Kränkningar i skolan
Interpellation 2005/06:329 av Nilsson, Ulf (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-03-29
- Anmäld
- 2006-03-29
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2006-04-20
- Sista svarsdatum
- 2006-04-20
- Besvarad
- 2006-05-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 29 mars
Interpellation 2005/06:329 av Ulf Nilsson (fp) till statsrådet Ibrahim Baylan (s)
Kränkningar i skolan
Arbetsmiljön har länge varit ett stort problem i många skolor. Rektorer, lärare och kommuner har i dag svårt att göra något åt mobbningen och oron i skolorna, eftersom de hindras av lagstiftningen. Under flera år har regeringen i frågor i riksdagen hänvisat till utredningen om att förändra skollagen. Det står nu klart att regeringen har misslyckats med att få fram en ny skollag. Socialdemokraterna röstade även emot förslaget att lärarna genom lärarutbildningen ska ges ett bättre stöd genom kunskaper om konflikthantering och mobbning. En majoritet i riksdagen har dock drivit igenom detta förslag. Aktuell statistik visar att alltfler elever anmäler till Skolverket att de blivit utsatta för kränkande behandling på sin skola och att de upplever att skolan inte stöttat dem tillräckligt. I mitt hemlän Skåne var det 58 sådana anmälningar i fjol. Det är en ökning med 32 % sedan 2004. Totalt i landet har antalet anmälningar ökat från 295 till 379 på ett år.
Mycket tyder på att mörkertalet är stort. Brottsofferjourens nyligen presenterade enkät bland åttondeklassare visar upp en bild av att tonåringar vänjer sig vid kränkande behandling i skolan. Många som utsatts för hot, trakasserier eller slag anser inte att de blivit utsatta för brott som ska polisanmälas. Kränkningarna tycks vara en tragisk del av många elevers vardag.
Riksdagen har visserligen nyligen fattat beslut om en ny lag mot diskriminering i skolan. Men eftersom denna lag inte åtföljs av förtydliganden om vilka befogenheter och skyldigheter skolorna ska ha att ingripa, riskerar lagen att bli tandlös.
Jag är övertygad om att något snabbt måste göras för att förbättra elevers och lärares arbetsmiljö och det borde också bli alltmera uppenbart för regeringen. Förslag måste läggas fram snarast, som klargör skolornas befogenheter i arbetet för att skapa ordning och arbetsro i skolan.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet vilka åtgärder han tänker vidta för att förhindra våld och kränkningar i skolan.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:329
Webb-tv: Kränkningar i skolan
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:114 Tisdagen den 2 majProtokoll 2005/06:114 6 § Svar på interpellation 2005/06:329 om kränkningar i skolan
Protokoll från debatten
Anf. 17 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Ulf Nilsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förhindra våld och kränkningar i skolan.
Låt mig inledningsvis slå fast att skolan ska vara en trygg plats både för elever och för lärare och all annan personal. Detta är en viktig princip för regeringen.
Ulf Nilsson berör i sin interpellation både kränkningar av elever och lärares arbetsmiljö. Jag vill först säga att det är genom träget arbete med värdegrundsfrågor och attitydförändringar som arbetsmiljön kan förbättras både för elever och för personal. Regeringen är beredd att stödja arbetet, men det är i kommunerna och i skolan som de verkligt angelägna insatserna måste göras.
Låt mig nu gå in på vad regeringen specifikt har gjort, och jag börjar med elevernas situation. Som interpellanten riktigt skrev beslutade riksdagen den 8 februari i år att införa en ny lag, lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. Denna lag är unik i sitt slag, och det är min förhoppning att lagen kommer att innebära att skolor tar frågan om mobbning och annan kränkande behandling på allvar.
Fru talman! Ulf Nilsson menar att den nya lagen riskerar att bli tandlös. Jag skulle vilja be honom utveckla detta. Lagen pekar tydligt ut skolornas skyldighet att upprätta likabehandlingsplaner och att förebygga, utreda och vidta åtgärder mot trakasserier och annan kränkande behandling av elever. Det finns också en tydlig sanktionsmöjlighet i form av skadestånd. Jag skulle därför inte vilja kalla detta för en tandlös lag.
