likvärdiga betyg

Interpellation 2003/04:529 av Nilsson, Ulf (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2004-05-19
Anmäld: 2004-05-19
Besvarad: 2004-06-14
Sista svarsdatum: 2004-06-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 maj
Interpellation 2003/04:529
av Ulf Nilsson (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om likvärdiga betyg

Hösten 2003 lämnade Skolverket en redovisning om nationella prov och betyg till regeringen. Där framkom att betygen i den svenska skolan inte sätts på ett likvärdigt och rättvist sätt. Nu har mer än ett halvt år gått, och många väntar på att Utbildningsdepartementet ska ta ett initiativ för att rätta till bristerna.

En förutsättning för att en elev ska få det stöd han eller hon har rätt till i skolan är att elevens resultat blir korrekt utvärderade. Varje elev som skickas vidare genom skolan med endast på papperet godkända betyg luras på sin rätt till stöd. Betygen är också viktiga i utvärderingen av skolans och lärarnas arbete. Slutligen ligger betygen till grund för urvalet vid antagning till gymnasieskola och högskola. Det borde vara en självklar prioritering att arbeta för att betygen sätts på ett likvärdigt och rättvist sätt.

I Skolverkets redovisning framkom att många elever inte gör de nationella proven eller bara gör delar av proven. Fullständiga provresultat finns endast för drygt två tredjedelar av grundskoleeleverna i urvalet och i gymnasiet är bortfallet ännu större. Det nationella provet ska naturligtvis inte avgöra en enskild elevs hela betyg, men proven ska vara ett stöd för läraren när han eller hon bedömer sina elevers prestationer. Därför är det anmärkningsvärt att Skolverket rapporterar att ungefär en fjärdedel av eleverna har slutbetyg som avviker från provbetygen i svenska, engelska och matematik. När skillnaderna är så stora tyder det på att felaktiga betyg blivit satta.

Det kanske allra mest oroande är att variationen mellan skolor är mycket stor när det gäller hur nära man ligger provresultaten vid betygssättningen. Eleverna har anledning att känna stor oro för likvärdigheten och rättvisan i prov- och betygssystemet.

Riksrevisionen utför för närvarande en granskning som snart väntas vara klar. Det är utmärkt, eftersom det behövs en noggrann undersökning av om betygen motsvarar de krav som betygskriterierna anger. Riksrevisionen ska dock inte ta upp gymnasieskolan i sin granskning, och det borde därför finnas anledning för regeringen att själv initiera en utredning om de nationella proven och betygen i gymnasieskolan.

Betygen ska sättas på likvärdiga grunder över hela landet. Därför har Folkpartiet lämnat ett antal förslag för att stärka likvärdigheten i betygssättningen. Vi föreslår att de nationella proven verkligen används för att skapa jämförbarhet mellan skolorna vid betygssättningen och att Skolverket skärper kontrollen av att proven genomförs och skickas in. Dessutom menar vi att externa examinatorer skulle vara en möjlighet att stärka likvärdigheten och därmed också rättssäkerheten för eleverna. Därför har vi föreslagit att ett geografiskt begränsat försök med externa examinationer genomförs. En extern examination kan ligga till grund för hela eller delar av elevens betyg, och examinatorerna kan vara statliga inspektörer eller lärare från andra skolor. Med en utomstående bedömare kan man få mer tillförlitliga data om hur väl eleverna lyckas och samtidigt större möjligheter att rikta resurser dit de bäst behövs.

