Motverkande av social dumpning
Interpellation 2023/24:571 av Kristoffer Lindberg (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2024-02-28
- Överlämnad
- 2024-02-29
- Anmäld
- 2024-03-01
- Sista svarsdatum
- 2024-03-14
- Svarsdatum
- 2024-04-02
- Besvarad
- 2024-04-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Erik Slottner (KD)
Tyvärr kan vi se att fenomen som social dumpning blivit ett problem i flera kommuner, bland annat i Gävleborgs län. Social dumpning innebär att kommuner med få hyreslägenheter får personer med försörjningsstöd att flytta till en annan kommun. Inte sällan är det rika välbärgade kommuner i storstäderna som uppmanar socioekonomiskt utsatta invånare att flytta till en annan mindre ort. Det görs med löfte om bättre möjligheter att skapa ett gott liv, oavsett hur arbetsmarknaden och mottagarmöjligheterna ser ut i den aktuella kommunen. Detta är en cynisk människosyn.
Söderhamns kommun har varit särskilt drabbad av social dumpning eftersom det i vissa områden har funnits lägenheter som stått tomma och som oseriösa hyresvärdar köpt upp och kunnat profitera på. På så sätt ökar segregationen, ojämlikheten och utsattheten.
I en annan kommun – Gävle – har det länge satsats på minskade klyftor, genom bland annat arbetsmarknadsmarknadsåtgärder och på stadsdelslyft som har till syfte att lyfta en hel stadsdel och ge unga en så bra start i livet som möjligt. Gävle kommun lägger tid och resurser på detta för att de tror på en kommun som håller ihop. Men då gäller det att välbärgade Stockholmskommuner också investerar i bostäder och i sina invånare och inte behandlar barnfamiljer som en bricka i ett cyniskt spel.
Den socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning om att motverka social dumpning (Dir. 2022:56) som den nuvarande regeringen skyndade sig att lägga ned i december 2022. Den utredningen skulle ta fram förslag för ökad samverkan mellan landets kommuner och motverka social dumpning. Eftersom detta är en angelägen fråga som berör många som lever i utsatthet var det förvånande att regeringen valde att lägga ned utredningen utan någon större motivering.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Erik Slottner:
- Avser statsrådet att återkomma till riksdagen med förslag som främjar samarbete mellan kommunerna för att förhindra social dumpning?
- Avser statsrådet att presentera förslag som innebär att åtgärder kommer vidtas för att förhindra social dumpning?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:571
Webb-tv: Motverkande av social dumpning
Dokument från debatten
- Tisdag den 2 april 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:90
- Protokoll 2023/24:90 Tisdagen den 2 aprilProtokoll 2023/24:90 Svar på interpellation 2023/24:571 om motverkande av social dumpning
Protokoll från debatten
Anf. 86 Statsrådet Erik Slottner (KD)
Herr talman! har frågat mig om jag avser att återkomma till riksdagen med förslag som främjar samarbete mellan kommunerna för att förhindra social dumpning och om jag avser att presentera förslag som innebär att åtgärder kommer att vidtas för att förhindra social dumpning.
Aktiv medverkan till bosättning i annan kommun är en fråga som berör flera områden, till exempel socialtjänst, bostadsförsörjning, integration och kommuners former för samverkan.
Regeringen är mån om att det finns ett välfungerande samarbete mellan kommunerna och fortsätter att följa frågan. Enligt regleringsbrevet för 2024 ska länsstyrelserna därför redovisa om kommunerna aktivt medverkar till att deras kommuninvånare bosätter sig i en annan kommun. Rapporteringen ska göras inom ramen för länsstyrelsernas befintliga verksamhet, till exempel arbete som avser hållbar samhällsplanering och boende, integration och främjande av samverkan mellan kommunerna.
En stor andel av dem som har bytt bostadsort genom aktiv medverkan har varit nyanlända. Eftersom antalet personer som har beviljats uppehållstillstånd av skyddsskäl har minskat har även de som omfattas av bosättningslagen blivit färre. För övrigt har regeringen beslutat att en särskild utredare ska föreslå ett nytt system för bosättning av nyanlända. Syftet är att öka kommunernas inflytande över mottagandet och skapa goda förutsättningar för ett likvärdigt, enhetligt och flexibelt mottagande. Regeringen vill även införa ett system med etableringsboende som innebär att kommunerna ordnar en tidsbegränsad boendelösning i max tre år för nyanlända som anvisats till kommunerna.
