Öresundsintegrationen under det svenska EU-ordförandeskapet
Interpellation 2008/09:310 av Lavesson, Olof (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-02-04
- Anmäld
- 2009-02-09
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2009-02-13
- Sista svarsdatum
- 2009-02-23
- Besvarad
- 2009-03-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 4 februari
Interpellation
2008/09:310 Öresundsintegrationen under det svenska EU-ordförandeskapet
av Olof Lavesson (m)
till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)
Utvecklingen i Öresundsregionen går lika snabbt som tågen över Öresundsbron. Människor reser, kontakter knyts och arbetspendlingen ökar ständigt. När den svenska arbetsmarknaden varit sämre har många svenskar fått jobb i Danmark. I dag pendlar drygt 20 000 svenskar till andra sidan sundet varje dag. Politikens uppgift är att underlätta för människors egna drivkrafter och att riva de hinder och barriärer som finns för människor att mötas – så även i Öresundsregionen.
Att regeringen och statsrådet Husmark Pehrsson prioriterat Öresundsfrågorna kan inte ha undgått någon. Diskussionerna med Danmark har intensifierats avsevärt de senaste åren. Ett exempel är de båda arbetsmarknadsministrarnas gemensamma rapport Två länder, en arbetsmarknad, vilken är en god avsiktsförklaring.
När det gäller konkreta gränshinder har mycket redan skett. De som arbetspendlar över sundet börjar nu få ett förenklat regelverk och större trygghet när det gäller a-kassa. Det gäller både dem som jobbar heltid och dem som arbetar deltid. Högskolemomsen avskaffas så att universiteten på båda sidor om sundet kan konkurrera på lika villkor. En socialförsäkringsportal är öppnad på nätet för att underlätta flytt till annat land. Gränshindersforum rapporterar, på uppdrag av de nordiska statsministrarna, kontinuerligt om nya gränshinder. Detta för att nämna några exempel.
Regeringen har nu aviserat att man framöver tänker lyfta gränshindersfrågorna även till EU-nivå. Grundläggande för Europeiska unionen är de fyra friheterna, det vill säga att personer, varor, tjänster och kapital ska kunna röra sig fritt inom medlemsländerna. De hinder vi ser i Europas gränsregioner går stick i stäv med detta. EU har därför ett ansvar att bidra till att dessa gränshinder undanröjs. Den 1 juli börjar Sveriges ordförandeskap i Europeiska unionen. Sverige kommer därmed att spela en viktig roll i unionens arbete framöver.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder kan vidtas för att tillvarata erfarenheterna från gränshindersarbetet i Öresundsregionen, och hur avser regeringen att utveckla det nordiska gränshindersarbetet under det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:310
Webb-tv: Öresundsintegrationen under det svenska EU-ordförandeskapet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:81 Tisdagen den 10 marsProtokoll 2008/09:81 3 § Svar på interpellation 2008/09:310 om Öresundsintegrationen under det svenska EU-ordförandeskapet
Protokoll från debatten
Anf. 1 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Olof Lavesson har frågat mig vilka åtgärder som kan vidtas för att tillvarata erfarenheterna från gränshindersarbetet i Öresundsregionen och hur regeringen avser att utveckla det nordiska gränshindersarbetet under det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen.
Olof Lavesson framhåller i sin fråga att politikens uppgift är att riva de hinder och barriärer för att mötas som finns för människor. Den inre marknaden utgör kärnan i det europeiska samarbetet och möjliggör fri rörlighet för personer liksom för varor, tjänster och kapital mellan de europeiska länderna inklusive EES. Från svensk sida arbetar vi kontinuerligt för att ytterligare stärka den inre marknaden. Bland annat har vi tillsatt en utredning, Inremarknadsutredningen (UD 2008:01), som ska föreslå förenklingar, förbättringar och kompletteringar av nationella bestämmelser som har betydelse för varors och tjänsters fria rörlighet. Uppdraget kommer att redovisas till regeringen den 15 maj.
Det kan i sammanhanget framhållas att territoriellt samarbete över nationsgränser prioriteras i EU:s budget för innevarande period. Syftet är att skapa gynnsamma förutsättningar för ökad sysselsättning och konkurrenskraft i EU:s regioner.
