Klimathandlingsplanens redovisade utsläppskurva
Interpellation 2023/24:538 av Anna-Caren Sätherberg (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2024-02-20
- Överlämnad
- 2024-02-21
- Anmäld
- 2024-02-22
- Sista svarsdatum
- 2024-03-12
- Svarsdatum
- 2024-03-19
- Besvarad
- 2024-03-19
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Den 21 december 2023 skrev Ulf Kristersson, statsminister (M), Romina Pourmokhtari, klimat- och miljöminister (L), Ebba Busch, energi- och näringsminister (KD), och Martin Kinnunen, klimat- och miljöpolitisk talesperson (SD), en gemensam debattartikel i Dagens industri med citatet:
”För första gången presenteras en realistisk plan för att klara Sveriges klimatmål och nå hela vägen till nettonollutsläpp år 2045. Det är klimatpolitik som gör skillnad på riktigt.”
Dagens Nyheter skriver den 20 februari 2024 att klimathandlingsplanens redovisade fallande utsläppskurva bygger på en kalkyl där reduktionsplikten kraftigt höjs från 2027 till 2030 till en nivå som sedan ligger kvar till 2045.
Skälet är enligt Dagens Nyheters källor på Regeringskansliet att man helt enkelt inte har något att räkna på. Det finns inga andra alternativ som regeringen kan bygga sina kalkyler på.
Min fråga till statsrådet Romina Pourmokhtari blir då:
- Vilka skäl ligger till grund för statsrådets beslut att lägga fram den plan för att klara Sveriges klimatmål om att nå hela vägen till nettonollutsläpp år 2045 som presenteras i klimathandlingsplanen?
- Har statsrådet tagit initiativ till en analys av vilka åtgärders utsläppsminskningar beräknas nås vilka årtal i den i klimathandlingsplanen redovisade fallande utsläppskurvan, och kan statsrådet i så fall redogöra för resultatet av analysen?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:538
Webb-tv: Klimathandlingsplanens redovisade utsläppskurva
Dokument från debatten
- Tisdag den 19 mars 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:86
Protokoll från debatten
Anf. 83 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! har frågat mig vilka skäl som ligger till grund för mitt beslut att lägga fram den plan för att klara Sveriges klimatmål om att nå hela vägen till nettonollutsläpp år 2045 som presenteras i klimathandlingsplanen. Hon har också frågat mig om jag tagit initiativ till en analys av vilka åtgärders utsläppsminskningar som beräknas nås vilka årtal i den redovisade utsläppskurvan och om jag i så fall kan redogöra för resultatet av analysen.
Elin Söderberg har frågat mig vilka skäl som ligger till grund för mitt beslut att i regeringens klimathandlingsplan inkludera en graf över ett scenario som inte följer av åtgärderna i regeringens klimathandlingsplan och om jag tagit initiativ till en analys av vilka politiska åtgärder från och med 2027 till och med 2045 som beräkningarna återspeglar och om jag i så fall kan redogöra för resultatet av analysen.
Jytte Guteland har frågat mig på vilka grunder jag valt att använda den ekonomiska beräkning och graf som används i klimathandlingsplanen för att beskriva utsläppsminskningar av den egna politiken.
Fru talman! Regeringen presenterade i december klimathandlingsplanen i enlighet med klimatlagen (2017:720). Handlingsplanen syftar till att nå det nationella klimatmålet för 2045. En strategi för att nå hela vägen till nettonollutsläpp skiljer sig från en strategi vars primära syfte är att minska utsläppen i närtid. Regeringen presenterar därför åtgärder på en rad områden som ger förutsättningar för hela samhället, inklusive företag och hushåll, att fatta de beslut som behövs för att Sverige ska nå nettonollutsläpp senast 2045 samtidigt som både hushållens ekonomi och företagens konkurrenskraft kan stärkas.
I klimathandlingsplanen presenterar regeringen ett scenario över de historiska utsläppen och ett scenario som visar hur Sverige skulle kunna nå hela vägen till nettonollutsläpp senast 2045. Scenariot utgår ifrån Naturvårdsverkets underlag till handlingsplanen och har uppdaterats eftersom reduktionsplikten sänkts till 6 procent under 2024-2026.
I klimathandlingsplanen fastställer regeringen också att Sverige är bundet av och ska leva upp till åtaganden inom EU:s ansvarsfördelningsförordning, ESR. Regeringen kommer därför att inför perioden 2027-2030 tillsätta en utredning för att analysera och ge underlag om huruvida styrmedel kan utformas, och i så fall vilka, för att Sveriges åtaganden i EU ska nås på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt, och grafen reflekterar också detta.
