Nedmontering av arbetsmiljöfrågorna

Interpellation 2007/08:204 av Holm, Ulf (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2007-11-22
Anmäld: 2007-11-22
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum: 2007-12-06
Svar fördröjt anmält: 2007-12-06
Besvarad: 2007-12-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 22 november

Interpellation

2007/08:204 Nedmontering av arbetsmiljöfrågorna

av Ulf Holm (mp)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Arbetsmiljöverket meddelade i början av november 2007 att ytterligare 50 anställda måste sägas upp på grund av att regeringen dragit ned på anslagen till Arbetsmiljöverket. De som nu får lämna Arbetsmiljöverket är främst arbetsmiljöinspektörerna, enligt tidningen Arbetarskydd.

Några veckor tidigare rapporterade fackförbunden SIF och HTF i en stor arbetsmiljöundersökning, som omfattade 500 000 tjänstemän, att tre av fyra företag bryter mot arbetsmiljölagen. Undersökningen visar också att den psykosociala arbetsmiljön är dålig i vartannat företag och att de största problemen tycks finnas i de små företagen.

Enligt min uppfattning gör Arbetsmiljöverket ett omfattande och bra inspektionsarbete på arbetsplatserna. Det är uppenbart att Arbetsmiljöverket arbetar i anda av att i samförstånd lösa arbetsmiljöproblem och inte i första hand att sätta dit arbetsgivare och deras ansvariga fysiska företrädare. Trots att Arbetsmiljöverkets inspektörer har rätt att göra oanmälda arbetsplatsbesök anmäler de vanligen sin inspektion i förväg.

Ett stöd till det lokala arbetsmiljöarbetet genom företagshälsovård eller motsvarande resurser är av stor betydelse. Med hänsyn tagen till de stora pensionsavgångarna inom företagshälsovården de närmaste åren och det utökade behovet av företagshälsovård som kan förutses är det viktigt att utbildningen av företagshälsovårdspersonal utvecklas både kvalitativt och kvantitativt.

Redan i förra årets budgetproposition minskade regeringen sitt anslag till Arbetsmiljöverket med 50 miljoner kronor för 2007. Det har bland annat inneburit att cirka hundra tjänster avvecklats på myndigheten. I förslaget till statsbudget för 2008 fortsätter regeringen på den inslagna vägen och föreslår en ytterligare neddragning med 33 miljoner kronor. Det är mycket olyckligt enligt min mening och kommer att innebära försämrat arbete ute på fältet.

Miljöpartiet motsätter sig regeringens förslag att minska anslagen till Arbetsmiljöverket och anslår i förhållande till regeringens förslag 83 miljoner kronor, varav 10 miljoner kronor till företagshälsovården, för 2008.

De nya aviserade besparingarna från regeringen innebär att arbetsmiljöfrågorna prioriteras ned väsentligt. Det bekräftas också när Arbetsmiljöverket, den 26 april 2006, i sin återrapportering till Arbetsmarknadsdepartementet angående regleringsbrevets uppdrag om minskade anslag skriver:

AV:s tillsynsresurser (räknat i antalet inspektörer per 1 000 anställda) ligger redan innan neddragningarna under ILO:s rekommendationer och väsentligt under övriga skandinaviska länders resurser. Efter neddragningarna blir gapet än större. Inspektionsverksamhetens omfattning kommer troligen att minska med drygt 20 procent då en neddragning av den regionala tillsynen inte kunnat undvikas.

Längre fram i samma dokument skriver man:

Möjligheterna att fortsätta ett framåtsyftande förebyggande arbetsmiljöarbete kommer att minska, vilket ytterligare förstärks av nedläggningen av Arbetslivsinstitutet.

Mot bakgrund av vad som framförts vill jag fråga arbetsmarknadsministern följande:

1. På vilket sätt tänker arbetsmarknadsministern verka för att arbetsmiljölagen följs av landets arbetsgivare?

2. Vilka initiativ tänker arbetsmarknadsministern ta för att ILO:s rekommendationer kring tillsynsresurser ska följas?

3. Kommer arbetsmarknadsministern att verka för att företagshälsovården byggs ut?

4. Kommer arbetsmarknadsministern att verka för att Arbetsmiljöverket läggs ned under denna mandatperiod? Om så är fallet, vilken myndighet ska då ta över ansvaret för att arbetsmiljölagstiftningen efterlevs?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2007/08:204

