Länsstyrelsernas övertagande av djurskyddstillsynen

Interpellation 2009/10:341 av Ehn, Tina (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2010-04-23
Anmäld: 2010-04-27
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2010-05-06
Sista svarsdatum: 2010-05-07
Besvarad: 2010-05-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 april

Interpellation

2009/10:341 Länsstyrelsernas övertagande av djurskyddstillsynen

av Tina Ehn (mp)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Riksdagen har beslutat att flytta över djurskyddstillsynen från kommunerna till länsstyrelserna. Med färre men större kontrollmyndigheter är tanken att kontrollerna ska bli effektivare och mer likvärdiga över hela landet.

Om man ska döma av uppgifter från Svenska Kennelklubbens (SKK) medlemmar har länsstyrelserna rivstartat. En kennelägare uttrycker det så här: ”Uppfödare runt om i landet är jätterädda för att länsstyrelsen ska komma. De verkar beslagta och göra anmärkningar vid alla så kallade rutinbesök. De ska besöka alla kennlar i hela Sverige.”

Nedanstående är ett axplock vad som hittills skett:

- Tolv hundar (dvärghundsras) och tio katter, anonym anmälan. Länsstyrelsen beslagtog med polisen hjälp utan att länsstyrelsen varit där och inspekterat. Advokat kopplades in och uppfödaren fick hundarna åter från förvaringen efter knappt tre månader. Förvaringskostnaden på ca 500 000 kronor ska därmed länsstyrelsen stå för. Länsstyrelsen har överklagat att uppfödaren fått hundarna åter, men fick avslag och har nu överklagat att hundägaren inte ska stå för förvaringskostnaderna. Kenneln har tidigare inspekterats av SKK:s kennelkonsulent utan anmärkning.

- Sex hundar (sällskapshundras + korthårig terrier) och fem till sju katter. Enligt uppgift var inspektionen inte föranledd av djurhållningen utan på grund av bildelar på tomten. Kennelkonsulenterna har besiktat utan anmärkning veckan efter anmälan. Länsstyrelsens personal gick in i bostaden med polis den 4 december när uppfödaren ej var hemma. Polisen beslagtog hundarna den 7 januari. Uppfödaren har ännu ej fått hundarna tillbaka och rekommenderats att begära inhibition.

- Länsstyrelsen har beslagtagit 10–15 hundar (långhårig terrier) i Dalarna. Hundarna var välskötta, men länsstyrelsen ansåg att uppfödaren hade för många hundar.

- Uppfödare fick anmärkning på att speciellt sjukrum till hundar saknades ifall någon blev sjuk. Några sådana krav finns inte i bestämmelserna. En annan fick anmärkning för att en hundbur hade dörr.

- Uppfödare, en äldre dam, hade två gamla hundar som länsstyrelsen kräver ska avlivas på grund av åldern. Uppfödaren anser att de mår bra och besöker kontinuerligt veterinär med dessa.

- Åtta samojeder omhändertogs i Skåne i slutet av januari i år. Skälen är bristande rastning och att halvvuxna valpar bajsat inne. Vid besiktning av hundarna på det hundpensionat de flyttats till bedöms hundarna vara i god kondition, vara öppna och trevliga och ha fina pälsar. Ägaren tävlar med draghundarna på nationell nivå och hade kvalat till nordiska mästerskapen.

- Även hästägare har råkat illa ut. En häst, fullt frisk och i god kondition, omhändertogs med motivering att den var smutsig och att stallet var två centimeter för lågt i tak. Polis, som skulle hämta hästen, hade svårt att veta vilken av hästarna med täcken ätandes hö i hagen man skulle ta. I detta fall har en känd hästveterinär engagerat sig och anser att hanteringen och den avlivning, som hotar hästen, är ett rent rättsövergrepp. I det här fallet har länsstyrelsen även anfört att man ville föregripa en eventuell framtida vanvård.

Gott djurskydd värnar vi

Avsikten med denna interpellation är givetvis inte att diskutera enskilda fall. De exemplifierar bara vad som skett sedan länsstyrelserna övertagit djurskyddsansvaret. Vi i Miljöpartiet de gröna är ytterst angelägna om ett gott djurskydd i landet, men också att det måste ske på ett sådant sätt att djurägaren inte känner sig rättslös.

