Ökad och säker cykeltrafik
Interpellation 2012/13:473 av Holm, Jens (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-05-31
- Anmäld
- 2013-05-31
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2013-06-11
- Sista svarsdatum
- 2013-06-14
- Besvarad
- 2013-06-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2012/13:473 Ökad och säker cykeltrafik
av Jens Holm (V)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Cykeln har som transportmedel en rad fördelar. En ökad andel cykeltrafik ger minskad miljö- och klimatpåverkan, förbättrad folkhälsa samt minskad trängselproblematik i våra storstäder.
Regeringens cykelutredning presenterades i höstas men fick kritik av fyra tunga cyklingsorganisationer för brist på konkreta förslag som nämnvärt skulle leda till ökad cykling.
Sverige ligger efter flera europeiska länder i att anpassa transportsystemet och trafikregler efter de krav som ökad och säker cykeltrafik ställer, trots politisk enighet i riksdagen om att trafik- och infrastrukturplaneringen ska bedrivas så att cyklingen ökar och blir säkrare. Borgerligt styrda Stockholms stads remissyttrande i samband med Cykelutredningen öppnar för att till exempel regelförändringar för att tillåta cykling mot enkelriktat skulle vara möjligt att genomföra med majoritet i riksdagen. Användande av tilläggstavlor för att undanta cykeltrafik från förbud mot infart där så är lämpligt är etablerat och fungerande i stora delar av Europa och borde även möjliggöras i Sverige genom införande i vägmärkesförordningen.
Vänsterpartiet har i motionen Cykeltrafik för miljö och hälsa (2012/13:T249) föreslagit en rad satsningar på cykeltrafik i form av regeländringar, styrmedel och ökade statliga investeringar i kommunal infrastruktur för cykel. Med anledning av ett allt större behov av hållbara transporter för klimatet och minskad trängselproblematik i våra storstäder, ser vi även ett behov av att förbättra Sveriges cykelplaneringsprocesser. En viktig åtgärd är att göra den nationella vägdatabasen (NVDB) komplett så att den inkluderar en korrekt beskrivning av cykelinfrastruktur, både på kommunala och statliga vägar. Detta kräver statligt anslag för att finansiera en komplett digital cykelvägsdatabas hos kommunala väghållare så att regionala och statliga länsplaner inkluderar kostnadseffektiva utbyggnader av cykelinfrastruktur. Med en komplett NVDB med avseende på cykelinfrastruktur gynnas detta hållbara transportsätt i planeringen av regionala och statliga infrastruktursatsningar och samhällsekonomiskt lönsamma åtgärder riskerar inte att förbises. Tidigare erfarenheter visar att om behov av cykelåtgärder tydligt identifieras i planeringen står sig investeringar i cykelinfrastruktur ekonomiskt mycket väl i konkurrens med andra trafikåtgärder. I den regionala cykelplanen i Stockholms län bedöms varje satsad krona ge nytta till ett värde om 13–22 kronor.
Med anledning av ovan vill jag ställa följande frågor till statsrådet:
Avser statsrådet att verka för tillåtelse att cykla mot enkelriktat genom ändring i vägmärkesförordningen så att tilläggstavla för cykeltrafik undantagen vid förbjuden infart med fordon (enkelriktat) införs?
Avser statsrådet att verka för statligt anslag så att en komplett NVDB med avseende på cykelinfrastruktur kan genomföras?
Avser statsrådet att verka för ändring i trafikförordningen så att cykeltrafikanter själva kan avgöra vad som är säkraste och lämpligaste väg, körbana eller parallell cykelbana, vid till exempel brist på halkbekämpning eller ojämnheter?
Avser statsrådet att verka för en statlig kommunal cykelpott där enskilda kommuner direkt kan söka medfinansiering för utbyggnad av kommunal cykelinfrastruktur?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2012/13:473
Webb-tv: Ökad och säker cykeltrafik
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2012/13:129 Onsdagen den 26 juniProtokoll 2012/13:129 8 § Svar på interpellation 2012/13:473 om ökad och säker cykeltrafik
Protokoll från debatten
Anf. 34 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Jens Holm har frågat mig om jag avser att verka för:
1. tillåtelse att cykla mot enkelriktat genom ändring i vägmärkesförordningen så att tilläggstavla för cykeltrafik undantagen vid förbjuden infart med fordon, alltså enkelriktat, införs,
2. statligt anslag så att en komplett NVDB - nationell vägdatabas - med avseende på cykelinfrastruktur kan genomföras,
3. ändring i trafikförordningen så att cykeltrafikanter själva kan avgöra vad som är säkrast och lämpligaste väg, körbana eller parallell cykelbana, vid till exempel brist på halkbekämpning eller ojämnheter samt
4. en statlig kommunal cykelpott där enskilda kommuner direkt kan söka medfinansiering för utbyggnad av kommunal cykelinfrastruktur.
