Osund kommunal konkurrens
Interpellation 2005/06:360 av Järrel, Henrik S (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-04-21
- Anmäld
- 2006-04-21
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2006-04-26
- Sista svarsdatum
- 2006-05-05
- Besvarad
- 2006-05-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 april
Interpellation 2005/06:360 av Henrik S Järrel (m) till statsrådet Sven-Erik Österberg (s)
Osund kommunal konkurrens
Det har visat sig att vissa verksamheter som kommuner bedriver tenderar att konkurrera på ett osunt sätt, till exempel genom att varor och tjänster underprissätts eller korssubventioneras etcetera. Vidare är det tydligt att kommuner ofta bedriver verksamheter som står i direkt konflikt med de lagar och bestämmelser som styr hur kommunerna får agera. På detta sätt konkurrerar kommunen ut flera fåmansföretag med hjälp av skattemedel och därmed även arbetstillfällen.
Inte sällan försvårar också aktiebolagslagen insyn i den kommunägda bolagsverksamheten.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att osund och olaglig konkurrens som kommuner bedriver ska upphöra?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta i syfte att underlätta insyn och öppenhet i av skattebetalarna (grund-)finansierad eller garanterad kommunal bolagsverksamhet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:360
Webb-tv: Osund kommunal konkurrens
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:118 Måndagen den 8 majProtokoll 2005/06:118 12 § Svar på interpellation 2005/06:360 om osund kommunal konkurrens
Protokoll från debatten
Anf. 64 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Henrik S Järrel har frågat vilka åtgärder jag tänker vidta för att osund och olaglig konkurrens som kommuner bedriver ska upphöra samt för att underlätta insyn och öppenhet i av skattebetalarna grundfinansierad eller garanterad kommunal bolagsverksamhet.
Jag vill inledningsvis understryka att jag naturligtvis anser att det är oacceptabelt att kommuner och landsting agerar på näringslivets område på ett sätt som bryter mot kommunallagen eller andra bestämmelser på området. Det är dock viktigt att notera att kommuner och landsting har en laglig rätt att bedriva så kallad sedvanlig kommunal näringsverksamhet.
Frågan om konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor är alltså viktig, men den inrymmer också svåra avvägningar mellan intresset av en effektiv konkurrens och andra samhälleliga intressen. Kommunerna är måna om att kunna tillhandahålla en god service av hög kvalitet till sina kommunmedlemmar samtidigt som de är angelägna om att skapa förutsättningar för ett väl fungerande näringsliv.
Frågor som rör konkurrens mellan offentlig och privat sektor har diskuterats under ett flertal år. Vidare har riksdagen tillkännagivit att regeringen bör lämna förslag på området. För att säkerställa att regeringen vidtar lämpliga och väl avvägda åtgärder är det viktigt att beredningsunderlaget är aktuellt, relevant och så heltäckande som möjligt. Regeringen bedömer därför att hela frågan om konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor måste behandlas i ett sammanhang och avser därför låta en särskild utredare göra en sådan analys.
Vidare har regeringen nyligen beslutat att tillsätta en särskild utredare som ska utreda frågor om den kommunala kompetensen och kommunal samverkan. Utredaren ska bland annat tydliggöra utrymmet för kommuner och landsting att lämna stöd till näringslivet. Då ska utredaren beakta svensk rättspraxis och EG:s statsstödsregler. Utredaren har till uppgift att försöka hitta en balans mellan medborgarnas rätt till likvärdig service, sunda konkurrensförhållanden för näringslivet och andra kommunala intressen. Jag vill avvakta resultatet av dessa utredningar innan jag uttalar mig om det behöver vidtas några åtgärder på området.
När det gäller den andra frågan om insyn i kommunal bolagsverksamhet vill jag först säga att det redan i dag finns flera sådana möjligheter. Bolagen omfattas av grundlagens bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet om kommunen eller landstinget exempelvis har en majoritet av rösterna i företaget eller har rätt att utse eller avsätta majoriteten av styrelseledamöterna. I delägda bolag i vilka kommunen eller landstinget saknar bestämmande inflytande ska fullmäktige verka för att allmänheten ska ha rätt att ta del av handlingarna hos bolaget.