Vilka antaganden och vad som ligger till grund för beräkningarna framgår av de underlag som diariefördes i anslutning till beslutet om klimathandlingsplanen.
Anf. 84 Anna-Caren Sätherberg (S)
Fru talman! I dag är det 518 dagar sedan Ulf Kristerssons regering tillträdde. Det är alltså 518 dagar sedan statsrådet Romina Pourmokhtari fick ansvaret för regeringens klimat- och miljöpolitik. På dessa 518 dagar har statsrådet hunnit med att ge många olika och motstridiga besked.
Den 6 december 2022 sa statsrådet till exempel till Svenska Dagbladet att Sverigedemokraterna inte skulle få vara med och utforma regeringens klimathandlingsplan. Det uttalandet visade sig vara en bluff. Sverigedemokraterna har ju förhandlat den klimathandlingsplan som statsrådet har presenterat.
Herr talman! Sju av åtta partier i Sveriges riksdag har varit överens om Sveriges klimatmål innan Liberalerna gav Sverigedemokraterna vetorätt mot minskade utsläpp. Statsrådet har lagt fram budgetar på klimatområdet, alla med prioriteringen att öka utsläppen.
Vad vi i denna kammare har hört under dessa 518 dagar sedan regeringen tillträdde med stöd av Sverigedemokraterna är att när klimathandlingsplanen presenteras ska också svaren komma - svaren på hur utsläppen ska minska, svaren på hur både de svenska klimatmålen och EU:s klimatmål ska nås och svaren på hur den klimatpolitik ser ut som statsrådet i 518 dagar har beskrivit som både ambitiös och effektiv.
Den 21 december presenterade statsrådet och Sverigedemokraterna klimathandlingsplanen, efter några varv i medierna om huruvida den verkligen behövde presenteras före nyår eller om man skulle vänta tills statsrådet var nöjd och glad.
Herr talman! Dagens Nyheter gjorde en granskning av klimathandlingsplanen och publicerade en artikel den 20 februari 2024. Dagens Nyheter försökte få fram information om hur regeringen har beräknat det utsläppsscenario som klimathandlingsplanen innehåller. Det är en kurva som från år 2027 faller brant ned till nettonoll år 2045.
Först fick Dagens Nyheter inget svar på hur kurvan beräknats. Men efter att DN bad om de uppgifter som krävs för att kunna överklaga lämnades siffrorna ut. Då kom svaret: Den är beräknad på en höjd reduktionsplikt, det vill säga den andel biodrivmedel som blandas in i det fossila bränslet från skurkstater. Regeringen hade precis sänkt reduktionsplikten till 6 procent.
Det är märkligt att det i regeringens klimathandlingsplan görs utsläppscenarier med en kraftigt höjd reduktionsplikt när det enligt regeringen är innehållet i klimathandlingsplanen som skapar förutsättningar för att nå nettonoll. Svaret DN fick var att de inte hade något annat att räkna på. Efter 518 dagar med Romina Pourmokhtari som klimat- och miljöminister finns det alltså ingen beräknad utsläppskurva för att nå målen, bara ett hittepåscenario.
Mina frågor kvarstår. Jag ger statsrådet möjlighet att besvara dem. Vilka skäl ligger till grund för statsrådets beslut att lägga fram det utsläppscenario för att nå hela vägen till nettonollutsläpp till år 2045 som presenterades i klimathandlingsplanen? Har statsrådet tagit initiativ till en analys av vilka åtgärders utsläppsminskningar som beräknas nås vilka årtal i den i klimathandlingsplanen redovisade fallande utsläppskurvan? Kan statsrådet i så fall redogöra för resultatet av analysen?
Anf. 85 Elin Söderberg (MP)
Herr talman! Frågan som ställdes till klimat- och miljöministern var varför man har valt att inkludera detta utsläppsscenario i klimathandlingsplanen. Jag fick inte något svar från klimat- och miljöministern i hennes anförande.
Regeringen har valt att i klimathandlingsplanen inkludera en graf som inte överensstämmer med innehållet i planen. Först efter DN:s granskning och frågor har klimat- och miljöministern erkänt att regeringen har uppdragit åt tjänstepersoner att räkna på vad mer som behövs för att nå klimatmålen, det vill säga gapet mellan befintlig politik och vad som krävs för att nå Sveriges i riksdagen fastställda klimatmål.
Men i stället för att redogöra för detta gap har regeringen i klimathandlingsplanen inkluderat både gapet och utsläppsminskningar till följd av befintlig politik i grafen så att det ser ut som att vi når hela vägen till nettonoll, trots att reformer för att nå det utsläppsscenariot inte finns på plats. Regeringen har därefter återkommande upprepat att man nu har en plan för nettonollutsläpp, trots att så inte är fallet.
