Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

lekmannaövervakare

Interpellation 2004/05:162 av Marcelind, Ragnwi (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-11-18
Anmäld
2004-11-18
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2004-11-25
Sista svarsdatum
2004-12-02
Besvarad
2004-12-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 november

Interpellation 2004/05:162

 av Ragnwi Marcelind (kd) till justitieminister Thomas Bodström om lekmannaövervakare

Lekmannaövervakare har en mycket viktig uppgift i samhället. Framgången för en frigiven brottsling hänger på vad som händer den närmaste tiden efter frigivningen. Därför är det angeläget med en övervakare som kan stödja den som villkorligt frigivits eller som dömts till skyddstillsyn i olika praktiska frågor. Övervakaren ska också vara en positiv förebild som finns tillgänglig dygnetrunt. Han eller hon ska delta i den sociala gemenskapen och även utöva kontroll. Uppgiften är att fungera som ett stöd för den dömde i arbetet med att skapa en normal livssituation och ett liv utan kriminalitet.

Av frivårdens klienter får inte ens hälften en lekmannaövervakare eftersom det råder brist på sådana i dag. Endast 44 % av klienterna hade en övervakare år 2003, vilket innebär en minskning med 4 % under en femårsperiod. I snitt har varje övervakare kontakt med 1,3 klienter, en siffra som ökat sedan 1997. I Göteborg saknar hundratals brottslingar som dömts till skyddstillsyn eller som är villkorligt frigivna personlig övervakare. Det finns många orsaker till detta, men några av de viktigare tror jag är ineffektiva administrativa system och en alltför låg ersättning. Den ersättning som betalats ut till lekmannaövervakare sedan år 2001 är 400 kr i månaden varav 150 kr är skattepliktiga. Resten av beloppet ska användas till den frivårdsdömdes aktiviteter. Detta är en dålig ersättning för ett så viktigt uppdrag. Många lekmannaövervakare betalar i praktiken ur egen ficka för att utföra sitt uppdrag.

Kriminalvårdens undersökningar med fokus på internernas bakgrund och sociala förhållanden visar att de intagna har en omfattande problematisk bakgrund. Alltfler dömda har psykiska problem vilket kräver specialkunskaper hos den personlige övervakaren. Tre år efter avtjänat straff har 35 % av de dömda återfallit i brott. Av de som döms för narkotikabrott återfaller mellan 60 och 70 % i brott inom tre år efter avtjänat straff. Kriminalvårdens möjligheter att rehabilitera den intagne måste bli bättre. Verksamheten måste inriktas på att den dömde inte ska återfalla i brott och där har övervakaren en stor betydelse. Trots detta så nämns inte övervakarna och deras arbete i budgetpropositionen, vilket är anmärkningsvärt.

Trots allt som skett inom kriminalvården på senare tid så görs som bekant besparingar inom detta område. Frivården i Sverige har ett sparbeting på 10 %. Vissa områden drabbas av minst 15 % i sparkrav. Detta innebär att personal måste sägas upp.

Två tredjedelar av de som övervakas har dömts till skyddstillsyn. På grund av sparkrav och personalbrist inom frivården läggs mer och mer av arbetet med dessa över på lekmannaövervakarens ansvar. I dag finns ingen forskning i Sverige som visar på vilka resultat som övervakarinstitutet ger. Trots detta så är alltfler som dömts till skyddstillsyn helt och hållet hänvisade till den hjälp och det stöd som lekmannaövervakaren ger.

Mina frågor till ministern är:

Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att stärka lekmannaövervakarens ställning och ombesörja att fler av våra dömda får en övervakare?

Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att utreda lämpligheten i och framtida risker med att de som döms till skyddstillsyn i huvudsak överlämnas i övervakarens omsorg?

