Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

människor som faller utanför trygghetssystemen

Interpellation 2004/05:520 av Andersson, Margareta (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-04-18
Anmäld
2005-04-19
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2005-04-22
Sista svarsdatum
2005-05-09
Besvarad
2005-05-10

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 april

Interpellation 2004/05:520

 av Margareta Andersson (c) till statsrådet Hans Karlsson om människor som faller utanför trygghetssystemen

Olika former av trygghetssystem som a-kassa och sjukförsäkring ska inte utnyttjas av den som inte är berättigad till det. Tyvärr finns ett antal människor som befinner sig i en gråzon mellan systemen och som i dagens läge hamnar mellan stolarna. Man är för sjuk för att arbeta ,för frisk för att få sjukpenning. I dag är det ingen som har det uttalade ansvaret för att hjälpa de här människorna till ett värdigt liv igen där de kan finna en utkomst och en trygghet för framtiden.

Frågan om vem som har ansvaret för den här gruppen är inte ny. I slutet på 1990-talet såg jag en illustration på hur det fungerar. Det var två vägar och mellan dem ett dike. I det diket hamnar de som inte stämmer överens med regelboken för Ams och Försäkringskassan. Ingen vill ta hand om människorna utan de blir en form av svartepetter i systemen.

De personer det gäller har ofta lite oklara symtom och behöver ofta få hjälp att byta yrke för att kunna ta sig tillbaka till arbetslivet. Regelverket är inte tillräckligt tydligt för att någon av myndigheterna ska känna att det är deras ansvar både personellt och ekonomiskt att ta ansvar för att människor ska komma ur sitt bidragsberoende. De försök som bedrivits under namn av Frisam, Sosam, Väsam med flera har många gånger lyckats bra med just den här kategorin människor. Det har varit en uppställning från flera olika håll för att få ut människor på arbetsmarknaden igen. Uppenbarligen räcker inte den öppning regeringen har givit till myndigheterna till för att man ska ta sitt ansvar och samarbeta med individen i centrum.

Dagens skyfflande med människor där man enbart vill spara på sin egen budget utan att ta hänsyn till den enskilda människan är kränkande. Dessutom innebär det att människors arbetsinsatser inte blir av och att det i slutändan kan kosta samhället ännu mer pengar i form av sjukvård och socialbidrag. Men det drabbar ju inte statens budget och då är väl allt frid och fröjd.

Med anledning av ovanstående frågar jag arbetslivsministern:

1.Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att göra klart att myndigheterna måste samarbeta på ett bättre sätt med människan i centrum?

2.Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att göra regelverket tydligt så att den som är sjukskriven även ska kunna få stöd att vidareutbilda sig för att till exempel byta jobb om det krävs för att komma in på arbetsmarknaden igen?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:520, människor som faller utanför trygghetssystemen

