Jämställdheten i statliga kommittéer
Interpellation 2008/09:416 av Jansson, Eva-Lena (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-03-13
- Anmäld
- 2009-03-17
- Besvarad
- 2009-03-24
- Sista svarsdatum
- 2009-03-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 mars
Interpellation
2008/09:416 Jämställdheten i statliga kommittéer
av Eva-Lena Jansson (s)
till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Ett av riksdagens mål med jämställdhet är att kvinnor och män ska ha lika makt och inflytande. Jag har i andra interpellationer tagit upp behovet av att sätta press på det privata näringslivet i syfte att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelser men tyvärr inte fått gehör från regeringen i den frågan med hänvisning till att man inte vill lagstifta om kvotering.
Nu finns det dock områden där regeringen själv kan gå före och visa vägen genom att aktivt jobba med att medverka till ett jämställt inflytande, till exempel i statliga kommittéer som regeringen tillsätter. Men trots att riksdagen har antagit jämställdhetspolitiska mål ser vi nu en negativ trend i statliga kommittéer där andelen kvinnliga ordförande har sjunkit från 41 till 35 procent mellan 2007 och 2008.
Det innebär att andelen manliga ordförande har ökat från 59 till 65 procent, eller i faktiska tal – av 322 statliga kommittéordförande är 208 män och 114 kvinnor. När det gäller antalet ledamöter består kommittéerna av 590 män och 474 kvinnor. När det gäller sakkunniga knutna till kommittéerna har 1 079 män och 970 kvinnor deltagit. En grupp med högre kvinnorepresentation är sekreterare med mera där det ingår 463 kvinnor och 427 män.
Min fråga till jämställdhetsminister Nyamko Sabuni är därför följande:
Vad avser jämställdhetsministern att göra för att motverka denna för jämställdheten negativa utveckling?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:416
Webb-tv: Jämställdheten i statliga kommittéer
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:90 Tisdagen den 24 marsProtokoll 2008/09:90 13 § Svar på interpellation 2008/09:416 om jämställdheten i statliga kommittéer
Protokoll från debatten
Anf. 154 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig vad jag avser att göra för att motverka den negativa utvecklingen vad gäller jämställdheten i statliga kommittéer.
Låt mig konstatera att sammansättningen av ledamöter i statliga kommittéer och utredningar ska bygga på principen om en jämn könsfördelning.
Regeringen arbetar brett för att förändra system som konserverar fördelningen av makt och resurser ur ett könsperspektiv. För att uppnå de jämställdhetspolitiska målen använder Regeringskansliet jämställdhetsintegrering som en strategi. Jämställdhetsintegrering innebär att ett jämställdhetsperspektiv ska finnas med i alla steg av beslutsprocesserna, inom samtliga politikområden. Ansvaret för detta ligger hos respektive politikområde. Alla statsråd är även "jämställdhetsministrar" inom sina respektive politikområden.
Regeringen har förbättrat könsfördelningen när det gäller myndighetschefer. Av dem som regeringen hittills har tillsatt har 46 procent varit kvinnor. Därigenom har den totala andelen ökat från 33 till 39 procent.
I statligt ägda bolag var i juni 2008 andelen kvinnor i styrelser för hel- och delägda bolag 46 procent och i helägda 48 procent. Jämfört med 2006 har det ökat från 44 procent respektive 47 procent. Bland ordförande var andelen kvinnor i helägda bolag 33 procent jämfört med 2006 då andelen var 22 procent. Det innebär att det har skett en ökning på samtliga nämnda funktioner efter regeringsskiftet.
Men vi kan, precis som Eva-Lena Jansson konstaterar, se att antalet kvinnor som har utsetts till ordförande eller särskilda utredare inom kommittéväsendet har minskat med 6 procentenheter mellan 2007 och 2008. Andelen kvinnliga ordförande eller särskilda utredare har varierat under 2000-talet. Endast under två år har könsfördelningen hamnat i spannet 40-60, som regeringen ser som acceptabelt. Det var 2006, när både den nuvarande och förra regeringen ansvarade för utnämningarna, och 2007, när den nuvarande regeringen var ensamt ansvarig. Lägst andel kvinnor var det 2001 och 2004.
Jag håller med om att den försämring som har skett inte är bra, och inom Regeringskansliet måste vi nu se till att vända denna utveckling.
