Merkostnadsersättningen för plusjobb
Interpellation 2006/07:413 av Ternemar, Tommy (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-03-14
- Anmäld
- 2007-03-14
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-03-28
- Sista svarsdatum
- 2007-03-28
- Besvarad
- 2007-04-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 14 mars
Interpellation
2006/07:413 Merkostnadsersättningen för plusjobb
av Tommy Ternemar (s)
till statsrådet Mats Odell (kd)
Hösten 2005 införde den förra regeringen i budgetpropositionen satsningen på plusjobben.
Sedan dess har ca 18 000 människor fått chansen att med hjälp av plusjobben komma in på arbetsmarknaden; många av dem kommer från aktivitetsgarantin.
I samband med budgetpropositionen aviserade regeringen att den avsåg att ta bort merkostnadsersättningen för dem som fick plusjobb anvisade efter den 24 oktober. Så blev också riksdagens beslut. Denna ersättning är bland annat till för utbildning under plusjobbet och för att hjälpa plusjobbare till ordinarie anställning. För detta har handledare anställts ute i kommunerna. I regleringsbrevet till AMV står också att merkostnadsersättning ska betalas ut till dem som fått plusjobb anvisade före den 24 oktober. Nu visar det sig att redan från den 15 mars tar regeringen bort merkostnadsersättningen för alla som anvisats plusjobb.
Regeringen är så ivrig att bli av med plusjobben att man hellre väljer denna ad hoc-lösning än att följa det gällande avtalet om uppsägning på sex månader. Enligt beräkningar från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, kommer detta att innebära en kostnadsökning för landets kommuner, eftersom redan budgeterade intäkter för i år nu försvinner. SKL räknar med att plusjobben nu underfinansieras i kommunerna med i snitt 150 kronor per person och dag för varje plusjobbare som kommer från aktivitetsgarantin.
Min fråga till statsrådet Odell är:
Avser statsrådet att ta initiativ till att kompensera kommunerna för detta inkomstbortfall?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:413
Webb-tv: Merkostnadsersättningen för plusjobb
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:87 Tisdagen den 10 aprilProtokoll 2006/07:87 11 § Svar på interpellation 2006/07:413 om merkostnadsersättningen för plusjobb
Protokoll från debatten
Anf. 65 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Tommy Ternemar har frågat statsrådet Mats Odell om han avser att ta initiativ till att kompensera kommunerna för det inkomstbortfall som slopandet av merkostnadsersättningen för plusjobben innebär. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Jag har under de senaste två månaderna fått närmare tjugo interpellationer och skriftliga frågor med frågeställningar liknande Tommy Ternemars. Den aktuella problematiken är således väl belyst här i kammaren. Jag ska därför fatta mig kort.
Under några veckor i höstas ökade antalet plusjobb mycket kraftigt på ett sätt som rimligen inte gick att förutse. Regeringen valde efter mycket noggrant övervägande att finansiera de kostnader som ökningen förde med sig genom att avskaffa merkostnadsersättningen för plusjobben.
Jag har stor respekt för att detta beslut kan leda till oro och vissa problem i kommunerna. Några kommuner har satt sig i en svår situation genom sitt sätt att använda merkostnadsersättningarna. Oron avspeglas här i kammaren. Samtidigt vill jag understryka att regeringen i varje läge har ett ansvar för den nationella politiken, på arbetsmarknadspolitikens område och i övrigt. Oförutsedda problem och utmaningar som dyker upp måste hanteras. Och det innebär att val måste göras. Ett centralt politiskt intresse är att ha en god kontroll på statens utgifter och därmed en god ordning i statsfinanserna.
Jag avser, mot bakgrund av vad som här redovisats, inte att vidta åtgärder som innebär ytterligare utgifter i sammanhanget.