Vad avser ministern att göra för att inte lekmannaövervakarinstitutet ska förlora sin ställning i besparingstider?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:162, lekmannaövervakare

Interpellationsdebatt 2004/05:162

Webb-tv: lekmannaövervakare

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)
Anf. 76 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Ragnwi Marcelind har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att stärka lekmannaövervakarens ställning och ombesörja att fler av våra dömda får en övervakare, vad jag avser att vidta för åtgärder för att utreda lämpligheten i och framtida risker med att de som döms till skyddstillsyn i huvudsak överlämnas i övervakarens omsorg och vad jag avser att göra för att inte lekmannaövervakarinstitutet ska förlora sin ställning i besparingstider. Inledningsvis vill jag framhålla att jag helt delar Ragnwi Marcelinds uppfattning att lekmannaövervakare och andra frivilliginsatser har en mycket viktig uppgift i samhället. Lekmannaövervakarnas insatser med att exempelvis stärka den dömdes sociala nätverk, skapa nya fritidsintressen och i övrigt vara ett stöd för den dömde kan inte värderas högt nog. Det är ett mycket viktigt komplement till det professionella stöd som ges av kriminalvårdens personal. Alla dömda som ska stå under övervakning tilldelas en övervakare som är tjänsteman vid den lokala frivården. För många dömda kan en lekmannaövervakare utses som komplement till den handläggande tjänstemannen i de delar som inte utgör myndighetsutövning. Det är frivården som beslutar om lekmannaövervakare ska utses och vilka uppdrag han eller hon ska ha i det enskilda fallet. För många dömda kan en stor del av kontakten under övervakningstiden skötas av en lekmannaövervakare som ofta har möjlighet till tätare kontakter med personen och som i högre grad finns tillgänglig även efter kontorstid. För dömda som är särskilt krävande kan det däremot vara direkt olämpligt med en lekmannaövervakare. För dessa sköts hela övervakningen av frivårdens tjänstemän. Jag ser i dagsläget ingen anledning att ändra på detta system. Precis som Ragnwi Marcelind är inne på är det svårare att rekrytera lekmannaövervakare i storstadsregionerna. De flesta lekmannaövervakare är medlemmar i Riksförbundet för Frivilliga Samhällsarbetare (RFS). RFS och kriminalvården har på lokal och central nivå ett nära och väl fungerande samarbete för att öka nyrekryteringen och förbättra utbildningen och stödet till lekmannaövervakare. Regeringen har under en rad av år framhållit vikten av att samverkan mellan kriminalvården och ideella organisationer utvecklas. Bland annat har det på regeringens initiativ byggts upp ett system för bidragsstöd till ideella föreningar inom kriminalvårdens område. Riksförbundet för Frivilliga Samhällsarbetare är den organisation som får merparten av dessa bidrag. Enligt kriminalvården har samverkan med ideella organisationer utvecklats mycket positivt. Det är mycket glädjande. För att ytterligare stödja utvecklingen kommer regeringen i regleringsbrevet för 2005 att besluta om en utökning av det ekonomiska stödet till frivilligorganisationer inom kriminalvårdens område.
Ragnwi Marcelind (Kd)
Anf. 77 Ragnwi Marcelind (Kd)
Herr talman! Tack, Thomas Bodström, för svaret! Det är inte utan att jag måste få erkänna, herr talman, att jag tycker att det är lite roligt att få debattera med Thomas Bodström igen. Jag har saknat de heta debatter som vi har haft ibland i olika frågor. Bakgrunden till den här interpellationen är att jag deltog i en konferens med frivilliga samhällsarbetare och fick en del intryck av hur det ser ut i verkligheten med övervakarsystemet, den verklighet som tydligen inte justitieministern alls är medveten om, i alla fall inte om man får tro svaret på den här interpellationen. Men det kanske är så att någon tjänsteman har skrivit ut svaret och att justitieministern inte haft tid att kontrollera det innan det gick i väg. Jag tycker dessutom inte att svaret ger svar på mina frågor om vad vi ska göra för att stoppa nedskärningarna som görs inom frivården. Trots allt som har skett inom kriminalvården under det senaste året görs det helt otroligt ändå besparingar. Frivården i Sverige har ett besparingsbeting på 10 %, och för vissa områden innebär det ett sparbeting på omkring 15 %. Det innebär att personal