kommunalt bredband

Interpellation 2003/04:384 av Bill, Per (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2004-03-25
Anmäld: 2004-03-25
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2004-04-13
Sista svarsdatum: 2004-04-15
Besvarad: 2004-04-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 25 mars
Interpellation 2003/04:384
av Per Bill (m) till statsrådet Ulrica Messing om kommunalt bredband

De flesta av landets kommuner har i dag en pressad ekonomi och tvingas pressa kostnaderna inom för invånarna så centrala områden som skola, vård och omsorg. Samtidigt investerar merparten av kommunerna pengar i utbyggnad av bredband i egen regi, trots att det starkt kan ifrågasättas om detta är en kommunal uppgift i synnerhet som marknaden i flertalet fall löst många av de problem som fanns bara för något år sedan.

Enligt riksdagsbeslut ska målet med bredband till alla uppnås genom utbyggnad i första hand på kommersiella grunder. Stat och kommun ska endast engagera sig i utbyggnaden då den inte kan ske på sådana kommersiella grunder. En övergripande fråga är därför om kommunernas utbyggnad av bredband i egen regi är förenlig med riksdagens beslut. Samtidigt som Sverige avvecklat telemonopolet, en utveckling som även skett eller är på väg att ske i övriga EU-länder, bygger Sverige upp nya kommunala monopol, som tvingar kommunala förvaltningar, nämnder, skolor och kommunala bolag att koppla upp sig på det kommunala nätet.

Motiven för de kommunala investeringarna i svartfiber är ofta dubiösa. Det starkaste motivet tycks vara att man vill komma åt de statsbidrag som finns. I övrigt är motiven mest slentrianmässiga. Det sägs rent allmänt att den kommunala bredbandsutbyggnaden är viktig för tillväxt och etablering av företag.

Det kan i dag starkt ifrågasättas om de kommunala kablarna fyller någon funktion och om det över huvud taget finns en efterfrågan bland invånarna. Trots alla frågetecken har statens och kommunernas engagemang ökat som infrastrukturbyggare. Kommunerna har i hög grad valt att i egen regi bygga bredbandsnät inom kommunerna för att i första hand tillgodogöra sig statsbidrag. Var fjärde kommunal upphandling i glesbygd går till det egna energi- eller kabelbolaget.

Enligt riksdagens beslut ska de kommunala bolagen enbart erbjuda svartfiber, vilket i de flesta fall är olönsamt och en förlustaffär. I vissa fall där kommunerna ställer lönsamhetskrav på sina kommunala bolag har man valt att ta ett steg upp i värdekedjan, vilket innebär att de kommunala bolagen rent juridiskt är ute på mycket tunn is. Enligt den statliga förordningen ska kommunala bolag enbart bygga ett transportnät som är öppet för tjänsteleverantörer, alltså ett nät där ägaren inte själv säljer tjänster.

Genom en kombination av fiber, ADSL-teknik och befintlig infrastruktur kan redan befintliga bolag nå nästan alla hushåll i landet till en betydligt lägre kostnad. I inte så få kommuner finns det risk för att skattebetalarna får betala för två och kanske tre parallella bredbandsutbyggnader. Skattebetalarna tvingas betala näten oavsett om de vill ha dem eller inte.

Kommunernas engagemang i bredbandsutbyggnaden är tveksamt både juridiskt och kommersiellt. Enligt kommunallagen ska kommunerna befatta sig med uppgifter som har ett "allmänt intresse". Kommunallagen säger att "kommunen eller kommunalt bolag får inte driva sådan verksamhet som ligger på det egentliga näringslivet, till exempel varu- och tjänsteproduktion".

Kommunernas utbyggnad av bredband i egen regi kan på sikt bli kontraproduktiv och ytterst kostsam för skattebetalarna. Efterfrågan på bredband har inte alls den prioritet som kommunala förtroendemän tycks tro. I flertalet av de kommuner som byggt egna nät skulle utbyggnaden sannolikt kunnat ske i privat regi. När kommunerna inte följer marknadens spelregler minskar de privata aktörernas intresse att investera i utbyggnad med allt negativt det för med sig.

Enligt riksdagsbeslut får kommunerna inte snedvrida konkurrensen genom att gynna de egna kommunala bolagen, vilket i verkligheten är en omöjlighet. Förutsättningarna är väsensskilda. Kommunala bolag har i praktiken inte samma vinstkrav som privata. Till detta kommer att kommunerna kan gömma sina förluster i till exempel sitt energibolag när intäkter och kostnader inte går ihop, vilket betyder att energipriserna trissas upp. Att lägga bredbandsutbyggnaden i ett kommunalt energibolag är också ett bra sätt att dölja den faktiska kostnaden. I dag är energibolagen lönsamma och har därför "råd" med en verksamhet som inte är lönsam.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga vilka åtgärder statsrådet ämnar vidta för att säkerställa att kommunal bredbandsutbyggnad, i enlighet med riksdagsbeslut, inte sker så att den konkurrerar med kommersiella aktörer, och därigenom snedvrider konkurrensen samt att de statliga bidragen till bredbandsutbyggnad i kommunerna inte leder till stora framtida kostnader för skattebetalarna?

