Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Oberoende tillsynsorgan för Försäkringskassan

Interpellation 2010/11:188 av Ericson, Gunvor G (MP)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-02-07
Anmäld
2011-02-08
Besvarad
2011-02-17
Sista svarsdatum
2011-02-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 7 februari

Interpellation

2010/11:188 Oberoende tillsynsorgan för Försäkringskassan

av Gunvor G Ericson (MP)

till statsrådet Ulf Kristersson (M)

Många människor blir på olika sätt fel behandlade i kontakten med Försäkringskassan. Det kan till exempel handla om bristande information eller långa handläggningstider. Det har visats i ett antal rapporter, och även fortlöpande genom vittnesmål från enskilda.

Justitieombudsman Cecilia Nordenfelt har i JO:s ämbetsberättelse för 2010 uttalat att Försäkringskassans verksamhet har synnerligen stor betydelse för enskildas ekonomi och berör på det ena eller andra sättet en mycket stor del av befolkningen. Utifrån denna argumentation beskriver man vidare att det är ”närmast häpnadsväckande att det fortfarande saknas ett ordinärt tillsynsorgan dit enskilda kan vända sig med klagomål på Försäkringskassans sätt att sköta deras ärenden”. Detta är något som också JO vidhöll när hon nyligen besökte socialförsäkringsutskottet.

Inspektionen för socialförsäkringen som regeringen inrättat tar inte emot klagomål från enskilda. JO anmärker också på att såväl Försäkringskassan som Inspektionen för socialförsäkringen uppmanar enskilda att vända sig till JO med sina klagomål.

Det är högst problematiskt att JO med sin särskilda ställning alltmer kommit att ersätta en reguljär tillsyn på området.

Fem typfall tas upp i JO:s skrivelse det är assistansersättning, bostadsbidrag, förlängd sjukersättning, omprövning av bostadsbidrag och omprövning av bostadstillägg.

Försäkringskassan har beskrivit i sitt svar att de har problem med handläggningstider inom vissa ärendeslag. Till exempel försämrades handläggningstiden för tillfällig föräldrapenning (VAB) under första halvåret 2009. ”Problemen inom det här förmånsslaget beror främst på införandet av intygskrav från förskola/skola. Det har lett till vissa störningar och fördröjningar i handläggningen.”

Även riksdagens konstitutionsutskott har riktat skarp kritik för att inget händer trots att JO i flera år uppmärksammat att Försäkringskassan saknar oberoende tillsynsorgan dit enskilda kan vända sig.

Konstitutionsutskottet (KU) (bet. 2010/11:KU16) uttalade med anledning av ämbetsberättelsen följande:

”Utskottet noterar att Justitieombudsmännen i flera års ämbetsberättelser har uppmärksammat riksdagen på att det faktum att det inom vissa samhällsområden saknas ordinära tillsynsorgan innebär att JO, trots sin ställning som extraordinärt tillsynsorgan, i alltför stor omfattning ägnar sin tillsyn åt sådana ärenden som skulle behandlas bättre i ett annat sammanhang. Detta gäller verksamheter som dessutom har mycket stor betydelse för många människors personliga och ekonomiska förhållanden, exempelvis inom områdena för kriminalvård och socialförsäkring. Denna fråga har av JO uppmärksammats som ett problem under flera år. JO anför i årets ämbetsberättelse att det är närmast häpnadsväckande att reguljära tillsynsorgan fortfarande saknas på flera områden. Utskottet kan instämma i detta och vill understryka att det är mycket olyckligt att frånvaron av reguljära tillsynsorgan innebär att JO, som är avsett att vara ett extraordinärt tillsynsorgan, inte kan fullgöra denna uppgift på det sätt som är meningen.”

