Ökade inkomstskillnader i Sverige

Interpellation 2007/08:618 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-04-24
Anmäld
2008-04-24
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2008-05-15
Svar fördröjt anmält
2008-05-15
Besvarad
2008-06-02

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 april

Interpellation

2007/08:618 Ökade inkomstskillnader i Sverige

av Monica Green (s)

till finansminister Anders Borg (m)

”Det är väldigt tråkigt att de som har och de som inte har, glider isär.” Så säger en av de så kallade vinnarna i regeringens skattesänkningar till en kvällstidning. Trots att han har fått sänkt skatt kan han inte glädjas, eftersom han har en nära anhörig som är sjuk. De sjuka har fått lägre ersättningar och de har inte fått del av skattesänkningarna, trots att allting blivit dyrare även för dem.

Regeringen för en politik som söndrar Sverige socialt, könsmässigt och regionalt. De växande klyftorna ser regeringen som incitament till att människor som redan har det svårt ska arbeta mer och hårdare. De som gynnas mest av skattesänkningarna kan, och kommer ironiskt nog sannolikt också att, börja arbeta mindre.

Hittills har högkonjunkturen delvis dolt de mer negativa effekterna av regeringens ekonomiska politik. ”Den kraftiga sysselsättningstillväxten 2007 var till en del en följd av den kraftiga bnp-tillväxten 2006, vilken medförde att företagen hade ett rekryteringsbehov.” Så skriver regeringen själv i vårpropositionen (prop. 2007/08:100, s. 47). År 2006 regerade Socialdemokraterna och vi hade en socialdemokratisk budget.

Den avtagande bnp-tillväxten under borgerligt styre förväntas, enligt vårpropositionen, leda till att sysselsättningstillväxten dämpas framöver. Arbetslösheten beräknas nu öka 2009.

Den borgerliga våren övergick utan sommar i höst och en osäker framtid för Sverige. De framtidsinvesteringar som skulle ha gjorts i utbildning och kvalificering av arbetskraften blev aldrig gjorda. Dessutom faller Sverige successivt alltmer isär.

Mina frågor är:

1. Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att vi ska få ett rättvisare Sverige i inkomsthänseende?

2. Genom vilka initiativ ska sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer få del i välståndstillväxten?

3. Hur avser statsrådet att minska den växande skatteskillnaden mellan pensionärer och yrkesarbetande?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:618, Ökade inkomstskillnader i Sverige

Interpellationsdebatt 2007/08:618

Webb-tv: Ökade inkomstskillnader i Sverige

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 101 Anders Borg (M)
Herr talman! Monica Green har frågat mig vilka initiativ regeringen avser att ta för att vi ska få ett rättvisare Sverige i inkomsthänseende. Vidare ställer Monica Green frågan hur sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer ska få del av välståndstillväxten. Avslutningsvis ställs frågan om hur den växande skatteskillnaden mellan pensionärer och yrkesarbetande ska minskas. Jag har under de senaste åren haft ett antal debatter med Monica Green på temat inkomstfördelning. Det gläder mig att frågan tycks vara lika viktig för oppositionen som för regeringen. Regeringen har alltsedan den tillträdde haft som främsta mål att skapa förutsättningar för fler jobb, så att fler människor kan gå från utanförskap till arbete. Jobbskatteavdraget är ett viktigt inslag i denna politik och ökar lönsamheten av att jobba för främst låg- och medelinkomsttagare. Därmed minskar trösklarna in i arbete för dem som i dag helt eller delvis lever på olika sociala ersättningar som till exempel sjuka, arbetslösa och sjuk- och aktivitetsersatta. Detta gäller även för pensionärer äldre än 65 år, där ett extra högt jobbskatteavdrag ger ökade inkomster till dem som helt eller delvis väljer att arbeta efter sin pensionering. Det är arbete och ekonomisk tillväxt som är nyckeln till välståndsutvecklingen för alla grupper i samhället. Mot denna bakgrund är det glädjande att kunna konstatera att antalet sjuka, arbetslösa och sjuk- och aktivitetsersatta har minskat kraftigt under alliansregeringens tid vid makten. Under 2007 minskade antalet personer som fick sin försörjning från sociala ersättningssystem som rör ohälsa, arbetslöshet och försörjningsstöd med 121 000 helårspersoner. Det är den överlägset största minskningen under de 40 år som vi har uppgifter för. Det är min övertygelse att denna politik, för fler i arbete, inte bara är långsiktigt gynnsam ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, utan även stärker välståndet och livskvaliteten för de individer som i dag lever i utanförskap.