Den andra frågan som tas upp i interpellationen är arbetsmiljön för lärare. Enligt den ansvarsfördelning som gäller för skolan är det skolhuvudmännen, det vill säga kommuner och fristående skolor i egenskap av arbetsgivare, som tillsammans med rektor ansvarar för att skolan har en bra arbetsmiljö. Detta innefattar både den fysiska och den psykosociala arbetsmiljön för elever och personal som dagligen vistas i skolans lokaler.
Mot denna bakgrund beslöt regeringen den 23 mars i år om förordningsändringar med innebörden att varje skola ska ha ordningsregler. Det ska vara rektorns ansvar att se till att ordningsreglerna utarbetas i samarbete mellan lärare, elevrepresentanter och vårdnadshavare och att de sedan följs upp. Vidare införs en bestämmelse om att rektorn ska se till att en kontakt upprättas mellan skolan och elevens vårdnadshavare när en elev utan giltig anledning uteblir från skolarbetet.
Förordningsändringarna träder i kraft den 1 juli 2006.
Anf. 18 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Jag tackar skolministern, statsrådet Baylan, för svaret. Och jag vill också tacka för att statsrådet hjälpte till med att hitta en tid då vi kunde debattera frågan, för jag hade problem med det.
Jag tycker inte riktigt att jag får svar på de frågor som jag ställer i interpellationen. Jag tror att vi är väldigt många som på olika sätt har kommit i kontakt med barn som mobbas. Det finns fruktansvärda exempel. Vi har läst om våld, sexuella övergrepp och mobbning som till och med lett till självmord under de senaste åren.
Det finns också den mindre dramatiska men hemska vardagsmobbningen, som gör att en flicka eller en pojke skyller på magont eller någonting annat för att slippa gå till skolan. Jag gick in som hastigast häromkvällen och tittade på vad barn skriver till Bris. En kille skriver att hans lärare tycker att han ska gå till kuratorn, men det är inget alternativ för honom. Han vill inte att någon ska veta att han går där, för då blir han ännu mer mobbad.
En flicka känner att hon inte får stöd av lärarna. Hon vill inte heller tala med föräldrarna, för då blir de ledsna. Hon har redan gått om en klass på grund av mobbning.
En tioårig flicka blir ständigt puttad omkring på rasterna. Nu sitter hon och tränar med sin kompis hemma för att hon ska bli bättre på att säga ifrån. En annan pojke har flyttat till en annan skola därför att han blev mobbad på den förra skolan.
Jag är övertygad om att alla lärare verkligen vill arbeta mot mobbning och mot annat våld och skadegörelse i skolan. Problemet är att de inte känner att de har verktygen.
Orsaken till att jag ursprungligen framställde den här interpellationen var att det kom negativ statistik. Anmälningarna om kränkande behandling till Skolverket har ökat från 295 till 379 på ett år. Brottsofferjouren gjorde en enkät som visar att omkring fyra av tio åttondeklassare utsätts för trakasserier i skolan. Det riktigt tragiska är att många av dem som utsatts för hot, slag och trakasserier inte anser att de har blivit utsatta för brott som behöver polisanmälas. Det är verkligen tragiskt att elever uppfattar kränkningar som en nästan naturlig del av skolan.
Jag tror, fru talman, att skolministern tar de här problemen på allvar, men på grund av Socialdemokraternas motvilja de senaste 30 åren att tala klarspråk om ordning och arbetsro i skolan blir det aldrig något riktigt kraftigt budskap till skolorna.