Detta är grovt vilseledande. Det är därför jag har frågat klimat- och miljöministern varför man har valt att inkludera det scenariot i klimathandlingsplanen.
Enligt klimatlagen 5 § bör klimathandlingsplanen innehålla "i vilken grad beslutade och planerade utsläppsminskande åtgärder kan förväntas bidra till att de nationella och globala klimatmålen kan nås". Den ska också innehålla "i vilken utsträckning beslutade och planerade åtgärder inom olika utgiftsområden påverkar möjligheterna att nå de nationella och globala klimatmålen". Trots detta har regeringen valt att inte öppet redogöra för gapet mellan regeringens klimatpolitik och klimatmålen.
Herr talman! Vi står inför extremt allvarliga klimatrelaterade risker som drabbar den svenska befolkningen både direkt och indirekt. Det är därför vi har klimatmål, och det är därför vi här i riksdagen förväntas kunna leverera politik som skyddar den svenska befolkningen från dessa klimatrelaterade risker.
Vi ser konsekvenser här i Sverige redan i dag. Det är värmeböljor, översvämmade källare och vägar som rasar samman på grund av förvärrade extremväder.
Vi ser också att Sverige kommer att kunna drabbas indirekt av klimatförändringar i andra delar av världen som påverkar svenska företag och deras leverantörskedjor. Vi ser också de allvarliga bilder i IPCC:s senaste rapport som visar antal dagar per år i olika delar av världen där det på grund av ökad extremvärme kommer att bli fara för människors liv. Sådana konsekvenser kommer givetvis att leda till indirekta effekter även för oss här i Sverige.
Jag vill upprepa min fråga till klimat- och miljöministern: Varför har man redogjort för ett scenario som inte överensstämmer med politiken i planen?
Anf. 86 Jytte Guteland (S)
Herr talman! Den heter Regeringens klimathandlingsplan - hela vägen till nettonoll. Men det finns ingenting som tyder på att klimathandlingsplanen leder till nettonoll. Ändå har klimatministern vid upprepade tillfällen använt just denna slogan för att på något sätt marknadsföra ett tomt skyltfönster. Kanske handlar det snarare om klimathandlingsplanen hela vägen till nettonoll för Liberalerna.
Klimatkrisen innebär att vi just nu upplever fler naturkatastrofer med svåra stormar, torka, översvämningar och hetta än tidigare. Extremvädret ökar. Från att ha drabbat EU och Europa ungefär en gång vart hundrade år sker det nu löpande. Forskarna pratar om att vi förmodligen kommer att behöva vänja oss vid att detta kommer årligen.
Svenskarna har lidit många förluster på grund av extremväder. Vårt land har de senaste åren drabbats av inte minst upprepade bränder och översvämningar. Bönder och lantbrukare i vårt land och i hela EU drabbas mycket hårt av detta redan nu då försörjningen blir avskuren på grund av torka och svårigheter att odla det man brukat odla.
Sverige har historiskt fört en aktiv klimatpolitik, både för att bromsa detta och stoppa den globala upphettningen och för att se till att utveckla teknik som kan hjälpa till och leda till möjligheter för jobb och så framöver. Men i år meddelade EU:s klimatråd att inget av EU:s medlemsländer ser ut att nå målen till 2030. Även Sverige får kritik.
När vi tittar på den svenska klimathandlingsplanen ser vi som sagt att utsläppen ökar i stället för att minska. Till det ska läggas att den svenska budgeten var en stor besvikelse i det avseendet. Vi kan definitivt konstatera att klimatverktygen har monterats ned.
När klimatministern får frågan vad man ska göra med detta säger ministern att det ska vara möjligt att köpa utsläppsrätter från andra länder. Men frågorna blir då: Hur skulle Sverige ha möjlighet att göra det? Vilka andra länder är det som kommer att vilja sälja dessa utsläppsrätter, och till vilket pris? Hur dyrt ska det stå svenska folket framöver?
Jag vill i likhet med övriga interpellanter peka på den utsläppskurva som finns i klimathandlingsplanen, som verkar djupt vilseledande och som DN uppmärksammade oss alla på för en tid sedan. DN skrev att när de tittade närmare på denna graf visade det sig att bakom den fallande utsläppskurvan ligger en kalkyl där reduktionsplikten höjs under perioden 2027-2030 till en nivå som sedan ligger kvar till 2045.
Frågan som jag i likhet med övriga interpellanter ställer är hur det kommer sig att denna utsläppskurva fanns med i klimathandlingsplanen. Vad var syftet med att ha den där? Var det att svenska folket skulle tro att klimathandlingsplanen leder till nettonoll? Avsåg klimatministern och regeringen att vilseleda svenska folket genom att behålla den här grafen?
