Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ohälsa och inomhusmiljö

Interpellation 2008/09:353 av Lindholm, Jan (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-02-20
Anmäld
2009-02-23
Besvarad
2009-03-10
Sista svarsdatum
2009-03-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 20 februari

Interpellation

2008/09:353 Ohälsa och inomhusmiljö

av Jan Lindholm (mp)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

Under år 2008 interpellerade jag fyra gånger i frågor som rör inomhusmiljö och ohälsa till olika ministrar. Mina frågor har i första hand kretsat kring ansvarsfrågor och kunskapsproblem men även berört regelverk och behovet av förebyggande åtgärder. De svar jag fått har i huvudsak hänvisat till pågående arbeten och att regeringen ägnar frågan stort intresse. Jag utgår självklart från att detta också är fallet.

Vissa vill inte erkänna fakta, men forskningen både i Sverige och globalt är glasklar vad gäller kopplingen ohälsa och fuktiga hus; där finns ingen tvekan. Att människor har olika känslighet och att ett fuktigt hus är en komplicerad kemisk fabrik gör det självklart svårt att förklara varje del i de mekanismer som bidrar till denna ohälsa.

Fukt har en förmåga att starta och driva kemiska processer i och mellan byggmaterial liksom att göda organisk tillväxt. Det sistnämnda gäller både mögel och bakterier av olika slag.

I mina interpellationer har jag tidigare lutat mig på forskning som visar att den som drabbas av sjuka hus har mycket små möjligheter att fullt ut återfå arbetsförmåga. Jag har lyft fram nya forskningsrön vad gäller partikelhalten i inomhusluften som fullständigt kullkastar äldre argument för varför mögel inte skulle kunna vara en bidragande orsak till ohälsa. Brister i befintliga byggregler och försäkringsskydd har också varit ingångar jag använt för att lyfta upp problematiken.

För att än en gång påpeka hur angeläget det är att resurser styrs till forskning på detta område tar jag denna gång avstamp i två skrämmande exempel, Strömbackaskolan i Piteå och Karlstads centralsjukhus.

Under åren 1989 till 2004 drabbades tolv anställda som arbetade i Orion på Strömbacka skola i Piteå av cancer. Enligt huvudskyddsombudet var det sedan långt tidigare känt att byggnaden haft problem med mögel, och en utredning gjordes. Trots den onormalt höga andelen drabbade kunde man inte finna någon förklaring.

Fyra år senare, under hösten 2008, hade ytterligare tio personer som arbetat i byggnaden insjuknat i cancer och man hade då även konstaterat stora fuktproblem. När väggar revs upp hittade man svartmögel som bland mycket annat anses kunna ge cancer.

Eleverna i den aktuella byggnaden har dessutom ovanligt stora problem med astmaliknande symtom som konstant rinnande näsa, ögonirritation, hudrodnad, hosta och trötthet. Detta är dock inte ovanligt i skolor runt om i landet. Från många håll kommer rapporter om att denna typ av symtom ökar. Om det beror på skollokaler eller på dåliga bostäder är självklart svårt att veta.

På centralsjukhuset i Karlstad uppmärksammades problemen först 1998 då 30 personer omplacerades på grund av fuktrelaterade hälsoproblem. Fukthalten hade då mätts upp till 96 procent i vissa lokaler. År 2002 revs en byggnad på grund av att man annars hotades av att tvingas betala ett vite. Bland den personal som arbetade i den rivna byggnaden finns det fortfarande i dag de som är svårt skadade och som trots det inte fått sina skador erkända som arbetsskador.

Många frågeställningar kan lyftas utifrån dessa två tragiska exempel, och självklart är det så att det är kommunen respektive landstinget som i dessa fall är ansvariga och inte regeringen. Det finns ändå anledning att fråga sig om inte dessa exempel gör det än mer angeläget än tidigare att skynda på kunskapsutvecklingen kring sambandet inomhusmiljö och ohälsa och att äntligen ta ett krafttag kring det orimliga att så många drabbade lämnas utan rimligt stöd när de har förlorat sin arbetsförmåga.

