Kvinnor i bolagsstyrelser
Interpellation 2007/08:733 av Högman, Berit (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-05-13
- Anmäld
- 2008-05-13
- Sista svarsdatum
- 2008-06-03
- Besvarad
- 2008-06-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 maj
Interpellation
2007/08:733 Kvinnor i bolagsstyrelser
av Berit Högman (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
Kravet på högre kvinnlig representation i bolagsstyrelser har funnits i många år. När det gäller aktiebolag i vilka staten har ett bestämmande inflytande hade den tidigare regeringen ställt upp delmålet att andelen kvinnliga styrelseledamöter skulle vara minst 40 procent år 2003. Målet uppnåddes genom ett kontinuerligt och systematiskt nomineringsarbete.
Den kvinnliga representationen i statliga styrelser nu är 49 procent.
Men fortfarande är det svårt för kvinnor att ta sig upp till de privata bolagens ledningsgrupper och styrelser. Djupt rotade traditioner och värderingar är ofta skälet till att kvinnor hindras att ta sig till toppen inom näringslivet. För det är inte så att kvinnor har lägre kompetens, lägre utbildning eller kortare arbetslivserfarenhet. Den kvinnliga representationen i bolagsstyrelserna har förbättrats något under senare år men är fortfarande ojämställd. Vi kan konstatera att denna förändring aldrig hade skett utan den debatt och det hot om lagstiftning som den förra regeringen med sina samarbetspartier initierade.
Den socialdemokratiska regeringen gav i juni 2005 en sakkunnig person i uppdrag att överväga frågan om en jämnare könsfördelning i bolagsstyrelser. Uppdraget redovisades i maj 2006 i departementspromemorian (Ds 2006:11) Könsfördelningen i bolagsstyrelser. I promemorian föreslås bland annat regler i aktiebolagslagen om könsfördelningen i styrelser för publika aktiebolag. Den nuvarande regeringen har beslutat att avskriva förslagen i departementspromemorian.
Mina frågor till näringsminister Maud Olofsson blir därför:
Vilka initiativ avser näringsministern att vidta för att uppnå en bättre könsfördelning i bolagsstyrelser i bolag som inte är statliga?
Vilken tidsplan har näringsministern för detta arbete?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:733
Webb-tv: Kvinnor i bolagsstyrelser
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:121 Tisdagen den 3 juniProtokoll 2007/08:121 18 § Svar på interpellation 2007/08:733 om kvinnor i bolagsstyrelser
Protokoll från debatten
Anf. 102 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Berit Högman har frågat näringsministern vilka initiativ statsrådet avser att vidta för att uppnå en bättre könsfördelning i bolagsstyrelser i bolag som inte är statliga och vilken tidsplan näringsministern har för detta arbete.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
En jämn representation av kvinnor och män i beslutande organ är en viktig demokratifråga. Det är viktigt att öka andelen kvinnor på chefspositioner och i styrelser, såväl i privata företag som i statligt ägda företag och myndigheter.
Jag anser inte att kvotering är lösningen. Att åstadkomma en jämn könsfördelning i bolagsstyrelser är en uppgift för ägarna i första hand. Politikens roll är att underlätta för både kvinnor och män att kombinera arbete och familj så att fler kvinnor vill och kan söka sig till ledande positioner i företag och andra organisationer i samhället.
Förra sommaren infördes en skattereduktion för hushållstjänster som blivit mycket uppskattad och används av många människor. Jämställdhetsbonusen i föräldraförsäkringen införs den 1 juli i år. Detta är exempel på åtgärder som underlättar att kombinera arbete och familjeliv och som minskar hindren för kvinnor att fullt ut delta och utvecklas i arbetslivet.
Regeringens satsning på kvinnors företagande kan även genom att det blir fler företagande kvinnor bidra till en jämnare fördelning av resurser, en starkare ekonomisk utveckling och bättre underlag för rekrytering av vd:ar, ordförande och styrelser. Till exempel kommer ambassadörerna för kvinnors företagande och insatser inom programmet Främja kvinnors företagande som genomförs och samordnas av Verket för näringslivsutveckling, Nutek, att synliggöra företagande kvinnor som i sin tur skulle kunna delta i styrelsearbetet.
Regeringen vill värna om äganderätten och utgår i första hand från att ägarna själva vill utveckla sina bolag i bästa möjliga riktning.
Jag har fört många samtal med representanter för näringslivet och poängterat behovet av att kvinnors kompetens tas i anspråk i större omfattning. Företagen måste helt enkelt arbeta mycket mer aktivt med jämställdhetsfrågorna i sina respektive organisationer.