Skolministern säger helt riktigt att vi har fått en ny lag om diskriminering i skolan och till och med möjlighet att utkräva skadestånd om skolan åsidosätter sina skyldigheter. Vi i Folkpartiet röstade inte nej till den nya lagen, för vi tycker att den är ett steg i rätt riktning. Men så länge som vi inte har en skollag som är tydlig när det gäller skolornas och lärarnas befogenheter är det risk att lagen blir utan större verkan. Det är min motivering till att jag säger att den nya lagen riskerar att bli tandlös, för det är fortfarande oklart vad lärare får göra. Det är oklart om en lärare tillfälligt får beslagta en mobiltelefon. Det är oklart om man får hänvisa störande elever till undervisning i annan lokal. Det är oklart om ett gäng kan splittras genom att skolan bestämmer att en elev ska flyttas även om eleven inte vill det. Det är också väldigt oklart om en lärare har rätt att föra ut en elev ur klassrummet mot hans eller hennes vilja. Risken är då att det blir en massa juridiska tvister om huruvida skolan gjort tillräckligt. Och samtidigt kommer lärarna att vara osäkra på vad de egentligen vågar göra, eftersom skollagen inte är tydlig.
Skolministern har misslyckats med att få ihop ett förslag till en ny skollag. Men jag tänkte att skolministern skulle få tillfälle här att tala om vilka förändringar i skollagen som han vill föreslå om han får möjlighet att lägga fram en ny skollag till sist.
Anf. 19 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Varje gång ett barn kränks, oavsett skäl egentligen, är det naturligtvis ett misslyckande. Det är ett misslyckande för dem som har ett ansvar för att barnen känner sig trygga i skolan. Det är ett misslyckande ur ett mänskligt perspektiv. Man lider naturligtvis om man blir kränkt eller diskriminerad. Men det är också illa ur ett lärandeperspektiv, därför att det barn, eller för den delen en vuxen person som inte mår bra, som har ont i magen, har också, tror jag, väldigt svårt att ta till sig undervisning och lärande.
Det är mot den bakgrunden som regeringen så tydligt slår fast alla elevers rätt till en trygg skolmiljö men också till studiero i klassrummet. Det är en grundförutsättning för välmående men framför allt kanske också för lärande och undervisning och för att undervisningen ska fungera. Hur jag beter mig i ett klassrum handlar inte bara om min rätt, utan det handlar faktiskt också om andras rätt till en lugn skolmiljö. Det handlar också om respekt och hänsyn till kamraterna.
Det var mot den bakgrunden som regeringen föreslog och också fick riksdagens stöd för en helt ny lag som är unik i sitt slag också i Europa. Det är en lag som tydligt slår fast skolans ansvar att jobba förebyggande mot diskriminering och kränkningar, såsom mobbning, men också att ha en färdig plan för vilka åtgärder man ska vidta om det, trots att man har jobbat förebyggande, uppstår situationer där elever kränks, mobbas eller diskrimineras. Om inte skolan tar detta ansvar, riskerar skolan i det fallet att bli skadeståndsskyldig mot eleven och hans eller hennes föräldrar.
Det är viktigt att slå fast att det är en rejäl uppskärpning. Trots att alltfler elever uppger att de trivs bra i den svenska skolan, trots att alltfler elever och för den delen också lärare uppger att de tycker att det är roligare att vara i skolan, att de trivs bra på sin arbetsplats och eleverna i den lärandemiljö som skolan ska vara, menar vi att det behövs en ytterligare uppskärpning så att inte ett enda barn i grunden ska behöva känna oro för att gå till skolan.
Ulf Nilsson talar om att det är en kraftig ökning av antalet anmälningar till Skolverket. Då kan man ju undra vad detta beror på. När vi resonerar med Skolverket tror de att en stor del av anledningen till ökningen är att vi i dag har en helt annan medvetenhet och kanske också mindre acceptans för vad vi ska tolerera i den svenska skolan.
Det finns elever och vårdnadshavare som i dag känner till sina rättigheter på ett helt annat sätt, och det är bra. Jag tycker att det är bra att vi får en tydlighet när det gäller just kränkningar, mobbning eller diskriminering. Men låt oss inte glömma att vi har en positiv utveckling när det gäller just trivseln i den svenska skolan. Vi får inte måla allt i svart utan också se att det finns nyanser.