Med denna bakgrund ställer jag följande frågor till miljöministern:

Är ministern beredd att verka för en kraftfull satsning på att sambandet mellan inomhusmiljö och ohälsa får en för de drabbade, vården och rehabiliteringen samt byggindustrin användbar förklaring?

Är ministern därutöver beredd att vidta åtgärder så att de som förlorat sin arbetsförmåga på grund av skadlig inomhusmiljö får ökat stöd för rehabilitering och, i de fall sådan är helt utesluten, en rimlig ersättning för sina skador?

Vilka tillfälliga åtgärder avser ministern att vidta med anledning av att de åtgärder som ministern hänvisade till i sitt svar den 22 februari 2008 tycks dröja och människor skadas fortlöpande runt om i landet av fuktskadade inomhusmiljöer?

Kommer ministern att ta initiativ till en särskild undersökning med anledning av det faktum att ett stort antal personer som arbetat i en specifik byggnad antas ha drabbats av cancer på grund av ohälsosam inomhusmiljö?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:353, Ohälsa och inomhusmiljö

Interpellationsdebatt 2008/09:353

Webb-tv: Ohälsa och inomhusmiljö

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Andreas Carlgren (C)
Anf. 31 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Jan Lindholm har frågat mig bland annat om jag är beredd att verka för en kraftfull satsning på att sambandet mellan inomhusmiljö och ohälsa får en för de drabbade, vården och rehabiliteringen samt byggindustrin användbar förklaring. Vidare har han frågat om jag är beredd att vidta åtgärder så att de som förlorat sin arbetsförmåga på grund av skadlig inomhusmiljö får ökat stöd för rehabilitering och, i de fall sådan är helt utesluten, en rimlig ersättning för sina skador. Slutligen undrar han också om jag är beredd att ta initiativ till en särskild undersökning beträffande personer som arbetat i en specifik byggnad och som antas ha drabbats av cancer på grund av ohälsosam inomhusmiljö. Jag har under de gångna åren besvarat flera interpellationer av Jan Lindholm i frågor som är starkt besläktade med dem som ställs nu. Det gäller fukt och mögel i byggnader och dess hälsopåverkan. Jag har pekat på de åtgärder som vidtagits under årens lopp mot bakgrund av den ökning av allergier och annan överkänslighet som noterats. Exempel på åtgärder är nödvändigheten av att den obligatoriska ventilationskontrollen efterlevs, liksom delmålet för inomhusmiljö till miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö som betonar fortlöpande fungerande ventilation och sänkning av radonhalten. Vidare redovisade jag att vi i Sverige i lagen om energideklarationer som syftar till att främja en effektiv energianvändning också tagit in en god inomhusmiljö, med fokus även på ventilation och radon. Till strävandena för att komma till rätta med inomhusmiljöproblemen hör också regeringens uppdrag till Boverket att presentera ett underlag om våra byggnaders tekniska utformning och som medger formulering av ett delmål och åtgärder för att avhjälpa eller undvika fukt och mögel i byggnader. I uppdraget ingår att redovisa slutsatser om kopplingen mellan brister i inomhusmiljön och upplevd ohälsa. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 1 september i år. Jan Lindholm menar att forskningsresultat visar att det finns klara samband mellan så kallade fuktiga hus och ohälsa. Min kommentar till detta är att orsaken inte alltid kan hänföras till brister i byggnaden. Även den verksamhet som bedrivs och den boendes beteende har stor betydelse som fuktalstrare. I mitt svar på en annan interpellation från Lindholm om att vidta åtgärder när boende drabbas av fukt och mögelskador redovisade jag ingående hur ansvarsförhållandena enligt plan- och bygglagstiftningen ser ut. Jag pekade bland annat på att det är byggherren, beställaren eller förvaltaren som har ansvaret för att de av staten i lag angivna tekniska egenskapskraven på byggnader med mera uppfylls. I detta ingår skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö och avser främst god inomhusmiljö. De konkreta frågor som Jan Lindholm ställer i den nu aktuella interpellationen avser