Närings- och innovationsministerns resa till Iran
Interpellation 2015/16:164 av Amineh Kakabaveh (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2015-11-09
- Överlämnad
- 2015-11-10
- Anmäld
- 2015-11-11
- Svarsdatum
- 2015-11-20
- Sista svarsdatum
- 2015-11-24
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)
Det är över 36 år sedan shahen, Reza Pahlavi, störtades i Iran. Shahens förtryck följdes av ett ännu värre förtryck – prästerskapets. Denna regim har under årens lopp förföljt och mördat sina kritiker såväl inom som utom landet. Den har infört sharialagar som inneburit ett ökat förtryck av landets kvinnor. Iranska kvinnor har inte samma rättsliga ställning som männen.
Den iranska regimen förbjuder självständig facklig organisering. Den senaste i raden av dömda fackliga ledare är Jafar Azimzadeh, ledare för Arbetarnas Fria Fackförbund, som fick sex års fängelse för att ha organiserat en första majdemonstration. Regimen respekterar på intet vis mänskliga rättigheter och inte heller kurdernas och andra minoriteters rättigheter. Det är inte demokratiskt.
Regimen hyser inte heller den minsta respekt för konstens frihet. Regimen har under årtionden förföljt och mördat journalister, författare och filmare. Konsten och kulturen handlar inte bara om estetik utan har i högsta grad en ekonomisk, näringspolitisk sida. Två iranska poeter, Fateme Ekhtesari – som uppträdde vid Göteborgs poesifestival för två år sedan – och Mehdi Mousavi, har dömts till fängelse i elva respektive nio år av iranska staten. Dessutom har de dömts till 99 piskrapp vardera.
I Iran finns visserligen ett valt parlament, men en liten grupp – väktarrådet – bestämmer vilka som får ställa upp och kandidera till olika poster. Demokrati i meningen folkstyre finns således inte. De som folket får välja har först valts ut av andra – en mindre grupp inom prästerskapet.
Regimen har ett i det närmaste totalt grepp över medierna. Kritiska medier stängs ned eller förbjuds. De sociala och ekonomiska förhållandena i landet kännetecknas av djupa klassklyftor. Den iranska regimen är djupt inblandad i den förfärande utvecklingen och krigen i Mellanöstern. I årtionden har Iran deltagit i destabiliseringen av läget i Mellanöstern och ställt sig i vägen för en positiv utveckling av förhållandena när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati i regionen.
Rohani, som i dag är landets president, har betraktats som ”liberal”. Det spelar dock ingen roll vilken etikett man klistrar på honom. Det är i alla fall inte han som ytterst bestämmer utan landets så kallade andlige ledare, ayatollah Khamenei.
Med denna regim har Sverige haft ett växande ekonomiskt utbyte i årtionden. Det har påståtts att ju mer utbyte man har med den iranska regimen desto större möjligheter har man att påverka utvecklingen i landet. Mer ekonomiskt samarbete leder till ökad respekt för demokrati och mänskliga rättigheter. Så har svenska regeringar sagt i över 30 år nu. Denna så kallade kritiska dialog har dock inte burit frukt. Det så kallade rättssystemet är korrupt och fängslandet och avrättningarna av regimkritiker fortsätter med oförminskad styrka.
Allt detta är väl känt både när det gäller förhållandena i Iran och när det gäller EU:s kritiska men fruktlösa dialog med den iranska regimen.
Då nu vårt lands närings- och innovationsminister Mikael Damberg avser att besöka Iran vill jag ställa följande frågor:
- Avser näringsministern att i samtalen med den iranska regimen ta upp frågan om mänskliga och demokratiska rättigheter?
- Avser näringsministern att i samtalen med den iranska regimen ta upp rätten till självständig facklig organisering och regimens fängslande av arbetarledare?
- Avser näringsministern att i samtalen med den iranska regimen ta upp frågan om kvinnors rättigheter och deras rättssäkerhet?