En annan möjlighet till insyn är kravet i kommunallagen att fullmäktige ska få ta ställning innan helägda bolag fattar principiella eller viktigare beslut. Regeringen har också nyligen i propositionen
Stärkt revision och ansvarsprövning i kommuner och landsting
föreslagit att även dotterbolag i kommunala koncerner ska omfattas av denna bestämmelse.
Vidare ska kommun- och landstingsstyrelser ha uppsikt över kommunal verksamhet som bedrivs i bolag.
Kommuner och landsting är också skyldiga att utse lekmannarevisorer i helägda aktiebolag. Lekmannarevisorerna är ett sätt för allmänheten och de förtroendevalda att utöva insyn och kontroll över att bolagen bedriver verksamhet inom ramen för den kommunala kompetensen.
Slutligen gäller lagen om insyn i vissa finansiella förbindelser med mera - insynslagen - även för verksamhet i kommunala bolag i de fall de omsätter mer än 40 miljoner euro per år.
Det finns sammanfattningsvis flera möjligheter till insyn i kommunala bolags verksamheter, och jag har därför inga avsikter att vidta ytterligare åtgärder på området.
Då Henrik S Järrel, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Per Bill i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 65 Per Bill (M)
Fru talman! Sverige har ett ganska bra storföretagsklimat. Men för små- och medelstora företag och för entreprenörer är det betydligt sämre. Det finns det flera studier som visar.
För vissa företag är det extra dåligt. När man frågar vad detta beror på brukar den första kommentaren vara: Inte nog med att det är tuffa regler och mycket byråkrati, vår värsta konkurrent är dessutom ett kommunalt bolag. Då frågar man sig om detta är inom sektorer som är klassisk kommunal verksamhet. Är det till exempel en friskola som oroar sig för att en kommunal skola har bättre villkor? Nej, det är det inte. Det rör inte vård, skola eller omsorg, som ju är kärnverksamheter för kommuner och landsting.
Det rör ofta vad jag vill kalla för ren näringsverksamhet. Det kan vara ett tvätteri eller ett elföretag. I Eskilstuna finns det ett helägt kommunalt dotterbolag till Eskilstuna Energi som har 35 anställda elektriker som ägnar sig åt elinstallationer. Detta gör man på en marknad som i stort sett i alla svenska städer fungerar bra. Jag kan inte se något enda skäl till att det ska finnas någon typ av kommunala elinstallationsföretag i Eskilstuna.
Det rör kiosker och restauranger. Det har blivit vanligt med kommunala gym, kommunala solarier och kommunala billackeringsverkstäder.
Fru talman! På onsdag kommer flera av dessa drabbade näringsidkare till riksdagen för att berätta om de företag de hade men som har gått i konkurs eller är på väg att gå i konkurs på grund av att kommunen har konkurrerat ut dem.
Då frågar vän av ordning: Kanske kommunerna är effektivare? Svaret är: Nej, det är de inte, men de kan hålla helt andra priser. Kommunerna använder skattebetalarnas pengar när de bedriver näringsverksamhet. För de små och medelstora företagen gäller det att man använder sina egna och möjligen bankens och riskkapitalägarnas pengar för att bedriva verksamhet. Ofta använder också de kommunala företagen kommunal utrustning, till exempel kommunala sprutlackeringsverkstäder där man på dagarna målar kommunala fordon men på eftermiddagar och kvällar bedriver näringsverksamhet. Hur i hela friden ska ett litet sprutlackeringsföretag kunna konkurrera med någon som inte har några kapitalkostnader eller investeringskostnader för sin verksamhet?
Fru talman! Om man ska fundera över vilka saker som är riktigt dåliga för små och medelstora företag i Sverige hamnar kommunalt företagande mycket högt upp på listan.
Anf. 66 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Låt mig inledningsvis säga att jag inte är någon vän av att det blir kommunal konkurrens på sådana områden där det är naturligt för privat verksamhet att vara. Det är huvudprincipen, och jag tror inte att jag har någon annan inställning än Per Bill i den frågan.
Precis som jag läste upp i mitt inledande svar har regeringen tillsatt två separata utredningar - dels inom Näringsdepartementet, som ska se över den här frågan efter att riksdagen har påtalat den, dels inom mitt eget ansvarsområde, där vi behandlar frågan vilken typ av kommunal verksamhet och bolagsverksamhet som är möjlig inom kommunallagens gränser. Syftet är att vi ska få en klarare bild av var gränserna går. Av det skälet är det för tidigt att i dag uttala sig om hur det exakt ser ut.
