Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Legitimation för cytodiagnostiker

Interpellation 2007/08:50 av Ericson, Gunvor G (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-10-17
Anmäld
2007-10-17
Besvarad
2007-10-23
Sista svarsdatum
2007-10-31

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 17 oktober

Interpellation

2007/08:50 Legitimation för cytodiagnostiker

av Gunvor G Ericson (mp)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

I samband med riksdagens behandling av proposition 2005/06:43 Legitimation och skyddad yrkestitel den 8 februari 2006 behandlades även frågan om legitimation för yrkesgruppen cytodiagnostiker. Legitimation för cytodiagnostiker var inte föreslagen av den dåvarande regeringen. Ett enigt socialutskott (2005/06:SoU10) uttalade emellertid att yrkesgruppen cytodiagnostiker var kvalificerade för legitimation. ”De utför ett självständigt icke-delegerat diagnostiskt analysarbete. Cytodiagnostikerna signerar själv besvarade prover. De har således ett direkt ansvar för patientsäkerheten. Sammanfattningsvis anser utskottet att mycket talar för att cytodiagnostikerna uppfyller de krav som kan ställas på en yrkesgrupp för rätt till legitimation. Frågan om legitimation kräver emellertid ytterligare överväganden när det gäller sådant som t.ex. avgränsningsfrågor och övergångsbestämmelser. Enligt utskottet bör legitimationsfrågan utredas mycket skyndsamt. Detta kan ske genom den aviserade utredningen eller på annat lämpligt sätt. Regeringen bör därefter snarast återkomma till riksdagen.” Detta blev också riksdagens beslut.

Det bör också tilläggas att cytodiagnostikerna uppfyller alla de krav på legitimation som lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) uppställer.

Den dåvarande regeringen tillsatte därefter en särskild utredning som presenterade sitt betänkande den 20 februari 2007 (A2007/1789/HS). Utredaren konstaterade: ”I propositionen (2005/06:43) aviserades en utredning om hur behörighetsreglerna inom hälso- och sjukvåren skall utformas i framtiden. En skyndsam utredning av frågan om en särskild legitimation för cytodiagnostiker kan av tidsskäl inte göras inom ramen för en sådan utredning. Den särskilda utredning av frågan som nu gjorts visar emellertid att det inte finns något hinder mot att cytodiagnostikerna får en särskild rätt till legitimation. I promemorian föreslås därför att en sådan rätt skall införas från den 1 januari 2008.” (s. 1)

Den särskilda utredningen remissbehandlades under våren 2007. De allra flesta remissinstanser var klart positiva till legitimation för cytodiagnostikerna. Några sakliga skäl av betydelse har inte redovisats av de remissinstanser som var tveksamma eller avvisande till legitimation.

Ett viktigt skäl för legitimation är ökad patientsäkerhet. Cytodiagnostikerna analyserar och diagnosticerar framför allt cellprover för att upptäcka cancer. För att kunna göra det med hög säkerhet krävs både en lång och kvalificerad utbildning och betydande yrkeserfarenhet. Exempelvis utförs varje år ca 30 000 diagnoser på kvinnor med misstänkta förstadier till livmoderhalscancer. Det är en av de mest vanliga cancersjukdomarna hos kvinnor. Omkring 500 kvinnor insjuknar och 200 avlider varje år i denna sjukdom. För att ytterligare minska antalet insjuknande och avlidna krävs att analys- och diagnosarbetet förbättras. Det förutsätter att den yrkesgrupp som utför analyserna och sätter diagnoserna är högt kvalificerade.

I ett uttalande den 18 november 2006 sade socialminister Göran Hägglund bland annat följande: ”Den nya regeringen kommer att införa en nationell cancerplan. Var tredje nu levande person kommer att drabbas av cancer. Om tio år beräknas varannan att drabbas. Det är därför viktigt att vi i Sverige använder våra resurser på bästa möjliga sätt för att förebygga, tidigt upptäcka, förbättra vård och behandling och bedriver avancerad forskning när det gäller cancer.” (Pressmeddelande från Kristdemokraterna den 18 november 2006)

Särskilt viktigt i uttalandet är socialministerns betoning av att förebygga och tidigt upptäcka cancer. Det är just detta som cytodiagnostikerna gör. Därför är det viktigt med legitimation för cytodiagnostikerna eftersom beviljandet av legitimation är en mycket viktig metod för samhället att säkerställa att endast kvalificerad och för uppgiften utbildad personal utför analys- och diagnosarbetet.

Slutsatsen av detta är att, eftersom det finns starka skäl för legitimation för cytodiagnostikerna, riksdagens intentioner från beslutet 2006 snarast måste genomföras.

Men i den lista över skrivelser och förslag som regeringen planerar att lägga till riksdagen (september–januari 2008) finns frågan inte med.

