kollektiv bestraffning av självförsörjande studenter

Interpellation 2002/03:20 av Bill, Per (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-10-31
Anmäld: 2002-11-05
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2002-11-12
Sista svarsdatum: 2002-11-18
Besvarad: 2002-11-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 31 oktober
Interpellation 2002/03:20
av Per Bill (m) till näringsminister Leif Pagrotsky om kollektiv bestraffning av självförsörjande studenter

Från och med den 1 november 2002 kommer de statliga bolagen SAS och SJ inte att räkna högskolestudenter som läser på deltid, heltidsstudenter som inte tar sina poäng och de som försörjer sig på andra sätt än med studiemedel från CSN som studenter. De utlämnar alla andra studenter och lämnar dem utan förmåner enbart på grund av att de försörjer sig själva eller inte passar helt in i den traditionella bilden av hur en students situation ska vara utformad.

SFS och andra studentorganisationer har varit öppna för diskussioner och beredda att finna lösningar på den situation som uppstått. Ändå har ingenting hänt.

I och med reformen kommer hela den studentgrupp som inte tar lån hos CSN att missgynnas genom indragna studentrabatter. Framöver kommer de statliga bolagen alltså endast att acceptera de studenter som staten försörjer heltid via CSN som äkta studenter. Det är sådana beslut som försvårar för dem som vill tjäna sitt eget levebröd och inte låna till sitt uppehälle.

Rimligtvis borde de statliga bolagen behandla alla studenter lika, oavsett hur de försörjer sig.

1.Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att staten eller dess bolag på detta sätt framöver inte ägnar sig åt kollektiv bestraffning?

2.Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att de studenter som försörjer sig själva inte diskrimineras av staten eller dess bolag?

Debatt

(8 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:20

Webb-tv: kollektiv bestraffning av självförsörjande studenter

Protokoll från debatten

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 1 Leif Pagrotsky (S)

Herr talman! Per Bill har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att dels säkerställa att staten eller dess bolag inte ägnar sig åt kollektiv bestraff- ning av självförsörjande studenter, dels säkerställa att de studenter som försörjer sig själva inte diskrimine- ras av staten eller dess bolag. Frågan är ställd mot bakgrund av att SAS AB och SJ AB tillämpar nya regler där endast studenter som studerar på heltid har tillgång till rabatterade flyg- respektive tågresor. SAS och SJ är bolag som verkar på konkurrensut- satta marknader och som bedriver verksamhet på kommersiella grunder. Att besluta om priser och eventuella rabatter och erbjudanden ligger inom bola- gens egna ansvarsområden. I det befintliga studiestödssystemet bidrar reger- ing och riksdag till att ge de studerande ett mer gene- rellt ekonomiskt stöd på andra sätt än genom direkta rabatter hos vissa reseföretag. Sedan det nya studie- stödssystemet infördes för drygt ett år sedan har bland annat bidragsnivån höjts, bidragsdelen blivit pen- sionsgrundande och fribeloppet, alltså gränsen för hur stora inkomster en student får ha utan att studiestödet minskar, höjts mycket kraftigt. Enligt regeringens uppfattning är möjligheten till rabatterade resor för studenter viktig även av andra skäl, såsom att öka tillgängligheten till den högre utbildningen och för att bidra till att den sociala och geografiska snedrekryteringen till högre utbildning kan minskas. Jag utgår ifrån att SAS, SJ och studerandesam- manslutningarna hittar en lösning med rabattsystem för alla studerandegrupper, inte minst mot bakgrund av att studerandegruppen är en stor inkomstkälla för SAS, SJ och andra reseföretag.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 1 Leif Pagrotsky (S)

Jag hemställer att Eders Majestät nu måtte förkla- ra 2002/03 års riksmöte öppnat.

