konstnärliga högskoleutbildningar
Interpellation 2004/05:535 av Adelsohn Liljeroth, Lena (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-04-19
- Anmäld
- 2005-04-19
- Besvarad
- 2005-05-09
- Sista svarsdatum
- 2005-05-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 april
Interpellation 2004/05:535
av Lena Adelsohn Liljeroth (m) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om konstnärliga högskoleutbildningarKultur "suger". Det är bra, inte minst därför att kultur både är @ och ger @ tillväxt.
Intresset för de konstnärliga högskoleutbildningarna inom teater, musik, konst, dans och film ökar, men antalet fasta jobb inom den kulturskapande sektorn minskar. Denna trend lär fortsätta.
Många kulturskapare måste försörja sig som frilansare, det vill säga bli egna företagare, något de sällan får några praktiska verktyg för under sin mångåriga utbildning.
Många studenter tror att konstnärlig kvalitet i sig är tillräckligt säljande. Men så är det sällan. Baskunskaper i juridik, elementär bokföring, skatter, egen marknadsföring, avtalsskrivande och försäljning är i dag ofta nödvändiga för att kunna överleva som kulturskapare.
Men i vilken utsträckning lärs sådant ut på de konstnärliga utbildningarna?
Jag har bett Riksdagens utredningstjänst att undersöka detta och resultatet är tämligen magert.
En yrvaken insikt finns på några håll, men fortfarande handlar det om att studenten, efter 3@4 års kvalificerad konstnärlig fördjupning, får en eller möjligen ett par "överlevnadsveckor", som inte sällan mest verkar gå ut på hur man söker stipendier och bidrag.
Stockholms musikpedagogiska institut har "sporadiska inslag av marknadsföring till studenterna, men ingen bokföring". Kungliga Konsthögskolan (KKH) har en grundläggande ekonomikurs på två dagar (!) som dock inte är obligatorisk. Så här svarar till exempel KKH på frågan från Riksdagens utredningstjänst:
"En av våra stora svårigheter i arbetet med de yrkesförberedande kurserna har varit att budgeten för de yrkesförberedande kurserna varit liten. I budgetarbetet har man, då man tvingats göra nedskärningar, vid beslut prioriterat de konstnärliga kurserna före yrkesförberedande kurser."
Lika magert är det inom Konstfack och flera andra konstnärliga högskoleutbildningar.
Men arbete kommer i allt högre utsträckning att bli något som vi själva måste skapa, det gäller i synnerhet för konstnärliga och kreativa yrken. I annat fall väntar kanske arbetslöshet eller omskolning.
Med anledning av detta vill jag fråga utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky:
Vad är ministern beredd att göra för att baskunskaper i entreprenörskap och ekonomi ska få betydligt större utrymme i de konstnärliga högskoleutbildningarna?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:535
Webb-tv: konstnärliga högskoleutbildningar
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:116 Måndagen den 9 majProtokoll 2004/05:116 7 § Svar på interpellation 2004/05:535 om konstnärliga högskoleutbildningar
Protokoll från debatten
Anf. 18 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Lena Adelsohn Liljeroth har frågat mig vad jag avser att göra för att baskunskaper i entreprenörskap och ekonomi ska få betydligt större utrymme i de konstnärliga högskoleutbildningarna.
Jag vill inleda med att säga att varje lärosäte ansvarar för utbildningens innehåll och uppläggning. Högskoleverket gör också utvärderingar av all högskoleutbildning, och därigenom garanteras hög kvalitet i alla utbildningar.
I det här sammanhanget är det också viktigt att slå fast att studenter på de konstnärliga högskoleutbildningarna framför allt bör utveckla en hög kompetens och egen kreativitet inom det konstnärliga område som utbildningen avser. Samtidigt är det självklart viktigt att alla studenter som lämnar högskolan har goda möjligheter att klara sig i yrkeslivet. Jag har sett att det redan finns yrkesförberedande inslag i flera olika konstnärliga högskoleutbildningar och att detta har en given plats i lärosätenas arbete med kontinuerlig revision av utbildningarna.
