Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Möjlighet för alla att studera på högskola

Interpellation 2007/08:323 av Streijffert, Magdalena (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-01-21
Anmäld
2008-01-22
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-01-29
Sista svarsdatum
2008-02-11
Besvarad
2008-02-21

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 januari

Interpellation

2007/08:323 Möjlighet för alla att studera på högskola

av Magdalena Streijffert (s)

till statsrådet Lars Leijonborg (fp)

I valrörelsen lovade den borgerliga alliansen att höja studiemedlet för landets studenter. Beloppet varierade men budskapet var tydligt; studiemedlet skulle höjas ytterligare. Studier är eller ska vara en heltidssysselsättning. Men den ekonomiska situationen för högskolestudenter i Sverige har blivit allt sämre. Under det senaste decenniet har hyrorna gått upp, priserna på mat och andra förnödenheter har stigit, men den summa man tvingas leva på varje månad som heltidsstudent är inte många hundralappar högre än för tio år sedan. Många i dag har svårt att få det att gå ihop ekonomiskt och redan nu jobbar nästan hälften av Sveriges studenter vid sidan av., något som gör att de i vissa fall försummar sina studier och kvaliteten i utbildningen blir sämre.

Nu har det plötsligt visat sig att det inte finns något utrymme i budgeten för att höja studiemedlen. Det, tillsammans med att platserna till högskolan minskar, gör det svårare för den grupp unga människor som inte har samma stöd hemifrån som unga med föräldrar med akademisk bakgrund att ta steget och börja studera.

Det är också anmärkningsvärt att högskole- och forskningsministern i en debatt i kammaren den 12 december förra året lovade en höjning av studiemedlet: ”Vi i alliansen har lovat att under mandatperioden justera studiemedlen uppåt. Det kan ske genom att bidragsdelen eller lånedelen höjs, eller genom att båda höjs.” Bara knappt en månad senare får vi veta att den borgerliga alliansen kommer att svika sitt vallöfte och inte höja studiemedlen.

Vilka åtgärder tänker statsrådet Lars Leijonborg vidta för att alla människor ska ha möjlighet att läsa på högskola?

Vilka åtgärder tänker statsrådet Lars Leijonborg vidta för att studier ska kunna vara en heltidssysselsättning för studenterna?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:323, Möjlighet för alla att studera på högskola

