könskvotering till bolagsstyrelser

Interpellation 2004/05:649 av Ohlsson, Birgitta (fp)

den 23 maj

Interpellation 2004/05:649

av Birgitta Ohlsson (fp) till statsrådet Jens Orback om könskvotering till bolagsstyrelser

Gubbigt, grånat och gäspigt. Svenska bolagsstyrelser erbjuder inte någon större mångfald vad gäller kön, bakgrund eller kompetens. Topplatserna som chef innehas oftare av en man vid namn Göran än att vederbörande råkar vara kvinna. Bara 15 % av ledamöterna i bolagsstyrelserna är kvinnor och ju högre upp i hierarkin vi kommer desto färre kvinnor. Utlandsfödda lyser dessvärre även de med sin frånvaro. En granskning från försäkringsbolaget Folksam visar att bland de 46 företag som finns på Stockholmsbörsens A-lista är den genomsnittliga kvinnorepresentationen 20 % i styrelserna och 10 % i ledningsgrupperna. Högst betyg får Föreningssparbanken vars styrelse till 40 % består av kvinnor och 25 % av ledningsgruppen är kvinnor. Sämst betyg får Scania och medicinteknikföretaget Elekta. I Elektas styrelse och ledning finns inte en enda kvinna. Ända sedan för tre år tillbaka då dåvarande jämställdhetsminister Margareta Winberg satte upp ett mål för antalet kvinnor i de börsnoterade bolagens styrelser, som vid utgången av 2004 skulle vara 25 %, har kvoteringshotet hängt över det privata näringslivet. Nu föreslår jämställdhetsminister Jens Orback kvotering, då ingen annan lagstiftning enligt honom biter.

Vi kan alla med all rätta förstå frustrationen över att jämställdheten går så erbarmligt sakta inom näringslivet. För alla oss som inte tror att kompetens, kunskap och klokhet sitter i vare sig hudfärg eller kön blir statistiken fullkomligt ohållbar, obegriplig och oacceptabel. Men könskvotering till bolagsstyrelser är inte rätt metod. För det första för liberaler är det en princip att staten inte ska detaljstyra det privata näringslivet. Det går inte att från politikerhåll koppla statistiska siffror och procent till enskilda företag genom kvoter. Politiker ska inte heller bestämma vem som ett företag ska anställa utan i stället koncentrera sig på att riva de hinder som spär på diskriminering, fördomar och könsstereotyper. För det andra brottas många kvinnor inom näringslivet redan nu med gammeldags vanföreställningar om "kvinnan som det svagare könet" och situationen för dessa individer blir sannerligen inte lättare med en ännu tyngre ryggsäck och anklagelse om att ha blivit inkvoterade. Trist och orättvis såväl formell som informell kvotering av män i alla tider legitimerar inte formell kvotering av kvinnor i nutid. För det tredje är det inte säkert att det blir en revolution för jämställdheten bara med ytterligare en kvinna i en styrelse. Det handlar om djupare strukturer än så och om modiga individer som verkligen vill och vågar göra skillnad. Alla kvinnor på topposter blir inte per automatik kvinnliga förebilder och ibland kan en feministiskt medveten man göra större nytta att montera ned manssamhället än en mesig kvinna.

Det finns andra politiska åtgärder som kan vara betydligt mer effektiva om vi vill ha fler kvinnor på toppositioner i näringslivet. Jämställdheten startar i familjen, så ju mer föräldrar delar lika på barnaskötsel och hushållarbete desto fler kvinnor vid maktens boningar. Börja i tid med barnen och gör jämställdhet obligatoriskt på schemat redan i förskolan. Subventionera hushållsnära tjänster för barnfamiljer. Möjligheten att få hjälp med tvätt, städning och barnpassning på obekväma tider till rimliga priser förklarar enligt vissa att just länder som USA och Frankrike har fler kvinnliga toppchefer än Sverige.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till statsrådet Jens Orback:

Vilken tidsplan, vilka procentsiffror och tvångsmedel avser statsrådet att nyttja för att kvotera in kvinnor till topposter i näringslivet?

På vilket sätt arbetar statsrådet vidare med de synpunkter som näringslivet lämnat på den föreslagna kvoteringen av kvinnor till styrelseposter?

Vilka övriga åtgärder avser statsrådet att föreslå för att öka kvinnors möjligheter till toppositioner och hur ställer sig statsrådet till subventionering av hushållsnära tjänster i detta syfte?