Lågtrafikerad järnväg i Västra Götaland
Interpellation 2007/08:392 av Frid, Egon (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-02-12
- Anmäld
- 2008-02-12
- Besvarad
- 2008-02-22
- Sista svarsdatum
- 2008-03-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 12 februari
Interpellation
2007/08:392 Lågtrafikerad järnväg i Västra Götaland
av Egon Frid (v)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
Inför regeringens beslut om en förändrad inriktning av infrastrukturinvesteringarna har Banverket presenterat ett förslag till hur staten ska förhålla sig till de så kallade lågtrafikerade banorna. Banverket anser att man kan lägga ned 750 kilometer tågbanor som inte trafikeras i tillräcklig utsträckning. Det är självklart att en sådan åtgärd leder till att kostnaderna för underhåll minskar, men det är bara under förutsättning att man anlägger ett snävt företagsekonomiskt perspektiv. Utifrån samhällsekonomiska utgångspunkter finns mycket att vinna på att behålla lågtrafikerade banor som exempelvis Lysekilsbanan, Bohusbanan, Dals-Värmlands västra järnväg, Kinnekullebanan, Industrispåret Lilla Edet, Karlsborgsbanan och Viskadalsbanan.
I stället för nedläggning borde samhället se vinsten i att behålla och utveckla tågtrafiken på dessa angivna banor för både person- och godstrafik. Enligt uppgifter till mig är kommuner och företag längs dessa banor villiga att försöka utveckla järnvägstrafiken. Vi har framöver ett stort behov att flytta över så mycket transportarbete vi kan till spårbunden trafik. Lokala luftföroreningar, global klimatpåverkan och ökad tillgänglighet för alla människor är alla argument för att vi inte ska lägga ned redan investerad infrastruktur. Den största kostnaden för banorna har redan ägt rum i och med byggandet av dem. Underhållet är i det sammanhanget en mindre summa. Men även om vi för tillfället inte skulle kunna öka trafiken på dessa banor har vi i dag ingen aning om hur vi ser på frågan om fem–tio år. Ett exempel på ett tidigare dåligt beslut om nedläggning av järnväg var i samband med att spåren mellan Malung och Sälen revs upp. Då såg man inte ett framtida behov av spåren. I dag vet vi att det i mycket hög grad skulle behövas spår till Sälen som varje år tar emot miljontals skidåkare, vilka alla i dag i stor utsträckning är hänvisade till bil för att komma fram till Sälen.
Min fråga till statsrådet är därför:
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att säkerställa att lågtrafikerade järnvägsbanor i Västra Götaland inte läggs ned utan i stället ses om en del av Sveriges inriktning för att minska klimatpåverkan?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:392
Webb-tv: Lågtrafikerad järnväg i Västra Götaland
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:70 Fredagen den 22 februariProtokoll 2007/08:70 10 § Svar på interpellation 2007/08:392 om lågtrafikerad järnväg i Västra Götaland
Protokoll från debatten
Anf. 18 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Egon Frid har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att säkerställa att lågtrafikerade järnvägsbanor i Västra Götaland inte läggs ned utan i stället ses som en del av Sveriges inriktning för att minska klimatpåverkan.
Jag vill börja med att understryka att jag delar Egon Frids syn på att det finns en samhällelig vinst i att tågtrafiken bibehålls och utvecklas på järnvägssträckor där behov finns nu och kan tänkas finnas i framtiden. Med tanke på den stora klimatutmaning vi står inför behöver vi transporter som effektivt kan svara upp mot minskad klimatpåverkan samtidigt som tillgängligheten till transporterna ökar.
Banverket har lämnat ett inriktningsunderlag till regeringen inför den långsiktiga infrastrukturplaneringen för perioden 2010-2020. I denna redovisning har Banverket pekat ut ett antal lågtrafikerade järnvägsbanor som är i behov av upprustning eller som föreslås läggas ned. Totalt finns det 235 mil lågtrafikerade banor i Sverige. Eventuell nedläggning av järnvägssträckor föregås av en lagstadgad process där samråd med berörda parter ska ske och trafiken på sträckan ska vara av obetydlig omfattning.