Det som skiljer hanteringen i ovan nämnda fall mot vad som tidigare varit praxis är att djuren inte på något sätt ansetts som vanvårdade. Det har varit yttre betingelser som föranlett omhändertagandena. Dessutom har man anfört skäl som inte har direkt täckning i bestämmelserna – det har varit för smutsigt, hundarna har varit för många eller för gamla. Det har varit ”tyckanden” som föranlett omhändertagandena.

Att flyttas från sin invanda miljö till ett hundpensionat kan vara stressande för hundarna. Att det är traumatiskt för ägaren är givet. Dessutom känner ägarna sig rättslösa. I flera fall har skälen för omhändertagandet ändrats över tid och just det faktum att det finns ett tyckande – inte klara regler – och en snabbhet i hanteringen gör att människor har känt sig utsatta för något man inte kan hantera. Man har i flera av fallen samarbete med SKK:s kennelkonsulenter och veterinär sedan tidigare utan anmärkning. Det finns fall där veterinärer talar om rättsövergrepp.

Att ta djur från sin ägare är en mycket allvarlig åtgärd från en myndighet och får enligt vårt förmenande inte ske om inte djuren är vanvårdade. Att det handlar om mycket känslor är givet, men här finns även stora ekonomiska värden. Det som nu sker har skapat en stor obehagskänsla hos hunduppfödare i landet. Är det min tur nästa gång? Det här skapar även motsättningar mellan djurägare och tillsynsmyndighet, något som inte leder till det positiva klimat som bör finnas. Man vill ju i de allra flesta fall detsamma – att djuren ska ha det bra. Att anföra skäl till omhändertagande som inte djurägaren kan veta att de finns och därmed kan leva upp till skapar en känsla av rättslöshet.

I andra sammanhang samarbetar tillsynsmyndigheten med respektive djurslags egenkontrollorgan. Inom Svenska Kennelklubben finns kennelkonsulenter, vars uppgift är att på ett professionellt sätt bedöma hundhållningen på de kennlar som är anslutna till Kennelklubben. För att få delta i SKK:s verksamhet, till exempel registrering och valphänvisning, krävs att kenneln certifierats på detta sätt. Men det verkar inte som om länsstyrelserna anser att den kontrollen är värd att notera. I flera av fallen ovan hade kenneln fått grönt ljus från SKK.

Det verkar inte heller som om djurens hälsostatus har relevans i sammanhanget. I de ovan anförda fallen fanns intet sådant att anmärka på. Det var andra yttre förhållanden som fällde avgörandet för omhändertagandet.

En jämförelse kan göras med de diskussioner som funnits om för korta båspallar för kor. Här har aldrig omhändertagande av djuren skett av det skälet, inte heller enbart för att djuren varit smutsiga. Inom lantbruket har det varit vanvård av djuren som föranlett så drastiska åtgärder. Man kan undra varför bedömningarna skiljer sig så mellan djurslag.

Eftersom bedömningarna och snabbheten att omhänderta hundar skiljer sig så radikalt från tidigare praxis vill jag fråga ansvarig minister:

Har jordbruksministern tagit initiativ till att djurskyddsförordningar eller andra bestämmelser ändrats så att det motiverar skillnader i länsstyrelsernas agerande jämfört med kommunernas?

Avser jordbruksministern att ta något initiativ som gäller hur egenkontrollen utförs, till exempel länsstyrelsernas samarbete med SKK i det sammanhanget?

Avser jordbruksministern att kontakta länsstyrelserna för att få en diskussion om omhändertagande av hundar och andra sällskapsdjur?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2009/10:341

Webb-tv: Länsstyrelsernas övertagande av djurskyddstillsynen

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2009/10:120 Tisdagen den 18 majProtokoll 2009/10:120 2 § Svar på interpellation 2009/10:341 om länsstyrelsernas övertagande av djurskyddstillsynen