Interpellationsdebatt 2007/08:323

Webb-tv: Möjlighet för alla att studera på högskola

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lars Leijonborg (Fp)
Anf. 85 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Jag börjar med att tacka statsrådet för svaret på min interpellation, även om jag inte är riktigt nöjd med själva innehållet. Sedan visar det sig att det var länge sedan jag debatterade med Lars Leijonborg, och han har glömt mitt förnamn. Magdalena är det som gäller. I valrörelsen lovade den borgerliga alliansen att höja studiemedlen till landets studenter. Beloppet varierade, men budskapet var tydligt: Studiemedlet skulle höjas. Visst är det som ministern beskriver, nämligen att det gjordes en rad förbättringar på området under den förra mandatperioden när vi socialdemokrater hade makten. Men vi ser nu att det inte är tillräckligt. Många studenter får i dag inte sin ekonomi att gå ihop. Många studenter mår dåligt och är stressade. Alla är inte nöjda med att låna av sina föräldrar. Extraarbete kanske gör att man försummar sina studier eller att kvaliteten på studierna blir sämre. Arbetet vid sidan av kan också påverka studietidens längd och gör kanske att man inte hinner slutföra sina studier i tid. Detta är kostsamt både för individen och för samhället. Lars Leijonborg beskriver i sitt svar att alla människor i Sverige som vill har möjlighet att studera på högskola. Det stämmer i teorin. Men i praktiken ser det faktiskt lite annorlunda ut. Högskoleverket har precis kommit med ny statistik som visar att det fortfarande är stora skillnader mellan vilka som väljer att läsa på högskola och vilka som inte gör det. Närheten är en faktor. Av de 15 kommuner där flest går vidare till högskolan har praktiskt taget alla universitet eller högskola i kommunen, och när det gäller storstadsområdena finns det i den egna kommunen eller i en angränsande kommun. Detta visar att etableringen av nya högskolor och utbyggnaden av antalet platser som vi socialdemokrater genomförde under förra året var framgångsrik. Därför är jag orolig när den borgerliga regeringen minskar antalet platser och när det i debatten förs fram att Sverige ska ha endast några få elituniversitet. Men det finns också ett tydligt samband mellan den sociala strukturen i kommunerna och hur många som går vidare till högskola. Föräldrarnas yrke och utbildning har avgörande betydelse för hur nästa generation väljer för sin framtid. Kommuner som har en stor andel högutbildade i 50-årsåldern har också en stor övergång till universitet och högskola. De tio kommuner som har den minsta övergången till universitet och högskolor har en relativt liten andel med eftergymnasial utbildning i föräldragenerationen. Detta visar att vi i Sverige trots stora satsningar och förbättringar fortfarande har en social snedrekrytering till högskolan. Förra året var det 25 procent av dem som läste på högskolan som hade arbetarbakgrund. Det har naturligtvis blivit bättre, men det är fortfarande inte tillräckligt bra. Fru talman! Högre studier får inte vara en klassfråga. Men det är just de personer som har en arbetarbakgrund och som ska eller har tagit steget att börja läsa på högskolan som drabbas hårdast när de ekonomiska förutsättningarna inte finns. Först och främst är det svårt att ta steget att ta på sig stora studieskulder. Men det måste också finnas förutsättningar för att man ska klara sig på sitt studiemedel när man väl studerar och för att man ska kunna slutföra sina studier i tid. Att den studiesociala utredningen inte har kommit i gång förrän nu är väl tecken på politisk ovilja att verkligen vilja förbättra villkoren för Sveriges studenter? Det är bra att man tar ett helhetsgrepp i fråga om trygghetssystemen, men jag ifrågasätter verkligen om man måste utreda om man ska höja studiemedlet eller inte. Det är också anmärkningsvärt att högskole- och forskningsministern i en debatt i kammaren den 12 december förra året lovade en höjning av studiemedlet under mandatperioden. Men en månad senare gick finansminister Anders Borg ut och sade att det inte finns något ekonomiskt utrymme för detta under denna period. Min första fråga blir då: Vem är det som man ska lyssna på, vad är regeringens ståndpunkt i studiemedelsfrågan, och kommer man att kunna höja studiemedlet eller inte under mandatperioden? Min andra fråga gäller den sociala snedrekryteringen. Nu har dessa nya uppgifter kommit från Högskoleverket. Finns det pengar för högskolorna att jobba med denna fråga?