Per Bill (M)

Anf. 2 Per Bill (M)

Herr talman! I somras satte sig SJ och SAS ned och ägnade sig åt vad jag skulle kalla ett prissamar- bete mellan statliga och delstatliga monopolföretag. De kom fram till att bara studenter som beviljats studiemedel från CSN skulle få åtnjuta de gamla rabatterna. Enligt Sveriges förenade studentkårer innebär det att nästan 140 000 av landets 330 000 studenter, inklusive doktoranderna, drabbas. Bland dem som drabbas är då doktorander, deltidsstuderan- de, distansstuderande och flera andra grupper. Herr talman! Jag är den första att säga att jag tycker inte att staten över huvud taget ska ägna sig åt företagsamhet, utan staten ska ägna sig åt att se till att det finns fria, väl fungerande marknader. Men Soci- aldemokraterna gillar ju att driva företag, gärna med skattebetalarnas pengar som riskkapital, och man gillar att socialisera en del företag. Skälen till det brukar skifta beroende på vilken minister och vid vilket tillfället som det här diskute- ras. Ett av skälen brukar vara att en del av företagan- det ska finnas under demokratisk kontroll. Ett annat brukar vara att det ska finnas en mångfald på mark- naden. Några säger rakt ut att det handlar om ägar- makt. Andra åter ser det mer som en bra investering. Herr talman! Med ägande kommer ansvarstagan- de. Som ägare har man ett ansvar för personal, för budget, för att se till att företagen går ihop, att de har etiska regler och att de har en policy som står i sam- klang med det som ägaren står för. Svaret som jag har fått är lite ambivalent. Å ena sidan är staten som en eunuck, kan inte göra någon- ting trots att man äger hundra procent av SJ. Å andra sidan hoppas ministern att det här ska lösas. Det här skulle kunna ha lösts för länge, länge sedan, om det nu över huvud taget är ett problem. Vi vet inte ens hur många det är som fuskar och skriver in sig för att komma åt studierabatterna. 70 000 är den mest ex- trema siffran, några få är extrem åt det andra hållet. Björn Rosengren var inne på att det här var en sak för marknaden, inte för någon annan, och att staten kunde inte göra någonting. Tyvärr tycks den nya näringsministern var inne på ungefär samma sak, möjligen med tillägget att han hoppas och tror att det ska lösa sig. Men vad är idén om man nu absolut ska ha statli- ga företag? Ska man då inte bry sig om vilken etik de har? Ska man inte bry sig om att de ägnar sig åt pris- samarbeten? Ska man inte bry sig om ifall de ägnar sig åt kollektiv bestraffning? Vad är då vitsen med att ha statliga företag? Herr talman! Socialdemokraterna älskar ju att lägga sig i privata företags angelägenheter. Ofta rör det sig om lönesättningar och nu senast är det ett väldigt intresse av att lägga sig i till exempel hur styrelsers sammansättning ska se ut i privata företag. Men i de företag som man äger själv ska man inte kunna lägga ett ägardirektiv där man säger 1. att man inte ska ägna sig åt prissamarbeten med andra på marknaden, 2. att man inte ska ägna sig åt kollektiv bestraffning.

Per Bill (M)

Anf. 2 Per Bill (M)

Herr talman! Ärade riksdagsledamöter! Ännu en gång har svenska folket gått till val. Medborgarna har utsett sina företrädare till de styrande församlingarna på såväl nationell som regional och lokal nivå i enlig- het med våra demokratiska regler. I Sverige ser vi demokratin som en självklar kraft i utvecklingen av det samhälle vi bor och lever i. Att få rösta i fria val är en förmån som måste vårdas och försvaras, inte minst i skuggan av de mörka moln som tornar upp sig på världshimlen och skapar oro och osäkerhet. Jag tänker då bl.a. på extrema våldshand- lingar utförda av terrorgrupper runtom på vår jord, de globala hoten mot vår miljö och enligt många exper- ter växande klyftor mellan fattiga och rika runtom i världen. Här måste alla demokratiska krafter, natio- nella såväl som internationella, samverka. Annars är riskerna stora för en utveckling mot mera slutna och intoleranta samhällen. Detta gäller vårt land likaväl som många andra. Herr talman! Ärade riksdagsledamöter! Ni har alla ett stort ansvar att verka för att vårt svenska samhälle förblir öppet mot omvärlden, mot andra kulturer, religioner och människor. Men öppenheten måste gå hand i hand med fortsatt trygghet och säkerhet för både individen och samhället. Många av de beslut ni fattar här i kammaren har långsiktiga konsekvenser för vår livsmiljö. En viktig del av den är naturen, luften och vattnet, som utgör nödvändiga förutsättningar för allt liv på jorden. Vi har på senare år upplevt extrema väderförhål- landen som väckt undran och oro. Medan det här i Skandinavien har varit en sommar med sol och re- kordvärme har Centraleuropa drabbats av katastrofala regn och översvämningar. Är detta ett resultat av naturliga variationer eller av växthuseffekten? Att besvara den frågan är kanske inte en uppgift för Sveriges riksdag, men genom ert arbete kan ni främja fortsatt forskning och utveckling i Sverige såväl som internationellt. På detta område får vi inte ge upp inför tillfälliga svårigheter utan obetingat fortsätta kampen för en miljö som vi med stolthet kan lämna efter oss till kommande generationer. En jämnare fördelning av befintliga och nya re- surser mellan jordens länder och mellan medborgarna i dessa är en ständig utmaning för dem som styr. I Sverige är det färska valresultatet en vägvisare för riksdagens kommande arbete. Att omsätta löften och visioner i konkreta åtgärder är en svår och grannlaga uppgift. Herr talman! Ärade riksdagsledamöter! Vi kom- mer alla att med stor uppmärksamhet följa och ta del av ert arbete. En tredjedel av er är helt nya i denna församling. Kombinationen av erfarenhet och förny- else brukar utgöra en god förutsättning för ett bra resultat. Jag vill önska er alla, valda ombud för Sveriges folk, all lycka och framgång i ert ansvarsfulla värv. Med dessa ord förklarar jag 2002/03 års riksmöte öppnat.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 3 Leif Pagrotsky (S)