Min fråga till statsrådet blir därför:

Avser statsrådet att verka för att ett särskilt tillsynsorgan inrättas dit enskilda kan vända sig med klagomål på Försäkringskassans sätt att sköta deras ärenden?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:188, Oberoende tillsynsorgan för Försäkringskassan

Interpellationsdebatt 2010/11:188

Webb-tv: Oberoende tillsynsorgan för Försäkringskassan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ulf Kristersson (M)
Anf. 111 Ulf Kristersson (M)
Fru talman! Gunvor G Ericson har frågat mig om jag avser att verka för att inrätta ett särskilt tillsynsorgan dit enskilda kan vända sig med klagomål på Försäkringskassan. Försäkringskassans verksamhet har stor betydelse för enskildas ekonomi, och den berör en stor del av befolkningen. En så viktig myndighet måste åtnjuta allmänhetens förtroende. Ytterst handlar det om tilltron till hela socialförsäkringssystemet. Regeringen har i många sammanhang framhållit vikten av att Försäkringskassans verksamhet präglas av rättssäkerhet och effektivitet och att kunderna får en bra service och ett gott bemötande. Inte minst enmyndighetsreformen och införandet av Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har haft sin grund i behovet av att stärka rättssäkerheten och effektiviteten i Försäkringskassan. Medborgarna ska i sina kontakter med myndigheten uppleva att deras ärende behandlas rättvist och utan onödig fördröjning. Det är naturligtvis av stor betydelse att man som försäkrad hos Försäkringskassan har möjlighet att få framföra sina synpunkter på myndigheten och få sitt ärende prövat. Detta är grundläggande för socialförsäkringens och administrationens legitimitet. Försäkringskassan har genomgått en omvälvande strukturförändring de senaste åren parallellt med fler stora reformer vilket har fått konsekvenser för bland annat handläggningstider och tillgänglighet. Försäkringskassan har vidtagit åtgärder för att komma till rätta med detta, och JO har också uttryckt att man ser positivt på dessa åtgärder. Det tidigare ökande antalet JO-anmälningar mot Försäkringskassan förefaller nu också avta. Med detta sagt vill jag avslutningsvis inte på något sätt förringa det stora antalet JO-anmälningar som riktats mot Försäkringskassan eller all den kritik som myndigheten har fått ta emot under de senaste åren från försäkrade. Regeringen fortsätter att noga följa utvecklingen på Försäkringskassan. Då Gunvor G Ericson, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Jan Lindholm i stället fick delta i överläggningen.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 112 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Interpellanten fick i går eftermiddag en tvingande kommendering som en del i sin ledamotsroll som innebar att hon var tvungen att lämna Riksdagshuset denna eftermiddag och därmed också överlämna debatten till någon annan. Lotten föll på mig att ta hand om den. Jag vill börja, fru talman, med att framföra en ursäkt för detta, och jag hoppas att ministern inte tar illa upp. Jag ska även framföra interpellantens tack för svaret. Av svaret framgår det med stor tydlighet att ministern fullt ut delar interpellantens beskrivning av själva problemet, nämligen att Försäkringskassan inte når sina mål. Ministern delar likaså interpellantens oro för att socialförsäkringens legitimitet allvarligt kan skadas i grunden om man inte förmår lösa det faktum att många anser sig och upplever sig felbehandlade av Försäkringskassan. Ministern påminner även om att regeringen vid många tillfällen har påpekat vikten av att Försäkringskassans verksamhet präglas av rättssäkerhet och att kunden ska mötas, som ministern uttrycker det, av bra service och ett gott bemötande. Då borde det, fru talman, vara naturligt att ställa frågan: Anser ministern att vi har ett rättssäkert system när kunden inte anser sig ha fått ett rättssäkert bemötande och när det inte finns någon oberoende instans att vända sig till för att få sin sak prövad? Det är detta som jag uppfattar att frågan i grunden handlar om. Jag tycker att ministern i svaret beklagligt nog inte berör den frågan. Av ministerns kommentarer till den kritik som JO har riktat mot det faktum att det inte finns någon specifikt uttalad oberoende instans dit medborgarna kan vända sig när de uppfattar sig felaktigt hanterade, vilket interpellanten hänvisar till i sin interpellation, tycker jag inte att man kan utläsa om ministern har någon uppfattning om huruvida kritiken är berättigad eller inte. Jag tycker inte heller att det går att utläsa ur svaret om ministern har någon uppfattning om de förslag som JO har