önskemål om en kraftig satsning för att klarlägga sambanden mellan inomhusmiljö och ohälsa, vård och rehabilitering samt ersättning för skador. Lindholm vill också att jag tar initiativ till en särskild undersökning avseende personer som arbetat i en specifik byggnad och som antas ha drabbats av cancer på grund av en ohälsosam inomhusmiljö. Av min redovisning framgår att ett omfattande arbete redan pågår med att klarlägga eventuella samband mellan brister i inomhusmiljön som kan hänföras till planering, byggande och förvaltning av byggnader och negativ påverkan på hälsan. I den forskningspolitiska propositionen som regeringen presenterade hösten 2008 pekar regeringen ut forskning om hållbart samhällsbyggande som ett prioriterat område och att en utökad satsning på inomhusmiljö är av stor vikt. Anslagen till Formas, som är huvudansvarig för forskning om byggande, ökar med 150 miljoner kronor för åren 2009-2012 för att bland annat finansiera denna typ av forskning. För att få en grund för att klarlägga de omfattande frågor som Lindholm skisserar krävs tvärvetenskapliga utrednings- och forskningsinsatser som spänner över discipliner som bygg- och installationsteknik, medicin, beteendevetenskap och ekonomi. Jag kommer fortsatt att bevaka utvecklingen inom detta område.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 32 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Det är alldeles riktigt så som miljöministern påpekar att han har debatterat den här frågan med mig ett antal gånger tidigare. Jag har emellertid ansträngt mig att genom att ta denna fråga från olika vinklar - till exempel byggregler, ny forskning, försäkringsfrågor och folkhälsoperspektiv - debattera även med andra ministrar. Framför allt tycker jag att bostadsminister Mats Odell borde ge sig ut på banan i denna fråga, men jag har samtidigt konstaterat att regeringen har avskaffat bostadspolitiken. Det är väl därför som Odell lämnar över en sådan här för de boende och även för de arbetande viktig fråga. För det gäller inte bara bostäder, utan många drabbas i arbetsmiljösituationer. Så Odell har lämnat över denna fråga till miljöministern. Annars skulle man mycket väl kunna tänka sig vilket ansvarsområde som helst på regeringssidan. Det kunde kanske i första hand vara en skolfråga, eftersom ett av de exempel jag tar upp i dag ju faktiskt handlar om en skola. Eller varför inte en sjukvårdsfråga, eftersom det andra exemplet som jag baserar denna interpellation på handlar om sjukvården? I svaret som vi har fått i dag upprepar ministern mycket av det som har sagts förut. Jag tog fasta på en formulering där ministern säger att arbete redan pågår med att kartlägga eventuella samband mellan brister i inomhusmiljön och negativ påverkan på hälsan. Jag noterar att det är en viss skillnad i förhållande till det svar jag fick för lite drygt ett år sedan, den 22 februari, för då fanns inte ordet "eventuella" med. Det där har jag naturligtvis hakat upp mig på när jag tittat på detta, för jag hade i slutet av förra året, den 16 december, en debatt med folkhälsoministern. Då sade hon i samma ämne ungefär så här: Men hittills har man inte kunnat fastställa några entydiga samband mellan luftens sammansättning och de symtom som människor relaterar till inomhusmiljö. Det är lite luddigt formulerat, men det är alltså sagt i ett sammanhang där hon försöker förklara att det är viktigt att man i de enskilda fallen gör utredningar ordentligt så att man kan fastslå om det finns någon koppling mellan inomhusmiljön och den som har drabbats. Detta föranleder mig att fråga om det har skett någon positionsförändring från regeringens sida. Det som jag i alla fall hävdar är att forskningsvärlden är väldigt enig i detta sammanhang, både i Sverige och utomlands, om att det inte råder någon som helst tvekan om att finns det fukt i en byggnad så uppstår också ohälsa. Då måste jag upprepa den fråga jag brukar ställa: Vad är det som regeringen grundar sitt ställningstagande att det skulle finnas oklarheter på? Det skulle jag vilja veta. Ministern säger nu i sitt svar när det gäller forskningsresultat, fuktiga