Det handlar mycket om att förändra attityder, till exempel att få ägare och arbetsgivare att inse att kvinnor har både kompetens och vilja att åta sig uppdrag i bolagsstyrelser och i ledningsfunktioner. Jag ser fram emot att se Svenskt Näringsliv och företagen anta utmaningen och börja arbeta mer aktivt för att öka andelen kvinnor i styrelser och på ledande poster i företag.
Anf. 103 Berit Högman (S)
Fru talman! Jag ber att få tacka för det svar jag har fått.
För första gången på tio år minskar andelen kvinnor i styrelserna för de börsnoterade företagen. Sedan förra året har andelen kvinnor i styrelserna minskat med nästan 2 procent, detta enligt en uträkning från Andra AP-fonden. Även Folksam har kommit fram till liknande siffror.
Den strukturella diskrimineringen av kvinnor i näringslivet fortsätter. Djupt inrotade traditioner och värderingar är ofta skälet. Det är ju inte så att kvinnor har lägre kompetens, utbildning eller kortare arbetslivserfarenhet. Tvärtom har kvinnor i större utsträckning i skolan höga betyg, och de som kommer in i styrelserummen är mer välutbildade än de män som redan sitter där. Aldrig förr har så många kvinnor skaffat sig en bra utbildning. Och inte beror det på införandet av hushållsnära tjänster.
Allt detta vet jämställdhetsministern, och ändå väljer hon att stå med armarna i kors.
I svaret hänvisar regeringen just till införandet av hushållsnära tjänster som ett sätt att råda bot på det här. Regeringen anser alltså att den låga andelen kvinnor i styrelser för börsnoterade företag beror på att kvinnorna inte kan och vill därför att de måste vara hemma och städa. Det är väl ett fullständigt horribelt synsätt.
Att reducera frågan om kvinnors makt till att bara handla om hur man använder sin tid visar vilken grund och ytlig syn, ja, kanske egentligen vilket ointresse regeringen och jämställdhetsministern har för frågor som handlar om kvinnors rätt till makt och inflytande på samma villkor som männen.
Att påstå att hushållsnära tjänster är medicinen mot diagnosen ett ojämställt näringsliv är inte ens att försöka ändra på den könsmaktsordning som råder utan att göra detta till en fråga, ett problem, för kvinnor som ska lösas av andra kvinnor, dock med betydligt sämre betalt.
Tror verkligen statsrådet att detta är en fråga som löses av sig själv? Kan statsrådet ge något exempel på framgångar i jämställdhetsarbetet som skett av sig själva utan incitament i försäkringssystem, i lagstiftning eller med hjälp av andra styrinstrument? Varför är inte regeringen beredd att använda de styrmedel som uppenbarligen står till buds för att råda bot på det här problemet? Varför i stället stillatigande se att vi tar steg tillbaka?
Vi socialdemokrater står fast vid det mål vi tidigare drivit om att 40 procent av styrelseposterna bör innehas av kvinnor. Det skulle innebära, enligt den utredning som Andra AP-fonden gjorde, att 463 platser borde gå till kvinnor i dessa företag om 40 procent ska uppnås. Det är inte alls omöjligt om viljan finns. 40 procent av alla nyutexaminerade civilingenjörer, ekonomer och jurister är kvinnor. Lägg därtill viktiga kunskapsområden som exempelvis informatik, medicin och sociologi så är rekryteringsbasen stor, inte minst i en växande tjänstesektor.
Vilken strategi och vilken målsättning har egentligen regeringen för att uppnå jämställdhet i näringslivet?
Anf. 104 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Jag ska försöka delvis upprepa det svar jag gav som Berit Högman lyssnade väldigt selektivt på.
Jag håller med om att det finns kompetenta, välutbildade kvinnor. Som du säger är 40 procent av dagens ekonomer och jurister kvinnor. Det är traditionella utbildningar som ska leda till chefspositioner och eventuella poster i bolagsstyrelser. Kvinnorna finns där, så det handlar om att se dem och om att skapa förutsättningar för att de ska kunna ta dessa roller.
Hur bolagsstyrelserna ser ut i privat näringsliv eller börsnoterade företag anser jag vara en ägarfråga, precis som staten, via regeringen, tar sitt ansvar när det gäller de statligt ägda företagen, där vi har jämn könsfördelning i bolagsstyrelserna, där vi har en väldigt hög andel kvinnor som är ordförande. Jag ser gärna utvecklingen framåt, och jag menar att det privata näringslivet också ska ta sitt ansvar.