Protokoll från debatten

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 1 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Tina Ehn har i sin interpellation ställt tre frågor till mig. Hon har för det första frågat mig om jag har tagit initiativ till att djurskyddsförordningar eller andra bestämmelser har ändrats så att det motiverar skillnader i länsstyrelsernas agerande jämfört med kommunernas. Hon har för det andra frågat mig om jag avser att ta något initiativ som gäller hur egenkontrollen utförs, till exempel när det gäller länsstyrelsernas samarbete med Svenska Kennelklubben. För det tredje har hon frågat mig om jag avser att ta kontakt med länsstyrelserna för att få en diskussion om omhändertagande av hundar och andra sällskapsdjur. Svaret på den första frågan är att jag inte har tagit några initiativ till ändringar i djurskyddsbestämmelserna som i sig motiverar skillnader i hur bestämmelserna ska tolkas och tillämpas. Däremot har ju stora organisatoriska förändringar genomförts av djurskyddskontrollen. Ansvaret för kontrollen har - mot bakgrund av tidigare återkommande och allvarliga brister i den - förts över från kommunerna till länsstyrelserna. Detta gjordes med målet att stärka djurskyddskontrollen och för att få till stånd en väl fungerande djurskyddskontroll i hela landet. Det är naturligtvis oerhört viktigt att djurägare känner sig trygga med att djurskyddslagstiftningen tillämpas på ett riktigt och rättssäkert sätt och att kontrollmyndigheterna har hög kompetens. Ett av syftena med ansvarsöverföringen till länsstyrelserna var att göra kontrollen mer likartad och rättssäker. Ett sätt att främja en sådan utveckling var att öka möjligheterna att styra, samordna och följa upp kontrollen, vilket bedömdes underlättas om kontrollmyndigheterna blev färre men större. Regeringen bedömde också att länsstyrelserna hade tillgång till sådana fackkunskaper som är väsentliga för djurskyddskontrollarbetet, till exempel tillgång till juridisk, byggnadsteknisk och veterinär kompetens. Länsstyrelserna bedömdes också ha goda möjligheter att inrätta pooler av sakspecialister för olika områden eller djurslag och på så sätt kunna skapa en hög kompetens för kontrollarbetet. För regeringen och också för mig personligen är det av stort intresse och av stor vikt att djurskyddskontrollen fungerar bra. Jag följer kontinuerligt hur den nya organisationen utvecklas, och regeringen har också beslutat om att utvärdera hur organisationsförändringarna har fallit ut. Myndigheterna har i inledningsfasen arbetat intensivt med att få den nya organisationen på plats, och de arbetar även nu aktivt och kontinuerligt för att få till stånd en väl fungerande djurskyddskontroll. När det gäller den andra frågan, om jag avser att ta något initiativ som gäller hur egenkontrollen utförs, kan jag nämna att regeringen har inlett ett arbete med att utreda hur vissa typer av kvalitetssäkringssystem kan tillämpas i framtiden. Statens jordbruksverk har fått i uppdrag att bland annat utreda hur så kallade omsorgsprogram för lantbrukets djur kan tillämpas i framtiden. Jordbruksverket har redovisat sitt uppdrag till regeringen, och frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Några principiella hinder mot att andra organisationer än de som är knutna till lantbrukets djur deltar i arbetet med utvecklingen av sådana kvalitetssäkringssystem finns inte. Det är enligt min mening bara positivt om även andra sektorer intresserar sig för att utveckla former för samarbete. På hundsidan är naturligtvis Svenska Kennelklubben en stor och viktig aktör. För att slutligen gå över till den tredje frågan som rör diskussioner med länsstyrelserna om omhändertaganden av djur har regeringen sedan en tid tillbaka uppmärksammat att det finns vissa problem med hur bestämmelserna om omhändertaganden av djur tillämpas. Mot bakgrund av det och med hänsyn till att beslut om omhändertaganden av djur är mycket ingripande för den enskilda har regeringen gett den utredning som för närvarande ser över djurskyddslagstiftningens utformning och innehåll i uppgift att se över om det finns skäl att göra vissa ändringar i bestämmelserna om omhändertaganden.

