Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kvotering som medel för jämnare könsrepresentation i bolagsstyrelser

Interpellation 2011/12:214 av Ericson, Gunvor G (MP)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2012-02-01
Anmäld
2012-02-01
Besvarad
2012-02-14
Sista svarsdatum
2012-02-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 1 februari

Interpellation

2011/12:214 Kvotering som medel för jämnare könsrepresentation i bolagsstyrelser

av Gunvor G Ericson (MP)

till statsrådet Nyamko Sabuni (FP)

I över 15 år har vi debatterat hur jämnare könsbalans i bolagsstyrelser ska uppnås, såväl inom den offentliga sektorn som i det privata näringslivet. När tidigare jämställdhetsminister Margareta Winberg, S, hotade med lagstiftning började det hända saker i näringslivet. Men när det trycket försvann, i och med regeringsskiftet år 2006, stannade utvecklingen av.

Det fanns då ett färdigt utredningsförslag som den förra regeringen, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, tagit fram. Utredaren, Catarina af Sandeberg, kom fram till att det är möjligt att införa en kvotering med minst 40 procent av vardera kön. Detta skulle gälla från och med år 2010.

Men den borgliga regeringen har beslutat att inte lägga fram något lagförslag. Regeringen valde i stället att utbilda kvinnor genom Styrelseakademien, när det snarare är valberedningar som behöver utbildas för att lära sig rekrytera med genusglasögon på. Statsråden Nyamko Sabuni, FP, och Maud Olofsson, C, har också skickat brev till börsbolagen där de ber om förklaringar till varför de inte lyckats bättre med att skapa jämställda styrelser. Få av bolagen har svarat.

En kvotering av män till styrelseuppdrag pågår ju alltjämt i det fördolda. I en interpellationsdebatt i början av sommaren 2009 stängde jämställdhetsminister Nyamko Sabuni dörren till kvotering, trots att det är en effektiv metod som både Norge och Finland infört.

I en debattartikel på Newsmill i augusti 2011 öppnade jämställdhetsministern dörren på glänt. Moderaternas partisekreterare, Sofia Arkelsten, skrev i en debattartikel att ”bättrar sig inte börsbolagens ägare är Moderaterna beredda att se över regelverket för att piska på en förändring”. Det sade också förre partisekreteraren Per Schlingmann i valrörelsen 2010, ändå har inte regeringen agerat.

I en kammardebatt onsdagen den 25 januari 2012 avvisade den moderata ledamoten kvotering helt. Vad är egentligen regeringens linje för att nå resultat vad gäller en jämn fördelning av makt och inflytande?

I civilutskottets betänkande 2011/12:CU6 behandlades Miljöpartiets motion med två förslag, dels kvotering i börsbolagsstyrelser och dels kvotering i kommunala och statliga bolagsstyrelser.

Vi delade upp motionen i två att-satser för att de som bara vill se en lagstiftning för offentligt styrda bolag skulle kunna stödja motionen i den delen. Miljöpartiet vill dock lagstifta fullt ut så att samma regler gäller både privata och offentliga bolag.

Regeringen, tillsammans med Sverigedemokraterna, avslog i civilutskottet båda att-satserna i motionen.

Könsrepresentation i dag och möjliga förändringar

Staten nådde målet att ha minst 40 procent av vardera kön i sina bolagsstyrelser år 1995, efter ett medvetet politiskt arbete.

Jag har låtit riksdagens utredningstjänst, RUT, göra en uppföljning av vad som hänt avseende könsfördelningen i kommunala bolagsstyrelser efter valet 2010.

Undersökningen av könsfördelningen i de kommunala energi- och bostadsbolagens styrelser visar endast en marginell förändring från 2009 till 2011. Andelen kvinnor var 22 procent år 2009 och drygt 26 procent 2011. I de landstingsägda bolagens styrelser, som inte ingick i den tidigare undersökningen, uppgår kvinnornas andel av styrelseposterna till 44 procent.

Kvinnorepresentationen i de kommunala bolagen är därmed betydligt lägre än i de statliga bolagen (46 procent) och endast marginellt högre än i de börsnoterade bolagen (24 procent). Landstingsbolagen ligger på ungefär samma nivå som de statliga bolagen och närmar sig en jämn könsfördelning.