Jag kan informera om att jag välkomnar det faktum att näringslivet i sina bolagskoder nu äntligen skriver in att man ska eftersträva en jämn könsfördelning. I den mån man inte har gjort det ska man rapportera varför man inte har lyckats uppnå en jämnare könsfördelning. Det tror jag är väldigt viktigt. Det ser jag som mycket viktigare än en lag.
Jag anser, som sagt, fortfarande inte att det först och främst är politikernas uppgift att styra upp ett eventuellt dåligt ledarskap i näringslivet. Men för att kvinnor ska ha samma möjligheter som män på arbetsmarknaden är det viktigt att vi politiker ser till att skapa förutsättningar. Då är det som Berit Högman fnyser åt, det vill säga hushållsnära tjänster, en viktig reform.
57 procent av dem som har begärt avdrag för de tjänsterna är kvinnor, det vill säga att kvinnor får mer tid, så att de kan jobba mer eller kan umgås med sina familjer.
Vi vet att en del av det som gör att kvinnor i dag inte alltid kan hävda sig på arbetsmarknaden handlar om att kvinnor framför allt är anställda inom den offentliga sektorn där de hittills inte kunnat bli företagare inom sina kompetensområden. Men den chansen får de nu.
Vi vet att kvinnor jobbar deltid i större utsträckning än män. Det beror på att kvinnor fortfarande tar större ansvar för hem och barn. Jag utgår från att Berit Högman inte har något förslag om att man också ska kvotera hushållsarbetet, hur det ska fördelas. Då måste vi skapa förutsättningar så att kvinnor avlastas när det gäller det uppdrag som de tar sig an i sina hem.
Allt detta gör regeringen för att underlätta för kvinnor att vara tillgängliga för de här posterna.
Kvinnors företagande är en viktig fråga. Där satsar regeringen pengar på att hjälpa kvinnor att utveckla sina idéer. Men det handlar också om att se till att det finns tillgängliga medel till lån. Vi vet nämligen att det är ett problem när kvinnor kommer med företagsidéer inom branscher som männen som ska låna ut pengar inte alltid har en korrekt bild av. Då blir det svårare för dem att göra rätt bedömning. Därmed är det många kvinnor som inte får de här lånen.
Att se till att vi har ett försäkringssystem som kan skapa trygghet för den kvinna som vill starta ett företag tror jag också är väldigt viktigt. Också det är en fråga som man ser över. Det är alltså inte så att det inte händer något. Vi kan väl erkänna att politiken verkar men att politiken verkar långsamt.
Jag tycker dock att det viktiga är de signaler som regeringen skickar om vad som ändå är på gång. Det har nu visat sig att var tredje kvinna, i alla fall enligt en undersökning från Svenskt Näringsliv, anser att det är lättare att starta företag i dag än det var tidigare. Bara känslan av att det är lättare tror jag leder till att fler vill starta företag. Därmed skapar vi också en rekryteringsbas för bolagsstyrelser för framtiden.
Anf. 105 Berit Högman (S)
Fru talman! Men den här interpellationsdebatten handlar inte om kvinnors vilja att starta företag - vi kan säkert vara helt överens om att det är bra - utan den handlar om kvinnors rätt till makt i näringslivet, i det privata näringslivet, och rätt till styrelseplatser i de stora bolagen.
Det visar sig tydligt att det inom industrin, inom råvaruindustrin, inom IT-sektorn och så vidare praktiskt taget är obefintligt med kvinnor på sina håll.
Det är inte nog med det. Representationen av kvinnor i bolagens operativa ledningar har de facto också minskat de senaste åren. Det skulle ju annars kunna vara en bra rekryteringsbas för bolagsstyrelserna.
Jämställdhetsministern tar upp den ökade andelen kvinnor i statliga företag som ett gott exempel. Det beror ju just på att man har använt en tydlig politisk styrning. Man har gått från ord till handling och åtgärdat det.
Det är alldeles uppenbart att den förra regeringens hot om lagstiftning och krav på 40 procent gav resultatet att man skärpte sig. Nu har vi en regering som säger: Nej, det är inte så noga. Det spelar ingen roll. Gör som ni vill!
Direkt ser vi resultatet. Det blir färre kvinnor. Återigen: Nämn något exempel på stora jämställdhetsreformer som har skett av en slump eller av ett slags fri vilja!
