Kvinnors möjlighet till a-kassa
Interpellation 2006/07:264 av Ahlberg, Ann-Christin (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-01-26
- Anmäld
- 2007-01-26
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-02-14
- Sista svarsdatum
- 2007-02-16
- Besvarad
- 2007-02-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 26 januari
Interpellation
2006/07:264 Kvinnors möjlighet till a-kassa
av Ann-Christin Ahlberg (s)
till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Nu börjar vi se konsekvenserna av de nya a-kassereglerna och vad deras kostnader ställer till med. Som väntat är det kvinnor som drabbas hårdast.
I medierna har vi de senaste veckorna kunnat följa flera exempel på kvinnor som varken har råd att vara kvar i a-kassan eller i facket och som inte heller har rätt till någon ersättning längre eftersom de blivit utförsäkrade. Som extra pålaga får de inte heller del av jobbavdraget om de är långtidssjukskrivna.
Dessa kvinnor har redan en svår situation på många sätt och inte blir det bättre av de nya reglerna.
Sverige anses vara ett jämställt land och det talas mycket om valfrihet, men borde den i så fall inte gälla för alla?
När, var och hur avser jämställdhetsministern att se till att de nya regelverken och kostnaderna för den nya a-kassan inte slår extra hårt mot kvinnor?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:264
Webb-tv: Kvinnors möjlighet till a-kassa
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:68 Tisdagen den 27 februariProtokoll 2006/07:68 7 § Svar på interpellation 2006/07:264 om kvinnors möjlighet till a-kassa
Protokoll från debatten
Anf. 34 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Ann-Christin Ahlberg har frågat jämställdhetsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att de nya regelverken och kostnaderna för den nya a-kassan inte slår extra hårt mot kvinnor.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Ann-Christin Ahlberg skriver att det finns exempel på kvinnor som inte har rätt till arbetslöshetsersättning eftersom de blivit utförsäkrade och inte har råd med avgift till arbetslöshetskassa och fackförening. Vidare får inte långtidssjukskrivna göra jobbavdrag. Ann-Christin Ahlberg menar att dessa kvinnor redan har en svår situation på många sätt och att det inte blir bättre med de nya reglerna.
Regeringens mål är att även de som står allra längst från arbetsmarknaden ska få möjlighet att arbeta. Antalet personer som lever på transfereringar ska minska. Att gå från bidrag till arbete är nyckeln till en förbättrad ekonomisk situation för arbetslösa och sjukskrivna. Flertalet av dem som i dag står utanför arbetsmarknaden är kvinnor, och många av de kvinnor som arbetar har en lösare koppling till arbetsmarknaden än männen. Kvinnorna utgör vidare en majoritet av både de deltidsarbetslösa och timanställda. Kvinnor är dessutom sjukskrivna i högre grad än män. Kvinnor dominerar således i grupper som regeringens politik avser att stödja.
Förändringarna av ersättningsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen innebär dock i normalfallet inte att kvinnor drabbas hårdare än män. Reglerna är neutrala ur jämställdhetssynpunkt. Syftet med regleringen är ju att minska arbetslösheten och utanförskapet för alla. Min övertygelse är att regeringens politik kommer att bidra till att fler kvinnor får arbete och att inkomstskillnaderna minskar.
Jobbavdraget gynnar genom sin konstruktion särskilt den som arbetar deltid och därmed har lägre lön. Avdraget kommer även att bidra till ekonomisk jämställdhet genom att det i större utsträckning kommer att löna sig att arbeta. Det kommer också att löna sig att gå från deltid till heltid.
När det gäller ökade kostnader för medlemskap i arbetslöshetskassan vill jag påminna om att den som fått arbetslöshetsersättning under den längsta tid ersättning kan lämnas normalt erbjuds att få delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Under sådant deltagande lämnas aktivitetsstöd som är en av grunderna för befrielse från den förhöjda finansieringsavgiften.
Jag vill slutligen understryka att reformerna som syftar till att minska arbetslösheten måste bedömas som en helhet. Det står då klart att både män och kvinnor omedelbart eller på sikt gynnas av regeringens politik.