- Vad avser näringsministern att i samtalen med den iranska regimen ta upp i frågan om de fria näringarnas – det vill säga konstens och konstnärernas – ställning i Iran?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2015/16:164
Webb-tv: Närings- och innovationsministerns resa till Iran
Dokument från debatten
- Fredag den 20 november 2015Kammarens föredragningslistor 2015/16:31
- Protokoll 2015/16:31 Fredagen den 20 novemberProtokoll 2015/16:31 Svar på interpellation 2015/16:164 om närings- och innovationsministerns resa till Iran
Protokoll från debatten
Anf. 62 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)
Herr talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig om jag i mina samtal med den iranska regimen avser att ta upp frågor om mänskliga och demokratiska rättigheter, rätten till självständig facklig organisering och regimens fängslande av arbetarledare, kvinnors rättigheter och deras rättssäkerhet samt de fria näringarnas - det vill säga konstens och konstnärernas - ställning i Iran.
Den kärntekniska överenskommelse som den 14 juli slöts mellan Iran och Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Kina, Ryssland och USA var en viktig diplomatisk framgång som motverkar spridning av kärnvapen och minskar risken för ytterligare konflikt i Mellanöstern. Överenskommelsen innebär att Iran åtar sig att begränsa sitt kärntekniska program och underkasta sig ingående inspektioner av Internationella atomenergiorganet, IAEA.
I gengäld hävs eller suspenderas FN:s, EU:s och USA:s kärntekniskt relaterade sanktioner i takt med att IAEA verifierar att Iran genomför sina åtaganden. EU:s sanktioner mot Iran som motiveras av övergrepp mot mänskliga rättigheter berörs inte av den kärntekniska överenskommelsen och fortsätter att gälla.
Överenskommelsen innebär också en möjlighet till ökat politiskt och ekonomiskt engagemang med Iran, som under många år har varit relativt isolerat på grund av de internationella sanktionerna. Iran är ett viktigt land i regionen, med ett stort inflytande över utvecklingen i bland annat Syrien och Irak. Det är angeläget att vi kan diskutera dessa frågor med Iran, även om vi har olika åsikter om hur Mellanösterns konflikter bäst ska lösas. Det är välkommet att Iran nu deltar i de internationella samtal om Syrien som vid ett par tillfällen har förts i Wien.
Iran har tidigare varit en betydande exportmarknad för Sverige, och trots att sanktionerna mot landet under senare år har begränsat handeln finns flera svenska företag alltjämt representerade på den iranska marknaden. Regeringen ser en stor potential för ökad handel med Iran, vilket gynnar svensk ekonomi och sysselsättning och samtidigt har en positiv inverkan på utvecklingen i Iran.
Sveriges närvaro på svåra marknader är viktig för öppenhet och relationsbyggande. Jag förväntar mig att svenska företag verksamma i Iran följer de riktlinjer som finns i regeringens handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter samt i regeringens handlingsplan för feministisk utrikespolitik. Regeringen har höjt ambitionerna vad gäller frågor om hållbarhet, inte minst med fokus på mänskliga rättigheter och antikorruption.
Det är angeläget att Sverige nu tar till vara den öppning till ökat utbyte med Iran som den kärntekniska överenskommelsen medför. Det är regeringens övertygelse att en större öppenhet och dialog med Iran bidrar till att stärka reforminriktade krafter i landet. Den långvariga isoleringen av Iran har framför allt gynnat konservativa grupper i det iranska samhället, som har kunnat skydda sin makt och utmåla omvärlden som fientlig. Vi ser att andra krafter i det iranska samhället välkomnar ett ökat internationellt utbyte, och i synnerhet med Sverige och västvärlden.
De cirka hundra tusen svenskar som har iranskt ursprung bidrar till att våra mellanmänskliga band med Iran är omfattande. I enlighet med regeringens ambition att öka utbytet med Iran kommer jag att leda en delegationsresa till Teheran den 5-6 december, tillsammans med representanter för näringslivet.