Endast 25 procent av de undersökta kommunala bolagen uppvisar en jämn könsfördelning i sina bolagsstyrelser, enligt principen om minst 40 procent av vardera kön. Detta kan jämföras med statliga bolag där 65 procent befinner sig inom detta spann.

Den borgerliga regeringen hänvisar till att könsfördelningen är en ägarfråga, men förändring sker inte av sig själv. Med nuvarande utveckling kommer det att dröja många år innan vi når minst 40 procent av varje kön i de privata bolagsstyrelserna. Borgerliga debattörer har länge varit emot en lag om kvotering, bland annat med hänvisning till att ”inkvoterade” riskerar att bli ifrågasatta. Det argumentet håller inte och allt fler inser nu att kvotering är en nödvändig metod för att komma till rätta med nuvarande ordning där just kön går före kompetens.

För Miljöpartiet är kvotering inget politiskt mål i sig, utan ett medel för att nå ett mål. Vi önskar att det inte behövdes, men när åren går och kvinnor ständigt blir förbisedda kan vi inte ”vänta och se”, vilket tycks vara den nuvarande regeringens politiska linje i denna fråga, liksom i så många andra frågor.

Kvotering är inget mål – men ett effektivt medel

År 2008 innehade bara fyra kvinnor vd-posten i börsbolag, två fler än år 1999, trots att antalet börsnoterade bolag ökat sedan dess.

Vi i Miljöpartiet är övertygade om att med fler kvinnor på ledande positioner inom bolagen så förbättras också förutsättningarna för mångfald i rekryteringar, att uppnå jämställda löner och villkor i arbetslivet.

Bolagsledningarna missar, genom sina traditionella metoder med män som rekryterar män, att rekrytera värdefull kompetens. Genom jämn könsfördelning i bolagsledningar, det vill säga i både styrelser, ledningsgrupper och på chefsposter, ökar möjligheten att rekrytera efter kompetens och därigenom bredda företagens erfarenhetsbas och potential att öka marknaden. Bolagen verkar emellertid inte klara av att bryta den ständiga kvoteringen av män av egen kraft, trots att de flesta valberedningar borde inse fördelarna.

Flera undersökningar visar att det är dålig lönsamhet med enfald i ledning och styrelse. Den finska EVA-rapporten visar att bolag med en kvinna som vd är ungefär 10 procent mer lönsamma. Detta är något som ligger i linje med tidigare rapporter från amerikanska forskningsinstitut som vid en studie av 353 företag konstaterat att de med högst andel kvinnor i ledningen hade 35 procent högre avkastning på det egna kapitalet jämfört med de mindre jämställda bolagen.

Finland har sedan 1995 en jämställdhetslagstiftning för offentliga uppdrag. Enligt den ska både statliga organ och kommunala styrelser och nämnder ha minst 40 procent av varje kön, om inte särskilda skäl talar för något annat. Det görs emellertid undantag från 40-procentsregeln för kommunfullmäktige som är direktvalt.

Det behövs politisk vilja och handling för att uppnå en jämställd könsfördelning i bolag, nämnder och styrelser. Ytterst handlar det om regeringens mål om en jämn fördelning av makt och inflytande. De borgerliga partierna säger nej till kvotering trots att det visat sig vara en effektiv metod för att uppnå målet. Den dolda kvotering av män som nu sker behöver lyftas fram i ljuset och brytas. Det är dags att ta ansvar för de kommunala bolag som ägs gemensamt av oss alla och som styrs genom politiken.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Nyamko Sabuni:

Vilka ytterligare återgärder kommer statsrådet att vidta för att nå en jämn könsrepresentation i börsbolagens styrelser?

Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit för att regeringen ska kunna lägga förslag om regelverk för att uppnå jämn könsfördelning i statliga och kommunala bolagsstyrelser?