Jag kommer att verka för att Banverket ser över utpekandet av lågtrafikerade banor utifrån dagens förutsättningar och behov för effektiva järnvägstransporter. Jag kommer också att arbeta för att det skapas en regional och lokal förankring kring järnvägssträckornas utveckling eller eventuella nedläggning.
Regionala prioriteringar av infrastrukturåtgärder är centrala i arbetet med den åtgärdsplanering som nu förbereds. Då kommer ett mer konkret arbete med prioritering av olika åtgärder utifrån dess nytta att genomföras.
Jag hoppas att alla intressenter deltar aktivt i denna process, som bör kännetecknas av öppenhet för nya samverkanslösningar där regioner och näringsliv är beredda att bidra och ta ett tydligt ansvar.
Anf. 19 Egon Frid (V)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka infrastrukturminister Åsa Torstensson för svaret på min interpellation om lågtrafikerad järnväg i Västra Götaland. Det finns en positiv ansats i ministerns svar, och det är oerhört viktigt vilken inställning regeringen intar för att ange inriktningen för Banverket och även Rikstrafiken att utveckla järnvägstrafiken på lågtrafikerade banor i stället för att avveckla.
Inför regeringens beslut om en ändrad inriktning av infrastrukturinvesteringarna har Banverket presenterat ett förslag till hur staten ska förhålla sig till de så kallade lågtrafikerade banorna. Banverket anser att man ska lägga ned 75 mil tågbanor som inte trafikeras i tillräcklig utsträckning. Detta är en tredjedel av de 235 mil lågtrafikerade banor som finns i Sverige. Det är självklart att en sådan åtgärd leder till att kostnader för underhåll minskar, men det är bara under förutsättning att man anlägger ett snävt företagsekonomiskt perspektiv. Utifrån samhällsekonomiska utgångspunkter finns det mycket att vinna på att behålla lågtrafikerade banor, till exempel Lysekilsbanan, Bohusbanan, Dals-Värmlands västra järnväg, Kinnekullebanan, Industrispåret Lilla Edet, Karlsborgsbanan och Viskadalsbanan. Det här är banor som jag vet att ministern väl känner till eftersom de finns i ministerns hemlän.
I stället för nedläggning borde samhället se vinsten i att behålla och utveckla tågtrafiken på dessa angivna banor för både person- och godstrafik. Enligt uppgift är kommuner och företag längs dessa banor villiga att försöka utveckla järnvägstrafiken - naturligtvis om det blir bra inriktningsbeslut från regeringens sida. Vi har framöver ett stort behov av att flytta över så mycket transport som möjligt till spårbunden trafik. Lokala luftföroreningar, global klimatpåverkan och ökad tillgänglighet för alla människor är alla argument för att vi inte ska lägga ned redan investerad infrastruktur. Den största kostnaden för banorna har redan ägt rum i och med att de byggdes. Underhållet är i detta sammanhang en mindre samhällsekonomisk summa.
Vänsterpartiet har tillsammans med andra i Västra Götaland varit drivande för att uppmärksamma bristen på underhåll av de mindre järnvägarna. Det bristande underhållet har medfört att trafiken har begränsats och i några fall helt upphört. Befintlig trafik har försämrats genom olika restriktioner, till exempel minskad hastighet och minskat tonnage. Vi har framhållit vikten och betydelsen av att dessa järnvägar effektivt kan bidra till ett mer sammanhållet järnvägssystem som väsentligt avlastar vägtrafiken. De lågtrafikerade banorna handlar inte bara om persontrafik utan också om godstrafik. Den mängd gods som kan transporteras på dessa banor är betydande för en god infrastruktur, en hållbar utveckling för en positiv förändring av klimatproblemen och naturligtvis för en bättre kollektivtrafik.
Banverket måste erhålla tillräckliga resurser för att också säkra det eftersatta underhållet av så kallad lågtrafikerad järnväg. Det är mycket angeläget att åtgärda det eftersatta underhållet av de mindre järnvägarna i Västra Götaland.
