Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

kvinnan i ett globalt perspektiv

Interpellation 2001/02:66 av Viklund, Margareta (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-11-09
Anmäld
2001-11-13
Besvarad
2001-11-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 november

Interpellation 2001/02:66

 av Margareta Viklund (kd) till utrikesminister Anna Lindh om kvinnan i ett globalt perspektiv

Brott mot mänskliga rättigheter oavsett i vilket land de utförs och är riktade mot flickor/kvinnor drabbar indirekt alla flickor/kvinnor på jorden, även om de råkar bo i världens mest jämställda land. Självklart tar flickorna i vårt land både direkt och indirekt åt sig av många länders uppenbara brott mot flickors/kvinnors mänskliga rättigheter. Genom dagliga TV-rapporter från hela världen både ser och hör flickan att hon är mindre värd och har egentligen ingen integritet. Självförtroendet minskar och självbilden förvanskas. Pojkarnas syn på flickor påverkas naturligtvis också.

Världens länder har gjort en rad åtaganden om att främja jämställdhet och mänskliga rättigheter:

  • I FN-stadgan, i olika MR-konventioner bl.a. i FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor @ CEDAW, som är undertecknad av 150 länder.
  • Vid FN:s kvinnokonferens i Peking 1995, då världens länder antog en deklaration och en handlingsplan som inte är juridiskt men politiskt bindande. Kvinnor framhålls också som centrala aktörer vid FN-konferenserna om miljö och hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, befolkning, social utveckling och boende och bebyggelsefrågor.
  • Enskilda länder (bl.a. Sverige) utarbetade nationella handlingsplaner om jämställdhet inför Pekingkonferensen 1995. Flera länder har även utarbetat rapporter till FN om hur konferensen har följts upp.
  • EU:s ministerråd beslutade i december 1995 att EU:s bistånd och biståndet i medlemsstaterna ska utgå från ett jämställdhetsperspektiv.
  • Riksdagen slog våren 1996 fast att jämställdhet ska vara ett nytt mål i biståndet. Riksdagen har också beslutat att jämställdhet ska genomsyra allt samarbete med Central- och Östeuropa.
  • DAC, OECD:s utvecklingskommitté, har utarbetat riktlinjer för hur ett jämställdhetsperspektiv ska integreras i allt bistånd (oktober 1997).

I det följande beskrivs några områden som trots dessa insater visar på kvinnans utsatta situation och diskriminering.

FN uppskattar det totala antalet kvinnor i världen som förra året mördades av sina egna familjemedlemmar till ca 5 000. Minst 200 s.k. hedersmord äger rum varje år i Turkiet.

Under tryck av EU @ där Turkiet är ett kandidatland @ håller landet på att förändra sin lagstiftning. Men fortfarande bedömer landets domstolar hedersmord mildare än andra mord. Om den mördade dessutom är minderårig kan straffet för mordet bli mindre än två år i fängelse.

Kristdemokraterna anser att frågan om hedersmord borde vara en av huvudpunkterna vid Sveriges samtal med företrädare för den turkiska regeringen och att frågan ska ingå i EU:s förhandlingar om Turkiets medlemskap i den europeiska unionen.

Ett annat problem, som alltmer uppmärksammas, är s.k. trafficking. Denna moderna form av slavhandel har ökat drastiskt under de senaste åren.

Denna människohandel omsätter stora pengar och är en farlig bransch att både kritisera och försöka motverka. Enbart i Europa är ca 500 000 kvinnor bortrövade, sålda eller utlovade att få ett "hederligt" arbete. Men de har i stället blivit lurade intill döden eller inpå bara kroppen. Det handlar om en mycket lukrativ handel med kvinnan som handelsvara.

Kvinnor säljs till samtliga länder inom EU @ även till Sverige. Det sägs att människohandeln i dag omsätter mer pengar än droghandeln. Handlarna tjänar stora summor utan att riskera samma hårda straff som gäller vid annan typ av smuggling.

Handeln med människor, mänskligt slaveri, utgör ett större problem i vårt moderna samhälle än någon kunnat ana. Nya uppgifter tyder på en global jätteindustri som omsätter oerhörda summor. Respekten för människovärdet kräver att vi genom internationellt samarbete bekämpar denna företeelse med alla medel. Slavhandelns offer behöver vår hjälp. Det handlar om flickors/kvinnors mänskliga rättigheter. Det är angeläget att trafficking implementeras i FN:s medlemsländers lagstiftning.

