Till innehåll på sidan

medlemsavgifter till EU, EU-medel till bönderna och utgiftstaket i budgeten

Interpellation 2004/05:31 av Danielsson, Staffan (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-09-24
Anmäld
2004-09-24
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2004-10-11
Svar fördröjt anmält
2004-10-12
Besvarad
2004-10-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 september

Interpellation 2004/05:31

av Staffan Danielsson (c) till finansminister Bosse Ringholm om medlemsavgifter till EU, EU-medel till bönderna och utgiftstaket i budgeten

Finansministern inser säkert vikten av att både ett hushåll och en nation sköter sin ekonomi, anpassar sina utgifter till inkomsterna och ser till att ha en rimlig buffert för oförutsedda utgifter.

Finansministern instämmer säkert också i vikten för ett hushåll och en nation att sköta sina åtaganden, undvika böter och se till att de löner, räntor och ersättningar man har rätt till snarast rekvireras.

Tyvärr agerar inte nuvarande riksdagsmajoritet på detta sättet, vilket skickar fel signaler både till EU och till de svenska hushållen. Staten bör vara ett föredöme och inte ett dåligt exempel.

Sverige har åtagit sig att betala sin medlemsavgift till EU varje gång den förfaller. Vid föregående årsskifte missade man medvetet förfallodatum och sköt betalningen över årsskiftet, med två genanta resultat: dels att hela EU noterar att Sverige inte skött inbetalningen, dels att EU debiterar Sverige ett bötesbelopp, för denna gång ca 13 mkr. Detta är en fullständigt onödig kostnad för en nation som redan har betungande skulder.

EU:s bönder kompenseras för sänkta priser med betydande årliga ersättningar, som Sverige har rätt att rekvirera från EU för vidare befordran till de svenska bönderna varje år från oktober och framåt. På grund av det pressade lönsamhetsläget för jordbruket anstränger sig EU:s länder att rekvirera och betala ut dessa pengar snarast möjligt. För mjölkersättningarnas del har EU därför flyttat fram den möjliga utbetalningstidpunkten från den 1 december till den 18 oktober. Sverige går i stället den motsatta vägen och väljer i stället att avstå från att rekvirera de pengar som ska direkt ut till bönderna, förrän efter årsskiftet. På detta tjänar EU tiotals miljoner kronor i ränta, och de svenska bönderna förlorar 30@50 mkr i räntekostnader. Detta är en fullständigt onödig belastning på en näring som behöver ha in sina intäkter så fort de är tillgängliga. Sverige tjänar inget på att fördröja böndernas pengar och öka EU:s likviditet.

Om det stämde som finansministern påstod i radions telefonväkteri, att bönderna erhöll kompensation för sina räntekostnader, skulle statsbudgeten belastas med dessa 30@50 mkr. Detta stämmer dock inte.

Varför handlar då Sverige på detta för ett hushåll och en nation oansvariga sätt? Jo, för att närmast lura folket att man respekterar och klarar att hålla sina utgifter under ett budgeterat tak. I verkligheten har man alltså ökat sina utgifter för mycket och till exempel knappast avsatt några reserver alls. För att dölja detta grundläggande faktum @ att man i praktiken inte klarar utgiftstaket @ väljer regeringen att i stället tricksa på marginalen enligt ovan, vilket kostar Sverige både pengar och anseende: hos EU, bönderna och hos medborgarna.

Jag vill därför fråga finansministern:

1.Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att undvika att även i år förskjuta inbetalningen till EU?

2.Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att inte i EU avstå från att rekvirera medel till bönderna när de blir tillgängliga?

Debatt

(0 Anföranden)

Dokument från debatten

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.