Herr talman! Jag är angelägen om att studenter ska kunna läsa kurser på andra orter än hemorten. Man ska kunna ta del av det rika utbud av utbildning- ar som numera bjuds i Sverige. Jag är som sagt mycket angelägen om att vi ska utnyttja de möjlighe- ter som studiesystemet ger för människor från hela landet att studera vidare, att utnyttja sina möjligheter till högre utbildning. Resorna är naturligtvis en nöd- vändig beståndsdel i detta. I första hand är det tåget som är den centrala kommunikationsvägen här. Jag tycker att det är väldigt bra att det hittills har fungerat så pass harmoniskt, att det har varit attraktivt för bolag som driver tågtrafik, i de flesta fall SJ, att erbjuda speciella rabatter till den här gruppen för att locka den att välja just tåget som färdmedel. Men om de nu väljer att snäva in detta för att folk som i grun- den finansierar sin levnadsstandard med arbete ska behandlas på samma sätt som andra löntagare, inser jag att vi kan få problem på en del områden där män- niskor med svag försörjningskraft, till exempel på grund av deltidsstudier, inte får det lika bra som tidi- gare. Det här är ett mycket svårt och komplicerat pro- blem. SJ har förklarat sig beredda att föra samtal om det här och att vara öppna för andra sätt att lösa den här tekniska problematiken; hur man visar vem som studerar, vem som är i huvudsak student och vem som inte är det. Jag tänker för min del, för att möjlig- göra och underlätta det här, kalla till mig ordföranden i SJ, som ju är det tågtrafikföretag som ägs av staten till skillnad från andra tågföretag och till skillnad från SAS, där staten äger 21 %. Jag tänker vädja till ho- nom - inte att gripa in i prissystemet och inte att göra avkall på grundläggande marknadsprinciper utan att organisera kontakterna med studenterna, studenternas organisationer och andra som kan vara berörda så att man är säker på att fånga upp alla tänkbara möjlig- heter och idéer om hur den här problematiken kan lösas. Jag är optimistisk om att detta till slut kommer att få en ganska bra lösning, men jag tänker inte kräva av SJ att de ska skänka bort biljetter på grunder som de sedan säger är orimliga ur sin synpunkt men att de gör det bara för att ministern har tvingat dem. Jag tänker inte heller gå till utbildningsministern och begära att han ska ta pengar från andra angelägna ändamål för att subventionera just studenternas resor. På just den punkten är jag lite osäker på vad Per Bill egentligen är ute efter. Han vill inte ha statlig företagsamhet. Företag ska gå med vinst. Men vi ska ändå på något vis tvinga fram att SJ tar andra hänsyn än företagsekonomiska och utan särskilda statsbidrag sänker priset mer än vad de tycker är rimligt. Jag har letat noga i Moderaternas motioner för att se om man där anvisar pengar för att göra just studenternas resor billigare, men jag har inte kunnat hitta det. Jag undrar över en sak som Per Bill nu sade: att staten inte ska driva sådant här. Om nu SJ blir privat, som Per Bill uppenbarligen vill, skulle det underlätta för studenterna, eller för den delen för mig, att driva fram bättre resor för de ungdomar och andra studenter som bor på andra orter än där de studerar?