När Skolverket i sin nulägesutvärdering 2003 lade fram en attitydundersökning om vad eleverna tycker om den svenska skolan, hur de trivs, visade det sig att alltfler elever trivs bättre i den svenska skolan, tycker att det är en trygg arbetsmiljö, tycker att det är roligt att vara i skolan. När man frågar lärare om detsamma ser man en ökning också av antalet lärare som trivs på sin arbetsplats. Detta är positivt. Det är bra, men naturligtvis måste vi jobba för att göra det ännu bättre.
Anf. 20 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Tyvärr ligger Sverige enligt den internationella Pisaundersökningen häromåret etta när det gäller störande verksamhet under lektionerna, sen ankomst och skolk, och det är eleverna som svarar. Av de svenska eleverna är det högre procent elever än i något annat land som själva säger att de störs av att arbetsron är så dålig i skolan att det inte känns bra.
Bara den senaste veckan har man för första gången i Sverige beslutat att stänga en före detta högstadiedel - årskurserna 7, 8 och 9 - just för att den disciplinära situationen har blivit ohållbar. Stadsdelsnämndens socialdemokratiska ordförande säger att det här nu måste ske på grund av skadegörelse och otrygghet.
I förra veckan var det två elever som anmäldes för misshandel av en tolvårig pojke som fördes till sjukhus i Eslöv. Det var vad jag upplevde hemma i Skåne förra veckan.
Jag tycker inte att skolministern svarar på min fråga. Vi är överens om att en diskrimineringslag behövs. Vi är överens om att man ska kunna utdöma skadestånd. Men hur vet man vad det är man ska kunna utdöma skadestånd för. Vad är det lärarna ska göra? Sanningen är ju den att under 30 år har lärarnas och skolornas möjligheter att ingripa minskat. Alla lärare vill komma till rätta med ordningsproblemen i skolan, men politikerna drar ju undan mattan för dem som försöker göra något, så de gäng som ibland tar makten på en skola vet att de inte har mycket att frukta från vuxenvärlden.
Därför har vi från Folkpartiets sida lagt fram ett antal förslag om skärpningar i skollagen. Det ska vara klart att man ska kunna besluta om kvarsittning, om skriftlig varning, om föräldrasamtal, men man ska också kunna besluta om, som en sista utväg, tillfällig eller långvarig förflyttning av elever som brutit mot skolans regler.
Självklart ska läraren ha en tydlig befogenhet att beslagta störande föremål som mobiltelefoner och så vidare. Och självklart ska läraren ha befogenhet att avvisa störande elever från lektioner under någon eller några dagar och låta eleven jobba på ett annat ställe i skolan under tillsyn. Ett ordningsomdöme med information till föräldrarna om hur eleven fungerar socialt och i klassrummet vore också bra.
Skolministern nämnde också att alla skolor ska ha ordningsregler. Det tror jag att de allra flesta skolor redan har. Men min fråga är: Vad ska skolan göra när eleverna inte följer ordningsreglerna?
Det är självklart att det förebyggande arbetet, en god stämning på skolan, samtal om värdegrunden, förtroendet mellan lärare och elever och så vidare är det viktiga. Men som i alla andra sammanhang i samhället är det också väldigt viktigt att det finns möjligheter till sanktioner. Det är i sig förebyggande att en elev som till exempel mobbar vet att om han eller hon inte ändrar sitt beteende kan det bli fråga om en flyttning.
Jag har här räknat upp ett antal saker där vår skollag i dag ger mycket, mycket otydliga besked om vad skolan har rätt att göra. Risken är till och med att om en lärare vill ingripa med kraft mot mobbning till exempel kommer ingripandet att betraktas som kränkning och bli föremål för anmälan. Så vi har en väldig massa frågetecken här som gör att lärarna känner sig osäkra.
