Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Nedläggning av Barnombudsmannen

Interpellation 2007/08:122 av Israelsson, Margareta (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-11-06
Anmäld
2007-11-12
Besvarad
2007-11-23
Sista svarsdatum
2007-11-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 6 november

Interpellation

2007/08:122 Nedläggning av Barnombudsmannen

av Margareta Israelsson (s)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Barnombudsmannen arbetar med en mängd olika frågor, som alla på ett eller annat sätt rör barns och ungdomars rättigheter. FN:s barnkonvention är den som oftast förknippas med BO men frågor om delaktighet, inflytande, övergrepp, asylfrågor, vårdnad och boende för barn, hälsa med flera hanteras också av Barnombudsmannen.

Barnombudsmannen har varit en pådrivande kraft för att kommuner, landsting och regioner ska implementera barnkonventionen i sitt vardagliga arbete och har regelbundet redovisat hur detta arbete fortskridit. De rapporter som BO lämnat är också angelägen läsning för oss som i vårt politiska liv hanterar frågor om barn och barns rättigheter.

Alla barn och unga har rätt att få säga sin mening och att bli tagna på allvar. Barnombudsmannen har en stor erfarenhet av att lyssna på barn och ungdomar och har genom sitt arbete kunnat förmedla detta. Ända sedan myndighetens tillkomst har frågan på vilket sätt Barnombudsmannen ska kunna företräda barnen varit en viktig fråga där vi fortlöpande diskuterat hur myndighetens uppdrag ska kunna utvecklas.

Det är därför förvånande att Statskontoret nu föreslår att man lägger ned en väl fungerande verksamhet. Det innebär ett stort resursslöseri samt att barnens egen myndighet försvinner. Risken är att man förlorar viktig tid när man i stället bygger upp en ny och annan verksamhet – tid som i stället kunde ägnas åt direkt arbete för barnen och barnkonventionen i vårt land.

Jag vill mot bakgrund av Statskontorets förslag fråga socialministern om hans ambitioner med implementeringen av barnkonventionen.

Varför satsar socialministern inte på att i stället förstärka Barnombudsmannen?

Debatt

(13 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:122, Nedläggning av Barnombudsmannen

Interpellationsdebatt 2007/08:122

Webb-tv: Nedläggning av Barnombudsmannen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Göran Hägglund (Kd)
Anf. 1 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Margareta Israelsson, Monica Green, Marina Pettersson och Veronica Palm har med anledning av Statskontorets rapport om barnpolitikens myndighetsstruktur och styrning ställt ett antal frågor till mig om Barnombudsmannens verksamhet, den fortsatta hanteringen av Statskontorets förslag och mina ambitioner med implementeringen av barnkonventionen och hur jag avser att barnkonventionens intentioner ska efterlevas i Sverige. Jag väljer att besvara dessa i ett sammanhang. För några dagar sedan firade barnkonventionen sin 18-årsdag. En generation barn har nu alltså vuxit upp med konventionen. Sverige räknas som ett föregångsland i arbetet med att genomföra barnkonventionen. Det ställer också höga krav och förväntningar på oss att fortsatt stärka barns rättigheter och åtgärda de brister som fortfarande finns inom olika verksamheter och i tillämpningen av gällande lagstiftning. Vår ambition och målsättning är att ha en struktur och organisation för barnpolitiken som ger bästa möjliga förutsättningar för att stärka respekten för enskilda barns rättigheter och intressen och säkerställa att barn ses som kompetenta och fullvärdiga samhällsmedlemmar. För att barnkonventionen ska få ökat genomslag i samhället och för att nå barn och unga behöver vi systematiskt inhämta barns och ungas åsikter och ta till vara deras erfarenheter. Vi måste också ha tillgång till underlag om hur barnets rättigheter tillgodoses inom olika områden, få reda på brister, följa upp tillämpning av lagstiftning som rör barn och utvärdera hur barnkonventionsarbetet fortskrider. Det är vidare nödvändigt att det finns goda möjligheter till anpassat stöd och kompetensutveckling för personal som ansvarar för verksamheter och frågor som rör barn. Vi kan se att det finns möjligheter till förbättringar när det gäller dessa frågor. Barnkonventionen utgör en miniminivå där Sverige har stora möjligheter att gå längre inom många områden som rör barn och deras vardag. Det förutsätter en tydlighet i såväl styrning som organisation för att barnkonventionen ska få ett effektivt genomslag bland statliga myndigheter och på kommunal nivå. Det är mot denna bakgrund som Statskontoret har haft regeringens uppdrag att se över myndighetsstrukturen för barnpolitiken. En utgångspunkt för översynen har varit de åtaganden som följer av barnkonventionen och de mål och uppgifter som riksdagen slagit fast för barnpolitiken. Statskontoret har analyserat hur barnpolitiken styrs och organiseras och lämnar olika alternativ på hur genomförandet av barnkonventionen kan utvecklas i dessa avseenden. Jag vill i det här sammanhanget också nämna att det pågår en omfattande översyn av den statliga förvaltningspolitiken. Inom Regeringskansliet bereds nu också en ny ombudsmannaorganisation och en sammanhållen diskrimineringslagstiftning. Utredningen om tillsyn i socialtjänsten har nyligen lämnat förslag som bland annat rör stärkt tillsyn över barns och ungas rättigheter. Statskontorets rapport ska ses i ljuset av de ambitioner regeringen har att skapa en effektivare och ändamålsenligare statsförvaltning som möter medborgarnas krav, såväl vuxnas som barns. En konsekvens av ett av de alternativ som Statskontoret presenterar är att Barnombudsmannen som funktion läggs ned. Det är viktigt att framhålla att detta inte är aktuellt. De övriga förslag som Statskontoret presenterar ska vi nu noga analysera och överväga och jag vill inte förekomma denna beredning.