En annan fråga är att ingen kvinna väljer frivilligt att prostituera sig. Bakgrunden till prostitution är ofta en historia fylld av fysiska och/eller psykiska övergrepp, drogmissbruk, brist på kärlek och fattigdom.

Kristdemokraternas uppfattning är att prostitution aldrig kan jämföras med och behandlas som yrken vad gäller lagstiftning, reglering av arbetstider, semester, bildande av fackförbund m.m., som har skett i exempelvis Nederländerna. Prostitution hör inte hemma i ett samhälle där en av grundbultarna är alla människors lika värde. Man kan inte köpa en annan människa. Sverige måste som ett föregångsland verka för att prostitution förbjuds i hela Europa.

Prostitution orsakad av fattigdom är ett stort problem i olika delar av världens regioner. Bland gatubarn är flickorna extra utsatta och riskerar att utsättas för sexuella övergrepp. När de blir lite äldre är det högst troligt att de tvingas in i prostitution. I familjer där fattigdomen är som störst kommer flickor främst i kläm, på grund av att de oftast inte värderas lika högt som pojkarna. Det är flickan som får sluta skolan först när pengar till skolavgifter inte finns, eller när syskonen mister sina föräldrar. Det är flickan som i värsta fall säljs av föräldrarna till ett liv som prostituerad. Detta är ett allvarligt problem inte minst i Nepal där en välorganiserad slavhandel pågår med flickor från landsbygden till bordellerna i Indiens storstäder. Flickors och kvinnors värde måste höjas och samtidigt med detta arbete ska intensivt preventivt arbete igångsättas för att skydda dem från att hamna i och/eller rädda dem ur prostitution.

En ytterligare annan fråga handlar om kvinnlig könsstympning.

Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, har 130 miljoner kvinnor runtom i världen utsatts för könsstympning. Trots att 15 afrikanska länder lagstiftat mot bruket av könsstympning rapporteras varje år 2 miljoner nya fall. Kvinnlig könsstympning (female genital mutilation, FGM) är en fråga som rör mänskliga och framför allt kvinnors/flickors rättigheter. Könsstympningen är ett trauma som påverkar flickan och senare kvinnan både psykiskt och fysiskt under hela livet och vars enda syfte är att ge mannen full kontroll över kvinnan.

Förutom i Afrika förekommer kvinnlig könsstympning även på spridda håll i Sydamerika och i Asien. Men det är i länderna kring Afrikas horn, Somalia, Sudan, Djibouti, Etiopien och Eritrea som könsstympning är vanligast förekommande. I dessa länder beräknas 90@100 % av kvinnorna vara könsstympade. Flickornas ålder när stympningen utförs kan variera från en månad upp till tolv år beroende på vilken typ av könsstympning som tillämpas.

Det är inte endast afrikanska länder som behöver ett uppvaknande. Även Kina och Indien behöver väckas för att tillgodose många kvinnors rätt till mänskliga rättigheter. Frågan behöver belysas i bl.a. biståndssammanhang och då mänskliga rättigheter behandlas.

Den sista frågan gäller prenatal könsdiskriminering.

Andelen kvinnor i förhållande till män har speciellt i Asien sjunkit dramatiskt de senaste årtiondena. Enligt vissa beräkningar saknas det 60 miljoner kvinnor i den världsdelen. Orsakerna är aborter av flickfoster, undernäring och överarbete bland kvinnor. I exempelvis Indien är spädbarnsdödligheten högre bland flickor. Flickor får sämre vård och behandling redan som spädbarn.

Att könsselektiv abort skulle vara hela förklaringen till de "förlorade" flickebarnen i Kina är inte klarlagt. Det går inte att utesluta att det förekommer barnamord lokalt i det vidsträckta Kina. Men könsselektiv abort tillämpas inte bara i Indien och Kina utan också i Sydkorea, på Taiwan, i Singapore och i Malaysia.

Indiska läkare anger den 5 augusti 1999 i ett TT-Reuter-meddelande att det är svårt att beräkna hur många flickfoster som dödas varje år, då de flesta fallen aldrig rapporteras till myndigheterna. Men under det senaste århundradet har antalet födda flickor stadigt minskat jämfört med antalet pojkar. Flera indiska delstater har därför förbjudit läkare att avslöja fostrets kön.