Magdalena Streijffert (S)
Anf. 86 Magdalena Streijffert (S)
Fru talman! Interpellanten Magdalena Streijffert har visat ett stort engagemang i dessa frågor, måste man säga, både här i dag och i många andra debatter som också jag har varit med i. Jag tror att också statsrådet har varit med tidigare. Problemet, om vi ska vara ärliga, är att den linje som hon företräder i väldigt stor utsträckning är just hennes egen linje. Hon har inte med sig sitt eget parti för några skarpa förslag när det gäller att höja studiemedlet. Jag tycker faktiskt att det är ganska angeläget att man är hederlig i den här typen av debatter. Vi kan alla skriva under på att det inte är någon lyxtillvaro att leva som student. Både jag och Magdalena Streijffert, som väl tillhör de ledamöter här i kammaren som har i ganska färskt minne just hur det är att leva på studiemedel, kan säkert intyga att det definitivt inte handlar om lyxmiddagar och stora utsvävningar. Det är ett av skälen till att den studiesociala utredningen ska se över studenternas villkor i ett sammanhang och då titta på beloppsnivåer som ska gälla framöver, på hur trygghetssystemen kan samverka och på hur studenter som har barn klarar sin situation som naturligtvis blir extra komplicerad. Det gäller också ett antal andra frågor. Magdalena Streijfferts parti motsatte sig den utredningen - den behövdes inte. Men i dag låter det som att man ändå tycker att det är viktigt att frågorna gås igenom. Det som däremot inte är hederligt, fru talman, är att låta påskina att man själv representerar en förändring och en stor förbättring samtidigt som det inte finns några konkreta förslag till exempel i en skuggbudget. Studiemedelsnivån i dag, efter den höjning som genomfördes 2006 och som också mitt parti var med på, är den nivå som Magdalena Streijffert och hennes parti precis före valet tyckte var rimlig. Det var vad man landade på: Det här är vad vi har råd med och tycker är rimligt. Nu står Magdalena Streijffert här i kammaren och säger att det inte räcker. Vi är säkert många som kan hålla med om att det även här borde kunna bli bättre. Men det är inte riktigt seriöst att först fastställa en nivå som man tycker är den rimliga nivån för att ett år senare i riksdagens talarstol säga: Den nivå som jag för precis ett år sedan tyckte var rimlig är i dag fullständigt ohållbar. Därefter heter det: Nu ska vi kraftigt höja studiemedlen. Dock har man inga konkreta förslag om hur det ska gå till. Inte heller när det gäller frågan om hur man ska se på studenter som jobbar extra vid sidan av sina studier ställer jag upp på Magdalena Streijfferts utgångspunkter. Om hon tycker att det är ett problem att väldigt många studenter jobbar extra för att få ekonomin att gå ihop, varför då i nästan varje debatt motarbeta oss som har sagt att fribeloppet kanske helt borde avskaffas eller också höjas? Resonemanget hänger inte riktigt ihop, tycker jag. Dessutom låter man påskina att det är ett stort problem att studenter jobbar vid sidan av sina studier. Inte heller det stämmer helt och hållet, tycker jag. Senast för några dagar sedan såg jag en undersökning som visar att uppemot 40 procent av studenterna i Sverige inte tycker att studierna riktigt motsvarar heltidsstudier. Därför tycker de att har tid att jobba lite extra vid sidan av studierna. Det är ungefär, som av en slump, den nivå som Magdalena Streijffert hänvisar till. Ungefär hälften av studenterna jobbar alltså extra vid sidan av. Dessutom vet vi att många arbetsgivare tycker att det är alldeles utmärkt. De tycker att det är bra att man får lite erfarenhet av arbetsmarknaden redan under studietiden. Då blir det lättare att ta klivet in. Jag skulle faktiskt tycka att det vore smakfullt om Magdalena Streijffert här i dag berättade för kammaren hur studiemedelsnivåerna skulle ha sett ut om riksdagen i stället hade bifallit Socialdemokraternas skuggbudget.
Oskar Öholm (M)
Anf. 87 Oskar Öholm (M)