Slutligen kan jag också nämna det pågående arbetet i den parlamentariska Utjämningskommittén (dir. 2022:36) som ska redovisas i juli 2024. Kommittén tittar bland annat på systemet för kostnadsutjämningen, och den har i uppdrag att analysera om systemet i tillräcklig grad kompenserar för socioekonomiska faktorer och ska vid behov föreslå ändringar. Syftet med det kommunalekonomiska utjämningssystemet är att utjämna för skillnader i skattekraft och opåverkbara faktorer såsom åldersstruktur och socioekonomiska faktorer, till exempel utbildnings- och inkomstnivå samt vistelsetid i Sverige.
Anf. 87 Kristoffer Lindberg (S)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för möjligheten att debattera frågan.
Tyvärr kan vi konstatera att fenomenet social dumpning har blivit ett problem i flera kommuner, bland annat hemma i Gävleborgs län. Social dumpning innebär att kommuner med få hyreslägenheter får personer i behov av försörjningsstöd att flytta till en annan kommun. Inte sällan är det rika, välbärgade storstadskommuner som både uppmanar och ibland hjälper socioekonomiskt utsatta invånare att flytta till en annan, mindre ort med löfte om bättre möjligheter att skapa ett gott liv oavsett hur arbetsmarknaden och mottagarmöjligheterna ser ut i den aktuella kommunen. Det är en cynisk människosyn.
Herr talman! Ibland i debatten låter det som att det här enbart skulle ha att göra med migration, men det handlar inte bara om migration. Statskontoret har i sin rapport identifierat fyra grupper som är föremål för aktiv medverkan, eller social dumpning, från vissa kommuner till andra. Det är nyanlända, men det är också personer med missbruk eller andra sociala problem som genom flytt förlorar sina kontaktnät. Det är personer, framför allt kvinnor, i behov av skyddat boende. Och det är strukturellt hemlösa. Dessa behöver i hemkommunen inte något annat stöd än hjälp med att hitta ett boende.
Detta är ett ansvarslöst fenomen som bidrar till att öka klyftorna i vårt land. Kommuner med hög arbetslöshet och redan ansträngd ekonomi, ofta i lands- och glesbygd, ska inte behöva ta ansvaret från andra välbärgade kommuner. Dessa storstadskommuner har oftast inte ett tillräckligt bestånd av hyreslägenheter för att möta de behov som finns hos kommuninvånarna. När livssituationen plötsligt förändras och man behöver en ny bostad hänvisas man i stället till andra delar av landet.
Enligt socialtjänstlagen ska biståndsinsatser från kommuner utgå från den enskildes situation, och kommuner kan då inte skjuta över ansvaret på andra kommuner. Även välbärgade storstadskommuner måste ta sitt ansvar och investera i bostäder med olika upplåtelseform som människor med olika inkomstnivå faktiskt har råd att bo i.
Söderhamns kommun hemma i Hälsingland har varit särskilt drabbad av social dumpning eftersom det i vissa områden har funnits lägenheter som har stått tomma. Oseriösa hyresvärdar har köpt upp dem och profiterat på dem. På så sätt ökar segregationen, ojämlikheten och utsattheten.
I en annan kommun, Gävle, har det länge satsats på att minska klyftorna, bland annat genom arbetsmarknadsåtgärder och stadsdelslyft. Gävle kommun lägger tid och resurser på detta för att man tror på en kommun som håller ihop. Men då gäller det att andra kommuner också investerar i bostäder och i sina invånare, det vill säga inte behandlar utsatta människor som brickor i ett cyniskt spel.
Den socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning för att ta fram förslag för att motverka social dumpning som den nuvarande regeringen skyndsamt lade ned. Med anledning av detta har jag skrivit interpellationen. Jag uppfattar inte att ministern svarade på min fråga om han tänker presentera åtgärder för att förhindra social dumpning. Min fråga kvarstår: Vad tänker ministern göra för att stoppa social dumpning?
Anf. 88 Sanna Backeskog (S)
Herr talman! Jag tackar Kristoffer Lindberg för denna mycket viktiga interpellation. Jag tackar också statsrådet för svaret, även om jag inte tycker att de konkreta frågor som Kristoffer Lindberg ställde besvarades.
Vi kommer i nästkommande debatt att diskutera det hårt ansträngda läget för Kommunsverige. Den ekonomiska krisen slår verkligen hårt mot kommunerna i Gävleborg. Då känns det extra trist att statsrådet än så länge inte har mer positiva besked att komma med i debatten. Kommunerna i Gävleborg hugger verkligen i, tar sitt ansvar och bidrar till samhällsutvecklingen. De skyfflar inte över ansvaret för utsatta människor på andra kommuner, utan de gör vad de kan för att bidra till att stärka människor, ge stöd och utbildning och bidra med framtidshopp till barnen. Men för det krävs resurser. När socialtjänsterna redan i dag går på knäna blir det inte enklare när Stockholmskommuner lurar barnfamiljer att på grund av bostadsbrist flytta till våra kommuner i hopp om att kunna ge sina barn bättre liv.
