Jämställdhet
Interpellation 2007/08:745 av Adolfsson Elgestam, Carina (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-05-13
- Anmäld
- 2008-05-13
- Sista svarsdatum
- 2008-06-03
- Besvarad
- 2008-06-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 maj
Interpellation
2007/08:745 Jämställdhet
av Carina Adolfsson Elgestam (s)
till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
”Att kvinnor och män ska ha samma livschanser är en självklarhet. Samma möjligheter att välja mellan olika jobb, samma möjligheter att försörja sig, göra karriär men också att känna trygghet i vardagen. Därför genomför regeringen en rad åtgärder för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män.” Så skriver regeringen i regeringsförklaringen från den 18 september 2007.
Om regeringen menar allvar med jämställdhetspolitiken utifrån det som står i regeringsförklaringen känns det oroväckande och mindre trovärdigt att regeringen lägger fram förslag i riksdagen utan att göra en analys av vad konsekvenserna blir. Jag tänker till exempel på förslaget om att endast större företag ska behöva ta fram handlingsplaner för att genomföra lönekartläggningar. Jag tänker även på de organisatoriska förändringar som har skett på departementet vilket kan bidra till att jämställdhetsfrågorna inte får den uppmärksamhets som krävs.
Det finns ett tydligt klass- och könsperspektiv när det gäller lön vilket brukar synas i lönekartläggningar. Det känns allvarligt att regeringen lägger fram ett förslag som innebär att det ska räcka med att göra en jämställdhetsplan och en lönekartläggning vart tredje år. Det finns skäl att misstänka att företagen börjar om med arbetet på nytt i stället för att fortsätta med det som redan har påbörjats, vilket hindrar en fortsatt positiv utveckling.
Under den socialdemokratiska regeringen fanns ett tydligt system där jämställdhetsperspektivet genomsyrade det dagliga arbetet i Regeringskansliet. Den nuvarande regeringen har hittills enbart vagt antytt sina mål för jämställdheten utan att visa i handling vilka verktyg man avser att använda för ökad jämställdhet. För att få en verklig förändring till stånd krävs handling och inte bara vackra ord.
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att leva upp till regeringsförklaringens löfte?
Hur avser ministern att kartlägga löneskillnaderna mellan kvinnor och män utan de uppgifter som tidigare har lämnats från de årligen genomförda lönekartläggningarna ute på företagen?
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:745
Webb-tv: Jämställdhet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:121 Tisdagen den 3 juniProtokoll 2007/08:121 19 § Svar på interpellation 2007/08:745 om jämställdhet
Protokoll från debatten
Anf. 109 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att leva upp till regeringsförklaringens löfte, hur jag avser att kartlägga löneskillnaderna mellan kvinnor och män utan de uppgifter som tidigare har lämnats från de årliga genomförda lönekartläggningarna ute på företagen samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män.
Regeringens mål är att motverka och förändra system som konserverar fördelningen av makt och resurser mellan könen. När kvinnor och män delar makt och inflytande i alla delar av samhällslivet får vi ett bättre samhälle.
Regeringen har bland annat genomfört insatser gällande forskning om kvinnors hälsa, en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och förbereder nu en handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål.
Förra sommaren infördes en skattereduktion för hushållstjänster som blivit mycket uppskattad och används av många människor. Jämställdhetsbonusen i föräldraförsäkringen införs den 1 juli i år. Detta är exempel på åtgärder som underlättar att kombinera arbete och familjeliv och som minskar hindren för kvinnor att fullt ut delta och utvecklas i arbetslivet.
Den politik som den här regeringen för gör det lättare för både kvinnor och män att kombinera arbete och familj så att fler kvinnor vill och kan söka sig till ledande positioner. Andelen kvinnor som stämplar upp till heltid har minskat, och arbetslösheten bland kvinnor minskar. Det gör det möjligt för fler kvinnor att försörja sig på sitt eget arbete, och det är det som skapar ekonomisk självständighet - inte ersättningar från staten eller bidrag från kommunerna.
Regeringen arbetar för att förbättra möjligheterna för företagare, och särskilda satsningar görs för kvinnors företagande. Till exempel kommer det arbete som nu görs för att förbättra möjligheterna till enskilda initiativ och företagande inom välfärdsområdet att stärka kvinnors position i näringslivet. Ju fler kvinnor som driver företag och får operativa erfarenheter, desto större blir rekryteringsbasen till bolagsstyrelser och företagsledningar. Detta för att nämna något av det som regeringen gör inom jämställdhetspolitikens område.