Är statsrådet beredd att använda kvotering som medel för att nå jämn könsrepresentation i kommunala och statliga bolagsstyrelser?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2011/12:214, Kvotering som medel för jämnare könsrepresentation i bolagsstyrelser

Interpellationsdebatt 2011/12:214

Webb-tv: Kvotering som medel för jämnare könsrepresentation i bolagsstyrelser

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Nyamko Sabuni (FP)
Anf. 70 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Fru talman! Gunvor G Ericson har frågat mig vilka ytterligare åtgärder jag kommer att vidta för att nå en jämn könsrepresentation i börsbolagens styrelser, vilka åtgärder jag har vidtagit för att regeringen ska kunna lägga fram förslag om regelverk för att uppnå en jämn könsfördelning i statliga och kommunala bolagsstyrelser samt om jag är beredd att använda kvotering som medel för att nå en jämn könsrepresentation i kommunala och statliga bolagsstyrelser. Jag är helt överens med Gunvor G Ericson om att det är för få kvinnor i börsbolagens och de kommunala bolagens styrelser. Jag är också övertygad om att det hos många, både kvinnor och män, finns en frustration över att näringslivet och kommunerna sitter så fast i gamla vanor och traditioner att de blundar för möjligheten att bredda kompetensen i sina styrelser. Jag kan inte låta bli att förundras över att valberedningar alltför ofta inte kan eller vill se till bolagens bästa och ta till vara den kompetens som många kvinnor besitter. I de kommunala bolagsstyrelserna är det alldeles för många män och alldeles för få kvinnor. Där kan och måste vi politiker ta vårt ansvar som representanter för ägarna. Det har regeringen gjort som ansvarig för de statliga bolagen. I dag är 49 procent av styrelseledamöterna och 37 procent av ordförandena i de statliga bolagen kvinnor. Den senare siffran innebär en knapp fördubbling jämfört med 2006. Regeringen har genomfört flera åtgärder för att underlätta för näringslivet att öka andelen kvinnor i styrelserummen. Jag vill särskilt lyfta fram det nationella programmet Främja kvinnors företagande där regeringen satsat 100 miljoner kronor per år sedan 2007 för att stärka kvinnor som startar och driver företag samt öka andelen kvinnor i ledande ställning. En särskild satsning för att öka andelen kvinnor i företagsledningar och styrelser är satsningen Styrelsekraft som Almi Företagspartner AB ansvarar för. Inom ramen för det arbetet har ett stort antal mycket kompetenta kvinnor redo att ta plats i en styrelse uppmärksammats och synliggjorts. Enligt en färsk enkätundersökning har i dag 76 procent av de deltagande kvinnorna minst ett styrelseuppdrag. I snitt har de två uppdrag. Uppdragen består exempelvis av bolagsstyrelser, 66 procent, börsbolag, 11 procent, och ideella föreningar, 28 procent. Som interpellanten säkert redan känner till kommer Styrelsekraft att fortsätta. Den 8 februari 2012 anordnade Regeringskansliet ett seminarium i anslutning till Northern Future Forum om hur fler kvinnor ska nå högre positioner i näringslivet som både jag och näringsministern deltog i. Målet var att ta fram tio konkreta lösningar som inspel till diskussionerna under toppmötet om hur vi får fler kvinnor i ledande positioner och fler kvinnor som företagare. Regeringens hållning när det gäller kvotering är, som Gunvor G Ericson väl vet, att det är en ägarfråga och att lagstiftning inte är aktuellt.
Gunvor G Ericson (MP)
Anf. 71 Gunvor G Ericson (MP)
