Omvänd kommunarrest för kvinnofridskränkare
Interpellation 2007/08:447 av Krantz, Tobias (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-02-27
- Anmäld
- 2008-03-03
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Sista svarsdatum
- 2008-03-25
- Svar fördröjt anmält
- 2008-03-25
- Besvarad
- 2008-03-28
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2007/08:447 Omvänd kommunarrest för kvinnofridskränkare
av Tobias Krantz (fp)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Många kvinnor i Sverige lever i ständig fruktan för sina liv – och har tyvärr skäl att göra det. Varje år mördas i genomsnitt 17 kvinnor av män som de har eller har haft en nära relation till. Det finns, enligt gällande lagstiftning, möjlighet att utfärda besöksförbud för att skydda kvinnan från hot, trakasserier och ytterligare våld.
Nuvarande lagstiftning har emellertid visat sig tämligen verkningslös. 2007 inträffade 3 754 överträdelser av besöksförbud i landet, enligt Brottsförebyggande rådets statistik; i Jönköpings län handlade det om 106 fall av överträdelser. Förövaren fortsätter att sprida skräck hos sitt offer. Det är helt oacceptabelt. Samhället måste trappa upp kampen mot kvinnovåldet.
Det område som ett besöksförbud ska kunna omfatta måste vidgas. En kvinna måste kunna röra sig obehindrat i det område som hon bor i utan att behöva känna oro för att tvingas möta den man som har misshandlat henne. Området bör kunna bli så stort som del av en kommun eller delar av flera kommuner om så krävs. Åtgärden måste naturligtvis stå i proportion till det hot som finns och till den inskränkning som det betyder för den man som beläggs med besöksförbud.
I frågan om en vidgad omfattning av besöksförbud står gärningsmannens rörelsefrihet mot kvinnans frihet och säkerhet. I dag tvingas många kvinnor göra omfattande förändringar i sin vardag för både sig själv och sina barn, kanske flytta till en annan ort eller annan del av landet, för att kunna känna trygghet från de män som förföljer dem. Det är orimligt. Gärningsmannens frihet ska inte skyddas på kvinnans bekostnad. Av det följer att vistelseförbudet vid grova fall av kvinnofridskränkning bör kunna omfatta en hel kommun. Det skulle innebära att så kallad omvänd kommunarrest införs.
Omvänd kommunarrest bör introduceras i lagstiftningen på bred front i hela landet. Men om det bedöms som nödvändigt, för att vinna erfarenheter om vilka effekter en sådan ny bestämmelse kan få, kan ett första steg vara att pröva åtgärden genom att introducera en försöksverksamhet i en eller flera kommuner i landet.
Jag vill fråga justitieministern vilka åtgärder som hon avser att vidta i syfte dels att introducera omvänd kommunarrest i lagstiftningen på bred front i hela landet, och dels om justitieministern är villig att pröva tidsbegränsad försöksverksamhet för att vinna erfarenheter om vilka effekter en sådan ny bestämmelse kan få.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:447
Webb-tv: Omvänd kommunarrest för kvinnofridskränkare
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:85 Fredagen den 28 marsProtokoll 2007/08:85 7 § Svar på interpellation 2007/08:447 om omvänd kommunarrest för kvinnofridskränkare
Protokoll från debatten
Anf. 1 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Tobias Krantz har frågat mig dels vilka åtgärder som jag avser att vidta i syfte att introducera omvänd kommunarrest för kvinnofridskränkare i lagstiftningen på bred front i hela landet, dels om jag är villig att pröva tidsbegränsad försöksverksamhet för att vinna erfarenheter om vilka effekter en sådan ny bestämmelse kan få.
Att bekämpa mäns våld mot kvinnor är en högt prioriterad fråga för regeringen. Länge glömdes våld mot kvinnor och andra brottsofferfrågor bort. Det är viktigt att vi, trots många framsteg på området, påminner oss om att brottsoffer i många sammanhang fortfarande glöms bort eller riskerar att hamna mellan stolarna. Alliansregeringen tar brottsofferfrågorna på stort allvar.
