Konsumenters reklamationsrätt
Interpellation 2020/21:17 av Mikael Eskilandersson (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2020-09-17
- Överlämnad
- 2020-09-18
- Anmäld
- 2020-09-21
- Svarsdatum
- 2020-10-02
- Sista svarsdatum
- 2020-10-02
- Besvarad
- 2020-10-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Det är viktigt att konsumenter ska kunna känna sig trygga och veta vad som gäller på den svenska marknaden. Många är det som lever i föreställningen att man är skyddad i hela tre år mot att till exempel vitvaror plötsligt ska gå sönder, om man inte själv orsakat felet. Så är dock inte fallet. Återförsäljare har i dag satt upp system för att skydda sig mot konsumenters krav som i praktiken gör det helt omöjligt för en vanlig konsument att få rätt mot återförsäljaren. Om en vara går sönder efter sex månader men innan tre år måste kunden bevisa att felet är ursprungligt för att få rätt mot återförsäljaren. Detta hindras effektivt av vissa återförsäljare genom att återförsäljaren sätter upp villkor för hur reklamationen ska gå till, så att ingen oberoende får anlitas för att ta reda på den verkliga anledningen till felet.
Detta är ett exempel som Allmänna reklamationsnämnden (ARN) har prövat:
Företag A har till exempel lagt upp ett system för hur reklamationer ska gå till som gör att endast det företag som tillverkat varan och som kommer att ansvara för reklamationen får möjlighet att kontrollera varan. Så när en torktumlare från företag B går sönder efter 13 månader gör upplägget att företag A slipper ersättningskrav. Detta eftersom de gör det omöjligt att bevisa att felet var ursprungligt. Genom att dessutom ta mycket mer i grundavgift än de lokala reparatörer som finns avskräcker de effektivt personer från att försöka reklamera.
Vid en reklamation enligt konsumentköplagen hänvisar företag A till bolaget som sålt varan till dem, i detta fall företag C, som äger företag B. Dessa skickar i sin tur ut en reparatör som kostar minst 1 414 kronor. Konsumenten får enligt företag A och företag C inte lov att anlita någon annan för att undersöka varan, för i så fall kan ingen reklamation göras, enligt dem, vilket klart också framgår av deras reklamationsblankett.
Det är alltså bolaget som tillverkat varan och som skulle drabbas negativt av att godkänna en reklamation som är den enda som tillåts titta på den trasiga varan, i detta fall en torktumlare. Citat: Observera att reklamation i syfte att få vitvaran ersatt endast kan göras efterföljande undersökning och eventuell reparation av [företag B]. Man kan anta att den som är anställd av ett företag också gör vad den kan för att det företaget inte ska drabbas av några extra kostnader.
Reparatören reparerar varan och tar därmed bort alla möjligheter att låta någon oberoende titta på varför torktumlaren gått sönder, och det gör reparatören trots att det var en reklamation som bara skulle repareras om den gick på reklamationsrätten. Därefter skickar företag C en faktura på reparationen på minst 1 414 kronor. Fakturan ska sedan skickas tillbaka till företag C för vad de kallar bedömning av om det är inom reklamationsrätten. Därefter kommer ett avslag på reklamationen med motiveringen (citat): Torktumlaren har använts för att torka tvätt under lång tid.
Detta anmäls till ARN, som efter lång tid konstaterar att konsumenten inte bevisat att felet var ursprungligt och därför avslår begäran. Övriga delar i klagomålet hos Arn, som rör förfarandet och det oskäliga priset på 1 414 kronor, har inte heller ARN några invändningar mot, utan de fastslår att allt i detta ärende har gått rätt till enligt gällande regelverk.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Avser mininstern att vidta några åtgärder för att utöka skyddet för konsumenter i Sverige när det gäller reklamationsrätten?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:17
Webb-tv: Konsumenters reklamationsrätt
Dokument från debatten
- Fredag den 2 oktober 2020Kammarens föredragningslistor 2020/21:19
Protokoll från debatten
Anf. 1 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Fru talman! har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att utöka skyddet för konsumenter i Sverige när det gäller reklamationsrätten.