Fru talman! Den ram som Magdalena Streijffert sätter in sin fråga i - kampen mot den sociala snedrekryteringen - är en ram som jag känner en väldig sympati för. Jag ser absolut sambandet mellan att erbjuda en så god studerandeekonomi att vi bryter sambandet med föräldraekonomin så att man inte är beroende av sina föräldrar för att kunna studera. Tidigare i dag diskuterades skolfrågor. Också efter den här debatten kommer skolfrågor att diskuteras. Det är min mycket fasta övertygelse att det effektivaste sättet att bryta den sociala snedrekryteringen är att räta upp den svenska ungdomsskolan. Det är där som den sociala snedrekryteringen grundläggs - kanske rent av i förskolan. Vi som följer tv-serien om en niondeklass i Malmö inser att väldigt mycket behöver göras på skolans område. Om vi där hjälper eleverna vidare först till gymnasiet och så småningom till högskolan gör vi verkningsfulla insatser mot den sociala snedrekryteringen. Studiemedlen höjdes - om jag något får knyta an till Oskar Öholms argumentation - den 1 juli 2006. Det rådde bred enighet om det. Därefter har studiemedlen höjts i takt med prisutvecklingen. Studiemedlen är nämligen indexreglerade. Därför ligger det mycket i Oskar Öholms argumentation om att den nivå som Socialdemokraterna år 2006 tyckte var rimlig fortfarande gäller och är justerad efter prisutvecklingen. Trots allt kan nivån därför inte vara så förskräckligt oacceptabel. Det finns argument för att nivån ändå bör höjas. Man kan föra en diskussion till exempel om att studenternas konsumtion inte riktigt överensstämmer med den allmänna konsumtionen. Enligt ett par undersökningar tycks det vara så beträffande det som studenterna köper att priserna har höjts något mer än prisnivån i allmänhet. Det är ett argument. Hyresnivån när det gäller studentlägenheter är ett annat argument. Det finns alltså anledning att se över detta. Det är en av flera uppgifter för den studiesociala utredningen. Beskedet från regeringen - det gäller då mig, Anders Borg och alla andra i regeringen - är att regeringen har inriktningen att under mandatperioden höja studiemedlen. Detta har jag sagt flera gånger här i kammaren, och det är detta som gäller. Sedan finns det övergripande löften av en ännu högre dignitet - skulle samhällsekonomin haverera kommer en del andra löften inte att gälla. Men för dagen finns det ingenting som tyder på det. Det här är alltså vår inriktning. Det är förstås så som Magdalena Streijffert säger, att det för en uppjustering av nivåerna i och för sig inte behövs en statlig utredning. Jag har inte uteslutit att det kan ske redan i höstens budget. Men det vi vet är att vi när vi jobbar med budgeten för 2010 kommer att ha ett utmärkt beslutsunderlag för att kunna bedöma om det vi erbjuder studenterna i form av studiemedel medger en skälig levnadsnivå.
Lars Leijonborg (Fp)
Anf. 88 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Det är de borgerliga som nu har regeringsmakten och som ska stå till svars för de löften som ställts ut. Det är viktigt att också det diskuteras. Jag undrar vad som gäller. Man har ju lovat att höja studiemedlen under mandatperioden. Men sedan går Anders Borg ut och säger att det inte kommer att hända. Nu får jag besked från minister Lars Leijonborg om att studiemedlen kommer att höjas såvida ekonomin inte havererar. Jag känner därför en oro för att Anders Borg tror att ekonomin kommer att haverera och att det därmed inte blir någon höjning av studiemedlen. Jag hoppas att så inte är fallet. Vi talar om att hälften av studenterna jobbar vid sidan av studierna. Men jag ser inte någon lösning i att höja fribeloppet så att de kan jobba mer. Jag tror att forsknings- och högskoleministern och jag är överens om att vi behöver förbättra kvaliteten i utbildningarna på högskolan. En del i det är, tror jag, att göra studierna till en heltidssysselsättning så att studenterna verkligen kan ägna tid åt sina studier - alltså att det finns krav på det. Det är också så att detta med arbete vid sidan av studier är en klassfråga. Många studenter har egentligen ingen nytta av sitt extraarbete om de till exempel sitter i en Konsumkassa. Andra däremot kan kanske få hjälp av sin pappa och få ett extrajobb på ett företag. Det är oerhört viktigt att de jobb som finns verkligen har anknytning till det som studenterna studerar. I så fall kan de ha nytta av jobb. Men för många studenter gör jobb att studierna försummas. När det gäller Socialdemokraterna och studiemedlen gjorde vi under förra mandatperioden en rad förbättringar. Det handlar då om barntillägget och om att studiemedlen höjdes med 300 kronor, precis som sagts här. I vårt valmanifest lovade vi