Besöksförbud är ett av flera verktyg som kan användas för att öka tryggheten för kvinnor som utsätts för hot, trakasserier och våld. Redan i dag är det möjligt att utfärda besöksförbud som avser ett eller flera större geografiska områden i anslutning till sådana platser där den utsatta personen har sin bostad eller arbetsplats eller annars brukar vistas.
Användningen av besöksförbud och även andra skyddsåtgärder kan utvecklas och förbättras. I Stalkningsutredningens uppdrag ingår bland annat att belysa hur lagen om besöksförbud tillämpas och att föreslå förändringar för en bättre användning av besöksförbudet, Ju 2006:09, dir. 2006:84. Utredningen ska också lämna förslag på en rättslig reglering som medger att besöksförbud kan kontrolleras med elektronisk övervakning. Stalkningsutredningen ska lämna sina förslag senast den 30 september 2008.
Efter att Stalkningsutredningens förslag har remitterats är jag beredd att ta ställning till det förslag till skyddsåtgärd som Tobias Krantz har frågat mig om. Lika viktigt som att skydda kvinnor från män som utsätter dem för hot och våld är det att komma till rätta med detta våld. En bra utgångspunkt för det arbetet är regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor som innehåller 56 konkreta åtgärder av olika slag. Genom handlingsplanen tar regeringen ett helhetsgrepp på problemen. Drygt 800 miljoner kronor har avsatts för att genomföra insatserna.
Anf. 2 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Först vill jag tacka justitieministern för ett fylligt, intressant och utförligt svar. I dag lever många kvinnor i fruktan för liv och lem, och tyvärr finns det goda skäl för det. I genomsnitt är det 17 kvinnor varje år som mördas av en man som de har eller har haft en nära relation till.
I dag finns det möjligheter att utfärda besöksförbud för att skydda mot hot, våld och trakasserier. Tyvärr har lagen visat sig vara tämligen verkningslös. År 2007 inträffade 3 754 överträdelser av besöksförbudet i hela landet. I mitt hemlän Jönköpings län var det 106 överträdelser.
Det innebär att den tidigare gärningsmannen fortsätter att sprida skräck bland dem som han tidigare utövat våld mot. Det är naturligtvis helt oacceptabelt. Vi måste trappa upp kampen mot kvinnovåldet.
Herr talman! Regeringen genomför många åtgärder för att bekämpa kvinnovåldet. Jag vill gärna ge justitieministern en eloge för det arbetet som hon och flera andra statsråd i regeringen har satt i gång.
Det handlar om en kraftfull upprustning av det svenska rättsväsendet, som också kommer att ha betydelse i kampen mot kvinnovåldet. Det handlar också om den specifika handlingsplan som justitieministern också nämnde i sitt interpellationssvar. Den innehåller 56 åtgärder och 800 miljoner kronor som ska satsas för att för att ta ett helhetsgrepp mot kvinnovåldet.
Det behövs också skärpningar i lagen om besöksförbud. Det är många kvinnor som tvingas göra inskränkningar i sitt vardagsliv. De tvingas kanske flytta till en annan ort i en annan del av landet. Barnen kanske måste ryckas upp från sin trygga skolgång, dagis eller vad det kan vara för någonting. Det måste uppfattas som enormt provocerande att gärningsmannen däremot kan gå helt fri och röra sig helt obehindrat och sprida skräck mot tidigare offer. Det är helt orimligt.
Grundprincipen måste vara väldigt klar och tydlig. Det är kvinnans frihet som ska värnas och inte gärningsmannens. Därför menar jag att det finns skäl att pröva tanken att införa en så kallad omvänd kommunarrest vid särskilt grova fall av kvinnofridskränkning.
Det innebär att vistelseförbudet ska utvidgas till att omfatta en hel kommun. I dag är det precis som justitieministern sade betydligt mer begränsade geografiska områden som förbudet kan omfatta. Det kan vara en fastighet, ett bostadsområde eller något annat. Det är helt otillräckligt.