Med anledning av uppgifterna om bristande likvärdighet i betygssättningen vill jag ställa följande fråga till utbildningsministern:

Avser utbildningsministern att vidta några åtgärder för att stärka likvärdigheten i det svenska betygssystemet?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2003/04:529

Webb-tv: likvärdiga betyg

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2003/04:127 Måndagen den 14 juniProtokoll 2003/04:127 15 § Svar på interpellation 2003/04:529 om likvärdiga betyg

Protokoll från debatten

Thomas Östros (S)

Anf. 59 Thomas Östros (S)

Herr talman! Ulf Nilsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka likvärdigheten i det svenska betygssystemet. Rättvisa och likvärdiga betyg är en grundbult i ett rättssäkert skolsystem. En rättvis betygssättning innebär att det betyg en elev fått i ett visst ämne eller en viss kurs ska visa elevens kunskaper och färdigheter enligt de mål och betygskriterier som anges i kursplanen. En likvärdig betygssättning innebär att måttstocken för att bedöma eleverna är densamma. När det nuvarande betygssystemet infördes 1994 utformades nationella betygskriterier för betygen Godkänd och Väl godkänd. För att stärka likvärdigheten i bedömningen infördes betygskriterier även för betyget Mycket väl godkänd från den 1 juli 2000 samtidigt som de reviderade kursplanerna för grundskolan och gymnasieskolan trädde i kraft. Grundläggande för en rättssäker och likvärdig betygssättning är att de som sätter betygen och som utfärdar betygsdokumenten, det vill säga lärare och rektorer, har tillräckliga kunskaper för att kunna tillämpa kursplaner, betygskriterier och andra bestämmelser på avsett sätt. Riksrevisionen har nyligen publicerat en rapport om statens insatser för likvärdiga betyg i grundskolan. I rapporten konstateras att det finns brister när det gäller likvärdigheten i betygssättningen mellan skolor. Riksrevisionen rekommenderar bland annat att huvudmannens ansvar tydliggörs och att ytterligare insatser görs för att få till stånd en ökad professionell samverkan. Redan 1999 gav regeringen Skolverkets kvalitetsgranskningsnämnd i uppdrag att granska hur betygssättning och bedömning genomfördes i den kommunala skolan och i fristående skolor. Dessa granskningar, liksom rapporter från Skolverkets inspektioner, visar att det finns brister i vissa skolors och i vissa kommuners sätt att hantera betygen. Regeringen gav av dessa skäl Skolverket i uppdrag att arbeta med kompetensutveckling på de områden som belystes i inspektörernas rapport. Bland annat gav verket 2001 ut ett kommentarmaterial, Bedömning och betygssättning , som fått stor spridning. Uppdraget överfördes till Myndigheten för skolutveckling vid delningen av myndigheterna och ska slutredovisas i november i år. Åtgärder som genomförts hittills är bland annat att presentera goda exempel på systematiskt arbete med betygsfrågorna. Den rapport om nationella prov och betyg som Ulf Nilsson hänvisar till i sin interpellation togs fram på uppdrag av regeringen av Skolverket. Frågan om ifall det finns behov av ett utökat provuppdrag bereds för närvarande i Utbildningsdepartementet. Årligen ges 14 obligatoriska nationella prov i gymnasieskolan. Via provbank erbjuds ytterligare 14 frivilliga prov. Vidare pågår utvecklingsarbete med ytterligare 13 provbanksprov. De nationella proven ger alla elever en möjlighet att visa sina kunskaper på ett väl genomarbetat prov, lika för alla. Ett grundläggande syfte är att ge läraren stöd i sin betygssättning. Ett enskilt prov kan dock inte täcka allt som läraren har att bedöma. Även elevernas prestationer under lektioner och vid andra bedömningssituationer ska ligga till grund för betyget. Att låta resultatet på ett enstaka nationellt prov bilda hela underlaget för betygssättning är inte att göra en allsidig bedömning av en elevs kunskaper. Regeringen har nyligen föreslagit att ett system med ämnesbetyg införs i gymnasieskolan från den 1 juli 2007 (prop. 2003/04:140 Kunskap och kvalitet - elva steg för utveckling av gymnasieskolan ). Viktiga utgångspunkter har varit den kritik som framkommit bland annat i kvalitetsgranskningen. De genomförandeinsatser som ett system med ämnesbetyg kräver kommer att ge ytterligare möjligheter till sådana professionella samtal som Riksrevisionen föreslår om utbildningens kärna, lärande och kunskapsutveckling samt om kunskapsbedömning och betygssättning. Rättssäkerheten i ett system är beroende av att det tillämpas korrekt. Skolverkets nya roll med en förstärkt utbildningsinspektion är viktig. Som ett led i sitt arbete har också verket tagit fram en utmärkt handlingsplan för att stärka en rättvis och likvärdig betygssättning. Där ingår bland annat att ta fram kommentarmaterial som stöd för lärares bedömning och betygssättning och ett material för det lokala arbetet med styrdokumentet samt information som förtydligar lärarnas och skolledarnas myndighetsutövande roll vid utfärdande av betyg. Skolverket kommer också att stärka de nationella provens betygsstödjande roll genom anvisningar som ökar möjligheten till jämförelser av provresultat mellan elever och skolor. Vid sina inspektioner kontrollerar verket nu hur skolan kvalitetssäkrar betygssättningen. Inspektionerna kommer också att utgöra underlag för fördjupade utredningar, till exempel för att granska underlag för betygssättning. Uppföljningssystemet ska på ett mer systematiskt sätt ge underlag för att snabbt återkoppla avvikelser till berörd skola. En nationellt likvärdig skola är själva kärnan i vår strategi för att stärka den svenska skolans kvalitet. Kvalitetsredovisningen har en central roll för att följa upp och utvärdera skolans resultat. Kraven på kvalitetsredovisning bör tydliggöras. Regeringen kommer inom kort att ge Skolverket i uppdrag att ta fram och fastställa föreskrifter för kvalitetsredovisning inom skolväsendet. Hur såväl skolan som kommunen kvalitetssäkrar betygssättningen och bedömningen bör enligt min uppfattning framgå av kvalitetsredovisningen. Sammantaget anser jag därför att regeringen och myndigheterna på skolområdet vidtar omfattande åtgärder för att stärka likvärdigheten i det svenska betygssystemet.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 60 Ulf Nilsson (Fp)