Tina Ehn (Mp)

Anf. 2 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Tack, jordbruksministern, för svaret! Den här interpellationen har jag lämnat in med anledning av att människor har hört av sig om att deras djur har blivit omhändertagna och ibland avlivade utan att man riktigt kan förstå orsakerna. I de fall där man kan förstå orsakerna har man ändå upplevt att man inte har blivit lyssnad på. Att omhänderta djur och avliva dem är ett stort steg. Det är ett tufft beslut, och det är svårt för alla att förstå. Jag har fått läsa dokument där man har beskrivit hur djur som ansetts ha varit misskötta blivit omhändertagna och efter omhändertagandet definitivt blivit dåligt omskötta. Man har i stort sett inte brytt sig om grundläggande behov hos de djur som myndigheterna ansett ska avlivas. Att döda djur som tillhör någon annan är ingen liten sak. Det är mycket allvarligt om bara en liten del av de här berättelserna om hur djur omhändertas och dessutom avlivas stämmer med verkligheten. Då behöver någonting göras. Regeringen har valt att totalt ändra djurskyddet i Sverige under den här mandatperioden. Man har valt bort Djurskyddsmyndigheten. Man vill inte skärpa kraven för pälsnäringen. Man flyttade över kontrollen från kommunerna till länsstyrelserna och fördelade resurserna efter antalet medborgare i stället för att se på behovet utifrån djurbesättningar och djurantal. Nu har man ändrat fördelningen av resurserna, och jag tror att det nu ser lite bättre ut. Att kasta om myndighetsstrukturerna på det sätt som skett är dock inte smärtfritt. Hur länsstyrelserna organiserar sig och sin tillsyn är heller inte något som per automatik sker enhetligt bara för att regeringen tror att så ska ske. Sveriges länsstyrelser är enligt min uppfattning ganska självständiga enheter. Möjligtvis har jag fel; jag har hört både och. Även om jag är en stor kritiker av alla de förändringar som regeringen genomdrivit är det min grundtro att människor som arbetar med djurskydd är intresserade av att se till att djuren mår bra. Jag blir förtvivlad när jag hör att det inte alltid fungerar så. Vad är det som pågår? Har vi i Sverige kommit så långt från förståelse för och kunskap om djurs beteende och behov att vi inte ser de grundläggande behoven som djur har? Vissa djur är flockdjur. Vissa djur gillar att vara ensamma. Vissa har tjock päls, vilket är förklaringen till att de också klarar av att vara utomhus. Vissa djur vill krypa ihop i ett hörn. Andra vill ligga högt uppe på en kulle och ha koll. En del sitter på pinne och vilar. Ytterligare några rullar sig i lerpölar för att hålla kroppstemperaturen. Djur har artspecifika beteenden men är också individer. Vi människor har alltid ett ansvar för att djur mår bra. Ibland är det brister när det gäller byggnader, ibland brister pälsvård och ibland är allt okej. Men så händer det något med människorna runt djuren, och då kan det snabbt bli en sämre miljö. Människor och djur har genom århundradena dragit nytta av varandra, men i dag skiljer vi allt från sina sammanhang. Om jag inte förstår varför en häst inte gillar att gå genom en vattenpöl vet jag förmodligen inte att hästens möjlighet att klara sig vid fara bland annat är flykt. Genom att ha friska ben kan hästen fly. Alltså är det vanligt att hästar är rädda om sina ben och kanske inte vill gå genom en vattenpöl eller över ett omkullvält träd. Det är därför det är lätt att få hästar att hoppa och springa. Djur har behov och de försöker tillfredsställa sina behov trots tokiga miljöer. Jag tror att om Astrid Lindgren hade varit hos oss i dag skulle hon känna en enorm besvikelse över att det inte blev riktigt som hon tänkte sig, att människor flyttade till stan och att kopplingen mellan djur, natur och människor är arrangerad och konstlad. Vi förstår allt mindre av sammanhangen. Jordbruket ska konkurrera på marknaden, och vissa djur blir så kallade produktionsdjur. Andra djur blir sällskapsdjur. Synen på hur dessa djurs normala livsmiljö är skiljer sig mycket åt. Hundar blir mänskliga leksaker medan höns får leva i burar. Jag har fått en del svar av jordbruksministern. Jag skulle fortsatt vilja följa upp frågan om olika kvalitetssäkringssystem som nämns i svaret på min andra fråga. När det gäller Svenska Kennelklubben har jag en fråga om hur man involverar deras verksamheter mer, eftersom de till exempel har ett mycket aktivt arbete med djurskydd.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 3 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Låt mig först konstatera att en god djurskyddskontroll är av central betydelse för upprätthållandet av ett gott djurskydd i vårt land. Kontrollen ger samhället en möjlighet att ingripa den gången som något är fel på ett eller annat sätt, men också möjlighet att rätta till brister som kan uppstå vid människans skötsel av de djur som är i hennes vård. Nu är det ju så, Tina Ehn, att vi har gått från ungefär 290 kontrollmyndigheter till 21 sådana. Det måste per definition, Tina Ehn, ge vid handen att rättssäkerheten för den enskilde blir betydligt mycket bättre när personalkadern blir större. Det gör att man kan dela på det ansvar som följer med kontrolluppdraget kring olika djurslag, från att dela upp veckans dagar till att specialisera sig på olika saker. Utan att veta påstår jag, Tina Ehn, att en del av de fall som Tina Ehn refererar till är från sådana kommuner där ingen kontroll över huvud taget förekom tidigare. Då tycker jag att det är bra att den kontrollorganisation som nu är inrättad fullgör det som ligger i dess ansvar och tar tag i de brister som eventuellt finns. Icke förty ska även kontrollerna och besluten i den nya organisationen vara likvärdiga över hela landet och rättssäkra.