Margareta Israelsson (S)
Anf. 2 Margareta Israelsson (S)
Fru talman! Låt mig inleda med att tacka socialministern för svaret. Men främst vill jag tacka för det positiva beskedet att det inte blir någon nedläggning av Barnombudsmannen. Det känns betryggande, kanske framför allt mot min egen bakgrund. Just i år är det 20 år sedan jag tillsammans med några kolleger väckte den första motionen om att det skulle inrättas en barnombudsman i Sverige, vilket senare ledde till en utredning som tillsattes av dåvarande biträdande socialministern Bengt Lindqvist. Sedan var det den förra borgerliga regeringen som inrättade Barnombudsmannen. Jag har stått i den här talarstolen - eller snarare i talarstolen på den motsatta sidan - i flera år och diskuterat utvecklingen av Barnombudsmannen och hur vi ska arbeta med implementeringen av barnkonventionen i Sverige. Många gånger har det varit företrädare för Kristdemokraterna, Moderata samlingspartiet eller Centern som har haft diverse synpunkter på vad som är bra eller mindre bra. Låt mig lägga fast några saker som jag tycker är viktiga att se i socialministerns svar. Jag är väldigt glad över att där står att barnkonventionen ska utgöra en miniminivå i Sverige. Det är en grundläggande tes som jag tycker att vi ska slå vakt om. Alltför många talar i dag om att barnkonventionen ska bli en lag. Jag har stor respekt för det ställningstagandet, men det riskerar att leda till att vi gör barnkonventionen till ett tak och inte till en nivå varifrån vi kan spränga gränser. I svaret talas också om utvärdering av barnkonventionsarbetet. Det tycker jag är bra. Men när man nu diskuterar hur Barnombudsmannen ska organiseras i det fortsatta - jag har respekt för att socialministern inte kan säga något ytterligare om detta, även om det naturligtvis startar en massa funderingar när en sådan här rapport kommer - vill jag nämna något som jag har saknat både i arbetet med barnkonventionen och i den uppföljande diskussionen. Det var en av de stora förändringar som gjordes när den nya lagstiftningen och den nya förordningen för Barnombudsmannen kom för några år sedan. Då hade vi en stor debatt om hur man skulle kunna ha kvar Barnombudsmannen som myndighet och samtidigt ge den lite mer muskler i sin roll som barnombudsman. Vi har inte den organisationen i Sverige. Vad som då skrevs in var att Barnombudsmannen skulle ha rätt att ta direkta kontakter med till exempel en kommun, ett landsting eller en organisation i frågor som är under debatt. Man kan säga, som vi sagt i debatten här, att vi gav Barnombudsmannen lite muskler, inte för att gå in i enskilda frågor men för att kunna peka på hur lagstiftningen fungerar och hur vi arbetar i den här kommunen. Jag kan se ett antal frågor under senare tid där det initiativet hade kunnat vara möjligt. Naturligtvis har det många gånger blivit så att vi här diskuterar om socialtjänsten fungerar eller också diskuterar vi annan lagstiftning och vilket ansvar olika myndigheter har. Men där skulle jag vilja att vi lyfte fram mer debatt om barnen. Låt mig avsluta, fru talman, med att säga att det kanske är den oro man kan känna för Statskontorets rapport, att den är kliniskt ren från känslor av att det faktiskt är en väldigt speciell del av befolkningen som det här handlar om, nämligen om de omyndiga.