En rad åtgärder har, som också framkommer i Olof Lavessons fråga, vidtagits för att särskilt främja integrationen i Öresund. Detta har skett i samarbete med Danmark eller genom förändringar i det svenska regelverket. Ett exempel är, som Olof Lavesson framhåller, regelverket för arbetslöshetsförsäkringen som tidigare haft en del brister vad gäller gränspendlares rätt till ersättning vid eventuell arbetslöshet. Flera av dessa problem har numera fått sin lösning.
Gränshindersfrågor var ett av de områden som prioriterades under det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet förra året. Information är också viktigt för dem som rör sig mellan de nordiska länderna. Den nordiska socialförsäkringsportalen, som invigdes under året, kompletterar den nordiska skatteportalen. Nordiskt Gränshindersforum inledde under året sin verksamhet och har redan visat sig vara ett effektivt redskap för att underlätta integrationen i Norden.
Inom Europeiska unionen pågår ett arbete för att stärka samarbetet i Östersjöregionen. Europeiska kommissionen har fått i uppdrag att utforma en särskild strategi för Östersjöregionen. Tanken är att denna strategi ska presenteras och antas under Sveriges EU-ordförandeskap.
Strategin kommer att omfatta en handlingsplan med gemensamma åtgärder över landgränser för att bland annat stärka konkurrenskraft och sysselsättning samtidigt som man värnar miljön. Åtgärder som Sverige gärna ser i strategin och som främjar integrationen rör samarbete kring ett enhetligt genomförande och en bättre tillämpning av EG-rätten. Östersjöstrategin kommer därför att ha särskild relevans för Öresundsregionen där det redan finns en stark samverkan över nationsgränserna.
Europeiska kommissionens förslag till Östersjöstrategi utarbetas med hjälp av bidrag från en bred sektor i samhället i de berörda länderna. Det är glädjande att företrädare för Öresundsregionen har deltagit i denna process och lämnat bidrag till kommissionen. I samarbetet i Nordiska ministerrådet diskuterar man för närvarande hur man från ministerrådets sida kan bidra till utformningen av denna Östersjöstrategi.
Parallellt med vårt EU-ordförandeskap kommer också det nordiska gränshindersarbetet inom ramen för Gränshindersforum att fortsätta. Detta arbete är ett viktigt komplement till det arbete som sedan länge pågår på EU-nivå inom Solvitnätverket för att snabbt lösa konkreta problem som företag och enskilda har med handelshinder.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att vi såväl inom Europeiska unionen som inom det nordiska regeringssamarbetet arbetar mot samma mål: att stärka den regionala integrationen.
Anf. 2 Olof Lavesson (M)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Cristina Husmark Pehrsson för svaret. Det är glädjande att se hur regeringen sedan valet 2006 har prioriterat gränshindersfrågorna. Som boende i Öresundsregionen har man ibland förfasats över det ointresse som tidigare visats för de här frågorna.
Öresundsregionen och Öresundsintegrationen är inte en regional fråga. Tvärtom är en fungerande Öresundsregion av stor nationell betydelse, såväl i Sverige som i Danmark.
När situationen på den svenska arbetsmarknaden sett problematisk ut har många svenskar fått jobb i Danmark. Varje dag pendlar drygt 20 000 svenskar till andra sidan Sundet. Framför allt många unga Malmöbor finner i dag arbete i Köpenhamns butiker och restauranger.
Under ett i övrigt bistert 2008 slog Malmös julhandel rekord och ökade jämfört med föregående år med 5-25 procent. Enligt Citysamverkan i Malmö har antalet danska kunder ökat med ca 10 procent. Man handlar också för betydligt mer pengar. Den stora förklaringen är givetvis att den danska kronan är betydligt starkare än den svenska kronan. Men man ska inte underskatta att det i dag på ett helt annat sätt än förr är naturligt för danskar att åka till Sverige.
