nyföretagande

Interpellation 2000/01:435 av Strömbom, Inger (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-04-27
Anmäld: 2001-05-08
Besvarad: 2001-05-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 27 april
Interpellation 2000/01:435
av Inger Strömbom (kd) till näringsminister Björn Rosengren om nyföretagande

Nyföretagandet har minskat med 14 % under januari och februari. Trots att vi har haft högkonjunktur och staten försökt stimulera till företagande finns det i dag inte fler personer som är företagare än vad det fanns 1994.

Detta är mycket oroande. Företagande och tillväxt är förutsättningen för att vi ska kunna utveckla välfärden. Ska vi kunna ta väl hand om våra barn i omsorg och skola och kunna ge våra gamla en värdig ålderdom måste vi stimulera, inte bromsa, företagandet. Få reformförslag som skulle kunna förenkla och förbättra för företagandet har hittills kommit från Näringsdepartementet. Innan konjunkturen vänder ned måste nödvändiga reformer ha trätt i kraft.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande frågor till näringsminister Björn Rosengren:

Vilka ytterligare regelförenklingar kommer statsrådet att föreslå för att underlätta främst för de små företagen?

Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att underlätta generationsskifte i familjeföretagen?

Vilka skattereformer avser statsrådet föreslå för att stimulera ett ökat nyföretagande?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2000/01:435

Webb-tv: nyföretagande

Protokoll från debatten

BJÖRN ROSENGREN (Näringsmin)

Anf. 29 BJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)

Fru talman! Det som justitieministern anförde om utvecklandet av de elektroniska chipen var ju väldigt positivt. Men det skulle vara intressant att höra när man kan se det här i verkligheten och om det som justitieministern kallar elektroniska chip är samma sak som det som jag refererade till i den här FOA- rapporten. Jag hoppas att det är samma sak. Det skulle vara en ovärderlig utrustning för polisen som man skulle kunna använda i stället för de hopplöst föråldrade vapen som annars står till buds, som spik- matta, träd och betonggrisar. Det här ser jag verkligen fram emot. Jag skulle önska att justitieministern och jag kunde hjälpas åt att snabbare få fram de här verktygen för polisen, så att de skulle kunna effekti- visera sitt arbete i den här delen. När det gäller det brottsförebyggande arbetet är det jätteviktigt att alla goda krafter hjälps åt. Det är så. Men polisen och rättsinstanserna har ju en stor uppgift, och man måste ju återkomma till att det be- hövs fler händer där poliserna gör en stor insats. De skrämmande uppgifter som jag har fått vid mina be- sök på närpolisstationerna i Göteborg visar att polisen i dag inte har möjlighet att vara ute och bedriva brottsförebyggande arbete på skolor och förskolor och i samhället i allmänhet. Så den här frågan bråds- kar verkligen. Tack, fru talman!

INGER STRÖMBOM (Kd)

Anf. 30 INGER STRÖMBOM (Kd)

Fru talman! Det förefaller som att Cecilia Mag- nusson och jag blir mer överens ju längre vi debatte- rar. Det är positivt. Det går naturligtvis inte att säga någon exakt tid- punkt. Det kan man inte göra i fråga om nationellt arbete, men det gäller kanske ännu mer internationellt arbete, såsom EU-arbetet. När det gäller polisens resurser är det nu, tror jag, väl bekant att det faktiskt är den största satsningen någonsin i Sverige. Om ett par veckor kommer 400 poliser att examineras. En ny polishögskola kommer att öppnas i höst. Vi har på kort tid gått från en till tre. Och detta har skett trots att Sverige redan tidigare har haft fler poliser per invånare än både Norge och Fin- land, så det är inte riktigt så akut som andra har sagt. Men med den här satsningen kommer vi att ligga oerhört bra till. Tack!