Hitintills har det i internationella och nationella sammanhang varit ganska tyst om den prenatala könsdiskrimineringen. Det finns all anledning för Sverige som ett föregångsland i arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter att målinriktat arbeta för att frågan om prenatal könsdiskriminering behandlas seriöst i FN.

Mina frågor till utrikesministern:

På vad sätt avser utrikesministern agera så att frågan om hedersmord ska ingå i EU:s förhandlingar med Turkiet om medlemskap i Europeiska unionen?

Avser utrikesministern verka för att det dokument som FN antagit om trafficking snarast implementeras i medlemsländernas lagstiftning?

Avser utrikesministern att i internationella sammanhang verka för att trafficking blir ett prioriterat brott att bekämpa?

Avser utrikesministern att i EU och i andra internationella sammanhang verka för att prostitution förbjuds?

Avser utrikesministern att ta upp frågan om kvinnlig könsstympning i internationella sammanhang?

Hur avser utrikesministern verka för att frågan om kvinnlig könsstympning erkänns som ett brott mot mänskliga rättigheter?

Avser utrikesministern verka för att frågan om prenatal könsdiskriminering förs upp på dagordningen för FN:s generalförsamling?

Avser utrikesministern verka för att Sverige i det multi- och bilaterala samarbetet samt i andra internationella sammanhang särskilt uppmärksammar flickornas situation i Indien och Kina?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2001/02:66, kvinnan i ett globalt perspektiv