Inte bara Sverige har fördelar. OECD presenterade nyligen en rapport om Öresundssamarbetet och den danska huvudstadsregionens konkurrensmöjligheter. I rapporten fastslår man att Köpenhamn inte har den kritiska massa som annars karakteriserar ett storstadsområde. Inte heller finns det på den danska sidan möjligheter för Köpenhamn att växa samman med andra städer. I stället är det en ökad integration med framför allt Malmö och Lund som framöver kommer att vara Köpenhamns räddning.
OECD rekommenderar den danska och den svenska regeringen att stärka integrationen på arbetsmarknaden i regionen och menar att ytterligare harmonisering bör ske av lagstiftning, skatt och sjukförsäkring. Dessutom behöver man ha beredskap för en kraftigt stigande trafik över Sundet. Även samarbetet på forsknings- och innovationsområdet behöver stärkas.
Regeringen har nu aviserat att man framöver tänker lyfta upp gränshindersfrågorna även till EU-nivå. Det ska väl erkännas att vi i Öresundsregionen ibland har lätt för att stirra oss blinda på vår egen situation och därför ofta missar att liknande problematik kan finnas på flera håll, både i vårt eget land, med Haparandaregionen som kanske det främsta exemplet, och också ute i övriga Europa.
Grundläggande för Europeiska unionen är de fyra friheterna, det vill säga att personer, varor, tjänster och kapital ska kunna röra sig fritt inom medlemsländerna. De hinder som vi ser i Europas gränsregioner går stick i stäv mot detta, och EU har därför ett ansvar att bidra till att dessa gränshinder undanröjs.
Den 1 juli övertar alltså Sverige ordförandeskapet i Europeiska unionen, och regeringen har utlovat att ta itu med gränshindersfrågorna på ett starkare sätt.
I januari i år sade statsrådet Cristina Husmark Pehrsson i Sydsvenska Dagbladet att man från svensk sida inte tycker att EU har uppmärksammat problemen med gränshinder i tillräckligt hög grad. Statsrådet hänvisade då till ett möte med den holländske socialförsäkringsministern och uttalade en vilja att sammanföra de holländska och svenska erfarenheterna av gränshindersarbete.
Det hade varit spännande att höra Cristina Husmark Pehrsson utveckla de diskussioner som varit hittills på den europeiska nivån och hennes erfarenheter av andra gränsregioner, framför allt det holländska exemplet. Det hade också varit intressant att höra vilket intresse statsrådet har mött från sina europeiska kolleger för det arbete som utförs i Sverige och de nordiska länderna när det gäller gränsregionerna här.
Anf. 3 Ulf Nilsson (Fp)
Herr talman! Öppnandet av Öresundsbron ledde till en väldigt dynamisk process med hastigt ökat utbyte mellan Danmark och Sverige. De senaste åren har detta närmast slagit rekord. Nu växer det fram både arbetspendling och utbildnings- och forskningssamarbete. Ungefär 25 000 människor arbetspendlar mellan Danmark och Sverige, mellan Själland och Skåne i första hand.
Det här har skett trots att Sverige och Danmark egentligen inte hade förberett så mycket mer än att bygga bron och kommunikationerna. Man hade inte förberett så mycket för hur sociala förmåner, pensioner, a-kassa och så vidare skulle fungera. Under många år har det varit en väldigt stor otydlighet.
Jag, som många andra från södra Sverige, har engagerat mig väldigt mycket i de här frågorna och retat mig på att väldigt lite har hänt under så många år. Därför är det väldigt glädjande att vår minister för Nordenfrågor och alliansregeringen har satt upp en agenda och utarbetat en tydlig strategi. Vi ser att det händer saker, även om det finns mycket kvar att göra. Men det händer nu saker där det tidigare stod alldeles stilla. Det är vi som bor där nere väldigt tacksamma för. Även om a-kassans svårigheter är lösta är det fortfarande osäkert till exempel hur pensionsberäkningarna görs om man jobbar delvis i Sverige och delvis i Danmark. Det är fortfarande viss osäkerhet vad gäller föräldraledigheten.
Sedan finns det två hjärtefrågor som jag gärna vill nämna men som inte tas upp i vare sig interpellationen eller svaret. Den ena är skatteavtalet. Jag har ställt en fråga om gränskommuner och skatt - att betala skatt där man arbetar. Man bor i Skåne, arbetar i Danmark och betalar då skatt i Danmark fast man använder barnomsorg, äldreomsorg i Sverige. Det finns ett avtal för att kompensera för detta. Men enligt beräkningar där nere täcker det inte alls de kostnader som Sverige har.