Anf. 102 Monica Green (S)
Herr talman! Tack så mycket för svaret. Ja, jag tycker att det är viktigt att vi diskuterar de här frågorna, finansministern. Jag känner nämligen en väldigt stor oro över de ökade klyftorna. Vi har en svensk modell, en nordisk modell, där vi håller ihop grupperna, trots att många bedömare i andra länder säger att det är bra med ökade skillnader och incitament, för då jobbar de mycket hårdare, och då blir de friska och så. Men vi i Sverige har haft en annan syn på detta tidigare. Vi har sagt att alla ska med och att vi ska se till att alla får möjligheter. Nu påstår Anders Borg att tack vare jobbskatteavdraget har så och så många kommit i arbete. Men du vet, Anders Borg, hur det är egentligen. Du vet mycket väl att det var under vårt sista år vid regeringsmakten som 153 000 nya jobb tillkom och att ni tog över i den högkonjunkturen. Du vet att 80 000 nya jobb tillkom under det första regeringsåret, alltså nästan bara hälften så många, trots jobbskatteavdraget. Enligt er egen bedömning kommer det i år 40 000 jobb - hälften så många som under ert första år. Och nu tvärnitar jobbtillväxten. Nu bedömer ni själva att det nästa år blir 8 000 nya jobb. Att vi hade en högkonjunktur har alltså inte med jobbskatteavdraget att göra, utan dessa jobb tillkom trots er orättvisa politik. Det är många bedömare i Sverige som säger att jobbskatteavdraget inte har haft den effekt ni påstår. Visserligen säger några att effekten i framtiden kanske blir fler jobb, men jobben har kommit till tack vare högkonjunkturen. Det ska vi vara glada för; självfallet ska vi vara glada för att många har fått arbete och slipper stämpla. Det är positivt. Men det är inte så som Anders Borg försöker påskina att det skulle bero på incitamenten, som det heter på Borgspråk - att blir de bara fattiga nog så hittar de sig nog ett jobb, eller de har säkert valt att vara sjuka, och blir de bara fattiga så blir de friska. Jag tycker att det är ett cyniskt sätt att se på människor. Jag menar att människor är goda och att människor faktiskt vill göra rätt för sig och att vi ska se till att alla människor får chansen. Hur kan det vara så att ojämlikheten ökar, att fyra tiondelar i det här landet har fått det sämre eller har det likadant fast vi har fått en sådan fantastisk tillväxt de senaste åren, medan de tre rikaste tiondelarna har fått 70 procent av inkomstförstärkningarna tack vare era budgetsatsningar? Det är en moderat politik som förs i det här landet. Det ska vi inte sticka under stol med. Jag tror inte heller att Anders Borg vill försöka påskina att detta är något slags socialdemokratisk politik, utan det är en ren och skär moderat politik där man påstår att om människor blir fattiga nog så ska de nog hitta sig ett jobb. Jag ställer inte upp på den synen, och jag tycker att det är tragiskt att Anders Borg har den uppfattningen. Vi ska naturligtvis vara glada över den högkonjunktur vi har haft, men hur ska vi göra nu då? Nu har ni dragit bort 70 miljarder i skatteintäkter, och nu kommer vi in i en lågkonjunktur - högkonjunkturen håller på att avmattas. Hur blir det då med de människor som har blivit ännu fattigare? Ni har ökat skillnaderna i det här landet, och det är inte bra för Sverige. Det ökar oroligheten. Det blir mer bråk, och det blir en mer otrygg tillvaro för människor!