Interpellationsdebatt 2001/02:66

Webb-tv: kvinnan i ett globalt perspektiv

Protokoll från debatten

Utrikesminister Anna Lin (S)
Anf. 1 Utrikesminister Anna Lin (S)
Fru talman! Margareta Viklund har ställt ett antal frågor om vilka åtgärder jag avser vidta för att främja kvinnans ställning i ett globalt perspektiv. Låt mig inledningsvis framhålla att detta är ett för mig och regeringen högt prioriterat område. Jag delar i allt väsentligt Margareta Viklunds beskrivning av problemen när det gäller kvinnans ställning i det globala perspektivet. Låt mig besvara de åtta frågorna i turordning. När det gäller att agera för att frågan om heder- smord ska ingå i EU:s förhandlingar med Turkiet om medlemskap i EU har vi inga indikationer på att he- dersmord förekommer i Turkiet. Mord inklusive hedersmord är kriminaliserat i Turkiet. Fråga nummer två gäller huruvida jag avser att verka för att det dokument som FN antagit om traf- ficking snarast implementeras i medlemsländernas lagstiftning. Den svenska regeringen har liksom övriga EU- länder undertecknat FN:s konvention mot gränsöver- skridande organiserad brottslighet och dess tilläggs- protokoll som gäller förebyggande, bekämpande och bestraffande av människohandel, särskilt avseende kvinnor och barn. Frågorna om ratifikation av kon- ventionen och detta tilläggsprotokoll bereds för när- varande inom Regeringskansliet. Att sträva efter att andra länder tillträder konventionen och tilläggspro- tokollet ingår givetvis som en del av vårt internatio- nella engagemang i frågan. Margareta Viklund frågar vidare om jag avser att verka för att trafficking blir ett prioriterat brott att bekämpa. Bekämpandet av människohandel är redan en pri- oriterad fråga för regeringen och vi driver den också i en rad internationella forum, såsom OSSE, Nordiska ministerrådet och EU. Kampen mot människohandel pågår också inom ramen för ASEM, dvs. EU och tio länder i Asien, som vid utrikesministermötet i Beijing i maj på svenskt initiativ antog en handlingsplan för att bekämpa människohandel. Jag kan också nämna att regeringen har avsatt medel för att intensifiera samarbetet mellan EU och Afrika om åtgärder mot människohandel. UD kommer dessutom att utarbeta en strategi för bekämpning av människohandel inom ramen för utvecklingssamarbetet. I sin fjärde fråga undrar Margareta Viklund om jag i EU och i andra internationella sammanhang avser att verka för att prostitution förbjuds. Tyvärr har vi i dag ingen internationell samsyn på hur prostitution ska betraktas och åtgärdas. Ett synsätt som innebär att prostitution ses som ett godtagbart yrke, att likställa den med andra former av arbete, är enligt min mening cyniskt och uppgivet. Detta bygger på en människosyn som regeringen inte delar. Vi måste därför verka för att vår syn på prostitution vinner gehör. Här har den svenska regeringen, svens- ka EU-parlamentariker, andra politiker och inte minst frivilligorganisationer en mycket viktig roll att spela. Margareta Viklund frågar också om jag avser att ta upp frågan om kvinnlig könsstympning i interna- tionella sammanhang. Sverige har inte bara stött utan i flera fall också tagit initiativ till att FN-organisationerna UNICEF, WHO och UNFPA aktivt ska verka för att kvinnlig könsstympning upphör. Sverige har också som ett led i arbetet mot våld mot kvinnor vid upprepade tillfäl- len tagit upp frågan i FN. Nästa fråga gäller huruvida jag avser att verka för att frågan om kvinnlig könsstympning erkänns som ett brott mot mänskliga rättigheter. Att bekämpa kvinnlig könsstympning är självklart en fråga om mänskliga rättigheter. Enligt FN:s kon- vention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor måste sådana seder och bruk avskaffas, som grundar sig på föreställningen om det ena könets underlägsenhet. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter måste traditionella sedvänjor avskaffas som är skadliga för hälsan. Sociala, kulturella och religiösa faktorer kan aldrig användas som ursäkt för att begå brott mot de mänskliga rättigheterna. Den sjunde frågan gäller om jag avser att verka för att frågan om prenatal könsdiskriminering förs upp på dagordningen för FN:s generalförsamling. Det mest effektiva sättet att bekämpa prenatal könsdiskriminering, dvs. selektiva aborter, är att i ett brett perspektiv arbeta för att motverka föreställning- en om att flickor och kvinnor är underordnade män. Satsningar på att ge kvinnor samma rättigheter som män på alla områden är därför avgörande för att vi ska kunna komma till rätta med alla de problem som Margareta Viklund med rätta tar upp. I sin åttonde och sista fråga undrar Margareta Viklund om jag avser att verka för att Sverige i det multi- och bilaterala samarbetet samt i andra interna- tionella sammanhang särskilt uppmärksamma flick- ornas situation i Indien och Kina. Där är det så att Sverige sedan länge aktivt verkar - i såväl det bilaterala som det multilaterala utveck- lingssamarbetet - för att synliggöra kvinnors och mäns olika villkor. Riktade insatser görs också i bl.a. Kina och Indien för jämställdhet och för att förstärka kvinnors och flickors situation.