Jag har också stött på exempel som dem Per Bill tar upp. Det finns en gråzon där. Ibland har man från företagens sida varit väl grinig. Man måste se vad det är för kommunal verksamhet - det har varit solarier, kaféer eller annat. Oftast är de som jobbar på de ställena sådana personer som står ganska långt från den ordinarie arbetsmarknaden. Man genomför olika sysselsättningsprojekt och bedriver på det här sättet en vettig verksamhet. Jag har stött på detta bland annat i en kommun i mitt hemlän, Surahammar.
Handen på hjärtat - det lilla företaget som skulle vilja göra jobbet är inte intresserat av att anställa dem som kommunen har anställt för att bedriva den här verksamheten. Man befinner sig i en gråzon mellan vad som är en riktad åtgärd för att göra en insats för människor som står långt från arbetsmarknaden och vad som är näringsverksamhet i konkurrens. Ser man till detta blir kritiken kanske något mindre vass. Man måste se till hela bilden. Jag hoppas att utredningarna - åtminstone den ena av dem, som ska se speciellt på detta - drar upp skiljelinjerna på ett tydligt sätt.
Vi bör ha i åtanke att arbetslivet har blivit tuffare på den öppna arbetsmarknaden. Med det förhållningssätt vad gäller vilken typ av arbetskraft man accepterade som man hade i näringslivet för 15 år sedan skulle det finnas ungefär 60 000 fler än i dag på den ordinarie arbetsmarknaden. Det har stramats åt. Jag vill dock understryka att detta oftast inte beror på illvilja från företagens sida, utan det är ett tuffare konkurrensklimat. I den globala värld vi lever i ställs det hårda krav.
En annan stark kritik från småföretagen handlar om att de pressas hårt av de större företagen. Man ska vara underleverantör, och man ska också vara lagerhållare, och dessutom får man inte betalt i tid och så vidare. Det finns en särskild utredning som tittar på den delen. Det finns alltså sådana faktorer som har gjort så att möjligheten att anställas har begränsats. Den som inte är hundraprocentig i alla avseenden har också svårare att få jobb.
Då faller ansvaret ganska tungt på den kommunala delen. Där vill man naturligtvis se att ens kommuninvånare också har något vettigt att göra. Då kan man stöta på solarier och andra typer av kaféverksamhet som jag har sett. Det gäller kanske också att man har reparerat lite cyklar, sålt begagnat och sådant. I det fallet tycker jag att det är ganska okej att den verksamheten förekommer.
Anf. 67 Per Bill (M)
Fru talman! Till att börja med riktar jag inte kritik mot just statsrådet, eftersom du inte varit ansvarig för det här området så länge. Under de senaste tolv åren har det inte gjorts någonting på området. Därför ska man väl, fru talman, vara tacksam över att det nu ändå kommer ett par utredningar. Jag tror att det är bra att göra den typen av utredningar.
Självklart har statsrådet också rätt i att det finns en gråskala. Men det finns också saker som är väldigt ljusvita och saker som är väldigt mörksvarta, och däremellan finns det en gråzon. Det är här som en bra dialog mellan kommuner och landsting å ena sidan och företagare å andra sidan verkligen skulle kunna hjälpa till.
Jag tror inte att det är det lilla kommunala kaféet inne på ett äldreboende och att man har anställda, som statsrådet uttrycker det, som står relativt långt bort från den ordinarie arbetsmarknaden. Jag tror inte att det är dessa små kaféer inne på kommunala anläggningar som är det stora problemet, även om jag skulle kunna hitta alternativa lösningar även där.
Det stora problemet är just fallen som Eskilstunas elinstallationsföretag eller de många kommunala gymmen som poppar upp. En av gymägarna kommer till riksdagen på onsdag för att berätta hur hennes företag konkurrerades ut av ett kommunalt företag.
Det är naturligtvis inte roligt om man som företagare investerar kanske en miljon eller två i olika typer av styrketräningsmaskiner, löpband och så vidare. Sedan kommer en kommun in och för skattebetalarnas pengar köper in alltihop. Man kan sätta vilka priser som helst och gå med förlust hur länge som helst, eftersom det är skattebetalarna som betalar.
