läkemedel och vårdens kvalitet

Interpellation 2003/04:405 av Narti, Ana Maria (fp)

den 1 april

Interpellation 2003/04:405

av Ana Maria Narti (fp) till socialminister Lars Engqvist om läkemedel och vårdens kvalitet

Den nya lagen om läkemedelsförmåner trädde i kraft hösten 2002. Lagtexten specificerar i ett avsnitt under rubriken "Utbyte av läkemedel på apotek":

"21 § Om läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna har förskrivits och det på det enskilda apoteket finns ett eller flera billigare utbytbara sådana läkemedel skall, med undantag som följer av tredje stycket, läkemedlet bytas ut med det billigaste tillgängliga läkemedlet.

Ett läkemedel är inte utbytbart, om det skiljer sig från det förskrivna läkemedlet i sådan grad att det inte kan anses utgöra en likvärdig motsvarighet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar vilka läkemedel som är utbytbara.

Ett läkemedel får inte bytas ut om den som utfärdat receptet på medicinska grunder har motsatt sig ett utbyte. Läkemedlet får inte heller bytas ut om patienten betalar mellanskillnaden mellan det försäljningspris som fastställts för det förskrivna läkemedlet och motsvarande pris för det billigaste utbytbara läkemedel som finns tillgängligt. Om något annat utbytbart läkemedel finns tillgängligt, kan utbyte ske mot detta läkemedel om patienten betalar mellanskillnaden mellan det pris som fastställts för detta läkemedel och motsvarande pris för det billigast utbytbara läkemedlet.

Apoteket skall i förekommande fall upplysa patienten om att utbyte kommer i fråga och om patientens rätt att mot betalning av mellanskillnaden i pris erhålla det förskrivna läkemedlet. När utbyte sker, skall apoteket skriftligen underrätta den som utfärdat receptet."

När olika landsting och läkemedelskommittéer börjar pressa ned kostnaderna för läkemedel uppstår frågor angående tillämpningen av den nya lagen. Olika kommittéer rekommenderar olika läkemedelslistor på olika ställen, lyckade behandlingar riskerar att bli offer för olika ställningstaganden och relationen mellan patient och behandlande läkare undergrävs.

I Stockholms läns landsting har tjänstemännen börjat utöva press på olika läkare i strävan av att i avtal fastställa vilka läkemedel som ska förskrivas. Avtalen kräver att vårdgivarna ska följa rekommendationerna på den så kallade Kloka listan och att vissa läkemedel ska förskrivas i vissa givna mängder. Detta betyder att man tillämpar en mycket grov mekanisk metod i den allmänna förskrivningen av mediciner; läkarens professionella förmåga att ta hänsyn till varje patients unika förutsättningar och behov sätts ur spel i strid med lagens föreskrifter. När läkare och patienter kommer överens om inköp av ett dyrare, redan framgångsrikt och väl beprövat medel och när patienten vill betala prisskillnaden - så som lagen fastställer - då visar det sig att apotekens system för dataregistrering av recept och priser (kodstrecken) inte tillåter detta. Också detta betyder att Stockholms läns landsting inte respekterar lagen.

Med hänsyn till redovisade fakta vänder jag mig till socialministern med följande frågor:

Avser ministern att ge uppdrag till departementets jurister att noggrant analysera tillämpningen av den nya lagen och förhindra att lagens föreskrifter nonchaleras?

Vad avser ministern att göra för att förhindra en överdriven och skadlig jakt på kostnadssänkningar inom vården @ en jakt som hotar både med negativa hälsoeffekter och med stora förluster när det gäller allmänhetens förtroende för den svenska vården?