Anf. 87 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Tack till ledamöterna för en mycket intressant debatt! Man vill ifrågasätta våra kalkyler och menar att de bygger på felaktiga grunder. Det jag tydligt kan påpeka är att alla kalkyler i regeringens klimathandlingsplan bygger på myndigheternas scenarier inklusive regeringens beslutade politik. De bygger inte på höjd reduktionsplikt.
Jag förklarade detta tydligt för Dagens Nyheter i samband med att de gjorde reportaget. Jag satt här utanför väldigt länge och visade alla mejl och alla grafer där man hade räknat på vilket utsläppsutrymme som behöver lösas med de styrmedel som styrmedelsutredningen ska plocka fram. Vi öppnar för en bred palett av styrmedel för att inte på samma sätt som den tidigare handlingsplanen gjorde förlita oss på reduktionsplikten som ett enskilt och väldigt kraftigt styrmedel för att nå klimatmålet.
Herr talman! Om man vill kalla detta ett hittepåscenario, som ledamoten Anna-Caren Sätherberg valde att göra, blir det intressant att titta på scenariot i den tidigare klimathandlingsplanen som Isabella Lövin från Miljöpartiet presenterade och där rubrikerna i medierna blev att den inte nådde klimatmålen. Därefter hade man en diskussion om hur Sverige ska klara klimatkrisen. Det var en mycket seriös diskussion som jag tyvärr tycker mig sakna under denna vända.
Om man menar att alla scenarier och kalkyler för vår beslutade politik, som även bygger på utredningar, är hittepåscenarier blir det ju väldigt udda att Miljöpartiet är de enda som står kvar vid scenariot som gjorde att man nådde ett av klimatmålen. Miljöpartiet har i dag genom sitt språkrör Daniel Helldén redogjort för att man vill ha den reduktionsplikt vi hade innan regeringen förändrade detta.
Det blir väldigt udda att påstå att vi ägnar oss åt hittepåscenarier när ledamöterna i debatten också refererar till en kalkyl som man valt att backa från och inte längre står för eftersom man inte vill ha den tidigare förda klimatpolitiken. Det blir en väldigt diffus debatt. Så kan det vara, för i politiken kan saker och ting förändras. Men alla kalkyler, prognoser och scenarier - och man kan ju bara ha scenarier, prognoser och kalkyler i en klimathandlingsplan, inte sia om framtiden - utgår från regeringens beslutade politik och myndigheternas scenarier. Vi har varit öppna med det och tydligt redogjort för det här.
Herr talman! Det har uppstått frågetecken om vilka beräkningar som ligger till grund för våra grafer och hur tjänstemännen valt att räkna i detaljer. Jag var nyfiken på hur man skulle räkna på den politik vi hade i vår klimathandlingsplan, det vill säga hur man räknar på investeringar i laddinfrastruktur, förenklade tillståndsprocesser, marknadsintroduktionsstöd, mer pengar än någonsin tidigare till att återställa våtmarker, effekter av skrotbilspremier och så vidare. Det framgick tydligt, precis som det står i löptexten, att alla de antaganden som Naturvårdsverket gör ligger till grund för framtagande av målscenarier, och sedan inkluderar Regeringskansliet den politik vi beslutar om.
Till grund för den här politiken ligger inte ett scenario om höjd reduktionsplikt utan ett scenario med en reduktionsplikt sänkt till 6 procent för diesel och bensin, vilket kommer att bidra och redan nu bidrar till att hushållens ekonomi stärks.
Anf. 88 Anna-Caren Sätherberg (S)
Herr talman! Det vi försöker diskutera i dag är planen som ska skapa förutsättningar för att Sverige ska nå nettonoll och utsläppsscenariot som denna klimathandlingsplan innehåller. Den här grafen bygger på en reduktionsplikt på 26,9 procent, visade det sig när Dagens Nyheter äntligen fick ut dessa handlingar. Det är det vi är lite fundersamma över. Varför använde man något man precis tagit bort förutsättningarna för?
Herr talman! Det är kanske också viktigt att ta upp att när planen kom sa Klimatpolitiska rådet att Sverige skulle kunna visa vägen men att regeringen i stället valde att presentera en klimathandlingsplan som ökar utsläppen och fossilbränsleanvändningen. Världsnaturfonden sa att i stället för en effektfull politik med stora utsläppsminskningar i närtid får vi en mängd utredningar och otillräckliga förslag. Naturskyddsföreningen sa att regeringens klimathandlingsplan bryter mot svensk klimatlag och missar EU:s ESR 2030-gräns. De sa att detta är allvarligt - att knuffa till 2045 går inte, för kommande sju år är avgörande.