Anf. 35 Ann-Christin Ahlberg (S)
Herr talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern för svaret, men jag måste erkänna att jag är väldigt besviken för att jämställdhetsminister Nyamko Sabuni inte avser att svara på min interpellation då jag tycker att det i högsta grad är en jämställdhetsfråga med de nya a-kassereglerna och att kostnaderna slår hårdare mot kvinnor än mot män. Det svar som jag får från Sven Otto Littorin är väldigt dåligt, tycker jag också.
Visst har vi hört det förut, om och om igen. Regeringens mål är att alla ska få möjlighet att arbeta. Det tycker vi socialdemokrater är bra.
Jag antar att det måste vara ett långsiktigt mål. Är det då rätt att börja med att fördyra för dem som redan har knappt om pengar? Man höjer avgiften till a-kassan och man sänker ersättningarna och gör försäkringen sämre.
Rimligt vore väl att börja med att se till att det blir fler jobb och därefter sänka avgifterna och ersättningarna, om man nu tycker att det är en bra väg att sänka ersättningarna. Det tycker inte vi socialdemokrater - absolut inte i en tid med god ekonomi.
Ministern säger att reglerna är neutrala ur jämställdhetssynpunkt och att kvinnor inte drabbas hårdare än män. Reglerna är neutrala, men villkoren är inte lika. Om kvinnan och mannen har lika lön och samma normalarbetstid och delar lika på föräldraansvaret är det ingen skillnad. Skillnaden ligger i att det inte ser ut så i samhället i dag. Trots allt arbete som gjorts är det fortfarande oftast kvinnor som vårdar sjuka barn, jobbar deltid och har lägre lön. Då hjälper det inte att reglerna är neutrala.
Ministern säger i svaret att det kommer att löna sig att gå från deltid till heltid. Hur ska ministern se till att det blir heltider i stället för deltider? Kvinnor väljer inte att jobba deltid, utan det är vad som finns att tillgå. Arbete inom städning, omsorg och vård är oftast deltid utan möjlighet till heltid. Reformen måste ses som en helhet, säger ministern. Med denna början av er nya arbetsmarknadspolitik gör ni lågavlönade deltidsarbetande kvinnor än mer lågavlönade. Vad erbjuder ni dessa kvinnor? De är faktiskt många.
Det finns många kvinnor inom de säsongsarbetandes skara också, till exempel inom handel och restaurang. De har tidigare fått sin normalarbetstid beräknad på ett heltidsarbete som de utför i kanske sex månader. Därefter har de fått ersättning från a-kassan för heltid. Med de nya reglerna ska dessa sex månader slås ut på ett helt år. Då får kvinnan bara ersättning för halvtid i stället för heltid. Detta slår hårt mot alla säsongsanställda, inte minst kvinnor.
Sven Otto Littorin! Det är de deltidsarbetande kvinnorna som inte kommer att ha möjlighet att kvalificera sig till a-kassan eftersom de tvingas att acceptera en 50-procentig tjänst och eftersom de tar ansvar för sina barn när de är sjuka. Så ser det ut i dag.
Anf. 36 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Låt mig börja med att kommentera det faktum att det är jag som svarar. Jämställdhet kan inte vara bara en ministers ansvar. Utgångspunkten är att vi inom våra respektive områden måste ha en jämställdhetsinsikt och en jämställdhetsutgångspunkt. Därför svarar jag på den här frågan.
Vi har hört det förut, säger Ann-Christin Ahlberg. Ja, det har vi. Vi hörde det före valet och vi har hört det efter valet. Vi har i olika sammanhang debatterat a-kassa och arbetslöshetsförsäkring både i interpellationsdebatter, i frågestunder och i särskilda debatter. Vi kommer att få höra det igen. Argumenten förändras inte bara för att man har ytterligare en debatt.
Målet för vår politik är full sysselsättning. Alla som vill och kan vara med ska ha möjlighet att vara med på arbetsmarknaden. Jag kan bara konstatera att, som Gunnar Hökmark brukar säga: Om man gör som man har gjort kommer det att gå som det har gått.
Det är precis så det är. Den politik som du och ditt parti har stått för har testats i tolv år och lett till att var femte svensk i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden. Den politiken är därmed underkänd, skulle jag säga.
Låt oss inte gå tillbaka till plan B; det var verkligen en B-plan.
Frågan är vad alternativet är. Det får jag ju aldrig höra i de här debatterna. "Vi har hört det förut." Ja, jag återkommer till mina grundargument eftersom jag tycker att de håller och är riktiga, men jag får aldrig höra vad alternativet är.