Interpellationsdebatt 2004/05:520

Webb-tv: människor som faller utanför trygghetssystemen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Hans Karlsson (S)
Anf. 44 Hans Karlsson (S)
Fru talman! Margareta Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att göra klart att myndigheterna måste samarbeta på ett bättre sätt med människan i centrum. Margareta Andersson har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att göra regelverket tydligt så att den som är sjukskriven även ska kunna få stöd för att vidareutbilda sig för att till exempel byta jobb om det krävs för att komma in på arbetsmarknaden igen. Jag vill framhålla att regeringen redan vidtagit ett flertal åtgärder för att förbättra rehabiliteringen av sjukskrivna och för att undvika att människor faller mellan stolarna. Det är av yttersta vikt att människor får hjälp av den myndighet som är bäst på att hantera det aktuella problemet. Däremot kan det finnas behov av att myndigheter samarbetar kring personer med sammansatta problem. För detta ändamål finns det redan i dag ett samarbete mellan Försäkringskassan och Ams som har resulterat i en handlingsplan för hur sjukskrivna arbetslösa ska få hjälp av rätt myndighet. Det är viktigt att Försäkringskassan och Ams samverkar så att människor får den ersättning som de har rätt till och hjälp att återgå i arbete. Regeringen har också genom den finansiella samordningen gjort det möjligt för Försäkringskassan, länsarbetsnämnder, kommuner och landsting att samverka för en mera effektiv resurshantering vid rehabiliteringsåtgärder. Den finansiella samordningen syftar till en mer effektiv rehabilitering av personer med behov av samordnade rehabiliteringsinsatser från flera av de samverkande parterna. Flera sådana samordningsförbund bildas just nu runtom i landet. När det gäller Margareta Anderssons andra fråga är det redan i dag möjligt att vidareutbilda sig under en sjukskrivningsperiod. Det bygger på att Försäkringskassan har prövat om utbildning kan vara en rehabiliteringsåtgärd för den enskilde, och den sjukskrivne kan i så fall studera i upp till ett år med rehabiliteringspenning. Regeringen anser även att möjligheterna till att kombinera sjukskrivning på deltid med studier bör förbättras. Studier kan många gånger vara nödvändigt för att kunna återkomma i arbete, och därför är det viktigt att det också är möjligt att vidareutbilda sig till ett nytt yrke. Regeringen avser därför att se över bland annat kontrollmöjligheterna för att därefter ta ställning till hur en kombination av partiell sjukskrivning med studier kan möjliggöras.
Margareta Andersson (C)
Anf. 45 Margareta Andersson (C)
Fru talman! Jag tackar Hans Karlsson för svaret. Jag är nöjd med mycket i det, för många av de frågor som jag har ställt har kommit i ett betydligt bättre läge än vad som varit förut. Men det finns en grupp människor som är arbetsföra men inte anställningsbara, och de faller i dag mellan stolarna. Visserligen finns det möjligheter, som ministern säger i sitt svar, till samverkan mellan olika myndigheter, men det finns ingen myndighet som har det yttersta ansvaret. Ja, möjligen det att man lägger över det på kommunen och socialtjänsten. Men de människor som jag talar om är för friska för att få sjukpenning, och de har inte riktigt möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden i alla fall. De är inte anställningsbara. Där skulle jag önska att regeringen vore ännu tydligare och gav en myndighet uppdraget att verkligen ta hand om de här människorna, så att man inte kan slinka ifrån genom att säga: "Nej, det är inte vårt bord." Det är inte den andra myndighetens bord heller. Jag hade en upplevelse för några år sedan. Anna Hedborg plus någon från arbetsförmedlingen pratade om att det finns ett dike och att regeringen fyller igen det diket en bit men inte ända upp, utan människor kan fortfarande halka ned i diket. Man är varken arbetsför eller anställningsbar, inte riktigt. Man är för frisk fortfarande men behöver ha lite mera för att bli anställningsbar. Sedan finns en annan sak som har blivit mer tydlig, och det handlar om att man efter ganska långa handläggningstider inom Försäkringskassan får ett avslag där man får veta, efter kanske fyra fem veckor, att man inte får någon sjukpenning trots att man har räknat med det. Man har fått ett sjukintyg av läkaren och har förutsatt att man kan vara sjukskriven. Det anser jag också vara ett problem som behöver lösas. Att man inte ska ha ersättning när man inte har rätt till sjukskrivning är helt klart och tydligt. Däremot behöver man få en tydligare markering att man inte förrän man har fått ett beslut från Försäkringskassan om det blir utan ersättning. Annars ställer vi folk på bar backe. Det är alltså en retroaktiv åtgärd som jag anser vara ganska olycklig och som många gånger drabbar människor ganska hårt, speciellt som det tyvärr är ganska långa handläggningstider inom Försäkringskassan. Jag skulle vilja ha lite tydligare svar av arbetslivsministern.
Hans Karlsson (S)
Anf. 46 Hans Karlsson (S)