Fru talman! Tack för svaret, statsrådet, även om det än en gång smäller igen dörren för att öppna för kvotering som ett medel för att få jämnare könsfördelning i styrelser. Har kompetens över huvud taget varit ett urvalskriterium när man befordrat 2 150 män och 350 kvinnor till de högsta befattningarna i bolagens styrelser? Siffrorna talar ett tydligt språk. Näringslivet likställer kompetens med att vara man. Problemet med det homogena näringslivet är inte glastaket. Problemet sitter i väggarna, i företagskulturen. Allbrightrapporten som kom i går visar en kartläggning av Sveriges bästa och sämsta företag för kvinnor att göra karriär i. Rapporten visar att 40 procent av bolagen inte har en enda kvinna i sina ledningsgrupper och att 75 procent av de få kvinnor som sitter i ledningsgrupper sitter på stabsfunktioner. Kvinnor befordrar kvinnor, och av de tio bästa bolagen har fem kvinnliga vd:ar. Man kan också se i en studie som presenterades häromveckan i Göteborgs-Posten att kvotering främjar kvinnor. Positiv särbehandling av kvinnor, till exempel kvotering, fungerar bra, visar en studie av en gästforskare vid Handelshögskolan i Göteborg som har publicerats i tidskriften Science. Man undersökte kvinnors vilja att tävla när det gällde arbetsuppgifter. Utan positiv särbehandling var viljan liten, men med särbehandling var den större. Männen påverkades inte. Statsrådet talar i svaret om att underlätta för näringslivet att öka andelen kvinnor i styrelserummen. Miljöpartiet frågar sig hur många hundratals miljoner kronor regeringen ska lägga på mentorsprogram för redan kompetenta kvinnor innan vi får ett jämställt näringsliv. Ja, kvinnorna är redo att ta plats i en styrelse, precis som anges i svaret, men problemet är att dessa kvinnor inte får frågan om att ta platsen. Problemet är ju inte att kvinnor inte har kompetensen! Även om de som har gått styrelseprogrammet till viss del har fått plats är det inte så att det inte finns andra kompetenta kvinnor. I Dagens Industri den 10 februari skrev statsrådet Nyamko Sabuni och statsrådet Annie Lööf att lösningen på den ojämställda arbetsmarknaden inte är att kvotera till börsnoterade bolagsstyrelser. Kvinnorna ska komma in på egna meriter, heter det. Vi i Miljöpartiet håller med om att det inte är enkelt att ändra invanda mönster och beteenden, men en lag om kvotering är en pusselbit på vägen mot ett mer jämställt näringsliv, även när det gäller kommunala bolagsstyrelser. Den borgerliga regeringen letar efter lösningen på den ojämställda arbetsmarknaden hos kvinnor. Vi hörde nyss i statsrådets svar om styrelsekraftsutbildningen men också om seminariet på Northern Future Forum. Med resonemanget att lösningen finns i kvinnornas vardag bidrar ni till att skuldbelägga kvinnor som redan verkar i näringslivet mot ojämställdheten. När kompetens i dag likställs med manligt kön bör detta i stället vara fokus för regeringens politik. Jag ser inte i svaret vilka åtgärder statsrådet tänker vidta för att förbättra representationen i de kommunala bolagsstyrelserna.
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 72 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Tack, Gunvor G Ericson, för en viktig och bra interpellation! Dess värre är jag lite bekymrad över svaret som inte alls är lika utförligt som frågan från Gunvor G Ericson. Jag tycker egentligen inte att statsrådet svarar på frågan vad regeringen tänker göra för att uppnå mer jämställda bolagsstyrelser. Gunvor G Ericson och undertecknad har motionerat i frågan. Tyvärr har den motionen, där vi framförde förslag om att kvotera både till kommunala och landstingskommunala bolag och börsintroducerade bolag, blivit avslagen. I fredags, fru talman, var statsrådet Sabuni i EU-nämnden för att redogöra för hur man från regeringens sida tänker svara på EU-kommissionens frågor om könsfördelningen i bolagsstyrelser kan förbättras på EU-nivå. Man kan säga att statsrådet vid detta möte hänvisade till den här debatten, för hon upplevde nog att vi inte riktigt var överens i frågan. Statsrådet ville inte ta med argument för kvotering trots att EU-kommissionären Viviane Reding har pekat på att just kvotering skulle kunna vara en lämplig åtgärd, utan regeringen hade mer avsikten att lyssna. När det gäller kvotering är jag helt övertygad om att om man införde en lagstiftning om kvotering i bolagsstyrelser skulle man kunna hitta 40 procent kompetenta män. Att det