Utifrån ministerns svar undrar jag vad ministern konkret kommer att göra för att säkerställa fortsatt trafik på de hotade järnvägsbanorna i Västra Götaland.
Anf. 20 Lars Tysklind (Fp)
Fru talman! Jag vill också tacka infrastrukturministern för ett sådant positivt besked. Det är kanske det mest positiva beskedet sedan jag kom in i riksdagen 2002. Det känns tryggt att man har en sådan inriktning från regeringens sida.
Regionala järnvägar måste prioriteras utifrån deras "rätta" värde. För många orter är det en förutsättning för effektiva och miljövänliga persontransporter. Egon Frid räknade upp en del banor i Västra Götaland, men det finns banor över hela Sverige som kan tas med i debatten.
Tidigare har fokus legat på hur mycket dessa banor är trafikerade. På något vis går det inte att bara utgå från den nuvarande trafikeringen, utan det viktiga är att se potentialen för järnvägarna. Det är väl det som diskuteras i dag.
Då är det viktigt att regeringen, precis som infrastrukturministern säger, har tagit ned frågan på regional nivå och låtit regionerna verkligen gå in och analysera och prioritera utifrån en lokal förankring.
Fru talman! Klimatarbetet är också en faktor som har kommit in och förändrat den här diskussionen helt och hållet. Det visar vikten av att man trots allt har kvar dessa järnvägar och nu har möjlighet att öka underhållet av dem. De har funnits och fått vara kvar, men ingen har gjort någonting åt dem. Att underhållet är eftersatt, som Egon Frid tar upp, kan man bara hålla med om. Men det får ändå falla tillbaka på tidigare regeringars arbete.
Den nuvarande regeringen har de facto fokuserat mycket på frågan om underhållet och gjort den analysen att underhållet är väldigt eftersatt när det gäller både vägar och järnvägar.
Det är naturligtvis viktigt att man underhåller den infrastruktur man har. Man kan inte bara satsa på nybyggnation, även om det kan vara lite mer spektakulärt i många lägen. Underhållet är det grundläggande. Det är ren kapitalförstöring om man inte kan komma till skott med det.
Eftersom regeringen så tydligt i budgetsammanhang har satt fokus på att underhållet är viktigt känner jag ingen större oro. Det är snarare en förändring som har skett som är otroligt positiv.
Man måste också ta med järnvägarnas betydelse och framtida potential när det gäller regionförstoringen och en fungerande arbetsmarknad. Det låter kanske lite diffust med en fungerande arbetsmarknad, men man kan ta in andra saker, till exempel skalfördelar. Det gäller inte bara arbetsmarknaden, utan man kan få skalfördelar även när det gäller sjukvård och utbildning. Där har effektiva persontransporter en väldigt stor betydelse.
Om man ser på sådana saker som produktivitet inom en region kan ett välfungerande transportsystem ge chansen till en ökad specialisering, där tjänstesektorn har en helt annan möjlighet att utvecklas. Den högre produktiviteten beror väldigt mycket på att man kan transportera arbetskraft effektivt, så att det arbetsutbud som finns kan matchas med arbetskraften inom ett mycket större område. Det ger en region väldiga möjligheter att utvecklas.
Utgångspunkten är ändå att de regionala järnvägarna måste prioriteras utifrån sitt rätta värde, så att man inte bara fokuserar på nuvarande trafikering. Då kan man nästan hamna i att det är bara pendeltågstrafiken i Stockholm som ska vara kvar.
Anf. 21 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Tack för interpellationen! Det är inte så svårt att hålla med både Egon Frid och Lars Tysklind om det som de har anfört.
Egon Frid redogjorde till exempel för bristande underhåll. Det är sant - det är en stor del av problematiken. Jag förstår Egon Frids engagemang. Tyvärr lyckades inte Egon Frid och Vänsterpartiet med sitt engagemang få den socialdemokratiska regeringen att lägga resurser just på våra befintliga spår runt om i landet. Det är inte med speciell stolthet jag kan konstatera att den europeiska järnvägsunionen pekar ut Sverige som det land som har lagt minst resurser på järnvägsspåren runt omkring i landet.
