: Vi är inte intresserade. Vi hittar våra egna lösningar. Ändå vet vi att det inte går att hitta några egna lös- ningar här utan att de faktiskt måste vara gemensam- ma. Jag hoppas att Sverige nu vänder på skutan så att säga och hittar tillbaka till det som jag ändå tycker är en normal svensk ståndpunkt, nämligen det interna- tionella samarbetet.
Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 29 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Jag vill börja med det som Marie Wahlgren tar upp. Jag delar det synsättet. Det är mycket viktigt att vi jobbar i de internationella sam- manhangen. Det har jag också här försökt att förklara att vi gör. Vi gör det drivande, vi gör det konsekvent, vi gör det konstruktivt på olika sätt. Som jag nämnde ska vi nu också väldigt tydligt i arbetet i arbetsgrup- pen klargöra vad det just nu är som står på agendan, vad det är som vi har framför oss där vi ska driva de här frågorna. När det då gäller det svartfiske som Sven Gunnar Persson var inne på nämnde han att det enligt några uppgifter var av den och den storleksordningen. Det finns olika uppgifter om svartfisket. Vi har gett ett uppdrag till Fiskeriverket för att vi ska få några upp- gifter som vi gemensamt kan utgå från. För det är klart att jag är medveten om att det förekommer svartfiske och att det bedrivs överfiske. Därför är det också så angeläget med de kon- trollåtgärder som vi satsar på, och jag förklarade mycket noga i mitt svar till Sven Gunnar Persson vad det är vi gör för närvarande. Det är nationella åtgär- der. Det är åtgärder kring Östersjön. Det är åtgärder inom EU. Före jul - decemberbeslutet i EU - be- handlade vi kontrollfrågorna. Vi fick en bättre ord- ning för hur vi ska samverka, för rollfördelningen och även satellitövervakning. När det gäller samarbete runt Östersjön har ett antal åtgärder vidtagits så att också utvidgningen innebär att vi kommer att få be- tydligt bättre möjligheter att få en effektivare kontroll runt Östersjön. Sedan har vi frågan om förtroendet för fiskepoliti- ken där jag uppmanas att fundera kring vårt rykte som nation som agerar för en ansvarsfull fiskepolitik. Jag vill erinra om att när det gäller den senaste frå- gan, torskfisket i Västerhavet, hade vi forskarna med oss. Vi hade kommissionen med oss. Vi hade Tysk- land med oss. Vi var inte ensamma. Det finns flera nationer som också är mycket medvetna om de risker som finns i det fiske som vi bedriver. När det då gäller förtroendet på hemmaplan har jag förståelse för att fiskarna har varit mycket oroade. Det är ett problem att de inte har vetat hur tidsplanen har sett ut, att det har varit en oklarhet om när det tillfälliga stoppet kan träda i kraft och att de undrat: När kan jag förvänta mig att jag kan få ersättning för förlorad inkomst? Men jag tror absolut inte att svenska folket är av uppfattningen att det här var en felaktig åtgärd. Jag tycker att jag dagligen får bevis på att svenska folket är mycket oroat över situationen för framför allt tors- ken i våra vatten. Det vi nu gör är att vi sitter i en arbetsgrupp, vi jobbar med de här åtgärderna. Vi gör det i samråd med fiskets organisationer och med miljöorganisatio- ner. Jag utgår från att vi kan hitta ett antal lämpliga åtgärder som också bidrar till att vi kan rädda bestån- den. Jag menar att man nu måste vara pragmatisk. Nu måste man gilla läget, även om jag håller fast vid att ett ensidigt tillfälligt stopp för torskfisket i Östersjön och i Västerhavet hade gett avsevärda effekter på beståndet.
Sven Gunnar Persson (Kd)
Anf. 30 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Tack jordbruksministern för det här meningsutbytet! Jag tror att det finns ett stort enga- gemang i kammaren för att arbeta för en politik som skyddar torsken och som gör att vi får ett uthålligt och långsiktigt hållbart fiske. Men det är väldigt intressant att höra att nu har ett uppdrag getts till Fiskeriverket för att kartlägga hur svartfisket ser ut. Alltså kan vi konstatera att man var beredd att vidta åtgärder som skulle drabba en hel näring, kustsamhällen och binäringar utan att ha un- dersökt en sådan viktig sak, utan att veta om det är sant att det är 150 000, 200 000 eller 125 000 ton som tas upp svart. Det bekräftar bara hur hastigt och oge- nomtänkt detta kom till, hur dåligt man undersökt vilka konsekvenser det skulle få. Nu tycker jag att jordbruksministern ska ta till va- ra de synpunkter som har kommit fram här och till- sammans med fiskarna och fiskarnas organisationer lägga fram välgrundade och genomförbara förslag som väcker respekt både i Sverige och internationellt. Jag vill fråga om den här arbetsgruppen också ska arbeta med åtgärder som man vidtar internationellt eller om det är ensidiga svenska åtgärder som det fortfarande gäller. Jag tror att vi tillsammans här i kammaren, om det blir seriösa förslag med bra underlag, kan komma överens om en långsiktigt hållbar fiskepolitik som är till nytta både för näringen och för torskbeståndet.
Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 31 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Det uppdrag som jag refererade till när det gäller överfiske och svartfiske är ingenting som vi har givit Fiskeriverket sedan vi fått kommis- sionens meddelande om att vi inte kan införa det ensidiga tillfälliga stoppet för torskfiske, utan det är ett uppdrag som har beretts under 2002 i Regerings- kansliet och är ett resultat av arbetet med budgetpro- positionen. Fiskeriverket har fått det här uppdraget och till det är också kopplat fisk som man slänger över bord, det som kallas discard på engelska. Det ingår också i Fiskeriverkets uppdrag att titta närmare på hur man ska hantera den förlust av värdefulla resurser som vi gör på det sättet. Uppdraget om överfiske och svartfiske ska redo- visas i oktober i år. Vi får vänta till oktober. Det ska då bygga på och blir en sammanställning av de forsk- ningsresultat som finns. När det då gäller de åtgärder som vi nu planerar ska arbetsgruppen också jobba med det som vetter mot det internationella och pröva hur vi ska driva våra frågor i olika sammanhang: i EU, inför förhand- lingar, i regionala fiskeriorganisationer. Vi ska också pröva nationella åtgärder för att få effektivare redskap som gör att vi inte tar upp för liten fisk och pröva om vi kan freda områden. Det gör vi i enlighet med de förordningar som gäller för den gemensamma fiskeri- politiken, vilket innebär att vi ska anmäla och notifie- ra vissa av de här förslagen i Bryssel. Den processen ska gå raskt och snabbt. En första rapport kommer från arbetsgruppen i slutet av februari. Arbetsgruppen ska slutföra sitt arbete under juni månad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.