Per Bill (M)

Anf. 4 Per Bill (M)

Herr talman! För att börja med att svara på mi- nisterns fråga så tror jag att om man har en större konkurrens på marknaden, med bussar och järnväg såväl som flyg, så kan man på detta sätt pressa priser. Jag tycker att det var ett väldigt positivt andra svar som jag fick från ministern, herr talman. Den här överläggningen med SJ-chefen är ju precis vad Sveri- ges förenade studentkårer har velat ha ända från bör- jan. Ända från början har man sagt sig vara villig att hitta system för att hantera dem som fuskar. Det kan- ske finns några hundra eller några tusen. Vi vet ju inte hur många de är, ingen har en exakt siffra på det. Det finns de som inte studerar utan skaffar sig stu- dentlegitimation för att dricka billig öl eller för att åka billigt på resor. Det är naturligtvis ingeting som vi ska uppmuntra. Men om vi däremot har en deltids- studerande undersköterska som vill bli sjuksköterska måste han eller hon ha möjligheter, även om man har passerat 25 år, att kunna resa billigt till studierna. Här tolkar jag ministerns svar som att man ska försöka hitta ett system för dem som faktiskt är stu- denter, de som ofta är icke-traditionella studenter men som verkligen vill gå vidare i sina liv, vill växa med sin uppgift, vill använda utbildning som en del av det livslånga lärandet. Det är bra. Det är ju de icke- traditionella studenterna som vi alla vill ska komma till universiteten, inte bara för att de ska växa utan också för att det är oerhört bra för resten av de stude- rande på universitet och högskolor att det finns en mångfald av människor med olika etniska ursprung, olika åldrar och olika livserfarenhet. En mångfald av perspektiv gör att studiegrupperna blir mer spännande och att studierna blir bättre. Här finns alltså stora möjligheter. Om ministern menar allvar kan det kanske bli så att vi inte får en så konstig samordning. Thomas Östros säger att vi ska få fler icke-traditionella studenter till högskolan och sedan går SJ och SAS och hittar på ett prissamarbete som kollektivt utestänger 140 000 studerande. Jag väljer alltså att tolka ministern inte bara positivt utan mycket positivt. Jag hoppas att de här överläggning- arna innebär att man tillsammans med studentorgani- sationerna hittar ett system som gör att de som är riktiga studenter har samma möjligheter som tidigare att få rabatter men att man hittar ett sätt att stänga ute dem som faktiskt är fuskare.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 5 Leif Pagrotsky (S)