Anf. 155 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag tackar Nyamko Sabuni för svaret. Jag kan inte påstå att jag är nöjd med svaret, men så kan det ju se ut ibland. Jag hoppas kunna göra debatten något mer spännande så att personalen också orkar vara deltagande och lyssna.
Jag har ställt en interpellation om jämställdheten inom de statliga kommittéerna. Ett av riksdagens mål med jämställdhet är att kvinnor och män ska ha lika makt och inflytande. Jag har i andra interpellationer tagit upp behovet av att sätta press på det privata näringslivet i syfte att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelser, men jag har tyvärr inte fått gehör från regeringen i frågan med hänvisning till att man inte vill lagstifta om kvotering.
Nu finns det områden som jag pekar på där regeringen själv kan gå före och visa vägen genom att aktivt jobba med att medverka till ett jämställt inflytande, i till exempel statliga kommittéer som regeringen tillsätter. Trots att riksdagen har antagit jämställdhetspolitiska mål ser vi nu en negativ trend i statliga kommittéer där andelen kvinnliga ordförande har sjunkit från 41 till 35 procent mellan 2007 och 2008.
Det innebär att andelen manliga ordförande har ökat från 59 till 65 procent, eller i faktiska tal: Av 322 ordförande för statliga kommittéer är 208 män och 114 kvinnor. När det gäller antalet ledamöter består kommittéerna av 590 män och 474 kvinnor. Det finns en grupp där kvinnor är mer representerade än män, och det är antalet sekreterare. Där ingår 463 kvinnor och 427 män.
Min fråga till jämställdhetsministern, fru talman, var: Vad avser jämställdhetsministern att göra för att motverka denna för jämställdheten negativa utveckling? Då blir svaret: Jag håller med om att den försämring som nu har skett inte är bra, och inom Regeringskansliet måste vi se till att vända denna utveckling.
Förlåt, fru talman, men jag tycker inte riktigt att det är svar på frågan. Vad vill regeringen göra? Vad tänker ni göra åt detta faktum? Regeringen är ju med och tillsätter kommittéerna, så jag antar att ni måste ha en plan.
Tidigare har jag ställt frågor om kvotering. Det har inte regeringen varit inne på. Jag antar att ni med svaret menar att ni har lyckats åstadkomma någonting när det gäller de statliga bolagen. Det är bra; det måste jag säga. Jag tycker att det är bra att man har fått in fler kvinnor där.
Men tidigare har den här jämställdhetsministern också, fru talman, sagt: Nej, ingen utbildning för statsråden! Det är inte nödvändigt. Det räcker med att det finns personal som har fått utbildning, menar hon.
Min fråga är: Är det inte dags att utbilda dessa ministrar som faktiskt ska vara sina egna jämställdhetsministrar? Regeringen tillsätter ju kommittéer, och det finns uppenbarligen ingen samordning i regeringen i de här frågorna. Då skulle vi inte kunna se den utveckling som nu har skett.
Med risk för att upprepa mig, fru talman, vill jag ändå veta vad jämställdhetsministern avser att göra för att motverka denna för jämställdheten negativa utveckling.
Anf. 156 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Den här regeringen kommer att fortsätta jobba på samma sätt som den tidigare regeringen har gjort när det gäller sammansättningen av kvinnor och män i kommittéer och ordförande för kommittéerna. Jag tror inte att Eva-Lena Jansson verkligen anser och tror att man måste utbildas för att kunna räkna antal huvuden.
Vi kan se direkt här hur det ser ut. Det kunde vi se också under den förra regeringens tid. År 2001 minskade det rejält. År 2002 gick det upp igen. År 2003 minskade det rejält igen. År 2004 minskade det ytterligare. Vi jobbar på samma sätt som den förra regeringen, det vill säga att vi samordnar detta. På jämställdhetsenheten får vi in de föreslagna namnen i kommittéerna. Vi ser till att kommittéerna är jämnt könsfördelade. Men sedan dyker det upp något ibland. Just när det gäller ordförandena är det inte alltid lätt att se över året hur posterna fördelar sig, och det kan leda till att det blir så här.
När man utser särskilda utredare samordnas det inte heller på ett enda departement, utan varje departement tar hänsyn till hur man fördelar de särskilda utredarna på sina utredningar. Det kan också leda till att det kommer att se ojämnt ut.
Denna fråga har vi tagit upp i statsrådskretsen och kommit fram till att vi måste informera varandra bättre när vi utser utredarna, även vid de tillfällen när man inte behöver samordna. Utbildning är inte det som behövs, men vi behöver bli medvetna. Vi behöver hela tiden kolla av med varandra hur vi har utnämnt på våra respektive departement för att få en bättre bild av detta.