Det är precis den verklighet vi befinner oss i här och nu. Det faller tillbaka otroligt tungt på prioriteringar som den socialdemokratiska regeringen tidigare gjorde tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Det är i dag lätt att både prata om vikten av lågtrafikerade järnvägars roll och plädera för nyinvesteringar, samtidigt som vi egentligen inte orkar föra en debatt om vilka brister det finns i befintligt underhåll, både i befintlig infrastrukturplan och i det underhåll som vi i dag diskuterar.
Låt mig bara referera till den bedömning som Banverket gör. Man säger så här: Med den nuvarande utbytestakten kommer i stort hela det trafiksvaga nätet att behöva stängas av säkerhetsskäl under planperioden 2010-2019. Det är oerhört allvarligt. Banverket bedömer att det är angeläget att rusta upp ca 160 mil lågtrafikerad järnväg. Upprustningen beräknas kosta 5 000 kronor per spårmeter. Totalt för de 235 milen bedöms det kosta nästan 12 miljarder.
12 miljarder är oerhört mycket pengar. Då man under lång tid har avstått från att vidta några åtgärder finns behovet av de stora resurserna. Det är den problematiken vi har att hantera.
Inte desto mindre, som jag svarar Egon Frid, innebär bara de två senaste årens diskussion och fokus på koldioxidutsläppen, fokus på åtgärder för att stärka den regionala utvecklingen och större arbetsmarknadsregioner, att det finns anledning att se över det underlag som Banverket har vad gäller de lågtrafikerade banorna.
Vi har en mycket tydligare ambition att skapa bra förutsättningar för persontransporttrafik i samband med en regionförstoring. Därmed har de lågtrafikerade banorna oftast en annan roll i ett regionalt transportnät än vad man kanske tidigare hade ett resonemang om. Det gäller framför allt klimatdiskussionen och vikten av att få ett engagemang och bra alternativ till vägtransporter för människor som pendlar, skolelever och så vidare.
Därför finns det anledning att ge Banverket ett uppdrag att åter se över de utpekade banorna, som man för några år sedan lämnade ifrån sig.
Anf. 22 Egon Frid (V)
Fru talman! Jag vill påminna ministern om att vi just nu har en debatt om brister i underhållet, och tidigare försyndelser naturligtvis - det handlar det ju om när vi har brister i underhållet. Hade vi tagit ansvar för underhållet förut, infrastrukturen på järnvägsnätet och särskilt de lågtrafikerade järnvägarna, hade vi inte behövt ha den här debatten i dag. Debatten handlar naturligtvis om brister i det förgångna och om att vi tillsammans med den förra regeringen inte lyckades klara av de här frågorna på ett bra sätt fullt ut.
Samtidigt vet ministern att Vänsterpartiets prioriteringar i de här frågorna har varit solklara och att vi har stått nära varandra i synen på vilken infrastruktur vi ska ha, vilken utformning kollektivtrafiken ska ha och satsningen på järnvägen.
Jag har själv arbetat för en förbättrad infrastruktur på järnväg sedan regionen bildades, i min tidigare roll som aktiv region- och kommunpolitiker i Västra Götaland, i Skövde. Det har gällt behovet av just det som Lars Tysklind också berörde, en viktig funktion som järnvägen har för studerande, för arbetspendling och för en regionförstoring med kollektivtrafik i Västra Götalandsregionen.
Vi har ju under tidigare år varit med om att skapa ekonomiska förutsättningar för regeringen att med ett bra överskott i statens budget och goda finanser i många statliga bolag, inklusive SJ, fixa bra prioriteringar för att betala för en del av det bristande underhållet, bland annat på den lågtrafikerade järnvägen.
Med nuvarande kunskap om vilken miljöpåverkan trafiken har, med nuvarande möjligheter att göra andra ekonomiska prioriteringar och med nuvarande kunskap om vilka satsningar vi behöver göra för framtiden har regeringen stora möjligheter att fatta bra inriktningsbeslut. Då är regeringens prioriteringar oerhört väsentliga för att till exempel Banverket och Rikstrafiken ska få en annan inriktning på sin planering och slå vakt om järnvägstrafikens rätta värde.
