Mellanöstern

Interpellation 2001/02:481 av Ruwaida, Yvonne (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-04-26
Anmäld: 2002-05-14
Besvarad: 2002-06-03

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 april
Interpellation 2001/02:481
av Yvonne Ruwaida (mp) till utrikesminister Anna Lindh om Mellanöstern

Israel bryter flagrant mot internationell rätt och mänskliga rättigheter, som militär ockupationsmakt, genom illegala likvideringar, genom militära operationer, krypskytte och belägringar, samt genom att på otaliga sätt bryta mot Genèvekonventionen och barnkonventionen. Sverige bör ta initiativ till ekonomiska sanktioner mot Israel och en fredstrupp på de palestinska områdena. EU-kommissionens representant i östra Jerusalem menar att ekonomiska sanktioner mot Israel skulle vara ett effektivt påtryckningsmedel. 38 % av Israels handel sker med EU-länderna som är Israels största handelspartner. Krav på fredstrupper och sanktioner stöds också av fredsrörelsen i Israel som kräver att omvärlden griper in.

Hur avser utrikesministern att agera för att stoppa de pågående kränkningarna av palestiniernas mänskliga rättigheter?

Hur avser utrikesministern att agera för att Israel ska stoppa de olagliga likvideringarna av palestinier?

Hur avser utrikesministern att agera för att Israel ska häva ockupationen av Gaza och Västbanken, samt annekteringen av östra Jerusalem?

Hur avser utrikesministern att agera för att sanktioner mot Israel ska bli genomförda?

Hur avser utrikesministern att agera för att fredstrupper ska skickas till de palestinska områdena?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:481

Webb-tv: Mellanöstern

Protokoll från debatten

Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 48 Utrikesminister Anna Lin (S)

Fru talman! Yvonne Ruwaida har frågat mig hur jag avser att agera för att stoppa de pågående kränk- ningarna av palestiniernas mänskliga rättigheter och de utomrättsliga avrättningarna. Hon frågar hur jag avser att agera för att Israel ska häva ockupationen av Gaza och Västbanken samt annekteringen av östra Jerusalem. Hon har också frågat mig hur jag avser att agera för att sanktioner mot Israel ska införas och för att fredstrupper ska skickas till de palestinska områ- dena. Israel har begått allvarliga brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna på Västbanken och i Gaza. Dit räknas utomrättsliga avrättningar, kollektiva be- straffningar, bristande rättssäkerhet och skövlad egendom. Hit hör också den israeliska ockupations- maktens underlåtenhet att beivra övergrepp från bo- sättare. Självklart har Israel rätt att ingripa mot själv- mordsbombare, men detta måste ske i enlighet med folkrätten. Regeringen har framfört det oacceptabla i detta till Israel. EU har, vid de associeringsrådsmöten som hålls med Israel inom ramen för associeringsavtalet, påtalat kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Kritiken har vidare framförts inom FN, där dessa frågor behandlats i säkerhetsrådet, generalförsam- lingen och kommissionen för de mänskliga rättighe- terna. Det finns ingen väpnad lösning på konflikten i Mellanöstern. Förhandlingar grundade på folkrätten och säkerhetsrådets resolutioner 242, 338 och 1397 är den enda framkomliga vägen. Genom att förmå par- terna att återuppta förhandlingar kan vi bidra till att uppnå slutmålet - ett slut på ockupationen och inrät- tandet av en palestinsk demokratisk stat som lever i fred med Israel längs säkra och erkända gränser. Detta är det effektivaste sättet att förhindra terrordåd. Sverige och EU ger därför sitt fulla stöd för USA:s ansträngningar för att få till stånd ett varaktigt eld upphör och förhandlingar mellan parterna. Vi behöver gemensamma och samordnade ansträngning- ar av alla internationella aktörer för att få ett slut på våldet och för att få tillbaka parterna till förhand- lingsbordet. Inom den s.k. kvartetten samverkar USA, EU, FN och Ryssland med detta som mål. Vi välkomnar förslaget om en internationell kon- ferens. Konferensen bör grundas på den deklaration som Arabförbundet antog i Beirut, i vilken man er- bjöd fullt arabiskt erkännande mot ett israeliskt till- bakadragande till 1967 års gränser. Jag tror inte att sanktioner är rätt sätt att få Israels regering att upphöra med den nuvarande politiken. Det finns också en risk att den israeliska opinionen skulle vända sig mot EU. Så länge vi arbetar med att få parterna med oss i en positiv utveckling är det inte aktuellt med sanktioner, en uppsägning av associe- ringsavtalet eller andra liknande åtgärder. I våra kon- takter med de krafter i Israel som fortfarande söker främja fredsprocessen har vi mött enträgna vädjanden om att vi inte bör verka för sanktioner. De har fram- hållit att sådana åtgärder inte skulle gynna deras sak. Sverige och EU står sedan länge bakom kravet på en internationell närvaro i regionen. En sådan styrka kräver i praktiken båda parters godkännande, såvida inte säkerhetsrådet tvingar fram en insats under FN- stadgans kapitel VII. Israel har hittills inte accepterat omvärldens krav på en internationell styrka och sä- kerhetsrådet har ännu inte kunnat enas kring ett så- dant beslut. Internationella observatörer eller en in- ternationell styrka skulle möjligen kunna bidra till att hjälpa parterna att ta sig ur den pågående våldsspira- len. Sverige och EU kommer att fortsätta att driva denna fråga, i nära samråd med bl.a. USA.