Herr talman! Jag ska be att få tacka utbildningsministern för svaret. Jag hör att utbildningsministern har samma uppfattning som jag om att rättvisa och likvärdiga betyg är en grundbult i ett rättssäkert skolsystem. Dessutom vill jag gärna betona att rättvisa betyg är viktiga för att man ska kunna garantera eleven den kunskapsrätt som han eller hon har. Varje elev som skickas vidare genom skolan med på pappret godkända betyg men inte i verkligheten luras på sin rätt till stöd. När jag skrev min interpellation hade Skolverket lämnat en redovisning som visade många brister. Jag uppskattar att ministern har tagit initiativ till redovisningen, men den visade många brister när det gäller betygssystemet. Det fanns endast fullständiga provresultat för två tredjedelar av grundskoleeleverna. I gymnasiet var bortfallet ännu större. En fjärdedel av eleverna hade slutbetyg som avvek från de nationella proven. Strax efter att jag hade skrivit interpellationen lämnade Riksrevisionen sin granskning av grundskolebetygen. Tyvärr stärker den granskningen den negativa bilden. Vi som är bekymrade över hur betygen sätts i Sverige verkar ha ännu mera rätt än vad vi kunde befara. Riksrevisionen säger att betygssättningen i Sverige inte är likvärdig. Staten har inte skapat tillräckliga förutsättningar för skolornas arbete med betygssättningens likvärdighet. Enligt Riksrevisionen har varken regeringen eller Skolverket tydliggjort huvudmännens och rektorernas ansvar. Det finns brister i statens stöd till skolorna. Det är också brister i uppföljning och kontroll. Det här är verkligen väldigt illa. Naturligtvis ska betyg stå för samma saker, oavsett var i en kommun eller var i landet en elev går i skolan. Herr talman! Hela diskussionen om betyg och nationella prov under de sex år som jag har varit i Sveriges riksdag har varit väldigt svajig från regeringens och skolmyndighetens sida. För några år sedan ville till exempel Skolverket avskaffa betygsgränserna på de nationella proven men backade efter massiv kritik. Först för tre eller fyra år sedan backade regeringen och gick med på att nationella prov skulle genomföras på samma dag i hela landet. Det var ju bra även om det fortfarande, som alla vet, finns problem med att proven ligger ute på nätet långt före provtillfället. Den socialdemokratiska partikongressen fattade ett principbeslut om att avskaffa betygen som urvalsinstrument. Efter alla de här turerna med oklarhet om hur regeringen ser på sakerna är det naturligtvis glädjande att utbildningsministern säger att han tar problemet med en pålitlig betygssättning på allvar. Men nu återstår det att se handling bakom orden. Riksrevisionen föreslår till exempel att nationella prov genomförs i fler ämnen. Det tycker vi i Folkpartiet är ett bra förslag. Även lärare i ämnen som samhällskunskap, fysik och så vidare skulle behöva ett större stöd för sin betygssättning. Jag skulle gärna höra utbildningsministern kommentera hur han ser på fler nationella prov. Folkpartiet har, som jag nämnde i min interpellation, föreslagit att vi även i Sverige skulle pröva något som många andra länder har, nämligen ett system med externa examinatorer, att en utomstående bedömare får vara med vid betygssättningen. Det tror vi skulle leda till större likvärdighet och många fördelar i bedömningen.