Webb-tv: Nedmontering av arbetsmiljöfrågorna

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2007/08:39 Fredagen den 7 decemberProtokoll 2007/08:39 13 § Svar på interpellation 2007/08:204 om nedmontering av arbetsmiljöfrågorna

Protokoll från debatten

Sven Otto Littorin (M)

Anf. 81 Sven Otto Littorin (M)

Fru talman! Ulf Holm har ställt följande frågor till mig. 1. På vilket sätt tänker jag verka för att arbetsmiljölagen följs av landets arbetsgivare? 2. Vilka initiativ tänker jag ta för att ILO:s rekommendationer kring tillsynsresurser ska följas? 3. Kommer jag att verka för att företagshälsovården byggs ut? 4. Kommer jag att verka för att Arbetsmiljöverket läggs ned under denna mandatperiod och, om så är fallet, vilken myndighet ska då ta över ansvaret för att arbetsmiljölagstiftningen efterlevs? Låt mig börja med att klarlägga att inriktningen för Arbetsmiljöverkets anslagsminskningar lades fast i budgetpropositionen för 2007. Då bestämdes att anslaget skulle minskas successivt under en period om tre år. Uppgifter i november 2007 om att verket tvingas göra ytterligare uppsägningar föranleds inte av några nya åtgärder från regeringens sida. Uppsägningarna görs inom ramen för den anpassning av verksamheten som pågår. I syfte att skapa bättre möjligheter för myndighetens ledning att hantera situationen har regeringen emellertid lämnat besked om att en tillfälligt utökad anslagskredit kommer att ges. Den anslagsminskning som genomförs under perioden 2007-2009 kommer, när minskningen är helt genomförd, innebära att anslagsnivån ligger på i stort sett samma reala nivå som den gjorde i slutet av 1990-talet. Det bör samtidigt påpekas att det statliga stödet till den regionala skyddsombudsverksamheten är högre nu än det var då. Vad gäller den första och den fjärde frågan kan konstateras att tillsynen över efterlevnaden av arbetsmiljölagstiftningen utövas av Arbetsmiljöverket. Eftersom jag inte har för avsikt att lägga ned Arbetsmiljöverket kommer denna tillsyn även framgent att utövas av verket. Arbetsmiljöverket ska fokusera på arbetsplatser med störst risk för ohälsa och olycksfall. Detta är en viktig prioritering för att kunna upprätthålla en effektiv tillsynsverksamhet. Det torde stå klart att vi aldrig kommer att kunna nå alla arbetsplatser med statliga tillsynsinsatser, och det vore heller inte ett effektivt användande av resurserna. Det är därför av vikt att den statliga tillsynen av lagstiftningen kompletteras med en bred och aktiv partssamverkan i dessa frågor. Min uppfattning är att det finns en bra partssamverkan. Fackliga organisationer och skyddsombud har viktiga uppgifter i fråga om hur arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna ska organiseras och bedrivas. Skyddsombuden har också möjlighet att ingripa vid missförhållanden och uppmärksamma tillsynsmyndigheten på dessa förhållanden och eventuella lagbrott. Jag vill också påminna om det arbete regeringen inlett med att se över arbetsmiljöpolitiken. Inom ramen för denna översyn finns det anledning att diskutera både innehållet i politiken och vilka roller de olika aktörerna bör ha. Inte minst viktigt är det att titta på roll- och ansvarsfördelningen mellan staten och arbetsmarknadens parter. Vad gäller den andra frågan bör påpekas att det inte finns någon ILO-rekommendation i sedvanlig mening om lämpliga nivåer på antalet arbetsmiljöinspektörer. Det Ulf Holm hänvisar till handlar om ett riktmärke som kan användas vid jämförelser av tillsynsförhållandena i olika ILO-länder. Detta kan dock inte ensamt läggas till grund för en bedömning av de svenska insatserna på arbetsmiljöområdet. Även andra insatser och verktyg måste uppmärksammas. Vid en jämförelse med andra länder kan konstateras att systemet med regionala skyddsombud inte förekommer annat än undantagsvis i andra länder. Det svenska statliga stödet till den verksamheten torde således vara ganska unikt och är ett viktigt exempel på sådant stöd för det lokala arbetsmiljöarbetet som Ulf Holm beskriver. Vad till sist gäller den