Justitieministern hänvisar till den utredning som ska komma under året, förhoppningsvis med ett förslag i den här frågan. Sedan säger justitieministern att hon ska ta ställning efter den remissrunda som äger rum.
Det är ett strikt formellt konstaterande, och jag har respekt för att justitieministern vill förfara på det sättet. Samtidigt tycker jag att vi när vi har interpellationsdebatten också måste fundera över de politiska värderingar och politiska ståndpunkter som ligger bakom den formella ärendehantering som måste äga rum.
Justitieministern har tidigare visat ett mycket starkt engagemang i frågan om mäns våld mot kvinnor och också i frågan om att utvidga vistelseförbudet och alltså införa en omvänd kommunarrest.
I Aftonbladet den 23 april förra året säger Beatrice Ask bland annat: Det finns en diskussion om att kunna ge besöksförbud i hela hemkommunen. Jag är inte främmande för det i extrema fall. Någonstans måste det faktiskt hända något.
Det är precis så det är. Någonstans måste det faktiskt hända något. Det är många som håller med justitieministern om det hon sade förra året. Jag skulle vilja ställa en fråga till justitieministern och få ett klarläggande på den här punkten.
Det är väl inte meningen att det svar som justitieministern har avgivit i dag ska tolkas som att justitieministern backar från den ståndpunkt som hon intog i april 2007?
Anf. 3 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag tror att Tobias Krantz och jag egentligen är väldigt överens. Det är förfärligt med de övergrepp som sker mot kvinnor och de hot som många lever under. Vi måste arbeta väldigt brett för att angripa den problematiken.
I Stalkningsutredningens uppdrag ingår att belysa hur lagen om besöksförbud fungerar och föreslå förändringar som kan leda till en bättre användning. En sådan sak som man kan fundera på är det som föreslås i interpellationen om att ha ett större geografiskt område.
Samtidigt är det möjligt att elektronisk fotboja på dem som inte kan sköta ett besöksförbud är mer effektivt. Då kan man notera när en överträdelse sker och inte bara beslutsmässigt bestämma sig för en geografisk enhet. Det är därför jag tycker att man ska fundera över hur det ser ut.
Det här är ett väldigt allvarligt problem, men det är också något begränsat. Det vi vet i dag om dem som gör överträdelser av besökförbud är att det är en ganska liten grupp som står för en väldigt stor del av överträdelserna. Så var det 2004, som är det senaste året som vi har en genomgång ifrån. Brå har tittat på de här överträdelserna, och det är framför allt via telefon och sms som man överträder förbud mot kontakt med kvinnan.
Även om det är få är det väldigt allvarligt. Vi vet att det händer hemska saker när besöksförbud överträds. Det finns all anledning att fundera över det hela, men jag är inte säker på att det räcker med att vidga det geografiska området i beslutet, även om det kan vara en del av det förbättringsarbete som måste ske.
Jag tror själv rätt mycket på detta med elektronisk övervakning för den här typen av notoriska trakasserier. Jag tror att man kan få en bättre kontroll på det sättet.
I det här arbetet måste vi också se till att åtgärderna är sådana att de så lite som möjligt begränsar kvinnans och barnens utrymme att röra sig. Det är väldigt lätt att vi riggar ett fort kring de här personerna, och så är deras frihet allvarligt beskuren. Det är den ju på grund av hot om trakasserier, men det får inte vara så att skyddsinsatserna gör ont värre. Det skulle inte en sådan här kommunarrest innebära heller, men jag vill ändå ha det sagt. Jag är rätt angelägen om att man ser det utifrån de berörda individernas situation och försöker hitta praktiska lösningar. Jag tror att vi måste åstadkomma en sådan trygghet att man vet när en överträdelse är på gång och att någonting kan hända just då. Då kanske vi ska fundera lite över den nya tekniken.
Det här utredningsarbetet syftar lite vidare. Det finns många delar i arbetet som måste fungera bättre. Ekonomin och det sociala livet är på många sätt beskurna för de här kvinnorna som känner sig hotade och trakasserade. Det finns många stora och små beslut som vi måste fatta för att göra saker och ting bättre.