Thomas Östros (S)

Anf. 61 Thomas Östros (S)

Herr talman! Jag delar Riksrevisionens syn på brister i betygssättningen. Det har också varit min ingång i skolpolitiken sedan jag fick ansvar för den att stärka den nationella kvalitetsgranskningen. Där ingår också att stärka granskningen av betygssättningen. Jag häpnar när jag tittar på hur det gick till när man införde det nya betygssystemet, det som den borgerliga regeringen arbetade med, inte relativa betyg utan betyg satta efter kunskapsmålen. Man tog inte alls på allvar, tycker jag, de insatser som måste göras nationellt för att få ett sådant betygssystem att fungera. Nu har vi börjat få i gång insatserna sedan vi bildade det nya Skolverket. De lade en handlingsplan redan flera månader innan Riksrevisionen kom med sina förslag och som låg väl i linje med Riksrevisionen. Det är rätt väg att gå, att stärka kommentarmaterialet och att stärka stödet till lärarna att göra sin betygssättning bra. Vi har sedan flera år tillbaka en vidareutbildning för att stärka lärarnas möjligheter att klara av en betygssättning på rättvis grund och, vilket inte är minst viktigt, vi kommer vid de inspektioner som görs från statens sida via Skolverket också att följa upp betygssättningen. Det tror jag är ett mycket verksamt instrument att se till att få ökad rättvisa i betygssättningen. Det är naturligtvis lätt för mig att kritisera både Ulf Nilsson och andra för att inte ha drivit den frågan tillräckligt mycket tidigare. Nu gäller det att se till att det blir en verksam förändring. Jag tror också att nationella prov är ett sätt att se till att få ett betygssystem som strävar mot jämförbarhet och likvärdighet. Sverige är ju tämligen unikt på det området. Det märker jag när jag träffar mina kolleger inom OECD. Vi har en större ambition än de flesta andra länder att ha nationella prov. I Norge inför man försiktigt någonting liknande om något år. I Danmark för man diskussioner om huruvida man skulle kunna tänka sig ha något sådant. Här har vi en lång tradition av det. Det innebär att man får en värdemätare av hur betygssättningen ser ut. Jag utgår ifrån att ett tufft och aktivt skolverk snabbt är framme och påpekar om man ser väldigt stora och svårförståeliga avvikelser mellan resultat i nationella prov och betygssättningen i en kommun. Så måste det vara. Jag är öppen för en diskussion om huruvida det behövs fler nationella prov. Det ser jag mer som en professionell fråga, inte som en fråga av politisk brännhet valör. Den frågan bereds nu. Vi har diskussioner med våra myndigheter och med professionella för att se om det är en väg att komma framåt. De nationella prov vi har i Sverige har ju varit så skickligt utformade att de också har bidragit till pedagogisk utveckling. Det ska vi vara stolta över. Vi är tämligen världsunika i att ha nationella prov som inte bara försöker bedöma det enklaste utan verkligen försöker fånga vad våra ungdomar har tillägnat sig för färdigheter och kunskaper. Rättvis betygssättning är en grundläggande fråga för trovärdigheten, särskilt när betyg sedan används som ett urvalsinstrument till högre utbildning. Det är därför oerhört viktigt att vi arbetar starkt nationellt med inspektion och med stöd till lärarna för att se till att få ökad rättvisa och likvärdighet.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 62 Ulf Nilsson (Fp)