Jag instämmer med Amineh Kakabaveh i att situationen för mänskliga rättigheter, inklusive för kvinnor, fackliga företrädare, journalister, poeter och konstnärer i Iran är djupt oroande. Regeringens engagemang för mänskliga rättigheter i Iran ligger fast. Mer omfattande politiska, ekonomiska och kulturella kontakter kan på sikt stärka de krafter i Iran som verkar för en positiv utveckling.
Vi fortsätter också att vara pådrivande i dessa frågor inom FN och EU, inklusive genom att stödja FN:s specialrapportör för mänskliga rättigheter i Iran, Ahmed Shaheed, som tillsattes på svenskt initiativ. Mänskliga rättigheter tas upp löpande i officiella samtal som Sverige för med Iran. Jag kommer självklart att ta upp frågor om mänskliga rättigheter, inklusive kvinnors och arbetstagares rättigheter, under mina samtal med iranska företrädare.
Anf. 63 Amineh Kakabaveh (V)
Herr talman! Tack, statsrådet Mikael Damberg, för svaret!
Det är positivt med utbyte av handel som leder till utveckling och som främjar demokrati och mänskliga rättigheter.
I svaret säger statsrådet att svensk handel med Iran kommer att leda till demokrati och ökad respekt för mänskliga rättigheter, vilket låter väldigt fint, bra och idealistiskt. Och det sägs ofta att handel och utbyte med diktaturer främjar demokrati och mänskliga rättigheter, men det finns i högsta grad anledning att betvivla den tesen.
Vi har tyvärr inte sett några förändringar alls i länder som Iran, Saudiarabien med flera länder som Sverige och andra länder i världen har haft handel med. Aktuellt just nu är Sveriges handelsutbyte med och investeringar i Iran. Vilka effekter har det långvariga handelsutbytet med Iran haft på utvecklingen gällande demokrati, kvinnors rättigheter, arbetares rättigheter och rätten att organisera sig?
När Ahmadinejad ersattes med Rohani på presidentposten i Iran trodde tydligen en del att det skulle inträffa en förändring till det bättre och att respekten för mänskliga rättigheter och demokrati skulle öka. Tyvärr, det var helt fel. Att låta Rohani framstå som en bättre president än sin företrädare är bara en av regimens manipulationer. Tidigare ersattes den brutale Rafsanjani av Khatami, som utmålades som lite mer liberal, men någon förändring blev det inte alls. Det blev business as usual. Man fortsatte att mörda, fängsla och tortera oppositionella medborgare, främst fackliga aktivister, kurder, kvinnor, författare, konstnärer, studenter och intellektuella liksom journalister.
Hela den skandinaviska fackföreningsrörelsen, inklusive LO och Transport i Sverige, har länge varnat för situationen för mänskliga fri- och rättigheter och fackliga rättigheter i iranska fängelser. Nyligen skrev 150 organisationer i hela transportkedjan ett uttalande till stöd för de fängslade iranska ledarna. Det är jätteviktigt, med tanke på att Socialdemokraterna företräder LO och LO:s medlemmar, att faktiskt lyssna på dem när statsråden har möten med Iran.
En av dem som i dag sitter i Evinfängelset är Jafar Azimzadeh. Det enda han gjorde var att organisera en liten facklig manifestation på första maj. De fackliga aktivisterna Behnam Ebrahimzadeh och Rasoul Bodaghi får nu sitta tre år i fängelse efter påhittade anklagelser. Muhmud Salahi, som faktiskt har besökt Sveriges riksdag, är en kurdisk facklig ledare för bagerierna i staden Saqqes. Han riskerar nu livstid, och han är mycket svårt sjuk. Min fråga är: Kommer statsrådet att kräva frigivning av samtliga arbetsaktivister och politiska fångar?
Anf. 64 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)
Herr talman! Först vill jag igen instämma i att situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Iran är väldigt allvarlig. Det har påtalats många gånger. I Sveriges relation med Iran, också inom ramen för både EU och FN, har vi varit väldigt drivande och påtalat kränkningarna av mänskliga rättigheter. Vi har inte sett någon positiv utveckling när det gäller situationen för mänskliga rättigheter i Iran under ett antal år. Det handlar inte bara om de här frågorna, utan vi ser också att väldigt många dödsstraff utdöms i Iran.