Tina Ehn (Mp)

Anf. 4 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! När djurskyddet låg på kommunerna fanns det brister. Det är även jag medveten om. Men det man var duktigare på enligt den erfarenhet och den information som jag ändå har fått var att ha en dialog med djurägare, speciellt om det visade sig finnas ett bekymmer eller ett problem som dök upp i samband med att livet kanske förändrades för människor. Det fanns något slags trygghetsnät där. Ministern har också tidigare i ett interpellationssvar hävdat att omflyttningen skulle skapa jämnare nivåer i hela landet. Det är en god ambition, även om man har fått göra omstruktureringar med fördelning av resurser under resans gång och genom att man hastigt förändrar alltihop. Jag får ändå telefonsamtal och brev från människor som är förtvivlade. De känner sig totalt rättslösa. De talar om att ge upp livet. Man får inte någon förståelse eller ens information. Om det här förekommer har vi ju ett större problem. Vi har som politiker alltid rollen att se till att det vi föreslår på något sätt leder till någonting bättre. Visar det sig ändå att omstruktureringar och allt som vi föreslår inte gör det får vi ta tag i det problem som uppstår. Det handlar om att människor faller mellan stolarna där man tidigare har haft ett skyddsnät omkring sig. Många av de tidigare kommunala inspektörerna hade faktiskt en lokalkännedom som gjorde det möjligt att lösa konflikter och hjälpa till för att slippa tragedier. Jag säger inte att allting var bättre förr, men jag säger att det har uppstått en situation som verkar vara ett problem och som jag som politiker inte bara kan blunda för. Jag ser också att det finns många goda ambitioner i samhället där det finns organisationer som till exempel Svenska Kennelklubben och många andra som jobbar aktivt med djurskydd i många delar. Jag skulle tycka att det vore bra om man kunde utveckla det, knyta ihop det och ha en dialog. Jag ser också i svaret från jordbruksministern att man säger att man i utredningen när det gäller djurskyddslagstiftningens utformning också ska se över bestämmelserna om omhändertagandet. Det tycker jag också är en bra sak i svaret. Det kanske är en del av alltihop, men det är också väldigt bra om man har en dialog med dem som jobbar med de här delarna i samhället. Det kanske är där vi måste se vad mer det är vi kan göra.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 5 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! I den svenska djurskyddslagstiftningen är fokus starkt inriktat på förebyggande åtgärder. Man vill från samhällets sida helt enkelt undvika att det alls uppstår problem eller brister i djurhållningen på något sätt. Av den anledningen krävs det till exempel att stall och andra utrymmen där djur ska vistas, men också nya tekniska system och utrustning som ska användas för djur, genomgår så kallad förprövning, det vill säga att någon måste pröva att lokaler eller utrustning är lämpliga att använda före det att utrustningen eller stallet tas i bruk och drift och att det godkänns ur djurhälso- och djurskyddssynpunkt. Med det här arbetar man ju såväl från myndigheternas sida som, såvitt jag vet, från alla branschorganisationers sida. Alla är ju angelägna om att det här ska fungera. Dessutom skulle jag vilja säga, herr talman, att många av de inspektörer som i dag har sin arbetsplats på länsstyrelserna ju kommer från den kommunala världen. De kan inte helt plötsligt ha tappat all lokalkännedom när de över en natt byter löneutbetalande myndighet. Den kunskapen om människor och förhållanden på en viss plats är ju bibringad de nya kontrollorganen. Faktum kvarstår, Tina Ehn: Nog måste det bli mer rättssäkert i en organisation som i dag består av 21 kontrollerande myndigheter i stället för 290. Dessutom finns där experter och specialister på ett stort antal områden och därtill en bättre likställdhet över landet. Vi har nu kommit ifrån, Tina Ehn, det som jag såg som det stora problemet, nämligen att det i alltför många kommuner inte utfördes någon djurskyddskontroll över huvud taget. Jag är glad över att vi har kommit en bit på väg för att lösa det grundproblemet.

