läkemedelskommitté

Interpellation 2000/01:353 av Viklund, Margareta (kd)

den 21 mars

Interpellation 2000/01:353

av Margareta Viklund (kd) till socialminister Lars Engqvist om läkemedelskommitté

De snabbt ökande läkemedelskostnaderna beskrivs ofta som en gökunge i sjukvårdsboet. Problemet orsakas givetvis i grunden av att läkemedelsutvecklingen innebär stora nya möjligheter till bot/lindring av tidigare kanske obotbara sjukdomar, samtidigt som utvecklingen gör att läkemedlen upptar en ständigt ökande del av sjukvårdskostnaderna.

I debatten om hur kostnadsutvecklingen ska kunna begränsas diskuteras förslag som exempelvis att stryka vissa läkemedel ur förmånssystemet, att begränsa läkarnas förskrivningsrätt eller att höja patientens egen andel av kostnaden.

En utväg att avsevärt minska kostnaderna kan vara att i stället öka läkarnas ansvarstagande och respektera deras bedömningsförmåga genom att ge dem någon form av stöd för att hantera läkemedelsförskrivningar. Sedan decennier har de hanterat beslut om vem som ska få en viss sjukvårdsinsats betald av offentliga medel och borde därför på ett förnuftigt sätt kunna hantera behandlingar med mediciner.

Men i dag finns det uppgifter om att endast mellan 30 och 50 % av de förskrivna läkemedlen används så som läkaren har förutsatt, beroende bl.a. på att patienterna inte vet varför de ska ta ett läkemedel och vad läkemedlet ska hjälpa dem med. De är bl.a. rädda för biverkningar och för att bli beroende. De har med andra ord inte blivit tillräckligt informerade. När de inte vet varför de ska ta ett läkemedel är det lätt att inse varför förskrivna läkemedel för ca 2 miljarder kronor varje år inte kommer till användning.

För att öka läkarnas ansvarstagande när det gäller förskrivning av läkemedel behöver de en kunskapsuppbyggnad och ett utvidgat samarbete med farmaceuter. Som exempel kan nämnas att ca 40 % av Losec förskrivs på icke godkända indikationer och endast ca 24 % av Xenicalförskrivningen sker enligt de riktlinjer som finns.

Beslut om en patient ska få en sjukvårdande behandling på landstingets bekostnad baseras så gott som alltid på sjukdomens svårighetsgrad i just det aktuella fallet, inte på vilken sjukdom patienten lider av. Läkemedelsförskrivning skulle kunna hanteras på motsvarande sätt. I dagens system är däremot ett läkemedel antingen inne i systemet, exempelvis Viagra och Xenical, eller ute, som exempelvis antabus och hostmedicin. För relativt riskfria läkemedel kan en dellösning vara att göra ett läkemedel receptfritt. Det aktuella unika fallet med Losec är ett sådant exempel.

Eftersom beslut som inte ingår i läkemedelsförmån vanligen måste fattas öga mot öga med patienten är det sannolikt att läkarkåren skulle vara betjänt av beslutsstöd i läkemedelsfrågor. Beslutsstödet skulle exempelvis kunna formuleras av en nationell läkemedelskommitté, huvudsakligen bestående av vård- och läkemedelsprofessionella ledamöter, som utarbetar och följer upp medicinska riktlinjer för läkemedelsförmånen.

Mina frågor till socialministern är:

Avser regeringen att höja läkarnas kunskapsnivå beträffande förskrivning av läkemedel, att verka för att samarbetet mellan läkare och farmaceuter utvidgas och att en läkemedelskommitté tillsätts för att stödja läkarna i medicinhanteringen?