Vad gäller de praktiska effekterna av regeringens beslut vill jag slutligen gärna påminna om att subventionen av plusjobbarens lön behålls oförändrad på 1 000 kronor per dag. Detta är den högsta subvention som finns inom arbetsmarknadspolitiken. Och den finns trots att personer med plusjobb vanligen inte tillhör dem som står allra längst från osubventionerade arbeten.
Anf. 66 Tommy Ternemar (S)
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Men vi som interpellerar en minister brukar ju inte vara nöjda med svaret. Som statsrådet själv säger i svaret har det varit ett 20-tal interpellationer och skriftliga frågor om plusjobben. Det visar ju bara på den oro som har skapats ute i landet i och med att ni har tagit bort medfinansieringen för kommunerna i fråga om plusjobben. Och vi som är riksdagsmän blir nu givetvis kontaktade från alla håll i landet av oroliga kommunföreträdare. Antingen kommunerna är socialdemokratiskt styrda eller borgerligt styrda undrar de hur man kan ta bort den här merkostnadsersättningen. Det finns då ett avtal, en överenskommelse, mellan kommun och stat om att det ska gälla.
Plusjobben skulle ju inte bara vara en chans till ett jobb under en viss tid, utan under den här perioden skulle de som fick plusjobben också utvecklas. Det skulle vara en bättre introduktion, handledning, utbildning och allmänna utvecklingsinsatser för att stärka dem så att de, när plusjobbstiden var slut, skulle kunna ta ett jobb på den reguljära arbetsmarknaden. För detta fick man en merkostnadsersättning på 100 kronor. Tog man emot en plusjobbare som kom från aktivitetsgarantin var det ytterligare 150 kronor i merkostnad.
Detta innebär nu att kommuner runt om i landet överväger att avveckla plusjobb. Framför allt måste man avveckla de människor som står för den andra biten i plusjobben. Det gäller just utbildningsinsatser och introduktion för att stärka dem som har plusjobb.
Jag tror säkert att statsrådet har fått del av de brev som har kommit. Men jag skulle ändå vilja avsluta den här delen med ett rop från Sandvikens kommun. De säger så här: Har inte regeringen för avsikt att ta någon hänsyn till beslutens ekonomiska konsekvenser för kommunerna, som gjort avtalsmässiga, ömsesidiga åtaganden med staten? Hur ska kommunerna i fortsättningen kunna lita på statens trovärdighet i att leva upp till ingångna avtal mot bakgrund av regeringens beslut de senaste månaderna?
Anf. 67 Jasenko Omanovic (S)
Fru talman! Jag får tacka interpellanten och statsrådet, interpellanten för frågan och statsrådet för svaret.
Här sades det att antalet plusjobb under några veckor i höstas ökade mycket kraftigt. Ja, under hösten 2005 fattade faktiskt riksdagen just här i kammaren beslut om 20 000 platser, så det kan inte ha varit någon överraskning för den nya regeringen. Dessutom skrev staten avtal med kommunerna när det gällde just merkostnadsersättningen.
Den här merkostnadsersättningen var riktad till utvecklingsinsatser för just personer som fick plusjobb. Där skulle man få utbildning. Coachning var också någonting som man hade i åtanke när det gällde merkostnadsersättning.
Om jag minns rätt stod det också i regeringsförklaringen att arbetslösa skulle få coachning. De som stod längst från arbetsmarknaden fick chansen till ett plusjobb och dessutom chansen att få coachning.
Fru talman! Jag tror faktiskt att regeringen backade på denna fråga - och ur min synvinkel begick avtalsbrott - när man tog bort merkostnadsersättningen som var en idé från den förra, socialdemokratiska regeringen och som inte passar i den politik som statsrådet Littorin vill föra. Dock finns det mycket gemensamt, till exempel coachning för dem som är arbetslösa. När de kom till den ordinarie arbetsmarknaden gick det inte så bra. Jag har ett diagram som visar att det vecka 25 år 2006 bara var 10 000 plusjobbare trots att det fanns en budget för 20 000. Egentligen är detta projekt överfinansierat nu med tanke på hur det utnyttjades från kommunernas sida. Ändå tar man bort pengarna som skulle gå till att få plusjobbarna att kunna närma sig den öppna arbetsmarknaden. Min fråga är: Varför gör man det? Varför begår man ett avtalsbrott för att spara pengar, och på vad?