Johan Rockström, chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research, sa att när Sveriges klimathandlingsplan presenterades på torsdagen hade fokuset på att snabbt få ned utsläppen försvunnit. Mattias Goldmann på 2030-sekretariatet sa att det är osannolikt att Sverige klarar EU:s klimatlagstiftning med den här handlingsplanen. Peter Alestig, som är klimatredaktör på Dagens Nyheter, sa att regeringen betonar att omställningen ska vara kostnadseffektiv, vilket förstås kräver att man vet vad respektive åtgärd kostar och vilken klimatnytta den ger. Det vet man inte, för åtgärderna som föreslås har varken prislapp eller utsläppskalkyl. Det finns alltså inga beräkningar av vare sig kostnader eller utsläppsminskningar.
Herr talman! Regeringen Kristersson lämnar helt enkelt walkover. Inget ska göras under den här mandatperioden, för nu ska man tillsätta utredningar för nästa regering att hantera. Det är 518 dagar sedan regeringen tillträdde, och resultatet är ett liberalt och sverigedemokratiskt samarbete som prioriterar att öka utsläppen. Efter 518 dagar är inte ens de utredningar som regeringen enligt klimathandlingsplanen avser att tillsätta på plats. Man har haft 518 dagar på sig att göra det.
Herr talman! Så här 518 dagar senare är statsrådet svaret skyldig. Vilken klimatpolitik, vilka utsläppsminskningar, vilka resurser och vilken ambitiös och effektiv klimatpolitik avser klimatministern att ta ansvar för under sin mandatperiod som är 2022-2026? Efter det finns det ju, oavsett vad som händer, en ny regering på plats.
(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag får påminna ledamoten om rekvisitaförbudet i kammarens arbetsregler. Det är naturligtvis en utmaning när man diskuterar en konkret graf i debatten.)
Anf. 89 Elin Söderberg (MP)
Herr talman! Regeringen gör Sverige mer beroende av fossila drivmedel när vi behöver göra det precis motsatta. Sverige behöver minskad fossil inblandning för att minska växthusgasutsläppen och utsattheten för volatila oljepriser liksom för geopolitiska påtryckningar. Vi måste klara omställningen av den befintliga fordonsflottan, och det är där vi ser att regeringen har backat mest och därmed chockhöjt utsläppen av växthusgaser.
Utöver att sänkt reduktionsplikt leder till ökade växthusgasutsläpp, att klimatmålen inte nås, sänkt krisberedskap, ökat beroende av icke-demokratier, ökad utsatthet för prischocker från volatila oljepriser, osäkerhet för svenska företag i branschen, oklar tillgång på vinterdiesel samt försämrade incitament för elektrifiering av transportsektorn riskerar sänkningen av reduktionsplikten att innebära mycket höga kostnader för staten och därmed för svenska skattebetalare. Det framgår tydligt i regeringens klimathandlingsplan att man vill använda statens, det vill säga våra gemensamma, resurser för att försöka köpa sig fri genom att köpa utsläppsutrymme från andra EU-länder till kostnader som är oklara och mycket höga - om det ens går - och annars riskera dryga böter. Regeringen saknar i dag en plan för att nå vårt bindande mål i EU om utsläppsminskningar främst inom transporter och jordbruk, trots att det i det scenario som vi nu diskuterar tydligt står att grafen förutsätter att målet ska nås till 2030.
Klimat- och miljöministern nämnde i sitt senaste anförande att kalkylerna bygger på myndigheternas scenarier och regeringens beslutade politik och att man "räknat på vilket utsläppsutrymme som behöver lösas". En utredning avses komma med åtgärdsförslag som kan genomföras först efter 2027-2030, det vill säga efter nästa val. Det är fråga om åtgärder som inte genomförs den här mandatperioden, men klimathandlingsplanen ska handla om vad regeringen ska göra den här mandatperioden. Allt läggs alltså på en kommande utredning att hantera, detta inom ett område där det redan har gjorts mängder av utredningar. Transportsektorns omställning har utretts på korsen och tvärsen i flera år av flera regeringar. När vi i Miljöpartiet kom in i Regeringskansliet tog vi exempelvis vidare FFF-utredningen, som tillsattes under alliansregeringen, för att jobba vidare med transportsektorns omställning.
Jag undrar: Kan ministern redogöra för det totala utsläppsutrymmet och det gap som lämpas över på kommande regering att hantera?