Därför skulle jag vilja ställa den fråga som låg bakom min interpellationsfråga: Om nu skolministern skulle få möjlighet att vara med och jobba fram en ny skollag, vilka skärpningar när det gäller skolans och lärarens befogenheter skulle skolministern vilja se?
Anf. 21 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Folkpartiet har under en längre tid ägnat nästan all sin tid och kraft till att svartmåla den svenska skolan och också, skulle jag vilja säga, sprida nidbilder av hur verkligheten ser ut. Jag tycker att den svenska skolan förtjänar en saklig debatt, byggd på fakta.
Låt mig ge några exempel på felaktigheter som Ulf Nilsson som representant för Folkpartiet har spritt från denna talarstol.
Mig veterligt har det inte tagits beslut om att stänga någon del av någon skola i Malmö av den anledning som Ulf Nilsson sade. Man har tagit beslut om att utreda om det är en möjlighet. Det är ett beslut som kommunen är i sin fulla rätt att ta.
I den skola som Ulf Nilsson beskriver, Hermodsdalsskolan i Malmö, tog man under fjolåret beslut om att tillfälligt flytta ut ett 20-tal elever för att få en bättre miljö. Det är fullt möjligt att göra inom ramen för lagstiftningen också i dag.
Det som inte är möjligt är att stänga av elever och permanent flytta ut dem. Folkpartiet och den borgerliga alliansen tycks vara överens om att man ska kunna stänga av grundskolebarn.
Vart ska de barnen ta vägen? Är det inte bara ett sätt att förvärra problemen att man flyttar ut dem och säger: Ni får inte vara med.
Jag har varit i England, där man tillämpar detta. Det blir inte bättre, man riskerar snarare att förvärra problemen och att ytterligare förstärka den känsla av utanförskap som många ungdomar har.
Låt mig vara tydlig. Vi ska självklart ha tydliga befogenheter och vi ska självklart ha tydligt ansvar. Regeringen har också presenterat ett sådant förslag. Det känner Ulf Nilsson mycket väl till.
En bild som Folkpartiet konsekvent försöker föra fram är att vi på politisk väg har minskat lärarnas befogenheter. Jag vill fråga Ulf Nilsson och Folkpartiet: Vilka befogenheter är det som under en 50-årsperiod har minskat? Är det 50-talets aga som Ulf Nilsson pratar om, som vi inte har i dag? Är det det man menar med att vi har minskat lärarnas befogenheter?
Om det inte är det, vilka befogenheter är det som Ulf Nilsson pratar om? Mig veterligt har det, med undantag av skriftlig varning, inte minskats på några befogenheter.
Det finns stora möjligheter för lärarna att arbeta med konkreta åtgärder. Det absolut viktigaste är att arbeta förebyggande så att vi inte behöver hamna i situationer där små barn kränker varandra.
Som svar på Ulf Nilssons fråga om var jag ser behov av ett förtydligande vill jag säga att jag gör det på ett område, nämligen på det område där vi har haft en snabb teknisk utveckling. Under de senaste tio åren har vi fått in alltfler elektroniska objekt i klassrummen, mp3-spelare, mobiltelefoner med mera. Där har inte lagstiftningen riktigt hängt med. Där behöver vi förtydliga. Jag tycker att det är självklart att om en elev av någon anledning inte vill stänga av sin mobiltelefon eller bandspelare ska lärarna kunna beslagta den. Där behöver vi göra ett förtydligande. Mig veterligt finns det en ganska stabil majoritet för detta i Sveriges riksdag. Det är inte det minsta kontroversiellt.
Anf. 22 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Frågan om mobiltelefoner som egentligen är självklar vållade ju en väldig debatt i valrörelsen för fyra år sedan. Då framställdes vi i Folkpartiet som reaktionära därför att vi sade att lärarna skulle ha tydlig rätt att beslagta mobiltelefoner om elever vägrade att stänga av dem.
Det är glädjande att skolministern nu efter fyra år kan tänka sig att föreslå något sådant. Men det har inte kommit något sådant förslag.