ytterligare en höjning under den här mandatperioden. I och med att det kommit olika svar från olika ministrar var min fråga vad som är regeringens ståndpunkt. Jag är glad över att här ha fått ett svar av Lars Leijonborg. När det gäller den sociala snedrekryteringen kan jag hålla med om att det till en del handlar om de tidiga åldrarna, om att det är viktigt att se till att alla har samma möjligheter i livet - genom hela utbildningssystemet. Men man kan se att det för barn som kommer från arbetarfamiljer är svårt att ta steget till att läsa på högskola eller universitet. De har inte föräldrar som backar upp. Kanske får de höra att de inte ska ha studieskulder och att det inte är fråga om ett riktigt arbete. Jag tror därför att det är viktigt att tidigare i skolan få kontakt med högskolor och universitet. Jag tror också att högskolor och universitet har en viktig roll att spela när det gäller att samarbeta med skolor och att gymnasieungdomar får komma till högskolor och universitet för att se hur det fungerar. Då känner de kanske att det är något också för dem. Jag tror inte att det bara handlar om hela utbildningssystemet. Det handlar också om att universitet och högskolor har ett ansvar för att se till att det finns en god miljö. Alla ska ha möjligheter och förutsättningar att ta steget och våga studera på högskola och universitet. Det är inte självklart för dem som inte har föräldrar med akademisk bakgrund.
Magdalena Streijffert (S)
Anf. 89 Magdalena Streijffert (S)
Fru talman! Även jag vill passa på att tacka statsrådet för svaret på interpellationen. Magdalena Streijffert gör ett försök att lite grann så split - ungefär som om alliansen inte skulle vara överens. Apropå det tycker jag att det som sägs i svaret och det som jag sade i mitt förra inlägg visar att det finns en ganska bred enighet i hur man ser på frågorna från de borgerliga partierna. Vi vill förbättra. Vi tar frågorna på allvar. Vi låter de studiesociala utredningarna beta av de utmaningar som finns. Däremot är det viktigt att säga att det på Magdalena Streijfferts sida i politiken räcker att titta i budgetalternativen för att se att det skiljer flera miljarder mellan de olika kolumnerna för vad de olika oppositionspartierna vill satsa på studiemedel. Jag återkommer till detta. Min poäng nu och i mitt förra inlägg och anledningen till att jag begärde ordet i debatten är att jag tycker att man ska ha en viss ärlighet i den politiska diskussionen. Man kan förstås ställa sig i riksdagens talarstol och säga att det är hemskt och skamligt att regeringen ännu inte har höjt studiemedlen. Man kan använda vilka ord man vill. Men då måste man faktiskt också kunna hänvisa till någon konkret budget och ett skuggförslag som är konkret, där man säger att man vill göra på ett annat sätt. Men det kan inte Magdalena Streijffert göra, för hennes parti har inte föreslagit det. Socialdemokraterna avsatte inga extra pengar i sin budget för att öka studiemedlen förra gången. Man avsatte visserligen några extra miljoner för ytterligare några platser på högskolan. Men även där glömde man bort att lägga till pengar för studiemedlen för de extra platserna. Bara det visar ungefär hur seriöst man tar detta när man ska räkna hem det! Jag delar synen på bilden att studenter inte lever något lyxliv och att vi kommer att behöva göra förbättringar i ett system som för all del redan i dag är väldigt generöst. Jag håller med om att den politiska utmaningen handlar om att göra ett bra system ännu bättre. Det är precis det som är tanken med den studiesociala utredningen. Vi har som sagt deltagit från mitt partis sida i höjningar av studiemedlen tidigare - senast år 2006. Vi ska nu titta på nivåerna framöver och gå igenom både beloppsnivåer, fribeloppsgränser och alla de andra viktiga frågorna. Men Magdalena Streijffert tyckte inte ens att utredningen behövdes. Alla förslag finns tydligen redan. Jag kan bara önska henne lycka till med att övertyga sitt eget parti att också föreslå de förändringarna konkret.
Oskar Öholm (M)
Anf. 90 Oskar Öholm (M)