Man har sagt att man vill minska utanförskapet. Det stod i regeringsförklaringen, och ändå bidrar man i och med detta till att öka utanförskapet. I vissa kommuner överväger man att säga upp plusjobbare för att delen med coachning och utbildning som man hade tidigare nu är borta. Meningen med plusjobben blir helt annorlunda nu!
Därför är frågan: Varför gör man detta? Det framstår i svaret som om kommunerna försatte sig själva i denna situation. Det fanns tydliga och klara riktlinjer för vad pengarna för merkostnadsersättningen skulle användas till.
Jag hoppas, fru talman, att statsrådet svarar på mina frågor.
Anf. 68 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Ja, 4 400 plusjobb beviljades de sista veckorna efter att budgeten lades och innan kungörelsen trädde i kraft. Fördröjningen mellan budget och kungörelse berodde på att Ams bad oss om det för att ha möjlighet att ställa om sina system. Detta innebar en ökad kostnad på ungefär 2 miljarder kronor för ett system som jag inte kan kalla annat än en kommunbonus. Den innebar 125 procent av deras totala lönekostnad i ersättning!
Nu har vi tagit bort denna kommunbonus och gått ned till 100 procent av lönekostnaden i ersättning. Jag tycker att det är alldeles tillräckligt, särskilt eftersom vi gjorde det väldigt tydligt att vi hade för avsikt att avskaffa plusjobben. Dock skulle vi göra det på ett sådant sätt att de som har beviljats plusjobb har möjlighet att ha kvar dem under den period som de har beviljats sina plusjobb.
125 procents ersättningsnivå - som det de facto handlade om - skulle ju antyda en negativ produktivitet bland dem som har plusjobben. Det tycker jag är helt orimligt! Jag tycker att plusjobbarna gör ett mycket bra jobb på många sätt och vis. Då är frågan: Om kommunen får 100 procents ersättning i stället för 125 procent - är det skäl för att säga upp? Har kommunerna inte något som helst eget ansvar? Har de inte någon som helst nytta av de jobb som utförs av plusjobbarna? Det är ju det man antyder om man är rädd för att dessa uppsägningar kommer att sättas i verket. Det där går jag inte på.
När det gäller avtalsbrott slutligen: Det går ju inte att avtala bort beslut som är fattade i denna kammare! Det går faktiskt inte, utan dem måste man följa.
Slutsatsen av alltihop är att kommunbonusen är borta och plusjobben lever kvar till dess att avtalen med plusjobbarna löper ut. Vi gör precis det vi har sagt att vi skulle göra. Vi vidtar en lång rad andra åtgärder, inte minst med nystartsjobben som ju visar sig till 40 procent gå till dem som har varit borta från arbetsmarknaden två år eller mer. Den stora fördelen med dem är att det inte finns någon begränsning. Det finns inget tak. Det finns ett budgetestimat, men det finns ingen begränsning. Dessutom handlar det om permanenta arbeten där man också omfattas av till exempel LAS, vilket man inte gör om man är plusjobbare.
Slutsatsen är att svaret på interpellationen är nej. Jag kommer inte att medverka till att ersätta kommunerna för de förlorade 25 procenten på toppen.
Anf. 69 Tommy Ternemar (S)
Fru talman! Det är lite svårt att förstå att statsrådet kallar 125 procent för kommunbonus. Vi har 100 procent för plusjobbarens lön, och de andra 25 procenten var för merkostnaderna som det innebär att hjälpa dem när plusjobbet är slut så att de kan klara en reguljär arbetsmarknad. Det måste väl stå i linje med den nya regeringens politik!