Margareta Viklund (Kd)
Anf. 2 Margareta Viklund (Kd)
Fru talman! Först ber jag att få tacka för svaret, som jag tycker är värdefullt och intressant. Men rik- tigt nöjd med svaren på alla mina frågor är jag kanske inte. Att den fråga som vi nu debatterar är mycket ak- tuell visar notis i förra veckan i en av våra större morgontidningar. Notisen handlar om att en 15-årig jordansk pojke har dömts till fyra års fängelse för hedersmord på sin syster. Händelsen ägde rum i sta- den Irbid i Jordanien. Två andra bröder åtalades ock- så för ha uppviglat honom men frikändes i brist på bevis. Bröderna misstänkte att systern, som var ogift, hade haft sexuell relation sedan hon varit försvunnen från hemmet i flera dagar. En läkarundersökning visade senare att hon alltjämt var oskuld. Enligt tid- ningen Jordan Times har det i år förekommit 18 he- dersmord. Fru talman! Jag berättar inte detta för att jag på något sätt vill dra ned eller speciellt utmärka Jordani- en. Hedersmord är ingen speciell företeelse för just det landet utan tyvärr ganska vanligt i många länder. Jag berättar om det för att visa hur aktuellt det ämne är som vi diskuterar i dag, nämligen kvinnors och flickors utsatthet. Jag vill också berätta det av två andra skäl. Det ena är att det är oerhört angeläget att belysa kvinnans situation inte bara i vårt land utan också se hennes situation utanför vårt eget lands gränser. Världen flyttar ju in i våra vardagsrum genom bl.a. TV. Då kan vi bl.a. se att vi egentligen inte är så olika varand- ra var vi än bor och lever på jordklotet. Jag vill påstå att det som angår kvinnan i Afrika, Asien, Europa eller någon annanstans angår oss alla. Den andra orsaken är att jag har en stor undran, nämligen: Vilken bild ska flickor och pojkar i vårt land få av sig själva som just flickor och pojkar när de ser och hör hur förtryckt flickan och kvinnan är i många länder? Självklart måste flickan se sig som en mindre värd människa, när man kan behandla flickor och kvinnor så människovidrigt som jag anser att man gör i många länder i dag. Jag kan inte förstå annat än att det sätter spår på flickan i Sverige, på hennes självkänsla, självrespekt och egenvärde, att se andra flickor i världen blir behandlade och betraktade som en andra klassens människa. Risken finns väl också att pojkars inställning till och syn på flickor blir skev och ambivalent. Med detta vill jag ha sagt att det som sker flickor och kvinnor på andra platser på vår jord egentligen angår oss alla också i vårt land. Därför är det så vik- tigt att vi handlar och visar att vi tar avstånd från handlingar som vi inte accepterar. Världen är inte större än att vi snabbt kan komma i kontakt med värl- dens alla hörn. För att säga något om alla mina frågor i interpel- lationen och svaren på dem verkar det som om vi, dvs. Sverige, regeringen och andra, i dag gör en hel del för att förbättra kvinnans situation, och det visste jag ju. Men ändå ser det ut som det gör. Det verkar vara ett hopplöst arbete. Självfallet handlar det främst om människosyn och människovärde, men det kan också vara en fråga om makt. Vad anser ministern att vi kan peka på som ett gott resultat av arbetet med att höja kvinnans status i världen? Finns det någon utredning på Regeringskansliet om att finna vägar för att för- bättra kvinnans situation i världen? Om inte, är mi- nistern i så fall beredd att tillsätta en sådan, gärna parlamentariskt sammansatt, utredning?
Utrikesminister Anna Lin (S)
Anf. 3 Utrikesminister Anna Lin (S)
Fru talman! Till att börja med vet jag att Marga- reta Viklund och jag är helt överens i grundfrågan. Självfallet angår flickors och kvinnors situation värl- den över även oss, precis som även pojkars och mäns situation angår oss. Det är det som gäller universella mänskliga rättigheter. Margareta Viklund tar i sin interpellation upp några av de värsta exemplen på förtryck som man över huvud taget kan tänka sig, hedersmorden, kvinnlig könsstympning m.m. Jag kanske dock inte riktigt delar Margareta Viklunds pessimism. Även om det fortfarande ser väldigt allvarligt ut och det finns många exempel på övergrepp världen över tror jag att det är ett uttryck för att alla övergrepp som sker kommer till vår kän- nedom. Ser man kvinnors situation i världen finns det exempel på att kvinnornas situation försämrades - t.ex. i Afghanistan - men det finns nog ännu fler exempel på att kvinnors situation har förbättrats. Det gäller inte enbart där vi kan se att kvinnor har fått större makt och inflytande - t.ex. i Västeuropa under senare år - utan vi kan också se att kvinnorna håller på att få en starkare ställning runtom i världen. Därmed avslöjas och offentliggörs också de över- grepp som begås mot kvinnor. Det första viktiga steget för att vi ska kunna be- kämpa avarterna är just att de kommer till offentlig kännedom. Hedersmorden, könsstympningarna - allt detta är ju inte nytt. Däremot är det ganska nytt att man redovisar, offentliggör och dömer i dessa frågor, vilket man inte har gjort tidigare. Det har varit nå- gonting som har förtigits och fördolts och därmed har det varit ännu svårare att göra någonting åt det.