Låt mig först säga att jag delar Jens Holms syn på cykelns fördelar som transportmedel. För resor till och från arbetet inom våra tätorter är cykeln oslagbar; man kommer fram snabbt, smidigt och billigt samtidigt som man får motion och bidrar till minskad klimatpåverkan. Också cykling på lite längre avstånd verkar öka, även om det finns ganska få uppgifter som med säkerhet visar hur cyklandet utvecklas.
Regeringen, som sedan valet 2006 i olika sammanhang lyft fram cykelfrågorna och stärkt synen på cykel som ett eget trafikslag, tillsatte en särskild cykelutredare 2010 med uppgift att se över de regler som påverkar förutsättningarna för att cykla. Det är tråkigt om cykelorganisationerna haft andra förhoppningar på utredningen, men utredaren redovisar slutsatsen att de flesta problem kopplade till trafikregler och cykling inte har sin grund i reglerna i sig. Utredaren föreslår därför relativt få författningsändringar. Val av lämpligaste väg är en av dem, medan utredaren inte lägger fram något förslag om cykling mot enkelriktat. Remissutfallet är blandat. Ofta förekommer diametralt olika åsikter om utredarens förslag, och beredningen av utredningsbetänkandet pågår. Jag är därför inte beredd att i dag ge Jens Holm några definitiva svar på hans frågor om regeländringar.
När det gäller den nationella vägdatabasen, NVDB, arbetar Trafikverket med att lägga in cykelvägarna längs det statliga vägnätet i basen. Naturligtvis vore det en fördel för användaren av basen om den även innehöll samtliga kommunala cykelvägar, eftersom det nätet är så mycket mer omfattande än det statliga. Eftersom databasen är frivillig kan vi dock bara vädja till olika väghållare att rapportera in sina anläggningar.
Enskilda kommuner kan i dag söka statlig medfinansiering till utbyggnad av kommunal cykelinfrastruktur via länsplanerna för regional transportinfrastruktur. En anledning till att prioriteringen av vissa åtgärder sker i länsplanerna är att man har gjort bedömningen att behoven bäst bedöms på den nivån, alltså närmare användarna. Regeringen gav den 20 december 2012 länsplaneupprättarna i uppdrag att ta fram förslag till trafikslagsövergripande länsplaner för perioden 2014-2025. Förslagen ska redovisas senast den 16 december i år. Regeringen ska därefter bereda förslagen och fatta beslut om definitiva ekonomiska ramar för länen under våren 2014. Länsplaneupprättarna ska därefter fastställa sina planer.
Anf. 35 Jens Holm (V)
Fru talman! Jag vill tacka infrastrukturministern för svaret på min interpellation. Vi behöver inte gå längre än till Stockholms gator för att se att intresset för att cykla minst sagt är enormt.
Det är bra. Genom att vi cyklar mer kan vi minska utsläppen från bilismen. Det är bra för klimatet. Det är bra för folkhälsan om folk rör på sig mer och cyklar mer. I storstäder, som Stockholm, märks det på trängseln. Om folk cyklar mer blir det mindre trängsel i biltrafiken.
Men det måste vara enkelt att cykla, och det måste också vara säkert att cykla. Här tror jag att det finns mycket att göra, genom en del ändringar i våra regler och förordningar och inte minst genom särskilda statliga anslag.
Jämför man cyklandets utveckling med andra länder ser man att Sverige tyvärr ligger mycket långt efter. I länder som Danmark, Nederländerna och Tyskland har man öronmärkt pengar för att få upp volymerna på cyklandet. Man har också gjort ändringar i sina lokala lagar för att se till att underlätta för cyklisterna, ibland kanske på bekostnad av bilisterna.