Vår politik bygger på tre ben. För det första ska det löna sig bättre att arbeta. Det finns mängder av exempel på grupper på arbetsmarknaden där marginaleffekterna, det vill säga kombinationen av skattesystemet och bidrags- och ersättningsnivåerna, leder till ett alldeles för svagt och stundtals till och med negativt incitament att gå från utanförskap in på arbetsmarknaden. Det lönar sig inte att jobba. Så kan vi bara inte ha det.
För det andra måste vi göra det billigare och enklare att anställa, att ha anställda och att driva företag. Det är så man ser till att det blir fler arbetstillfällen. Det gör vi genom en lång rad olika åtgärder som framför allt min kollega Maud Olofsson ansvarar för. Det är lägre arbetsgivaravgifter och förenklingsregler. Vi ska ta bort 25 procent av regelmassan. Vi tittar på ett riskkapitalavdrag, ett garantilånesystem, förändrade 3:12-regler och avskaffad förmögenhetsskatt. Det är alltså en lång rad åtgärder som syftar till att det ska bli enklare och billigare att anställa. Där kommer vi med många saker. Vi har nystartsjobben från den 1 januari. Vi har halverad arbetsgivaravgift för unga från den 1 juli. Vi återkommer med arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn.
För det tredje måste vi ha en politik som på alla andra områden stöder arbetslinjen. Det betyder att göra det billigare och enklare att komma över i arbete. Jag skulle delvis vilja relatera det till den förra interpellationsdebatten. Hur ser vi till att göra det möjligt för personer att återkomma i arbete? Något som jag tycker är väldigt prioriterat är de som har varit borta länge från arbetsmarknaden och att vi gör samarbetet mellan försäkringskassa och arbetsförmedling bättre så att vi inte får systemfel.
Det som nu händer är glädjande. Vi har ju en fantastisk fart på arbetsmarknaden. Stockholms handelskammare pratade häromveckan om 50 000 nya jobb i Stockholm i år. Ams redovisade häromdagen 75 000 lediga platser. Det är den högsta siffran sedan man började mäta 1970. Vi har sett flera prognoser som visar 30 000 nya arbetsplatser i år som ett direkt resultat av regeringens ekonomiska politik.
När folk pratar om flexibilitet på arbetsmarknaden ringer det varningsklockor på många håll. Man undrar om det handlar om förändringar i arbetsrätten.
Jag brukar säga att det snarare handlar om ett högt arbetsutbud, en hög efterfrågan och en väl fungerande matchning på arbetsmarknaden. Det är det vi ska jobba med framöver, inte minst när det gäller Ams. Då får vi just den typen av förutsättningar som Ann-Christin Ahlberg efterlyser, nämligen att fler kommer i arbete. Det kommer att gynna dem som är deltidsarbetslösa. Det kommer att gynna dem som jobbar deltid och det kommer att gynna dem som står längst ifrån, inte minst kvinnor. Jag önskar inget hellre än ett högre arbetskraftsdeltagande bland kvinnor.
Anf. 37 Ann-Christin Ahlberg (S)
Herr talman! Jag kan instämma i att det är glädjande att arbetslösheten minskar. Enligt SCB:s statistik ökade antalet sysselsatta i januari med 158 000 jämfört med januari 2006. Det är väldigt roligt. Tittar man närmare på det ser man att det var 98 000 för män och 59 000 för kvinnor. För männen var det precis som vanligt. Det var fast anställning och en del tidsbegränsade anställningar som ökade. För kvinnorna ökade enbart de tidsbegränsade anställningarna. När det gäller nystartsjobben var det inte så många som kom till kvinnorna.
Så ser verkligheten ut, Sven Otto Littorin. Det är därför a-kassans nya regler slår så hårt mot just kvinnor. Arbetsmarknadens villkor är olika för kvinnor och män, även i dag.
Herr talman! Den senaste tiden har man kunnat läsa i olika tidningar hur kvinnor drabbas av de nya a-kassereglerna. Jag hoppas att ministern också har läst det.
I ST Press till exempel kan man läsa om Mona som jobbar deltid och är deltidsarbetslös. Hon får i dag motsvarande 70 procent av sin tidigare heltidsinkomst. Hon gruvar sig för hur det blir när ersättningen sänks den 5 mars.