Vi använder varje dag varor som vi köpt av olika företag. Det är då viktigt att det finns köpregler som ger ett högt konsumentskydd. En väl fungerande marknad förutsätter att det råder god balans mellan konsumenters och näringsidkares intressen.
Sverige har i grunden ett starkt konsumentskydd. Lagstiftningen är tvingande till förmån för konsumenten, och oskäliga avtalsvillkor är inte tillåtna. Det är dock inte jag utan Allmänna reklamationsnämnden och domstolar som prövar tvister mellan parterna.
De senaste åren har det pågått ett arbete inom EU med att ta fram nya regler på konsumenträttens område. Regeringen har i förhandlingarna verkat för ett stärkt konsumentskydd. Arbetet resulterade förra året i två nya EU-direktiv som innebär en framgång för svenska ståndpunkter.
Den tid som säljaren har bevisbördan för uppkomna fel fördubblas från sex månader till ett år. Det finns vidare regler om säljarens skyldigheter när det väl har konstaterats ett fel som säljaren ansvarar för. Konsumenten har då i första hand rätt att få felet avhjälpt utan kostnad eller få en ny vara.
En utredning presenterade nyligen förslag på hur direktiven ska genomföras i Sverige. Utredningen föreslår en helt ny konsumentskyddslag. Lagen ska innehålla regler om vad som är ett fel och vilka rättigheter konsumenten har när fel uppstår. Den nyss nämnda förlängningen av tiden som säljaren har bevisbördan för uppkomna fel föreslås också. Dessutom finns det i förslaget med regler som skapar ett konsumentskydd även vid köp av digitala produkter och tjänster. Betänkandet är nu ute på remiss. De svenska lagreglerna som genomför direktiven ska vara på plats senast den 1 juli nästa år.
Anf. 2 Mikael Eskilandersson (SD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation
Fru talman! Tack, Morgan Johansson, för svaret!
Min fråga bygger på ett verkligt fall och hur reklamationer faktiskt hanteras av en av Sveriges ledande kedjor inom hemelektronik. Säljaren har här satt upp särskilda villkor för hur en reklamation ska gå till, där de tvingar en att använda deras särskilt utsedda reparatör - som dessutom tar ut ett ockerpris jämfört med andra lokalt verksamma aktörer.
Vad Morgan Johansson nu anfört är visserligen intressant och sant. Som partiets talesperson i konsumenträtt har jag följt utredningen och läst förslagen med stort intresse. Men, fru talman, det som föreslås kommer inte på något sätt att påverka utgången vid en liknande prövning efter den 1 juli nästa år, när lagen börjat gälla. Så länge det är tillåtet med den här typen av upplägg när man har köpt en torktumlare, en tvättmaskin eller någonting annat som man kanske förväntar sig ska hålla i alla fall fem sex år, kanske tio, är det inget skydd att vi höjer från sex till tolv månader med omvänd bevisbörda. Den 13:e månaden har man i princip inget skydd när det tillåts upplägg där den som är säljare utser reparatören, vilken dessutom tar hutlöst betalt, och det därefter är det företag som tillverkat varan som bedömer om skadan är ursprunglig eller inte. Den som bedömer är ju lika oberoende som Försäkringskassans läkare i det fallet.
Allmänna reklamationsnämnden säger dessutom att man i första hand ska vända sig till säljaren, och säljaren säger att du måste göra så här. Du har egentligen ingen möjlighet att gå runt upplägget på något sätt.
Som företaget skriver i sin egen reklamationsblankett: "Observera att reklamation i syfte att få vitvaran ersatt endast kan göras efterföljande undersökning och eventuell reparation av Cylinda Service. Ett besök från vår tekniker kostar från 1 414 kronor."
