närpolisens arbetsuppgifter

Interpellation 2000/01:228 av Silfverstrand, Bengt (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-01-31
Anmäld: 2001-02-06
Besvarad: 2001-02-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 31 januari
Interpellation 2000/01:228
av Bengt Silfverstrand (s) till justitieminister Thomas Bodström om närpolisens arbetsuppgifter

På senare tid har den allmänna debatten kretsat kring medborgarnas trygghet och polisens roll som trygghetsbärare i samhället. Bl.a. har våra massmedier rapporterat om den pressade situation som våra poliser befinner sig i. Så t.ex. refererade Aftonbladet nyligen en enkätundersökning som Polisförbundet genomfört i 82 polisdistrikt. Av undersökningen framgår att närpolisreformen inte tillnärmelsevis nått upp till sina intentioner.

Den mediala uppmärksamheten har medfört att närpolisens verksamhet har kommit i fokus. Hur många närpoliser ska vi ha, hur ska deras arbetsområden se ut och framför allt vad ska de arbeta med? Det är några av de många frågor som ställts.

Närpolisverksamheten är ett led i den moderna kriminalpolitik som socialdemokratiska regeringar drivit under de senaste decennierna. Tyvärr har dock närpolisreformen från 1994 inte riktigt levt upp till förväntningarna. Av rapporten "Närpolisen och polisens arbetstider" från Riksrevisionsverket 1999 framgår att reformen är organisatoriskt genomförd, men att det innehållsmässiga genomslaget i polisverksamheten har uteblivit.

I budgetpropositionen för rättsväsendet 2001 poängterar regeringen närpolisens betydelse. Det kommer bl.a. till uttryck på s. 22 och 23 i formuleringar som "närpolisreformen skall fullföljas och vidareutvecklas" och "det är avgörande för hela polisväsendet att närpolisområdena nu får de resurser och den kompetens som behövs för att den verkligen skall bli basen i polisverksamheten."

Trots detta råder stor osäkerhet kring begreppet närpolis. Vad innebär det egentligen? Av namnet framgår att närpolisen ska finnas nära människorna. Vidare vet vi att närpolisen i stor utsträckning ska arbeta brottsförebyggande och problemorienterat. För att nu kunna fullfölja reformeringen av polisverksamheten är det av yttersta vikt att alla har en klar uppfattning om vad som egentligen avses med begreppet närpolis.

Mot ovanstående bakgrund vill jag fråga justitieministern:

1.Avser ministern komma med några förtydliganden om vad som uttryckts i budgetpropositionen om närpolisens arbetsuppgifter och ansvarsområden?

2.Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidtaga för att närpolisreformen ska kunna fullföljas enligt de ursprungliga intentionerna?

Debatt

(8 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2000/01:228

Webb-tv: närpolisens arbetsuppgifter

Protokoll från debatten

THOMAS BODSTRÖM (Justitiemi)

Anf. 57 THOMAS BODSTRÖM (Justitieminister)

Fru talman! Jag är glad över att Harald Nordlund påminner mig om vilka kloka yttranden jag har fram- fört. Jo, det finns en hel del som talar för att vi behöver skapa en förbränningsskatt. Jag vill ändå gärna se resultatet av den här utvärderingen och se bedöm- ningar av hur en sådan skatt skulle kunna konstrueras och påverka den framtida utvecklingen. Där tycker jag att det fortfarande saknas en del underlag, som jag ser fram mot att ta emot. Visst kan man titta på transporter när det gäller både återvinning och sopor för förbränning. När det gäller återvinning gör Naturvårdsverket regelbundna uppskattningar av miljönyttan av våra återvinnings- system, där man även lägger in transporternas mil- jöpåverkan. Det visar att trots en hel del transport- verksamhet är miljöeffekterna väldigt positiva, om man ska generalisera över återvinningen. De allmän- na positiva miljöeffekterna är mycket större än de negativa effekterna av ökade transporter. När det gäller sopor är den bästa lösningen på transporternas miljöpåverkan naturligtvis att använda en del av soporna till att göra biogas och att köra de bilar som transporterar soporna med biogas. Då kommer man ifrån väldigt mycket av miljöpåverkan. Det nämnde jag naturligtvis också för att peka på att det finns andra sätt att hantera avfallet än att förbrän- na det, t.ex. att producera biogas av det organiska avfallet. Man gör det på många håll med ganska gott resultat, och ofta efter stöd från t.ex. de lokala inves- teringspengar som regeringen förfogar över. Vi är nog inte överens - jag anar en ganska or- dentlig skillnad i synen inom det borgerliga miljöpo- litiska regeringsalternativet här. Men jag tror att vi kan se fram mot resultatet av det uppdrag som vi har lagt till Naturvårdsverket, och vi får återkomma till en diskussion när vi har lite bättre på fötterna än vad vi har i dag.