tredje frågan håller jag med Ulf Holm om att även företagshälsovården är ett viktigt stöd i det lokala arbetsmiljöarbetet. Dessutom bör företagshälsovården i större utsträckning kunna fungera som ett stöd i återgången till arbete och som en länk mellan arbetsplatsen och hälso- och sjukvården. I budgetpropositionen för 2008 föreslog regeringen åtgärder för en vidareutveckling av företagshälsovården i dessa avseenden, inklusive ett finansieringsstöd. Regeringen arbetar nu genom Socialdepartementet vidare med dessa åtgärder med sikte på att en modell med en förstärkt roll för företagshälsovården inom sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen ska kunna börja tillämpas under 2008. En förstärkt roll för företagshälsovården i dessa avseenden bör även bidra till att dess roll i det förebyggande arbetsmiljöarbetet kan utvecklas.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 82 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för svaret, även om jag naturligtvis inte är riktigt nöjd med det. Ja, ett av svaren är jag nöjd med, det som handlar om företagshälsovården. Det är jag ganska nöjd med, måste jag säga, men det finns en del andra saker som jag är mindre nöjd med. När det gäller Arbetsmiljöverket har regeringen gjort ganska stora nedskärningar i två budgetar i rad nu. Häromveckan kom det besked om att ytterligare 50 arbetsmiljöinspektörer ska sägas upp. Det betyder att 150 personer har sagts upp när det gäller arbetsmiljöinspektion. Det är ganska mycket folk, mycket folk framför allt därför att det som Arbetsmiljöverket har jobbat med väldigt mycket är förebyggande arbete. De har inspekterat för att se till att det går till på rätt sätt. Svenska Arbetsmiljöverket brukar inte gå ut och göra stickkontroller i syfte att sätta åt arbetsgivare utan tvärtom förebyggande hjälpa arbetsgivare att förbättra arbetsmiljön för att arbetstagare ska ha en bättre arbetsmiljö och inte ska behöva bli sjukskrivna. Man gör annorlunda i andra länder, men så är inte den svenska traditionen. Jag tror att det är väldigt viktigt. Nu har vi en högkonjunktur, och fler och fler människor kommer i arbete. Då borde vi kanske ha fler arbetsmiljöinspektörer som kontrollerar arbetsplatserna i förebyggande syfte. Arbetsmarknadsministern har själv sagt att nästa steg är att vi ska ta itu med alla sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Varför har de flesta av förtidspensionärerna i det här landet blivit förtidspensionärer? Jo, på grund av bristande arbetsmiljö och utslitning, dålig organisering och förslitningsskador framför allt inom vårdyrken. Arbetsmiljöverket spelar naturligtvis en oerhört viktig roll i ett systematiskt arbetsmiljöarbete för att förhindra att människor blir utslitna på arbetsplatserna. Jag menar att den politik som regeringen nu för är direkt kontraproduktiv. Vi riskerar i alla fall att få ännu större problem med hälsofrågor längre framöver. Det är ingenting som kommer kanske detta år eller nästa år, utan det är något som kommer om fem-tio år när arbetsmiljön har blivit försämrad på arbetsplatserna och man inte får någon hjälp av till exempel arbetsmiljöinspektörer att förbättra arbetsmiljön. Därför är jag så orolig för att regeringen skär ned så kopiöst mycket inom det här området. För bara några veckor sedan fick vi en rapport från Sif och HTF, som har tittat på arbetsmiljön för alla tjänstemän som sitter vid skrivbord, som inte är den vanligaste arbetsmiljöproblematiken hittills. Vanligtvis är det problem med arbetsmiljön inom vårdyrkena med tunga lyft. Det är oftast problem på företag, men också inom tjänstemannayrket finns det stora problem med ryggar och musarmar, och man har psykosociala problem. Därför är arbetsmiljöfrågorna A och O. Jag välkomnar givetvis den proposition, tror jag att det är, fru talman, som ska komma nästa år, eller om det bara är en rapport om arbetsmiljöfrågor. Jag anser också att det är väldigt viktigt att avsätta pengar för att man ska kunna genomföra ordentliga arbetsmiljöinspektioner ute på arbetsplatserna.