lagt fram. En slutsats som man skulle kunna dra av ministerns svar är att ministern faktiskt anser att det är rimligt med den ordning vi i dag har, nämligen att det är JO som är den instans som medborgarna ska vända sig till när de har klagomål. Min andra följdfråga till ministern måste då bli: Anser ministern att det är en funktionell ordning att JO ska fungera som det oberoende tillsynsorgan som medborgarna ska vända sig till när de anser att det inte har fått en rättssäker hantering? Vi är ju överens om att Försäkringskassan ska erbjuda en sådan. Både JO och konstitutionsutskottet anser i likhet med interpellanten att denna ordning inte är hållbar. Men ministern kanske anser det.
Ulf Kristersson (M)
Anf. 113 Ulf Kristersson (M)
Fru talman! Det här är en riktigt intressant fråga, men jag skulle vilja vidga den något. JO:s kritik är intressant, men den måste ses i ett större sammanhang. Det akuta problemet är inte JO:s synpunkt att det är för många ärenden som går till JO. Jag förstår att man skulle kunna hantera klagomål på annan plats. En del myndigheter har det, andra inte. I Försäkringskassans fall har vi valt en lösning med en överprövning internt på Försäkringskassan och därefter en sedvanlig domstolsprövning i förvaltningsrätten. Den tror jag i grund och botten till formen fyller kraven på rättssäkerhet. Det denna fråga egentligen aktualiserar och som gör den intressant det är den större frågan om trovärdigheten i vår legitimitet med hela processen. Där pekar JO på något som är viktigt. Jag är dock inte beredd att nu landa i att slutsatsen ska vara att skapa en ny institution för att hantera rena klagomål. Redan i dag påpekar JO att många av de klagomål de får inte borde hamna där utan borde hanteras direkt på Försäkringskassan. Jag nöjer mig i den meningen med att konstatera att JO pekar på en intressant problemställning som jag tror långsiktigt är viktig. Jag har sett motsvarande långsiktiga trovärdighetsresor i andra myndigheter och verksamhetsområden tidigare som ger en del inspiration. Klassiska exempel är Skatteverket och i modernare tid Migrationsverket och i förlängningen även migrationsdomstolarna. Det har hänt mycket på viktiga myndighetsområden där jag tror att vi har en del att lära när det gäller Försäkringskassans stora område. Därmed är det inte sagt att man kan lura sig själv och tro att man kan bli av med all oenighet. I ett system som fattar beslut i 19 miljoner ärenden och gör 47 miljoner utbetalningar varje år kommer vi då och då att ha starka intressemotsättningar. Det handlar om människor som mycket legitimt vill något som Försäkringskassan lika legitimt inte vill tillmötesgå. Då krävs det trovärdighet och auktoritet i hela prövningen. Min slutsats är att den som är berättigad att få ersättning ska mötas med mycket bred respekt eftersom det är en person som är i en situation där han eller hon är i sin fulla rätt att få ersättning. Men jag är också ute efter en situation där den som inte får ersättning ska uppleva att hon eller han har bemötts empatiskt och korrekt och fått en god och klok information om vad som har hänt och hur han eller hon ska göra för att lämna synpunkter eller formella överklaganden. Allt detta finns i dag till formen, men min bestämda uppfattning är att det finns mer att göra i att skapa större legitimitet hos allmänheten för de beslut som fattas. Till detta ska vi lägga den information vi fick så sent som i går, nämligen 2010 års siffror på fusk och missutnyttjande. Det är också en viktig del av trovärdigheten i systemet. I ett system där en förkrossande majoritet av besluten går rätt till - rätt person får rätt pengar i rätt tid - men där 20 000 riktade kontroller pekar på fusk och missbruk på en nivå av ungefär 1 miljard kronor och 1 000 polisanmälningar för bidragsfusk finns det fortfarande betydande utrymme för att bli skickligare och bättre på att se till att rätt personer får rätt utbetalningar och att den som inte ska ha utbetalning inte heller får det. Detta är också en viktig legitimitetsfråga i ljuset av att vi i dag i stor utsträckning kräver att människor som har sjukpenning eller sjukersättning ska komma tillbaka till egen försörjning. Då kan vi inte med andra handen betala ut ersättning till människor som fuskar sig till de pengar som andra borde få ta del av i stället.