finns 60 procent kompetenta kvinnor ute i Sverige känner vi till mycket väl. Med hänvisning till Allbrightrapporten som presenterades i går och som det har skrivits om i tidningarna framgår det med all önskvärd tydlighet att kompetenta kvinnor finns över hela landet. Problemet är att man inte tar till vara den kompetensen i näringslivet. Jag tror faktiskt att det får effekter på dagens arbetsliv, både vad gäller arbetsmiljö och tillväxt. Då har jag lite svårt, fru talman, att förstå att statsrådet hänvisar till ett seminarium i anslutning till ett möte om hur fler kvinnor ska nå högre positioner i näringslivet. Jag har också svårt att förstå att man hänvisar till den verksamhet som den tidigare näringsministern införde där man avsatte 100 miljoner och där ett antal kvinnor, företagare företrädesvis, skulle föreläsa för varandra gratis. Jag upplever att vi måste ta de kvinnor på allvar som redan i dag finns och har kompetensen. Frågan är: Varför tycker inte regeringen att kvotering skulle kunna vara en lösning? Det är det vi inte har fått svar på. Jag hoppas, fru talman, att statsrådet kan förtydliga svaret till interpellanten och till mig.
Nyamko Sabuni (FP)
Anf. 73 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Fru talman! Om man tror att bara vi får jämn könsfördelning i bolagsstyrelser har vi uppnått en jämställd arbetsmarknad förstår jag att mitt svar på denna frågeställning inte är tydligt. Men jag tror inte att det är de 40 procent eller 60 procent kvinnor som här har nämnts som är lösningen på problemet med en ojämställd arbetsmarknad. Det finns så väldigt mycket mer att göra, och vi försöker göra det. Jag är övertygad om att det inte finns en politisk lösning som kan lösa alla dessa problem, utan det krävs många olika typer av lösningar, och det är ett förändringsarbete som tar tid. Det måste börja redan i skolan genom att man motverkar könsnormer och får flickor och pojkar att välja utbildning mindre könsbundet för att därmed också motverka den könsuppdelade arbetsmarknaden. Det handlar om familjepolitiken som faktiskt skapar tid åt vuxna, också föräldrar, som vill arbeta. Detta är viktigt. Jag kan bara konstatera att det inte finns någon man som har gjort karriär på att arbeta deltid. Det krävs alltid tid för att arbeta. Precis lika mycket som vi vill att fler kvinnor ska jobba 40 timmar per vecka, det vill säga heltid - en möjlighet vi får skapa genom bra arbetsmiljö, att det ska löna sig att arbeta, att det ska finnas en fungerande förskola - måste vi tänka på vad vi kan göra för dem som också vill göra karriär. Det räcker tyvärr inte att jobba 40 timmar. Det är bara att erkänna det. Jag skulle gärna se att arbetsmarknaden förändrades, att ledarskapet förändrades, men nu har vi en sådan situation att det krävs fler timmar för att bli partiledare. Det krävs fler timmar för att kunna bli vd för ett företag. Det krävs många timmar för att göra karriär helt enkelt. Då förstår jag inte varför man hånar regeringen för att vi bjuder in de kvinnor som befinner sig mitt i karriären och ställer frågan: Vad är det vi kan göra för att underlätta er vardag? Här sägs det att vi då skuldbelägger kvinnor. Andra undrar varför jag hänvisar till en konferens. Vad är bättre än att fråga dem det berör? De landar alla i ungefär samma sak som vi diskuterar här. Börja i skolan - jättebra! Då kanske vi ska ha mer resurser till just skolan. Det arbetet pågår. Mer tillgång till RUT och gärna till fler. Det säger oppositionen nej till. Verkligheten är ändå sådan att det obetalda arbetet är relativt jämnt fördelat mellan män och kvinnor. Det är bara det att det ser väldigt olika ut. Det obetalda arbete som kvinnor utför, det vill säga hushållsarbetet, är stressigt. Det sker varje dag. Det tar tid från eventuellt lönearbete. Då måste vi kunna ställa oss frågan: Vad kan vi göra för hushållen? Då blir RUT en del av svaret. Att föräldraförsäkringen delas mer jämlikt är viktigt. Jag lyssnade