måste sägas upp, och mer och mer av arbetet med dem som är dömda till skyddstillsyn, och det är inte mindre än två tredjedelar av alla som övervakas, läggs över på lekmannaövervakarens ansvar. Thomas Bodström skriver i svaret att alla dömda som ska stå under övervakning ska tilldelas en övervakare som är tjänsteman. Jo visst, på papperet är det så. Men i verkligheten har detta blivit en teknisk finess. När alla papper är färdigskrivna sker själva övervakningsjobbet och kontakterna med den frivilligarbetare eller lekmannaövervakare som har tilldelats den dömde. Frivårdens representant träffar klienten en-tre gånger. Det här skulle Thomas Bodström själv kunna ta reda på om han talade med dem som jobbar i frivården runtom i landet. För mig ger det här oroande signaler om rättssystemet. Vi vet båda att alltfler döms till någon form av skyddstillsyn. Därmed ska de ha en övervakare som är noga med att följa upp minsta lilla tillfälle som den dömde inte kommer till det bestämda mötet. Att lägga över allt detta ansvar på en lekmannaövervakare är inte godtagbart. Dessutom vet vi att det ofta är släktingar som ställer upp som lekmannaövervakare till klienten. Att det i dag dessutom är väldigt svårt att få tag i lekmannaövervakare gör inte saken bättre. Jag skulle vilja veta om Thomas Bodström verkligen har satt sig in i denna problematik, eller om detta bara är ytterligare en tickande bomb som framöver kommer att brisera utan att det är någon som har velat hörsamma frivårdens signaler. Dessutom vet vi i dag att det inte finns någon som helst forskning i Sverige som visar vilka resultat som övervakningsinstitutet ger. Trots att alltfler döms till skyddstillsyn och i dagsläget helt och hållet blir hänvisade till den hjälp som de kan få av stödet från lekmannaövervakaren finns det inga utvärderingar och ingen forskning på detta område. Jag skulle vilja att Thomas Bodström i sitt kommande svar till mig utvecklar sina tankar kring den här frågan. Jag känner att det här är en stor fråga. Det är alltså en rättssäkerhetsfråga. Och det är ett problem som vi kommer att stå inför och som kan få oerhört stora konsekvenser om man inte vidtar åtgärder när problemet så att säga är i sin linda.
Thomas Bodström (S)
Anf. 78 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag tycker också att det är roligt att få debattera med Ragnwi Marcelind. Svaren är självklart från mig även om jag samarbetar med medarbetare. Så är det alltid. Detta är ett väldigt viktigt institut. Jag kan också konstatera att vi liksom vid tidigare debatter är ganska överens. Det som jag tänker på är förstås hur viktigt det är med den här delen av kriminalvårdens arbete. Nu är det här en del som ligger inom kriminalvården, och jag ska inte gå in i detalj på hur det ska styras. Vi ska inte heller ha en budgetdebatt. Men det förtjänar ändå att sägas att trots väldigt stora anslag under de kommande åren måste också kriminalvården arbeta med effektiviseringar. Men det tror jag att vi är helt överens om. Men jag ska inte gå in i detalj på hur man genomför dessa. Det finns ändå positiva saker när det gäller lekmannaövervakare. Detta har ökat. Jag vet att det procentuellt inte har ökat. Men antalet lekmannaövervakare har ökat från 5 870 till 6 210. Det är alltså en ökning med ca 350. Det är väldigt positivt, och det är en viktig del i detta. Frivårdens arbete kommer ibland i skymundan. Därför är det bra att vi får en möjlighet att debattera den här. Jag har just varit ute i frivården. Senast i fredags var jag uppe i Luleå, och för ett par veckor sedan var jag i Sollentuna. Jag känner därför väl till frivårdens arbete. Det är i och för sig ingen nyhet för mig eftersom jag tidigare arbetade som advokat och då kom i kontakt med den. Det är viktigt att man lyfter fram frivårdens arbete. Jag tror inte att man ska rycka loss frivården från den övriga kriminalvården eftersom den är en så viktig integrerad del av kriminalvården. Sedan kan saker och ting alltid göras bättre. Med dessa anslagshöjningar och med den effektivisering som nu sker, till exempel från 37 myndigheter till 1 myndighet, tror jag att man kan frigöra ytterligare medel för det som verkligen är kärnarbetet inom kriminalvården. Och det här är en viktig del, det är ingen tvekan om det. Det kan vara ett avgörande steg mellan att en person återfaller i brott eller att personen i fråga klarar sig. Det gäller naturligtvis både frivårdens arbete, kanske primärt, och lekmannaövervakaren som ett bra komplement. Jag tycker inte att vi har några skilda uppfattningar i fråga om ambitionen när det gäller detta. Sedan är det bara fråga om hur fort man kan genomföra saker och vilka förbättringar som man kan lova och i vilket tidsskede.