Jag kan konstatera att det pågår aktivitet på det här området på många lärosäten. Bland annat vid Konstfack och på Konsthögskolan i Malmö vid Lunds universitet finns redan sådana obligatoriska överlevnads- och ekonomikurser som Lena Adelsohn Liljeroth efterfrågar. Vid Konstfack finns också en inkubator kallad Transit-Konstfack där studenter som startar företag efter examen får hjälp med coachning och kontor under ett halvår.
Även vid Teaterhögskolan i Stockholm ges så kallade förberedelseveckor. Där ingår en lång rad moment såsom entreprenörskap,
audition-
träning och kulturpolitik för att förbereda studenterna för yrkeslivet efter examen.
Vid Musikhögskolan vid Göteborgs universitet ges en kurs kallad Frilansarens värld sedan fem år i samarbete med Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Även här ingår moment såsom ekonomi, upphovsrättsregler, projektledning med mera.
På Kungl. Konsthögskolan ges en grundläggande ekonomikurs i vilken de flesta studenter deltar. Dessutom arrangerar Kungl. Konsthögskolan studiebesök vid olika organisationer och institutioner som man som konstnär kommer i kontakt med under yrkeslivet. Kungl. Konsthögskolan arbetar med att ytterligare utöka yrkesförberedande inslag i utbildningen.
Vid Konstfack och Stockholms universitet finns också så kallade curatorutbildningar, och en liknande utbildning har startats vid Södertörns högskola. Det är utbildningar som innehåller både konst, ekonomi och juridik och som syftar till att utbilda till exempel utställningsproducenter. Dessa utställningsproducenters roll är att fungera som en sammanhållande länk mellan konstnärer, konsthallar, museer, organisationer och företag i utvecklandet av nya utställningar.
På de konstnärliga utbildningarna bedrivs ett arbete för att ge studenterna de kunskaper de behöver för att klara sig i yrkeslivet efter examen. Jag har förtroende för att lärosätena ger studenterna möjligheter att tillägna sig de kunskaper de behöver i yrkeslivet, men jag är beredd att verka för att den här sortens yrkesförberedande moment får ännu större utrymme i de konstnärliga utbildningarna.
Anf. 19 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Tack, kulturministern, för svaret. Den fråga som jag ställde i min interpellation var om ministern är beredd att verka för att baskunskaper i entreprenörskap och ekonomi får betydligt större utrymme i de konstnärliga utbildningarna, och då får jag väl tolka det här svaret som ett ja. Det är bra så. Men det vore synd om diskussionen skulle upphöra i och med det nu när vi båda ändå är här. Vi kan ju fortsätta att samtala om detta.
Jag kan efter att ha lyssnat på svaret också konstatera att även ministern har tagit del av det underlag som jag har bett riksdagens utredningstjänst att ta fram. Det är kanske så att insikten ökar om behovet av överlevnadskurser även inom de konstnärliga högskoleutbildningarna. Men det är ändå långt kvar innan entreprenörskap har en självklar del inom de utbildningarna.
I det svar från Rut som vi båda har tagit del av och som gäller sex konstnärliga högskolor är kommentarerna väldigt olika. På Kungl. Musikhögskolan har man "i princip" en kurs inom detta område i dag. Det uttrycks så. Stockholms Musikpedagogiska Institut har "sporadiska" inslag av marknadsföring, men ingen bokföring, ingenting om skatter och ingenting om grundläggande juridik, det vill säga inte ens något grundläggande.
På Dramatiska institutet är det lite bättre. I varje fall inom vissa av utbildningarna är man hyggligt rustade på elevsidan. På Kungl. Konsthögskolan, som ministern tog upp, ges under den femåriga utbildningen en grundläggande ekonomikurs under två dagar som ska täcka bokföringskunskaper, fakturahantering, skatter med mera.