Vi kan jämföra Stockholm med Köpenhamn. Det är ungefär 10 procent som vanecyklar, det vill säga som tar cykeln till jobbet eller skolan i Stockholm. I Köpenhamn är det ungefär fyra gånger så många som gör det. Vi vet att ungefär två tredjedelar av alla bilresor i Sverige är kortare än 1 mil. Det talar för att potentialen för att folk ska ställa bilen hemma och i stället ta cykeln är mycket stor.
Jag tycker att den utredning som har kommit om ökat cyklande är bra på det stor hela. Men jag saknar en del konkreta förslag. I synnerhet saknar jag från regeringens sida en finansiering för att vi ska få ett ökat cyklande.
Vi kan titta på den nationella planen för den framtida infrastrukturen, som kom från Trafikverket för några veckor sedan. De har en investeringsplan för infrastrukturen på 522 miljarder kronor. Den absoluta merparten av det går till byggande av nya vägar.
Jag tittade i bil. 1, där alla de stora infrastrukturprojekten radas upp, och sökte efter konkreta cykelsatsningar. Den bilagan är mycket omfattande. Det är sju sidor och hundratals infrastrukturprojekt runt om i hela landet.
Catharina Elmsäter-Svärd! Vet du hur många konkreta satsningar för cykeltrafik som jag hittade? Det var två: en satsning på Kattegattleden i Halland-Skåne och en satsning på Täbystråket, inte så långt från Fredrik Reinfeldts hus. Det är väl bra med de två satsningarna. Men det behövs väldigt mycket mer.
Det behövs mer pengar. I cykelutredningen pratar man om ungefär 1 miljarder kronor. Det tror vi i Vänsterpartiet är alldeles för lite. Man kan titta på vad cykelorganisationerna säger om det framtida behovet av cykelinvesteringar. De pratar om ungefär 17 miljarder kronor. Då handlar det om att man ska ha cykelbanor längs de statliga vägarna och ungefär 5 miljarder kronor i extra anslag till cykelvägar. Sveriges Kommuner och Landsting pratar om att det behövs 3 miljarder kronor extra i cykelsatsningar de kommande åren.
Hur mycket tänker regeringen satsa på ökat cyklande i framtiden?
Anf. 36 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Jag tror att det är oerhört viktigt att vi har kommit så långt - dit vi inte hade nått tidigare - att befästa att cykeln är ett eget transportslag. Det är faktiskt en viktig förutsättning för att den inte ska glömmas bort.
I Sverige har vi, där staten på olika sätt är inblandad, 17 000 mil väg. Det är klart att man måste se var någonstans och hur man kan ta sig fram säkert med cykel. En viktig del bygger på hur kommunerna, som har det fysiska planmonopolet, planerar, inte minst i våra tätorter och framför allt i våra större städer. Det är ju riktigt att vi behöver ha fler som har attityden men också vill och kan cykla av flera olika skäl, kanske inte minst trängsel och luftkvalitetssituation.
Det handlar också om hur vi kan få fler att vara med på hur man underlättar själva cyklandet. Det handlar inte minst om kollektivtrafikentreprenörer, hur och på vilket sätt man kan ta med sig cykeln ombord på en buss eller ett tåg. Om vi tittar på det danska exemplet och särskilt Köpenhamn, som Jens Holm nämnde, handlar det om förutsättningen att kunna cykla till en bytesplats där man sedan byter färdmedel och kan ta med sig cykeln, för att sedan använda den när man kommer in centralt, vilket är mycket mer optimalt än att behöva köra in. Där har vi Skåne som ett exempel, som jobbar just med pågatågen kopplade till cykelparkeringar, ett ansvar som man har på lokal och regional nivå.
Vi har avsatt pengar tidigare, inte minst för turism- och näringslivsutveckling, med exempelvis Kattegattleden. Det nämndes att det är många som cyklar i Stockholm. Här har kommunen själv föreslagit en cykelmiljard för att underlätta.
Som vi har pratat om i tidigare interpellationsdebatter är det viktigt att man tänker över kommungränserna och kanske till och med länsgränserna. Nere i Skåne knyter man ihop ett antal kommuner med snabbcykelvägar. Det är ett utmärkt exempel för att kunna ta sig fram där avstånden kanske inte är så stora men där kommuner går ihop. Det tror jag är jätteviktigt.