Fru talman! Det är bra att Margareta Andersson tycker att en del är bra. Det är kul om man kan mötas. Men jag blev lite betryckt av Margareta Anderssons formuleringar i interpellationen om att myndigheterna skyfflar människor mellan varandra. Känner Margareta Andersson handläggare på Försäkringskassan och arbetsförmedlingen som "skyfflar" människor? Det finns skäl att få något slags proportioner i den här frågan. Jag ska återkomma till problemet, för det finns ett problem som jag gärna diskuterar och där jag redovisar hur vi tänker. Det är få människor som hamnar utanför systemen i dag. Det är en liten del av alla sjukpenningsansökningar som avslås. Av de avslagna gäller inte alla arbetslösa, utan många kan återgå till sitt arbete. Av dem som bedöms som friska men som är arbetslösa är det en stor del som blir inskriven hos arbetsförmedlingen, och det löper på som det ska. Det är det normala. Det är en liten grupp arbetslösa som nekas sjukpenning och som också blir föremål för något slags process som skulle kunna liknas vid att man faller mellan stolarna. Försäkringskassan och arbetsförmedlingen har avtalat om hur man ska arbeta med dessa. Låt mig säga något om det. Det här problemet delar sig, tycker jag, i två saker. Det ena har myndigheterna en bra lösning på, och det gäller de fall där människor har fått vänta orimligt länge på sin första prövning av rätten till sjukpenning. Det har ibland gått många veckor innan man ens får ett besked. Är beskedet positivt, att man får ersättning, är det inget problem eller ett mindre problem. Får men däremot ett nekande besked efter lång tid är det ett jättestort problem för människor. Den ordning som Försäkringskassan nu har infört, efter uppmaningar från regeringen, är att är det oklarheter i underlaget för bedömning ska det talas om för den enskilde inom tre dagar. Är det korrekt underlag men Försäkringskassan överväger att inte godta detta för utbetalning ska det preliminärt talas om inom tre dagar, och inom 14 dagar ska det slutliga beslutet komma. Detta implementeras nu i Försäkringskassan runtom i landet. När den ordningen kommer i funktion är den en bra lösning på det problem som har funnits därvidlag. Det andra som Margareta Andersson har interpellerat om och aktualiserat handlar om en situation där någon som har varit sjukskriven en längre tid inte får behålla sjukpenningen och blir hänvisad, som man ska, till arbetsförmedlingen. I de fall som jag har tittat på är det ofta så att den sjukskrivne inte är tillfreds med Försäkringskassans beslut. Man kommer med sitt läkarintyg till arbetsförmedlingen och säger att man egentligen är sjuk. Så får man beskedet - det har hänt - att gå tillbaka till Försäkringskassan. Då hamnar man mellan stolarna. De situationerna får inte uppkomma. Dem måste myndigheterna klara ut mellan sig. Arbetsförmedlingen ska ta hand om den här personen, skriva in den i arbetsförmedlingen och erbjuda lämpliga åtgärder. Det är arbetsförmedlingens skyldighet. Därvid är det klarlagt. Men det har inte fungerat i verkligheten överallt.
Margareta Andersson (C)
Anf. 47 Margareta Andersson (C)
Fru talman! De här människorna är inte så förfärligt många, men de kräver stora resurser. Jag kan hålla med om att "skyffla" är ett ganska hårt ord, men de här människorna upplever sig ibland som skyfflade. Det finns de som går runt mellan Försäkringskassan, arbetsförmedlingen och socialtjänsten. Man har inom Frisam-, Socsam- och Finsamförsöken, som har pågått på många ställen i landet under ganska många år, hittat system där man tar tag i de här människorna. Många gånger är det så att de kanske inte är hundraprocentigt motiverade att arbeta. De känner efter och tycker att de inte mår bra. De har alltså svårt att hitta en plats på arbetsmarknaden. De behöver extra resurser. Jag har inte upplevt att det har varit så där väldigt tydligt innan, utan detta har kunnat pågå. Men när man sätter sig ned och tillsammans tittar på den enskilde individens problem har man alltså kunnat hitta möjligheter inom något område. Det är där som jag upplever att det borde finnas ett ännu större tryck och en ännu större tydlighet. Man kan inte lämna människor. De måste i så fall nästan skriftligen begära att få komma ur systemet. I dag kan man gå runt och försöka att hitta olika lösningar, eftersom man inte får någon lösning på sitt grundproblem. Man känner sig sjuk och man fungerar inte bra på arbetsmarknaden, och många får inte det stöd som de behöver. Det kan röra sig om väldigt många olika sorters stöd. En lösning skulle kunna vara att genomföra Frisamprojektet i hela landet. Dessa människor har ju resurser att bidra med på arbetsmarknaden. De kan delta i sin egen försörjning på ett bättre sätt än vad många av dem gör i dag. Jag hoppas att vi kan hitta en lösning som fungerar. De svar som jag har fått av Hans Karlsson här i dag innebär många steg i rätt riktning, och det är jag väldigt glad för.
Hans Karlsson (S)
Anf. 48 Hans Karlsson (S)
Fru talman! Det finns kanske inte mycket att tillägga i debatten. Alla ser ju det som händer i verkligheten. Det som har hänt är att Försäkringskassan har intensifierat prövningen av rätten till sjukpenning. Det är bra, rätt och riktigt. Det ska man göra. Inte minst jag har sett till att det har blivit så. Det har visat sig att det finns ofullkomligheter i systemen, i varje fall i handläggningen. Jag tror inte att det är fel på regelverket och ansvarsfördelningen - jag har tittat väldigt noga på det - utan det finns brister i den praktiska handläggningen. Men detta ska fungera. Jag har begärt att Försäkringskassan och Ams tillsammans redovisar för mig hur man operativt och praktiskt ska hantera detta i respektive myndighet på ett samordnat, likartat sätt. Detta ska man sedan meddela i respektive organisation och sedan redovisa för mig hur det ska gå till i verkligheten. Den som har nekats sjukpenning och kommer till arbetsförmedlingen ska bli omhändertagen där. Jag kommer att redovisa detta under den närmaste tiden när jag har fått dessa svar från myndigheterna.
Margareta Andersson (C)
Anf. 49 Margareta Andersson (C)
Fru talman! För min del har den här diskussionen varit klarläggande. Jag uppskattar att så mycket har gjorts på det här området. De här frågorna har man inte kunnat lösa på ett tillfredsställande sätt. Nu gäller det att se till att det också fungerar i verkligheten. Jag har bara en stor förhoppning om att så kommer att ske. Annars återkommer jag med fler interpellationer i dessa frågor.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.