Sven Otto Littorin (M)

Anf. 83 Sven Otto Littorin (M)

Fru talman! Jag delar Ulf Holms engagemang i denna fråga och av väldigt många skäl som jag tror att vi kan vara rätt överens om. Det kom en utredning för sju åtta år sedan som visade att arbetsmiljörelaterad ohälsa kostar ungefär 50 miljarder per år, dels i direkta kostnader för sjukfrånvaro och annat, dels i form av produktionsbortfall. 50 miljarder per år är väldigt mycket pengar! Det är tillväxt som vi går miste om, det är skatteintäkter som vi går miste om. Och bakom dessa siffror är det, precis som Ulf Holm säger, ett antal människor som mår dåligt. En grundmålsättning när vi pratar om arbetsmiljöfrågor måste vara, tycker jag, att man ska må bra när man går till jobbet, att man ska må bra på jobbet och att man ska må bra när man går därifrån och känna att man har gjort en vettig insats, är uppskattad och har en viktig uppgift att utföra utan att för den skull bli sjuk, riskera att förolyckas eller må dåligt på jobbet. Det tycker jag är grunden för det hela. När jag har sagt detta vill jag också försöka koppla ihop arbetsmiljöpolitiken lite tydligare med jobbpolitiken. Vi kan inte ha det så att vi genom att ha en dålig arbetsmiljö förlorar så många människor som inte är med och bidrar och inte är med och arbetar. Det måste vi försöka rätta till. Problemet, som jag ser det, är att i den allmänna debatten om arbetsmiljöpolitiken har det varit lite för lite nytänkande ganska länge, eller också har debatten inte varit tillräckligt politiskt sexig - om jag får säga det i talarstolen, men ni förstår vad jag menar - inte tillräckligt intressant, inte tillräckligt engagerande för många. Det tycker jag är synd. Det var med detta som syfte som vi redan i våras började se oss runt i länderna i Europa och inte minst i vår absoluta närhet för att ta intryck och se vad som har hänt och på vilket sätt vi kan få en mer spänstig, intressant, livfull och bred arbetsmiljödebatt i Sverige. Kenth Pettersson, som då var generaldirektör för Arbetsmiljöverket, och jag åkte till Danmark - hans sista utlandsresa innan han tragiskt gick bort - och det var oerhört intressant. Det jag mest fastnade för var att man på olika sätt har försökt ladda arbetsmiljöpolitiken till något positivt, det vill säga att det inte enbart handlade om inspektioner, kontroller och regelverk, även om jag ska understryka att det är nog så viktigt. Det behövs också. Därutöver har man försökt hitta en positiv laddning. Inte minst för arbetsgivarna har en god arbetsmiljö blivit ett konkurrensmedel. Det har sedan uppstått en del missförstånd om idén med smileys, det typiska danska förslaget. Jag vill inte låsa fast mig vid att just det är världens bästa idé, måste jag erkänna. Icke desto mindre är det ett exempel på att det går att hitta former som gör att arbetsmiljön uppfattas som ett positivt laddat konkurrensmedel. Det som jag i grunden skulle vilja försöka visa är vad en god arbetsmiljö innebär, inte minst för den enskilde som slipper oroas för att bli dålig, för att vara hemma från jobbet eller i värsta fall till och med avlida. Det är en vinst för arbetsgivaren att se till att arbetsmiljön är god i stället för att ha hög personalomsättning, många som slutar eller i förtid lämnar företagen. Vi hade ett seminarium den 24 augusti på detta tema med en lång rad forskare. Många av forskarna konstaterade just att en god arbetsmiljö är en ledarskapsfråga och en kulturfråga i företaget. Det kan vi diskutera mycket om. Det är jätteintressant. En tredje dimension är att det naturligtvis också ur samhällsekonomisk synvinkel är en väldigt god idé att ha en bra arbetsmiljö. Nu går vi vidare med något som vi kallar för en ny tankeram i en departementsskrivelse som kommer inom kort. Jag har inte ett exakt publiceringsdatum. Det är nästa steg i en bredare diskussion med forskare, med arbetsmarknadens parter och naturligtvis med riksdagsledamöter och andra som är intresserade av den här frågan. Jag ser fram emot att gå vidare med det arbetet.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 84 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Det gläder mig att arbetsmarknadsministern har ett så starkt engagemang i den här frågan. Det är viktigt och det är bra. Men samtidigt beklagar jag att man skär ned så mycket på Arbetsmiljöverket. Nu ska jag inte säga att pengar löser allting. Man måste också se till att de som jobbar på Arbetsmiljöverket gör rätt saker, och det tror jag faktiskt att de gör i det här fallet. Att då skära bort 150 tjänster tror jag är olyckligt, framför allt om vi vill ha en politik där folk ska ha det bra på arbetsplatserna. Då kräver det att man har ett systematiskt arbetsmiljöarbete för att förhindra förslitningsskador av diverse skäl och andra saker. Man kan säga att det är en ledarskapsfråga. Det håller jag med om. Då kanske man ska ordna en utbildning för chefer etcetera som ett förebyggande arbete. Arbetsmiljöverket kan bidra med att hjälpa företagen - de kan säkert ta lite betalt för det också, fru talman - att ordna just en sådan utbildning. Det är jag inte alls främmande för. Men eftersom vi inte har kommit dit är det konstigt att man först ska skära ned på personalen och två år senare komma med en departementsskrivelse i frågan. Det hade varit bättre om departementsskrivelsen hade kommit först och att man sedan sett vilka resurser som behövs för att uppnå denna politik. Nu gör regeringen tvärtom, och det är det som är så frustrerande och beklagansvärt. Vi har en ganska bra arbetsmiljölagstiftning i Sverige. Jag tror i alla fall att den är ganska bra. Jag är inte den som hojtar om att vi måste förändra regelverket, utan det är tillämpningen av det som måste förändras. En av de rapporter som har kommit de senaste månaderna visar att tre av fyra företag bryter mot gällande arbetsmiljölagstiftning, att de inte kan ordna en bra arbetsmiljö. Vem är det då som ska hjälpa de här tre av fyra företagen att få en bättre arbetsmiljö? Är det arbetsmarknadsministern själv som ska vara ute och dela ut smileys? Nej, jag tror inte det. Jag tror att Arbetsmiljöverket kan hjälpa till med detta arbete, och då måste det också finnas arbetsmiljöinspektörer. Smileys i all ära, men jag tror inte att de förbättrar arbetsmiljön för fyra miljoner arbetare i Sverige.