Herr talman! Kristoffer Lindberg frågade om statsrådet avser att komma med förslag som främjar samarbete mellan kommunerna och åtgärder som förhindrar social dumpning. Statsrådet hänvisade i sitt svar till regeringens regleringsbrev till länsstyrelserna. Men de handlar bara om att inom befintlig ram följa och utreda samt redovisa om kommunerna i länet aktivt medverkat till att deras kommuninvånare bosätter sig i annan kommun.
Det är alltså ett redovisningsuppdrag. Länsstyrelserna har inget uppdrag att motverka social dumpning. Det har inte Utjämningskommittén heller, som statsrådet också hänvisade till i sitt svar. Det är såklart jättebra att kommittén ska se över hur kommuner kan kompenseras för socioekonomiska faktorer, men då kan man å andra sidan tolka det som att regeringen menar att det är okej att vissa kommuner lurar eller övertalar människor att flytta i stället för att ta ansvar för alla sina invånare eftersom Söderhamn, Bollnäs, Sandviken eller Gävle ska kompenseras för socioekonomiska faktorer i det kommunala utjämningssystemet.
Jag tycker inte att det är okej, för jag tror inte att det är bättre för de familjer eller individer som det faktiskt handlar om - åtminstone inte i fall där flytten går till undermåligt skötta fastigheter med oseriösa fastighetsägare, fall där varken skola eller socialtjänst har förutsättningar att vara tillräckligt snabbfotade och förbereda rätt stöd och hemkommunen inte har tagit kontakt eller fall där arbetsutsikterna är sämre än i de rika och välmående kommunerna.
Är det så, herr talman, att det korta svaret på Kristoffer Lindbergs frågor är nej? Jag känner mig orolig att så är fallet. Men statsrådet får gärna beskriva lite utförligare hur regeringen planerar att säkerställa att människor inte kan behandlas som brickor i ett spel. Det är ju det som det handlar om: utsatta människor som står med väldigt litet eget handlingsutrymme och självklart är beredda att göra vad de tror är bäst för dem och deras barn.
Herr talman! Är fenomenet social dumpning något som regeringen har för avsikt att göra någonting åt?
Anf. 89 Patrik Lundqvist (S)
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!
Jag kommer från Sandviken, en av de kommuner som DN i sin granskning pekade ut som de mest utsatta i Sverige för fenomenet social dumpning.
DN hittade bland annat 182 kvotflyktingar från Kongo som efter sina första två år i Sverige i olika Stockholmskommuner hade hamnat i Sandviken med hjälp av kommunernas socialtjänst. Kvotflyktingar har vi i Sverige sagt att vi gemensamt ska ta ansvar för, hjälpa och stötta. Det här är människor som är bland världens mest utsatta. Vi har gemensamt sagt att vi ska hjälpa dem. Trots det är det vissa kommuner som efter statens stödperiod på två år väljer att inte ta det ansvaret.
I Sandviken hamnade de bland annat därför att Sandvikens kommun och det kommunala bostadsbolaget har valt att ha en policy som inte har inkomstkrav för att man ska få hyreskontrakt. De vill ta samhällsansvar och se till att människor trots låga inkomster har möjlighet att få en bostad. Det är någonting väldigt fint som på det här osunda och illvilliga sättet har utnyttjats av andra kommuner. Därför har Sandviken tvingats införa krav på intyg om inkomst från a-kassa, tjänst eller annat för den som flyttar till kommunen.
Det här är ju inte det sätt vi ska bygga det gemensamma Sverige på. Det måste vi göra med tillit till varandra, och den måste bygga på att alla tar sitt ansvar och inte försöker lägga över det på andra.
Jag träffade under valrörelsen 2022 Elemide Dunia från Tanzania, en kvinna som under sin första tid hade bott i Stockholm. I augusti 2022 hade hon flyttats till Sandviken därför att man inte längre ville att hon skulle bo i kommunen. Hon fick en månadshyra betald i Sandviken för att flytta med sin familj. En blind kvinna som kommit hit för att få en möjlighet till en nystart tvingades flytta till en kommun där hon inte hade något kontaktnät alls efter två år i en annan kommun.
Det är inte så här vi ska ha det, och jag förstår verkligen inte hur man kan lägga ned den utredning som var till för att råda bot på de här problemen. Oavsett om migrationen har gått ned eller andra faktorer är vi fortfarande i ett läge där vi tar emot kvotflyktingar - även om Tidöregeringen har kommit överens om att man ska minska antalet. Det kommer alltså att kvarstå.
