Ny lag för naturrestaurering

Interpellation 2023/24:578 av Joakim Järrebring (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2024-02-29
Överlämnad
2024-03-01
Anmäld
2024-03-05
Sista svarsdatum
2024-03-15
Svarsdatum
2024-05-14
Besvarad
2024-05-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

 

EU-parlamentets beslut om en ny lag för naturrestaurering inbegriper åtgärder såsom återställning av betesmarker för att främja biologisk mångfald. Denna lagstiftning kommer att påverka markanvändningen i Sverige och Sveriges miljö- och klimatarbete samt våra nationella mål inom dessa områden.
Med anledning av det anförda vill jag ställa följande frågor till statsrådet Romina Pourmokhtari: 
  1. Hur avser statsrådet att implementera EU:s nya krav på naturrestaurering på ett sätt som stärker Sveriges arbete med miljö- och klimatmål, särskilt med tanke på bevarandet av biologisk mångfald?
  2. Planerar statsrådet att vidta några åtgärder för att säkerställa att återställning av betesmarker och andra naturtyper genomförs på ett kostnadseffektivt sätt, med minimal negativ påverkan för lantbrukare och markägare, samtidigt som positiva effekter för miljön maximeras?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2023/24:578, Ny lag för naturrestaurering

Interpellationsdebatt 2023/24:578

Webb-tv: Ny lag för naturrestaurering

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 58 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

Herr talman! Joakim Järrebring har frågat mig hur jag avser att implementera EU:s nya krav på naturrestaurering på ett sätt som stärker Sveriges arbete med miljö- och klimatmål, särskilt med tanke på bevarandet av biologisk mångfald, och om jag planerar att vidta några åtgärder för att säkerställa att återställning av betesmarker och andra naturtyper genomförs på ett kostnadseffektivt sätt, med minimal negativ påverkan för lantbrukare och markägare, samtidigt som positiva effekter för miljön maximeras.

Regeringen har verkat för ambitiösa men samtidigt relevanta och realistiska restaureringsmål på EU-nivå som är relevanta och genomförbara i en svensk kontext. Det finns ett ökat behov av en kontinuerlig, långsiktig och uthållig återhämtning av vår biologiska mångfald och en motståndskraftig natur inom unionens land- och havsområden genom restaurering av ekosystem, livsmiljöer och arter. Detta för att reducera emission av växthusgaser, säkerställa klimatanpassning, nå miljömålen samt för att EU ska kunna leva upp till sina åtaganden internationellt kopplade till biologisk mångfald. Ekosystemtjänsterna utgör en viktig grund för samhällsekonomin och välfärden. Genom att restaurera skadade ekosystem stärks deras långsiktiga kapacitet att bidra med ekosystemtjänster som har en avgörande betydelse för människors välbefinnande.

Förslaget till EU-förordning om restaurering av natur innehåller regler som ska bidra till en långsiktig och varaktig återhämtning av resilienta ekosystem med biologisk mångfald. Ministerrådets formella godkännande av förordningstexten krävs innan förslaget till EU-förordning om restaurering av natur kan publiceras och träda i kraft.

Om förordningsförslaget träder i kraft kommer Sverige att utarbeta en nationell restaureringsplan och genomföra det förberedande arbete som behövs för att identifiera vilka restaureringsåtgärder som är nödvändiga och lämpliga för att nå förordningens mål och krav. Ett förslag till nationell restaureringsplan ska lämnas in till EU-kommissionen senast två år efter att förordningen har trätt i kraft. I arbetet med restaureringsplanen ska synergier med flera samhällsmål och intressen identifieras, bland annat synergier med begränsning av klimatförändringarna, klimatanpassning samt synergier med jord- och skogsbruk. Regeringen kommer att arbeta för att det svenska skogsbruket inte begränsas utan fullt ut kan bidra till att uppnå klimatmålen samt skapa jobb och tillväxt i hela vårt avlånga land. Arbetet med restaureringsplanen ska ske på ett öppet, transparent, inkluderande och ändamålsenligt sätt. Relevanta intressenter ska involveras tidigt så att de har möjlighet att delta i arbetet med den nationella restaureringsplanen på ett bra sätt.

När det gäller återställning av betesmarker, som Joakim Järrebring nämner i en av sina frågor, har regeringen den 11 april i år fattat beslut om en svensk förordning om nationellt stöd till företag för åtgärder i ängs- och betesmarker för att bevara, stärka, utveckla och återställa den biologiska mångfalden. Det är en viktig åtgärd för att underlätta för markägare att återställa den biologiska mångfalden i ängs- och betesmarker.