Monica Green (S)
Anf. 3 Monica Green (S)
Fru talman! Tack, ministern, för att Barnombudsmannen ska finnas kvar. Det är oerhört viktigt att få det beskedet. Ministern och jag var tillsammans i början av veckan och firade FN:s barnkonventions myndighetsdag, nämligen att FN:s barnkonvention fyller 18 år i år. Trots att den har blivit myndig är det inte så att barnen klarar sig själva nu. Det är minst lika viktigt nu som för 18 år sedan, när vi implementerade barnkonventionen, att vi lyssnar på barnen, att vi alltid har barnens bästa för ögonen, att vi ser till att alla barn får utvecklas och att vi ger kompetens till dem som har med barn att göra så att de också kan se barns bästa och kan lyssna på barnen på ett bra sätt. Jag är nöjd med att Barnombudsmannen ska få vara kvar. Däremot är jag kanske lite besviken över just firandet i början av veckan när vi träffades tillsammans med barnen från många olika organisationer. Det var barn från Rädda Barnen, från Röda Korset, från kyrkan, från handikapporganisationer, från Unga Örnar och så vidare. Socialministern var ju där men var väldigt ensam från regeringen. Andra år, både när det har varit borgerliga regeringar och socialdemokratiska regeringar, har ministrarna ställt upp relativt mangrant. Skolministern har funnits där, liksom justitieministern och andra ministrar som har med barns frågor att göra. Dessutom kunde inte socialministern vara med hela tiden utan fick gå efter halva tiden. Göran Hägglund kanske kände sig lite ensam, men jag undrar om han också tyckte att det var lite tuffa frågor. Barnen var mycket väl förberedda och hade tänkt igenom det här väldigt noga. Jag ställde frågan till Jan Björklund i tisdags kväll varför inte han fanns med. Han brukar ju vilja prata både om mobbning och om en bättre skola. Han ryckte liksom bara på axlarna och tyckte att han går på så många möten så att just det mötet väl inte var så viktigt. Jag tänkte ställa frågan till socialministern: Delar socialministern utbildningsministerns uppfattning att just när man diskuterar FN:s barnkonvention är det som vilket möte som helst? Jag delar definitivt inte den uppfattningen eftersom det läggs som grund till en utvärdering av hur Sverige sköter sig och hur vi implementerat barnkonventionen. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar till det. Och fortsättningsvis, när FN:s barnkonvention firas nästa år, tipsar jag Göran Hägglund att ta med sina kolleger. (TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill erinra Monica Green om att interpellationsdebatten ska handla om interpellationens innehåll.) Men barnkonventionen och Barnombudsmannen är liksom vad det handlar om. Att prata om Barnombudsmannen utan att nämna barnkonventionen är ganska svårt. Talmannen får nog ha respekt för att jag förutom Barnombudsmannen även pratar om firandet av barnkonventionen. Det är oerhört viktigt. Det är liksom grejen med Barnombudsmannen att följa upp barnkonventionen, och barnkonventionen fyller 18 år nu. Om några veckor ska socialministern åka till FN för att delta i ett barntoppmöte och där kunna ta emot, tror jag faktiskt, mycket ovationer för att Sverige är ett föregångsland, precis som ministern talar om i sitt svar. Vi har lyckats implementera barnkonventionen på ett bra sätt. Det hade naturligtvis varit olyckligt att åka till barntoppmötet i FN och bara några veckor innan ha sagt att ombudsmannen ska läggas ned. Eftersom Sverige ses som ett föregångsland . Det är lite synd att talmannen först avbryter mig och att jag får förklara för talmannen hur barnkonventionen hänger ihop och att jag sedan inte får tala färdigt. Det känner jag mig väldigt besviken över. (TREDJE VICE TALMANNEN: Tiden hade runnit ut, kan jag säga. Jag måste förtydliga att det inte är möjligt . Nu är det jag som har ordet, och jag vill bara erinra om att statsrådets roll inte är att ta ställning till andra statsråds uttalanden utan att ta ställning till de frågor som ställs av ledamöterna i interpellationen. Nu går ordet till Marina Pettersson. Varsågod! Jag får be Monica Green att sätta sig, och ordet går till Marina Pettersson. Varsågod!)