Som Lars Tysklind sade får man inte ensidigt titta på hur många som trafikerar en viss bana i dag, utan man måste se hur man kan utveckla trafiken på banan - persontrafik ihop med godstrafik - och i framtiden låta banan utgöra en länk i ett framtida infrastruktursystem som är miljömässigt hållbart och samhällsekonomiskt lönsamt. Det blir lönsamt ur många aspekter - miljöaspekten och transportaspekten. Människor kan bo på landsbygden och transportera sig på ett miljövänligt sätt. Vi kan överföra en stor del av det gods som i dag tynger vägarna tillbaka till järnvägsnätet. Då är varje liten järnväg oerhört viktig.
Anf. 23 Lars Tysklind (Fp)
Fru talman! Den slutsats man kan dra hittills av debatten är att det är tur att vi har fått en ny regering som tänker lite annorlunda när det gäller de regionala banorna.
Jag vill ta upp ett konkret exempel, nämligen Bohusbanans norra del. Räddningen för den är att den var byggd som en stabil del som från början var avsedd att ingå i stambanenätet. Därför är den fortfarande ganska bra, och det finns gott hopp om att man ska kunna underhålla den. Nu kör man på somrarna X 2000-tåg från Stockholm direkt till Strömstad. Det är också signifikativt för vilka utvecklingspotentialer det finns.
Man kan alltid kritisera bakåt, men jag tycker att man måste se på vad som är nytänket i detta. Nu fokuserar man på underhåll, arbetet med klimatet och andra faktorer som har positiv betydelse. Det är klart att man kan säga att vi bara ska gå framåt, men vi får konstatera att det finns stora svarta hål i de planer som den förra regeringen lade fram. Den nuvarande regeringen har ett problem, nämligen att täppa till dem. Ett av de stora hålen är faktiskt underhållet.
De transportpolitiska målen när det gäller tillgänglighet, miljö, jämställdhet och annat är inte precis alldeles nya. Det är ju inte bara de företagsekonomiska och strikt samhällsekonomiska analyserna som finns i bakgrunden, utan det finns även andra transportpolitiska mål. På något sätt känns det som om de inte har fått vara med i bilden. Men med det resonemang som man nu för från regeringens sida kommer de faktiskt med i bilden.
Som en avslutning vill jag säga att de regionala järnvägarna är vad man kan kalla en kvalitetsprodukt för de orter de berör. Det är deras stora möjlighet att ha ett fungerande infrastruktursystem med kontakt med det nationella nätet.
Anf. 24 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Jag vill återkoppla till Egon Frid och synpunkten att man inte hela tiden ska hänvisa till tidigare försyndelser. Egon Frid vet ju vad bristande underhåll innebär. Om man inte sköter underhållet på flera årtionden kan det till slut bli så uselt att det inte ens går att restaurera. Den effekten ser vi på både järnvägar och vägar. Oberoende av de ambitioner man har att sätta olika järnvägsstråk i ett större perspektiv är det ett faktum att 12 miljarder är väldigt mycket pengar. Det är mer än kostnaderna för Citytunneln eller tunneln genom Hallandsåsen, som är otroligt stora och svåra projekt. Behovet av 12 nya miljarder för underhåll har byggts upp under sanslöst många år.
Därtill är det viktigt att vi förstår att den befintliga investeringsplanen saknar 50-60 miljarder. Det är sådant som Banverket i dag ringar in och där man skjuter investeringarna på framtiden, förbi 2015. Det är detta ekonomiska pussel som jag och regeringen har att hantera. Därför är jag också den första att påpeka vad jag och regeringen har valt att göra då vi har haft fokus på underhåll. Detta görs för att Banverket snabbare ska kunna vidta åtgärder, så att man får bort problematiken för frustrerade pendlare eller med gods som inte kommer fram i tid på grund av att banorna är dåligt underhållna eller för att man inte ens har trädsäkrat dem.