Ragnwi Marcelind (Kd)
Anf. 79 Ragnwi Marcelind (Kd)
Herr talman! Ursäkta mig, Thomas Bodström, men det där svaret tyckte jag var lite snömos, om jag får säga det ärligt. Verkligheten är att det finns ett sparbeting på frivården med 10 %, och för vissa delar av landet innebär det en besparing på 15 %. Vi vet också att inte ens hälften av frivårdens klienter har lekmannaövervakare utan bara 44 % därför att det inte finns några att få tag i. Det har blivit ett problem. Sedan säger Thomas Bodström att han har en god kontroll över hur det ser ut ute i landet. Det tycker jag är ganska anmärkningsvärt med tanke på att jag har deltagit i en konferens med frivilligarbetare från olika delar av landet. De berättade för mig att de redan den 20 december 2001 tillskrev Justitiedepartementet med en begäran om statlig utredning av alla frivilliga samhällsuppdrag - jag har den skrivelsen med mig - därför att de noterar att det finns brister i kontinuiteten av samhällets insatser för dessa personer och att de själva skulle önska att det blev en forskning och en utvärdering av vad övervakarinstitutet leder till, inte minst för deras egen skull så att de också ska kunna få den enorma insats bekräftad som det innebär att arbeta som lekmannaövervakare i dag. Vi har haft den här diskussionen tidigare när det gäller lekmannaövervakarnas arvoden som ligger på 400 kr varav 150 kr är skattepliktiga. Och vi vet att det inte ens leder till några biokvällar eller till någon godare middag. Regeringen säger att detta är en symbolisk summa för att visa att samhällsarbetaren har en viktig roll. Men i dessa sammanhang då vi kan se alltmer arbete för att slussa tillbaka klienter in i samhället måste detta arbete också uppvärderas på något sätt, inte minst när det gäller ersättningen. Jag har stått vid sidan om och sett en del lekmannaövervakare arbeta och vet att om man kan få rätt lekmannaövervakare till klienten kan det faktiskt innebära en fantastisk förändring i klientens liv när det gäller återanpassning till samhället, att skaffa sig lägenhet och att ta kontakt med arbetsförmedling eller företag för att skaffa sig en ny tillvaro. Såvitt jag förstod när jag var på denna konferens är det av och till svårt att rekrytera lekmannaövervakare. Då är det någon snäll moster, faster eller släkting som ställer upp därför att det måste finnas en övervakare. Den här personen har inte ens kraft att meddela och anmäla om personen inte kommer till de avtalade besöken. Detta tycker jag underminerar den säkerhet som vi ändå kräver av bland annat frivårdens klienter. I klienternas dom står det att dessa övervakare ska finnas med och att de ska mötas i de kontakter som ska vägleda klienterna under deras strafftid. Jag skulle vilja rekommendera Thomas Bodström att ta del av det brev som kommer från frivilliga samhällsarbetare och kanske fundera över om det inte finns anledning att göra en liten utvärdering av detta arbete och se vilka brister som finns. Det är en rekommendation i all välmening. När jag upptäckte detta kände jag nämligen en oro för att det kan bli konsekvenser längre fram som vi inte har beredskap för. Det vore väldigt tragiskt om frivården inte skulle ha möjlighet att ha detta övervakarsystem i vårt rättssamhälle, där vi inte tycker att människor ska sitta inlåsta, och om det skulle brista i förtroende hos allmänheten på grund av att vi inte har vidtagit nödvändiga åtgärder.
Thomas Bodström (S)
