Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kulturmiljöpolitiken som en integrerad del av klimat- och miljöpolitiken

Interpellation 2006/07:471 av Selin Lindgren, Eva (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-04-13
Anmäld
2007-04-13
Besvarad
2007-04-24
Sista svarsdatum
2007-04-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 13 april

Interpellation

2006/07:471 Kulturmiljöpolitiken som en integrerad del av klimat- och miljöpolitiken

av Eva Selin Lindgren (c)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Regeringen har nyligen inrättat en kommission för hållbar utveckling. Klimatfrågan blir ett huvudtema under kommissionens första år. Därefter förväntas kommissionen också fördjupa sig i andra prioriterade områden som gäller hållbar utveckling i dess ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner för att såväl kommande generationer som vi som lever i dag ska få en hög livskvalitet.

Kulturmiljön spelar en viktig roll inom alla de tre hållbarhetsdimensionerna. Den ger oss tillgång till vårt historiska arv och den ger oss identitet och socialt sammanhang, vilket i sin tur gör oss trygga i tillvaron och ger oss förmåga att möta framtidens utmaningar. Kulturmiljön – som innefattar såväl enskilda föremål som bebyggelsemiljöer och hela landskap – är en viktig resurs för utveckling av flera näringar, bland annat turism, friluftsliv, odling, hantverk och konst. Skyddet för och utvecklingen av kulturmiljön har också ett starkt stöd från allmänheten vilket inte minst illustreras av att ca 400 000 människor är medlemmar i hembygdsföreningar runt om i vårt land.

I det miljömålsarbete som regering och riksdag bedriver betonas den helhetssyn på natur- och kulturmiljövård som behövs för att det hållbara samhället ska förverkligas. Omsorgen om kulturmiljön och kulturhistoriska värden ska finnas med bland de grundläggande värden som ska styra arbetet för att nå de nationella miljömålen (prop. 2000/01:130 s. 11).

Överväganden kring klimatfrågan bör därför också belysa och motarbeta hoten mot kulturarvet, till exempel när kulturlandskapet påverkas av ändrade växtbetingelser, skred och översvämningar, när fornlämningar och fornfynd skadas av markförsurning och andra ändringar i markens kemi och när bebyggelsemiljön påverkas av luftföroreningar.

Trots att riksdagen så tydligt har uttalat sig om kulturfrågornas betydelse och om behovet av samordning mellan natur- och kulturvårdsinsatser finns det tecken på problem i det praktiska arbetet. Av Riksantikvarieämbetets rapport (2006:6) om skydd av kulturmiljöer i skogen framgår att kulturmiljövärdena endast obetydligt eller inte alls har fångats upp i arbetet med att skydda värdefull skogsmark. Av den fallstudie som Ájtte, fjäll- och samemuseet, utförde förra året åt Riksantikvarieämbetet om skyddet för fjällmiljöer framgår att kulturvärdena beaktats i skötselplanerna för endast 2 av 38 naturreservat i fjällvärlden. Det finns också färska exempel på att kulturmiljövärden i tätorter har svårt att hävda sin ställning gentemot mer omedelbara och kortsiktiga intressen. Sammanfattningsvis har jag fått intrycket att kulturmiljövården totalt sett har en sämre situation än den som gäller den rena naturvården.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga kulturministern:

1. Vilka åtgärder är kulturministern beredd att vidta för att i samarbete med miljöministern integrera kulturmiljövården i klimat- och miljöpolitiken?

2. Avser kulturministern att ta några initiativ för att Kommissionen för en hållbar utveckling också ska hävda det kulturpolitiska perspektivet i sitt arbete?

3. Kommer kulturministern att ta initiativ för att få till stånd det utvecklade samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket som riksdagen sedan länge efterfrågat?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:471, Kulturmiljöpolitiken som en integrerad del av klimat- och miljöpolitiken

Interpellationsdebatt 2006/07:471

Webb-tv: Kulturmiljöpolitiken som en integrerad del av klimat- och miljöpolitiken