Det finns en del som är en liten utmaning i sig. Den berör en del av de frågeställningar som Jens har tagit upp i interpellationen. Alla trafikanter - det gäller även cyklister - måste iaktta den varsamhet och aktsamhet som situationen kräver. Man måste anpassa hastigheten och visa hänsyn. Jag känner ibland att det nästan är den största konflikten, när trängseln blir allt större.
I dag har vi kanske gång- och cykelvägar där allt fler ska samsas, där man både går och cyklar och där det ibland finns en konflikt mellan gående och cyklister. Där börjar vi snart - kanske inte minst med elcykeln, där jag tror att det blir en stor utveckling - få en konfliktyta mellan dem som cyklar långsamt och dem som cyklar snabbt. Sedan har vi nästa konfliktyta mellan andra fordonsinnehavare, typ bil, buss och lastbil.
Den utmaning som vi har nu, när vi tittar utifrån trafiksäkerhetsaspekter, gäller att det är just de oskyddade trafikanterna som sticker ut mest. Det är singelolyckor på cykel. När jag var på den senaste resultatkonferensen, som Trafikverket hade, lyfte man in cykeln som en komponent när man tittar på hur kommunerna jobbar. Det kan handla om när man utför vinterröjning - börjar man med vägen eller med cykelvägen? Flera kommuner tar nu initiativ för att börja med cykelvägen, eftersom bilen kanske kommer fram ändå.
Det är olika sätt hur vi kan följa upp att kommunerna jobbar utifrån cykeln och cyklistens perspektiv. Detta är faktiskt något nytt.
Sedan har vi andra delar som vi kan återkomma till när det gäller huruvida man ska göra det möjligt eller inte att cykla mot enkelriktat, kanske utifrån ett trafiksäkerhetsperspektiv.
Anf. 37 Jens Holm (V)
Fru talman! Vi kan börja med det sistnämnda, att cykla mot enkelriktat och också att kunna cykla mot rött till höger - om det är rött för bilisterna och det finns en cykelbana kan man svänga åt höger utan att korsa en väg. Det är två konkreta förslag som diskuteras i cykelutredningen. Där hänvisar utredaren till att det skulle strida mot Wienkonventionen.
Wienkonventionen är en FN-överenskommelse som handlar om att våra trafikmärken i så stor utsträckning som möjligt ska överensstämma med varandra. Om man åker till ett annat land ska man förstå vad trafikmärkena säger. Men det finns en mängd länder i Europa som just har infört möjligheten att cyklister ska kunna köra mot enkelriktat, eftersom det blir lättare för cyklisterna att komma fram, och att man ska kunna svänga till höger vid rött.
Jag förstår inte varför regeringen tvekar i det här avseendet och inte lägger fram ett konkret förslag, så att det blir tydligt för cyklisterna att man får göra på det här sättet. I dagsläget nästan tvingas en massa människor att bryta mot lagen eftersom det inte är riktigt utrett. Som sagt: En mängd länder i Europa har redan infört detta.
Beträffande finansieringen tyckte jag inte att jag fick ett riktigt bra svar från infrastrukturministern. Jag tog upp bil. 1 från den nationella planen. Det handlar om 522 miljarder kronor i investeringar i den framtida infrastrukturen under de kommande tio åren. Om jag summerar de två projekten för ökat cyklande i Skåne, Kattegattleden, och Täbystråket norr om Stockholm blir det några hundra miljoner kronor.
Catharina Elmsäter-Svärd! Det är verkligen bara en droppe i havet. Tycker Catharina Elmsäter-Svärd att detta är väl avvägt utifrån perspektivet att både du och jag vill att fler ska cykla? Om både du och jag vill att fler ska cykla måste vi investera mer i cykelbanor, bra cykelöverfarter, skyltning, cykelställ - mängder med saker.
Jag instämmer i att mycket av detta ligger på det kommunala planet och att kommunerna ska göra det. Men kommunerna säger att de behöver en statlig medfinansiering.
Min fråga är: Av de 522 miljarderna, hur mycket kommer till cyklingen? Är det väl avvägt som det ser ut nu? Du har alla chanser i världen, Catharina Elmsäter-Svärd, att förändra så att vi får investeringar i framtiden som gynnar ett ökat cyklande.