Jag har svårt att se att det är förenligt med en god balans när man inte får lov att låta någon annan titta på varan över huvud taget förrän den är reparerad. Och när varan väl har blivit reparerad av en servicetekniker som tillhör det företag som tillverkat varan finns det inga bevis längre. Då kan man inte längre ta in en tredje part för att titta på detta och säga att just den här skadan eller det här felet berodde på att man från början byggt maskinen alltför dåligt, eller någonting ditåt. Då har man reparerat varan, och då fungerar den ju.
Därför skulle jag vilja se en mer differentierad reklamationsrätt, framför allt när det gäller varor med lång förväntad hållbarhet. Pratar vi om varor som ska hålla i tio år borde den omvända bevisbördan vara lite längre än tolv månader.
Jag undrar hur regeringen ser på detta. Varför har man inte valt att titta på en differentierad reklamationsrätt? Hoppas man på att det ska ske någon form av självreglering, eller varför väljer man att avstå? Det kanske kan uppfattas som rörigt om vi ska ha olika regler, men att ha samma regler för exempelvis en bläckpenna som för en torktumlare känns för mig väldigt märkligt.
Anf. 3 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation
Fru talman! Jag kan börja med att beklaga att Mikael Eskilandersson har fått problem med sin torktumlare. Det är ju det vi pratar om här. Detta är Mikael Eskilanderssons eget ärende i Allmänna reklamationsnämnden. Han fick besked från Allmänna reklamationsnämnden i augusti och skrev sin interpellation några veckor senare, i september. Det är ett innovativt användande av riksdagens kontrollmakt, får jag säga.
Jag kan inte gå in i Mikael Eskilanderssons enskilda ärende om huruvida han ska betala 1 414 kronor för reparationen av hans torktumlare eller ej. Det har han fått besked om av Allmänna reklamationsnämnden, så det får han nog göra. Vem som ska reparera hans torktumlare framgår av villkoren i det avtal han ingick när han köpte torktumlaren.
Frågan han egentligen ställer är dock bredare än så. Frågan handlar om på vilket sätt vi kan stärka konsumenternas rätt när det gäller just reklamationer. Det är också den frågan jag svarar på.
Det är precis därför jag pekar på det som vi nu är på väg att göra, det vill säga ändra tidpunkten för när bevisbördan går över. I dag gäller omvänd bevisbörda de första sex månaderna när det gäller ursprungliga fel. Det betyder att om en vara går sönder under dessa sex månader är det säljaren som ska visa att felet inte fanns från början. Efter sex månader går bevisbördan över till köparen. Då är det köparen som ska visa att felet fanns från början. Jag tycker att det är en ganska rimlig regel att bevisbördan vid en viss tidpunkt ska gå över. Frågan är då vid vilken tidpunkt, och i dag är det alltså vid sex månader.
Nu finns det, som jag säger i interpellationssvaret, ett EU-direktiv där Sverige har drivit på för stärkta regler kring just konsumenternas rättigheter. Förslaget i EU-direktivet är att tiden nu utsträcks från sex månader till ett år - alltså att den minst ska fördubblas, som det står i direktivet. Det är också innebörden i den utredning som jag tog emot för någon månad sedan och som nu är ute på remiss. Vi har inte satt ned foten i alla detaljer ännu, för den är som sagt ute på remiss, men eftersom EU-direktivet säger att det ska vara minst ett år är det också det som det kommer att bli. Det blir alltså minst en fördubbling av tiden innan bevisbördan ska gå över från säljaren till köparen.
Svaret på Mikael Eskilanderssons fråga är alltså: Ja, vi kommer att stärka konsumentens rättigheter vid reklamationer. Det är den frågan jag svarar på i interpellationen. I övrigt hoppas jag att Mikael Eskilanderssons torktumlare nu fungerar som den ska.