Yvonne Ruwaida (Mp)

Anf. 49 Yvonne Ruwaida (Mp)

Fru talman! Jag är tacksam för att Anna Lindh på- pekar de allvarliga brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna på Västbanken och i Gaza som staten Israel begår. Däremot undrar jag vad Anna Lindh menar när hon senare säger att förhandlingar grundade på folk- rätten och säkerhetsrådets resolutioner 242, 338 och 1397 är den enda framkomliga vägen. Det jag undrar är varför hon inte nämner FN:s resolution 194 om flyktingars rätt att återvända och rätten till kompen- sation och resolution 478, som förklarar Israels an- nektering av östra Jerusalem som ogiltig. Jag hoppas att man fortfarande ställer sig bakom ett uppfyllande av de här två FN-resolutionerna trots att de inte nämndes. När det gäller vad som ska göras så tror jag att vi behöver sanktioner. Anna Lindh säger att i de kon- takter som Socialdemokraterna har med krafter i Israel sägs det att sanktioner inte är en framkomlig väg. Jag har haft kontakt med många i den israeliska folkrörelsen, både per telefon och vid ett flertal besök - jag har gjort två besök i år. Jag har pratat med dem om vad som ska göras i denna akuta situation, och det är inte bara den extrema vänsterfredsrörelsen som jag har talat med, utan det har varit väldigt brett. Jag har deltagit vid stora demonstrationer utanför Sharons residens och även en demonstration i Tel Aviv och pratat med otaliga människor, även socialdemokrater. De flesta säger så här: Det som tidigare har lett till att staten Israel har gått framåt, t.ex. när man lämnade Libanon, har varit två saker. Det är en hemmaopinion som har varit väldigt stark men också internationella påtryckningar. Inter- nationella påtryckningar i form av sanktioner är för- modligen nödvändiga för att lösa det dödläge som man befinner sig i nu. Det har aldrig, förutom 1967 och 1948, förekommit så mycket våld som det före- kommer i dag, det är en krigssituation som råder. Det som är väldigt svårt med denna krigssituation är att det är två parter som inte är lika starka. Man kan nästan säga att det är en kolonialmakt och kolo- niala undersåtar. Det är en stat med en armé och ett folk utan en armé. Man är i händerna på den israelis- ka regeringen. Jag skulle kunna ställa en annan fråga. Man kan göra andra saker än sanktioner. En sak som hade varit bra för att visa att omvärlden vägrar att acceptera det som händer hade varit att omvärlden hade sett till att ha en bra och tydlig närvaro i Jenin, om FN inte hade dragit tillbaka sitt krav på en kommitté så att det skulle säkra bevisen. Man säger att det inte gick där- för att man behövde tillstånd från staten Israel. Den fråga jag ställer mig är: Varför väntar man in Israels tillstånd om man nu anser att ockupationen är olaglig? Man skulle inte behöva staten Israels till- stånd. Man kan göra som många fredsaktivister har gjort och som jag personligen med kolleger här i riksdagen har gjort. Vi tog oss själva in i Jenin. Den israeliska armén ville inte släppa in oss, men vi gjor- de det därför att vi ville visa att det är det här omvärl- den borde göra. Tänk om Anna Lindh hade tagit sig till Jenin! Hade fler i omvärlden gjort det tror jag att Israels politik i dag vore lite annorlunda.

Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 50 Utrikesminister Anna Lin (S)

Fru talman! Alla FN:s säkerhetsrådsresolutioner ligger till grund och gäller för lösningen av proces- sen. Folkrätten inbegriper också de resolutioner som Yvonne Ruwaida nämnde. I realiteten för man för- handlingar i de här frågorna. Därför är det viktigt att man också kommer överens. Det är det som folkrät- ten påbjuder. En part, den israeliska regeringen, kan inte ensam avgöra hur lösningen eller resultatet ska vara. Yvonne Ruwaida säger att hon har kontakter med den israeliska fredsrörelsen och att de vill ha reaktio- ner från omvärlden. Reaktioner från omvärlden, ja - det är det svar som jag också får när jag diskuterar med den israeliska fredsrörelsen - men reaktioner från omvärlden som inte riskerar att isolera Israel. Peace Now och andra stora fredsrörelser menar att en isolering av Israel, en bojkott eller sanktioner mot Israel i det här läget, i ett ögonblick då fredsrörelsen ändå upplever att fler och fler börjar ställa upp bakom en fredlig lösning, riskerar att i stället vända utveck- lingen så att fler och fler kommer att ställa sig bakom militära aktioner som den enda lösningen. Jag tror att den här taktiken är den riktiga. Jag tror att det bl.a. visar sig i att vi nu ser tiotusentals fler människor som ansluter sig till manifestationer, till möten och ger sitt stöd för fredsrörelsen. Självklart är det, som Yvonne Ruwaida säger, oli- ka starka parter. Därför har också den svenska reger- ingen betonat att det är den israeliska regeringen som i de här läget har huvudansvaret. Även om vi ställer krav både på den israeliska regeringen och på palesti- nierna har vi markerat att den israeliska regeringen genom att vara starkare har ett huvudansvar att agera. Vad kunde och kan man göra i fallet Jenin? Jag har inga uppfattningar om Yvonne Ruwaidas besök i Jenin. Däremot har jag ibland uppmanat de enskilda organisationerna att ta kontakt med humanitära orga- nisationer på plats innan de reser ned. Det finns en risk att de stora humanitära organisationerna får lägga ned för mycket ansträngningar på att hjälpa tillresan- de besökare i stället för att akut arbeta med säkerhe- ten och hjälpen till de palestinier som har drabbats av militära attacker. Vi hade beredskap från svensk sida, vi hade redan utsett rättsmedicinare m.m., för att hjälpa till i Jenin, men det blev inte en del av FN:s undersökningskom- mission. Däremot har FN ändå beslutat att göra en ordentlig heltäckande undersökning, fast mindre beroende på en undersökning på plats, men i stället utgå från intervjuer och rapporter och försöka få en så heltäckande bild som någonsin möjligt av vad som faktiskt har skett i Jenin. Vi har haft ett antal svenskar på plats i hjälparbete i Jenin och i andra drabbade orter, och vi har också fått en väldig erkänsla av pa- lestinierna för den viktiga roll som svenska medar- betare har kunnat spela.

Yvonne Ruwaida (Mp)

Anf. 51 Yvonne Ruwaida (Mp)