Anna Danielsson, socialchef i Sandviken, som fick möjligheten att vara en del av utredningen som nu har lagts ned, frågade i tidningen vad planen är nu. Tänker man satsa på en utbyggd allmännytta så att människor kan vara kvar i de kommuner som gör så här, eller ska de kommunerna få fortsätta leta bostäder i andra kommuner?
Slottner berättade om utjämningen som en opåverkbar faktor som skulle ta hand om det här. Men detta är helt klart en påverkbar faktor. Kommuner ska inte göra så här.
Anf. 90 Linnéa Wickman (S)
Herr talman! Tack till Kristoffer Lindberg för denna viktiga interpellation! Jag tackar också statsrådet även om jag hoppas att vi kommer att få lite fylligare svar vartefter debatten fortskrider.
Social dumpning är cyniskt och omänskligt. Välbärgade och välmående Stockholmskommuner, som det oftast handlar om, skickar aktivt invånare som de ser som tärande och kostsamma till kommuner i andra delar av landet som ofta har mer ansträngd ekonomi och svårare att möta välfärdsåtagandet därför att förutsättningarna är strukturellt svårare redan från början och som dessutom har högre arbetslöshet men som däremot har tillgång till billiga bostäder. Det finns faktiskt inte andra ord för det än att det är djupt stötande att det får fortgå.
I stället för att man försörjer sina invånare med tillräckligt många bostäder både i högkonjunktur och nu i lågkonjunktur - där regeringen dessutom har tagit bort det investeringsstöd som fanns för byggande av bostäder med lägre hyresnivå - går det på många ställen till så att kommuner som vill dumpa invånare tar kontakt med oseriösa hyresvärdar på andra ställen och gör en deal. Man flyttar över ansvar och kostnader för försörjningsstöd och boende på andra kommuner och smiter undan sitt ansvar. Inte sällan handlar det, som nämnts tidigare i debatten, om nedgångna bostäder som inte är människovärdiga att bo i.
Det här sker i olika former i drygt hälften av landets kommuner. Hårdast drabbas förstås de människor som utsätts, alltså nyanlända, våldsutsatta, personer med missbruksproblematik och andra grupper som redan är marginaliserade. De behöver möta ett starkare samhälle på en rad politiska områden och inte tvingas flytta till en annan del av landet där förutsättningarna att förbättra livsvillkoren ofta är sämre.
Herr talman! Regeringens track record - ursäkta engelskan - när det gäller frågan om social dumpning är faktiskt osedvanligt dåligt. I stället för att ta krafttag för att hantera frågan om social dumpning dumpade regeringen den utredning som den socialdemokratiska regeringen tillsatte när kommuner började larma om att detta problem hade uppkommit, alltså den utredning som skulle svara på vilka åtgärder vi behöver ta till för att stoppa den sociala dumpningen.
När jag tar del av civilministerns svar på Kristoffer Lindbergs fråga måste jag säga att det är väldigt tunt. Det är fortsatt obegripligt att regeringen inte ens var intresserad av att ta del av svaren i den utredning som redan pågick på området.
När vi nu ser att detta otyg fortsätter vill jag fråga civilministern om han verkligen tycker att det var rätt att lägga ned utredningen och om han kommer att tillsätta någon ny.
Civilministern nämner arbetet i den parlamentariska utjämningskommittén och har öppnat för att kommuner skulle kunna kompenseras i högre grad för socioekonomiska faktorer och förutsättningar. Det kan ju vara bra, men som mina kollegor nämnt här tidigare gör det inte att den sociala dumpningen stoppas.
Social dumpning har blivit ett verktyg för lokalpolitiker i vissa storstadskommuner för att kunna visa upp en fin fasad medan de fördjupar problematiken på andra platser i landet, till exempel i Gävleborg. Invånarna i Gävleborg förväntar sig mer än nedlagda utredningar och att frågan smalnas av till att enbart beröra nyanlända så som vi hör i debatten här. Vi ser ju att människor i olika former av social utsatthet utsätts för detta.
Anf. 91 Statsrådet Erik Slottner (KD)
Herr talman! Vi har haft denna debatt flera gånger under de 17 månader som jag har varit civilminister. Senast vi hade en interpellationsdebatt om exakt samma ämne var för bara några veckor sedan. Sedan den debatten har inget nytt skett i denna fråga; det har inte kommit några nya beslut eller initiativ från regeringen. Tittare som vill följa denna debatt kan alltså, om de vill, ta lite kvällsledigt och se den förra debatten, för jag kommer att ge ungefär samma argument och svar eftersom frågorna är så likartade.