Anf. 103 Anders Borg (M)
Herr talman! Vår politik kommer att öka rättvisan i Sverige, för när fler människor kommer i arbete ökar deras möjligheter att känna tillfredsställelse och stolthet över att försörja sig själva. Då ökar deras möjligheter att vara med på arbetsplatsen och ha en trygghet i arbetskamrater. Då ökar deras möjligheter att få vara med i löneökningstakten. De får vara med om kompetensutvecklingen, och de får vara med om den utveckling vi normalt ser i arbetslivet med stigande löner. Det är därför arbetslinjen är kärnan i vår rättvisepolitik, och det är här det också går en stor skiljelinje i svensk politik. Socialdemokraterna regerade Sverige från 1994 till 2006. Vi kan tydligt se hur det gick. Lönespridningen ökade med 10 procent. Gini-koefficienten, kanske det bästa måttet vi har på inkomstspridning, ökade med nästan 30 procent under den perioden. Förmögenhetskoncentrationen mätt som den andel som ägs av den rikaste procenten ökade från 19 till 25 procent. Vi kunde tydligt se att skillnaderna i Sverige växte, inte av en slump utan som en direkt konsekvens av ett misslyckande - nämligen misslyckandet med jobbpolitiken. Klarar man inte jobbpolitiken klarar man inte rättvisan. Socialdemokraterna misslyckades med jobbpolitiken och misslyckades därför med rättvisan. Nu ser vi en förändring. Vi ser att i april ökade sysselsättningen i fasta anställningar med 157 000 jämfört med april 2007. Den generella sysselsättningen ökade med 92 000 personer. Detta var inga låglönejobb. Det var inte osäkra korttidsanställningar, utan det var riktiga, fasta anställningar som ökade. Denna förändring är inte slumpmässig. Den var förutsedd av Konjunkturinstitutet. Den fanns i EU-kommissionens bedömning. Den har legat i OECD:s bedömningar, och det har legat i regeringens bedömning att jobbpolitiken skulle ha effekter. Nu visar det sig i och för sig att effekterna sannolikt är större än vad vi räknat med. Vi fick i dag en bedömning från Internationella valutafonden, IMF, där man drar slutsatsen att Sveriges arbetsmarknad fortsätter att visa goda resultat och att detta beror dels på en stark ekonomisk utveckling, dels på fördelarna från de utbudsreformer som regeringen har genomfört. Man konstaterar från IMF:s sida att tajmningen för dessa utbudsreformer inte kunde ha varit bättre, därför att vi har kunnat genomföra dem vid en tidpunkt av stark efterfrågan. Nu håller vi på att etablera Sverige med en sysselsättningsnivå på ungefär 80 procent, kanske 150 000-200 000 personer högre än den nivå vi låg på under den socialdemokratiska regeringen. Detta beror på att vi konsekvent har gjort reformer som har handlat om att återupprätta arbetslinjen. Nu kommer vi gradvis att se vad detta har för betydelse för människor. Vi ser nu en bra lönestegringstakt. Den lönesänkningsallians som Monica Green talade om så många gånger under valrörelsen har inte visat sig i verkligheten, utan kommunalanställda och handelsanställda har fått se stigande sysselsättning och en god löneutveckling. Då ser vi att inkomstskillnaderna också kommer att minska, därför att när fler människor är på arbetsmarknaden är det fler som kan känna stolthet över att försörja sig själva. Det är fler som har möjligheter att vara med i kompetensutvecklingen, och det är fler som får följa löneutvecklingen uppåt. Det här är en orsak och verkan. När man misslyckas med jobbpolitiken misslyckas man med rättvisepolitiken. Då får vi en socialdemokratisk utveckling med stigande inkomstspridning, förstärkt förmögenhetskoncentration och ökade inkomstskillnader mätt i de mått vi använder. Nu kommer vi att få se en annan utveckling, därför att vi har en politik för full sysselsättning.