Marina Pettersson (S)
Anf. 4 Marina Pettersson (S)
Fru talman! Jag får tacka socialministern för svaret på mina frågor. Svaren som socialministern har gett har ju stillat den oro som har funnits sedan Statskontoret kom med sin översyn av myndighetsstrukturen för barnpolitiken och Barnombudsmannens uppgifter och organisation. Dock är det så att Statskontoret har lämnat ett flertal förslag över hur insatser och styrmedel kan effektiviseras för att få ett ökat genomslag när det gäller barnkonventionen på statlig och kommunal nivå. Det är glädjande att socialministern säger att någon förändring av Barnombudsmannen inte är aktuell. Vad kommer då i framtiden? undrar man. Kan socialministern nu också säga att Barnombudsmannens roll inte kommer att förändras genom att regeringen går på något av de övriga förslag som finns i Statskontorets översyn? Dessa förslag innebär ju förändringar av Barnsombudsmannens roll, och i socialministerns svar står att "barnkonventionen utgör en miniminivå där Sverige har stora möjligheter att gå längre inom många områden som rör barn och deras vardag. Det förutsätter en tydlighet i såväl styrning som organisation för att barnkonventionen ska få ett effektivt genomslag bland statliga myndigheter och på kommunal nivå." Men i Barnombudsmannens rapport, BR 2007:03 enligt myndigheternas uppdrag, framkommer det att verksamhetsstyrning från regeringen via regleringsbrev till myndigheterna kan vara i hög grad pådrivande för genomförandet av barnkonventionen. Det står "i hög grad". Då undrar jag: Hur många berörda myndigheter får styrdokument om barnkonventionens tillämpning i den egna verksamheten? Jag anser att regeringen utifrån Barnombudsmannens rapporter och lagförslag kan inta en mer pådrivande roll genom sina egna regleringsbrev. Vad anser socialministern? När det gäller Statskontorets översyn betonas vikten av att regeringen tar ett ansvar för en tydlig styrning för att barnperspektivet ska få genomslag i verksamheterna. Jag har bett socialministern om besked angående Barnombudsmannens vara eller icke vara. Han har gett ett tydligt svar, att Barnombudsmannen ska finnas kvar och att det inte är aktuellt med någon nedläggning. Jag är glad för detta svar, därför att år av arbete skulle gå förlorade om man inrättade en delegation på det sätt som Statskontoret har föreslagit. Det skulle få flera negativa konsekvenser såsom mindre insyn i arbetet och mindre fristående från regeringen. Den föreslagna sammansättningen skulle dessutom skapa problem då en blandning mellan frivilliga, politiker och tjänstemän skulle fungera tillsammans, opartiskt i sitt granskande. Det är glädjande att socialministern har tagit denna tydliga ställning för att Barnombudsmannen ska ha kvar sin roll och sina uppdrag och inte ska försvagas. Är socialministern beredd att stärka Barnombudsmannen ytterligare?
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 5 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Tack för alla kloka inlägg och synpunkter i frågan, som ju naturligtvis spelar en stor roll. Barnkonventionen är ett oerhört viktigt instrument. Vi har all anledning att jobba vidare med det. Att den har fyllt 18 år innebär inte att den för varje barn är verklighet varje dag i Sverige. Det finns stora brister. Många barn har inte någon som lyssnar på dem. Många barn lever under förhållanden som vi inte vill att barn ska leva under. Samtidigt som vi säger att vi har lyckats förhållandevis bra i vårt eget land jämfört med andra länder har vi också bekymmer att brottas med. Det tror jag att alla debattörer kan vara ense om. Därför finns det all anledning att arbeta vidare med implementeringen på alla olika politiska nivåer. Vi från regeringens sida har naturligtvis ett särskilt ansvar, men vi har också ett ansvar i våra respektive partier att arbeta med frågorna så att de blir en angelägenhet för alla som jobbar politiskt, som har förtroendeuppdrag, och naturligtvis också för alla i de tjänstemannaorganisationer som finns på kommunal nivå eller landstingskommunal nivå - och självfallet också på den nationella nivån som vi har ett mer direkt ansvar för genom de förtroendeuppdrag vi har. Att barnkonventionen finns och har fungerat i Sverige under lång tid betyder inte att den fungerar fullt ut eller att arbetet fungerar på det sätt som vi skulle vilja. Därför har vi stora åtaganden också framför oss. Barnombudsmannen har genom det arbete som hon bedriver visat att det fortfarande finns stora brister när det gäller genomförandet. Det handlar om tillämpning av gällande rätt, att man inte lyssnar på barn och unga samt att det i många myndigheter och kommuner saknas den nödvändiga kunskapen för att använda detta betydelsefulla instrument. Vi måste naturligtvis ständigt fråga oss hur vi organiserar oss på det mest ändamålsenliga sättet för att se till att det blir verklighet. Som svar på en fråga som Marina Pettersson ställde, om jag kan säga att inga förändringar ska ske, vill jag inte säga det i dag. Med utgångspunkten hur vi bedriver barnarbete på det mest ändamålsenliga sättet tycker jag att vi ska titta på de olika förslag och idéer som har uppkommit, inte i syfte att förändra för förändrandets skull, inte i syfte att minska barnkonventionens genomslag eller minska Barnombudsmannens möjligheter att påverka, utan tvärtom för att se om vi kan utveckla arbetet ytterligare. Jag vill inte stänga dörren för att det kan finnas sådana förslag. Vi bereder den frågan för att se. Som har påtalats under debatten kommer vi inom kort att åka till FN för att träffa bland annat barnombudsmän från hela världen. I den svenska delegationen kommer också att ingå ungdomar. Många tittar på Sverige. Vi har en viktig roll att spela. Därför gäller det att vi inte slår oss till ro med vad vi har åstadkommit utan fortsätter att arbeta så att barnkonventionens intentioner blir verklighet för alla barn. Svenska barn har det generellt sett bra. I andra länder används barn som barnsoldater och i sexhandel. Det finns barn som inte får den utbildning eller den hälso- och sjukvård som de behöver - för att nämna några exempel. Vi har naturligtvis ett ansvar utifrån vår privilegierade situation att göra vad vi kan också för de barnen och självfallet för de barn som fortfarande far illa i vårt eget land.