Som jämställdhetsminister borde statsrådet veta hur svårt det är att förflytta makt. Det här handlar precis om det. Då kräver det sitt av både regering och näringsliv. Då finns det verktyg som regeringen skulle kunna använda sig av. Man skulle kunna bestämma sig för att se över aktiebolagslagen en gång till. Man skulle kunna se över bestämmelsen om koden för bolagsstyrning.
60 procent av de här undersökta företagen redovisar över huvud taget inte någonting om sitt jämställdhetsarbete i årsredovisningarna. Vad är det för signalsystem? I valberedningarna reduceras kvinnorepresentationen till 15 procent. Då är det ju inte heller konstigt att vi inte får fram fler personer. Allt detta skulle regeringen och jämställdhetsministern kunna göra någonting åt.
Det är en milsvid skillnad mellan att exempelvis via Almi ha mikrolån till kvinnors småföretagsamhet och att ha en strategi för fler kvinnor i bolagsstyrelser för de stora börsnoterade företagen. Det är det som min interpellation handlar om.
Är statsrådet beredd att se över aktiebolagslagen och/eller koden för bolagsstyrning i syfte att uppnå en bättre tingens ordning?
Statsrådet har tidigare deklarerat att hon inte är någon feminist. Men denna fråga är ändå en fråga där man inte kan nå resultat med hjälp av någon studiecirkel eller ett cocktailparty med Svenskt Näringsliv. Det måste till en betydligt kraftfullare insats för att man ska nå resultat.
Anf. 106 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Jag är övertygad om att den här frågan är så pass viktig att den engagerar fler än dem som väljer att kalla sig feminister. Framför allt är jag övertygad om att det finns feminister som inte alls engagerar sig i denna fråga.
Sedan vill jag påpeka att cheferna i ledningsfunktion inte har minskat. Men, återigen, det står still. Jag skulle gärna vilja se en snabbare utveckling. Men varken regeringen eller Berit Högman föreslår att det ska kvoteras in till ledningsfunktioner. Det är en process som måste pågå.
Nu har utbildningen sett till att det finns välutbildade kvinnor som kan ta dessa positioner. Jag menar att det handlar om ledarskap, och näringslivets ledarskap måste leda till att fler kvinnor kommer till de här positionerna i ledningsfunktionen.
När det gäller bolagsstyrelser delar jag inte den uppfattning som Berit Högman ger uttryck för, det vill säga att man ska kvotera till bolagsstyrelserna. Också där anser jag att vi har ett fritt ägande i vårt samhälle. Det är den som äger ett företag som också bestämmer hur det ska se ut. Men, återigen, jag välkomnar att koden för bolagsstyrning nu revideras. Det står att man ska sträva efter en jämn könsfördelning, och den som inte uppnår det ska redovisa varför man inte uppnår det. Det menar jag är mycket viktigare än den kvotering som Berit Högman efterfrågar.
I övrigt är det viktigt att man skapar förutsättningar så att män och kvinnor kan konkurrera på lika villkor på arbetsmarknaden och så att män och kvinnor kan dela lika på ansvaret i hemmet.
Den situation vi befinner oss i har ju sina historiska förklaringar. Det är männen som har varit ute på arbetsmarknaden. Kvinnor har inte fått lönearbeta förrän under det senaste århundradet. Det var då kvinnor fick lönearbeta. Innan dess var det bara män som kunde lönearbeta. Det är klart att det är en historisk förklaring till att männen dominerar näringslivet.
Om vi inte skapar de här förutsättningarna för kvinnor att hinna i kapp hinner vi inte, och vi hinner inte i kapp den ojämställdhet vi har i näringslivet genom att kvotera till bolagsstyrelser.
Det viktiga är att skapa förutsättningar för kvinnor att finnas i ledningsfunktioner, för det är ledningar som styr bolagen. Det är där kvinnor ska finnas. När kvinnor finns där finns de också att rekrytera till bolagsstyrelser.
Jag tycker fortfarande att det är viktigt med kvinnors företagande. Den som är företagare kan nämligen också på ett bra sätt vara en styrelseledamot i ett annat företag.
Berit Högman må fnysa så mycket hon vill åt det, men det här är den strategi som regeringen har antagit, och det är den som är nödvändig. Alla rapporter och forskningen visar att det är det som är viktigt. Kvinnor har inte lika möjligheter som män i näringslivet därför att förutsättningarna har saknats. Det är den här politiken vi nu driver.