Anf. 104 Monica Green (S)
Herr talman! Det går att beskriva verkligheten på olika sätt. Anders Borg försöker skönmåla verkligheten fast vi egentligen vet hur det är: Fyra tiondelar har fått det sämre eller står på samma nivå som tidigare, och de rikaste tre tiondelarna har fått 70 procent av inkomstförstärkningarna. Det är fakta! Anders Borg hänvisar till vår tid. Anders Borg vet mycket väl vad vi gjorde under den tiden. Vi städade upp efter det moras ni hade ställt till med. Jag behöver bara säga 500 procents ränta så vet Anders Borg vad jag talar om. Det tog väldigt lång tid, och det var väldigt tufft, men vi lyckades även om det var jobbigt för många människor under den tiden. När vi sedan under valrörelsen sade att jobben kommer, att vi har en god tillgång och en ökad tillväxt påstod ni motsatsen. Egentligen har Anders Borg i efterhand gett oss rätt. Han har sagt att det är ordning och reda i ekonomin, en stark ekonomisk utveckling och en stark efterfrågan och att det är sådant som ger jobb. Vi talade om detta i valrörelsen, men då påstod ni att vi hade fel. Vi ska vara glada att vi har haft en högkonjunktur. Det är positivt att människor har fått arbete, att man kan gå från att ha varit arbetslös till att få ett jobb. Men vi ska inte vara nöjda, särskilt inte nu när vi ser orosmolnen på himlen. Ni skriver själva i er egen proposition att jobbtillväxten tvärnitar, att det nästa år antagligen bara blir 8 000 nya jobb. Det kan väl Anders Borg inte vara nöjd med. Dessutom har ni dragit ned på möjligheten till komvux, möjligheten att utbilda sig när man är arbetslös och möjligheten för människor att få ytterligare chanser i livet. Det har ju Anders Borg fått. Det borde också de människor som i dag står längst bort från arbetsmarknaden få. Nu har vi i stället sett att ungdomsarbetslösheten har ökat. Den långa långtidsarbetslösheten har ökat. Det är sådana tendenser som är mycket oroande för framtiden. Vi får inte göra så att det blir ett tudelat samhälle. Vi måste se till att alla är med, annars blir det ett samhälle med oroligheter, människor som inte vet vad de ska ta sig till. Det kan bli så att brotten ökar, som det blir i de länder där man har stora klyftor. Ett sådant samhälle ska vi inte ha. Vi ska inte ha ett samhälle där man bygger murar runt vissa platser och säger: Nej, vi vill inte ha in vissa - det man kallar dräggen - utan vi måste bygga murar och ha grindar som är stängda så att vi slipper de människorna. Vi ska inte bygga ett sådant samhälle. Vi ska se till att alla är med in i framtiden. Alla måste få chansen att få en utbildning, att få möjlighet att gå till skolan eller att få ett jobb. Jag är lika glad som Anders Borg över att vi har haft en högkonjunktur. Men jag är inte nöjd med hur det ser ut inför framtiden. Jag är orolig för att vi nu ska gå in i en lågkonjunktur när de fattiga har blivit fattigare och de rika har blivit rikare. Det är ingen bra politik för framtiden.