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 34 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag välkomnar att Bosse Ringholm tar den här diskussionen om de offentliga finanserna. Men det riskerar att bli som en del av de andra diskussioner vi hade i valrörelsen. Vi var en lönesänkningsallians. Det var ett tema som fanns i annonser och i kampanjbroschyrer. Nu ser vi att det är en god löneökningstakt. Det är till och med så att man kan känna en viss oro för att den är för god. Men några lönesänkningar har jag inte sett på något avtalsområde. Vi var en allians som inte skulle skapa ett enda nytt jobb. Det var ett tema i varenda debatt. Nu blir det fler arbeten av sänkta ersättningsnivåer och sänkta skatter. Nu ser vi att jobben kommer. Vi kan se att kvalificerade bedömare tillskriver att någonstans runt 70 000 av de jobben beror på de åtgärder som regeringen gör. Det skulle bli låglönejobb. Vi kan titta på hur det ser ut i svensk ekonomi. Jag tror att byggsektorn nu är den sektor som växer snabbast. Att det skulle vara låglönejobb vi ser i den svenska ekonomin tror jag inte på. Vi hade en diskussion om rättvisa. Vi skulle underminera välfärden och öka orättvisan. Vi får 11 000 fler anställda i kommuner och landsting under de kommande fyra åren. Jag är rätt säker på, när det gäller den diskussion vi nyligen hade om orättvisa, att vi kommer att komma tillbaka om fyra år och se hur det blev. Tolv år av socialdemokratiskt styre byggde utanförskap, arbetslöshet och låg sysselsättning och skapade klyftor. Den kommer att ha ersatts av en politik för full sysselsättning och lägre arbetslöshet. Vi kan utvärdera och se vad som ledde till det ena och till det andra. Samma sak kommer det att bli med diskussionen om de offentliga finanserna. Jag kommer att göra mitt yttersta, precis som Bosse Ringholm under perioder har gjort, för att vi ska kunna uppvisa stora överskott och säkra välfärden även för nästa lågkonjunktur. Det är tråkigt att vi inte ser de gamla socialdemokraterna återuppstå här. Det var en socialdemokrati som var för tillväxt, jobb och goda offentliga finanser. Jag skulle välkomna om vi fick se en sådan utveckling i den kommande socialdemokratiska budgetmotionen. Jag känner en stor trygghet i att vi har stora överskott. Vi ska redovisa stora överskott varje år. Det ska vi göra varje år ända fram till valdagen.
Eva Selin Lindgren (C)
Anf. 35 Eva Selin Lindgren (C)
Herr talman! Eva Selin Lindgren ställt tre frågor till mig om vilka insatser jag är beredd att vidta för att i samarbete med miljöministern integrera kulturmiljövården i klimat- och miljöpolitiken, jag avser att vidta några initiativ för att Kommissionen för hållbar utveckling även ska hävda de kulturpolitiska perspektiven i sitt arbete, jag avser att vidta några initiativ för att få till stånd det utvecklade samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket som riksdagen länge efterfrågat. Jag vill inleda med att understryka att i det hållbara samhället förenas ekonomisk utveckling, social välfärd och sammanhållning med en god livsmiljö. De flesta människor ser ett värde i att känna sig som en del av ett sammanhang, se att de har en plats i historien och därmed foga in sitt eget liv i en större berättelse. När den yttre miljön är sammansatt av spår, minnen och referenser från historien, när historien är avläsbar i miljön, då ger den stöd åt ett sådant sammanhang. Kulturmiljövården har unika förutsättningar att bidra till ett långsiktigt hållbart samhälle genom att i samverkan med andra samhällssektorer ge humanistiska och historiska perspektiv på samhällsutvecklingen. Det är grundläggande faktorer för hur människor förhåller sig till sin livsmiljö och till hur den bör utvecklas. Därför har kulturmiljövården en viktig plats i arbetet för en hållbar utveckling. Kulturmiljön är en av tre övergripande miljömålsfrågor i den nationella miljömålsstrategin, och Riksantikvarieämbetet är en av tre myndigheter som har ansvar för dessa grundläggande värden och att de får fortsatt tyngd i samhällets gemensamma miljömålsarbete (prop. 2004/05: 150). Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna driver ett aktivt arbete med de nationella miljömålen i enlighet med bland annat de uppdrag som lämnats i respektive regleringsbrev för innevarande år. Jag ser goda förutsättningar för ett samarbete med miljöministern i arbetet mot ett långsiktigt hållbart samhälle. Kulturpolitiken i stort, och kulturmiljöpolitiken i synnerhet, är redan viktiga parametrar för att uppnå de mål som satts upp för Kommissionen för hållbar utveckling. Kommissionens syfte är att främja arbetet över sektorsgränserna samt att anlägga ett internationellt perspektiv och se till såväl ekologiska och sociala som ekonomiska aspekter. Kulturmiljön har stor betydelse för att uppnå en god livsmiljö och är därför en viktig faktor för samtliga tre aspekter. Riksantikvarieämbetet har ett aktivt arbete kopplat till insatserna mot klimatförändringar, bland annat genom sitt arbete i miljömålen Bara naturlig försurning, Frisk luft och Hav i balans samt levande kust och skärgård. Vad gäller de berörda myndigheternas arbete med att förbättra sektorsövergripande samverkan, för departementet en dialog om detta med Riksantikvarieämbetet. Riksantikvarieämbetet har kommit långt i sitt interna tvärsektoriella arbete, och jag vet att man arbetar progressivt med att även hitta samarbeten med andra myndigheter och organisationer. Alla samverkansformer går naturligtvis att utveckla, och jag ser det som en utmaning att ge just den myndighet jag har ansvar för möjligheter att på ett nydanande sätt hitta nya former för gemensamt arbete över dessa sektorsgränser.