Det finns ingen tvekan om hur Sverige ser på mänskliga rättigheter eller hur vi ser på huruvida Iran kränker mänskliga rättigheter.
Vad är vår strategi i dag internationellt, globalt för att jobba med detta? Sverige har under en lång rad år förfäktat idén att öppenhet, kontakt, dialog, diplomatiska förbindelser men också handel oftast är ett sätt att öppna upp samhällen. Om ett samhälle utsätts för kontakter med andra länder får man se hur saker och ting kan fungera i andra länder. Det är Sveriges position om inte FN fattar beslut om att vi ska isolera ett land.
Tyvärr är det få i dag som säger att de sanktioner som har varit mot Iran har stärkt de reformvänliga krafterna i Iran. Jag kan inte heller se en positiv utveckling åt det andra hållet, att sanktionerna har lett till att de reformvänliga krafterna i Iran har stärkt sin ställning. Snarare är det de konservativa krafterna som har utnyttjat situationen för att utmåla väst som fiende och därmed hålla landet och nationen i ett hårt grepp.
Vi kanske har olika uppfattningar om detta, men jag uppfattar att de reformvänliga krafterna i Iran välkomnar det här avtalet. De ser det som bra att sanktionerna har hävts och ser ett ökat utbyte med omvärlden som viktigt. Då blir handel ett sätt att åstadkomma förändringar. Vid sidan av diplomatiska kontakter och vår ambassadör på plats är handel och investeringar ett sätt att ha utbyte med landet. Jag tror fortfarande på det. Jag är inte naiv, och jag säger inte i svaret att ökad handel med Iran kommer att leda till demokrati i Iran. Jag tror att handel och internationellt utbyte generellt bidrar till en positiv utveckling. Men jag tror inte att det per automatik leder till demokrati om svenska företag börjar handla med Iran.
Däremot kan vi se att svenska företag, nu när det öppnas upp i Iran, har en roll att spela. Svenska företag har ett ganska gott anseende i Iran därför att de levererar kvalitetsprodukter. Internationellt sett är bilden av svenska företag att de tar frågor om arbetstagares rättigheter på stort allvar, att de ofta agerar på ett sätt som internationella företag kanske inte alltid gör. Svenska företagare, inte överallt men vanligtvis, tar frågor om jämställdhet på stort allvar och både anställer och befordrar kvinnor i sina företag. Det är viktiga frågor för Sverige.
Sverige har som sjätte land i världen tagit fram en egen handlingsplan för företag om mänskliga rättigheter där vi förväntar oss att företag, både här hemma och internationellt, respekterar mänskliga rättigheter i sin verksamhet.
Jag tror att svenska företag kan på marginalen spela en positiv roll också i Iran framöver.
Anf. 65 Amineh Kakabaveh (V)
Herr talman! Tack, statsrådet Mikael Damberg! Jag instämmer. Och jag tror inte alls att den svenska regeringen per automatik tror på handel och handelsutbyte med Iran eller någon annan diktatur. Sverige har ju i åratal haft vapenhandel och annat handelsutbyte med Saudiarabien. Men det har inte lett till att den islamiske diktatorn har förändrat sin syn på kvinnor, demokrati och mänskliga rättigheter.
Det gäller också i Iran. Det finns redan ett antal företag som har gjort investeringar där, till exempel i produkter som lyftkranar. Jag har gråtit hur många gånger som helst när jag sett människor - arbetsaktivister, kurder och kvinnor - som hängs i svenska lyftkranar på offentliga platser. Regimen kan ju också manipulera såklart.
Som socialist, feminist och internationalist vet jag att inga sanktioner leder till ett folk i resning och till något bättre. Sanktionerna har faktiskt drabbat den iranska arbetarklassen väldigt hårt. Jag har min egen familj där och många andra, och jag vet att man måste ha tre till fem jobb för att kunna försörja sin familj. Det är klart att sanktionerna inte har varit någon bra strategi. Det reformvänliga som redan varit i och med Khatami ledde inte till någon demokrati.