För den försämrade a-kassan har kostnaden tredubblats för henne. Det gör ett stort hål i hennes hushållskassa. Jobbavdraget som det pratas så vackert om blir för henne ungefär 100 kronor. Det är alltså en väldigt klen tröst.
I Dagens Nyheter kunde man läsa om Jessica som är långtidssjukskriven. Den ekonomiska konsekvensen för hennes del blir att avgiften till fack och a-kassa stiger från 175 kronor till 417 kronor. Jessica hade varit sjukskriven så länge att hon med de nya reglerna blir utförsäkrad ur a-kassan. Hon är bara 35 år och hoppas fortfarande på att komma tillbaka till arbetslivet. Skulle hon bli friskskriven på halvtid till exempel skulle hon inte få någon a-kassa tills hon får ett jobb. Det skulle slå en redan knaper ekonomi i spillror.
Regeringens beslut om ändringar i a-kassan slår extra hårt mot den som är sjuk och måste betala hela den höjda avgiften samtidigt som hon går miste om jobbavdraget.
Kort sagt gör regeringens politik att den som är sjuk får högre avgift, får sämre försäkring och får betala mer i skatt.
I tidningen Kommunalarbetaren kunde man läsa om Marie som är 27 år. Hon var ensamstående med två små barn. Hon hade aldrig lyckats få ett heltidsarbete utan haft korta vikariat, oftast inom kommunen som lokalvårdare, växeltelefonist med mera. Just nu klarar hon sig om hon vänder och vrider på de 9 000 kronor hon får i a-kassa efter skatt.
Med den nya a-kassan får hon ett par tusen mindre i månaden, om hon nu kvalar in till a-kassan, säger hon. Jag kan mycket väl förstå att hon säger att det blir katastrof för henne. Det blir omöjligt för henne att försörja sig och sina två barn på så lite pengar.
Vad säger du till dessa kvinnor, Sven Otto Littorin? Vilket råd har du till dem? Säger du som det är att ni höjer avgiften och försämrar a-kassan för att få in 10 miljarder till skattesänkningar för dem som redan har det bra?
Anf. 38 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Det är oerhört glädjande att Ann-Christin Ahlberg nu konstaterar utanförskapet. Det är bara tragiskt att den förra regeringen aldrig gjorde det. Någonstans måste man konstatera att var femte svensk i arbetsför ålder står utanför. Det är precis de personer som Ann-Christin Ahlberg pekar på.
Vem placerade dem där? Vem bär ansvaret för detta permanentade utanförskap? Vem stod tomhänt inför de utmaningar som fanns, med en politik med mer av samma som har lett oss till det resultat som vi står inför i dag?
Jag kan mycket väl hålla med om precis det som Ann-Christin Ahlberg beskriver. Men var finns det politiska alternativet? Vi hör aldrig någonsin talas om detta. Men det är glädjande att ni åtminstone nu erkänner att det finns problem med utanförskap. Det hörde vi aldrig före valet.
När det gäller ersättningsnivåer och allt sådant inser jag att man inte gillar ett läge där vi först säger att vi ska höja premien och sänka ersättningsnivån. Det har jag all respekt för. Men samtidigt är det några saker jag måste säga.
När det gäller det första säger jag ungefär som Mona Sahlin sade i början på 90-talet. Vi kan inte bara diskutera ersättningsnivåerna utan också hur vi får människor tillbaka i arbete.
Jag har sagt det förut. Vi vill inte att någon ska leva på varken 80, 70 eller 65 procents ersättningsnivå utan på 100 procent av en lön. Men då måste man också ha en politik för arbete och inte bara en politik för ersättning som ni faktiskt har.
Arbetslöshetsförsäkringen är tänkt att vara en omställningsförsäkring. I det finns det två led. Jag har återigen sagt det förr och kommer att säga det igen. Det är först att det är en omställning. Det är inte en permanent försörjningskälla utan ett stöd man har under en period mellan två arbeten.
Det andra är att det är en försäkring. Det måste väl ändå vara så att det i en försäkring finns något samband mellan den premie man betalar, det man får ut och den risk som finns i försäkringssystemet. Den risk som finns i arbetslöshetsförsäkringen är arbetslösheten.