För att svara mer konkret på själva interpellationen finns det i dag inga nya konkreta åtgärder för att motverka detta fenomen som jag kan presentera under kvällens interpellationsdebatt, som inte redan är kända. Jag kan vara ärlig och säga det.
När det gäller de förslag som har kommit hör jag inte jättemånga konkreta förslag - det här förslaget skulle vi vilja ändra eller den här lagändringen skulle vi vilja medverka till för att stoppa den så kallade sociala dumpningen. De förslag som har figurerat i debatten ligger dessutom utanför mitt ansvarsområde som civilminister. De ligger väldigt ofta inom socialtjänstens område, och den lagstiftningen ansvarar inte jag för som civilminister.
Detta är ingen lätt fråga att lösa; det ska vi vara ärliga med. Jag kanske kan vara lite förvånad över att det inte kommer fler konkreta förslag från Socialdemokraterna när det gäller de åtgärder man vill att regeringen ska vidta. Utredningar i all ära, men de konkreta förslagen lyser med sin frånvaro.
Innan utredningen lades ned träffade jag utredarna, som kommit en bra bit på väg och samlat in mycket data och även kommit med ett par konkreta förslag som vi naturligtvis analyserat vidare. Men de låg inom ett annat departements ansvarsområde, ska sägas.
Vi har ett väldigt långtgående kommunalt självstyre i Sverige. Det finns goda möjligheter till både dialog och samverkan mellan kommuner, och det finns också konkreta exempel där fenomenet social dumpning i praktiken upphört bara genom ett telefonsamtal mellan två kommuner. Jag skulle verkligen vilja uppmana kommunföreträdare som anser sig vara utsatta för aktiv bosättning från andra kommuner att höra av sig till de kommuner som beter sig på det sättet. Jag tror att det kan få mycket stor effekt. Vi vet att det har fått det i ett fall, och jag är säker på att det kan få det även i andra fall.
När det gäller frågan om man ska satsa på en utbyggd allmännytta äger staten inga allmännyttiga bostadsföretag. Staten bygger inte bostäder i kommunerna. Detta är ett kommunalt ansvar. Det är alltså en fråga som kommunerna och folkvalda kommunpolitiker behöver svara på - om man vill bygga ut eller avyttra allmännyttan. Avyttring av allmännyttan sker även i socialdemokratiskt styrda kommuner, ska sägas. Det är inte bara borgerligt styrda kommuner som avyttrar allmännyttan för att få resurser till upprustning, nybyggnation eller kanske andra åtgärder i kommunerna.
Regeringen har dock, vilket har framkommit i denna debatt, gett länsstyrelserna i uppdrag att följa frågan om aktiv bosättning i annan kommun för att se hur stort fenomenet är och återkomma till regeringen. Nyanlända har ändå utgjort en väldigt stor del av de berörda, och när migrationen nu sjunkit kraftigt i Sverige tror vi att det kommer att leda till en mindre förekomst av aktiv bosättning i annan kommun. Vi får se om vi får rätt i detta, men det borde i alla fall få en viss påverkan.
Anf. 92 Kristoffer Lindberg (S)
Fru talman! Jag ska läsa ur en intervju med den som var ansvarig utredare i den utredning som ministern lagt ned:
Motivet till nedläggningen var att man ville hantera frågan på annat sätt, och dessutom skulle det ju inte komma så många nya flyktingar, säger utredaren. Hon säger vidare om sina besök ute i mottagande kommuner: Det var mycket dåliga lägenheter. Och det var historier om familjer som plötsligt stod på järnvägsstationen och inte visste vart de skulle. Vi kunde konstatera att det här är ett allvarligt problem. Men vi hann inte längre än så innan utredningen lades ned.
Ministern efterlyser förslag från Socialdemokraterna för att lösa detta, men i samma andetag erkänner ministern också att detta är en komplex fråga. Ja, det är en komplex fråga, och den berör flera delar av samhället. Det är just därför det är så svårt att förstå varför man lägger ned en utredning som tittar på denna fråga.
Jag tror inte att jag behöver förklara ordningen med det svenska utredningsväsendet för statsrådet. Men lägger man ned en utredning tänker jag att man gör det av en av två orsaker: Antingen har man redan färdiga förslag som man vill genomföra, eller så anser man att frågan inte är prioriterad. Min farhåga för att det snarare är det andra alternativet som är aktuellt för den här regeringen kvarstår. Ministern får gärna försöka övertyga mig om annat.