BENGT SILFVERSTRAND (S)

Anf. 58 BENGT SILFVERSTRAND (S)

Fru talman! Bengt Silfverstrand har frågat om jag avser komma med några förtydliganden om vad som uttryckts i budgetpropositionen om närpolisens ar- betsuppgifter och ansvarsområden. Bengt Silfver- strand har också frågat vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att närpolisreformen ska kunna fullföljas enligt de ursprungliga intentionerna. I ett svar på två riksdagsfrågor den 7 februari ut- vecklade jag min syn på närpolisen. Svaret innehöll bl.a. följande. Det är snart tio år sedan arbetet med närpolisreformen påbörjades. Under den tiden har samhället genomgått stora förändringar och vår kun- skap om brottsbekämpning har förbättrats. Polisen har skaffat sig erfarenhet om förutsättningarna för polisverksamheten i närpolisområdena. Därför ska vi inte sträva efter att närpolisreformen ska fungera så som det var tänkt från början. Självklart måste våra tankar om närpolisen och dess verksamhet beakta ny kunskap och utvecklas med förändringarna i samhäl- let i övrigt. Men de bärande principerna bakom närpolisre- formen gäller fortfarande. De innebär för det första att det bästa sättet att bekämpa brotten är att förebyg- ga dem. För det andra ska allt polisarbete baseras på kunskap - på kartläggning, uppföljning och analys. Och för det tredje ska närpolisen samverka med andra aktörer som berörs av eller kan påverka brottsligheten i lokalsamhället. Närpolisreformen utgår från att den lokala poli- sen, närpolisen, är basen i all polisverksamhet. Det är naturligtvis en central och strategisk fråga hur olika polisiära verksamheter organiseras och samordnas. För att ha störst möjlighet till framgång ska polisar- betet anpassas till lokala förhållanden och behov. Därför måste organisation och resurser variera från en ort till en annan och mellan olika tider. Vi går mot en ordning där närpolisen ansvarar för all polisverksam- het som inte av särskilda skäl bör skötas centralt. Det är bra och den utvecklingen bör fortsätta. För att närpolisen ska kunna fungera fullt ut be- hövs det fler poliser. Det är ett av skälen till den sats- ning regeringen gjorde på polisen i budgetpropositio- nen. Polisen fick förra året ett särskilt tillskott på 200 miljoner kronor. I år höjs polisens anslag med 575 miljoner och nästa år med ytterligare 605 miljoner kronor. Genom resurstillskottet har regeringen gett Riks- polisstyrelsen goda möjligheter att gå vidare med närpolisreformen. Det är sedan en uppgift för Riks- polisstyrelsen att utveckla och precisera de mål och riktlinjer som riksdagen och regeringen lägger fast för polisverksamheten och förmedla det till den lokala polisorganisationen. Det har styrelsen gjort i beslutet den 1 februari i år om slutliga planeringsförutsätt- ningar för åren 2001, 2002 och 2003. Det ankommer sedan på polismyndigheterna att med beaktande av lokala förhållanden fatta närmare beslut om närpoli- sens organisation och verksamhet. Ansvarsfördelningen mellan regeringen och myn- digheterna innebär att det inte ankommer på rege- ringen eller på mig som justitieminister att närmare än så här formulera hur närpolisen ska organiseras eller vilken verksamhet som den ska bedriva. Det är avgörande för polisväsendet att utveckling- en av närpolisen fortsätter. Regeringen kommer där- för att noga följa polisväsendets verksamhet och resultat och återkomma om de ytterligare insatser som erfordras för att fullfölja statsmakternas intentio- ner för utvecklingen av rättsväsendet.