Anf. 4 Mikael Eskilandersson (SD)
Fru talman! Det stämmer mycket väl att upprinnelsen till detta till viss del var att den torktumlare jag har i mitt hem gick sönder. Jag trodde att man hade ett mycket bättre skydd i Sverige än vad man har, och det var först när torktumlaren gick sönder som jag förstod vilket enormt dåligt skydd man har som konsument. Jag trodde faktiskt att konsumentköplagens tre år var någonting som man kunde använda sig av. Det var först när jag själv drabbades som det blev uppenbart att de här tre åren är helt värdelösa.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation
Det finns inget värde alls i att ha en konsumentköplag som säger att ett ursprungligt fel är ett ursprungligt fel i tre år om du kan bevisa det om du faktiskt inte får möjlighet att bevisa det. Upplägget som Elgiganten, som det handlar om i det här fallet, hade gör att du aldrig någonsin som konsument kan bevisa att felet är ursprungligt - för hur ska du kunna göra det när varan redan är reparerad?
Jag undrar fortfarande hur Morgan Johansson ser på det här med att differentiera reklamationsrätten. Varför har man inte gjort det i fler fall? Man har ju faktiskt gjort det när det gäller en sak, och det är byggnadsdelar. Om en byggnadsdel är en huvudsaklig del har den plötsligt två års omvänd bevisbörda, men allting annat har i dag sex månader och kommer att höjas till tolv månader, som jag uppfattar det som Morgan Johansson har anfört här.
Oavsett om man höjer från sex månader till tolv månader har vi trots allt alla varor hemma som förväntas hålla betydligt längre än tolv månader, till exempel en torktumlare eller en bil som alltså bara har tolv månaders skydd om inte säljaren vill ge ett längre skydd genom någon form av garanti eller så.
Det finns många exempel på marknaden där säljaren faktiskt ger längre garantier. Jag vet att Electrolux Home ger fem års garanti redan i dag på sina vitvaror. Men fortfarande finns det många säljare som tydligen känner att de kan använda sig av tolvmånadersgränsen och sedan göra ett upplägg som i praktiken gör det omöjligt för konsumenten att reklamera efter tolvmånadersgränsen.
Jag tror inte att det var så lagen var tänkt. Jag tror inte att tanken var att man ska kunna göra upplägg som gör att konsumenten aldrig kan låta någon oberoende titta på ett fel på en vitvara. Det är vad som i praktiken händer. Allmänna reklamationsnämnden säger: "Du måste vända dig till säljaren." Säljaren säger: "Du måste använda den här reparatören, och först efter att varan reparerats kommer vi att göra en bedömning om det är en reklamation eller inte." Då har man tagit bort hela möjligheten för konsumenten att bevisa någonting.
Morgan Johansson tog upp i sitt inledningsanförande här att han vill ha en god balans. Jag undrar om det verkligen är förenligt med god balans att man tar bort möjligheten för konsumenter att reklamera på det sätt som man gör på marknaden i dag.
Sedan att det i grunden handlar om ett enskilt fall som handlar om vad jag råkade ut för - ja, så är det, men det är tusentals andra som råkar ut för exakt samma sak varje år. Det är alltså inte något unikt fall på något sätt. Jag kan mycket väl använda det som exempel här i Sveriges riksdag. Jag ser inte problemet med det eftersom jag ändå har insyn i det fallet. Jag skulle kunna plocka ut 10, 20 eller 100 andra fall där precis samma sak har hänt, för Elgiganten är ett ganska stort företag när det gäller att sälja vitvaror.
Anf. 5 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation
Fru talman! Jag kan som sagt inte gå in i enskilda fall, till exempel när det gäller vem som ska göra reparationen på Mikael Eskilanderssons torktumlare. Det framgick dessutom av villkoren från början, inte minst när han godtog själva reparationen, vad det var som gällde. Sedan finns det inget lagligt hinder att ta in någon annan, men då får man i så fall driva en tvist efter det mot den köpare eller säljare som vi talar om. I alla händelser kanske inte just det enskilda ärendet här är en riksdagsfråga.