Jag tycker också att det är bra att infrastrukturministern tar upp frågan om möjligheten att ta med sig cykeln i kollektivtrafiken. Det är otroligt viktigt. Tyvärr kommer inte cykelutredningen med några konkreta förslag, utan den uppmanar bara SJ och andra parter att samarbeta mer på det här området.
Jag vill fråga infrastrukturministern, eftersom vi äger SJ tillsammans: Kommer du att lämna några konkreta förslag så att det blir lättare att ta med sig cykeln på tåget?
Jag vill också fråga om den nationella vägdatabasen. Infrastrukturministern säger att det är ett frivilligt system. Men det är otroligt viktigt för den framtida planeringen, för att vi ska få en bild av hur mycket cykelvägar som finns, att allt rapporteras in till den nationella vägdatabasen. Då behövs det lite extra finansiering från staten, så att det blir så. Man kan inte bara förvänta sig att våra kommuner spontant ska rapportera in, utan man måste ta ett aktivt grepp för att lyfta fram frågan. Är ministern beredd att anslå extra medel till den nationella vägdatabasen?
Anf. 38 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! När det gäller de 522 miljarder som vi har fattat beslut om ska gälla för tiden 2014-2025 pågår, inte minst för dem som upprättar länsplaner, nu ett uppdrag som de ska komma in med till regeringen i december. Det exakta och slutgiltiga svaret kan jag alltså ge först våren 2014 när vi fastställer planen. Men det är just i länsplanerna som mycket av det som handlar om cykel finns med.
Jens Holm nämnde tidigare att väldigt mycket går till vägar. Tittar vi på den delen som handlar om att utveckla transportsystemet som ingår bland de 522 miljarderna är det ungefär 60 procent som går till järnväg och 40 procent som går till vägar.
I den del som handlar om bland annat trimningsåtgärder finns sådant som Trafikverket kan vara med och göra när man bygger och bygger vidare på två-plus-ett-vägar. Det är oftast där, framför allt i tätortsnära områden, som problematiken uppkommer med på vilket sätt man kan få plats med cykeln. Man måste då även planera cykelvägar eftersom man ofta tar vägrenen i anspråk när man gör två-plus-ett-vägar. Det ligger alltså med i den delen.
Jag delar Jens Holms uppfattning om hur man ska tolka eller tillämpa Wienkonventionen. Vi har en hel del diskussioner även på departementet. Det är naturligtvis en bra och viktig förutsättning att skyltar känns igen vart man än kommer. Jag har själv besökt Leipzig. Där har man vid enkelriktatskyltar en tilläggsskylt som visar en cykel, och det står "frei". Uppenbarligen pågår en diskussion även där, eftersom någon har satt upp klisterlappar över "f" och "r" så att det bara står "ei". Diskussionen pågår alltså.
Jag tycker att man ska ha full respekt för diskussionen därför att man ska kunna känna igen sig i alla sammanhang, både när man kommer med ett motorfordon och när man kommer på cykel. När man kommer in på en enkelriktad väg förväntar man sig inte mötande trafik. Det finns också funderingar utifrån säkerhetsskäl på vad som händer om man svänger höger vid rött. Detta kan man säkert hantera, till exempel som man har gjort i Köpenhamn där man har särskilda filer för dem som ska svänga till höger. Man kan också ha tydliga skyltar. Och med redan befintliga regler kan man anpassa hastigheter på vissa gator där det kanske är bilisterna som får anpassa sin hastighet till de mer långsamma trafikanterna. Allt detta förutsätter dock att alla, oavsett vem man är, som tar sig fram är varsamma och anpassar sig till den hastighet som gäller och följer lagar och regler. Annars spelar det egentligen ingen roll vad vi gör.
Min mycket tydliga uppfattning är att vi ska göra det mer enkelt att kunna använda cykeln. Detta gäller på gator och vägar både i tätortsnära och i landsbygdsnära områden. Därför är det uttryckt att cykeln ska tas med som ett särskilt transportslag och finnas med i planeringen. Detta måste kanske göras inom kommun- och länsplanerna som är närmast användaren.
När det gäller vad som kommer att hända i övrigt framöver tittar vi på alla remissinstanser. Som jag nämnde är det fascinerande hur diametralt olika uppfattningar det finns om vad som ska gälla eller inte. Men jag kan säga till Jens Holm att vi kommer att landa på någon uppfattning.