Anf. 59 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag vill börja med att betona vikten av att vi arbetar med naturrestaurering i Sverige, helt oavsett när eller ens om den nya EU-lagstiftningen på området blir verklighet. Tyvärr blev det en paus, och många är oroliga över huruvida arbetet kommer att gå vidare med nästa kommission. Det återstår att se.

Naturrestaurering är en central del av vårt arbete för att bevara biologisk mångfald och stärka vår miljö- och klimatresiliens. Vår svenska natur är en ovärderlig resurs, och precis som ministern sa bidrar den med värdefulla ekosystemtjänster, inte minst ren luft, rent vatten och bördiga jordar. Genom att återställa skadade ekosystem stärker vi inte bara den biologiska mångfalden utan även vår långsiktiga förmåga att hantera klimatförändringar och förbättra människors välbefinnande och hälsa.

Sverige har en lång och god tradition av att värna vår natur, och det är också vår skyldighet att fortsätta med det arbetet med än större kraft. Vi måste säkerställa att åtgärderna är konkreta och genomförbara, som ministern tog upp i sitt svar. Då krävs det tydliga mål och tidsramar. Det är avgörande att vi också stöttar våra lantbrukare och markägare i detta arbete så att de kan vara aktiva och viktiga aktörer i naturrestaureringen utan att drabbas ekonomiskt. Naturrestaurering handlar inte bara om att uppfylla internationella åtaganden utan också om att ta ansvar för vår egen miljö och vår egen framtid.

Som uppföljning på mina frågor - det är som sagt några månader sedan jag skickade in interpellationen, och det har hänt en del under tiden - undrar jag hur ministern ser på framtiden för naturrestaureringsförordningen, givet det politiska läget och att vi nu står inför stundande EU-val. Om direktivet läggs i byrålådan, vilken ambition har regeringen då på naturrestaureringsområdet för svensk del?

(forts.)


Anf. 60 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

Fru talman! Tack till ledamoten för frågorna!

Det är självfallet viktigt att diskutera hur vi hanterar naturrestaureringen och värnandet av den biologiska mångfalden oavsett hur det blir med EU:s naturrestaureringslagstiftning.

Sverige vill och ska ha en hög ambition i arbetet med biologisk mångfald, naturvård och ekosystemtjänster. Men vi vet ju att här har vi så att säga en bit att gå. Vi har ett arbete som behöver växlas upp och behöver göra framsteg inom mycket på denna front. Det gäller såväl nationellt som inom EU.

På internationell nivå var jag själv på plats när vi antog ett väldigt ambitiöst avtal. Vi har gjort stora framsteg avseende hur vi ska återupprätta den biologiska mångfalden och minska artutdöendet, inte minst genom 30 by 30; jag vet inte den svenska översättningen av det avtalet på rak arm. Men Kunming-Montreal-avtalets innehåll är verkligen ett steg framåt.

Vi har dock märkt att inom EU har implementeringen av lagstiftning som ska värna dessa värden gått i en riktning som gör det svårt för Sverige att vara för den. Det rör allra främst våra markägares äganderätt, hur vi ska få vårt skogsbruk att fungera och hur annat ska hänga ihop med den verklighet vi har i Sverige.

Fru talman! Jag är väldigt glad över att även Socialdemokraterna inser detta och har kunnat bidra på ett produktivt sätt till de diskussioner som har varit.

För att övergå till vad som händer nationellt behöver vi se till att på olika sätt förbättra förutsättningarna för biologisk mångfald.

Exempelvis kan man ta hand om förstörda livsmiljöer. Man kan se till att inte överexploatera arter. Man behöver ta hand om klimatförändringarnas påverkan på biologisk mångfald. Man behöver se till att föroreningarna inte ytterligare bidrar till försämrad biologisk mångfald, och man behöver motarbeta invasiva främmande arter.

Det här kan man göra på många olika sätt. Vi vill vidta aktiva åtgärder för att motarbeta artutrotningen och bevara särskilt känsliga arter och särskilt känsliga naturmiljöer, inte minst genom hållbara jordbruks, fiske- och skogsnäringar. Vi ser till att våra näringar nyttjar vår miljö på ett sunt sätt.

