lodjursjakt utanför renskötselområdena

Interpellation 2003/04:219 av Johansson, Jörgen (c)

den 8 januari

Interpellation 2003/04:219

av Jörgen Johansson (c) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om lodjursjakt utanför renskötselområdena

Naturvårdsverket beslutade, i mitten av december, om jakt på rovdjur som varg och lo. Beslutet beträffande lo innebar att ingen jakt tillåts utanför renskötselområdena. Beslutet har upprört många och ses, mer eller mindre, som en provokation gentemot såväl regionala beslutsfattare som jägarkåren. Beslutet uppfattas dessutom ha tagits på osaklig grund samtidigt som det saknar förankring i riksdagens beslut om rovdjursförvaltningen.

Naturvårdsverket hävdar, i sitt beslut, att lodjursstammen inte följer den beräknade föryngringsplanen. Som skäl för detta hänvisas till analyser som, enligt inventerarna, vilar på en bristfällig grund. Dessutom har Naturvårdsverket tidigare år haft en generös tilldelning, beträffande avskjutning av lo, inom renskötselområden. Andelen föryngringar har därmed hämmats i dessa områden medan den enligt forskare och inventerare inte, på saklig grund, kan sägas minska utanför dessa områden.

Regeringens rovdjursutredare påtalade i sin framställan vikten av att stor hänsyn måste tas till lokalbefolkningen i rovdjursförvaltningen. Detta framhåller dessutom Naturvårdsverket i sitt beslut där man anför "för att de av riksdagen fastställda förvaltningsmålen för rovdjursstammen skall kunna uppnås krävs såväl delaktighet, förtroende som acceptans hos jägare och befolkning i berörda områden". Trots detta avfärdar man synpunkter från såväl viltvårdsnämnden, LRF, Svenska Jägareförbundet som länsstyrelsen i de framställningar som dessa gjort. I stället anklagar Naturvårdsverket jägarkåren för tjuvjakt och kräver tillskott till polisen, om 15 miljoner kronor, för att jaga tjuvjägare. Bakgrunden till Naturvårdsverket agerande sägs vara att de bedömer att var fjärde rovdjur dödats illegalt. Den framtoning ett sådant påstående får är häpnadsväckande då svensk polis i dag inte klarar sina åligganden inom områden som stöld, misshandel som övriga våldsbrott. En prioritering av detta slag, till förmån för några lodjur på bekostnad av andra brott, gör att Naturvårdsverkets agerande saknar trovärdighet.

En varaktig och stabil rovdjursstam kan inte byggas upp genom centrala diktat. Här krävs, helt i enlighet med riksdagens beslut, en djup dialog mellan de intressenter som finns. Att genom centrala beslut, utan hörande av övriga instanser i samhället, tro att man bygger upp en stabil rovdjursstam är något av önsketänkande. I stället läggs grunden för motsättningar där risken är uppenbar att rättsstaten sargas vilket är än mer allvarligt för såväl rovdjursstammen som för synen på rättsstaten i övrigt.

Naturvårdsverkets bedömning att lodjuret ska ges ett mer stabilt fotfäste söder om Mälardalen@Vänern kan ifrågasättas. I län som Västmanland, Örebro och Värmland ses en tydlig tendens att arten börjar stanna upp i sin utveckling. Detta beroende på att tillgången på matvilt tryter. Resultatet genom denna överrepresentation av lodjur har i många bygder resulterat i viltdöda skogar. En art har alltså ohämmat fått utbreda sig på andra arters bekostnad. Detta är knappast en utveckling som är förenligt med en biologisk mångfald. Med rätta har därför jägarkåren och naturvårdsvännerna reagerat kraftigt mot den släpphänthet som finns på det här området.

Naturvårdsverkets agerande i den här frågan ter sig något märkligt. Utifrån en framtoning av lyssnande och dialog tas beslut som upprör hela naturvårds- och jägarsverige. Enligt min uppfattning måste beslut av den här arten fattas på saklig grund, för att kunna uppnå ett förtroendefullt utbyte. Dialogen mellan berörda parter där lokala och regionala aktörer ges ett reellt inflytande är direkt nödvändig för att uppnå såväl förståelse som acceptans. De "diktat" som nu Naturvårdsverkets agerande uppfattas som är direkt skadliga för en aktiv rovdjurspolitik i Sverige och bör därför omprövas.

Mina frågor till miljöministern är:

1.Vilka åtgärder avser jordbruksministern att vidta för att svensk rovdjurspolitik ska få acceptans hos berörda aktörer i samhället?

2.Vilka åtgärder avser jordbruksministern att vidta för att enskilda arter inte ska ges rätten att ohämmat öka på bekostnad av andra arter inom särskilda områden i landet?