Teaterhögskolan har ingen undervisning i bokföring och lite grann på marknadsföringsområdet. Svaret från skolans ledning ger i och för sig hopp. Den skriver så här: Vi borde göra mycket mer med tanke på den alltmer hårdnande verkligheten. Verkligheten är sådan att allt färre har fasta anställningar i dag inom kultursektorn. Trenden går mot alltfler projektanställningar, frilansande verksamhet eller företagande i någon form.
Den fråga som jag ställde kommer ur ett engagemang och i viss mån också oro. Jag har mött många som går utbildningarna och som är verksamma ute på den så kallade marknaden. Antalet nyutbildade från dessa skolor kommer att bli alltfler. Även om det är en stor grupp som går i pension väger det inte jämnt.
Den som tror på planekonomi skulle möjligen kunna säga: Det är för många som utbildas. Vi drar ned på antalet utbildningsplatser. Nu är jag inte planekonom. Jag är inte socialist, vilket ministern också vet. Jag tror att det finns goda möjligheter att öka marknaden och få fler att börja jobba och sälja sina kunskaper, tjänster, eller hur man vill uttrycka det, inom kultursektorn.
Vad kostar dessa utbildningar? En plats på Juridicum kostar enligt Sveriges förenade studentkårer 34 000-35 000 kr. En plats inom operautbildningen kostar 400 000-450 000 kr. Dramatiska institutet ligger ungefär på samma nivå. Det vet jag eftersom jag sitter i styrelsen där. Har man egentligen råd att avstå från att ge dessa grundläggande kunskaper så att de som utexamineras från de konstnärliga högskoleutbildningarna också klarar sig ute i verkligheten?
Anf. 20 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Lena Adelsohn Liljeroth behöver inte hetsa upp sig så. Vi är faktiskt överens i sakfrågan, för en gångs skull, får man väl ändå säga.
Jag vill påminna om att jag trots allt är före detta näringsminister. Jag är inte svårövertalad vad gäller behovet av att grundläggande kunskaper som man behöver för ett liv som egenföretagare, självständig yrkesutövare, eller som entreprenör om man så vill, behövs för många av de utbildningar som vi nu diskuterar. För mig är det ganska naturligt att vilja verka för det.
Jag kan berätta att jag redan som näringsminister var med och stödde ett antal projekt för redan yrkesverksamma utövare av fria konstnärliga yrken. Det gällde att stötta utbildning i entreprenörskap, redovisning, ekonomi, marknadsföring och företagande som fanns i de branscherna.
Jag har som näringsminister aldrig gjort en distinktion för vad som behövs eller menat att det skulle vara någon speciell kunskap för just kulturarbetare i dessa avseenden. Det gäller ungefär samma regler och ungefär samma saker som på andra håll, och det tycker jag är viktigt.
Den viktiga frågan är: Hur ska det här gå till? Det är bra att de konstnärliga högskolorna är självständiga och fattar sina egna beslut. Jag hör inte till dem som tycker att vi ska ha sådan planhushållning att det sitter en minister i Stockholm och bestämmer den exakta timfördelningen på varenda kurs på vartenda lärosäte i hela Sverige. Det är en bra ordning att det är decentraliserat.
Det är en bra ordning att man har styrelser som speglar ett bredare perspektiv än bara det egna lärosätets specialitet. Man ska där ha andra människor med andra infallsvinklar och perspektiv som tillför lärosätet någonting. Tillsammans kan lärosätet och styrelsen sköta det på ett bra sätt.
När jag säger "verka för" menar jag att jag tänker verka för detta genom att driva opinion för det, säga vad jag tycker i olika sammanhang, och genom den viktiga funktion det innebär att utse styrelseledamöter. Där tänker jag jobba med detta. Jag konstaterar kontrasten mot den politik som den borgerliga oppositionen vill föra. Där ska lärosätena själva utse sina egna styrelser.