Jag har fått ett svar av finansministern på en skriftlig fråga om detta där han säger att han avvaktar utredningen och ska följa upp vad de senaste justeringarna har inneburit. Men vi är många som är ganska övertygade om att det vore bättre om vi använde samma principer som mellan Norge och Sverige eller mellan Finland och Sverige. I gränskommuner betalar man skatt där man bor.
Avslutningsvis en annan hjärtefråga för mig och ganska många andra som tror på Öresundsintegration. Alltför höga broavgifter är kontraproduktiva. Satsar man på infrastruktur tror man att det ska hjälpa till att skapa tillväxt och integration. Men om broavgifter och vägavgifter blir för höga fungerar de som handelshinder, som tullar, som skatter och acciser.
Med de orden om att det finns mycket kvar att göra vill jag samtidigt rikta ett tack till ministern för att det verkligen har hänt en hel del saker de senaste två åren.
Anf. 4 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Jag kan instämma i båda inläggen om hur otroligt viktigt detta är, inte bara mellan Sverige och Danmark utan mellan alla regioner runt Östersjön och inom Norden. Ska vi få den tillväxt och det fria utbyte som Olof Lavesson talade om av varor och tjänster måste vi ta bort så mycket hinder som det över huvud taget är möjligt. Det har gjorts väldigt mycket, men jag är medveten om att allt inte syns. Det är först när man själv drabbas som man lägger märke till det som utgör hinder. När allting fungerar bra ser man inte vad som har åtgärdats.
Det har alltså en stark nationell betydelse, men också för regionen, att vi får en bra samverkan. Olof Lavesson nämnde Holland. Jag var vid ett möte i Tjeckien där ministerkolleger träffades för att diskutera utanförskap. Då lyfte den holländska ministerkollegan på ett utomordentligt sätt fram att just gränshinder är ett sätt att skapa utanförskap. Detta instämde Sverige i. Jag hade sedan en bra diskussion med min kollega från Holland. Jag har tittat på gränshinder mellan Nederländerna och Tyskland. Pendlingen från den holländska sidan uppgår till 15 000 personer per dag. Å andra sidan pendlar 13 000 in i Holland. Det är alltså en region med väldigt många pendlare.
När det gäller Belgien, Frankrike, Luxemburg och Tyskland sker en omfattande pendling mellan de här länderna. Man har väldigt olika socialförsäkringar och skatter. Belgien har en relativt hög inkomstskatt och låga sociala avgifter. I Frankrike gäller det omvända. En belgisk gränspendlare betalar hög skatt i hemlandet och hög socialförsäkringsavgift i Frankrike.
Jag vet att det i skånska medier diskuterats att jag på något sätt skulle lyfta upp frågan till EU-nivå och sedan dra mig tillbaka. Så är det inte. Det är viktigt att se att vi har den här situationen i väldigt många gränsregioner, där man brottas med samma problematik. Då är det viktigt att vi får fokus på att det kan bidra till utanförskap. Därför kan frågan med all rätt lyftas in i debatten om utanförskap, där Sverige i allra högsta grad lyfter fram det sociala utanförskapet och inte bara sysselsättningsutanförskapet. När det nu kommer nya direktiv från EU är det viktigt att se till att man inte försvårar gränssituationen utan underlättar och att vi kanske implementerar lagstiftningar på ett mer likvärdigt sätt i länderna. Detta har Norden redan varit inne på.
När det gäller Holland och andra länder med gränsregioner har vi mycket att lära, och vi bör på något sätt vaccinera EU och dess lagstiftning så att vi inte ytterligare försvårar utan lyfter fram frågan så att alla tar sitt ansvar.