Sven Otto Littorin (M)

Anf. 85 Sven Otto Littorin (M)

Fru talman! Låt mig bygga vidare på det sista som Ulf Holm sade, för jag kan nog dela en del av bedömningarna i alla fall, att tillämpningarna av regelverket kan vara det som ställer till bekymmer. Jag tror säkert att det är så. Då måste man ställa sig frågan: Är regelverket begripligt? Är det legitimt för de enskilda? Jag tror att en del av svaret på den här frågan ligger i att inte bara arbeta med push , det vill säga att trycka ut regelverk och ha tydlighet. Det måste också finnas ett slags pull , alltså en efterfrågan hos den enskilde arbetsgivaren, enskilde företagaren, organisationen eller vad det nu kan vara. De ska känna att det är en god och sund ekonomisk idé, som de själva tjänar på, att erbjuda en god arbetsmiljö, för så är det ju. Personalomsättning till följd av dålig arbetsmiljö är företagsekonomiskt en katastrof. Det är riktigt uselt. Och det är möjligt att det finns en och annan - det gör det säkert - som inte resonerar tillräckligt långsiktigt utan tänker att nu kör vi på här och utnyttjar situationen. Vi har i mediedebatter sett exempel på det som har varit alldeles förfärliga. Men för en seriös företagare är det utan tvekan en god idé att erbjuda en god arbetsmiljö. Glada och nöjda medarbetare gör ett bättre jobb. Medarbetare som mår bra ska ha möjlighet att stanna kvar på jobbet. Det är en bättre företagsekonomisk vinst än alternativet. Jag kan naturligtvis förstå Ulf Holms invändning mot besparingarna. Det kan jag definitivt göra. Men de bygger naturligtvis på en prioritering, och det gäller alla besparingar som regeringen har gjort under förra budgetåret och detta budgetår. Vi vill prioritera utanförskapsbekämpning och åtgärder för att sänka arbetslösheten och få fler tillbaka i arbete. Det gör att vi bland annat på Arbetsmiljöverket dragit ned på en del resurser, vilket innebär att vi ligger på de nivåer som gällde ungefär vid sekelskiftet. Utbildning av chefer nämnde Ulf Holm. Det var en av de idéer som kom upp vid seminariet. Det kom på sittande seminarium åtminstone 30-40 olika idéer av alla möjliga slag. En del av det arbete som pågått sedan dess har varit att fånga upp en del av dem och sammanföra dem i ett dokument för att kunna ha en bred diskussion under våren. Jag ser mycket fram emot detta, för jag tror att det krävs en politisk nytändning för att arbetsmiljöfrågan ska komma lite högre på den politiska dagordningen. Seminariet var en enskild händelse. Men jag ser fram emot att det blir fler sådana, för den allmänna känslan hos mig var att det var i en sådan positiv anda som man ville diskutera och debattera. Det märktes att frågan inte har varit på den politiska dagordningen på ett tag, för det fanns mycket spännande att säga. Jag ser fram emot detta. När det gäller de konkreta frågeställningarna som Ulf Holm hade i sin interpellation så har jag försökt svara på dem. Frågan är egentligen bredare än de enskilda delarna och handlar om hur det kommer att bli med arbetsmiljöpolitiken i kombination med att Ulf Holm tycker att det var dumt att vi drog ned på anslaget till Arbetsmiljöverket. I det första delmomentet, om jag får omtolka frågeställningarna, säger jag: Välkommen till dans! Det kommer att bli en spännande arbetsmiljöpolitisk vår. I det andra säger jag att jag kan förstå invändningarna, men det är en prioriteringsfråga som regeringen har gjort. Även om Ulf Holm inte delar den åsikten eller bedömningen så är det icke desto mindre på detta sätt.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 86 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Jag är nog inte ensam om att inte förstå regeringens prioriteringar. Kan man sänka skatten för rika män i storstadsområdena med så många miljarder kan man väl satsa ett par hundra miljoner på en bättre arbetsmiljö för fyra miljoner arbetstagare. Jag kan inte förstå regeringens prioritering, det är helt korrekt uppfattat av arbetsmarknadsministern. Jag tycker att det är fel prioritering. Man borde ha behållit de 150 tjänsterna på Arbetsmiljöverket som man nu drar ned på och i stället satsat ännu mer. Visst är det så att enskilda företag, som jag tror att arbetsmarknadsministern hänvisade till, ska kunna tjäna på en bra arbetsmiljö. Det var precis det som den förra regeringen tillsammans med Miljöpartiet och Vänstern försökte komma åt, nämligen att ge ekonomiska incitament för att ha en bättre arbetsmiljö och därigenom motverka ohälsa. Företag skulle i princip få rabatt om de hade en bra arbetsmiljö och tog tag i detta. Vi hade undantagit de små företagen så att det inte skulle drabbas av detta, utan de gällde framför allt de större arbetsgivarna. Ärligt talat blev det oftast landstingen därför att de tyvärr är en av de sämre arbetsgivarna när det gäller arbetsmiljöfrågor. Det beklagar vi djupt eftersom det är en politiskt styrd verksamhet. Att vi inte har kunnat fixa till det bättre är beklagansvärt, men så är det. Förslaget att ge ekonomiska incitament för att minska ohälsa tog regeringen bort. Det var en av de första återställarna, som ni kallar det. Efter det har inget kommit. Det ser vi också i statistiken. Ohälsotalen sjunker inte. Det blir inte färre förtidspensionärer. Det är risk att de kommer att bli fler om regeringen inte tar arbetsmiljöfrågorna på riktigt stort allvar, och det gör man inte. Den prioritering som är gjord är att man inte ska ge pengar till arbetsmiljöfrågor. I stället ska man sänka skatten för de rika i storstadsområdena. Det är fel prioritering!