Herr talman! Jag uppskattar som sagt att utbildningsministern säger sig ta de här frågorna på allvar. Jag uppskattar också om Skolverket får fortsatt uppdrag att verkligen jobba på allvar med att bedöma hur betygssättningen går till. Uppenbarligen är det väldigt stora brister nu. Det är som sagt väldigt dålig överensstämmelse mellan de nationella proven och de betyg som sätts. Utbildningsministern sade i sitt första anförande att ett enskilt prov inte ska vara avgörande, och det är ju självklart. Det är inte det som är det nationella provets roll utan att se nivån på gruppen, klassen, eleverna. Självklart ska inte ett enskilt prov vara avgörande; det tror jag inte att någon som jobbar med utbildning menar. Trots att utbildningsministern säger sig ta detta på allvar finns det dock en hel del frågetecken. Jag uppfattar en försiktig öppning om att han överväger nationella prov i fler ämnen, och det tror jag verkligen är angeläget. Vi har en lång rad tunga ämnen där man i dag inte har den typen av material för jämförelse. Men sedan fick jag inget svar på om utbildningsministern också är öppen för att pröva detta med externa examinatorer, något som man har på internationella gymnasier på sina håll men som vi annars inte alls har i Sverige. Det tror jag vore ett väldigt bra sätt. Dels skulle det kunna skapa ett lite mer avspänt förhållande mellan lärare och elever eftersom läraren då inte ensam sätter betyget, dels skulle det formalisera och tvinga fram det som Riksrevisionen efterlyser, nämligen att man samarbetar med utomstående. Externa examinatorer skulle kunna vara antingen lärare från andra skolor eller lärare som är anställda av Skolverket. Det skulle vara intressant att höra hur utbildningsministern ser på det. Ett annat frågetecken för mig är de nya ämnesbetygen. Folkpartiet tycker att det är väldigt bra att vi får ämnesbetyg i stället för kursbetyg i gymnasieskolan, men jag ställer mig verkligen frågan hur dessa ämnesbetyg ska kunna sättas på ett vettigt sätt när vi fortfarande har kvar kursindelningen. Jag vet att regeringen talar om att man ska se över kursplanerna, men i stora drag kommer ändå den här kurssplittringen att vara kvar. Jag är allvarligt oroad, herr talman, för att de nya ämnesbetygen i regeringens tappning med en massa splittrade kurser snarare kommer att minska likvärdigheten i betygssättningen än öka den. Det är alltså en tredje fråga, om ministern orkar och hinner med: Hur kombinera ämnesbetyg med ett kursutformat gymnasium?