Fru talman! Låt oss fokusera oss på vad man kan göra. För att människor i hela världen ska känna att man respekterar folkrätten och känna att folkrätten är till för alla på lika villkor måste alla länder behandlas lika. Bryter man mot folkrätten på olika sätt ska man drabbas av likadana sanktioner om man bryter mot den på liknande sätt, oavsett om det är ett rikt eller fattigt land. Det är oerhört viktigt för människors tilltro till folkrätten men också för att människor i olika delar av världen ska uppleva att globaliseringen är någonting positivt, för att de ska känna att folkrät- ten är till för oss alla - för oss européer, för oss ara- ber, för oss kineser. Då får man ett folkligt stöd för folkrätten som är oerhört viktigt. Det som tyvärr har skett i världen är att folk i La- tinamerika, Sydostasien, Mellanöstern ansett att folk- rätten inte är till för alla. Det stora problemet är att staten Israel inte behandlas som andra länder. Det är inte lika behandling. Väldigt många människor, MR- organisationer och andra frivilligorganisationer påpe- kar detta i många världsdelar, inte bara i Mellanös- tern. Så till svaret på varför man inte ska säga upp eller ha en viss uppsägning av associeringsavtalet. Det avtalet har Israel brutit mot på flera punkter. Den viktigaste punkten handlar faktiskt inte om att tolka vad som står om mänskliga rättigheter i associerings- avtalet, utan det handlar om att man inom ramen för associeringsavtalet säljer varor som är producerade på ockuperad mark. Det har skett i åratal, och det sker fortfarande. Det är ett brott som även den svenska regeringen har påpekat. Här är det oerhört viktigt för respekten av folkrätten att ha sanktioner. Skulle man göra det här på ett bra sätt skulle man säga att Israel bryter mot associeringsavtalet, som staten Israel har skrivit under på och som bygger på folkrätten. Då får man respekt för det också i staten Israel. Okej, då måste staten Israel sluta sälja varor producerade på ockuperad mark. Det är väldigt enkelt. Jag tror inte att det israeliska folket skulle missförstå det. Däremot kan man alltid diskutera de skrivningar som finns om respekt för mänskliga rättigheter, hur de ska tolkas och implementeras. Det är naturligtvis något som man kan ha långa diskussioner om och vara oense om. Det finns andra länder som har brutit mot associe- ringsavtalet. Där har EU valt att bryta det avtalet, det är ett exempel som jag känner till. Jag förstår det Anna Lindh säger om Jenin, att man inte ska åka ned och vara till last för olika hjälp- organisationer som har det fullt upp. De hjälporgani- sationer som finns där nere just nu räcker inte till. Sådan är situationen där nere, och så lite resurser har dessa hjälporganisationer i dag. Jag vet att den miljö- partistiska riksdagsgrupp som åkte ned till Jenin var de första politiker som kom dit. Det var väldigt upp- skattat av alla i Jenin som vi talade med att vi kom dit. Vi åkte dit därför att FN inte var där. Vi åkte dit därför att EU:s utrikesministrar eller regeringschefer inte åkte dit. Det hade gått vecka efter vecka, och ingen ville vara närvarande i Jenin utom enskilda privatpersoner som hade åkt dit.

Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 52 Utrikesminister Anna Lin (S)

Fru talman! Till historieskrivningen om Jenin hör också att vi, EU och många andra omedelbart krävde en internationell undersökning av vad som skedde där. I första hand ville vi ha dit experter som kunde göra en riktig utredning och undersökning av vad som hade hänt i Jenin. När man inför sanktioner är alltid syftet att man ska få till stånd en reell förbättring. Vi vill ju inte införa sanktioner som möjligen kan kännas behagliga för oss därför att vi upplever att vi gör något, men som samtidigt leder till motsatt resultat. Det är det vi är oroliga och rädda för och misstänker när det gäller sanktioner gentemot Israel. Det skulle vara ett be- kvämt sätt för omvärlden att visa att man gör någon- ting, men samtidigt skulle det kunna leda till motsatt resultat, nämligen att man i stället ökade stödet för militära aktioner i Israel och minskade förståelsen för vikten av att få en internationell överenskommelse och en överenskommelse med palestinierna. Hur man ska se till att Israel lever upp till och följer säkerhetsrådets resolutioner är en av FN:s sä- kerhetsråds allra viktigaste frågor i dag - det är ju säkerhetsrådet som måste se till att dess resolutioner efterlevs. När det gäller det EU-avtal som finns, associa- tionsavtalet, har ju inte EU stillatigande accepterat att Israel bryter mot avtalet genom att sälja varor från ockuperad mark. Därför skickade kommissionen de 23 november förra året ut ett meddelande till alla importörer där man varnade för att Israel felaktigt har utfärdat ursprungsintyg för varor som härrör från israeliska bosättningar på ockuperade områden. EU- importörerna underrättades också om att de måste vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder genom att begära efterhandskontroll för att försäkra sig om att det inte rörde sig om varor från ockuperad mark. Om det visar sig att det har varit sådana varor kan impor- törerna i efterhand bli skyldiga att betala stora sum- mor. Det ligger därför i deras eget intresse att agera och kontrollera att Israel inte bryter mot associations- avtalet. Jag vill också påminna om att samtidigt som vi ska fortsätta att ställa krav på Israel att följa folkrätten och komma till fredsförhandlingar och försöka att uppnå ett fredsavtal är det ett oavvisligt krav att pa- lestinierna måste börja kontrollera självmordsbomb- ningar och terroristattentat mycket effektivare. Det som har utförts av de palestinska extremistgrupperna är helt oacceptabelt. Vi hoppas att vi nu kommer att få se en interna- tionell fredskonferens. Xavier Solana var i Mellan- östern under helgen, och rapporterna är ganska posi- tiva. Det blir en internationell konferens kanske lite tidigare än vad vi hade hoppats på. I det fallet är syf- tet att knyta ihop det akuta eldupphör och slutet på våldet med en palestinsk stat. Det ska också göras tydligt att en sådan kan komma till stånd relativt snart.