Mina frågor till statsrådet är:

1. Är statsrådet beredd att verka för att legitimation för yrkesgruppen cytodiagnostiker kommer att införas den 1 januari 2008 i enlighet med utredarens förslag?

2. Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att verkställa det tidigare riksdagsbeslutet och lämna en proposition till riksdagen med förslag om legitimation för yrkesgruppen cytodiagnostiker?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:50, Legitimation för cytodiagnostiker

Interpellationsdebatt 2007/08:50

Webb-tv: Legitimation för cytodiagnostiker

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Göran Hägglund (Kd)
Anf. 135 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Gunvor G Ericson har frågat mig om jag är beredd att verka för att legitimation för yrkesgruppen cytodiagnostiker kommer att införas den 1 januari 2008 och vilka åtgärder jag kommer att vidta för att verkställa det tidigare riksdagsbeslutet och lämna en proposition till riksdagen med förslag om legitimation för cytodiagnostiker. Eftersom man kan vänta sig en betydande ökning av personer som drabbas av cancer inom de kommande 10-15 åren arbetar vi på Socialdepartementet med en cancerstrategi för att ta ett helhetsgrepp om den komplicerade frågan. Att analysera och diagnostisera cancer är en viktig uppgift där bland annat cytodiagnostikern är en av aktörerna. Det är viktigt att i detta sammanhang poängtera att detta med vara legitimerad inte är avgörande för att tillhöra hälso- och sjukvårdspersonalen och därmed omfattas av både de rättigheter och de skyldigheter som hälso- och sjukvårdspersonalen har. Bland annat är den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen ansvarig för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter. Arbetet ska självfallet utföras enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Där det bedrivs hälso- och sjukvård ska det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges. Det är vårdgivaren som har ansvaret för att se till att så sker. I samband med att fyra nya yrkesgrupper fick legitimation den 1 april 2006 tillkännagav socialutskottet som sin mening att regeringen skulle pröva om även cytodiagnostiker skulle kunna få legitimation. En utredare fick därför i uppdrag att utreda om det fanns juridiska hinder för att ge cytodiagnostiker legitimation. Utredningen remissbehandlades under våren 2007. Av tradition har legitimation och skyddet av yrkestitel varit förbehållna vissa yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. Med tiden har hälso- och sjukvården utvecklats bland annat på ett sådant sätt att nya yrkesgrupper har tillkommit. Det är i dag många yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och även yrkesgrupper som är verksamma både inom hälso- och sjukvården och utanför den som önskar få legitimation eller på annat sätt skydda sin yrkestitel. Det är viktigt att fundera på vad det innebär för till exempel hälso- och sjukvårdens utveckling om nya grupper får legitimation, hur behörighetsfrågor för de yrkesgrupper som inte enbart är verksamma inom hälso- och sjukvården ska hanteras och kanske framför allt hur det här påverkar patientsäkerheten. Frågor om legitimation innehåller därför många dimensioner som hittills inte har belysts närmare. Denna fråga bereds för närvarande inom Regeringskansliet, och jag har inte för avsikt att föregå denna beredning.
Gunvor G Ericson (Mp)
Anf. 136 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Det som nämndes här är riktigt, nämligen att i propositionen 2005/06 gavs yrkesgrupperna audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer legitimation. Skyddad yrkestitel infördes för optiker, kiropraktorer och naprapater. Då kan man fundera på om det är någon avgörande skillnad mellan cytodiagnostikerna och de grupper som togs fram i propositionen. Jag tycker nämligen att svaret från ministern andas en viss tveksamhet. Det är vällovligt att departementet arbetar med en cancerstrategi. Men borde det inte vara av intresse när det gäller den strategin att de som via mikroskopet undersöker om det är en cancer eller inte har en skyddad yrkestitel? Det var ganska intressant att lyssna på debatten alldeles före denna där vi diskuterade nationella handlingsplaner eller inte. Jag vill minnas att flera av de riksdagsledamöter som i dag ingår i regeringen drivit linjen om en handlingsplan för cancersjukdomar. Cytodiagnostiker är experter på att känna igen och särskilja olika sorters celler. Mikroskopet är deras viktigaste arbetsredskap. De diagnostiserar cellprover på patienter och letar efter sjukliga förändringar. På det sättet upptäcker de på ett tidigt stadium om en patient har drabbats av cellförändringar. Genom det arbetet bidrar de till att rätt behandling kan sättas in om en cancersjukdom har konstaterats. Om de gör misstag får det