Eftersom jag har några sekunder kvar av det här inlägget vill jag också passa på att säga att en viktig sak som vi nu lägger pengar och arbete på är att försöka behandla de här karlarna. När de ändå sitter inne eller har fått en dom på sig måste vi erbjuda någon typ av hjälp så att de kan komma ifrån det här bedrövliga beteendet. En del behandling kan faktiskt vara framgångsrik. Det är en olycka för de här personerna också i någon mening att de inte kan ta rättelse och komma över den låsning som de har till den här kvinnan eller situationen.
Det är ett brett arbete som måste ske. Jag tror att det förslag som kommer från interpellanten kan vara värt att fundera över, men jag är inte tvärsäker än.
Anf. 4 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Justitieministern säger att det behövs en räcka åtgärder, och det är naturligtvis så. Det här är ett komplext problem. Det visar också den handlingsplan som regeringen har tagit fram. Det behövs åtgärder på många områden för att komma till rätta med detta. Nu talar vi om besöksförbudet och det instrument som besöksförbudet utgör i kampen mot kvinnovåldet och för att skydda kvinnor som har blivit misshandlade och trakasserade.
Jag tror att man måste gå fram på två fronter här. Vi måste se till att de besöksförbud som finns, oavsett vilket geografiskt område de omfattar, efterföljs. Där är elektronisk övervakning ett spännande instrument som man kan använda. Men jag tror också att man måste vara beredd att också pröva att vidga det geografiska området till att omfatta delar av kommuner, delar av flera kommuner eller en hel kommun. Många som jobbar med de här frågorna ute på fältet vittnar om att det nuvarande besöksförbudet är för begränsat. Det leder till ett alldeles för litet skydd. Vi måste lyssna på de signaler som kommer från fältet.
Jag säger inte att justitieministern gör det, men jag tror att det vore fel att sätta de här två åtgärderna i motsatsställning till varandra, att det ena skulle utesluta det andra. Jag tror att man kan och måste göra både-och. Man måste både utvidga det geografiska området och vässa de instrument som vi behöver använda för att se till att detta efterlevs.
Nu säger justitieministern att hon inte är tvärsäker i frågan. På ett rent intellektuellt plan kan jag tycka att det är sympatiskt med statsråd, ministrar och politiker över huvud taget som inte alltid är tvärsäkra på allting, men jag uppfattar ändå att det är en nyansskillnad gentemot det mycket engagerade och, som jag tyckte, insiktsfulla uttalande som justitieministern fällde i Aftonbladet i april förra året. Där var justitieministern rätt tydlig med att det här var en möjlighet som behövde öppnas. Jag hoppas att justitieministern kan komma tillbaka till detta i sitt kommande inlägg och ytterligare försöka precisera detta. Jag har respekt för att utredningen har sin gång och att det måste vara ett remissförfarande efteråt, men jag är övertygad om att justitieministern innerst inne har en uppfattning i frågan. Det här är ett lämpligt tillfälle att åtminstone lätta lite grann på förlåten inför riksdagens ledamöter.
Herr talman! Jag skulle vilja ta upp en annan fråga som rör detta. Runt om i landet finns det ett väldigt starkt engagemang för att hårdare ta upp kampen mot kvinnovåldet. Precis som regeringen har lagt fram ett handlingsprogram mot mäns våld mot kvinnor, finns det runt om i landets kommuner ett sådant starkt engagemang. I Värnamo kommun i mitt hemlän har den borgerliga majoriteten inlett ett mycket ambitiöst arbete för att intensifiera arbetet mot kvinnovåldet. Folkpartiet i Värnamo kommun har tagit upp frågan om att i Värnamo kommun pröva möjligheten att ha ett utvidgat besöksförbud som omfattar en omvänd kommunarrest till exempel.