JEPPE JOHNSSON (M)

Anf. 59 JEPPE JOHNSSON (M)

Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret på min interpellation om närpolisens arbets- uppgifter. För att garantera en rimlig och grundläg- gande trygghet för medborgarna på gator och torg och i bostadsområden behövs en väl fungerande närpoli- sverksamhet. Som begreppet antyder ska poliser avdelade för sådana arbetsuppgifter arbeta nära med- borgarna och enligt intentionerna brottsförebyggande och problemorienterat. Flera undersökningar har dock visat att det råder stor osäkerhet kring själva begreppet närpolis. Av den av Riksrevisionsverket 1999 genomförda granskning- en av närpolisreformen och polisens arbetstider fram- går sålunda att reformen inte fått det genomslag i verksamheten som riksdag och regering avsett. De sammantagna slutsatserna i RRV:s granskning är att polisarbetet i alltför stor utsträckning bedrivs som tidigare och att ingripandeverksamheten prioriteras, medan det förebyggande arbetet ofta får otillräckliga resurser. Endast en knapp femtedel av poliserna i enkäten ansåg t.ex. att den problemorienterade ansat- sen hade medfört förbättringar i deras sätt att arbeta. En tredjedel av de tillfrågade upplevde heller inte att reformen som avsett lett till tätare kontakter med lokalsamhället. Ett av grundproblemen i sammanhanget är att de- finitionen av närpolisverksamhet inte är entydig. Den varierar mellan olika nivåer inom polisen, mellan olika polismyndigheter och över tiden, allt enligt RRV. En relativt allmän attityd hos polisens utryck- ningsstyrkor var vidare enligt RRV att närpolisen utgör en reserv till dessa, trots att regering och riks- dag uttalat att närpolisen ska vara basen i polisverk- samheten. För bara några veckor sedan presenterades en an- nan undersökning som Polisförbundet genomfört bland landets närpoliser. I denna uppger hela 52 % av de svarande att de arbetar som närpoliser mindre än en fjärdedel av sin arbetstid. Samtidigt uppger endast 11 % av närpoliserna att de kan ägna sig åt närpolis- uppdrag på heltid. Närpolisen fungerar uppenbarligen i dag på många håll som någon form av personalpool. När det saknas folk i den övriga polisverksamheten tar man ofta in en närpolis i tjänst. I 82 % av de studerade polisdistrikten var endast 66 % av närpolistjänsterna tillsatta. Frustration och otillräcklighet är uppenbarli- gen kännetecknande för hur många närpoliser upple- ver sin arbetssituation. Jag vill fråga justitieministern hur han ser på de här nämnda undersökningarna och vilka ytterligare åtgärder som kan bli aktuella med anledning av det i många avseenden illavarslande utfallet av den hit- tillsvarande närpolisverksamheten.

THOMAS BODSTRÖM (Justitiemi)

Anf. 60 THOMAS BODSTRÖM (Justitieminister)

Fru talman! Det är mycket riktigt, som Bengt Sil- fverstrand sade i sitt anförande, att Polisförbundet den 26 januari kom med en undersökning som man har genomfört i slumpvis utvalda närpolisområden i Sve- rige. Bilden är faktiskt sådan att bara 66 eller 67 % av antalet närpolistjänster är tillsatta. Man jobbar inte med de uppgifter som det var tänkt, utan man måste prioritera den vanliga verk- samheten. Jag förstår det, för verkligheten prioriterar sig själv. När jag, Bengt eller någon annan ringer till polisen fordrar vi att det ska göras en utryckning. Då måste de komma akut, och det förebyggande arbete som vi hade hoppats så mycket på kan inte äga rum. I mitt eget hemlän Blekinge är situationen om möjligt ännu värre. Det är inte ett stort län, men vissa har svarat på enkäten. Det visar sig att det är 28 poli- ser som är i tjänst som närpoliser, men enligt planen skulle det ha varit 49. Här är det alltså bara 57 % som uppger att de är närpoliser. Endast en av de tillfrågade poliserna svarade att han fullt ut jobbade som närpolis i enlighet med den definition som Rikspolisstyrelsen har gett ut av vad en närpolis ska arbeta med. De övriga fick i stället ägna mycket av sin tid åt just utryckningar. Rapporten är en mycket dyster läsning och värd att ta på största allvar. Det är inte bara det minskande antalet poliser som är problematiskt. Den allt högre medelåldern gör sig nu påmind genom ökat antal sjukskrivningar och genom att många av våra poliser inte klarar av att jobba natt. Uppgiften om antalet poliser gäller bara det antal vi har på papperet. I verkligheten är de oftast betydligt färre. Svaren på enkäten berättar också att poliserna i dag ser vaktbolag ta över uppgifter som de tidigare skötte i egenskap av poliser. Det rör sig mest om patrullering av butiksområden och bostadsområden samt utryckningar vid störningslarm fån just bostads- områden. Trots allt har närpolisidén stöd av en överväldi- gande majoritet av dem som tillfrågats i undersök- ningen. Men den behandling som den socialdemo- kratiska regeringen har givit den s.k. närpolisrefor- men har, tycker jag, gett ordet reform ett helt annat innehåll, nämligen "försämring". Polisförbundets enkät bekräftar vad vi moderater har tjatat om alltsedan närpolisreformen genomför- des. Fru talman! Jag skulle vilja säga till ministern, till Bengt Silfverstrand och till alla andra som vill lyssna: Det går inte att genomföra en stor och viktig reform som närpolisreformen utan att skicka med erforderli- ga resurser! Det går inte att stoppa intagningar till polishögskolan, som Socialdemokraterna gjorde, utan att det får allvarliga konsekvenser för bemanning och inte minst för åldersstrukturen inom polisen! Ministern skriver så här i sitt svar: "Därför ska vi inte sträva efter att närpolisrefor- men ska fungera så som det var tänkt från början." Fru talman! Jag utgår från att ministern såväl som både Bengt Silfverstrand och jag har tagit del av Polisförbundets enkät. Därför vill jag fråga om mi- nistern är nöjd med hur närpolisreformen fungerar i dag.