Carina Adolfsson Elgestam oroar sig över den föreslagna förändringen när det gäller jämställdhetsplaner och lönekartläggning. Jag anser, till skillnad från Carina Adolfsson Elgestam, att regeringen genom den föreslagna ändringen ökar företagens möjligheter att mer aktivt arbeta med de åtgärder som lagen fastställer och som leder till jämställdhet på våra arbetsplatser och i samhället. Mer kraft kan läggas på åtgärder i och med att den administrativa bördan minskar, framför allt för de mindre företagen. Det är regeringens bedömning att det angelägna jämställdhetsarbetet i arbetslivet inte blir lidande av att kravet på årliga planer tas bort. Det grundläggande kravet på alla arbetsgivare att bedriva ett målinriktat arbete för att aktivt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön gäller fortfarande. Detta arbete ska ske i samråd mellan arbetsgivare och arbetstagare, normalt genom de fackliga organisationerna på arbetsplatserna. Det är också viktigt att understryka att planerna, oavsett hur ofta de revideras, ständigt ska vara "levande" och aktuella i det vardagliga arbetet.
Treårsgränsen bör skapa bättre förutsättningar för arbetsgivare att kartlägga och analysera löneskillnader, planera långsiktigt och bedöma vad åtgärderna resulterat i. Det väsentliga är att de eventuella lönejusteringar som upptäcks i kartläggningen och analysen kan åtgärdas snarast möjligt. Detta bör inte innebära någon större förändring i förhållande till hittillsvarande regler. Redan i dag gäller att lönejusteringar ska kostnadsberäknas och tidsplaneras med målet att de ska vidtas så snart som möjligt och senast inom tre år. Det är fortfarande utifrån denna målsättning som arbetet med lönejusteringar bör bedrivas.
Anf. 110 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Det finns ett tydligt klass- och könsperspektiv när det gäller lön. Det brukar synas ganska tydligt i lönekartläggningen. Därför känns det lite märkligt när jag tar del av ministerns svar, som jag förvisso tackar för, men jag håller definitivt inte med om det just utifrån klass- och könsperspektivet och faktiskt hur orättvist det fortfarande är när det gäller hur lönesättningen går till. Det är det som jag tycker är lite skrämmande.
Ministern skriver i sitt svar att det inte handlar om ersättningar från staten eller bidrag från kommunerna. Det är en del av det som är så förträffligt med den nuvarande regeringens jämställdhetspolitik.
Min fråga angående lönekartläggning och jämställdhetsplaner handlade inte alls om våra trygghetssystem utan om vad som dagligen händer ute i arbetslivet. Jag hoppas att det är just det som denna debatt kan handla om.
Det påstås att ett sätt att uppnå mer jämställdhetsplaner på arbetsplatserna och få en bättre lönekartläggning är att införa hushållsnära tjänster. Det är mycket märkligt att man använder det sambandet, precis som införandet av en jämställdhetsbonus. Det som jämställdhetsministern möjligtvis i så fall glömde att föra in var vårdnadsbidraget, om det nu är hela denna karta som man ska använda. Det är lite svårt att förstå hur man ska få detta att gå ihop.
Efter att ha tagit del av svaret kan jag inte låta bli att fundera över vem det är som ministern egentligen företräder. På vilken sida står jämställdhetsministern?
Å ena sidan har vi ju de arbetsgivare som på olika sätt har varit ute och sagt att det här med jämställdhetsplaner och lönekartläggning bara är byråkratiskt och krångligt för dem. Å andra sidan säger man från fackligt håll att det just för att få bukt med det som handlar om osaklig lönesättning är viktigt att ha en lönekartläggning.
Jag undrar vem ministern som jämställdhetsminister egentligen har lyssnat på och med vilka glasögon man har tittat på konsekvenserna utifrån att man i dag har ettårsplaner vad gäller att varje år revidera lönekartläggningen och jämställdhetsplanerna och att man i fortsättningen ska göra det vart tredje år.
Man kan ta del av vad JämO säger och av den undersökning som de har gjort. 462 fall har granskats. Hos 200 arbetsgivare, 43 procent, har man hittat osaklig löneskillnad. Det ska naturligtvis rättas till. Det handlar om 4 500 arbetstagare. Nio av tio är kvinnor. I genomsnitt handlar det om ungefär 1 000 kronor i månaden.
Nu när det ska vara vart tredje år tappar man alltså tre årslöner innan detta kanske tydliggörs och synliggörs. Är det här ett sätt att från regeringens och jämställdhetsministerns sida öka jämställdheten enligt vad man utsagt i regeringsförklaringen?