Vi gör olika insatser såsom arbetet med att upprätthålla eller återskapa värdefulla miljöer. Att återställa våtmarker är ett exempel och något som regeringen särskilt värnar. Det är också att kunna stärka våra fiskbestånd genom att återskapa strömmande vatten eller upprätta fiskvandringsvägar i tidigare torrlagda strömfåror.

Det finns många verktyg att använda i detta, och regeringen har gjort flera olika satsningar. Det är bland annat en stor satsning på återställning av våtmarker men även en särskild satsning på restaurering av akvatiska miljöer som i folkmun kallas Östersjöpaketet, där vi har medel för restaurering av olika akvatiska miljöer. Det är en typisk sådan sak som gör att vi lever upp till eller bidrar till att leva upp till våra nationella och internationella åtaganden vad avser biologisk mångfald. Men det bidrar även med klimatnytta.

Det är verkligen så att de tre kriserna med föroreningar, miljöpåverkan och klimat ofta hänger ihop. Det vill vi dra nytta av genom de många naturbaserade lösningar man kan tillämpa.


Anf. 61 Joakim Järrebring (S)

Fru talman! Tack till ministern för det svaret!

Som ministern är inne på finns det många synergier vad gäller både klimatanpassning och klimatåtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser och värna biologisk mångfald. Men det finns också motstående intressen, och ibland är det svårt att veta vilken väg som är rätt väg att gå. Det behövs en holistisk bild, ett fågelperspektiv, för att landa rätt i de här frågorna.

Just nu brottas vi med att hantera både LULUCF och kravet på biologisk mångfald och med det också att skydda ur- och naturskog. Får vi också ett naturrestaureringsdirektiv på plats är det viktigt att det här inte blir raster som läggs på varandra och försvårar snarare än hjälper.

Det är därför jag tycker att det är en oerhört viktig utgångspunkt att försöka förstå hur regeringen resonerar i de här frågorna. Det är det som är syftet med den här interpellationen.

Både jag och ministern har varit inne på att det är viktigt att det finns bra kunskapsstöd till markägare men också att det finns ekonomiskt stöd och kanske ekonomisk kompensation i händelse av att äganderätten inskränks i ett område för att det finns arter eller biotoper som behöver skyddas.

Jag är glad över svaret jag fick när det gäller betesmarker. Men jag tänker fortfarande att det är viktigt att vi försöker se frågan som vi var inne på före pausen och som jag tryckte på i min inledning - att oavsett om det blir ett fortsatt arbete på EU-nivå med naturrestaurering är det en fråga som vi behöver jobba med och ta tag i själva.

Jag sitter också i Miljömålsberedningen. Vi har ett tufft uppdrag och ett mycket viktigt uppdrag, och förhoppningsvis kommer vi med massor av kloka förslag till regeringen. Men vi har inte möjlighet att pausa arbetet vad gäller naturrestaurering och ha med de perspektiven nu, för vi vet inte vad de besluten landar i - om de landar. De kommer nog inte att göra det i så pass god tid att vi hinner ta med det i vårt arbete; det har vi konstaterat.

Då blir regeringens ansvar väldigt stort att se till att vi får en samlad politik på det här området som möjliggör omställning och som ser till att vi får ned växthusgaserna, ökar den biologiska mångfalden och klimatsäkrar på ett smart sätt.

Våtmarkssatsningen är jättebra, men det är ingen silverkula som löser allt. Också hur man återställer våtmarker är oerhört viktigt. Man kan få negativa effekter, få ökade utsläpp, om man gör det på ett felaktigt sätt. Och vissa områden lämpar sig bättre ur ett klimatperspektiv medan andra områden lämpar sig bättre ur ett biologiskt mångfaldsperspektiv.

Den här helhetssynen tror jag kommer att vara oerhört viktig och avgörande för om vi ska lyckas.

Vi ser ju i dag att vi brottas ganska mycket med miljöbalken. Den har blivit ett hinder, till exempel när det gäller tillstånd, för att klara den gröna omställningen.

Vi får inte hamna i en situation där lagstiftningen som vi nu jobbar med att implementera i Sverige skapar onödiga hinder för omställningen.


Anf. 62 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

Fru talman! Jag delar i hög utsträckning den bilden. Vi behöver på olika sätt se till att det vi gör inom detta område för att restaurera, återuppbygga och stärka biologisk mångfald är rätt åtgärder som ger effekt och inte krånglar till det eller till och med råkar sätta käppar i hjulen för de framsteg vi vill se.