Anf. 90 Jytte Guteland (S)
Herr talman! Tidigt förra året frågade vi här i kammaren klimatministern hur hon skulle samla en majoritet i riksdagen för att förankra en politik som ska minska utsläppen. Klimatministern sa då att vi skulle få en bred förankring i riksdagen och att hon gärna skulle vända sig till fler partier än stödpartiet Sverigedemokraterna. Det stämde inte.
Under våren 2023 frågade vi socialdemokrater åter vad regeringen skulle göra för att minska utsläppen, då de med den antagna budgeten för första gången började öka. Vi fick då veta att vi skulle få svaren i klimathandlingsplanen på vad regeringen skulle tillämpa för styrmedel för att klara att sänka utsläppen och leva upp till målen. Det stämde inte.
När klimathandlingsplanen äntligen presenterades skulle den leda hela vägen till nettonoll, fick vi höra. Det var tydligen en effektiv klimatpolitik i den nya klimathandlingsplanen till skillnad från den gamla. Inte heller detta stämde. Tvärtom var det i en granskning av DN tydligt att den gamla klimatpolitiken var mer effektiv för att komma närmare målen till 2030.
Nu frågar vi socialdemokrater klimatministern: Hur ska den här regeringen klara av att leva upp till målen för 2030 och det egna transportmålet? Hur ska vi få en politik som lever upp till redan beslutade mål? Vilka styrmedel är det som klimatministern avser när hon talar om styrmedel? Hur ska dessa förankras? Vad är planen? När ska dessa presenteras?
Track record för den här klimatministern är just nu verkligen på nettonoll. Vårt förtroende för att orden leder till handling är absolut väldigt litet. När vi får besked om att det ska presenteras styrmedel vill vi höra vad planen är för att den här regeringen ska stå upp för detta. Risken är annars att det här är ännu ett trix, ännu en manöver för att svenska folket ska tro att regeringen är handlingskraftig och att det finns en effektivitet. Det kanske är så att svenska folket i stället ska förvänta sig att nästa regering tar tag i dessa styrmedel. Vi förstår faktiskt inte.
Det är väldigt tydligt att det stödparti som regeringen vilar sig mot, eller snarare sitter i knät på, inte har för avsikt att hjälpa till i de här förhandlingarna. När vi ställer frågor och försöker få reda på vad Sverigedemokraterna vill se för transportsektorns del är alla svar sådant som leder till mer utsläpp och inte mindre. Det verktyg som regeringens egen utredare visade upp, nämligen ett ETS för bilar och transporter, har avslagits av Sverigedemokraterna, så det är ingenting man kan peka på.
Då kvarstår ett riktigt stort problem för den här regeringen. Jag skulle vilja kalla det för kris i klimatpolitiken. Om det fortsätter på det här sättet kommer vi enligt uträkningarna att behöva minska utsläppen 2025 med 7-8 procent för att nå målen, sedan 2026 med 11 procent och sedan 2027 med nära 18 procent. Vem ska betala vid pumpen då? Är det 40 kronor vid pump som svenska folket ska stå för, eller är det miljardböter som vi ska stå inför när Sverige inte lever upp till EU:s miljö- och klimatmål?
Anf. 91 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Jag hör ledamoten Guteland. Jag hör henne säga att den gamla politiken enligt DN var mer effektiv. Men hur kommer det sig då att Socialdemokraterna inte vill stå för den gamla effektiva politiken? Hur kommer det sig att man vill sänka reduktionsplikten från Socialdemokraternas sida, om det nu är så att den gamla politiken var så effektiv? Hur kommer det sig att man inte hederligt likt Miljöpartiet, som står fast vid den gamla klimatpolitiken, som DN menar är mer effektiv, påpekar att man vill ha samma reduktionspliktsbana som gjorde att man nådde ett av Sveriges klimatmål? Jo, det är för att det faktiskt inte bara handlar om vad man har för streck i sin kalkyl på hur en reduktionsplikt ska gå upp till 60 procent för att man ska nå ett klimatmål - sedan pausades den ändå vid 33 när det blev valår eftersom det blev för jobbigt för svenska folkets ekonomi. Det handlar ju också om att man behöver ha mandat för sin politik.
Jag förstår på den här debatten, herr talman, att ledamöterna är mycket intresserade av den stora piska som de svenska väljarna valde bort. Jag märker att det är den man är intresserad av. Man vill gå tillbaka till den gamla politiken, som enligt DN var mer effektiv. Jag kan bara beklaga det, för det finns ett skäl till att regeringen väljer att ändra på den klimatpolitik som förts.