Jag skulle vilja ställa en fråga till justitieministern. Om det inte är möjligt att genomföra det här på bred front i hela landet och om justitieministern kanske är lite tveksam på några punkter, vilka möjligheter finns det att ändå pröva detta i mindre skala, kanske i olika kommuner i olika delar av landet, för att se vilka effekter det får? Jag är övertygad om att detta har väldigt positiva effekter. Men om man känner en viss tveksamhet finns det alltid möjlighet att pröva detta i mindre skala först. Jag skulle vilja fråga justitieministern om det är möjligt att tänka sig en försöksverksamhet i den här delen. Det skulle vara en mycket positiv signal till väldigt många aktiva och engagerade kommunpolitiker, bland annat i Värnamo kommun, som nu bedriver ett hårt arbete för att trappa upp kampen mot kvinnovåldet.
Anf. 5 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Först vill jag gärna säga att jag inte har glidit i åsikter. Jag är beredd att göra nästan vad som helst för att skydda de kvinnor som är utsatta. Men däremot funderar man över vad som är mest effektivt.
Vi har gjort en skärpning av reglerna om besöksförbud. Vi har något som kallas särskilt utvidgat besöksförbud, och dessutom har vi frågan om besökförbud i egen bostad. Nu har vi haft de här reglerna ett tag, och det vi vet är att de används i väldigt liten utsträckning. Åklagarna uppfattar kraven på de nya reglerna som högt ställda. Brå har analyserat det hela, och vi tror att den här begränsade användningen av besöksförbudet, till exempel i gemensamt hem, kan ha olika orsaker. Man vet inte hur reglerna ser ut, man är osäker på vad som gäller och så vidare.
Jag tror att de utvidgade möjligheter som redan finns inte utnyttjas därför att man inte riktigt har hittat en praxis eller formerna för det. Det är lite grann därför som jag säger att jag inte är tvärsäker. Intill dess att man faktiskt har använt de möjligheter som finns på ett begåvat sätt eller åtminstone sett skälen till varför de inte används är det dumt att införa helt nya och tro att det ska ge någon större effekt. Problemet med besöksförbud uppstår när det överträds, och då spelar geografin mindre roll. Riksdagen har bestämt att man kan ha ett vidare område än vad som var meningen från början, och det används i ganska liten utsträckning. Det bör man fundera lite grann över.
Frågan om Värnamo skulle kunna vara försökskommun är spännande och intressant, men jag tror att det blir lite grundlagsmässiga problem om vi börjar testa olika lagstiftningar i olika kommuner, även om det är aldrig så roligt och skulle vara intressant för att se hur det fungerar. Däremot kan man tänka sig att lokalt öka kunskaperna om de vidgade möjligheter som finns och försöka få fler att fundera över hur de kan användas. De reglerna finns ju redan. Jag skulle inte alls bli ledsen om några försökte använda dem för att se hur de faktiskt fungerar. Det är möjligt att det kan hjälpa till i ett eller annat fall.
Sammanfattningsvis väntar jag på Stalkningsutredningen. Jag tycker att det ska bli intressant att se vad den föreslår för att vi ska kunna förbättra lagregler och annat. Jag ser nödvändigheten av insatser på en rad områden. När det gäller besöksförbud och geografisk utvidgning tycker jag att det finns skäl att analysera ytterligare och fundera lite över varför man inte använder de vidgade möjligheter som riksdagen redan har erbjudit. Är det då ytterligare utvidgning som behövs, eller finns det andra sätt att se till att vi använder det här instrumentet bättre? Och som sagt: Jag tror att vi måste fundera över hur vi kan använda ny teknik och annat också.
Det är trots allt inte fler kvinnor som drabbas av detta. Det är förfärligt många, men de notoriska överträdelserna är i antal så pass få att vi borde kunna täppa till mycket bättre än vad vi gör i dag.
Och sedan måste vi arbeta på bredden med helheten, därför att våld mot kvinnor är dessvärre någonting som är ganska vanligt. Det är skälet till att regeringen i ett särskilt handlingsprogram och med ganska mycket pengar försöker angripa det stora problemet. Men just detta specifika som tas upp i interpellationen måste vi jobba med särskilt mycket, för de kvinnorna är väldigt utsatta, och det är ett mycket allvarligt problem.