Margareta Israelsson (S)
Anf. 6 Margareta Israelsson (S)
Fru talman! Det blir naturligtvis en hypotetisk diskussion. Jag respekterar socialministerns situation. Så har det även varit när det har varit socialdemokratiska regeringar. Om det pågår ett utredningsarbete vill man få möjlighet att diskutera det. Jag skulle ändå vilja lyfta fram frågan om vart man egentligen är på väg. En partikamrat till socialministern, Chatrine Pålsson Ahlgren, som jag har haft flera barnrättsdebatter med i kammaren, sade när vi utvecklade Barnombudsmannens uppgifter vid förra tillfället för ungefär fem år sedan att de också tycker att en barnombudsman ska kunna kritisera regeringen. Det är ändå från regeringshåll som de stora och övergripande förslagen som ska gynna barnen läggs fram. Där ligger en fråga om vilka muskler - det jag tog upp tidigare - vi vill att Barnombudsmannen ska ha. Vad är det för typ av myndighet? Där har Statskontoret resonerat i termer som ändå handlar om att avveckla, nämligen att flytta arbetsuppgifter till andra myndigheter. Det handlar till exempel om att lägga tillbaka tillsynen på Socialstyrelsen eller låta statistiken vara någon annanstans. Regeringen har under det här året haft som tradition att flika in allt som man inte vet vad man ska göra av på Ungdomsstyrelsen. Jag skulle inte bli förvånad om det här ramlade under det taket också. En position är väsentlig om man tänker sig att stärka en myndighet som har att se till barnens intressen. Det spelar nog ingen roll vad det är för färg på en regering, men jag tror att det alltid blir svårt om det är regeringens egen myndighet, precis som Chatrine Pålsson Ahlgren tog upp, som är den som kritiserar regeringen och säger att det går att göra mer eller att det borde lagstiftas på det och det området. Ändå är det de muskler som Barnombudsmannen har i dag, det vill säga att föreslå lagförändringar, att kalla in myndigheter, att be att få tala med en kommun och resonera om arbetet, barnomsorgen eller socialtjänsten, för att sätta barnets bästa i främsta rummet. Det klassiska resonemanget om Barnombudsmannen ska vara något slags barnmyndighet, regeringens myndighet eller om den ska vara en barnombudsmannafunktion har vi haft ända sedan inrättandet. Om det ska vara en fristående organisation ska den vara så tillsammans med de andra ombudsmännen. Den typen av muskler att driva enskilda fall har inte Barnombudsmannen. Om det ska vara en förstärkt myndighet tror jag att det är de i dag befintliga musklerna det handlar om, det vill säga Barnombudsmannens rätt att lyfta fram saker, att föreslå lagstiftning. Där skulle den sittande regeringen kunna göra en hel del, nämligen arbeta vidare, ha regelbundna träffar, lyfta fram frågor som Barnombudsmannen har tagit upp. Det kan jag sakna i de årliga rapporter som Barnombudsmannen lägger fram. Det blir ofta vi riksdagsledamöter som diskuterar. Vi blir inspirerade till motionsskrivande - motioner som vi i nästa led avslår. Det blir inte uppföljandet av de värdefulla rapporterna, som säger en hel del om hur barnen i Sverige har det. Det skulle vara intressant att höra något om det resonemanget.