Anf. 105 Anders Borg (M)
Herr talman! Det är viktigt, som Monica Green säger, att vi inte ägnar oss åt att skönmåla. Vi ska se de allvarliga samhällsproblem som Socialdemokraterna har lämnat efter sig i vitögat. Vi ska komma ihåg att det handlar om ett samhälle där lönespridningen ökade med 10 procent, där inkomstspridningen med Gini-koefficienten steg med nästan 30 procent, där förmögenhetskoncentrationen förstärktes. Låt mig ta ett exempel, kvinnors löner relativt mäns. Under de år Socialdemokraterna styrde skedde det en förbättring med en tiondel. Monica Green pratade om att man hade varit långsam i städarbetet. Ja, det verkar tydligt på det området, för det skulle ta uppemot 110 år att uppnå jämställda löner om man fortsätter i socialdemokratiskt tempo. Jag vill bara notera när det gäller rättvisepolitiken att de åtgärder som Socialdemokraterna avslutade med att vidta i städarbetet var att avskaffa arvs- och gåvoskatterna respektive att genomföra en mycket omfattande skattelättnad för egenavgifter. Vi kan notera att arvs- och gåvoskatterna och egenavgifterna är skattelättnader som är kloka, bra, tillväxtmotiverade och som har ungefär de fördelningseffekter som man har fått av de åtgärder som vi har vidtagit, som Monica Green nu skäller på så dant. Låt oss komma ihåg att det inte går att särskilja rättvisa från arbete. Nu när vår politik börjar ge resultat minskar långtidsarbetslösheten. Ams rapporterade i sin månadsstatistik 10 000-12 000 i minskad långtidsarbetslöshet. Ungdomsarbetslösheten är på rekordlåga nivåer relativt det vi såg under förra mandatperioden. Sysselsättningen bland invandrare ökade med över 25 000 i aprilstatistiken. Regionala skillnader minskar. När vi tittar på sjukskrivningarna ser vi att de nu minskar kraftigt i Norrbotten, Gävleborg och Värmland. Vi ser samtidigt att arbetslösheten reduceras kraftigt i många län. Det här är åtgärder som kommer att minska det ekonomiska utanförskapet och som kommer att bidra till att inkomstskillnaderna mellan olika grupper blir mindre. Jag sade att 121 000 helårsekvivalenser färre befinner sig i utanförskap. Man kan göra om det till helårspersoner. Tittar vi på den senaste statistiken, där vi tar upp de öppet arbetslösa, personer i Amsåtgärder, personer som är latent arbetssökande och undersysselsatta och personer med sjuk- eller aktivitetsersättning, är det en minskning med 165 000 personer sedan valet. Det är glädjande nyheter och någonting som vi ska känna oss nöjda över, därför att det är viktigt att vi nu börjar komma tillbaka till full sysselsättning, att vi börjar sanera den jobbskuld Socialdemokraterna så tydligt lämnade efter sig. Och låt oss inte gå tillbaka! Låt oss när Socialdemokraterna talar om sina återställare, att höja skatten för låg- och medelinkomsttagare, att chockhöja skatten för LO:s och TCO:s medlemmar, komma ihåg att det skulle göra det mindre lönsamt att arbeta. När Socialdemokraterna vill underminera arbetslinjen i a-kassan, även om nu Sven-Erik Österberg kanske anslöt sig mer till vår ordning - det är väl lite oklart vad som gäller där - kan jag säga att återupprättar man den gamla linjen och undergräver arbetslinjen kommer det att leda till högre arbetslöshet. Chockhöjer man arbetsgivaravgifterna, särskilt om man fick för sig att göra detta i det läge vi nu har för ungdomar, är det klart att färre unga människor skulle få arbete. I takt med att Socialdemokraterna skulle få chansen att driva upp utanförskapet, pressa ned sysselsättningen, driva upp arbetslösheten, pressa upp långtidsarbetslösheten, driva ut ungdomar, driva ut invandrare, driva ut äldre och driva ut kvinnor från arbetsmarknaden skulle orättvisorna öka. Här är skiljelinjerna. En rättvis politik måste byggas på den fulla sysselsättningens grund. En politik för utanförskap förblir en politik som bygger skillnader, som skapar klyftor och som skapar ett samhälle som inte håller ihop och inte ett samhälle där alla har samma möjligheter att delta på lika villkor.