Låt mig ändå belysa hur man resonerar runt om i vårt land. En arbetsmarknadschef i Göteborgs kommun säger: "Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat tro att landets folkvalda regering skulle vara beredda att bryta en sådan här överenskommelse."
Ordföranden i Västerviks Museum säger: "Många av våra plusjobbare har små möjligheter att få jobb på den öppna arbetsmarknaden."
Just museet har ju ännu svårare med ekonomin.
Ansvarig i Motala kommun säger att ersättningen för merkostnaderna kommer att minska från beräknade 7,2 miljoner till 1,5 miljoner, alltså förlorar man 5,7 miljoner som man drar bort direkt i budgeten i en kommun i Motalas storlek. Det är ganska mycket pengar!
Förmodligen förstår inte statsrådet vad det innebär i en kommunal budget när man rycker bort en sådan stor del av pengarna.
En representant från Bromölla kommun säger: "Jag blir så irriterad över att regeringen kan tänka sig att ändra förutsättningarna för plusjobbarna. Det känns för hemskt om vi ska tvingas säga upp våra anställningsavtal med människor som mår så bra av att ha fått en ny chans."
I Munkedals kommun är det likadant. Jag kan göra listan nästan hur lång som helst! Jag kan sträcka mig så långt, statsrådet, att jag förstår att man vill föra en annan politik, och det har man rätt att göra. Men att bryta ingångna avtal har jag svårt att förstå mig på. Detta måste nog statsrådet svara på: Hur kan man bryta dessa ingångna avtal?
Anf. 70 Jasenko Omanovic (S)
Fru talman! Det är anmärkningsvärt att statsrådet talar om ersättningen på 125 procent till kommunerna men inte ser att 25 procent inte är till kommunerna utan till de 20 000 individer som har plusjobb. Det är för deras utvecklingsinsats som man har de 25 procenten. Det är inte överkompensation till kommunerna, utan det är för att 20 000 individer ska få möjlighet att komma närmare och komma in på den ordinarie, öppna arbetsmarknaden. Det är därför man har haft de här 25 procenten.
Just det som regeringen själv har sagt om coachningen för de arbetslösa är en del av det som de 25 procenten ska gå till. Kommunen ska ha möjlighet att tillsammans med arbetsförmedlingarna coacha de här personerna så att de kan komma ut på den öppna arbetsmarknaden. Men statsrådet säger att 125 procent till kommunerna är överkompensation!
Jag tycker att det är olyckligt att tolka det så. Jag tycker att statsrådet kanske kan besöka några plusjobbare. Jag förmodar att statsrådet redan har gjort det, men statsrådet kunde besöka ytterligare några. Det finns goda och bra exempel på hur man har använt de här pengarna för att individerna ska närma sig arbetsmarknaden. 20 000 individer har fått plusjobb och chans att närma sig den öppna arbetsmarknaden.
Anf. 71 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jasenko Omanovic tycker att jag borde besöka någon plusjobbare. Ja, jag har en hemma. Min svåger är plusjobbare och klassmorfar i Flen, så jag har väldigt nära kontakt med plusjobbare och vet just vilket bra jobb de utför. Därför är det för mig helt obegripligt att kommunerna ska ha inte bara 100 procent av deras lönekostnad utan dessutom 25 procent därutöver, som om kommunen inte hade någon som helst nytta av de arbetsinsatser som plusjobbarna utför. Det tycker jag är helt orimligt, om jag ska vara ärlig.
Alternativet, när vi ser att budgeten skenar iväg med 2 miljarder på grund av att kommunernas effektivitet var så enormt hög när det gällde att ansöka om plusjobbsmedel under de sista veckorna, hade naturligtvis varit att skära ned på annat inom utgiftsområde 13. Det är ju mitt ansvar. Det hade varit till exempel olika typer av särskilt anställningsstöd eller vad det nu kunde ha varit som då hade rykt.