Monica Green (S)
Anf. 7 Monica Green (S)
Fru talman! Jag gör ett försök igen. Utgångspunkten för FN:s barnkonvention och uppdraget för Barnombudsmannen är att se till att barns bästa kommer i första hand och att golvet i all lagstiftning är barnkonventionen. Jag tror att det behövs utbildning i barnkonventionen. Eftersom Barnombudsmannen har i uppdrag att se till att den efterföljs och implementeras överallt behöver vi se till att barnen utbildas så att de vet vilka rättigheter de har inom barnkonventionen. Vuxna, lärare, fritidspersonal, föräldrar och politiker bör nog lära sig mer om FN:s barnkonvention. Det har vi bland annat sett exempel på här i dag. Jag är glad över att socialministern känner till barnkonventionen så väl, och jag är glad över att Barnombudsmannen ska få finnas kvar. Men vi måste prata om framtiden också. Även om socialministern inte vill gå in på det handlar det mycket om hur vi ska utveckla detta. Hur ska vi se till att Barnombudsmannen får större muskler för att utvärdera det som inte fungerar, att se till att kommunerna följer barnkonventionen, att Vägverket följer barnkonventionen, att alla myndigheter följer barnkonventionen? Hur ska man utveckla det, socialministern? Kan man tänka sig regionala barnombud? Kan man tänka sig att ha utbildning om barnkonventionen i skolan, för alla politiker och så vidare? På vilket sätt ska det i så fall genomföras? Även om barn har det bra i Sverige, som socialministern mycket riktigt påpekar, finns det fortfarande barn som far illa. Även i det här landet pågår sexslaveri och andra brott mot barn. Barn mobbas, barn utsätts för brott och barn lever i fattigdom. Klyftorna ökar i dagens Sverige; de rika blir rikare och de fattiga blir ännu fattigare. Det kan leda till att barn får det än svårare. Därför behöver Barnombudsmannen ännu mer muskler än vad den har haft tidigare för att se till att barnkonventionen efterlevs. Jag upprepar min fråga när det gäller om socialministern delar utbildningsministerns uppfattning att regeringsledamöter inte ska delta i nätverket för barnkonventionens utvärdering av densamma eftersom det ligger till grund för Barnombudsmannens arbete.
Marina Pettersson (S)
Anf. 8 Marina Pettersson (S)
Fru talman! Socialministern har sagt till mig att det är en nödvändighet att det finns goda möjligheter till kompetensutveckling för den personal som ansvarar för verksamhetsutveckling och frågor och beslutsfattande som rör barn. Det har socialministern sagt i sitt svar till mig. Det finns självfallet ett väldigt stort utbildningsbehov hos statliga myndigheter och i kommuner och landsting i verksamheter där barnfrågor berörs och där viktiga beslut fattas inom barnpolitiken. Barnombudsmannen har tittat på just kunskapen om barnkonventionen hos 84 statliga myndigheter, hur mycket utbildning som har förekommit hos myndigheten under två år före denna undersökning och vilka myndigheter som hade genomfört minst en halv dags utbildning för sin personal. Det svar som Barnombudsmannen fick var skrämmande. Det var 57 myndigheter som inte hade givit någon utbildning till sin personal under en halv dag under två års tid. Att driva på utbildningen tillkommer regeringen. Men här kan också Barnombudsmannen vara en allt starkare aktör, som kan bidra med utbildning och information både till kommuner och till landsting. Barnkonventionen måste bli mer känd bland barnen och ungdomarna, hos myndigheterna och hos våra kommuner, hos alla beslutsfattare, och också känd hos den stora allmänheten. Barnpolitiken måste utvecklas som det självklara alltet i vår samhällsutveckling. Vi talar om en femtedel av Sveriges befolkning, och just denna femtedel saknar rösträtt. Denna femtedel måste få kunskaper om sina rättigheter. Här har Barnombudsmannen en väldigt viktig roll i att ge kunskap och lyssna in vad barn och ungdomar tycker och hur de vill se vårt samhälle utvecklas, att ge just de bra förslagen till regeringen om hur lagstiftningen kan förbättra villkoren för våra barn och ungdomar i Sverige. Att skapa attitydförändringar i vårt samhälle är också en viktig del av Barnombudsmannens arbete. Det är glädjande att socialministern vill att Barnombudsmannen ska ha den här centrala rollen i utvecklingen av barns rättigheter. Men det är regeringens barnpolitik som Barnombudsmannen ska driva på. Är socialministern beredd att driva på barnpolitiken för barnens rättigheter i Sverige genom att tydliggöra sina krav på sina myndigheter? När det gäller verktyget mainstreaming förutsätter det också att man vet vart man ska gå, att man vet om målet i sin politik. Då går man dit. Myndighetssektorerna har inte tagit något större ansvar för att själva driva på sin utveckling. Är socialministern villig att staka ut vägen tydligare för sina myndigheter och se till att Barnombudsmannens ställning stärks?