Debatt

(5 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2003/04:384

Webb-tv: kommunalt bredband

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2003/04:101 Fredagen den 23 aprilProtokoll 2003/04:101 6 § Svar på interpellation 2003/04:384 om kommunalt bredband

Protokoll från debatten

Monica Green (S)

Anf. 3 Monica Green (S)

Fru talman! Jag tänkte passa på att berätta en sak eftersom vi nu pratar om kommunala bredbandsnät och byggandet av bredband i hela landet. Det är ju målet med den satsning som sker. Då vill jag bidra med den upplysningen att trafikutskottets s-grupp i höstas gjorde en bredbandsturné. Det gjorde vi med anledning av att Socialdemokraterna hade en tillväxtkongress nu i helgen. Det var inte bara 65 000 rådslagsmaterial som lämnades in inför den kongressen. Det var också så att trafikutskottets s-grupp gjorde en bredbandsturné. Vi besökte kommuner från Överkalix i norr ända ned till södra Skåne och diskuterade med kommunerna hur långt de hade kommit, vad de tyckte var bra med satsningen och vad de tyckte att det fanns för hinder. Det visade sig att det går riktigt bra med byggandet. Vi är visserligen bara vid halvtid än, men alla har antagit IT-infrastrukturplaner och är i full gång med att se till att bygga ut även i glesbygd med öppna nät. Vi blev alltså ganska positivt överraskade även om det självfallet också var så att man hade medskick till oss. Man ville berätta om saker som man hade farhågor om. Bland annat var man ibland irriterad över en dominerande aktör som fanns på orten och som man inte kunde samarbeta med. I de flesta fall var dock kommunerna nöjda med den här satsningen. Det är som en ketchupeffekt. Nu är det halvtid, och vi ser att vi, enligt vår bedömning, kommer att nå ut till nästan hela landet. Men det är klart att vi också är oroade. Vi vill inte bygga upp nya nät som ingen kommer åt. Det är därför som det också är viktigt att man hela tiden påpekar att det ska vara öppna nät, att man ska släppa in andra aktörer och att vi inte får bygga nya monopol.

Per Bill (M)

Anf. 5 Per Bill (M)

Fru talman! För några år sedan hade vi som idé att staten skulle hjälpa till genom att vi skulle bygga ut bredband till alla skolor. Det är ingen större vits att diskutera vad som hade hänt om man hade gjort något på ett annat sätt för fem år sedan, men jag tror att vi då hade haft en tydligare situation där staten köpte en tjänst, köpte någonting, men inte var en av aktörerna, inte så att säga var en del av något av det som kommunerna nu är delägare i. Det tror jag hade varit ett bättre sätt att göra det. Men det går inte att få tillbaka tiden och göra om det. Jag håller med om att det är viktigt att kommunpolitiker funderar kring infrastruktur. När jag åker runt på de kommunala vägnäten önskar jag ibland att de kanske skulle ägna ännu mer tid åt detta. Tyvärr är det ju så, när det är ont om pengar i kommunerna, att det är väldigt lätt att debatten handlar om att nu tar vi lite hårda pengar, till vägar, och använder till lite mjuka saker, som vård och omsorg. Det blir långsiktigt väldigt farligt eftersom det helt plötsligt blir ännu mycket dyrare att bygga vägarna tillbaka till den standard som de ska ha. Jag tror faktiskt också på en ketchupeffekt. Jag tror att det finns en hjälpsam sak i detta. Det är att jag ändå tycker att den värsta svartfiberhysteri som fanns för fem år sedan - det var bara fiber, och det skulle vara fiber från dator och hela vägen - faktiskt har bytts ut till vad jag skulle vilja kalla för statsrådets mer pragmatiska syn på att det viktiga är att fundera över vad det är vi vill ha för kvalitet på tjänsten utan att bry oss om vilken teknik. Det handlar om att gå från någon typ av svartfiberrevolution till att vi i dag, tycker jag, är på väg in i en bredbandsevolution där nya tekniker hela tiden blir bättre och där det gamla, nästan utdömda, kopparnätet helt plötsligt faktiskt visar sig vara en av Sveriges viktigaste infrastrukturbitar. Det visar att den evolution av nya tekniker som sker ibland kan göra att sådant som ser mossigt och gammalt ut faktiskt helt plötsligt visar sig vara lika strategiskt viktigt som förut. Jag tycker också att det är bra med, och skulle framför allt vilja se mer av, de öppna näten. Och jag skulle också vilja se öppna kommuner, som inte tvingade alla sina dotterbolag och organisationer att välja bort Telia, Tele 2 eller någon annan operatör för att i stället ingå i det kommunala nätet. Sedan tycker jag också att det är ett steg i rätt riktning, även om vi nog aldrig kommer att bli helt överens, när statsrådet erkänner att det här med solarier inte primärt är någon kommunal angelägenhet.