BJÖRN ROSENGREN (Näringsmin)

Anf. 31 BJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)

Fru talman! Anna Lilliehöök har frågat mig om vilka åtgärder jag avser vidta för att polisorganisatio- nen ute i landet ska ha tillräckligt många poliser, så att rekrytering till internationella insatser kan säkras. Anna Lilliehööks fråga är föranledd av det arbete som bedrivs inom EU vad gäller poliser i civil krishante- ring. Som Anna Lilliehöök själv konstaterar är arbetet med att driva utvecklingen av EU:s förmåga till civil krishantering en prioriterad uppgift under vårt ordför- andeskap i EU:s råd. I fokus står främst att förverkli- ga det kapacitetsmål på 5 000 poliser år 2003 som sattes upp vid Europeiska rådet i Feira. Det är en stor utmaning för medlemsstaterna att uppfylla detta mål med nationella bidrag. För vår del har det varit myck- et glädjande att ha kunnat framhålla svensk polis höga profil i dessa sammanhang för övriga länder i Europa. Som Anna Lilliehöök vet har svensk polis en lång tradition av deltagande i fredsfrämjande verksamhet. Redan år 1964 deltog svensk polis i FN:s fredsfräm- jande mission på Cypern. I takt med att antalet inter- nationella konflikter ökat under senare år har den internationella efterfrågan på svenska poliser i freds- främjande insatser också ökat. Antalet svenska poli- ser som verkat i fredens tjänst inom Polisens utlands- styrka har under år 2000 tidvis uppgått till ca 150 poliser. Detta antal ligger i linje med det antal poliser som utredaren till betänkandet Polis i fredens tjänst (SOU 1997:104) ansåg att Sverige bör vara berett att ställa till förfogande för internationella fredsfrämjan- de insatser under tillfälliga perioder. Det svenska polisbidraget till internationella insatser har alltså kommit att motsvara ungefär 1 % av den nationella polisstyrkan, och detta har kommit att bli ett riktmär- ke som även använts för att förmå andra länder att öka sina bidrag. Regeringen menar att Sverige behöver fler poliser. Det är därför glädjande att polisorganisationen redan i juni i år kommer att förstärkas genom att nära 400 polisaspiranter påbörjar sin praktik vid polismyndig- heter. Dessutom öppnas en tredje polishögskola i Växjö till hösten, vilket ytterligare ökar utbild- ningskapaciteten av poliser. Sammantaget kommer omkring 900 poliser att kunna utbildas varje år fr.o.m. 2004. I fråga om polisens resurser vill jag framhålla att regeringen fortsätter att satsa på polisen. I den eko- nomiska vårpropositionen föreslår regeringen att polisen tillförs ytterligare 600 miljoner kronor redan i år. Det innebär att polisen med den redan nu besluta- de höjningen på 575 miljoner kronor i år får närmare 1,2 miljarder kronor i resurstillskott. Utöver de sats- ningar på 2002 och 2003 som redan beslutats ska polisen dessutom tillföras ytterligare 600 miljoner kronor 2004. Sammantaget är det här den största satsningen på polisen som en svensk regering någon- sin har gjort. Det är viktigt att Sverige uppfyller sitt internatio- nella åtagande att delta i fredsfrämjande verksamhet, men jag vill också framhålla att svensk polis delta- gande i fredsfrämjande missioner också tillför den egna organisationen en kompetenshöjning. Det bör dock betonas att användningen av denna resurs till förfogande ytterst avgörs av aktuella utrikes- och säkerhetspolitiska prioriteringar. Denna verksamhet finansieras genom särskilda anslag för detta område och alltså inte med polisens ordinarie budget för det nationella arbetet. Regeringen kommer att fortsätta att följa rättsvä- sendets verksamhet och, efter analys av vidtagna effektiviseringsåtgärder, återkomma till riksdagen med de ytterligare insatser som krävs för att fullfölja statsmakternas intentioner för utvecklingen av rätts- väsendet.

INGER STRÖMBOM (Kd)

Anf. 32 INGER STRÖMBOM (Kd)

Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret. Som justitieministern påpekar har vårt land varit pådrivande för att EU:s militära krishantering ska kunna kompletteras med civil konflikt- och kris- hanteringsförmåga. Vi har fått andra med oss. Sverige ses som ett föregångsland. Eftersom vi har varit så pådrivande menar jag att vi har påtagit oss ett stort ansvar för att arbeta för att lösa kriser och konflikter med civila resurser. Ofta innebär förebyggande krishantering att skapa ordning och att få rättssystemet att fungera så att kriser inte ska vidareutvecklas till allvarligare lägen. Att fullfölja en fredsframtvingande åtgärd med mili- tärt ingripande innebär att bygga upp söndertrasade samhällen. Den civila delen av utlandsinsatserna innebär nästan alltid behov av poliser för att upprätt- hålla ordning och respekt för mänskliga rättigheter och utbildning av lokala poliskårer. När läget väl är stabiliserat måste civila institutioner byggas upp. Det gäller också domare, åklagare och fängelsepersonal för att få fungerande rättssystem. Naturligtvis har vi andra också ett egenintresse av att se till att rättssystemet byggs upp så att vi kan motarbeta att kriminalitet sprider sig och tar över. Uppdragen för civilpoliser har huvudsakligen or- ganiserats av FN och OSSE. Nu arbetar vi för att också EU ska kunna bidra med en ganska stor del i sådana insatser. Det framhålls ofta att EU har unika möjligheter att verka inom detta område, t.ex. i för- hållande till Nato, genom att det är ett samarbete på alla nivåer länderna emellan. Men det gäller också att leva upp till åtagandena. Jag vill ta exemplet Kosovo. Då åtog sig EU att byg- ga upp med hjälp av civila insatser medan USA i huvudsak tog på sig en stor del av de militära resur- serna. Det behövdes då 2 000 poliser. EU kunde få ihop 800. Hur slutade det? Jo, USA fick sända 1 200 poliser också. Jag menar att detta inte var särskilt trovärdigt. Nu behöver vi ta krafttag för att vi gott och väl ska kunna leva upp till våra åtaganden, sär- skilt från vår sida när vi har arbetat så hårt för detta. Att frigöra resurser för civil krishantering är svårt. Till skillnad från militära resurser som finns i bered- skapsläge, handlar det i det här fallet om människor som arbetar på viktiga tjänster. Poliser saknas i Stockholm och i Bryssel. Det är brist i snart sagt varenda EU-land. Vi borde från svensk sida kunna bidra med fler poliser. Begränsningen är inte att det inte finns poliser som vill utan helt enkelt att de är för få. Länspolismästarna kan och vill helt enkelt inte släppa i väg polismän. Situationen är sådan att det t.o.m. skrivs arga insändare om hur många poliser det egentligen är som behöver vara borta för att delta i det internationella arbetet. Det är alldeles riktigt att det inte är polisens pengar det handlar om, eftersom detta betalas av utrikesförvaltningen. Det är antalet poliser det gäller. Antalet spelar roll för att kunna avvara resurser. Det är mot denna bakgrund som jag har ställt frågan till justitieministern om hur rekryte- ringen av poliser till internationella uppdrag ska kun- na säkerställas. Jag vill återigen be att justitieminis- tern beskriver hur detta ska gå till.

BJÖRN ROSENGREN (Näringsmin)

Anf. 33 BJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)

Fru talman! Den ökning av antalet poliser som re- geringens satsning bl.a. leder till får självfallet följdverkningar även på den fredsfrämjande verk- samheten. Vid de avstämningar som har gjorts med medlemsstaternas polisorganisationer kan konstateras att deras indikerade kapacitet sammantaget ligger mycket nära målet på 5 000 poliser och att vissa län- der har närmat sig det svenska enprocentsmålet. Sve- rige ligger alltså bra till, och det finns tydliga tecken på att EU kommer att nå sitt mål på 5 000 poliser. Regeringens satsningar på polisen leder till att det blir enklare att rekrytera till internationella uppgifter. Det ska inte ställas mot de behov som finns nationellt. De behövs både i Sverige och i andra länder. Nu ökar antalet poliser, och de kommer då självklart att öka internationellt.

INGER STRÖMBOM (Kd)

Anf. 34 INGER STRÖMBOM (Kd)