Anf. 80 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag tar gärna emot skrivelsen. Naturligtvis tar jag gärna del av den. Jag ska också svara dem som har skrivit till mig. Men för den skull har vi inte suttit passiva när det gäller att utveckla frivården. Vi har bland annat från Riksrevisionen fått en rapport som säger att det finns stora skillnader inte bara inom kriminalvården i stort - där kan man se väldigt stora skillnader på olika anstalter, vilket man nu arbetar med - utan också inom frivården och att det finns möjligheter att verkligen ta fram de riktigt goda exempel som finns inom frivården för att därigenom kunna utveckla verksamheten. Därför kommer vi i de regleringsbrev som det beslutas om denna vecka eller nästa vecka att ge uppdrag till KVS och BRÅ - detta för att kunna gå vidare med det här och ta fram de riktigt positiva saker som görs och för att kunna utjämna de skillnader som trots allt finns och som för övrigt finns i all verksamhet. Det är nu dags, och vi följer Riksrevisionens förslag när det gäller att se till att det här blir optimalt. Generellt sett gör, som jag sade, frivården ett väldigt bra arbete, men det finns inget som hindrar att arbetet kan göras bättre. Det här är faktiskt någonting som gäller inom hela kriminalvården, alltså att man kan göra många saker ännu bättre även om det också där generellt sett fungerar bra. Det är möjligt att sådana här saker borde ha gjorts för 10 eller 15 år sedan, men nu är det hög tid. Det är hög tid att frångå tron att allting löser sig bara man ger mera pengar. Det går att utveckla verksamheten till exempel på det sätt som vi nu ska göra. Sedan är det viktigt att kriminalvården och därigenom frivården också får ytterligare anslag, naturligtvis i konkurrens med alla andra delar i samhället. Det kommer man också att få under de närmaste åren, men vi måste bli bättre på att utveckla verksamheten. Vi har ett ansvar och försöker nu ta det ansvaret genom att ge uppdrag så att man kan effektivisera och förbättra den i och för sig generellt sett goda kunskap som redan finns. Men även det som är bra kan bli ännu bättre.
Ragnwi Marcelind (Kd)
Anf. 81 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! Jag har lite svårt att se hur man ska kunna anställa, eller i varje fall anlita, en massa övervakare utan att ha pengar. Det saknas ju hundratals frivilliga eller övervakare bara i Göteborg. Jag har också i dag varit i kontakt med frivården för att kolla upp några nya synpunkter som jag fått. Man säger att till exempel bara de ineffektiva administrativa systemen är ett stort hinder för att utveckla arbetet på ett bra sätt, så det behövs pengar också till det. Man kan liksom inte få fram folk och bra system utan att ha pengar, så allt handlar inte, Thomas Bodström, om effektivisering. I det här läget är det nog oerhört viktigt både att vi uppmuntrar övervakarna och de frivilliga samhällsarbetarna och att vi visar att vi har stor respekt för de insatser som de gör. När vi har stor respekt för de insatser som de gör vågar vi också utvärdera och granska deras arbete därför att det tål det. Jag ställer stenhårt upp på de insatser som de här människorna gör. Jag märker att vi båda, Thomas Bodström, är jätteförkylda i dag. Det är kanske därför som vi landar som vi gör här. Jag skickar med den skrivelse som kom till departementet redan för fyra år sedan och hoppas att jag slipper återkomma med ytterligare interpellationer på grund av att Justitiedepartementet inte vidtagit åtgärder när det gäller denna fråga.
Thomas Bodström (S)
Anf. 82 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Vi tackar för den skrivelse som här överräcks till oss. Jag vill också tacka för den här debatten. Ragnwi Marcelind har alldeles rätt i att det inte räcker med bara effektiviseringar. Men det räcker inte heller med bara anslagshöjningar. Vi ger alltså höjda ramanslag till kriminalvården om 1 miljard kronor de närmaste tre åren, men det räcker inte. För att nå det absolut bästa resultatet måste man arbeta både med höjda anslag och med effektiviseringar. På så sätt tror jag att detta kommer att utvecklas i en väldigt positiv riktning. Men en sak som vi inte har nämnt och som är väl värd att nämna - om detta har det rapporterats till mig från frivården när jag varit ute på besök - är kontakten med kommunerna. Där brister det; det är bara att medge det. På olika sätt måste vi från statsmakternas sida se till att den här kontakten blir bättre. Många gånger gör man ett fantastiskt arbete, men det brister i fråga om den ojämna inställning och kvalitet som finns i kommunernas arbete. Det har jag upplevt som det i dag största problemet. Även om vi gör de saker vi nu gör ska vi alltså inte tro att allting därmed är löst, utan vi har fortfarande ett stort ansvar gentemot alla de människor som arbetar med detta.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.