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 114 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Frågan om legitimitet ur det sistnämnda perspektivet, alltså att man har en otillräcklig kontrollfunktion inom Försäkringskassan så att människor som inte borde ha ersättning får det, är en annan fråga än den som interpellanten tar upp - även om jag delar uppfattningen att den är viktig. När jag lyssnar på ministern tycker jag att vi är väldigt överens om vart vi vill komma. Vi vill ha rättssäkerhet för den som söker hos Försäkringskassan och att man ska få ett korrekt bemötande. Det jag uppfattar som interpellantens strävan är att få en form av garanti för detta. En fråga som jag har blivit uppmanad att ta upp gäller det som ministern talade om, nämligen behovet av att förbättra verksamheten internt i processen. Där har Inspektionen för socialförsäkringen en funktion. Det är dock inget som kunden kan vända sig till, utan det är en intern myndighetskontrollfunktion. Det är just detta med kundens situation som är knepig. Ministern sade att till formen finns allt detta. Vissa tycker väl att det är okej att man kan få en omprövning internt inom strukturen. Många människor upplever dock att så länge man håller sig inom samma struktur har man inte förtroende för att myndigheten internt hanterar det på ett korrekt sätt. Det är därför vi behöver ha en annan kanal för att få saker prövade. Vi i Miljöpartiet undrar om ni har funderat på om ISF skulle kunna få ett utvidgat uppdrag och även kunna vara den som en person som känner sig felaktigt hanterad kan vända sig till. När det gäller hur JO ser på att man har fått en uppgift som man egentligen inte ska ha säger ministern i svaret - och kanske citerar JO - att Försäkringskassan har vidtagit åtgärder för att komma till rätta med det och att JO har uttryckt att man ser positivt på de här åtgärderna. Visst gör man det, men man konstaterar samtidigt att antalet klagomål ligger på en orimligt hög nivå. Det står vidare att det tidigare ökade antalet JO-anmälningar mot Försäkringskassan förefaller avta. Visst har det planat ut på den nivå som man tycker är för hög. Frågan kvarstår. Vad har ministern för avsikt att göra för att hitta någon form för att kunden ska uppleva att man har en ventil? Vi får signaler om att man inte känner att man har det. Man har inte förtroende för att den myndighet där man tycker sig ha blivit felbehandlad skulle kunna göra en korrekt bedömning så att man får den second opinion som man vill ha.
Ulf Kristersson (M)
Anf. 115 Ulf Kristersson (M)
Fru talman! I den grundläggande frågan tror jag att vi är ganska överens. Vi har ett grundläggande problem när det gäller trovärdighet, auktoritet och legitimitet. Det är besvärande på lång sikt. Det brukar Försäkringskassan själv påpeka i sina förtroendemätningar. Sedan lång tid tillbaka har man inte de förtroendesiffror som de själva som myndighet och socialförsäkringen som en viktig del av den svenska välfärdspolitiken har nytta av. Där tror jag att vi är helt överens. Även jag föredrar ordet försäkrad framför begreppet kund. Redan i november när vi första gången presenterade översynen av den väsentliga sjukförsäkringsreformen påpekade jag att jag trodde att vi hade en lång resa framför oss som går bortom de politiska förändringarna av enstaka regelverk. Den övertygelsen har stärkts under mina första fyra månader i det här arbetet. Vi kommer att avisera ett ganska brett arbete när det gäller att se över hela kedjan som påverkar auktoriteten och legitimiteten i systemen. Jag har varit noga med att vi måste börja i de politiska regelverken. Vi ska inte börja i myndigheters eller andras tillämpning. Vi ska börja med vår egen hemläxa, nämligen de politiska regelverken. Vi ska se till att de är rätt och att vi kan stå för dem och att de fungerar fullt ut. Därefter ska vi titta på hur varje steg i kedjan ser ut. Det är inte min uppgift att recensera rättssystemet. Vi har en på alla sätt korrekt fungerande rättskedja, men vi har också ett väsentligt trovärdighetsproblem genom att många människor inte ser en glasklar skillnad mellan bemötande och hanteringen av klagomål och det formella beslutets juridiska möjlighet att bli överklagat. Det är en ganska lång sträcka som måste ses över. I detta ingår komplicerade saker som samspelet mellan Försäkringskassans egna försäkringsmedicinska rådgivare och hela den medicinska profession som står för de läkarintyg som ligger bakom detta. Det finns mycket som man bör titta på. Jag återkommer med ett bredare upplagt arbete i frågan.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 116 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Jag tror att om vi fortsätter debatten hamnar vi bara längre bort från ämnet. Jag är nöjd så.
Ulf Kristersson (M)
Anf. 117 Ulf Kristersson (M)
Fru talman! Jag är också nöjd så.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.