Då är det ganska klart att denna gymägarinna blir väldigt ledsen över den osunda konkurrensen. Hon tycker att det är konstigt att hennes egna skattepengar som hon betalar in används för att driva hennes företag i konkurs. Där tycker jag inte att det handlar om en gråzon. Där handlar det om ett solklart fall av missbruk av den kommunala kompetensen.
Fru talman! Det skulle vara bra ifall många av dem som stod en bit från den ordinarie arbetsmarknaden snarare kom ut i riktiga små företag. Kanske hade de sin anställningstrygghet och en del av sin lön från kommunen. Men de var utplacerade som hjälpredor i olika företag.
Det är ett alternativ till att ha företag som helt och hållet drivs av kommunen där man har det goda syftet att se till att människor som står en bit från den ordinarie arbetsmarknaden kommer in och gör en god insats. Det gör väldigt många av dessa personer. Det finns många sätt hur vi skulle kunna få in fler människor i arbete och också i små och medelstora företag.
Jag hoppas att vi snart kan få en situation där kommuners och landstings riktiga uppgift - förutom att sköta vård, skola och omsorg - är att se till att på olika sätt vara en mycket god upphandlare av tjänster. De ska vara upphandlare inte bara av stora företags tjänster utan också av små och medelstora företags tjänster på marknaden.
Anf. 68 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! När det gäller den sista frågan har jag en ganska klar princip. Om man ska driva egen verksamhet eller om ska upphandla är någonting som tillhör den kommunala kompetensen och den politiska sammansättningen i kommunen eller landstinget. Man ska inte lagvägen tvinga till upphandling om det är så att en majoritet i kommunen tycker att de vill bedriva den kommunala verksamheten i egen regi. Om man däremot bestämmer sig för att upphandla ska man naturligtvis göra det på ett alldeles korrekt och riktigt sätt.
Det finns ett annat problem som jag stöter på ofta hos småföretagare och där man säger att man har bekymmer. Volymerna i upphandlingar är så stora att man har svårt att lämna anbud. Det är en väldigt viktig del. Den tror jag faktiskt är viktigare för småföretagen än kanske de exempel som finns där man bedriver konkurrerande verksamhet inom ett område som borde anses vara privat.
Det tror jag finns en större anledning att diskutera. Det har vi också sett. Det finns med i det åtagande som kommer på upphandlingsområdet. Vi ska också titta på vilket sätt vi kan stärka småföretagarnas konkurrenskraft. Det handlar över huvud taget om att kunna få sådan upphandling att man orkar med att lämna ett anbud. Det är väldigt viktigt att stärka det.
Fru talman! Jag vet att det också finns verksamhet som inte borde finnas, som Per Bill säger. I någon kommun bedrev man bland annat bussresa till Europa i bolaget. Det torde knappast tillhöra den kommunala kompetensen. Jag tror att kommuninvånarna i den kommunen skulle kunna göra en Europaresa även om inte det kommunala bolaget erbjöd de tjänsterna.
Det finns en gräns, och där har man definitivt gått för långt. Där ska det kommunala bolaget inte bedriva verksamhet. Det har inte mycket med den kommunala uppgiften att göra. Däremot finns det en gråzon där man gör insatser.
Det är inte så lätt som Per Bill säger att bara man fick lite stöd så skulle man anställa den arbetskraft som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det finns i dag stöd i varierande form. Det finns också lönebidrag ända upp till 90 % av lönen för någon som har arbetshandikapp. Fortfarande är det för många som inte får en möjlighet att komma ut och jobba i den privata verksamheten.
Jag tycker också att huvudinriktningen ska vara att man som arbetshandikappad i någon form eller om man har varit ifrån arbetsmarknaden under lång tid är allra bäst betjänt av att jobba i ett företag bland alla andra och tillhör arbetsmarknaden som alla andra. Det är stärkande för personen i sig än att ha olika form av projekt där bara de som har ungefär samma bild bakom sig finns. Det är mixen som ofta gör att det är bra.
Man bör titta på de möjligheter som finns för företagen. Jag förmodar att man också från arbetsförmedlingarnas sida för diskussioner med företag. Då skulle de människorna också kunna anställas i högre grad, och då behövde man kanske inte heller ha så många verksamheter ute i kommunerna som man har i dag.