hus och ohälsa: "Min kommentar till detta är att orsaken inte alltid kan hänföras till brister i byggnaden. Även den verksamhet som bedrivs och den boendes beteende har stor betydelse som fuktalstrare." I de här fallen skulle man kunna ställa frågan så här: När det gäller de 22 lärare i en liten paviljong som har drabbats av cancer - menar ministern att de inte har drabbats av cancer om det skulle vara så att lokalerna var dimensionerade för 24 personer och de har undervisat 30 barn där? För vi vet ju alla att kravet som ministern nämner att OVK:n ska fungera beror på hur verksamheten i dag ser ut i förhållande till när fastigheten byggdes.
Andreas Carlgren (C)
Anf. 33 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Jag får i någon mening beklaga Jan Lindholm som får hålla till godo med mig. Men arbetet är så fördelat i regeringen att det är jag som är ansvarig för frågorna. Så hur Jan Lindholm än beter sig är det jag som kommer tillbaka hit och drabbar honom med svaren på frågorna. Jag kan också försäkra att folkhälsominister Maria Larsson och jag har precis samma uppfattning när det gäller att det är viktigt att följa de enskilda fallen. Det är viktigt att klarlägga vad som ligger bakom i de fall där människor har drabbats av de problem som Jan Lindholm tar upp. Det är också så, när det gäller i vilken mån fukt i byggnader leder till ohälsa, att regeringen inte har ändrat position jämfört med tidigare i den meningen att vi nu skulle tycka att det här var ett mindre viktigt problem. Det är ett viktigt problem. Däremot är det också så att det inte alltid är så lätt att fastställa vad som ligger bakom de fuktproblem som finns i byggnader. Det kan vara en effekt av planeringen, det kan vara en effekt av uppförandet och det kan vara en effekt av underhållet eller förvaltningen av byggnaden. Det finns också flera andra faktorer som har betydelse för människors hälsa och också samband med eventuell fukt i byggnaden, allt från tobaksrök till kvalster, formaldehyd, byggmaterial och vad det nu kan gälla. Därför har man hittills inte kunnat fastställa entydiga samband mellan å ena sidan hur luften är sammansatt och å andra sidan de symtom som människor relaterar till i sin inomhusmiljö. Till sist, när det gäller frågan om de 22 lärarna i skolan i Piteå, som är ett av exemplen här, är det självklart så att jag inte alls förnekar att de skulle ha cancer. Jag kan inte alls uttala mig i det enskilda fallet. Dels är jag förhindrad att göra det, dels har varken jag eller Jan Lindholm den kunskapen. Men jag förstår att det har rått alldeles speciella omständigheter i fråga om den här byggnaden och historien bakom att skolan byggdes om och man ändå inte hade löst de problem som fanns i bygget. Tvärtom förstärktes problemen. Det är en verklighet som många människor råkar ut för. De här är exempel på det.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 34 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Jag känner mig lite tillfredsställd av svaret, för jag tror ändå att jag kan tolka det så att regeringens inställning ändå är att fukt i byggnader leder till ohälsa. Däremot tolkar jag det så att ministern anser att det finns kvar problem i de enskilda fallen - inte generellt sett. Jag hoppas att det är på det sättet, därför att det är forskarvärldens inställning. Fukt i byggnader leder till ohälsa. 70 procent av de anställda vid en avdelning på Centralsjukhuset i Karlstad drabbades av tydliga hälsoproblem - andningssvårigheter, hudrodnader, hosta, rinnande näsa och ögon och irritationer i ögonen - på grund av hög luftfuktighet, 96 procent. Det innebär att i normala fall har man till och med en beläggning av vatten på väggarna. En del av de här sjuksköterskorna var faktiskt tvungna att lämna sina patienter därhän ibland därför att deras hosta var så allvarlig att de inte ens kunde behålla maten när hostan var som allra värst. De fick springa ifrån sina patienter. Det har förekommit att poliser i Sverige inte har kunnat stå på sina ben efter att ha vistats bara 15 minuter i en del av våra polishus på grund av fuktskador som har drabbat dem