Skälet till att vi gör den omläggning vi gör är att vi för första gången ska kunna ge förutsättningar för Sverige att nå nettonollmålet. Det sker allra främst genom att vi välkomnar alla fossilfria kraftslag. Vi har en kalkyl där vi räknar inte bara på vindkraft utan även på kärnkraft. Vi kan skapa ett energisystem där vindkraft och kärnkraft samspelar för att skapa leveranssäkerhet och förutsägbarhet sett till priser och annat, någonting som gör att industrin har större chans att lyckas med sin omställning.
När ledamöterna likt mig är ute och träffar företag, näringsliv och privatpersoner är jag övertygad om att de främsta frågor som kommer upp är elen och tillstånden. Det är det som är det viktiga för att lyckas med klimatomställningen.
Läser man vår klimathandlingsplan ser man att det finns utvecklade resonemang om hur befolkningen ska klara av de samhällsekonomiska effekter som följer av en förd klimatpolitik men också om att vi måste ha en energiförsörjning som hänger ihop med vår klimatomställning.
Om man är väldigt noga, och läser väldigt noga i kalkylerna, var det till slut en hundraprocentig reduktionsplikt med den logiken som skulle leda till att man har nått nollmålen. Det vet vi alla är fysiskt omöjligt, såvida man inte gör om alla dieselbilars motorer.
Kalkyler är kalkyler, och prognoser är prognoser. Det är bara en utstakad plan för den riktning man vill gå i. Vår riktning tar oss till en plats där vi har förutsättningar för att nå noll. Det är tack vare att vi välkomnar alla fossilfria kraftslag.
Det är också tack vare mycket annat. Om man vill höra om den politik som regering för på klimatområdet berättar jag gärna, herr talman. Vi ger mer än någonsin till Klimatklivet och mer än någonsin till Industriklivet.
Vi gör ett ordentligt omtag i frågorna om tillstånd och ett ordentligt omtag i energipolitiken. Vi ger mer pengar än någonsin tidigare i Sverige till våtmarker. Vi gör en historisk satsning på laddinfrastruktur på över 4 miljarder de kommande åren.
Allt det är sådant som ingår i regeringens klimatpolitik, som ingår i vår klimathandlingsplan och som ska ske den närmaste tiden.
Detta med att hänvisa till att den gamla politiken enligt DN var mer effektiv blir ganska konstigt när man sedan väljer att backa från den förda politiken.
Anf. 92 Anna-Caren Sätherberg (S)
Herr talman! Det hänvisas till den gamla politiken. Det var just satsning på våtmarker, Industriklivet, Klimatklivet och också satsningar på järnväg. Vi har nu ett förslag om ett grönt rotavdrag i stället för lyx-rot. Den gamla politiken är någonting som regeringen verkligen tycker om och vill använda.
Herr talman! I klimathandlingsplanen sägs att regeringen ämnar skjuta upp alla åtgärder. Det kommer att bli väldigt dyrt för vanligt folk, och det kommer att bli väldigt dyrt för Sverige. När man tar bort styrmedel utan att klara av att lägga till andra är det inte vidare seriöst.
Jag hoppas att klimat- och miljöministern tar ansvar för sin tid den här regeringsperioden. Det har redan gått 518 dagar, herr talman. Men statsrådet har fortfarande en chans att se till att Sverige minskar sina utsläpp och återigen tar tillbaka ledartröjan.
Det gäller att vi i Sverige ser till att klimatpolitiken kommer framåt och att vi ser till att vanligt folk har en chans att delta i den. Den chansen har statsrådet. Men den klimathandlingsplan som statsrådet har presenterat är inte den som kommer att se till att vi klarar just det.
Anf. 93 Elin Söderberg (MP)
Herr talman! Klimat- och miljöministern vill inte gärna tala om det enorma gap som finns mellan klimatmålen och regeringens politik. Hon vill i stället tala om förutsättningar för industrins omställning genom till exempel kärnkraft.
Men det som industrin efterfrågar har vi nog alla hört många gånger. Det är el i närtid, snabbare tillståndsprocesser och kompetensförsörjning. På inget av det tre områdena ser vi kraftiga satsningar från regeringen.
I dag presenterade regeringen sin energiproposition. Man har inga planeringsmål till 2030, vilket är vad industrin efterfrågar. Den vill ha mycket mer el nu i närtid. Miljöpartiet har presenterat en politik för mycket el i närtid.
Det finns en utredning om snabbare tillståndsprocesser på regeringens bord, som har lagts fram av Miljöprövningsutredningen. Men i stället för att gå vidare med förslag i den har regeringen tillsatt en ny utredning där den första punkten handlar om att sänka miljökraven i Sverige till EU:s miniminivå.
Det är ett sätt som skadar svensk konkurrenskraft. Svensk konkurrenskraft lever på vår höga trovärdighet när det gäller till exempel miljö, klimat och arbetsmiljö.