Anf. 6 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för en viktig debatt i ett viktigt ämne. Även om det är så som justitieministern konstaterar, att det är ett fåtal personer som begår de överträdelser som sker, så är varje fall ett fall för mycket. Och det är som sagt så att det varje år är i genomsnitt 17 kvinnor som faller offer för män som de har haft eller har en nära relation till, och vi måste ta det här problemet på stort allvar.
Jag uppfattar att justitieministern har ett starkt och genuint engagemang i den här frågan och konstaterar också att det finns en stor enighet mellan oss på väldigt många punkter. Ett exempel är något som justitieministern kanske inte har berört så mycket här, nämligen att det nu sker en stor upprustning av det svenska rättsväsendet, vilket kommer att betyda väldigt mycket för den här typen av brott, tror jag. Det har väl kanske funnits en tendens ibland att den här typen av frågor också har glömts bort inom rättsväsendet. Har vi ökade resurser och en tydligare politisk ledning av rättsväsendet så finns det större möjlighet att de här brotten kommer mer i fokus, och det tror jag är bra. Dessutom vill jag framhålla den handlingsplan som regeringen har lagt fram som ju är positiv och har tagits emot väldigt väl av många som jobbar ute på fältet i frågan.
Jag ser nu fram emot att den här utredningen kommer fram med sina resultat och att justitieministern behandlar detta så skyndsamt som möjligt och också gör det i den anda som justitieministern uttryckte i april förra året i Aftonbladet, att det här är någonting som måste övervägas vid verkligt grova fall. Jag vill gärna påpeka att jag tror att ingen som har drivit och jobbat med den här frågan tänker sig att detta ska utdelas slentrianmässigt, utan vid de verkligt grova fallen av kvinnofridskränkning ska detta kunna vara en möjlighet vid extrema fall.
Som gammal ledamot i konstitutionsutskottet välkomnar jag att justitieministern inte vill ägna sig åt att bryta mot grundlagen, men jag välkomnar ändå den positiva signal som jag tror att det är viktigt att skicka ut till landets kommuner, som bedriver ett ambitiöst arbete. Även om inte alla förslag tänks på konstitutionellt ute på fältet tror jag att det är viktigt att skicka en positiv signal att det här engagemanget betyder någonting.
Jag ber att få tacka justitieministern för en bra och viktig debatt.
Anf. 7 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag vill gärna tacka för debatten också av det enkla skälet att det här är viktigt och måste diskuteras hela tiden.
Jag vill bara lägga till att det engagemang som finns ute i kommunerna har oerhört stor betydelse, därför att de här kvinnorna och barnen är väldigt ansatta. Det är verkligen inte bara rättsväsendets maskineri som måste arbeta för att de ska ha en vettig livssituation. Jag tror att det engagemang som finns i Värnamo och på många andra håll faktiskt kan se till att vi får ökad trygghet för de här kvinnorna. De är ofta i en väldigt skör och besvärlig situation.
Det här ligger också i linje med det arbete som Rikspolisstyrelsen har inlett med att polisen ska samarbeta ännu mer med de lokala myndigheterna och att man ser så att säga att man har ett gemensamt problem men olika arbetsuppgifter för att lösa det. Sedan kan det dyka upp en och annan sak som man vill skicka upp till riksdag och regering. Det får vi ta till oss när de stöter på hinder eller svårigheter.
Men jag skickar gärna signalen att jag ser väldigt positivt på det engagemang som finns i olika kommuner för att öka tryggheten för hotade och trakasserade kvinnor och barn. Det är också så att vi från rättsväsendets sida gör vad vi kan för att öka och initiera den typ av engagemang, kontakter och samarbete som kan behövas. Det är oerhört viktigt. Den här debatten tror jag tjänar sitt syfte att visa att vi menar allvar med att vi ska arbeta med frågorna.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.