just i form av andningssvårigheter. Det finns en del poliser som många år senare fortfarande inte kan tjänstgöra i sitt yrke för att det är permanenta skador. Anticimex har fastställt att i 30 procent av alla hus med krypgrund i det här landet har vi allvarliga fuktproblem. Det här är inte någon liten fråga. Vi kan ta exemplet Malmö allmänna sjukhus, där man fick riva en stor del av en byggnad på grund av konstaterad svartmögel, precis som på skolan i Piteå. Svartmögel har man kunnat konstatera på många ställen. Det kanske mest berömda i Sverige är Moderna Museet. Man kan alltså hålla på hur länge som helst och räkna upp exempel på det här området, och antalet människor som har drabbats är oerhört stort. Det handlar inte om några få tusental, utan det handlar om oerhört många människor som har drabbats av de här problemen. De har ofta svårigheter att få ersättning för obefintlig eller nästan obefintlig arbetsförmåga. Jag tycker att det är ett jättestort problem i vårt land att vi inte klarar av att hantera det. Nu vet jag att det ska komma en rapport från Boverket här i september, och jag hoppas att vi då snabbt kan komma vidare. Nu har det gått två och ett halvt år, och jag har känt det som om regeringen förnekar problemet. Jag hoppas att vi kan gå framåt då. I de enskilda fallen menar jag inte alls att ministern ska ägna sig åt någon sorts ministerstyre, utan jag skulle vilja se ett ministerengagemang på ett annat sätt. Jag arrangerade ju ett seminarium här i riksdagen i början av förra sommaren. I och för sig fanns det folk från Boverket där, men det var ingen från ministerns kansli som var där, vad jag vet, eller någon från något departement. Forskareliten både från Sverige och från övriga Norden var där, och den var väldigt samstämmig. Det är inte så att jag behöver få hjälp att få det fastställt att det finns ett samband när jag får svar på mina frågor här, utan det är användbara förklaringar för aktörerna som vi är ute efter. Ministern säger att man satsar 150 miljoner. Då konstaterar jag att av dem är det ett par som har gått till forskare på det här området - bara några få. Det finns en grupp i Sverige som har fått pengar än så länge, och många skulle vilja fortsätta jobba vidare på att hitta lösningar. När får de stöd?
Andreas Carlgren (C)
Anf. 35 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Låt mig först vara tydlig med att de problem som gäller inomhusmiljö och handlar om att vi ska uppfylla miljömålet God bebyggd miljö självklart är både mycket viktiga och mycket allvarliga. Det är absolut inte så att jag viftar bort de problem som kan finnas eller vikten av att lösa dem och att nå de mål som vi har satt upp. Vi har problem, och vi tar frågorna på allvar. Det visar sig också av att vi ger så pass omfattande uppdrag på området. Dels har Boverkets byggregler skärpts, dels har vi gett det stora uppdraget till Boverket som, vilket Jan Lindholm bekräftar, ska redovisas i september. Meningen är ju också att det ska kunna ge bland annat fastighetsägare god information om vikten av att fortlöpande underhålla byggnader och se till att undvika en del av de problem som Jan Lindholm pekar på. Vi gör också de stora forskningssatsningarna som läggs på Formas. Också den vägen finns förutsättningar för tvärsektoriellt forskningsarbete och ett bredare forskningsarbete, som just är en del av Formas uppgift. Det som är mer komplicerat är själva ansvarsfrågan. Det är det som Jan Lindholm tar upp i slutet av sitt senaste inlägg. Jag vill inte medverka till att vi på något sätt krymper byggherrens, beställarens eller förvaltarens ansvar för byggnaden. Det skulle vara att låta staten och skattebetalarna gå in och ta över ansvaret från en byggherre, en beställare eller en förvaltare som har brustit. Det är också alldeles tydligt att flera av de problem som Jan Lindholm tar upp hänger samman med arbetsmiljöproblem där arbetsmiljölagen också är tillämplig och i flera fall både ställer krav på tillsyn och också ger en del av svaren när det gäller ansvarsförhållandena. Det är därför jag är så noga med att bekräfta att: Ja, det är viktigt att vi når miljömålen. Inomhusmiljön är helt central för hur vi mår och vilket välbefinnande vi har. Men jag vill inte medverka till att staten och skattebetalarna tar över ansvar som andra borde ta. Där har vi ett regelverk som noga ska följas. Det vill jag däremot medverka till.