Anf. 5 Olof Lavesson (M)
Herr talman! Vikten av utbyte av erfarenheter kan inte nog betonas. Det är inte alltid bara vi som har att lära av andra, utan ibland är det vi som har något att lära ut. Det kan finnas anledning att se hur Öresundsregionen kan vara ett föredöme i ett europeiskt perspektiv. Jag nämnde den nyligen presenterade OECD-rapporten i mitt förra inlägg, men redan tidigare har OECD pekat ut Öresundsregionen som ett tydligt föredöme. Man pekade då på den roll som högre utbildning har spelat för den regionala utvecklingen och hur modellen med samarbete mellan universitet, näringsliv och offentlig sektor har visat sig fungera mycket väl. Kanske kan vi lära våra europeiska grannar någonting här.
Att det nationella, det nordiska och det europeiska är starkt förknippade med och beroende av varandra blir vi påminda om dagligen. Detta gäller givetvis även gränshindersarbetet. Statsrådet Husmark Pehrsson har tidigare tillsammans med justitieminister Beatrice Ask påtalat att detta också kan utgöra en fara. I en debattartikel i november förra året pekade båda på vikten av att vi, samtidigt som vi fortsätter att förenkla för människor att röra sig över gränserna, också bevakar att vi inte genom ny lagstiftning skapar nya problem.
Ett sådant problem kan vara att när de nordiska länderna ska införa europeisk lagstiftning kan skilda tolkningar och lösningar skapa nya hinder för medborgarna. I det nordiska lagstiftningssamarbetet kan hänsyn tas även till det som sker i EU.
Det finns en tradition i Norden av framgångsrikt samarbete just i lagstiftningsfrågor. Samarbetet ska bland annat underlätta rörligheten mellan våra länder, något som i högsta grad är påtagligt i Öresundsregionen. Lagstiftningssamrådet har främst varit aktuellt när det gällt rättsakter som samtliga nordiska länder är förpliktade att genomföra och följa, det vill säga inom EES-samarbetet. Att den svenska regeringen nu har tagit initiativ till att detta även ska omfatta vissa EU-direktiv är bara att välkomna. Kan man nå en samsyn om hur direktiven ska tolkas i de olika länderna är det något som kommer att underlätta avsevärt för dem som bor och verkar i gränsregionerna.
Även om jag välkomnar såväl detta som det som statsrådet redogjort för i dag, har ambitionerna och tankarna inför det svenska EU-ordförandeskapet mötts av viss kritik, som statsrådet var inne på. Många menar att gränshindersfrågorna är något som framför allt ska behandlas på bilateral nivå och att det är tveksamt huruvida det blir mer effektivt att lyfta upp diskussionen till EU-nivå. Man har uttryckt en rädsla, precis som statsrådet nämnde, för att det nordiska arbetet nu avstannar och att man försöker lämpa över problematiken på Europeiska unionen.
Det hade varit intressant att höra hur statsrådet ser på den kritiken, men också hur Sverige mer konkret kan använda sig av sitt ordförandeskap för att sätta ytterligare fokus på frågorna. Frågorna är ju aktuella i flera gränsregioner och diskuteras i de flesta europeiska länder.
Herr talman! Eftersom jag ser att jag har en minut på mig vill jag passa på att ge en kort kommentar till det som min kollega lyfte fram här tidigare, bland annat problemet med skatteavtalet. Jag kan som representerande Malmö stad här vara oerhört tacksam för den utredning som nu är tillsatt när det gäller kostnadsutjämningen inom landet. Det finns nu ett direktiv att särskilt se över konsekvenserna för de kommuner som finns i gränsregioner och hur de kan kompenseras på olika sätt för att minska effekterna av att man betalar skatt i det andra landet medan kostnaderna uppstår i Sverige. Det är en utredning som jag ser fram emot och välkomnar.
Anf. 6 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Var ska diskussionen föras när det gäller att underlätta för just varor och tjänster att fritt kunna föras över nationsgränserna? Självklart ska de föras på nordisk basis, men också bilateralt. Men de ska till och med föras på myndighetsnivå. Här kan vi inte på något sätt säga att de ska föras här men inte där, utan vi måste låta alla goda krafter verka.