också in detta. En del tyckte att vi skulle kvotera föräldraförsäkringen, andra tyckte att vi skulle göra den mer flexibel. Men det handlar faktiskt om att gå tillbaka till familjen och vardagen om vi ska skapa bättre möjligheter för alla de kvinnor som vill göra karriär. Allbrightrapporten nämndes. Den är bra. Jag menar just att det handlar om att lyfta fram dem som inte sköter sig, för hela näringslivet ser inte likadant ut. Det finns företag som jobbar hårt, systematiskt och bra och så finns det de som inte jobbar alls. Jag skulle önska att vi kunde agera på samma sätt som när vi hänger ut företag som inte sköter sig internationellt, i utvecklingsländer där de använder barnarbete, fel material eller vad det nu kan vara. Precis som de företagen hängs ut ska man också kunna bli uthängd för att man här inte tar kvinnors kompetens på allvar, inte tillvaratar den kompetens som finns i vårt land. Därför välkomnar jag Allbrights rapport. Den är väldigt bra. Jag hoppas att de fortsätter att jobba på det sättet. Till syvende och sist finns det ingen quick fix. Kvotering till bolagsstyrelser är inte den ultimata lösningen. Det finns så många problem med det. Jag förstår inte att oppositionen inte ser det fast det finns facit. Det har ju inte löst speciellt många problem i Norge. Varför skulle det göra det i vårt land?
Gunvor G Ericson (MP)
Anf. 74 Gunvor G Ericson (MP)
Fru talman! Jag tycker att det är väldigt nonchalant, till och med tråkigt att höra en jämställdhetsminister säga att det inte har löst något problem i Norge. I Norge har man faktiskt en mycket större representation av kvinnor i bolagsstyrelser. I Finland har man fattat ett beslut om kvotering också i de kommunala bolagsstyrelserna. Inte med ett ord svarar ministern på de frågor jag ställde i interpellationen om vilka åtgärder ministern tänker vidta när det gäller de kommunala bolagsstyrelserna. Ministern säger: Jag skulle önska. Men det är ju ministern som har att faktiskt ta det politiska ansvaret att se till de strukturer som styr i stället för att återigen skuldbelägga kvinnor, att kvinnorna ska ha möjlighet att göra karriär. Det finns kvinnor som faktiskt vill. I stället inför ni vårdnadsbidrag. Och, läs på, vi har faktiskt inte sagt nej till RUT från Miljöpartiets sida. I min interpellation har jag heller inte sagt att det finns en lösning. Vi nämner kvotering som en pusselbit. Jag har öppnat för att göra det i två steg, att man skulle kunna göra kvotering till bolagsstyrelser på kommunal nivå som en ägarfråga. Precis som den här kammaren i riksdagen har beslutat att man till exempel ska tillgängliggöra dagis - varje kommun måste ha dagis - kan man stifta lagar om vilka spelregler som ska gälla för kommunal nivå. Det skulle vi kunna göra om det fanns ett politiskt intresse av att också ta det politiska ansvaret. Frågan återstår: Vilka åtgärder har ministern vidtagit för att regeringen ska kunna lägga fram förslag som påverkar? I en RUT-undersökning som jag lät göra när det gäller kommunala bolag visas det att det fortfarande är en väldig snedfördelning. Endast 26 procent av ledamöterna är kvinnor. Endast 15 procent av ordförandena i de kommunala bolagen är kvinnor - detta i våra gemensamt ägda och drivna bolag. Hur tänker statsrådet ta ansvar för det? Vi har konkreta förslag från Miljöpartiet och från övriga oppositionen, men de avslogs här i riksdagen i förra veckan. Vi hade delat upp det i en att-sats på kommunal nivå och en att-sats på börsbolagens nivå, för jag vet att ni har svårt i regeringen att kunna komma så långt. I en debattartikel i somras, augusti 2011, skriver statsrådet: "Borde inte politiker först ta ansvar för bolagen de själva driver?" Men vad ska de här orden leda till i praktiken? I samma artikel står det: "Därför måste vi politiker ta vårt ansvar och börja leverera. Medborgarna som ägare vill se jämn könsfördelning i bolagsstyrelser." Vidare skriver statsrådet att "staten har tagit sitt ägaransvar". Ja, det har staten gjort. Redan 1998 hade vi 49 procent kvinnor i styrelserna och numera har vi 34 procent kvinnor på ordförandeposterna. Det har regeringen gjort bra. Man har sett till att få fler kvinnor på ordförandeposterna. Men vi måste också se till att uppnå det här på flera håll, inte bara i de statliga styrelserna och överlämna resten till andra. Jag förväntar mig ett svar på frågan vad Folkpartiet har för ambitioner när det gäller de kommunala bolagsstyrelserna.