Anf. 39 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag kan utgå från mig själv. Jag tillhör en minoritet eftersom jag tar cykeln varje dag till riksdagen. Det är jag och ungefär 10 procent av Stockholms invånare som tar cykeln varje dag. I Köpenhamn är det fyra gånger så många som gör det. Jag tror att ett av skälen till att det är så i Stockholm är att många känner sig osäkra när de cyklar. Det handlar om att vi har cykelfält som ligger i princip mitt ute i vägbanan. Man cyklar utanför parkerade bilar, och rätt som det är slänger någon upp en dörr. Bilar dubbelparkerar i cykelfälten. Plötsligt tar cykelbanan slut, och man kastas ut mitt i vägen. Vintertid är det dåligt snöröjt på vägarna. Men där kan man cykla eftersom det röjs där. Men det görs inte på cykelbanorna. Hade jag varit turist hade jag kanske cyklat vilse i Stockholm och hamnat i Nackareservatet eller någon annanstans eftersom det är så dåligt skyltat. Om jag skulle parkera cykeln skulle jag kanske inte veta var jag skulle göra det och tvingas parkera på till exempel en trottoar eftersom det finns så få cykelparkeringar i denna stad. Så ser det ut i de flesta städerna i Sverige. Det är otroligt mycket som behöver göras.
Jag visar respekt för att Catharina Elmsäter-Svärd inte kan ge en exakt siffra på hur mycket som måste investeras i framtiden. Men du har ett inlägg kvar. Du kan väl i alla fall berätta om du, utifrån dessa 522 miljarder kronor som i framtiden kommer att satsas på infrastrukturen, tycker att det som finns i bilaga 1 känns rimligt och väl avvägt, det vill säga att det är bara två projekt på ett par hundra miljoner kronor som handlar om att satsa på cykeltrafik. Förtjänar inte cyklandet mer pengar i framtiden?
Jag vill tacka infrastrukturministern för denna debatt. I grund och botten tror jag att vi är överens om att fler måste cykla i framtiden och att fler vill cykla i framtiden. Men då måste det vara bekvämt, enkelt och framför allt säkert. Då behövs det mer resurser, och det hoppas jag att vi kan återkomma om i framtiden.
Anf. 40 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Herr talman! Det finns inget område som är så roligt och samtidigt så utmanande att jobba med som just infrastruktur. Det finns nog inte något trafikslag eller någon typ av transportsätt där det inte finns mer som borde kunna göras.
En mil järnväg kostar ungefär, mellan tummen och pekfingret, 1 miljard kronor. Många vill också ha mer järnväg, och det satsar vi på. Flera vill också ha bra, trafiksäkra och framkomliga vägar. Det kostar också pengar. Motorvägar kostar ungefär 400 miljoner per mil. Men vi kan bygga smartare och effektivare med till exempel trafiksäkra två-plus-ett-vägar för att använda pengarna på ett bra och vettigt sätt där det behövs.
Men det behövs också bättre cykelinfrastruktur. Just därför har vi pekat ut att cykeln ska vara ett eget transportslag, så att det finns med i den planering som kommer att göras främst i de enskilda länsplanerna. Där har Trafikverket tagit fram en gemensam handbok men också jobbat tillsammans med SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, om hur man gör detta på ett bra och begåvat sätt.
Jag delar helt och hållet den upplevelse som Jens Holm beskrev på ett bra sätt om hur det kan vara här i Stockholm. Men just därför tycker jag att det är viktigt att Stockholm här tar ett ansvar med sin cykelmiljard just för att kunna tillgodose en del av dessa behov.
Jens Holm frågade mig hur jag kan påverka alla som kör i kollektivtrafikens tjänst när det gäller möjligheterna att ta med sig cykeln. Jag brukar påpeka vid varje tillfälle som jag har att om man har något som helst resenärsfokus och tittar på vad folk vill och behöver har cykeln kommit att bli alltmer tydlig. Och det skulle kunna göra hela resan betydligt mycket bättre för många om det gick att ta med sig cykeln. Det kommer säkert att ta tid, och man måste bygga om och köpa in andra typer av fordon, men jag tycker att det skulle vara självklart.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.