Yvonne Ruwaida (Mp)

Anf. 53 Yvonne Ruwaida (Mp)

Fru talman! Både Anna Lindh och jag är överens om att man helt måste ta avstånd från självmords- bombningar och all form av terror. Men jag tycker att det är ganska allvarligt om man tror att den palestins- ka myndigheten har ens en möjlighet att kontrollera vad som händer i Gaza och på Västbanken. Jag har själv varit där nere. Man kan inte ens åka från by till by, från stad till stad. Vägarna har förstörts av den israeliska armén. Man måste gå, och då finns det israeliska prickskyttar i närheten. Jag har sett det med mina egna ögon och upplevt det tillsammans med andra från den svenska riksdagen. I dagens läge har den palestinska myndigheten ingen möjlighet att ens skydda sin egen befolkning. Man har över huvud taget ingen möjlighet att stoppa självmordsbombare. Naturligtvis måste man ta av- stånd från självmordsbombare, vilket också den pa- lestinska myndigheten och Yasir Arafat har gjort, men man har inte något reell möjlighet att stoppa dem. Det är totalt kaos i Gaza och på Västbanken. Människor kan inte leva ett vanligt liv. Jag önskar verkligen att t.ex. utrikesminister Anna Lindh skulle besöka Västbanken under ett par dagar och se med egna ögon hur det är där. Det går knappt att beskriva förhållandena. När det gäller sanktioner tror jag att Anna Lindh och jag kommer i en dispyt om vad den israeliska fredsrörelsen säger. Jag vill bara betona att jag har haft kontakt med den israeliska fredsrörelsen, inte med Yossi Beilin som är socialdemokrat utan med många andra - också socialdemokrater - som är le- damöter i Knesset. De säger att sanktioner är nödvän- diga. Jag tror fortfarande att det är ett sätt att få en rättvis fred och ett stopp på dödläget.

Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 54 Utrikesminister Anna Lin (S)

Fru talman! Jag vände mig inte emot den pales- tinska myndigheten och sade att man kan kontrollera allt våld. Jag sade att alla palestinska grupper och den palestinska myndigheten kan göra mer. Självklart är jag medveten om att det inte går att kontrollera alla, men här har alla palestinska grupper ett ansvar att göra allt vad de kan för att förhindra den destruktiva utvecklingen. Till syvende och sist står vårt hopp till att det blir en så stark press från hela det internationella samfun- det och från världen i övrigt att det kan bli en lösning på konflikten. Xavier Solana har en gång sagt att hittills har man haft väldigt långa fredsförhandlingar, men hoppet har varit mycket litet. Nu gäller det att få väldigt korta fredsförhandlingar efter en internationell konferens och i stället försöka att realisera bildandet av två stater sida vid sida, Israel och Palestina. Det är också syftet med den internationella fredskonferens som vi hoppas ska kunna hållas i slutet av sommaren eller början på hösten. Jag tror att något av det allra viktigaste som Sve- rige och andra länder kan göra inför denna konferens är att se till att det internationella samfundet håller samman, att vi gemensamt pressar på för att se till att det hålls en konferens där man kan komma överens om en tvåstatslösning baserad på det initiativ som Arabförbundet beslutade om i Beirut. Det kommer den svenska regeringen att fortsätta att arbeta för.

Intressenter

Frågeställare

Ruwaida, Yvonne (mp) Miljöpartiet

Besvarad av

utrikesminister Anna Lindh Socialdemokraterna