Fru talman! Det är viktigt att säga då och då att Sverige i ett internationellt perspektiv har ett bra studiemedelsystem. Vi har dessutom avgiftsfria studier inom högskolan, vilket numera skiljer oss från de flesta länder i Europa. Det är inte bara nattsvart. Studiemedlen ligger indexreglerat på den nivå där de låg när Socialdemokraterna avgick för ett och ett halvt år sedan. Just företrädare för Socialdemokraterna bör nog inte hävda att nivån är katastrofal. Som jag sade är detta kopplat till prisutvecklingen. Sanningen är att samhället i övrigt har haft en standardförbättring. Studenterna kan säga att de har blivit relativt sett fattigare eftersom de inte riktigt har fått del av den standardutveckling som har skett i samhället runt omkring. Även det argumentet får vägas in. Det är en sak som den studiesociala utredningen kan fundera på. Är prisbasbeloppet det bästa sättet att indexreglera studiemedlen? Jag är glad om jag har kunnat skingra någon oklarhet. Regeringens intention är att höja studiemedlen under mandatperioden. Det finns som bekant tre delar: bidragsdelen, lånedelen och fribeloppet. Jag delar å ena sidan Magdalena Streijfferts uppfattning om att det är bra om studenterna pluggar så hårt som möjligt så att de snabbt kommer ut i arbetslivet. Å andra sidan delar jag också helhjärtat Oskar Öholms uppfattning om att de som själva bedömer att de kan kombinera en hög studietakt med ett extraarbete bör ha den möjligheten. Som Magdalena Streijffert själv var inne på är det ett sätt att förbättra kontakten med arbetslivet. Det är också ett sätt för studenterna att förbättra sin ekonomi. Ett tredje argument, som ligger nära till hands för den här regeringen att påpeka, är att det ökar arbetsutbudet. Vi tror att arbete är det som skapar välstånd. Ju fler som arbetar, desto bättre är det. Jag tycker absolut att de studenter som klarar att jobba bör göra det. Tillvaron består inte bara av studier och arbete, utan det finns trots allt även för en del studenter något som kallas för fritid. Om man väljer att utnyttja en del av sin fritid till att jobba extra tycker jag att det ska vara ett individuellt val och inte någonting som vi politiker föreskriver. Jag tycker att det talar för att vi bör höja fribeloppsgränsen. Om jag skulle få bestämma själv skulle vi kunna avsätta en sådan ekonomisk ram för en reform på detta område att vi skulle kunna höja såväl lånedelen som bidragsdelen, och vi skulle även kunna höja fribeloppet. Jag kan inte lova att vi gör allt detta, men vi får se. Löftet är att vi ska göra något på detta område under mandatperioden.
Lars Leijonborg (Fp)
Anf. 91 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Först blev jag glad över att höra att man lovade att höja studiemedlen under mandatperioden. Sedan blev jag lite orolig, när Lars Leijonborg sade att det finns tre alternativ. Han talade om att man kan höja fribeloppet och att man då också har höjt studiemedlen. Jag hoppas att han inte menade det. Jag tror att det är viktigt att man höjer studiemedlen, och sedan kan man också höja fribeloppet. Men det är två olika frågor, och i valrörelsen lovade man att göra både-och. Jag tror inte att Oskar Öholm lyssnade riktigt. Han kanske inte heller har läst vårt budgetförslag tillräckligt noggrant. Min fråga till ministern i dag handlar om denna mandatperiod och om man kommer att höja studiemedlen eller inte. Det var faktiskt någonting man lovade, precis som vi socialdemokrater också lovade att höja studiemedlen under mandatperioden. Sedan har vi fribeloppet vid sidan av. Jag tror att studiemedlen är det viktiga. Det handlar om att studenterna ska få möjlighet att läsa på heltid. Det är många som i dag arbetar vid sidan av och som hellre skulle ha velat ha den tiden att lägga ned på sina studier och bedriva dem tillräckligt bra. Det är många studenter som är stressade och mår dåligt i dag. De känner att de inte riktigt hinner med. Men det är självklart att de studenter som klarar sig på sina studiemedel och ändå vill jobba vid sidan av ska kunna göra det. Det håller jag absolut med om. Det viktiga för studenter som läser på universitet och högskola är att försöka få en koppling till arbetsmarknaden under sin studietid. Då menar jag inte att man ska sitta i kassan på Konsum, utan det ska vara något i anslutning till det man studerar. Sådan samverkan med det omgivande samhället tycker jag att högskolorna och universiteten är för dåliga på. Jag skulle vilja ha svar på frågan, för jag blev lite orolig. När man säger att man höjer fribeloppet - menar man då att man har höjt studiemedlen? Det är i så fall oroväckande.
Magdalena Streijffert (S)
Anf. 92 Magdalena Streijffert (S)