Däremot är lagstiftningen och hur den ser ut en riksdagsfråga. Den bygger på att det finns en balans, trots allt, mellan konsument och säljare. Jag vågar påstå att Sverige internationellt sett har starka konsumenträttigheter, och de rättigheterna kommer att stärkas ytterligare när tiden förlängs från sex månader till minst ett år, som det står i EU-direktivet. Det innebär att bevisbördan inte kommer att gå över till köparen förrän efter minst ett år.
Det är fråga om en rimlighetsbedömning. Vi talar här om sådana fel som ska vara ursprungliga, det vill säga att de ska ha funnits när själva varan såldes till en. Då får man väl förutsätta att den typen av ursprungliga fel i de allra flesta fall framkommer inom ett år från det att man har köpt varan. Det kan naturligtvis finnas undantag, och då får man pröva det, men det måste finnas något slags hållmärke i lagstiftningen kring vad som ska gälla generellt sett.
Vi har som sagt generellt sett ett starkt konsumentskydd i Sverige. Vi kommer att stärka det ytterligare när vi går fram med lagstiftningen som ska uppfylla de nya krav som EU-direktivet ställer.
Anf. 6 Mikael Eskilandersson (SD)
Fru talman! I dag finns en stor brist i skyddet för konsumenter som tyvärr inte avhjälps med den kommande lagstiftningen. Det är orimligt att det lagstadgade skyddet är så lågt som ett år för varor som förväntas ha en hållbarhet på kanske tio år eller mer.
Att företag går före och självmant tar på sig en längre garantitid är givetvis glädjande men inte tillräckligt så länge det inte är en standard.
För mig är det självklart att till exempel en hårfön eller ett par hörlurar inte förväntas hålla lika länge som en gräsklippare eller en tvättmaskin. Det är därför rimligt att produkter med längre förväntad livslängd också har längre reklamationsrätt och att den omvända bevisbördan procentuellt sett följer reklamationstiden.
Därför tycker jag att möjligheterna till en differentierad reklamationsrätt behöver ses över så att reklamationstiden blir längre för dyra investeringar som konsumenter gör. Detta skulle också öka incitamenten för tillverkare att faktiskt börja inrikta sig på mer hållbara varor, vilket är bra både för konsumenten och för miljön. De tolv månadernas reklamationsrätt som nu omnämns är en början, men det är inte tillräckligt. Jag skulle därför vilja uppmana regeringen att faktiskt titta mer på det här med differentierad reklamationsrätt framöver.
Anf. 7 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Fru talman! När det gäller de här reglerna handlar det som sagt om en balans mellan konsumentens och säljarens intresse. Då får man se till att landa på ett sådant sätt att man tar vara på den balansen och inte bara går i ena riktningen. Det är klart att det får mycket starka följdeffekter om vi utsträcker den här tiden till två år eller ännu längre och konsumenten då alltså efter mycket lång tid skulle kunna säga: "Det här felet beror inte på förslitning eftersom jag använt varan, utan det beror på att det fanns med redan när jag köpte varan." Det får stora konsekvenser för näringslivet som säljer varorna. Precis den här balansen måste man alltså ändå kunna klara av att upprätthålla.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation
Vi har i förhandlingarna om EU-direktivet drivit på för en starkare konsumenträtt. Ett resultat av det är att vi nu har ett EU-direktiv som säger att som minimum ska det gälla ett år innan bevisbördan går över. Det är ett resultat av det förhandlingsarbete som vi har bedrivit. Det är också det som kommer att bli lagstiftning både i Sverige och i resten av EU. Det menar jag är en framgång. På det sättet stärks konsumenternas rättigheter ytterligare.
Ska man gå ännu längre får man vara beredd på att det möjligen får starka negativa konsekvenser för näringslivet. Det bör man nog också väga in när man diskuterar den här frågan.
Vi har som sagt inte satt ned foten ännu när det gäller hur långt man kan gå - det finns ett spann för hur långt man kan gå i EU-direktivet - men det kommer vi att göra efter att remissinstanserna har sagt sitt. Vi kommer att ha ny lagstiftning som stärker konsumenternas rättigheter på plats vid halvårsskiftet nästa år.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.