Självklart behöver Iran ha västmarknaden, och tvärtom behöver väst ha Iran. Det är en principiell fråga om Sverige med vår socialdemokratiska regering skulle vilja investera i till exempel Iran. Statsrådet kommer ju att vara delegationsledare, och ett gäng företag kommer att åka dit.
Syftet med investeringar är att producera. Vilka är det som producerar? Jo, det är arbetare i Iran där det är lägre produktionskostnader, lägre löner och sämre arbetsförhållanden eftersom rätten att organisera sig inte finns i iransk lagstiftning.
Aktivister sitter i fängelse på grund av att de vill ha bättre löner, semesterersättning, bättre arbetsmiljö och rätten att organisera sig.
Det vore bra om statsrådet i sina möten med iranska företrädare och företag lyfter fram att det är oacceptabelt att detta sker.
Jag frågade statsrådet om han kommer att ta upp dessa frågor, särskilt vad gäller kvinnors rättigheter i Iran och de fackliga ledare som sitter i fängelse.
Kommer man att följa upp vad de svenska företagen har gjort hittills i Iran? Har de bidragit till att öka andelen kvinnor i de områden där de verkar?
Kommer det att vara kvinnor med i delegationen? Kommer statsrådet i så fall att förespråka att en svensk kvinna är en fri kvinna som inte ska låta sig underkuvas och bära slöja i Iran, vilket Anna Lindh gjorde på sin tid?
Det är bra att visa solidaritet. I Iran är slöjan en uniform och ett tvång för kvinnor. En svensk kvinna ska inte behöva bära slöja i Iran, för hon är inte därifrån utan svensk.
Anf. 66 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)
Herr talman! Det är bra att vi verkar vara överens om att handel och investeringar inte per automatik leder till demokrati i ett land eller till att mänskliga rättigheter upphör att kränkas i ett land.
Jag uppfattar det dock som att vi är överens om att det ofta är bättre med handel och öppenhet mot länder för att långsiktigt kunna påverka och även erbjuda kontakter med omvärlden. Framför allt för folk som är förtryckta och som lever instängda i sina samhällen blir det ett sätt att långsiktigt påverka och se möjligheter i en annan samhällsutveckling.
Gör vi det valet och ser att sanktionerna hävs blir grundhållningen om det är bra eller dåligt att fler företag finns i Iran. Jag tror att det är bra.
Sverige är ett av sex länder i världen som har en handlingsplan för företag och mänskliga rättigheter, och svenska företag har hållbart företagande som en viktig profil.
Är det bra att svenska företag gör investeringar i Iran? Jag tror det, både ur ett företagsperspektiv eftersom Iran förut har varit en stor exportmarknad för Sverige och för att det är bra att svenska företag gör investeringar och anställer fler människor i Iran så att folket får fler arbetstillfällen, vilket leder till en positiv utveckling i Iran. Jag tror att det är viktigt.
Amineh Kakabaveh argumenterar för båda delarna. Först säger hon att det är bra med öppenhet och handel, men sedan ifrågasätter hon om det är bra att svenska företag gör investeringar på plats i Iran. Man får ju välja sida i argumenten.
Jag väljer att säga att det är bra med investeringar eftersom jag tror på öppenhet och handel - om inte FN eller andra bestämmer att landet ska isoleras, men det är en annan diskussion.
Sverige kommer absolut inte att vara otydligt i fråga om mänskliga rättigheter. Vi är inte det. Iran vet vad vi tycker om mänskliga rättigheter, och jag kommer självklart att ta upp frågan om mänskliga rättigheter inklusive jämställdhet i mina samtal i Iran.
Sveriges grundhållning är dock att vi ska visa respekt och förståelse för olika traditioner i de länder vi reser till. När Sverige besöker olika länder försöker vi visa respekt för de kulturer och traditioner som finns i dessa länder. Så bygger vi en relation där vi kan ha öppna samtal och stå upp för svenska värderingar.