BENGT SILFVERSTRAND (S)

Anf. 61 BENGT SILFVERSTRAND (S)

Fru talman! Jag ska först understryka att när jag tog del av enkätundersökningen så konstaterade jag att det stora flertalet av de tillfrågade poliserna ansåg att närpolistanken är bra. Den kritik som framförts gäller i huvudsak polisernas bristande möjligheter att verka som närpoliser. Man är alltså positiv till tanken. Det ena som har diskuterats och diskuteras är antalet poliser, och det andra är hur man ska arbeta. Vad gäller närpolisen så är detta en ny reform. Det är det ena skälet till att det görs förändringar. Det är självklart att man inte redan från allra första början har funnit den fasta formen. Det andra är att man har fått göra ekonomiska åtstramningar under hela 1990- talet, vilket självfallet har drabbat närpolisen. Jag vill inte på något sätt sticka under stol med det. Bengt Silfverstrand har alldeles rätt när han påpekar detta. Närpolisen har fått lida av det här. Den startade ju just i samband med att man fick börja med den eko- nomiska åtstramningen. För att det nu ska kunna vända och att det hela ska göras bättre så gör man nu stora satsningar på polisen. Vad gäller att följa upp just närpolisen - eftersom det är det som är föremål för dagens interpellation - och som svar på frågan om vad regeringen gör kan jag säga att Brottsförebyggande rådet har ett uppdrag som ska slutredovisas senast 1 maj 2001. Det handlar om att granska närpolisreformen. I regleringsbrevet för 2001 har regeringen givit ett uppdrag till Rikspo- lisstyrelsen att innan årets slut redovisa sina övervä- ganden och de åtgärder som vidtagits med anledning av rådets rapport. Det är det som händer.

JEPPE JOHNSSON (M)

Anf. 62 JEPPE JOHNSSON (M)

Fru talman! Jag är mycket medveten om den an- svarsfördelning mellan regeringen och myndigheterna som råder och som måste råda på området. Justitie- ministern kan självfallet inte närmare gå in på hur närpolisen ska organiseras. Mitt perspektiv - och det är inte samma som det som Jeppe Johnsson har - är att det viktiga är hur detta fungerar. Man ska klart titta över vem som an- svarar för vad. Om det visar sig att reformen, samti- digt som det finns intentioner i sig, har en stark för- ankring hos polismyndigheter och poliskår men inte förmått leva upp till intentionerna borde det inte råda någon tvekan. Då behövs någon form av åtgärder från regeringens sida för att korrigera vad som har gått snett. Därför hälsar jag med tillfredsställelse att justi- tieministern tagit ett sådant initiativ. En mycket viktig och intressant iakttagelse i Riks- revisionsverkets undersökning är t.ex. att ledig kapa- citet för utryckningsstyrkor inte utnyttjats till före- byggande arbete och problemorienterade insatser. Genomgången av antalet utryckningspoliser per in- gripande ger inget stöd för uppfattningen att poliser med förebyggande arbetsuppgifter ska behöva för- stärka utryckningsverksamheten i den utsträckning som skett. Tvärtom tyder materialet på att kapacitet inom utryckningsverksamheten ska kunna användas till andra verksamheter inom närpolisområdena. Det gäller exempelvis förebyggande och problemoriente- rade insatser. Vanligt är uppenbarligen också att före- byggande poliser kallas in för att delta i utrycknings- polisens allmänna övervakning. Här har jag pekat på det som uppenbarligen är ett starkt myndighetsansvar. Men om det skulle visa sig att det finns sådana här uppenbara brister tycker jag återigen att det är bra om regeringen ger signaler. Detta är en resursfråga, men det är också en fråga om hur polisen i dag använder de resurser som faktiskt står till förfogande.