Jag vet att den parlamentariska Utjämningskommittén har i uppdrag att analysera om utjämningssystemet i dag i tillräcklig grad kompenserar för socioekonomiska faktorer. Att man tittar på detta tycker jag i grunden är bra. Men hur menar statsrådet att rika kommuner plötsligt ska börja bygga bostäder och sluta dumpa socioekonomiskt utsatta människor i fattiga kommuner bara för att utjämningssystemet i större utsträckning tar hänsyn till socioekonomiska faktorer? Detta får ändå falla i kategorin långsökta förklaringsmodeller.
Ministern skriver i sitt svar att man i länsstyrelsernas regleringsbrev för 2024 gett dem i uppdrag att redovisa om kommuner aktivt medverkar till att egna kommuninvånare bosätter sig i en annan kommun. Det är väl bra. Men vilka verktyg har regeringen gett länsstyrelserna eller andra myndigheter för att göra något åt fenomenet? Utan sådana verktyg innebär länsstyrelsernas redovisningar bara ett kallt konstaterande av att detta förekommer. Och det känner vi redan till i dag.
Flera kommuner, ofta mindre och ekonomiskt utsatta med hög arbetslöshet, vittnar om att välmående storstadskommuner systematiskt "hjälper" människor att ta kontakt med små, privata hyresvärdar i deras kommuner och sedan ombesörjer flytt dit. Det handlar om social dumpning, eller social export. Man skickar kostnader vidare till andra kommuner.
Det kan inte vara så att bara några kommuner ska ta ett stort ansvar för ett Sverige som håller ihop, bygga bostäder till så låga kostnader som möjligt och prioritera resurser till jämlikhet, integration och arbetsmarknadsinsatser medan andra kommunledningar ropar hurra för att andelen hyresrätter i kommunen har minskat eller firar för att antalet försörjningsstödstagare har minskat tack vare att man har skickat ansvaret vidare till andra kommuner.
Social dumpning innebär inte bättre förutsättningar för den enskilde att skapa ett självständigt liv, oftast tvärtom. Det enda det bidrar till är att öka klyftorna mellan olika delar av landet. Det drar isär samhället och bidrar till ökad bostadssegregation.
Vill regeringen ha det så? Jag hoppas inte det. Hur menar civilministern att vi ska få stopp på detta? Är strategin från regeringen att sitta och invänta förslag från Socialdemokraterna? I så fall tar vi gärna med oss detta och inleder förhandlingar med regeringen om hur vi kan stoppa social dumpning.
Anf. 93 Sanna Backeskog (S)
Fru talman! Jag lyssnade på den tidigare debatten om social dumpning, där ministern underströk att mycket har hänt sedan Statskontorets rapport släpptes 2021. Om statsrådet därmed menar att problemet med social dumpning inte förekommer längre är det inget som våra kommuner hemma i Gävleborg upplever.
Dagens Nyheters kartläggning från i höstas visar att problemet snarare har ökat sedan Statskontorets rapport och att varannan kommun uppger att andra kommuner medvetet har placerat människor som de inte önskar i sin kommun hos dem. Ofta har hemkommunen då stått för såväl flyttkostnaden som den första hyran, men därefter har man kapat banden och släppt allt ansvar.
Patrik Lundqvist nämnde tidigare hur det ser ut i Sandviken. Sandviken och Söderhamn är två av de kommuner i landet som har tagit emot flest av de dumpade, eller vad man ska kalla dem. Det handlar om fler än 15 hushåll per år, enligt Hem & Hyras kartläggning från förra året.
Det handlar om människor som är socialt utsatta av olika anledningar, till exempel för att de har flytt från krig och är relativt nya i landet. Men det handlar också om missbruksproblematik eller om skulder eller annan social utsatthet. Det kan handla om kvinnor som varit tvingade att fly från en våldsam man.
Inte sällan är barn inblandade - barn som alltså slits upp från skola, föreningsliv och kanske ett socialt nätverk för att de inte är önskade i den kommun där de har sin trygghet.
Ibland kan det vara bra med en nystart, absolut, men då ska flytten komma sig av att man i beslutet utgår från barnperspektivet och vad man genuint tror är det bästa för barnen.
Fru talman! Sverige måste kunna bättre än så här. Vi behöver en bostadspolitik värd namnet. Vi behöver ökad jämlikhet, och vi behöver konkreta åtgärder mot social dumpning.
Anf. 94 Patrik Lundqvist (S)
Fru talman! Nej, det kanske inte är någon lätt fråga. Och det är klart att det är problematiskt att styra kommuner som naturligtvis ska ha ett eget självbestämmande. Men det finns ändå en hel del man kan göra. Vi har rätt många lagar och regler i det här landet som styr hur kommuner faktiskt får agera.