Den typen av inflytande som Lena Adelsohn Liljeroth tycks efterfråga av mig här, att jag ska gripa in lite mer aktivt, kallas när jag kommer till riksdagen och talar i min egenskap av utbildningsminister för politisering. Vi politiker ska hålla oss borta. Skolorna och lärosätena ska utse sina egna styrelser, fatta sina egna beslut, och sådana som jag ska hålla sig på mils avstånd. Jag tycker att det är att gå för långt. Jag ser hellre en ordning som den vi diskuterar nu.
Det pågår väldigt mycket på det här området. Jag vill gärna understödja det och gå vidare på den vägen. Vi har god kunskap om detta i departementet. Jag är glad att riksdagen har det i Rut. Vi har det på vår kant. Vi har inte rätt att anlita Rut, och jag känner inte till de dokument som Lena Adelsohn Liljeroth pekar på. Men här kanske vi tillsammans kan utveckla nya idéer.
Jag är trygg i att Lena Adelsohn Liljeroth i Dramatiska institutets styrelse kan verka i just den riktning som jag ser att vi är överens om är välkommen, lämplig och önskvärd.
Anf. 21 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Vi kan nog driva opinion på båda håll på olika sätt. Frågan blir väldigt stor om vi också ska gå in på hur tillsättningen sker av ledamöter till högskolornas styrelser. Det var inte riktigt det som frågan gällde här.
På kulturarbetsförmedlingen är 10 000 personer inskrivna varav nästan hälften i Stockholmsregionen - Stockholm östra, som det heter. Det är en väldigt stor del. Där konstaterar man att det börjar hända en del saker på en del skolor, precis som ministern säger. Men även på Kulturrådet konstaterar man att man inte är särskilt duktig på att förbereda eleverna på dessa högskoleutbildningar för den framtid som ändå väntar.
Det är kanske inte riktigt en politisk uppgift. Det är möjligen en opinionsbildande uppgift för oss båda från olika håll att tala om att kommersialism inte är fult. Det är inte fult att starta företag. Det är inte fult att se på marknaden, konsumenten, publiken, eller hur man vill uttrycka det. Det är inte fult att sälja en tjänst. Det är inte fult att tjäna pengar.
Fortfarande finns väldigt mycket av det tänkandet inom de konstnärliga högskoleutbildningarna. Det är inte till gagn vare sig för kulturen eller för dem som går den långa utbildningen. De kommer ut och har fantastiska kunskaper inom sitt område. Men de har inte särskilt mycket överlevnadskunskap.
I går stod det i Svenska Dagbladets kulturbilaga om de utställningar som de elever som går ut dessa konstnärliga utbildningar nu har. De är fantastiska. De visar upp sig, och de vill bli uppvaktade. Det är i princip så det står i rubriken: Dags att visa upp sig. Men hur de själva ska uppvakta får de inte särskilt mycket kunskaper i.
Det finns ett spännande EU-projekt om kulturkraft som heter I-Cube som bland annat gör uppdragsutbildningar åt Arbetsförmedlingen Kultur. Där konstaterar man att kunskaperna är ohyggligt skrala på området. Många kan efter 10-15 år ute i verkligheten inte ens presentera sig själva. Det gagnar inte detta.
Det är möjligt att vi inte står så långt från varandra. Men jag tror i varje fall att kulturministern kan göra väldigt mycket mer utan att gå in och detaljstyra. Det är inte vad någon av oss är ute efter. Det handlar om att tala om att det här är väldigt viktigt.
Anf. 22 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag blir trots allt inte riktigt på det klara med vad Lena Adelsohn Liljeroth vill att jag ska göra. Vill hon att jag ska fatta beslut? Vill hon att jag ska ändra någonting? Vill hon att jag ska utse någon eller att jag ska avsätta någon? Vill hon att jag ska anslå någon speciell typ av ton i regleringsbrev? Vilken sorts inflytande är det som Lena Adelsohn Liljeroth vill att jag ska utöva för att hon ska bli nöjd med det här?