Fru talman! Det är som ministern påpekar i sitt svar, nämligen att detta är en stor utmaning. Vid de militära mötena i samband med militär krishantering har det ofta ställts frågor om de civila insatserna. Man har vädjat om civilpoliser. Problemet är att det har både varit en polisbrist men också en bristande samordning mellan departement. När det gäller efterfrågade resurser är det också bättre sam- ordning och tydlig vilja som behövs. Det skulle åter- igen vara intressant att få höra vilka konkreta åtgärder som har vidtagits. Det här är ett problem. Jag vill sedan kommentera regeringens åtgärder för att få fler poliser. Ministern säger att målet är 150 poliser. Det motsvarar 1 % av polisstyrkan. Proble- met är att om vi ska rekrytera 5 000 poliser i EU:s regi, och andra uppdrag, behövs det fler än 150 poli- ser. Vi borde väl då också höja ambitionsnivån om vårt land ska gå i täten. Antalet konfliktsituationer ökar tyvärr. Kanske 300-350 poliser skulle kunna betyda att vi gjorde den skillnad som vi borde göra. Jag vill också kommentera att vi nu med 150 poli- ser har uppnått enprocentsmålet. Det är ju inte så mycket att skryta med, då det är antalet poliser som gått ned så att vi nu uppnår enprocentsmålet helt enkelt därför att nämnaren i bråket, antalet poliser, har minskat. 1 % av 18 000, som antalet poliser var 1995, är faktiskt mer än 1 % av 16 000 poliser i dag. Men 150 kan bli 1 % eftersom ett tusental poliser är tjänstlediga och sjukskrivna. Matematiken går alltså ihop. Men det här handlar ju inte om matematik utan om hur vi ska kunna få fram och rekrytera poliser på ett bra sätt. Ministern redogör för resurstillskott och nyutbild- ning av poliser. Vad jag förstår kommer detta visser- ligen att ersätta avgångar plus lite till, men grund- problemet löses knappast. Neddragningarna har också varit extremt stora under de senaste åren. Att komma upp i 18 000 poliser år 2007 hjälper föga när polisen anser sig behöva 19 000 poliser för att klara sin upp- gift. Därmed kommer problemet med att rekrytera till utlandstjänstgöring att kvarstå. Vi måste vara beredda att vidta åtgärder som särskilt säkerställer rekryte- ringen. Svenska poliser har varit mycket uppskattade och mycket duktiga på dessa uppdrag. Det är faktiskt också en svensk som i dag leder FN:s polisdel. Det handlar inte bara om att ha tillräckligt många poliser att ta av, utan det kan också krävas åtgärder för att få utlandstjänstgöringen attraktiv. Ut- landstjänstgöring kan behöva inordnas i den ordinarie verksamheten, t.ex. så att poliser som har varit ute på uppdrag kan komma tillbaka och deras erfarenhet tas till vara. Många poliser vill ta uppdrag i utlandet, vad jag förstår, eftersom man tycker att det ger kompetens och utveckling. Frågan kvarstår fortfarande: Hur ska vi på ett konkret sätt kunna säkerställa att vi i vårt land kan bidra med tillräckligt många poliser? Hittills har vi faktiskt inte sett det ske - utom en gång, och det var till Kosovo. Det ska jag säga.

BJÖRN ROSENGREN (Näringsmin)

Anf. 35 BJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)

Fru talman! Jag får säga det igen: Sverige har sina poliser. EU kommer att klara sitt mål på 5 000 poli- ser, vilket motsvarar det svenska enprocentsmålet. Självklart är detta ett arbete som innebär engagemang från flera olika departement. Det har förts diskussio- ner mellan Utrikesdepartementet, Justitiedeparte- mentet och Försvarsdepartementet. Matematiken går ihop. Det blir fler poliser. Där- emot är det fel att det skulle ha funnits 18 000 poliser 1995. Det fanns 16 089 poliser vid utgången av 2000. Det är drygt 200 färre än vid 90-talets början. Det har som mest varit drygt 16 700 eller 16 800. Dessa fel- aktiga uppgifter beror antagligen på att man har gjort om systemet när det gäller huruvida man ska räknas som polis när man är anställd under utbildningen. Sverige har i dag, redan före de här satsningarna, fler poliser per invånare än t.ex. Norge och Finland. Med de satsningar som nu görs, där antalet examine- rade poliser kommer att kunna uppgå till omkring 900 fr.o.m. 2004, försäkras vi om att Sverige står väl rustat för framtiden. Utifrån de beräkningar som kan göras - detta går inte att förutsäga exakt, med tanke på pensioneringar och på att poliser kanske väljer andra yrken - kommer det att öka med ca 300 per år, vilket är en bra och stor ökning. Vi får följa den ut- vecklingen.

Intressenter

Frågeställare

Strömbom, Inger (kd) Kristdemokraterna

Besvarad av

näringsminister Björn Rosengren Socialdemokraterna