Vi ska naturligtvis inte ha samma befogenheter som vi hade för 50 år sedan, men vi ska ha befogenheter. I dag har man till exempel möjlighet att utvisa en elev från resten av lektionen. Det vore naturligt att läraren eller skolan skulle kunna fatta beslut om att eleven under tillsyn, som jag sade i mitt anförande, ska vistas någon annanstans under hela skoldagen eller under en vecka eller, i extrema fall, avstängas från undervisningen under en kortare period. Det är borttaget. Eleven ska naturligtvis då också tas om hand. Många kommuner har väldigt fina verksamheter - de kallades förr för skoldaghem - för väldigt utåtriktade elever som behöver stöd i mindre grupp. Problemet är att lagen är oklar när det gäller om man får placera en elev där mot hans vilja och mot föräldrarnas vilja.
Har en lärare rätt att ta mobiltelefonen med våld? Jag menar då inte våld i betydelsen att man slår eleven. Har man rätt att ta telefonen från eleven trots att han inte går med på det?
Det finns många sådana frågor där exempelvis den finska skollagen är tydlig.
Jag vill verkligen bestämt säga att mitt och Folkpartiets engagemang för ordning och arbetsro i skolan inte har någonting att göra med att vi ska komma tillbaka till en auktoritär skola. Det är i en skola där det råder trygghet och arbetsro som vi kan ha en öppen och fri diskussion och där eleverna vågar säga fritt vad de tycker. Det är en sådan skola jag vill ha med öppna frimodiga elever.
Det enda förslaget till förändring och tydliggörande är alltså detta som så småningom kan komma om beslagtagande av mobiltelefon. Annars tycker skolministern att det är okej som det är.
Anf. 23 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Jag kan konstatera att Ulf Nilsson inte gav ett enda exempel på var lärarnas befogenheter har minskat. Ulf Nilsson hade inte ett enda exempel. Det är inte helt ovanligt. Jag har ställt den här frågan till Folkpartiet tidigare och inte fått något svar.
Det är en nidbild som Folkpartiet försöker sprida. Det kan vara skadligt att från talarstolen i Sveriges riksdag sprida den typen av nidbilder. Det kan leda till osäkerhet i lärarkåren om det sprids felaktiga påståenden från denna talarstol. Därför är det så viktigt att det är sakligt och byggt på fakta.
Trygghet och studiero är en grundförutsättning för lärandet. Det är en viktig princip att slå fast. Det är också viktigt att säga att detta är centralt i regeringens skolpolitik.
Det är mot den bakgrunden som vi har sagt att vi ska ha ett tydligt ansvar. Vi har ju förtydligat skolans ansvar för att se till att eleverna har en trygg skolmiljö och studiero i klassrummet. Vi har gjort det genom en specifik lag för att ytterligare slå fast elevernas rätt.
Vi behöver också förtydliga lärarnas befogenheter, inte minst när det gäller just objekt av olika slag. De senaste tio åren har vi sett en teknisk utveckling som innebär att vi numera har många fler mobiltelefoner och andra elektroniska objekt i klassrummen.
Jag tror att vi också ytterligare behöver förtydliga andra typer av befogenheter. För att läraren ska kunna leva upp till ansvaret ska man också ha tydliga befogenheter. Där kan vi vara överens.
Det räcker inte med detta. En av de absolut viktigaste åtgärderna för att förbättra möjligheter för lärande och för att förbättra arbetsmiljön och trivseln i skolan är att se till att vi har många fler vuxna - lärare och andra specialister.
Om vi kan se till att öka antalet lärare och andra specialister blir det också möjligt att minska elevgrupperna. Det kan i sig bidra till att öka tryggheten i klassrummen. Det är en väldigt viktig del av regeringens politik.
Vårt mål är att anställa 15 000 fler lärare och andra specialister. Vi är på god väg mot det och vi fortsätter det arbetet.
Överläggningen av härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.