Sven Otto Littorin (M)

Anf. 87 Sven Otto Littorin (M)

Fru talman! Nu hettar det till i sista rundan! När det gäller regeringens prioritering: I valet mellan att ge mer pengar till myndigheter eller rejäla resurser för att göra det mer lönsamt att arbeta och billigare att anställa har denna regering gjort en tydlig prioritering till skillnad från den förra. När det gäller det sista som Ulf Holm nämnde, nämligen förtidspensionärer, personer med rehabiliteringsbehov och långtidssjukskrivna är det riktigt att det har hänt för lite. Det var också därför som åtgärderna i höstens budgetproposition handlade om att förstärka incitamenten för förtidspensionärer att komma tillbaka, sänka trösklarna och göra det billigare, enklare och mindre riskabelt för den enskilde förtidspensionären, i detta fall, att pröva sin arbetsförmåga. 60 procent av de 553 000 förtidspensionärerna säger att de har någon typ av arbetsförmåga kvar. Jag skulle naturligtvis vilja ha en politik som både bromsar inflödet av nya förtidspensionärer och gör det möjligt att stanna kvar och som gör det möjligt för dem som har förtidspension att lättare pröva sin arbetsförmåga utan att ta en sådan individuell och personlig risk. Det kan vi säkert åstadkomma till i någon annan diskussion. Jag ska givetvis inte diskutera detta utan att Ulf Holm får möjlighet att komma med inlägg. Men vi får säkert möjlighet att diskutera detta vid senare tillfälle. Jag ser fram emot den diskussionen.

Intressenter

Frågeställare

Ulf HolmMiljöpartiet

Besvarad av

Sven Otto LittorinModeraterna