THOMAS BODSTRÖM (Justitiemi)

Anf. 63 THOMAS BODSTRÖM (Justitieminister)

Fru talman! Närpoliser har blivit fjärrpoliser. Det är den verklighet som många i allmänheten upplever. I går kväll var jag inbjuden till ett möte hemma i Blekinge mellan poliser och närpoliser och olika handlare. Det var en av de lokala handlarna som hade tagit initiativ till mötet. Tyvärr har handlarna slutat anmäla snattare till polisen. Polisen gör visserligen så gott den kan, och oftast kommer den. Men alltför många gånger har handlarna fått sitta ganska lång tid och bevaka en snattare. Som en handlare sade i går: Man har varken tid, ork eller råd att sitta och bevaka snattarna i flera timmar. Sådan är verkligheten. Därför slutar man anmäla. Så blir det när det fungerar så här dåligt. Då ger man upp. I interpellationssvaret tar ministern upp sats- ningen på polisen. Men när man dissekerar satsning- arna så visar det sig att de inte räcker till mycket. Vi får inte glömma att det inte kompenseras för pris- och löneökningar. Vi moderater delar Rikspolisstyrelsens uppfatt- ning att med de krav som ställs på polisväsendet från statsmakternas och riksdagens sida krävs det att an- talet poliser uppgår till ca 19 000, dvs. en ökning med knappt 3 000. Det är ju en hyfsad ökning, men jag tror den behövs. I det budgetalternativ som vi har lagt fram har vi tilldelat polisen 2 miljarder kronor mer än vad rege- ringens förslag ger under de kommande tre åren. Nu tvingas polisen leva på kredit. Kostnaderna för Soci- aldemokraternas besparingar på polisen får i dag bäras av ett ökat antal brottsoffer. I landet med värl- dens högsta skatter håller skyddet för liv och egen- dom på att bli en klassfråga. Den som har råd kan anlita vaktbolag. Fru talman! Nu måste det ske en omstart av när- polisreformen. Ministern har såvitt jag vet inte haft så stora möjligheter att påverka årets budget. Men med den kommande vårpropositionen är det annorlunda. Rikspolischefen anser att det behövs 19 000 poliser. Delar ministern rikspolischefens uppfattning?

BENGT SILFVERSTRAND (S)

Anf. 64 BENGT SILFVERSTRAND (S)

Fru talman! Visst, jag delar Bengt Silfverstrands uppfattning. Det behövs resurser. Det behövs göras något ännu tydligare. Det är klart att det kan råda en viss osäkerhet när det gäller en ny reform - det är naturligt. Det krävs ännu tydligare budskap. I budgetpropositionen framgår det att antalet poli- ser ska öka de närmaste tre åren. Det är 16 300 i år, sedan 16 500 och 16 800. Det ska ges förutsättningar för det. Det är därför som regeringen har satsat på den nya polishögskolan i Umeå och det är därför som regeringen har satsat på ytterligare en ny polishög- skola som ska öppnas i södra Sverige. Man kan inte öka antalet så att det går ut över kompetensen. Vi har inte för avsikt att sänka nivån för det. En större ut- bildningskapacitet än vad som gäller nu är nog inte möjlig. Jag tycker att man ska avvakta, och se efter 2003 om det behövs ytterligare poliser. Nu görs den här satsningen, och det kommer att bli fler poliser än vad det har varit under hela 1990-talet.

Intressenter

Frågeställare

Silfverstrand, Bengt (s) Socialdemokraterna

Besvarad av

justitieminister Thomas Bodström Socialdemokraterna