Jag har väldigt goda exempel uppifrån gränsregionen mellan Sverige och Norge. Där träffas representanter från myndigheterna på varje sida av gränsen någon gång i månaden eller varannan månad och säger: Det här problemet har uppkommit. Kan vi på myndighetsnivå lösa det? De sätter sig sedan ned och funderar och kommer tillbaka med förslag. Det är precis det vi har sett. Också arbetsmarknadsministrarna i Danmark och Sverige kom fram till att mycket kan lösas på myndighetsnivå. Vi måste alltså på alla sätt göra insatser för att underlätta.
Jag tror inte att jag förråder någon yrkeshemlighet när jag säger att Danmark, som tar över ordförandeskapet för Nordiska ministerrådet nästa år, inte funderar på fyra K:n, som vi hade, utan på bokstaven G och gränshinder som en av de stora frågor som de vill ta upp och ett av de tre stora G:n som de prioriterar. Det ser jag fram emot.
Så sent som i torsdags kväll satt jag och pratade med min samarbetsministerkollega Bertil Haarder, som också är utbildningsminister i Danmark. Vi kom fram till att vi ska sätta oss ned före sommaren - förhandlingarna ska ske redan i vår - för att just diskutera nya hinder och barriärer som vi kan ta bort. Jag tog på mig ansvaret att kalla till ett sådant möte. Detta kommer också att ske, för Bertil Haarder är lika intresserad som jag av att ytterligare fokusera på att ta bort gränshinder.
När det sedan gäller Östersjöstrategin, som naturligtvis handlar om miljö och klimat men också om entreprenörskap, tillväxt och konkurrens och därmed också fri rörlighet, har Sverige och regeringen tagit initiativ till den och fört fram den i många olika sammanhang. Nu ser vi att den ligger väldigt högt upp på EU:s dagordning. Det kommer att bli en Östersjöstrategi med de här delarna inbegripna, inte bara för Norden utan också för de baltiska staterna, nordvästra Ryssland och andra länder runt Östersjön. Det kommer också att vara en region som har betydelse för oss allihop. Den strategin kommer förhoppningsvis att antas under det svenska ordförandeskapet.
I Nordiska ministerrådet, som redan har en lång historia av projekt, kunskap, listor på hinder och barriärer och så vidare, hade vi ett samtal med kommissionären för de här frågorna i fredags. Vi sade att vi från Nordiska ministerrådet kommer att skicka in en förteckning över frågor som vi vill att man prioriterar i Östersjöstrategin och att vi gärna vill vara en aktiv aktör för att driva de här projekten vidare inom Östersjöstrategins ramar, för vi har en väldigt stor kunskap som vi tycker att vi kan bidra med. Men det finns många organisationer, myndigheter och andra som är mycket intresserade av att få vara med och driva utvecklingen framåt.
Anf. 7 Olof Lavesson (M)
Herr talman! Jag vill egentligen bara tacka Cristina Husmark Pehrsson för ett bra klargörande och en bra debatt.
Cristina Husmark Pehrsson brukar själv ofta säga att väldigt mycket är gjort men att väldigt mycket återstår att göra, och här kunde jag inte instämma mer. Mycket är gjort, men väldigt mycket finns kvar att göra på svensk nivå, på nordisk nivå och förhoppningsvis snart även på europeisk nivå.
Som riksdagsledamot från Malmö kommer jag att fortsätta driva på i de här frågorna. Jag kommer att fortsätta jaga regeringen. Och jag är ganska övertygad om att även Cristina Husmark Pehrsson kommer att fortsätta driva de här frågorna.
Anf. 8 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Alla som kan bidra till att lyfta fram frågan och driva på den på olika sätt är varmt välkomna, och det kan vi göra på olika sätt.
Jag kom att tänka på någonting som man kanske inte alltid tänker på när det gäller integrationen i det här sammanhanget. Regeringen har lagt fram ett förslag som riksdagen har röstat igenom, nämligen att låta personer med förtidspension eller sjukersättning få möjlighet att arbeta, studera och engagera sig ideellt och med möjlighet att få behålla sin sjukersättning. Det gäller också för svenskar som vill jobba i till exempel Danmark. Till och med den reformen, som vi har beslutat och som ni har beslutat här i riksdagen, ger möjlighet också för personer med långvarig sjukskrivning och funktionshindrade att arbeta i ett annat land. Det är ett sätt att kunna öka integrationen ytterligare.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.