Margareta Viklund (Kd)
Anf. 4 Margareta Viklund (Kd)
Fru talman! Det är bra att man inte är pessimistisk utan att man är optimistisk. Men på något sätt tycker jag att den utveckling som utrikesministern talar om har två sidor. Vi kan se den positiva utvecklingen, men vi kan också se den negativa utvecklingen. Jag tänker då på trafficking och på prostitutionens legalisering. Det är en negativ utveckling som pekar på en oerhört nega- tiv kvinnosyn. Jag fick inte svar på min fråga om det var någon utredning på gång på Regeringskansliet där man ser över kvinnans situation i världen, och om det inte gjorde det, om utrikesministern i så fall var beredd att tillsätta en sådan utredning. Demokrati och mänskliga rättigheter är frågor som man ständigt och jämt måste vaka över. Det är ingenting som är statiskt, utan det är någonting som man måste jobba med varje dag. Därför anser jag att kvinnans situation i världen är en fråga som man måste ha ögonen på hela tiden. Man måste ha en handlingsberedskap som man kan jobba utifrån i olika sammanhang. Av utrikesministerns svar på interpellationen för- står jag att frågan om de europeiska ländernas syn på prostitution är ganska svår att hantera. Här vill utri- kesministern ha hjälp, såvitt jag kan förstå, av både politiker och frivilligorganisationer. Då undrar jag igen om utrikesministern till att börja med har funde- rat på att tillsätta en arbetsgrupp som ska diskutera och förslå en strategi för hantering av den frågan. Att legalisera prostitution i hela Europa anser jag vara ett stort bakslag för kvinnans rätt till ett värdigt liv på sina egna villkor. För att ytterligare gå in på de olika svaren på mina frågor till ministern vill jag ta upp Turkiet. Ministern säger att hedersmord är kriminaliserat i Turkiet och att det inte finns några indikationer på att det före- kommer några sådana mord. Jag har tyvärr inga skriftliga indikationer på att det förekommer heder- smord i Turkiet med mig i dag - jag hade hoppats det, men det har inte gått. Däremot har jag muntliga indi- kationer på att det förekommer. Vi måste också ta med i sammanhanget att Turkiet har en något annor- lunda syn på det juridiska området än vad som är vanligt i Europas länder. Men jag återkommer till den frågan. Det är hoppfullt att regeringen verkar vara hårt engagerad i frågan om trafficking och verkar ha klara linjer för hur man ska gå till väga. Det är positivt. När det gäller den kvinnliga könsstympningen undrar jag hur de olika svenska initiativen i olika sammanhang för att få ett slut på den verksamheten har följts upp. Det räcker inte med att man tar upp frågan. Man måste också jobba vidare på den. I svaret på frågan om att erkänna kvinnlig köns- stympning som ett brott mot mänskliga rättigheter berättas om en gammal föreställningsvärld, men det är inte direkt något svar på hur Sverige ska arbeta med frågan för att få det klassat som ett brott mot mänskliga rättigheter. Jag tycker inte heller att svaret på frågan om pre- natal könsdiskriminering är ett tydligt svar på min fråga. Sedan undrar jag om man ser något påtagligt re- sultat av de insatser som Sverige har gjort genom det multilaterala, men framför allt genom bilaterala, sam- arbetet i Kina och Indien.
Utrikesminister Anna Lin (S)
Anf. 5 Utrikesminister Anna Lin (S)
Fru talman! Jag börjar med diskussionen om en utredning. Det åskådliggör problemet med att försöka att svara på alla frågor i ett sammanhang. Jag tror att det på många sätt vore intressant att göra en utredning om kvinnornas situation i olika delar av världen. Men det gäller så många olika pro- blem. Visserligen skulle det ge en bred bild, men om man ska angripa kvinnors problem ska man ta upp dem specifikt, vart och ett för sig, eftersom det kan handla om väldigt olika problem. Ska man då åtgärda dem är nog inte en utredning kring helheten det mest operativa sättet. Vi har dessutom en ganska bra bild av problemen. Det handlar nog mest om att hitta framkomliga vägar. Låt mig nämna några. Hedersmorden är ett av de områden där Sverige under senare år har agerat starkt gentemot de enskilda länderna och också gentemot enskilda organisationer i respektive länder som vi tror kan påverka detta med hedersmord. Vi vill att dessa organisationer tar klar och tydlig ställning och att de agerar internt i sina länder för att få bort en så barbarisk företeelse som hedersmorden. Vi kommer senare i dag att ha en debatt om Tur- kiet. Hedersmord är en av de få saker där vi inte har fått några indikationer på att Turkiet ska kritiseras. Turkiet har en helt sekulär lagstiftning. Vi kan ankla- ga Turkiet för många brott mot mänskliga rättigheter. Vi har inte fått några bevis för att det förekommer