Thomas Östros (S)

Anf. 63 Thomas Östros (S)

Herr talman! Jag är glad att Ulf Nilsson ansluter sig till min linje när det gäller att hävda likvärdigheten i betygssättningen. Jag tycker att det är en väldigt viktig nationell fråga. Det får naturligtvis inte genomföras så att vi tar bort det lokala ansvaret för undervisning och betygssättning, men vi måste få mer av inspektion och stöd till lärarna för att få en bra betygssättning. Det är en viktig myndighetsutövning att sätta betyg. Här måste vi få en ökad rättvisa. Sedan har Ulf Nilsson ett par olika förslag, bland annat om externa examinatorer. Jag är inte säker på att det är det som är modellen. Vår modell med nationella prov är, menar jag, en mer effektiv modell - att få en avkänning av hur kunskapsläget ligger i landet. Det är någonting som de flesta andra länder inte har någonting i närheten av. Det bör vara ett sätt att också känna av huruvida betygssättningen ligger på en rimlig nivå eller inte. Det finns ju en del oroande tendenser också, exempelvis att fristående skolor med stor andel obehöriga lärare tenderar att få ett högre betygsutfall utan att ha fått bättre resultat. Detta är naturligtvis också frågor som en utbildningsinspektion aktivt måste titta efter: att obehöriga lärare möjligen sätter högre betyg än behöriga lärare trots att kunskaperna inte är bättre. Jag menar att vi ska fortsätta den här vägen - fortsätta med Skolverkets nya roll och fortsätta med stödvägen. Sedan ska vi naturligtvis reformera betygssystemet så att det är ett betygssystem som uppfattas som rimligt och rättvist. Jag menar att ämnesbetyg är ett mycket bättre sätt att betygssätta människors kunskapsutveckling än att betygssätta varje kurs för sig oberoende av varandra. Kunskaper fungerar ju så att de läggs ovanpå varandra, att man har en progression i kunskapsutvecklingen. Elever får inte uppfatta det som att om man trampar snett på en större kurs i första årskuren på gymnasiet så är det kört, utan det handlar om tre års studier och utveckling i de ämnena. När vi går igenom kursplanerna inför den nya gymnasieskolan ska Skolverket naturligtvis också ta hänsyn till att vi går över till ett ämnesbaserat betygssystem. Då får man se över hur kurserna passar i varandra och hur den här kunskapsprogressionen framhävs i sättet att beskriva kursernas innehåll. Det tror jag är ett bra sätt att också reformera kursinnehållet i en ny, modern gymnasieskola.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 64 Ulf Nilsson (Fp)

Herr talman! När det gäller ämnesbetyg vill jag än en gång säga att vi i Folkpartiet vill ha ämnesbetyg. Vi tror dock inte att det är så lätt att kombinera ämnesbetyg med en kursutformad gymnasieskola, och därför vill vi helt enkelt ha långa ämneskurser där man får terminsbetyg och slutbetyg. De kurserna ska kunna se lite olika ut beroende på vilken utbildning man går. Själva idén att betyget ska spegla vad man kan och vad man har uppnått när man slutar skolan, inte vad man kunde två eller tre år tidigare, är förstås alldeles riktig. Jag är dock orolig för att kombinationen av de här svårförenliga sakerna, ämnesbetyg respektive uppsplittring i småkurser, kommer att ställa till stora svårigheter i betygssättningen. Annars är det inte så lätt att riktigt hitta vad som konkret kommer att hända annat än att det kommer att bedrivas ett arbete, och det är ju bra. Både lärarkåren, eleverna och många andra har länge varit medvetna om de här bristerna i betygssättningen, och jag tror att det är väldigt många som vill höra att utbildningspolitiker med makt vill göra något konkret för att öka rättvisan i betygssättningen. Därför finns det fortfarande, även om jag uppskattar en del av det utbildningsministern här säger, många frågor som jag skulle ha velat ha tydligare svar på. Vad ska man till exempel göra för att se till att de nationella proven verkligen genomförs, att de verkligen skickas in? Och blir det några fler nationella prov? Tydligen fanns det inget intresse för någon form av extern examination och bedömning.

Intressenter

Frågeställare

Ulf NilssonFP

Besvarad av

Thomas ÖstrosSocialdemokraterna