Jag tror också att det ibland kan bero på vilken typ av utredningar som dominerar från ett visst år till ett annat. Jag har inte kollat upp det, men jag kan gissa att det kan spela in för hur siffrorna ser ut.
Det som Eva-Lena fnyser lite åt - det som kallas för sekreterarrollen - är en av de viktigare rollerna i kommittéerna. Det är där vi har människor som är välmeriterade, som kan sin sak och som skriver de betänkanden som sedan lämnas in till Regeringskansliet. Det är inga tjänster att fnysa åt. Det problematiska är snarare att detta är tjänster i bakgrunden, men det är viktiga, centrala tjänster i utredningsväsendet.
Mitt svar till Eva-Lena Jansson är att det inte blir mer spännande än så här. Vi kommer att fortsätta som den tidigare regeringen. Vi ska bli mer medvetna och informera varandra bättre och på det sättet lyckas bättre med sammansättningen av kommittéerna.
Jag vill upprepa att på precis samtliga områden har vi en jämn könsfördelning. Det är bara när det gäller ordförandeskap som vi har backat i år. Jag hoppas att siffran kan se bättre ut nästa år.
Anf. 157 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Nej, jag fnyser absolut inte åt sekreterartjänster. Jag tycker att det är ett mycket viktigt arbete. Jag konstaterar att just den tjänsten också är den kvinnodominerade tjänsten till skillnad från ordförandeskapet i de här kommittéerna.
Jag tycker att det är viktigt att regeringen resonerar tillsammans när man tillsätter de här kommittéerna och att man gör en uppföljning. Det är viktigt att man kollar över tid och ser vilka kommittéer som pågår, hur de ser ut och vilken kompetens man behöver knyta till dem. Jag är nämligen helt övertygad om att det finns jättemånga kompetenta kvinnor som skulle kunna leda de här statliga kommittéerna.
I debatten både här i dag och tidigare med näringsministern, till exempel när vi har diskuterat kvoteringar i statliga bolag och även i privata styrelser, har det framskymtat att det inte finns tillräckligt många kvinnor med kompetens. Min bild är en helt annan.
Det finns en tidning i Sverige som heter Passion for Business som på bara några timmar lyckades plocka fram massor med kvinnor med kompetens att kunna sitta i bolagsstyrelser. Jag är helt övertygad om att de här kvinnorna finns tillgängliga. Det kanske inte är samma kvinnor. Jag är helt övertygad om att det finns massor med kvinnor i Sverige som inte får uppdraget att bli ordförande i statliga kommittéer.
Fru talman! Jag har också kunnat konstatera att den här regeringen verkar ha gjort till sin sak att hela tiden tala om vad den förra regeringen inte gjorde när man inte kan redovisa vad man själv vill göra. Jag tycker att det är ganska ointressant. Jag vill veta vad den här regeringen gör här och nu. Som jag tolkar svaret tänker man inte göra någonting. Man följer utvecklingen. Man tar inte till några metoder. Man kan inte se att det finns någon systematik i det man sysslar med, och framför allt är det inte viktigt att utbilda statsråden så att de får kompetens.
Fru talman! Jag hävdar att det är viktigt att de ledande politiker som håller på med frågorna också har kompetens när det gäller jämtegrering eller mainstreaming, som det kallas på engelska. Har man inte det kanske man inte ens förstår problemet. Jag tycker att man uppvisar detta gång på gång. Det finns ingen systematik i regeringens jämställdhetsarbete, vilket jag bara kan beklaga.
Jag sade redan i början av den här debatten att det här svaret inte är bra. Det är nog ett av de sämsta jag har fått. Att svara att man håller med om att den förändring som har skett inte är bra och att man inom Regeringskansliet nu måste se till att vända den utvecklingen utan att kunna peka på ett enda konkret exempel på vad man ska göra känns inte så respektfullt som jag skulle ha önskat, fru talman.
Fru talman! Jag förväntar mig faktiskt att få någonting konkret från jämställdhetsministern innan jag går ifrån den här debatten.