hedersmord. Om det gör det ska vi självfallet ta upp det också med de berörda i Turkiet. När det gäller prostitutionen kan jag fullständigt instämma i riskerna med en legalisering. Här handlar det framför allt för oss att försöka att påverkar andra länder så långt det går. Sedan lyckas vi kanske inte ända fram, det har vi ju sett exempel på. Det finns en helt annan syn hos oss än i andra länder på prostitu- tionen. Men vi kan bara agera genom att försöka att påverka andra länder. Däremot har vi lyckats med detta med trafficking. När vi började att ta upp frågan om trafficking för ett par år sedan möttes vi av en total okunskap även i många av EU-länderna. Från att ha mötts av ett totalt ointresse och okunskap kan vi i dag se att det är en av de prioriterade frågor som inte bara Sverige utan också EU lyfter fram i olika sammanhang. Man har upprättat handlingsplaner och konkreta aktionsplaner. Det är också en viktig del i biståndet där vi kan peka på vad som måste genomföras när det gäller traffick- ing. Ett exempel är att det inte bara är en gemensam prioriterad fråga i vårt närområde, utan vi har det också som en gemensam prioriterad fråga i vårt sam- arbete med Asien och i det EU-asiatiska samarbetet. Vi har också med flickornas och kvinnornas situ- ation som en väldigt viktig del i vårt samarbete med Kina och Indien. Om vi ska gå igenom de enskilda biståndsprojekten är det snarare biståndsministern som ska göra det. Jag har varit med i politiska sam- manhang och tagit upp kvinnornas och flickornas situation, inte minst i samband med ordförandeskapet. Men sedan är det något som genomsyrar även våra samarbetsprojekt med de berörda länderna.
Margareta Viklund (Kd)
Anf. 6 Margareta Viklund (Kd)
Fru talman! Olika problem måste lösas på olika sätt. Ungefär så sade utrikesministern. Men handlar det ändå inte om kvinnans utsatthet generellt sett? Genom att titta på delproblemen får man en helhets- bild som man ska kunna arbeta utifrån på ett fram- åtriktat sätt för att höja kvinnans status i världen. När jag skrev den här interpellationen och när jag jobbade med de här frågorna blev jag väldigt depri- merad av den bild som jag själv skissade upp, därför att jag upplever att kvinnans situation är fruktansvärd i många hänseenden. Som jag sade inledningsvis är världen ganska li- ten. Och de bilder som våra barn och ungdomar ser i TV och på annat sätt, där kvinnors och andra männi- skors situationer lyfts fram, sätter naturligtvis sin prägel på dem. Det präglar också uppfattningen om deras medmänniskor och också deras egen självbild. Därför tycker jag att det är oerhört angeläget att man tar tag i de här frågorna på ett mycket djupt sätt. Det säger utrikesministern att man gör i och med att den här frågan är prioriterad. Men då undrar jag hur högt den här frågan står på prioriteringslistan, som jag tror är ganska lång. Det är väldigt många frågor som är prioriterade i dag när det gäller utrikespolitiken, så det säger egentligen inte så väldigt mycket. När det sedan gäller detta med trafficking är det jättebra att det finns planer och att man har kommit fram på den vägen på ett bra sätt. Men man ser väl- digt lite också av det resultatet. Vad har hänt? Vi vet att ungefär en halv miljon kvinnor är utsatta för traf- ficking i dag i Europa. Vad händer med alla dem? Vi känner också till sambandet mellan den internatio- nella brottsligheten och trafficking, som är en del i ett större problem. Visst finns det anledning, tycker jag, att se över kvinnans situation med ett totalt grepp.
Utrikesminister Anna Lin (S)
Anf. 7 Utrikesminister Anna Lin (S)
Fru talman! Hur prioriterade är de här frågorna? Jag skulle vilja säga att när vi tar upp prioriteringar brukar det handla om tre fyra frågor. De frågor som Margareta Viklund tar upp brukar alltid komma med där. Det är också tydligt att när vi i de internationella organisationerna OSSE och EU lyfter fram frågor på internationella möten kommer trafficing-frågor m.m. alltid upp. Det är sant att vi inte har kommit så långt när det gäller att få bort trafficking, men det första kravet är ändå att vi lyfter fram problemen och att vi börjar att åtgärda dem. Nu har vi tagit fram aktionsplaner. Vi håller på att genomföra dem både juridiskt och socialt för att komma åt orsakerna men också för att hjälpa offren, kvinnorna. Samtidigt skulle jag vilja säga att jag tror att i hela den här debatten är det viktigt att vi inte enbart ser kvinnorna som offer, utan att vi också ser kvinnorna som viktiga aktörer. Det är glädjande med diskussio- nen som har utvecklats inom FN:s säkerhetsråd t.ex. Där antar man nu resolutioner där kvinnor ingår. Man ser inte kvinnorna bara som hotade offer, utan man lyfter alltmer fram kvinnorna som viktiga aktörer och några som ska vara med och lösa problemen. Det ger ju kvinnorna en helt makt att också komma till roten med de problem som vi har diskuterat i den här inter- pellationsdebatten.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.