Då
hade vi kunnat få en debatt i den här kammaren som jag hade tyckt var väldigt besvärlig. Det var jag inte beredd att göra.
Nu får kommunerna 100 procent i ersättning. Jag har faktiskt lite svårt att fälla krokodiltårar för de kommuner som får ut så mycket av de plusjobbare som faktiskt gör de här insatserna.
"Tvingas säga upp" hette det i ett av inläggen här tidigare. Jag tror att det var från Simrishamn. Ingen tvingas sägas upp. Ingen tvingas säga upp. Man har 100 procent i ersättning av en lön som motsvarar ungefär 15 000 i månaden. Det där är alltså, med all respekt, nys.
När det gäller avtalsbrott säger jag återigen: När det uppstår situationer i budgeten som vi måste hantera så är det mitt ansvar att inom det här utgiftsområdet hantera dem. Det tänker jag fullfölja. Jag tänker inte låta budgeten skena iväg. Och det är klart att då fattas det beslut i den här kammaren som inget avtal i världen kan rucka på, för det är i den här kammaren som den typen av beslut måste fattas.
Slutsatsen är, ja, egentligen ingen annan än den som dragits i de tidigare fyra, fem, tio, tolv - vad det nu är - interpellationer och frågesvar som vi har haft i just den här frågan.
Anf. 72 Tommy Ternemar (S)
Fru talman! Även om det har varit många frågor och interpellationer så tror jag att det kommer att fortsätta så om man får de svar som statsrådet levererar.
Jag skulle vilja fråga statsrådet om han över huvud taget har sett det här avtalet mellan kommunerna och staten, som jag håller upp här. Statsrådet nickar, så det har han alltså.
Längst ned på s. 2 står det så här: "Endera parten äger rätt att skriftligen säga upp samarbetsavtalet i förtid om det uppstår förändrade förutsättningar för verksamhetens bedrivande." För statsrådets del var det alltså budgetskäl som förelåg för att säga upp avtalet. Men citatet fortsätter: "I sådant fall är uppsägningstiden 6 månader från den dag då samrådsgruppen informerats om uppsägningen." I samrådsgruppen sitter arbetsgivaren, kommunerna, länsarbetsnämnden och de fackliga organisationerna.
Jag förstår att man kan ändra saker och ting, även beslut som fattas här, men man har skrivit på ett avtal. Det går att säga upp avtalet, men man har en uppsägningstid på sex månader, och det har ni inte följt.
Anf. 73 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Ja, lag har företräde. 65 miljoner kronor per månad var den ökade kostnad som annars hade måst tas ur utgiftsområde 13 på annat vis. De fria medlen där, som vi har debatterat många gånger, inte minst med några av dem som är närvarande i kammaren i dag, är av den arten att det hade inneburit till exempel minskat särskilt anställningsstöd och minskade andra kostnader som jag utan någon som helst tvekan bedömde var mycket viktigare att freda än de 25 procent som överstiger de 100 procenten i lönekostnader.
Jag tycker ändå att kommunerna borde se ett väldigt positivt också ekonomiskt värde av de tjänster som utförs av plusjobbarna och därmed vara beredda att betala. En och annan av de här kommunerna har ju dessutom inte följt regelverket utan anställt ytterligare personer för merkostnadsersättningen, som i Pajala till exempel, och inte använt dessa medel på det sätt som Jasenko föredrog förut. Då är det klart att man har begått ett avtalsbrott i andra ändan, så att säga, och det är ju inte heller särskilt ovanligt att det har skett.
Nu får vi nog leva med det här. 100 procent i ersättning borde fungera. Jag tycker att kommunerna som sagt borde känna att man också har lite nytta av de tjänster som plusjobbarna utför. Vi kommer inte att korta avtalstiden eller något i den stilen, utan avtalsperioden löper till dess att de här jobben är avslutade, och man får 100 procent i lönekostnadsersättning.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.