stora konsekvenser för patienten. Utbildningen till cytodiagnostiker är en specialistutbildning för biomedicinska analytiker. Den omfattar ett och ett halvt års studier som leder fram till en magisterexamen. För att kunna antas till utbildningen måste man vara biomedicinsk analytiker eller ha kunskaper som bedöms likvärdiga. Utbildningen till biomedicinsk analytiker är på tre år. För att söka den krävs grundläggande behörighet och särskild behörighet i regel i ämnena matematik, kemi, biologi och fysik. Socialministern hänvisar till dimensioner som inte har belysts tillräckligt. Vilka är de dimensionerna? Är det att cytodiagnostiker finns inom andra områden än inom hälso- och sjukvården, eller är det frågan om dubbellegitimation som spökar? Vilken tidsaspekt ser ministern framför sig när det gäller frågan om legitimation för cytodiagnostiker?
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 137 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det här med behörighet är en fråga som har diskuterats i riksdagen väldigt länge. Utgångspunkten för behörighet eller legitimation kan inte enbart vara att någon tycker att det borde vara så. Vi gjorde en liten lista på sådana som hos oss har uttryckt intresse för att bli legitimerade. Cytodiagnostiker, som vi diskuterar här, fotterapeuter, fysioterapeuter, kurotorer, medicinska massageterapeuter, ortoptister, osteopater, perfusionister - jag vet inte vad allt detta innebär - tandtekniker. Här finns väldigt många grupper som vill bli legitimerade på ett eller annat sätt. Det kan inte vara ett kriterium att en grupp vill bli legitimerad för att vi med automatik fattar sådana beslut. Till sist har de här legitimationerna möjligen förlorat en del av sin mening. Det finns i dag ingen reglerad utbildning till cytodiagnostiker. Det finns en specialutbildning som ges på KI och som inte heller är reglerad. Den utredning som har nämnts har därför föreslagit att för att få legitimation krävs en dubbellegitimation. Först ska man ha en legitimation som biomedicinsk analytiker och därefter fullfölja en specialistutbildning, KI:s utbildning som inte är reglerad, för att få legitimation som cytodiagnostiker enligt förslaget. I dag finns det en enda yrkesgrupp, och det är barnmorskor, som har dubbellegitimationskrav. Det finns också cytodiagnostiker i Sverige som inte har som bas biomedicinsk analytiker. Alla har inte heller den specialistutbildning som ges vid Karolinska Institutet. Det gör att en andel av dem som i dag jobbar som cytodiagnostiker inte med automatik skulle få legitimation om den infördes. Det gör att det inte är särskilt enkelt att lösa det här. När man i remissomgången har frågat vad olika instanser tycker om det här säger till exempel Sveriges Kommuner och Landsting, och deras röst bör tillmätas en viss betydelse i sammanhanget, att man avstyrker. Socialstyrelsen avstyrker. Jag tycker att det är väldigt viktigt att frågor som rör behörighet och legitimation ses i ett större sammanhang. Annars blir det lätt så att vi väljer någon grupp som är särskilt aktiv i debatten utan att vi får en helhetsbild. Det kanske vi kan jämföra med det som vi diskuterade alldeles nyligen, att man inte har helikopterbilden, utan det råkar vara den påtryckargrupp som är mest ihärdig som lyckas få igenom sin vilja och mening när det gäller legitimation. Då hamnar andra, som det kanske skulle vara mer angeläget att föra fram i det här sammanhanget, lite längre ned på listan. Jag vill ta lite mer seriöst på den här frågan än att jag med automatik svarar ja till alla de propåer om nya behörigheter som jag möter här i kammaren.
Gunvor G Ericson (Mp)
Anf. 138 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Jag är glad att höra att ministern vill bedöma den här frågan med seriositet. Det handlar för mig inte om professionella revirstrider utan om patientsäkerhetssynpunkt. Jag är fullt medveten om att det finns många olika grupper. Jag känner väl till både ortoptister och perfusionister. Perfusionister jobbar till exempel med att sköta hjärt-lungmaskiner vid stora operationer och är ofta vidareutbildade narkossköterskor. Ortoptister är ögonsjuksköterskor som har vidareutbildat sig för att klara skelning hos barn. Vi hade nästan samma diskussion om medicinsk-tekniska assistenter på 80-talet. När man gjorde om yrkesutbildningarna från att vara till medicinsk-tekniska assistenter och röntgensjuksköterskor införde man ett övergångssystem med att de som inte hade legitimation som sjuksköterska kunde gå en kompletterande utbildning och skaffa sig legitimation inom respektive yrken. Jag tror att det är viktigt att man ser över det här just ur patientsynpunkt. Det är bra att ministern säger att det ska göras seriöst. Det vore intressant att höra om man kan se någon form av tidsaspekt. Som jag sade har jag tidigare haft