Jag återkommer till det sista jag tog upp i mitt förra inlägg, om den kommunala utjämningen, kostnadsersättningarna och kostnadsutjämningen. Att se över dessa system kan låta bra, och det är naturligtvis viktigt att göra det. Det har funnits problem med utjämningen alldeles oavsett den sociala dumpningen. Utjämningen behöver öka, och kommuner behöver få betydligt mer stöd i de fall där intäkterna inte täcker kostnaderna.
Men i det här sammanhanget låter det mer som att man ska betala de kommuner som blir utsatta för fenomenet för att de blir det. Så ska vi väl ändå inte ha det? Vi vill dessutom inte ha kommuner som säger: Okej, vi tar emot de här människorna om vi får betalt för det. Man ska inte behandla människor på det sättet oavsett vad de har varit utsatta för - om det är kvinnor som har varit i våldsamma förhållanden, kvotflyktingar eller andra som behöver samhällets hjälp.
Staten äger heller inte allmännyttan. Det stämmer ju. Men den här regeringen har också tagit bort stöd som faktiskt fanns för att hjälpa kommunerna att utöka bestånden och bygga nytt. Det hjälper heller inte de kommuner som i dag dumpar människor i andra kommuner att i stället ta sitt ansvar. Det skulle man kanske kunna fundera över.
Anf. 95 Linnéa Wickman (S)
Fru talman! Tack, civilministern, för svaren i debatten, även om jag kan skönja en viss trötthet från statsrådet när det gäller att debattera frågan om social dumpning här i riksdagen.
Jag får väl göra honom besviken, för vi socialdemokrater kommer att fortsätta lyfta den här frågan med statsrådet och med regeringen så länge detta är ett problem som man inte fullt ut tar tag i. Jag tror inte heller att de svar som har getts hittills lugnar någon - vare sig de kommuner som utsätts eller de människor som dumpas.
Vi kan konstatera att en viktig utredning på området har lagts ned, att de verktyg som fanns på nationell nivå för ökat bostadsbyggande i form av investeringsstödet har tagits bort och att regeringen också generellt är frånvarande när det gäller att hantera byggkrisen, som har blivit djupare i brist på en aktiv nationell bostadspolitik.
I tillägg till detta talas det ganska mycket om att kommuner möjligtvis ska kunna kompenseras i skatteutjämningssystemet, men de svar som civilministern har gett på Kristoffer Lindbergs frågor räcker faktiskt inte för att man ska få bukt med problemet.
År 2019, när problemen med social dumpning började uppdagas, sa Moderaternas partiledare, nuvarande statsministern Ulf Kristersson, att de kommuner som uppmärksammades för att de bedrev social dumpning var pionjärer i hur man minskar bidragsberoendet. Jag undrar om civilministern delar den bilden. I så fall förklarar det ganska mycket av den passivitet som regeringen visar när det gäller att bekämpa social dumpning i dag.
Anf. 96 Statsrådet Erik Slottner (KD)
Fru talman! Jag kommer inte att kommentera socialdemokratiska riksdagsledamöters fria översättningar av hur Moderaternas partiledare uttryckte sig för ett antal år sedan. Det får jag överlåta till någon annan. Kanske den person det gäller själv kan få kommentera vad han eller hon har sagt, i stället för att jag ska stå här och recensera det.
Det är ju bra att vi är överens om att skatteutjämningskommittén är bra. Det var dessutom den förra regeringen som tillsatte den, och den är parlamentarisk.
Jag har aldrig sagt att ett nytt skatteutjämningssystem kommer att motverka förekomsten av så kallad social dumpning, men det är klart att det kan kompensera för förekomsten. Det är ju bra om skatteutjämningen bidrar till att kompensera för detta. Det kan till exempel handla om att kompensera för socioekonomiska faktorer, som är en parameter som man ska se över i skatteutjämningen. Utredningen blir färdig ganska snart nu - 2 juli är det väl som den senast ska komma. Jag ser verkligen fram emot att ta del av den och se vad man lägger fram för förslag.
Sedan får vi se vad vi gör med länsstyrelsernas redovisning. Den ska ju komma senare. Det beror väl på vad den visar. Det är möjligt att den kartläggningen kommer att generera en del åtgärder av regeringen. Det får vi se då. Det är inget som jag kan utlova här och nu.
Vad jag kan konstatera är att länsstyrelserna har en viktig roll i att föra dialog med kommunerna och vara statens företrädare på den lokala nivån och också vara en samlande kraft för kommunerna i ett län. Jag tycker inte att man ska underskatta länsstyrelsernas potential i en sådan här fråga. Men vi får se vad vi gör av den redovisning som kommer.