Anf. 106 Monica Green (S)
Herr talman! Tror finansministern själv på det han just sade eller är det bara floskler som han drar till med? Han vet ju mycket väl att det han sade inte var sant. Det är möjligt att ni står på era interna mässor och uppviglar varandra med de lögner som vi just fick höra. Det är tragiskt att en finansminister i så fall uppviglar sina egna till de lögnerna och försöker pådyvla Socialdemokraterna sådana saker. Jag tycker att det är upprörande att Anders Borg kommer med dessa lögner. Sanningen, Anders Borg, är att under vårt senaste år vid regeringsmakten tillkom 153 000 nya jobb. Vid ert första år vid regeringsmakten tillkom 80 000 nya jobb. I år kommer 40 000 nya jobb, och ni skriver själva att ni bedömer att nästa år blir det 8 000 nya jobb. Det är när er politik väl börjar bita vi ser jobbtillväxten tvärnita. Sedan kan Anders Borg försöka påskina att det skulle vara ert jobbskatteavdrag som har gjort de här jobben. Det är ju inte sant. Jag beklagar att Anders Borg använder sig av taktiken att försöka påskina att Socialdemokraterna ökar arbetslösheten. Det vi gjorde var att först städa upp efter er. Därefter såg vi hur tillväxten skulle komma. Anders Borg brukade åtminstone i början av sin tid som finansminister berömma Göran Persson för att han lämnade efter sig sådan ordning och reda i ekonomin, att det var en stark ekonomisk utveckling och att vi skulle få en stark efterfrågan. Det gjorde Anders Borg i början. Men nu kanske han börjar känna att det inte är värt att berömma Socialdemokraterna för mycket för de var väldigt duktiga på att ha ordning och reda. Nu när er politik börjar bita ser vi ju hur det blir. Skillnaderna ökar. De tre rikaste tiondelarna i landet har fått 70 procent av inkomstförstärkningarna. Det tycker jag är en orättvis och cynisk politik.

Anf. 107 Anders Borg (M)
Herr talman! Låt mig börja med att berömma Socialdemokraterna. Monica Green efterfrågade beröm. Jag ska gärna berömma Göran Persson som statsminister. Man sanerade budgeten. Man upprätthöll överskott i de offentliga finanserna på ett föredömligt sätt. Man sänkte marginalskatterna i Sverige mycket tydligt med hjälp av kompensationen för egenavgifter. Det var en bra åtgärd som gjorde att det lönade sig bättre att arbeta. Och man gjorde en tydlig åtstramning av sjukförsäkringen för att få arbetslinjen återupprättad. Det bidrog till att vi gradvis började minska sjukfrånvaron. Sedan gjordes det mycket som var fel, och mycket av det som gjordes rätt gjordes alldeles för sent. Monica Green talar om lögner. Jag står här med ett papper i min hand med de fördelningspolitiska nyckeltalen. Det är dem vi normalt sett använder i våra fördelningspolitiska redogörelser för att titta på hur utvecklingen har varit. Låt oss gå igenom dem en gång till då! Lönespridningen, mätt som decil 9 genom decil 5, ökade från 1,45 till 1,58. Det är en 10-procentig ökning. Samtidigt steg Gini-koefficienten från 0,24 till 0,27. Det är nästan 30 procents ökning av inkomstspridningen. Den del av förmögenheterna som ägs av topp 1 procent ökade från 19 ½ till 25 procent. Under de socialdemokratiska åren skedde alltså en tydlig förskjutning i en orättvis riktning. Det grundläggande skälet till det var att man inte lyckades med jobbpolitiken. Det är inte jag som säger att jobbavdraget bidragit till sysselsättningen. Låt mig nämna att IMF konstaterar att det är såväl den ekonomiska tillväxten som benefits from the labour supplier reforms som bidragit till detta. De konstaterar vidare att tajmningen för dessa åtgärder could not have been better ; låt mig översätta: kunde inte ha varit bättre, kunde inte ha varit mer riktig. Det är en utvärdering som görs av IMF eftersom vi nu ser att jobbpolitik ger jobb och jobbpolitik ger rättvisa. Det är den nuvarande regeringens politik.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.