Inom kompetensförsörjningsområdet behöver vi bostadsbyggande för att människor ska kunna flytta dit där jobben finns, och företagen rekryterar över hela världen. Där har regeringen valt att inte skjuta till medel för bostadsbyggande och försvårar rekrytering från andra länder.
I detta allvarliga läge vad gäller klimatkrisen väljer regeringen att öka utsläppen av växthusgaser och att presentera en klimathandlingsplan som döljer att man inte når målen.
Klimatpolitiska rådet kommer med sin rapport i veckan. Hur stor vikt kommer klimatministern att lägga vid innehållet i rådets rapport? Om det i Klimatpolitiska rådets rapport visar sig att regeringens plan för nettonoll inte håller, kommer klimatministern då att komplettera planen?
Anf. 94 Jytte Guteland (S)
Herr talman! Det är kris i svensk klimatpolitik, och krisen startade med den här regeringen. Från att ha haft en politik som var världsledande i klimatomställning fick vi en regering som i stället för första gången bröt trenden och började öka utsläppen i stället för att minska desamma.
Samtidigt har vi en klimatminister som är retoriskt skicklig, som talar om en effektiv klimatpolitik och som jättegärna vill ge sig in i debatter. Ibland kan det vara så i politiken att om man tycker att det är kul med debatterna och pratet blir man kanske för bra för sitt eget bästa.
Just nu är det väldigt uppenbart för svenska folket, journalister och politiker i den här kammaren att klimatministern står framför ett tomt skyltfönster. Det saknas styrmedel för klimatpolitiken.
Samtidigt längtar svenska folket efter en aktiv politik som tar oss framåt och ser till att vi klarar omställningen på ett bra och rättvist sätt.
Samtidigt säger svenskt näringsliv att de vill ha en tydlighet i klimatpolitiken. De vill se ett ledarskap så att de vet hur de ska satsa framåt för att säkra jobben och den gröna tekniken i omställningen.
Samtidigt säger EU-kommissionen och det klimatråd som finns på EU-nivå att alla EU:s medlemsländer måste öka takten. Klimatministern vill gärna lägga den ledande delen i oppositionens knä och tala om vad Socialdemokraterna gör eller inte gör.
Vi tittar på helheten för politiken och arbetar med vår politikutveckling. Vi har väldigt tydligt angett att vi vill se en bättre fördelningspolitik i vår verktygslåda. Vi vill inte ha en politik som ökar utsläppen för transporterna. Vi vill ha en ledande elektrifiering och också se till att ha en bättre reduktionsplikt.
Det är att vilseleda när man talar om var oppositionen befinner sig.
Anf. 95 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Det är lite nedlåtande med kommentarer om att det skulle vara retorik som har tagit mig till den här platsen, ledamoten Guteland. Jag har likt alla folkvalda i denna kammare samlat stöd av svenska folket. Jag var den mest kryssade ledamoten, när jag var ledamot, i mitt parti efter vår partiledare.
Jag har ett väldigt starkt stöd inte minst bland mina väljare men också hos svenska folket för den politik vi för. Vi vet att det var många som gick till valurnorna och ville ha sänkta drivmedelspriser. Då får man plocka fram alla andra verktyg i sin verktygslåda, och det gör regeringen.
Om det är den frågan man är mer intresserad av talar jag väldigt gärna om regeringens klimatpolitik i stället för att tala om de förändringar som vi har gjort av den tidigare politiken.
Om man vill tala om vår klimatpolitik kan vi tala om hur vi med den här regeringen har Klimatklivet, som är ett väldigt brett investeringsstöd. Det är större än vad det någonsin har varit tidigare. Vi arbetar med hur vi kan utveckla och förbättra Klimatklivet och se till att satsa mer pengar. Men det gäller att se till att pengarna också når ut till företagen så att alla de som exempelvis är anslutna till Svenskt Näringsliv får hjälp av staten när de vill ta klivet för en omställning.
Vi har Industriklivet, som också är större än det någonsin har varit tidigare. Vi satsar över 7,1 miljarder de kommande åren fram till 2026 på tunga, lättdrivna och andra miljövänliga lastbilar, bussar och arbetsmaskiner. Det finns hur mycket som helst att nämna här.
Men skälet till att det finns en oförutsägbarhet och en bristfällighet i debatten är inte minst att man inte är tydlig med exempelvis hur man förhåller sig till kärnkraften och hur man förhåller sig till drivmedelspriser framöver. Om man refererar till den tidigare klimatpolitiken vore det hederligt om man också höll sig till den, vilket oppositionen väljer att inte göra.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.