Vi är överens om synsättet och perspektiven, men likafullt verkar det som att kravet är att jag ska gripa in, göra något och se till att få en ändring till stånd. Jag blir lite nyfiken på vad det är som Lena Adelsohn Liljeroth vill att jag ska göra. Det tycker jag skulle vara jättespännande att få veta.
Jag har sagt att jag vill driva opinion för det här och göra lite annat också. Men det fick jag inget beröm för. Det räcker liksom inte, utan det var någonting mer. Lena Adelsohn Liljeroth har ju två minuter kvar, så berätta gärna för mig hur jag ska få ihop det här i min trånga skalle. Ska jag göra något, eller ska jag vara missnöjd och tycka i största allmänhet?
Anf. 23 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Vi kan väl ändå ena oss om att vi är missnöjda. Det handlar ju fortfarande om att väldigt många går ut i arbetslöshet.
Inget departement, inte ens Kulturdepartementet, lever i sin alldeles egna värld. Jag väntar mig kanske att kulturministern driver opinion. Det är inget fel i det. Jag tror inte att någon över huvud taget på någon av de konstnärliga utbildningarna, vare sig rektor eller styrelser, skulle uppfatta det som att man klampar in på ett område.
Man måste tala om att det här är viktigt, för jag vet att många inom utbildningssektorn inte har de kontakter ute som de skulle behöva. Det är förmodligen bättre än vad det var när jag gick på journalisthögskolan på 70-talet. Då var det många av lärarna som inte klarade av verkligheten utan flydde tillbaka till skolan. Detta säger jag som en liten parentes. Men jag vet att kontakterna kan bli många fler och att kunskaperna blir större.
Även om jag kanske har en övertro här - om jag ska förstå kulturministern rätt - så tror jag faktiskt att han kan göra en hel del på det här området just för att öka denna sektors totala marknad.
Anf. 24 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag har inga problem med det här, men jag tolkar tonläget så att det som jag sade i mitt svar och i mina inlägg var otillräckligt. Jag tycker att det här är viktigt, och jag vill driva opinion för det här. Jag vill jobba med styrelsernas sammansättning och jag vill plocka in folk där som har ett kompletterande perspektiv och som kan tillföra den här typen av kunskap.
Jag vill stärka och stimulera samarbetet mellan till exempel dem som driver utbildning på musiksidan och dem som finns på Handelshögskolan, som sker i Göteborg. Men jag gör det i kraft av att jag är minister och att jag har lite inflytande. Men detta inflytande kallar Lena Adelsohn Liljeroths partikamrater för politisering. De vill förbjuda mig att göra detta. Den egna personalen och studenterna på till exempel Dramatiska institutet ska själva utse sin rektor och sin styrelse just för att garantera att sådana som jag inte ska lägga näsan i blöt. Samtidigt möter jag ständigt kritik från samma partier för att jag gör för lite. Jag ska lägga mig i mer och jag ska ta mer ansvar. Jag ska styra och ställa och domdera.
Det är just den här konflikten i retoriken som jag har bekymmer med och som jag vill spela tillbaka till Lena Adelsohn Liljeroth. Ta med den till något gruppmöte och försök hitta en politisk linje som fungerar åt båda hållen! Då kan jag få ett råd från Moderata samlingspartiet. Ska jag lägga mig i det som är dåligt? Ska jag styra och ställa? Ska jag vara folkvald minister som uttrycker någon sorts åsikt i min dagliga gärning, eller ska jag hålla mig borta eftersom det är fult med politisering?
Det är det vägvalet som jag har gjort på mitt vis, och där vill jag fortsätta. Men där har vi trots allt en skarp skillnad i åsikt mellan er och mig. Jag vet inte hur det är med Lena Adelsohn Liljeroth personligen, men Moderaterna och jag har helt olika syn på detta. Den debatt som vi för här tycker jag går i riktning mot att vi är överens om mitt synsätt. Jag vill gärna ta ett ansvar för detta. Jag vill agera, för jag tycker inte att dagens förhållanden är lagom. Jag vill agera även som beslutsfattare, och det tänker jag också göra.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.