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 36 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Det var väldigt positivt att höra att ministern är inne på att samhället inte ska ta över någonting från byggherrarna. Nu har jag inte det förslag jag tänker tala om med i den här interpellationsdebatten, men jag har tagit upp det tidigare. Det skulle vara kul att höra i ministerns sista inlägg om han har funderat något på mitt förslag om att utöka ansvaret för byggherrarna. Jag har lagt fram mitt förslag både i motioner och i tidigare interpellationsdebatter. När jag köper en bil kan jag i dag få tolv års rostskyddsgaranti på den, men jag kan inte köpa ett hus och få så att säga tolv års livsmiljökvalitetsgaranti, eller vad jag nu ska kalla det, alltså en garanti för att det inte är farligt att bo i huset. Det kan jag inte få. Det är så märkligt i dag att arbetsmiljölagstiftningen, som ministern hänvisar till, är jättehård för dem som jobbar med huset, men sedan huset byggts färdigt - antingen det är ett polishus, kontorshus eller bostadshus - finns det inga regler för dem som ska bo eller arbeta där. Byggarbetarna kanske måste jobba med gasmask när de lägger mattor, lägger på de slutliga ytmaterialen och liknande. Sedan tar man för givet att tiden mellan byggjobbet och till dess att någon flyttar in för att jobba eller bo i huset bara ska lösa allt. Där finns ett jättegap. Skolorna är en viktig miljö, och jag ska kort säga något om dem. Nu pågår det ett utredningsarbete, och jag skulle därför vilja fråga ministern hur länge det kommer att dröja innan det är klart. Vi vet att många barn i dag far illa i skolorna. Skolan i Piteå är inget undantag. De symtom som barnen där hade finns i nästan alla skolor. Hur många fler barn ska fara illa innan vi får någon ordning på detta? Borde det inte finnas ett starkare engagemang från regeringen att försöka gå in och se om man genom att vidta temporära åtgärder kunde minska lidandet hos alla dem som drabbas av de dåliga inomhusmiljöerna?
Andreas Carlgren (C)
Anf. 37 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Vi är absolut överens om att det är mycket viktigt att klara ut fler av de miljöproblem som finns inomhus i skolorna. Det är självklart orimligt att våra skolbarn i längden ska behöva tillbringa sina skoldagar i dålig inomhusmiljö. Nu kan det finnas många orsaker till de problem som finns. Jag har sett flera exempel på att ventilationen fungerat dåligt, att det funnits fuktproblem och andra miljöproblem i inomhusmiljön i skolorna. De ska självfallet åtgärdas. Kommunerna har ett viktigt ansvar i detta. Likaså har Arbetsmiljöverket ett stort ansvar för en del av tillsynen. Det är också en del av den inspektion som görs när det gäller skolmyndigheternas tillsyn av skolorna. Vad beträffar försäkringsfrågorna är det inte riktigt lika enkelt att ge ett heltäckande svar. Det är nämligen många olika faktorer som måste vägas in. Helt klart ersätter försäkringsbolagen en del av egendomsskadorna när man råkat ut för problem i form av exempelvis utströmmande vatten till följd av ledningsbrott. Vid konstruktionsfel och byggfel samt vid skador som följer av konstruktionsfel eller byggfel täcker försäkringsbolagen en del för dem som tecknat byggfelsförsäkring. Det är ett tioårigt skydd. I det sammanhanget blir det dessutom viktigt att söka den som orsakat felet och kräva ersättning, vilket också sätter ansvarsfrågan på sin spets. Det tycker jag är bra. Allt detta är en del av det försäkringsskydd som ska ge den enskilde möjlighet att få ersättning. Det kommer dock aldrig att vara möjligt att helt garantera att människor inte råkar ut för problem. Man kan råka ut för problem av en rad olika skäl, och det kan vara svårt att klarlägga vad som är bakgrunden till problemet.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.