Herr talman! Det var många vackra ord om ut- bildningspolitiken, att vi måste bredda den högre utbildningens rekrytering. Jag tolkar det som ett sen- kommet erkännande av att det var klokt att satsa på att bygga ut högskolorna i hela landet, något som vi ju gjorde under mycket starkt motstånd från Per Bills parti. Jag kommer inte ihåg vad Per Bill själv tyckte i just den frågan. Där kan jag skriva under på det allra mesta. Men frågan i dag gäller om detta utbildningspolitiska öns- kemål ska ta sig uttryck i att vi ska ålägga ett trafikfö- retag som arbetar i konkurrens, eller flera trafikföre- tag som arbetar i konkurrens, att lämna särskilda utbildningspolitiska rabatter. Jag är inte främmande för den möjligheten. Jag tycker inte att den är särskilt attraktiv, men det är en möjlighet. Jag tolkar Per Bills varma förord som att Per Bill vill att vi genom utbild- ningspolitiken ska lämna ett särskilt resebidrag till studenter. Jag försökte fråga om Per Bill föreslår i sin budget, om han har motionerat om, att vi ska göra på det sättet. Nu argumenterar ju Per Bill kraftfullt ut- bildningspolitiskt för att SJ, samtidigt som man säger att SJ inte ska ha lägre vinstkrav på sig än andra, ska göra det här åt utbildningssystemet. Jag tycker att det är en bättre väg att stödja stu- denterna genom generella bidrag till studenternas levnadsstandard och livsuppehälle. Det är den vägen vi har valt när vi i år har stärkt studenternas plån- böcker med 4 miljarder kronor på olika sätt. Det tycker jag är den viktigaste metoden. Om de sedan vill använda dessa pengar till att bo bättre, till att resa hem oftare, till att möjligen roa sig lite mer eller till att resa på en utlandsresa - det är inte min huvudvärk. Det viktiga för mig är att de har ekonomiska resurser att göra detta. Men om Per Bill tycker att vi politiker ska öron- märka pengar till bidrag till just tåg- eller flygresande ska han säga det rakt ut. Nu var det lite halvkvädna visor om att man inte ska äga företag, men när man gör det ska man ändå ta ansvar för att de gör på ett visst sätt - men ändå inte gripa in. Jag tänker be SJ:s styrelseordförande, en gammal partikamrat till Per Bill, Ulf Adelsohn, att engagera sig i detta för att säkerställa att alla goda idéer kommer till använd- ning, till kännedom, för att de tänks igenom noggrant och för att förhoppningsvis förbättra förslagen. Men jag tänker inte säga till honom att jag har nya statsbi- drag för just det här speciella ändamålet gällande studenters konsumtion. Sedan har jag en stilla reflexion. Jag undrar vilken värld Per Bill lever i om han säger att vi inte har nå- gon konkurrens från bussar, bilar, flyg och andra färdmedel. På flygsidan tror jag man kan säga att konkurrensen aldrig har varit så hård som nu. Jag ser annonser i tidningen varje dag där det kostar några enkla hundralappar att flyga mellan till exempel Stockholm och Göteborg, mellan Stockholm och Malmö eller upp till Umeå från södra Sverige. Säger Per Bill att det är monopolföretag som inte lämnar utrymme för konkurrens, då lever vi inte på samma planet - även om också jag skulle önska att konkur- rensen var ännu bättre. Men min fråga till Per Bill kvarstår: Vill modera- terna prioritera extra statliga bidrag, extra skattemedel till studenternas tåg- och flygresor? Vill Moderaterna ompröva sitt nej och sitt ointresse för de generella inkomstförstärkningar som vi har gett studenterna och stödja detta för att underlätta för dem? Eller vill Per Bill att vi ska ge SJ direktiv om att gå med mindre vinst eller större förlust för att tillgodose detta utbild- ningspolitiska önskemål?

Per Bill (M)

Anf. 6 Per Bill (M)

Herr talman! Min positiva tolkning av ministern hade tydligen ingen effekt på debattlusten. Nej, vi vill inte ha några särskilda resebidrag. Det finns inte i vårt budgetförslag, och jag tror inte att det är rätt väg att gå. Olika studenter har olika saker de vill lägga pengar på, och så bör det vara. Tidigare fick alla studenter en rabatt. Sedan har man på mycket lösa grunder tagit bort rabatten för drygt en tredjedel av alla studenter. Det jag i första hand har ifrågasatt är varför man på så lösa boliner skär bort en tredjedel och kollektivt bestraffar dem för att det finns en liten subgrupp som missköter sig och fuskar. Det är ett etiskt problem, och det är också mest på etiska grunder jag ifrågasätter SAS och SJ. Jag tycker även att deras möten är etiskt tveksamma, där de sätter sig ned och diskuterar prissamarbete på detta sätt. Jag tror att de här rabatterna har kommit till för att SJ och SAS är kloka företag som inser att om de får människor som är relativt unga att tidigt börja ta tåget eller flyget kommer de att ägna sig åt livslångt åkan- de. Naturligtvis ska alla rabatter som ges till en speci- fik grupp vara lönsamma på sikt. Och det tror jag att de är. Jag utgår från att det från början är därför den här typen av rabatter har kommit till - inte för att man har velat smygsubventionera en viss grupp. Om man tidigt kan få studenter att resa med till exempel tåg kommer många av dem under resten av livet att tycka att det är ett trevligt sätt att resa.

Intressenter

Frågeställare

Per BillModeraterna

Besvarad av

Leif PagrotskySocialdemokraterna