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 9 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det har påpekats, vilket jag tror är riktigt, att barnkonventionen måste bli mer känd. Ska man kunna arbeta med konventionen är det bra om man känner till den. Det gäller naturligtvis alla barn i Sveriges skolor och i andra sammanhang, att man får tillfälle att arbeta med det här. När man reser runt i landet och ställer frågor om det här märker man att kunskaperna varierar. Hur intensivt de arbetar med barnkonventionen till exempel i skolorna varierar också väldigt mycket. På en del håll blir man oerhört glad när man möter barn som har en god kunskap om det här, som har fått tillfälle att samtala om vad det här betyder för oss i Sverige i dag och vad det kan betyda för vårt arbete gentemot andra länder. På en del håll är kunskapen betydligt sämre. Där har vi i regeringen naturligtvis ett särskilt ansvar, men också andra har ett ansvar för att se till att det här genomsyrar till exempel skolans verksamhet runt om i vårt land. Barnkonventionen måste bli mer känd för att kunna tillämpas. När det gäller myndigheten Barnombudsmannen sade jag tidigare att vi måste vara beredda att ständigt pröva vilket arbetssätt som är det mest ändamålsenliga för att vi ska uppnå syftet att stärka barns rätt i samhället och se till att Sverige lever upp till barnkonventionens intentioner och linje. Det viktiga är då att vi har en kraftfull organisation och en struktur som kan genomföra barnkonventionen i praktiken. Vi ska göra det på ett sådant sätt att vi i möjligaste mån undviker ett dubbelarbete - det är ineffektivt - och renodlar uppgifter så att vi inte lappar över varandra, för det kan innebära att genomslaget försämras. Vi ska bli så precisa, så tydliga och så duktiga som vi någonsin kan vara på de områden som varje enhet ska hantera. Vi måste naturligtvis vara öppna för att hitta nya strategier för att få ett ännu bättre genomslag för barnkonventionen. Som svar på Monica Greens frågor om ministrar bör delta i aktiviteter där barn är med vill jag säga att jag tycker att vi självfallet ska göra det. Jag tror att det har en jättestor betydelse, för barns syn på oss politiker som vanliga människor som utifrån våra förutsättningar gör vårt bästa som förtroendevalda - det är viktigt för att stärka demokratin i vårt land. Men vi lär oss också väldigt mycket genom de samtalen om vad som rör barnens perspektiv, och vi får många gånger aha-upplevelser som betyder en del för vårt sätt att agera. Därför tycker jag att det är viktigt att vi deltar. Vid förra årets barnhearing var vi åtminstone tre ministrar som deltog, om jag minns rätt. Det var Maria Larsson, som bland annat ansvarar för socialtjänsten, och det var Tobias Billström, som bland annat hanterar migrationsfrågor. Jag tycker naturligtvis att det är viktigt att vi deltar i det sammanhanget och är ute och samtalar med barn också i många andra sammanhang. Marina Pettersson tar upp frågan om kunskapen hos myndigheter och hur mycket utbildningsresurser man har lagt ned. Där ser vi ett stort behov; det här behöver förstärkas. Jag vill gärna på olika sätt markera att vi ska tydliggöra att barnkonventionen är ett viktigt instrument, och en förutsättning för att man ska kunna använda det instrumentet är att man har kunskap. Kan man inte så kan man inte heller förväntas leva upp till konventionens intentioner.
Margareta Israelsson (S)
Anf. 10 Margareta Israelsson (S)
Fru talman! Jag gjorde en liten reflexion när jag lyssnade på socialministern. Jag är inte säker på om socialministern sade Barnombudsmannen någon gång i det här inlägget, men det var väldigt mycket om barnkonventionen. Jag ska inte prata om barnkonventionen, för jag tänkte hålla mig till det här med Barnombudsmannen. Jag tycker att det vore bra om socialministern i dag kunde säga någonting om var ambitionen ligger. Rapporten från Statskontoret har ju inte kommit från intet, utan det är en begäran från regeringen. Man har bett om att få en belysning, och nu ska detta beredas. Men vad är ambitionen? Är ambitionen att stärka Barnombudsmannen? Är ambitionen att ge Barnombudsmannen bättre ekonomi? Är ambitionen att hitta ett utvärderingsreglemente? Jag vet att Ulrik Lindgren, som finns på departementet i dag, i debatter här i kammaren under sin tid som riksdagsledamot talade om det, kunde redovisa klara konsekvenser för barnen i Sverige, att man hade nytta av Barnombudsmannen. Jag undrar alltså: Vad är inriktningen? Vad är ambitionen? Ska det bli en starkare barnombudsman? Ska den bli mer inriktad mot att driva enskilda mål? Ska den bli mer inriktad mot att skriva statistik, rapporter? Ska den i mesta möjliga mån lokaliseras ihop med andra ombudsmän? Ska den försvinna in i någon större myndighet? Det tycker jag skulle vara intressant att höra, när vi nu ändå har den här diskussionen och socialministern har talat om att Barnombudsmannen inte ska avskaffas. Han ska naturligtvis inte avslöja allting. Men jag undrar: Var ligger socialministerns och regeringens ambition vad gäller Barnombudsmannen? Ska myndigheten stärkas? Ska den omlokaliseras eller försvagas?