Det betyder att kvinnor i den svenska delegationen bär slöja i Iran eftersom det är tradition där. Det är vad som gäller för våra utrikes relationer.
Att som svensk kvinna i Iran vägra att bära slöja blir ofta en demonstration, en liten show. Så kan man göra, men om vi ska bygga en relation och ha diplomatiska förbindelser måste vi fundera på vad som är klokt att göra för att uppnå det vi vill åstadkomma.
Vi åker inte med en affärsdelegation för att göra en show. Vi vill verka långsiktigt med Iran och långsiktigt föra fram vår svenska uppfattning om systemet i Iran. I detta fall reser jag också dit för att främja det affärsutbyte som jag uppfattade att vi båda är överens om är långsiktigt bra för Irans utveckling.
Anf. 67 Amineh Kakabaveh (V)
Herr talman! Det är ett intressant resonemang. Här har vi helt olika inställning. Statsrådet säger att slöjan är tradition. Men det är förtryck och uniform, inte tradition.
Miljoner och åter miljoner muslimska kvinnor är emot tvångsslöja, även iranska kvinnor. De som har stått emot slöjan är inte västerländska kvinnor, utan det är muslimska kvinnor och män. Varför ska då en fri svensk kvinna bära slöja? Det handlar inte om en show utan om att inte acceptera förtryck. Det är inte kulturellt.
Därför är det viktigt, också apropå debatten här hemma. Om det är frivilligt, varför ska en svensk kvinna som har kämpat sig till demokrati och mänskliga rättigheter låta sig underkuvas av Iran eller Saudiarabien? Här skiljer sig våra åsikter åt.
Jag säger ja till öppenhet, men varför finns det inga fackliga representanter i delegationen för utbyte av handel och varor? Vänsterpartiet vill att Sverige ska verka i andra delar av världen och för demokrati. Men vi måste våga lyfta fram det vi står för och de principiella frågorna.
I sitt svar nämnde statsrådet FN:s specialrapportör Ahmed Shaheed. Han har inte fått komma in i landet. Han fick inte tillstånd. Nu får han ett tillstånd under förutsättning att han inte ställer några villkor. Atena Farghadani fick 13 års fängelse för att hon gjorde djurkarikatyrer av dem som stiftade lagen om preventivmedel. Så är det i Iran.
Anf. 68 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)
Herr talman! Jag ifrågasätter inte de övergrepp på mänskliga rättigheter som finns i Iran och på flera andra platser på jorden. Det jag ifrågasätter är om Vänsterpartiet vill ha handel med Iran eller inte.
Om vi tycker att det är så hemskt där ska vi kanske inte vara där, men jag tror att det leder till en sämre utveckling. Jag tycker att det är bra med öppenhet och handel och att ha diplomatiska förbindelser på plats för att kunna föra fram våra åsikter och vara tydliga med vad Sverige, EU och FN tycker om mänskliga rättigheter i Iran.
Sverige var dessutom pådrivande för att få FN att tillsätta sändebudet för mänskliga rättigheter som har ansvar för Iran.
Sverige har hög hållning i frågor om mänskliga rättigheter. Vi kommer aldrig att be om ursäkt för att vi står upp för demokrati och mänskliga rättigheter. Men ska det fungera långsiktigt måste vi också fundera på hur vi agerar på plats.
Vi kommer att jobba med fackliga organisationer. Vi har haft informationsmöten med riksdagspartierna, med fackliga representanter och med svenska företag för att informera om denna resa och hur vi tänker följa upp den med fler resor framöver. Vi ser framför oss att fackliga organisationer kommer att finnas med på delegationsresor till Iran i framtiden för att diskutera även dessa frågor.
Vi jobbar långsiktigt med dessa frågor, och vi har en strategi för att jobba med länder där det fungerar på ett helt annat sätt än i Sverige.
Vi måste välja. Tror vi att handel och öppenhet är bra och leder till en bättre utveckling långsiktigt måste vi orka våga vara på plats i dessa länder och främja investeringar och handel. Jag tror det, och därför kommer jag att resa till Iran.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.