Fru talman! Magdalena Streijffert talade i ett tidigare inlägg om att hon vill se bättre kontakter mellan gymnasiet och högskolan. Det är något jag verkligen kan instämma i. Det finns olika former. En idé som jag och Jan Björklund jobbar med tillsammans är att få in lärare i gymnasiet som själva har forskarutbildning. Det är ett sätt att föra in högskolans arbetssätt i gymnasiet. Även det tror jag kan bidra till den önskvärda utvecklingen - att bredda rekryteringen till högskolan. När vi diskuterar studenternas ekonomi finns alla de tre inslag jag talade om med. Också en höjning av fribeloppsgränsen har någon statsfinansiell påverkan även om den är svår att bedöma. De studenter som jobbar betalar förmodligen skatt. I så fall blir det också en intäkt för statsverket. Men när vi räknar så räknar vi med en kostnad för att höja gränsen. Beskedet är att vi ska höja studiemedlen. Det handlar om just studiemedlen, nämligen lånedelen och bidragsdelen. Jag hoppas att alla missförstånd på den punkten är utklarade. Men jag menar att alla tre delarna är viktiga för studenterna.
Lars Leijonborg (Fp)
Anf. 93 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Marie Granlund har frågat mig hur jag vill behålla kvaliteten i förskolan samt åstadkomma valfrihet för de föräldrar som önskar förskola för sina barn när vårdnadsbidraget urholkar resurserna. Jag håller med interpellanten om att den svenska förskolan är unik. Förskolan kan numera ses som en del av utbildningsväsendet, och verksamheten fungerar ofta bra. Förskolans potential att stimulera barns naturliga lust att lära har inte utnyttjats fullt ut. En fortsatt utveckling av förskolan är av största vikt, och regeringen avser att satsa på att höja kvaliteten i förskolan ytterligare. Som tidigare meddelats genomför regeringen under mandatperioden en familjepolitisk reform bestående av ett frivilligt kommunalt vårdnadsbidrag, jämställdhetsbonus, barnomsorgspeng och ett ökat pedagogiskt uppdrag i förskolan. Syftet med reformerna är att valfriheten, mångfalden och kvaliteten ska öka i barnomsorgen så att denna bättre möter familjernas behov genom att ge föräldrarna ökade möjligheter att välja den typ av verksamhet som är lämplig för just deras barn i deras situation. Fler än åtta av tio ett- till femåringar tillbringar delar av sin vardag i förskolan. Införandet av ett frivilligt kommunalt vårdnadsbidrag kommer inte att förta skyldigheten för kommunerna att erbjuda plats i förskolan av god kvalitet inom tre till fyra månader. Denna skyldighet ska självfallet kvarstå och betyder att barnen även framöver, om föräldrarna så väljer, kommer att ha möjlighet att delta i förskolans pedagogiska verksamhet. Under det senaste årtiondet har det pedagogiska inslaget i förskolan fått en allt större betydelse. Tidig pedagogisk stimulans ökar barns förmåga och lust att lära. Inte minst gynnas barnens språkliga utveckling. Regeringen har tidigare aviserat att förskolans pedagogiska uppdrag ska stärkas i takt med barnens utveckling. Inom Regeringskansliet pågår ett arbete med dessa frågor. Ett lekfullt lärande i förskolan kan lägga grunden för att fler barn lyckas i skolan. Det kommer att särskilt gynna de barn som inte kan räkna med stöd hemifrån eller som av olika skäl är i behov av extra stöd. Därför avser regeringen att bland annat införa tydligare mål i förskolans läroplan, utökad kvalitetsgranskning av verksamheten samt förbättra utbildningen till förskollärare med en tydlig inriktning mot förskolans behov. För att ännu fler barn än tidigare ska få tillgång till pedagogisk verksamhet kommer rätten till allmän förskola att utvidgas till att gälla alla barn från tre års ålder i stället för som i dag från fyra års ålder. Samtidigt kommer möjlighet finnas att kombinera den allmänna förskolan med andra barnomsorgslösningar. Det bör säkerställas att förskolorna arbetar med en pedagogisk verksamhet som är anpassad till det enskilda barnets behov. För att säkra kvaliteten bör en tydlig uppföljning och utvärdering ske av arbetet. Statens skolverks utbildningsinspektion har bland annat som uppgift att inspektera att kommunerna följer sina skyldigheter på förskoleområdet. Regeringen planerar nu flera förändringar och ambitionshöjningar av utbildningsinspektionen för att ytterligare stärka denna kvalitetsgranskning.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.