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 75 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Statsrådet säger att det är viktigt att kvinnor jobbar heltid. Det är därför man tar bort fyllnadsstämplingen för deltidsanställda och inte lagstiftar om heltid, antar jag. Statsrådet säger att familjepolitiken är viktig. Det är förmodligen därför man har infört vårdnadsbidrag så att fler kvinnor ska bli aktiva på arbetsmarknaden. Statsrådet säger att det börjar i förskolan. Det är därför man har tagit bort de riktade pengarna till genuspedagoger - genuspedagoger som jag och Birgitta Ohlsson för övrigt tycker är väldigt bra. Fru talman! Jag ska citera en jämställdhets- och ledarexpert på Ledarna, Klara Adolphson. Så här skriver hon: "Ett beslut om könskvotering till börsbolagens styrelser kan bli den katalysator som äntligen ger resultat för jämställdhetsarbete som pågått i decennier, och som fram till inte så länge sedan placerade Sverige i toppen av jämställdhetsligan i internationella jämförelser. Hur länge ska vi låta resursslöseriet pågå? Det är dags att kvotera nu!" Fru talman! Frågan till statsrådet blir: Hur länge tänker hon låta det här resursslöseriet pågå innan man tar beslut i regeringen och faktiskt agerar, tar ett ansvar för politiken och gör någonting? Att prata om heltid, att prata om att det börjar i förskolan, att prata om familjepolitiken och att prata om att politiker ska ta ett ansvar men göra någonting helt annat är faktiskt, fru talman, att inte ta ansvar.
Nyamko Sabuni (FP)
Anf. 76 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Fru talman! Vi har politiker på kommunal nivå. Precis som vi politiker på nationell nivå tar ansvar för det vi äger gemensamt menar jag att våra politiker, våra partier - det betyder folkpartister, miljöpartister och socialdemokrater - bör ta ansvar på lokal nivå. Jag känner den frustrationen. Det är därför som jag har skrivit att jag menar att vi kanske behöver gå så långt att vi ålägger kommunerna att systematiskt arbeta på samma sätt som regeringen för att uppnå bättre könsfördelning i de gemensamt ägda företagen på kommunal nivå och landstingsnivå. Jag har tagit kontakt med Sveriges Kommuner och Landsting. Jag hoppas att vi tillsammans ska kunna ta kontakt med riksdagspartierna för att diskutera just hur vi kan jobba lokalt, när vi inte ens lyckas övertyga våra egna lokalpolitiker. Hur svårt kan det vara? Jag hoppas verkligen att ni vill komma till detta möte för att diskutera vad vi bör göra lokalt, på kommunal nivå, för att förbättra resultaten i de företag som vi äger. Nej, jag tror inte på kvotering. Gunvor G Ericson säger att andelen har blivit 40-60. Ja, andelen har blivit det. Är det någon i denna kammare som har tagit sig tid att också beräkna antalet? Den statistik jag har visar att det är färre kvinnor i de här styrelserna jämfört med tidigare. Vad har man gjort? En del företag har bytt form. Andra har minskat rejält på antalet ledamöter i styrelser - för att inte behöva ta in fler kvinnor kanske, vad vet jag. Men det här visar på problemet. När det finns lagar som utgår från kön finns det alltid möjligheter att gå runt dem. Jag vill se fler kvinnor i bolagsstyrelser, inte bara en högre andel utan också fler kvinnor. Det räcker inte med bara en andel men att det blir färre i antal. Det finns ingenting som säger att bara för att det kommer in kvinnor i bolagsstyrelser blir det per automatik fler kvinnliga chefer. Så är inte