Av den anledningen har jag naturligtvis valt att prioritera underhåll. Jag vet att man inte får några rubriker genom att prata om vikten av underhåll på våra järnvägar. Det är inte detta som den största debatten handlar om. Men underhåll är den snabbaste åtgärden för att få i gång godstrafikens flöden, för att få näringslivet att vilja överföra gods till järnväg och för att få människor att vilja ta tåget i stället för bilen i en pendlingssituation. Därför kommer jag också fortsättningsvis att arbeta för ökade resurser till underhåll av våra järnvägar. Över hela landet är vi i en motsvarande situation som den i Västra Götaland som Egon Frid pekar på. Detta är en del av förklaringen till den utmaning vi står inför, totalt sett.
Med anledning av till exempel Västra Götalandsregionens ambitioner att skapa ett runt län eller en rund region med bra förutsättningar för ett persontransportnät är det naturligtvis avgörande att man i ett västsvenskt perspektiv finns med i och inför eventuella förändringar som gäller de lågtrafikerade banorna. Jag inser också att de senaste årens fokusering på alternativ till vägtransporter gör det viktigt att vi återigen ser över det underlag som Banverket har lämnat till regeringen de senaste åren.
Anf. 25 Egon Frid (V)
Fru talman! Tack så mycket, ministern! Vi vet ju att järnvägen under lång tid har kämpat i uppförsbacke. Nu finns det en historisk chans som regeringen måste ta vara på. Tyvärr är regeringen inte lika tydlig som ministern är här, och jag är därför glad att jag kan vara draghjälp åt Åsa Torstensson när det gäller att få rubriker. Även om det kanske inte blir så stora rubriker av just den här debatten blir det ändå rubriker om att underhåll är viktigt.
Vi får in diskussionen om underhållet av de lågtrafikerade järnvägarna på dagordningen. Det handlar inte bara om de stora och lönsamma stråken, utan det handlar också om att bygga från grunden på den mest slitna banvallen mellan Skövde och Karlsborg och på banorna i norra Bohuslän.
Här krävs en tydlighet. Regeringen skulle ju kunna börja med att ansluta sig till oppositionens ambitioner i Klimatberedningen, med den inriktning på järnväg som finns där. Inriktningsfrågorna är oerhört centrala för att Banverket och Rikstrafiken ska ändra sin planering, liksom för att vi ska få en sammanhållen järnvägssatsning på alla banor.
Här är det oerhört viktigt att man inte låter bara regionerna och kommunerna ta ansvaret. Det finns en jättestor ambition från kommunerna, från det lokala näringslivet och från regionen i Västra Götaland när det gäller att satsa på kollektivtrafiken och att man ska kunna köra på sina banor. Då krävs det ett bra stöd från de inriktningsbeslut som kommer med infrastrukturbesluten i riksdagen och från regeringen för att Banverket verkligen ska göra de här satsningarna.
Anf. 26 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Tack Egon Frid och Lars Tysklind för den här interpellationsdebatten!
Järnväg, såväl lågtrafikerad järnväg som höghastighetståg, kommer att fortsätta att diskuteras framöver. Var och en, kan jag se, har sin roll i det svenska transportnätet men på vitt skilda sätt. Det ena tåget har som ambition att stanna vid varje hållplats, medan det andra tåget har krav på sig att gå så snabbt som möjligt. Inte desto mindre krävs det åtgärder för att ta igen det bristande underhåll som den tidigare regeringen och Egon Frid själv är delansvarig för.
Det är en stor utmaning. Många av de här lågtrafikerade järnvägarna är så nedgångna att det krävs oerhört stora resurser. Inte desto mindre har jag nu ambitionen att verka för att Banverket ser över de utpekade lågtrafikerade banorna, som Banverket sedan tidigare har pekat ut, av den anledningen att jag ser att förutsättningarna till viss del kan förändras och har förändrats.
Debatten om att skapa förutsättningar för persontransport på järnväg kommer att vara i fokus. Klimatberedningens underlag är naturligtvis en hävstång för den inriktning som vi framgent kommer att arbeta med när det gäller Banverket och järnvägens roll i fråga om både godsflöden och persontransporttrafiken i Sverige.
Jag tackar för den här interpellationen. Jag tror att vi kommer att återkomma till de här spännande utmaningarna, att skapa en modern järnväg i Sverige.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.