Tina Ehn (Mp)

Anf. 6 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Jag tycker också att det är väldigt viktigt att det blir rättssäkert. Jag delar absolut den uppfattningen. Jag är inte självklart säker på att det blir bättre och mer rättssäkert med färre och större kontrollmyndigheter. Så måste det inte vara. Det finns ingen naturlag i detta. Men, okej, jag kan ge det chansen, absolut. Jag upplever i alla fall att det som pågår ute i samhället, och som är anledningen till den här interpellationen, är att situationer förekommer där man anmäler utan att det kanske har varit besök. Det finns brister i hur man omhändertar djur och hur man bedömer. Det här tycker jag är det som vi ska fokusera på i samband med den här interpellationen. Att det händer en massa andra saker vet jag också och att vi förebygger mycket, men just den här situationen som har uppstått är någonting som har hänt. Att det faktum att det faller mellan stolarna beror på att det har varit så fruktansvärt dåligt förut tror jag inte heller. Ministern tog upp att lokalkännedomen inte går förlorad om det kommer människor som har jobbat i kommunerna innan och jobbar i länsstyrelserna. Men har man jobbat i en kommun är det helt klart inte detsamma som att man har jobbat i hela länet. Man kanske inte har den här lokalkännedomen i hela länet, speciellt inte om man ska sitta och åka bil halva sin arbetstid, vilket också händer. Jag tycker att vi kretsar runt frågan. Jag tycker inte att jag har fått några jättekonkreta förslag, men jag är medveten om att det är så det kan vara i en interpellationsdebatt. Däremot tycker jag att det var viktigt att få lyfta upp den här frågan specifikt eftersom många människor har hört av sig och det finns ett problem i samhället. Jag tycker att det är viktigt att även jordbruksministern tar till sig det och ser efter vad det finns för möjligheter att som minister göra något.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 7 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Regeringen har givit Statens jordbruksverk ett uppdrag. Det är ett uppdrag som innebär att man ska ta fram riktlinjer för likvärdiga och riksbaserade djurskyddskontroller i hela landet. I uppdraget ingår bland annat att se över möjligheterna att introducera datorbaserade kontroller med checklistor för olika djurslag och att se över hur näringarnas kvalitetssäkringssystem, egenkontrollprogram, behöver utvecklas för att användas i djurskyddskontrollarbetet. Det ingår också i uppdraget att undersöka hur ett system för överföring av information från branschens egna program ska komma myndigheterna till del. Det här är, herr talman, svar på den framställda frågan. Låt mig, herr talman, avsluta med att säga att med den överföring som nu har vidtagits har vi dessutom löst ett annat problem, nämligen jävsproblemen och den svågerpolitik som ibland har uppmärksammats i vissa kommuner. Precis som interpellanten tycker jag att det här är en viktig diskussion, och jag tackar för interpellationen.

Intressenter

Frågeställare

Tina EhnMiljöpartiet

Besvarad av

Eskil ErlandssonCenterpartiet