Det är just det som har legat till grund för regeringens ståndpunkt i naturrestaureringslagstiftningen. Vi såg att förslaget som det ser ut nu kommer att sätta käppar i hjulen för svensk del och att det inte kommer att fungera på ett bra sätt med den verklighet vi har i Sverige. Men då får man inte hänga läpp utan skrida till verket med nationella åtgärder.

Något av det arbete som Miljömålsberedningen tar i beaktande, möjligtvis genom ledamoten Järrebring men förhoppningsvis även genom andra ledamöter, är alla de satsningar vi gör.

Arbetet med att återställa våtmarker och regeringens pågående och permanenta våtmarkssatsning omfattar 1 365 miljoner kronor för 2024-2026. De kommande åren finns det alltså jättemycket pengar för dessa satsningar. Men de tar tid, och de är tekniskt svåra. Man behöver göra hydrologiska undersökningar och se till att det blir rätt. Blir det fel kan det till och med förvärra.

Det behöver alltså ta sin lilla tid, och man behöver göra på rätt sätt. Men det är ändå ett väldigt viktigt verktyg med tanke på den mångdubbla miljö- och klimatnyttan. Vi vet att detta kommer att ge starka positiva effekter för den biologiska mångfalden, om det görs rätt. Vi ser också att det får effekt att regeringen stärker våtmarkssatsningarna.

Utöver detta kan jag exempelvis nämna att regeringen nyligen har beslutat om en förordning om statligt stöd för att bevara, stärka, utveckla och återställa den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Med dessa nya bestämmelser kan den som äger eller arrenderar ängs- eller betesmarker som vuxit igen ansöka om statligt stöd för åtgärder som möjliggör att marken återigen kan betas eller slås. Detta kommer också att vara en åtgärd som på ett bra sätt kan ge en liten knuff i ryggen på dem som har en vilja att skapa öppna landskap. Vi vet att det finns många markägare och andra i Sverige som vill göra detta, men stödet saknas. Vi är alltså väldigt glada över att ha fått till detta för att kunna utveckla, återställa, stärka och bevara den biologiska mångfalden.

Vi ser också att det i arbetet med att stärka biologisk mångfald i odlingslandskapet i den strategiska planen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik finns ett utrymme som tidigare regeringar inte har gett sig in i men som den här regeringen är väldigt mån om att agera inom. Vi inför därför nu det här stödet för att påbörja detta på nationell mark, men vi kommer också att ta med det in i EU-arbetet.

Detta är ett typiskt exempel på åtgärder som vi genomför. Men precis som ledamoten nämner får dessa åtgärder inte krångla till det, och det är just detta som gör utformningen av dem särskilt viktig. Detta är väl skillnaden om naturrestaureringslagstiftningen ställs mot de insatser som vi gör på nationell nivå nu. Vi har denna ambition, och vi restaurerar natur. Vi vill göra detta i större utsträckning men inte via den europeiska lagen så som den ser ut nu.


Anf. 63 Joakim Järrebring (S)

Fru talman! Tack, ministern, för det utvecklade svaret! Vi har en rad utmaningar framför oss. Vi behöver stärka vår beredskap och därför också öka vår inhemska produktion av livsmedel och se till att vi kan försörja oss i händelse av kris eller ofred. Vi har behov av skogen på många olika sätt för att klara omställningen till ett fossilfritt samhälle. Det finns många produkter som vi kan använda skogen till för att fasa ut det som i dag är fossil råvara. Detta är alltså ett viktigt pussel för att lyckas med den gröna omställningen. Det är detta som är min huvudpoäng.

Ministern säger i sitt svar att om förordningsförslaget träder i kraft kommer Sverige att utarbeta en nationell restaureringsplan. Före pausen ställde jag en fråga: Om förordningsförslaget inte träder i kraft bör vi väl ändå utarbeta en nationell restaureringsplan? Den frågan tänker jag att ministern bara kan svara ett enkelt ja eller nej på.


Anf. 64 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten för en väldigt bra diskussion och debatt om detta arbete. När det gäller behovet av en nationell strategisk plan arbetar vi just nu för fullt med naturrestaureringsåtgärderna. Vi är i full färd med att genomföra åtgärder, och vi hittar nya åtgärder och stärker åtgärder som vi ser att det finns ett behov av att vidareutveckla. Vi är alltså i full färd med det arbetet, och det finns inga skäl att sakta ned. Detta är regeringens mening med naturrestaureringsarbetet. Det pågår för fullt, och det kommer det att fortsätta göra, oavsett hur det blir med den europeiska naturrestaureringslagstiftningen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.