Det finns inte någon lång trängtan från de flesta av kommunala företrädare ute i landet att driva kafé inne på ett äldreboende eller någonting sådant för att sysselsätta dem som har varit långtidsarbetslösa. Skulle någon annan ta på sig att göra det med det stöd som finns tror jag att de skulle vara ganska glada för det. Jag tror inte att det är skälet till att man gör det. Man vill göra en insats och se till att göra människor mer anställningsbara på sikt.
Som jag sade tidigare finns det solklara vita delar. Var gränsen går där är sådant som utredningarna ska titta på så att vi får en skarpare gräns att dra emellan så att otydligheterna blir färre och det blir en rakare och renare linje.
Anf. 69 Per Bill (M)
Fru talman! Jag hoppas verkligen att det blir så. I många kommuner vore det ett bättre sätt att göra den upphandling som man vill göra. Där håller jag med statsrådet att det är upp till varje politisk majoritet att välja hur stor upphandlingen ska vara.
När man väl har valt detta är det viktigt att vi hittar sätt som gör att man kan handla upp mindre volymer och se till att små och medelstora företag också finns bland konkurrenterna. Därigenom blir konkurrensen bättre, och skattebetalarnas pengar används på ett bättre sätt.
Fru talman! Jag är också glad över att vi åtminstone hittat ett företagande där vi är helt överens att kommunerna och landstingen ska hålla sig borta. Det är turistresor utomlands. Det är en bra början. Sedan hoppas jag att vi steg för steg kan hitta alltfler branscher där det över huvud taget inte behövs några kommunala eller landstingsägda företag.
Fru talman! För mig är det egentligen precis tvärtom.
Det är snarare så att vad kommuner och landsting borde göra är att kommunfullmäktige en gång om året tittar igenom de näringsverksamheter som man för tillfället har. Då ska man se om det finns några möjligheter att knoppa av dessa till små företag på den privata sidan, att skriva kontrakt med dem och på olika sätt få i gång ett nytt näringsliv. Här finns det fantastiska möjligheter att steg för steg se till att få fler små och medelstora företag även i ganska små kommuner.
Anf. 70 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jag skulle vilja att Per Bill när han på fredag träffar de företagare som känner sig misshanterade i verksamheten ber dem att söka upp verksamheten. Det kan vara ett kafé eller ett solarium som drivs. Då kan man diskutera på vilka villkor de skulle kunna ta över verksamheten.
Men då ingår naturligtvis också de som jobbar där. Man kan gå igenom vilka olika stödformer som finns. Jag tror att det i de allra flesta fall finns goda stödformer om det är så att man vill anställa när personalen tar över verksamheten. Jag tycker att det är ett effektivt och framsynt sätt att försöka möta problemet. Dessvärre vill man ju ofta ta över verksamheten men inte ha med alla anställda. Det förekommer rapporter där man säger att alla inte platsar.
Men just helheten, som jag förstod att Per Bill var inne på i sin diskussion, kan vara intressant. Jag tycker att det är en koppling som man kan göra framåt, för jag tror att det är en stor del av problematiken.
De rena, solklara fallen som jag pekade på tror jag att vi är ganska överens om. Så ska det inte vara när man har en fungerande marknad för övrigt. Där ska inte kommunen vara. Det tycker jag är viktigt i det här läget.
Till sist gäller det upphandlingsreglerna. De hör ju egentligen inte riktigt till den här interpellationen. Men de hör ändå dit för småföretagen. Det är viktigt att man gör volymer så att man kan lämna anbuden direkt. Tyvärr ser det ofta ut på ett annat sätt om det gäller vägunderhåll och så vidare. Då är det ett stort bolag som får den första upphandlingen. I andra led, i bästa fall, eller i tredje eller fjärde led får någon småföretagare i form av åkeriägare sanda eller ploga. Det är ett antal som ska leva på anbudet i olika led. Den som sedan gör jobbet sist är den som får sämst betalt. Det har jag sett vid olika tillfällen, och jag tycker inte att det är någon bra ordning. Anbuden borde delas upp så att småföretagen kunde tas i anspråk i första led. Då skulle han eller hon få en bättre ersättning för sitt jobb än i dag. Då skulle man också stärka hela företagsverksamheten i Sverige.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.