heller tanken. Det finns fler kvinnliga chefer i de norska bolag som inte lyder under lagen jämfört med i de bolag som lyder under lagen. Så ser det ut. Jag tycker inte att kvotering är bra. Jag förstår den frustration som finns, men börja jobba underifrån. Låt oss börja jobba underifrån och uppåt. Jag är övertygad om att om dessa kvinnor finns i chefspositioner med resultatansvar kan vi leverera, och då blir det lättare för kvinnor att komma upp till bolagsstyrelser. Jag vill börja underifrån. Det är bara att lura medborgarna när vi säger att om vi kvoterar där blir det bra här. Så blir det inte. Det vet ni också. Eftersom det bara handlar om symbolik, dramaturgi, är det lätt att föra frågan vidare. Norge är ett facit. Där fungerar det inte som man skulle önska: För andelen, ja, men titta också på antalet, framför allt på de andra positionerna i företagen. De är också viktiga. Vi får inte glömma dem.
Gunvor G Ericson (MP)
Anf. 77 Gunvor G Ericson (MP)
Fru talman! Jag kan bara konstatera att statsrådet Nyamko Sabuni väljer att se de siffror hon vill se. Att Norge har fler kvinnor i sina bolagsstyrelser i dag har också inneburit att det finns fler välutbildade, att fler ledamöter har akademisk utbildning och en högre andel yngre ledamöter har kommit in i styrelserna. Det finns studier som visar att bolag med mer jämn könsrepresentation har en bättre ekonomi. Om det vore så att bolagen av sig själva kunde förändra strukturen skulle de göra det. Det finns mycket forskning som visar det. Men det är fråga om något annat. Det finns strukturer. Kanske känner statsrådet till 3R-metoden, där den ena delen av dessa R står för representation. I det här fallet handlar det om könsrepresentation. Det är viktigt. Jag nämnde en studie som visar att kvotering fungerar bra för kvinnor. Det är inte bara att vifta bort den. Kvotering är ett medel, som jag har försökt att säga flera gånger under interpellationsdebatten. Självklart måste vi få in kvinnor i ledningsgrupper underifrån, men det har en betydelse att det finns en jämn representation på styrelsenivå. Folkpartiets arbetsgrupp för jämställdhet har föreslagit ett regelverk. I somras skrev statsrådet: Kalla det kvotering eller kalla det strategi. Vad har hänt med det uppdraget? Finns det något initiativ på regeringsnivå för att ta hand om de strukturella frågorna? Är det bara ord i en debattartikel? Miljöpartiet vill inte vänta, varken på det privata näringslivet eller på de politiska partierna i kommunen. Vi vill ha jämställda offentliga bolagsstyrelser nu. Därför behövs det en lagstiftning. Tänker regeringen göra något?
Nyamko Sabuni (FP)
Anf. 78 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Fru talman! Nej, jag väljer inte att se de siffror jag vill se. Jag försöker bara göra skillnad på andel och antal. Det räcker inte för mig med andel. Det räcker inte att minska på antalet styrelseledamöter för att uppfylla denna andel som står i lagstiftningen. Jag vill se fler kvinnor i börsbolagens styrelser. Jag vill se fler kvinnor i börsbolagens ledningar. Det är något helt annat än att tala bara andelar. Det finns färre kvinnor i bolagsstyrelser som lyder under lagen än innan lagstiftningen infördes. Det finns fler kvinnliga chefer i bolag som inte lyder under lagen. Vi måste ändå kunna säga att det inte är optimalt. Jag förstår den politiska ivern att vilja låta kraftfull, men jämställdhet innebär förändringsarbete. Jag tror verkligen att det behövs flera olika typer av åtgärder. Förändring kommer. Jag tror inte att det är lagstiftning för bolagsstyrelser som leder till en jämställd arbetsmarknad. Gunvor G Ericson behöver inte övertyga mig om att vi har en ojämställd arbetsmarknad, men jag kommer aldrig att bli övertygad om att det är just antalet kvinnor i bolagsstyrelser som skapar en jämställd arbetsmarknad i vårt land.

Intressenter

Besvarad av

Nyamko Sabuni
Nyamko SabuniFP

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.