Anf. 158 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Jag avser att fortsätta att ta avstamp i det som oppositionen åstadkom under sin tid i regeringen, och jag tror också att många kolleger till mig i regeringen avser att göra det. Tar vi avstamp i det är den här regeringen bättre på samtliga områden, och då menar jag samtliga områden, när det gäller representation av kvinnor i kommittéer. Det tycker jag är väldigt viktigt att påpeka. Jag påpekar återigen att vi kommer att fortsätta att jobba på samma sätt som den tidigare regeringen, det vill säga att samordna de här tillsättningarna på jämställdhetsenheten, informera varandra inom departementen när det gäller de särskilda utredare som inte behöver samordnas och framför allt kolla av med varandra vilka nätverk av kvinnor som finns att utnämna.
Eva-Lena Jansson har en tendens att förvränga saker som man säger. I mitt svar erkänner jag inte alls att det inte fungerar bra. Jag säger tvärtom att allting har blivit bättre förutom att vi har backat lite just när det gäller ordförandena. Det är vad jag sade. Allt annat har blivit mycket bättre än under den tid som Eva-Lena Janssons parti satt vid regeringsmakten.
Eva-Lena Jansson sade också att någon i denna regering skulle ha sagt att det inte finns tillräckligt många kompetenta kvinnor. Det kan inte heller stämma. Någonting som vi brukar försöka påpeka, och det är ett budskap till alla kompetenta kvinnor där ute, är att sju av tio som får frågan av regeringen säger nej. Vi ringer inte till kvinnor om vi inte vet att de är kompetenta. Mitt budskap till dig, vilket du också kan förmedla till andra kvinnor, är att när vi ringer gör vi det därför att vi vet att de är kompetenta. De klarar av dessa uppdrag. Tacka gärna ja till uppdragen. Det skulle underlätta för att justera de siffror som vi har i dag. Sju av tio tackar nej, och de siffrorna har vi inte när det gäller de män som blir tillfrågade.
Anf. 159 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Nej, jag kan nog hålla med om att det finns alldeles för många män som tackar ja som kanske inte har kompetens. Jag är helt övertygad om att det finns många fler kvinnor. Jag tror inte att man ska ge sig. Jag tror att man ska fråga fler.
Jag tror också att det är viktigt att man diskuterar hur man tar fram de här personerna och har en systematik och diskuterar om varje minister som ska lägga fram förslag på ordförande ska ha två namn att lägga fram. Jag tycker nämligen att det är viktigt att man har några att välja på.
Jag tycker inte att man kan säga att allt som den här regeringen har gjort har blivit mycket bättre ur ett jämställdhetsperspektiv. I så fall skulle inte skillnaden mellan kvinnors och mäns inkomster ha ökat som den har gjort med den här regeringen. Den här regeringen har åstadkommit att män tjänar mer på regeringens politik därför att de äger mer, tjänar mer och jobbar mer. Det har ni lyckats åstadkomma. Att ni skulle vara stolta över det och säga att det är mycket bättre att ni har ökat inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män får ni gärna stå för. Jag gör det i alla fall inte. Jag kan inte tycka att det är bra.
Jag hade önskat att få konkreta uppgifter. Jag vidhåller att jag tycker att det är viktigt att samtliga ministrar i den här regeringen genomgår en genusutbildning. Jag tror att det behövs. Jag tycker att jag har sett tydliga tecken på det här, fru talman. En sådan utbildning saknas. Jag är helt övertygad om att man måste vidta mycket hårdare åtgärder för att åstadkomma en förbättring. Det är bra i de statliga bolagen, men det är inte bra i de statliga kommittéerna.
Anf. 160 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Det är bra i de statliga bolagen. Där är det en jämn könsfördelning i styrelserna. Det gäller också kommittéerna. Det gäller i samtliga kommittéer förutom när det gäller ordförandeskapet där vi inte når spannet 60-40. Om den här regeringen inte jobbade systematiskt och om den här regeringen inte frågade fler kvinnor skulle vi aldrig få de siffror som jag just nämner. Det är 60-40-fördelning eller bättre än så i samtliga sammansättningar förutom när det gäller ordförandena. Där lovar jag Eva-Lena Jansson att vi ska bli ännu bättre på att rådfråga varandra och hela tiden kolla av vilka som har tillsatts under den senaste månaden för att vi också ska få en bättre statistik över det hela. Det är inte fel att erkänna att man har misslyckats på ett ställe, men det betyder inte att vi inte har lyckats bättre. På samtliga områden har vi lyckats bättre än tidigare. Det handlar om och beror på att vi verkligen jobbar systematiskt och frågar fler kvinnor när de som tillfrågas säger nej.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.