Monica Green (S)

Anf. 6 Monica Green (S)

Fru talman! Jag vill återkomma till vikten av att vi ser till att kommunerna bygger ut på så sätt att man inte lägger sig i tekniken och att det är öppet för alla. Per Bill tar upp frågan om kopparnäten, men det är viktigt att poängtera att det nu finns en annan dominerande aktör som inte vill släppa in andra kunder. Det är i så fall ett annat problem som vi borde diskutera mer. När det gäller att inte lägga sig i tekniken är det viktigt att tala om vad vi vill ha. Vi vill ha höga hastigheter, och vi vill ha det i båda riktningarna för att människor ska kunna använda sig av de nya tjänsterna. Att det har gått lite trögt beror nog på att vi oftast inte har pratat om vad det kommer att innebära i det nya samhället och vad IT faktiskt gör för tillväxten och vilka satsningar och erbjudanden som bredbandet innehåller, både när det gäller landsbygdsutveckling, lärcentrum, distansarbete, glesbygdsservice, näringslivsutveckling och andra serviceområden som kommer att vara till mycket stor nytta när nätet är utbyggt i hela landet. Det är oerhört viktigt för att landet ska hållas samman.

Ulrica Messing (S)

Anf. 7 Ulrica Messing (S)

Fru talman! Jag tror att vi tre har ungefär samma bild av den situation vi hade på IT-marknaden för bara några år sedan då man ibland kunde få känslan av att IT var lösningen på framtidens frågor. I dag ser vi att IT snarare är en del av framtiden och alla de möjligheter som väntar oss. Med den lågkonjunktur som kom och som på många sätt har varit smärtsam för enskilda personer och gjort många arbetslösa, har vi också fått tid för självsanering inom branschen men även tid för eftertanke. Det betyder inte att IT eller den nya infrastrukturen är mindre angelägen i framtiden än vad vi trodde för fem år sedan, snarare tvärtom. Jag är övertygad om att vi bara står i början av den utveckling som vi kommer att möta, där vi kan hitta helt nya användningsområden och helt nya tjänster tack vare den nya infrastrukturen. Just tiden för eftertanke är väl ett svar på att vi i förordningen från statliga bredbandsstöden inte låser in oss i teknikval. Vi kan se att här kan finnas allt från optisk fiber till ADSL och mycket annat just därför att teknikutvecklingen går så fort. Utvecklingen går fort inte bara i Sverige utan också i andra länder. Om Sverige ska fortsätta att vara en världsledande IT-nation krävs det naturligtvis mycket av hårt och medvetet strategiskt arbete av oss. Ett sådan viktigt arbete är själva infrastrukturen. Det gäller att se till att den finns tillgänglig över landet så att den skapar förutsättningar för skolor, sjukvård, företagare och många andra att anamma den nya tekniken och därigenom vidareutveckla nya tjänster. Det krävs mer forskning. Det krävs mer utveckling, och det krävs att det kommer alltfler tjänster i den nya infrastrukturen. För att balansera det ska statens pengar komplettera när marknaden själv inte har intresse av att bygga ihop den infrastruktur som vi tycker är så viktig för landet.

Per Bill (M)

Anf. 8 Per Bill (M)

Fru talman! Jag tror att vi står i början av nästa IT-våg. Jag hoppas att vi kan bli överens om att vi i den vill se nya företag växa fram, inte nya kommunala uppgifter. Jag hoppas att vi vill se bättre konkurrens växa fram - konkurrens på lika villkor där man inte använder monopolföretag så att de får nya uppgifter och därmed kan fortsätta att hålla oskäliga priser på sina monopolliknande uppgifter. Fru talman! Jag kommer att återkomma i den här frågan. Jag tror att det är viktigt att vi debatterar den här frågan en gång per år, eller åtminstone vartannat år, och funderar över både bra och dåliga exempel på den bredbandsutbyggnad vi har och vad vi kan lära av detta. Så får vi möjlighet att via kammaren fundera över vilka som är de bra exemplen och vilka som är de dåliga exemplen. Vad kan vi i staten göra för att utvecklingen mest ska handla om de bra exemplen och mindre om de dåliga?

Intressenter

Frågeställare

Per BillModeraterna

Besvarad av

Ulrica MessingSocialdemokraterna