uppe frågan om ortoptister. Jag ställde en fråga till socialministern i maj där jag fick svaret att ministern hade för avsikt att återkomma i frågan. Jag uppfattade det då som att det skulle vara under hösten. Det är möjligt att det finns en tidsplan för legitimationsfrågor, eftersom det också gavs ett uppdrag från socialutskottet tidigare om att se över det här med cytodiagnostiker. Det är mycket riktigt, som ministern beskriver, att olika yrkeskategorier inte är statiska inom hälso- och sjukvården. Då måste man kanske se över just ur patientsäkerhetssynpunkt vilka yrkesgrupper som ska ha en legitimation och skyddade yrkestitlar. Precis som det har varit en förändring tidigare behöver det kanske göras en förändring inför framtiden för att se vilka yrkesgrupper det är som behöver ha en skyddad yrkestitel just med tanke på patientsäkerhet. Jag kan förstå att det kan finnas många yrkesgrupper som knackar på dörren, men det kan också betyda att de har ett intresse av att skydda sin yrkestitel därför att man vill känna att man har ett ansvar på sig. Det behöver inte vara bara ur den professionella synvinkeln utan även utifrån att man tar ett ansvar för patientsäkerhet. Det måste väl ändå vara vår utgångspunkt som riksdagsledamöter att försöka lyfta fram det perspektivet, kanske inte så mycket de olika professionernas önskemålen. Min fundering är närmast vilken tidsplan det finns för arbetet med att se över de olika legitimationerna. Ministern nämnde här ett antal grupper som har uppvaktat, vad jag förstod, Socialdepartementet om att få skyddad yrkestitel. Finns det någon form av tidsplan som Socialdepartementet har för att återkomma i frågan?
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 139 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! En fråga som Gunvor G Ericson tar upp handlar om huruvida vi har någon bestämd tidsplan för detta. Nej, jag har ingen tidsplan som jag kan meddela i dag. Det här håller vi på att pröva, och jag ber att få återkomma i den här frågan utan att jag nu binder mig för en bestämd tid. Det här är en viktig fråga, men den bör skötas väldigt grundligt så att man vet vad man gör. Det är väldigt många olika grupper. Vi vet att pekar man ut en enda grupp står andra utanför dörren och funderar på det. Man bör ha en väl uttänkt helhetssyn på detta när man närmar sig frågan. Jag har själv varit tillräckligt länge i politiken för att jag minns en utredning som gjordes för väldigt länge sedan om just behörighetsfrågor. Nu är vi framme där igen. Helhetsgreppet efterlyses och behöver tas i det här sammanhanget. Jag ska vara noggrann för att det inte ska bli fel i protokollet och säga att alla de grupper som jag räknade upp säkert inte varit på uppvaktningar, men de har på olika sätt framfört att de gärna vill bli legitimerade. Så sent som den 10 oktober i år, alltså bara för 14 dagar sedan, fick vi en skrivelse till Socialdepartementet från Naturvetarförbundet och Riksförening för klinisk cytologi med exakt samma ordalydelse som den som återfinns i Gunvor G Ericsons interpellation. Det finns många grupper som är aktiva på det här området. Jag tror att det är klokt att vi inte tar en i taget utan tar ett samlat grepp i de här frågorna.
Gunvor G Ericson (Mp)
Anf. 140 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Jag håller med ministern om att det är bra att man försöker ta ett helhetsgrepp. Jag tycker också att det är viktigt att man respekterar riksdagens beslut. Det är därför jag har valt att ta upp frågan i en interpellation. Riksdagen har faktiskt beslutat att ge detta uppdrag och att särskilt se över det som gäller cytodiagnostikerna. Det är en viktig ståndpunkt att man ska respektera det riksdagen har gjort. Det jag kan göra i min roll som oppositionspolitiker är att ta upp frågan med den ansvarige ministern för att se hur den ligger i dag. Eftersom sjukvården inte är statisk är det angeläget att man ser över vilka yrkesgrupper som behöver legitimation ur patientsynpunkt. Inom läkarutbildningen genomförde man ganska nyligen en stor översyn för att se vilka olika specialiteter som skulle ha särskilda utbildningsvägar. Det är möjligt att man behöver göra så på det här området också. Detta rör oftast vårdpersonal som brukar kallas sjuksköterskor eller som förut kallades medicinsk-tekniska assistenter och som i dag är biomedicinska analytiker eller sjuksköterskor med olika former av vidareutbildning. Det är önskvärt att man ser över detta, för sjukvården ser inte likadan ut i dag. Det är viktigt ur patientsynpunkt. Jag hoppas att ministern vill sätta en tidsplan så småningom. Jag förstår om ministern inte vill lova något här i dag, men jag hoppas att ministern tar till sig de önskemål som finns eftersom utskottet faktiskt har beslutat i den här frågan.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.