Vi måste se till att vi har en arbetslöshetsförsäkring som dels tar hänsyn till arbetslösheten, dels är kopplad till det mål man vill uppnå, det vill säga fler tillbaka i arbete. Det är vad det hela syftar till.
Man kan ställa sig frågan, och det är en legitim diskussion: Hur är det nu då? Blir det fler arbeten för att man förändrar i a-kassan? Det är precis vad det blir. Det gäller särskilt i kombination med jobbavdraget och de åtgärder vi gör i övrigt för att se till att göra det billigare och enklare att anställa.
Det är den diskussionen vi har haft i kammaren många gånger och som vi säkerligen kommer att ha igen.
Jag kan återgå till den grundläggande frågan: Är detta en politik som leder till ett ökat utanförskap bland kvinnor? Svaret på den frågan är nej. Det är precis tvärtom.
De som tjänar mest på politiken är de som står längst ifrån, de som har deltid och går upp till heltid, och de som står utanför arbetsmarknaden och får ett arbete. Det är vad hela politiken syftar till.
Det som nu händer är precis just detta. Med draghjälp av den internationella konjunkturen förstärker vi tillträdet till arbetsmarknaden, sänker trösklar och får fler i arbete och fler som lämnar utanförskapet. Arbetslösheten sjunker och sysselsättningen ökar.
Det kommer främst att gynna dem som Ann-Christin Ahlberg säger sig vilja skydda men som den förra regeringen lämnade i sticket.
Anf. 39 Ann-Christin Ahlberg (S)
Herr talman! Jag måste upprepa mina frågor till Sven Otto Littorin, eftersom jag inte fick något svar. Vad säger du till dessa kvinnor? Det är Jessica, Marie och Mona. Det var bara några exempel. Jag har läst mycket mer. Jag har träffat många fler.
Jag har hört vad a-kassorna säger och hur de blev nedringda i december av oroliga människor. De var alldeles förtvivlade eftersom de inte vet hur de ska klara sig, och de vet inte hur regelverken är.
En del av dem står långt från arbetsmarknaden i dag. Varför göra en sådan drastisk förändring innan man har några lediga jobb även till de personerna? Det blir så oerhört svårt för dessa människor.
Därför tycker jag att Sven Otto Littorin ska svara. Vad är det du säger till dessa kvinnor? Vilket råd har du till dem? Finns det några lediga jobb som just de kan ha? Finns det heltid till dem? Vad har du för avsikt att göra för att fixa heltid till dem?
En av kvinnorna sade så här: Står det några lediga stolar och väntar på oss nu? Alla dessa kvinnor vill inget hellre än att jobba. De har gjort allt i sin makt för att få ett heltidsjobb och har erbjudits deltid.
Man brukar alltid få höra om utanförskap från den borgerliga regeringen. Men vad gör vi med de här kvinnorna? Blir det inte än mer ett utanförskap? Man kan koppla det till Rädda Barnens senaste rapport om fattiga familjer och fundera på hur det går för Marie och hennes två små barn.
Anf. 40 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! De kvinnor som Ann-Christin Ahlberg beskriver ska ha ett jobb att gå till. De ska ha 100 procent av en lön och inte vare sig 80, 70 eller 65 procent i ersättning.
Jag har sagt det hundra gånger, och jag kommer att säga det igen, för det är precis så det är. Tror man på det måste man ha en politik för arbete och inte en politik för ersättningar. Jag är ledsen, men det har inte den politiska oppositionen i dag.
Vi har en politik som vi gick till val på. Den bygger på tre ben. Jag repeterar det igen. Det ska löna sig att arbeta, det ska löna sig bättre och bli enklare att anställa, och vi måste sätta matchningsfunktionen i fokus på arbetsmarknaden.
Nu finns det 75 000 lediga jobb, som Ams redovisade häromveckan. Det är bättre än sedan 1970 när man började mäta. Det är ett fantastiskt läge på arbetsmarknaden just nu.
Låt oss ta till vara det. Låt oss fortsätta att sänka trösklarna för att ta sig in på arbetsmarknaden precis på det sätt jag har beskrivit.
Då finns förutsättningen just för dessa kvinnor att snabbare ta sig in och inte vara förpassade till det utanförskap där den förra regeringen placerade dem.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.