Monica Green (S)
Anf. 11 Monica Green (S)
Fru talman! Tack för svaren! Men man blir även fortsättningsvis nyfiken på hur det ska bli med Barnombudsmannen. Vi fick redan innan debatten började beskedet att Barnombudsmannen inte ska läggas ned. Men andra saker i utredningen ska tas i beaktande. På vilket sätt ska det ske? Ska man fortsätta med utbildning inom Regeringskansliet, bland talmän, bland politiker, på olika departement, ute på skolor och på myndigheter för att se till att FN:s barnkonvention medvetandegörs? Eller är det en utveckling på Barnombudsmannen som handlar om ekonomi och juridiska muskler? Eller är det en regionalisering av Barnombudsmannen? Det är många sådana här frågor som man funderar över. Jag kan förstå att socialministern kommer att återkomma om det här, eftersom utredningen nu ska tas i beaktande. Men då är det bra att vi nu har den här diskussionen, så att socialministern hör våra synpunkter. Det är viktigt att Barnombudsmannen utvecklas, inte avlövas, och att Barnombudsmannen har möjligheter att se till att FN:s barnkonvention implementeras på alla områden och att den görs mer känd. Vi måste se till att barn har möjligheter att ta del av beslut, att barn är med i den demokratiska processen, att vi lyssnar på barn och alltid sätter barns bästa i främsta rummet och att barn också har möjlighet att utvecklas utifrån sina behov. Det finns barn som far illa även i det här landet, och det finns barn som nu också kommer att leva under fattiga premisser. Det gäller att stärka de här barnen. Jag skickar med det till socialministern.
Marina Pettersson (S)
Anf. 12 Marina Pettersson (S)
Fru talman! Sammanfattningsvis har vi i Sverige nått en bit på väg gällande barnens rättigheter, men mycket återstår att göra. Sverige är ett land där det finns allt större skillnader för barn. Det finns en utbredd segregation. Det finns olika kvalitet i våra verksamheter. Barnfattigdom och hemlöshet breder ut sig i Sverige och blir allt djupare. Hemlösheten är en realitet i dagens Sverige. Socialministern har uttalat sig i en artikel i Aftonbladet. Göran Hägglund uttrycker - jag återkommer då till vad jag tidigare har sagt i mina anföranden - när det gäller Barnombudsmannen och barnkonventionens arbete i Sverige att det förutsätter en tydlighet i såväl styrning som organisation för att barnkonventionen ska få ett effektivt genomslag i statliga myndigheter och på kommunal nivå. Han har också sagt: "I detta sammanhang har Barnombudsmannen en viktig funktion som vi inte har för avsikt att försvaga." Förhoppningsvis är detta citat också morgondagens verklighet.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 13 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Än en gång vill jag säga att regeringen inte har för avsikt att försvaga barnarbetet i Sverige utan snarare att förstärka det. Barnombudsmannen har naturligtvis en nyckelfunktion i det sammanhanget. Jag tror att vi, eller åtminstone jag, i nuläget gör klokt i att konstatera att vi har ett underlag som gör att vi har en bra utgångspunkt för att se om det behöver göras några förändringar. Regeringen har inte satt ned foten när det gäller de olika förslagen. Jag ska också påminna om att det från början var Riksrevisionen som kom med en rad synpunkter på hur barnpolitiken organiseras. Det tyckte vi var värt att lyssna på, för vi ska göra det här så bra som vi någonsin kan. Därför bad vi Statskontoret att titta på den här organisationen. Vi har kommit fram till att Barnombudsmannen behövs. Barnombudsmannen är en viktig symbol för det arbete som vi gör, men det är inte bara en symbol. Det är också ett kraftfullt verktyg för att genomföra det som vi vill genomföra. Men det säger inte att allting ska vara precis som det alltid har varit. När jag säger det betyder det inte att jag har några dolska planer om att försämra, förändra eller någonting sådant, utan jag vill med ett öppet sinnelag se: Hur förstärker vi barnarbetet i Sverige? Vilken roll ska Barnombudsmannen spela för att kunna förverkliga de viktiga mål som vi har med barnpolitiken? Hur organiserar vi det här arbetet så ändamålsenligt som möjligt? Vi har inga planer på att låta Barnombudsmannen försvinna i en större organisation och inga planer på att omlokalisera. Vi har planer på att förstärka Barnombudsmannens arbete, så att det kan bli det viktiga verktyg som det kan vara.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.