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 37 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag är glad att Eva Selin Lindgren driver på dessa frågor. Det behövs att många gör det, inte bara de 400 000 som är aktiva i olika hembygdsföreningar, vilka i och för sig är en enorm styrka för detta. Kulturarvet har en stor betydelse och är en prioriterad fråga för alliansen, just för att vi har ett stort ansvar för kommande generationer. Precis som Eva Selin Lindgren skriver har riksdagen flera gånger tagit upp detta och påpekat att här finns en hel del att göra och att det är en viktig framtidsfråga. Därför är det glädjande för mig att kunna se att Riksantikvarieämbetet, som ligger under Kulturdepartementet, har drivit på dessa frågor. Jag ska försöka ta Eva Selin Lindgrens frågor i tur och ordning så att de blir besvarade. För en dryg månad sedan bjöd jag in både Brå, Brottsförebyggande rådet, och Riksantikvarieämbetet till departementet. Det var med anledning av den gemensamma rapport som man har tagit fram och som jag tror heter Brott under ytan . Där tar man bland annat upp den form av kulturmiljöbrott som sker i skog och mark. Man återkommer med en tydligare lista på vad vi tillsammans kan göra för att driva på utvecklingen. Jag planerar också att bjuda in såväl miljöminister Andreas Carlgren som jordbruksminister Eskil Erlandsson till ett gemensamt möte på departementet för att tillsammans med statssekreterare och politiskt sakkunniga försöka att diskutera dessa frågor. Det är bra att vi har en gemensam bild av hur det ser ut och att vi ser hur våra respektive myndigheter kan samarbeta bättre. Det är ingen hemlighet att det kan finnas olika kulturer och olika synsätt och att det gäller att bryta upp dessa sektorer. När vi nu talar om att vi ska komma bort från stuprörstänkandet i politiken och samarbeta mellan departementen är det viktigt att också myndigheterna gör detsamma. Jag tror att det finns mycket att göra här.
Eva Selin Lindgren (C)
Anf. 38 Eva Selin Lindgren (C)
Herr talman! Jag tackar för detta mycket positiva svar. Det är skojigt att höra att ni träffas och har gemensamma överläggningar. Vad jag förstår fanns det inget sådant samarbete i den förra regeringen, trots att det hela tiden rörde sig om socialdemokrater. Det är kanske därför som riksdagens miljömål inte har blivit uppfyllda vad gäller kulturmiljösektorn. Tittar man lite på kommissionen har jag en fråga om besättningen av den. Jag har dragit ut namnen från nätet, och då ser man att medlemmarna övervägande är tekniker och naturvetare. Det är ganska få företrädare för den sektor som vi nu diskuterar. Det vore bra om den fick någon person där. Även om syftet för kommissionen är att värna om kulturmiljövården är jag inte säker på att medlemmarna riktigt inser vad det innebär. Ni kan väl ändå fundera på det eller åtminstone knyta någon expert dit. Lena kommenterade att man har olika kulturer. På universitetssidan har vi kunnat överbrygga det när det gäller miljöverksamhet, till exempel i Göteborg som jag kommer från. Där samarbetar kulturvården brett över hela fältet, från humanister till naturvetare och tekniker. Det går, men det fordrar en viss kraftansträngning. Man kan konstatera att redan C.P. Snow skrev en bok om de två kulturerna. Han sade att humanisterna var skilda från naturvetare och tekniker och att detta mer eller mindre var för evigt. Det finns dokumentation just från Riksantikvarieämbetet som tyder på att denna konflikt har funnit i kanske 100 år. Den identifierades redan på slutet av 1800-talet, och den är fortfarande inte utläkt. Det är väldigt viktigt att man tar tag i detta.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 39 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag blir lite bekymrad när jag hör att konflikten har varat i över 100 år. Då är det kanske väl optimistiskt att tro att vi ska lösa den över en lunch på departementet, men det är ändå en bra början. Eva Selin Lindgren nämnde Kommissionen för hållbar utveckling. I instruktionerna till denna sägs det också att statsråd som inte är ledamöter i kommissionen ändå kan delta när deras olika frågor tas upp. Jag utgår ifrån att det även kommer att gälla för oss på Kulturdepartementet efter som vi har, precis som Eva Selin Lindgren är inne på, en del frågor som absolut berör den hållbara utvecklingen. Även myndigheter som har kunskap på det här området kan regelbundet engageras i kommissionens arbete. Då är vi inne på Riksantikvarieämbetet och den kompetens som de har. Det kommer vi naturligtvis att driva. Jag skulle gärna prata länge om detta. Jag tycker att det är en viktig fråga. Jag kan lova Eva Selin Lindgren att vi inte kommer att sitta och sova, utan vi kommer att ta upp den här frågan och riva så många vi kan av de hinder som finns för ett övergripande samarbete. Någonstans har vi ändå ett gemensamt mål. Jag vet att det här är ett bekymmer, bland annat på länsstyrelserna där man arbetar med de olika frågorna och ser att här finns det krockande intressen. Det finns en hel del att göra.
Eva Selin Lindgren (C)
Anf. 40 Eva Selin Lindgren (C)
Herr talman! Jag tackar så mycket för det svaret. Jag tror faktiskt att någonting kommer att hända nu när vi har en kulturminister också.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.