Regeringen ser också över bosättningslagen. En bättre fungerande bosättningslag för nyanlända kommer att leda till mindre tryck på social dumpning i kommunerna. Även om det inte bara är nyanlända som det handlar om är det klart att när migrationen har varit så stor som den har varit i Sverige under ett antal år blir det svårt för många kommuner att hitta bostäder. Då blir det lätt att man tittar utanför sin egen kommun.
Detta handlar inte bara om viljan att bygga eller inte. Det kan vara kommuner som har byggt jättemycket men haft en inflyttning som varit större än man mäktat med att bygga för - på grund av plan- och bygglagen, miljöbalken eller vad det nu kan vara, eller på grund av riksintressen som gör det svårt att bygga. Även sådana faktorer kan göra att man sitter med bostadsbrist, och det är självklart att det kan leda till att man hittar andra lösningar. Det finns ju en inneboende konflikt: Där det är lätt att få jobb är det svårt att få bostad, och där det är lätt att få bostad är det svårare med integration och jobb. Det är en inneboende konflikt.
Investeringsstödet togs upp här, och det kom tips om att fundera på att återinföra ett investeringsstöd. Det får gärna Socialdemokraterna fundera på inför sin egen skuggbudget. I de budgetalternativ som Socialdemokraterna har lagt fram i den här kammaren finns ju inte något återinfört investeringsstöd med, vilket jag tycker är intressant med tanke på Socialdemokraternas retorik här i kammaren.
Anf. 97 Kristoffer Lindberg (S)
Fru talman! Tack, ministern, för denna debatt! För mig och för oss i Gävleborg är detta en mycket viktig fråga som behöver adresseras tydligare i den nationella politiken, både för kommuners förutsättningar och ur ett socialt och humanitärt perspektiv.
Jag vill avsluta med att läsa ur ett reportage om social dumpning. Titeln är "Bland mögel och möss":
"Familjen kom till Sverige. 2017 hamnade de i Täby, Sveriges tredje rikaste kommun. Men när etableringstiden på två år var över var de tvungna att flytta, och hamnade i en mindre landsortskommun. Hyresgäster vittnade om kyla, bristande ventilation, fuktskador, skadedjur och läckage. Lägenheten luktar fränt av mögel och avloppsvatten. I badrummet sviktar kaklet och avloppsvatten svämmar upp genom fogarna när man går på golvet."
Detta är en verklighet som vi också måste berätta om. Här har dessa personer blivit dumpade under dessa omständigheter. Vi borde väl vara överens om att vi måste göra något åt detta fenomen och att det får gå till på detta sätt.
Jag har full respekt för att detta är en komplicerad fråga som berör många aspekter. Vad behöver göras? Jo, bland annat behöver tillräckliga resurser till kommunerna komma till. Men det behöver också byggas fler bostäder. Här finns det ingen politik över huvud taget från regeringen, vad jag kan se.
Vilken är den bostadspolitiska planen för Sverige? Den frågan kanske jag inte ska ställa till civilministern, men jag gör det ändå nu.
Antagligen behöver vi också förstärka lagen när det gäller det ansvar som kommunerna har gentemot sina egna invånare. Detta är något som en utredning kanske hade kunnat utveckla ytterligare.
Det är min och många andras förhoppning att regeringen agerar. Det som systemet skapar i dag leder enbart till ett mer ojämlikt samhälle. Till syvende och sist är det människor det handlar om.
Jag tackar ministern så mycket för debatten.
Anf. 98 Statsrådet Erik Slottner (KD)
Fru talman! Jag tackar också för denna interpellationsdebatt. Jag räknar med att debatten i detta ämne kommer att fortsätta. Detta är väl det enskilda ämne som jag har fått flest interpellationer om. Jag räknar med att det kommer att komma fler. Det har också utlovats här i debatten. Jag kommer alltså tillbaka och debatterar frågan.
Jag kan dock säga att jag har gjort många kommunbesök runt om i landet och att frågan knappt har kommit upp en enda gång - den har möjligtvis kommit upp någon gång. Detta ska också sägas. Vad det är ett tecken på vet jag inte, men det är faktiskt så.
Jag kan avslutningsvis säga: Ingen i Sverige ska naturligtvis behöva bo i så undermåliga bostäder som det berättas om här i talarstolen. Det gäller oavsett om man har, som man säger, blivit socialt dumpad - det heter inte så, formellt - i en kommun eller om man är kommuninvånare sedan födseln. Naturligtvis ska ingen behöva bo i så undermåliga bostäder. Detta i sig har kanske inte med denna fråga att göra. Det är ett annat problem att det finns oseriösa hyresvärdar och dåliga fastighetsägare. Naturligtvis ska ingen i Sverige behöva bo så undermåligt.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.