Befria kvinnor från hushållsarbetet! Ge kvinnor och män chans att dela på föräldraförsäkringen! Se till att kvinnor blir företagare i högre utsträckning! Uppmärksamma att kvinnor i dag innehar alla dessa höga utbildningar som behövs i ledningsfunktioner och styrelser och mycket mer! Det är det som behövs, och det är den politik vi bedriver. Många fler utanför denna kammare har åtminstone uppfattat att den politiken är på väg och att den ska fungera.
Men jag ska återigen säga att politiken verkar långsamt. Förändringen sker tyvärr ibland långsamt. På detta område är det så. Jag kan erkänna att jag känner precis samma frustration som Berit Högman. Men det är orättvist att påstå att ingenting händer, för väldigt mycket händer. Jag hoppas att vi ska kunna se resultat inom några år.
Anf. 107 Berit Högman (S)
Fru talman! Jämställdhetsministern pratar om fria kvinnor, fria från hushållsarbete, hörde jag. Då undrar jag: Är det könlösa varelser som ska utöva det arbete som inryms inom hushållsnära tjänster?
Gång efter gång avslöjar jämställdhetsministern sin syn på det här uppdraget, nämligen att kvinnor ska lösa problem, i det här fallet med hjälp av andra kvinnor som får väldigt mycket sämre betalt. Det är en skrämmande syn som Nyamko Sabuni som jämställdhetsminister har.
Efter denna diskussion konstaterar jag att det saknas en strategi och att det saknas en tidsplan. Jag känner också att det saknas ambitioner. Det finns möjligtvis en önskan men definitivt inga tydliga ambitioner och mätbara mål, utan den som äger ska också bestämma, och det sägs av en demokratiminister.
Statsrådet kunde, om hon ville, se till att regeringen såg över aktiebolagslagen eller bestämmelsen om koden för bolagsstyrning. Statsrådet kunde, om hon ville, tydligt efterfråga jämställdhetsredovisningar hos vårt enda börsnoterade företag.
Återigen: Endast 40 procent av företagen hade detta arbete med i sin årsredovisning.
Statsrådet kunde göra en plan, ett kontrakt med näringslivet, och fortsätta som den förra s-regeringen att ständigt hota med att överväga lagstiftning. Det har gått i Norge, och jag är alldeles övertygad om att det också skulle fungera alldeles utmärkt i Sverige, om det nu behövs. Och dagens siffror visar att det nu inte går framåt utan att det går bakåt. Det är dags att gå från ord till handling.
Anf. 108 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Tror jag att en redovisning är det som leder till jämställdhet? Nej, jag tror faktiskt inte det. Om konsumenterna ens går in på dessa företagssidor är det klart att det är bra om de kan se på en redovisning hur man jobbar med jämställdheten. Men vi har de facto en lag som kräver att alla företag jobbar med jämställdhet. Det finns en lag som säger det, och jag utgår från att alla gör det.
Vad man mer ska redovisa vet jag inte. Men det finns jämställdhetsplaner för alla dessa stora företag som man kan ta del av om man nu vill göra det. Jag tror att problemet är någonting helt annat.
Det som inte fungerar i den här debatten är att Berit Högman väljer att lyssna väldigt selektivt. Av de förslag som du har nämnt är det enkla saker som den förra regeringen kunde ha gjort under sina tolv år vid makten. Men det gjordes inte. Kanske gjorde dåvarande statsråd bedömningen att det inte var det som var problemet. Den frågan är värd att ställa.
Kan man fortsätta att hota om man inte är redo att lagstifta? Nej, det går inte heller.
Jag är övertygad om att Socialdemokraterna skulle ha lagstiftat om detta, och om de kommer tillbaka till makten kommer de säkert att göra det. Men det är den socialdemokratiska politiken, det är inte allianspolitiken. Vi tror på friheten att äga och också driva sitt företag. Jag hoppas att näringslivet ska vara precis lika goda ledare inom sina egna företag som staten är inom sina företag. Staten har lyckats. Då är det inga problem för näringslivet att lyckas om viljan finns. Men de visar en del av viljan genom att i bolagskoden nu föra in detta krav, och man ska redovisa varför man inte uppnår detta. Det tror jag är viktigt. I bolagskoden har det funnits skrivningar om att man ska eftersträva jämställdhet. Men det har inte funnits några krav på att man ska redovisa varför man inte uppnår det. Nu finns det där. Det är det som jag menar borde vara lösningen på detta problem förutom att politiken ska skapa förutsättningar för att kvinnor ska kunna ta de högre positionerna och kunna jobba på lika villkor som män gör i dag.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.