Anf. 111 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Det är besvärligt och väldigt svårt att debattera eller föra samtal med interpellanter som ställer flera frågor för att sedan påstå att de inte fått svar på sina frågor.
Carina Adolfsson Elgestam har tre frågor. Den första frågan är vilka åtgärder jag avser att vidta för att leva upp till regeringsförklaringens löfte. En del av regeringsförklaringens löfte är att kvinnor ska bli ekonomiskt självständiga. Därmed får du ett svar.
Den andra frågan handlar om lönekartläggningar. Också där har du fått ett svar. Jag anser inte att periodiciteten kommer att göra frågan lidande. Tvärtom menar jag att det är viktigt att man upptäcker löneskillnaderna och skyndsamt justerar dem. När det gäller handlingsplaner är det viktigare med det aktiva förebyggande arbetet och att man håller dokumentet levande än att det årligen revideras.
Den tredje frågan handlar om vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män - återigen en vid, generell, fråga som jag också försöker besvara.
Detta med att vi inte kan hålla oss till hela jämställdhetspolitiken - helt plötsligt hör jag här att jag inte svarar på och inte håller mig till den fråga som ställts - blir väldigt besvärligt, framför allt när man sedan får läsa följande på bloggarna: Jag ställde en fråga om lönekartläggning men fick svaret från statsrådet att det är hushållsnära tjänster som ska lösa det.
Den typen av samtal går det inte att föra i de här sammanhangen.
Återigen: Jag har precis gett dig svar. När det gäller lönekartläggning är jag inte orolig för att det arbetet inte ska kunna fortsätta. JämO och den framtida Diskrimineringsombudsmannen kommer fortsatt att ha möjlighet att utöva tillsyn av att lagen följs och att fortsatt ha möjlighet att komma till företag och kräva att få se redovisningar av det arbete som sker. Den enskilde anställde kommer fortsatt att ha möjlighet att anmäla lönediskriminering i den mån man anser att lönediskriminering förekommer.
Framför allt är det viktigt att det arbete som sker just sker i samråd mellan arbetsgivare och arbetstagare och normalt genom de fackliga organisationerna på arbetsplatserna. Ingenting hindrar att de fackliga representanterna på en arbetsplats tillsammans med anställda kommer överens med sin arbetsgivare om att göra det här varje år. Ingenting i lagen hindrar det. Vi säger
minst en gång vart tredje år
, men vill man göra det oftare är man välkommen att göra det.
Vem har jag lyssnat till - arbetstagare eller arbetsgivare? Nej, bland annat har vi lyssnat till den socialdemokratiske talesmannen i jämställdhetsfrågor - förre JämO, Claes Borgström. När vi ställde frågan om det på detta område finns möjlighet till regelförenklingar var svaret: Ja, periodiciteten kan göras större. Han föreslog vartannat år. Vi valde vart tredje år. Där kom det alltså ett svar om att periodiciteten inte nödvändigtvis måste handla om ett år.
Finns det ett vetenskapligt belägg för att ett år är mycket bättre än två, för att två år är bättre än tre eller för att tre år är bättre än fyra år? Nej, det finns det faktiskt inte.
I vårt arbete med regelförenklingar för företag - dessa är nödvändiga för att människor ska vara på arbetsplatserna och för att man ska kunna ha förutsättningar att jobba med jämställdhet - måste vi se till att man också kan vara företagare och inte administratör. Framför allt för små företag tar det väldigt mycket tid att hantera det regelverk som i dag finns.
Jag är inte alls orolig. På det här viset skapar vi en möjlighet för arbetsgivare att faktiskt jobba med de aktiva åtgärderna i stället för att sitta och upprätta handlingsplaner eller lönekartläggningar varje år innan man ens har hunnit korrigera de fel och misstag som upptäckts.
Anf. 112 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Jag kan konstatera att jämställdhetsministern inte alls är orolig för hur det i framtiden blir med lönekartläggningen och hur det här kommer att slå för kvinnor. Men redan i dag vet vi att kvinnor i genomsnitt tjänar 2 000 kronor mindre än män. Det kan man se bland annat via den kartläggning som görs.
Det är väldigt intressant att ministern och regeringen har tagit till sig - eller påstår att de har tagit till sig - vad JämO, numera vår talesperson i jämställdhetsfrågor, har sagt. Men frågan är om ministern lyssnade.
Jag har framför mig ett pressmeddelande som är daterat 2008-04-21, så det är inte så himla länge sedan. Där står det att hittills har 568 arbetsgivares lönekartläggning granskats. I 462 fall har granskningen avslutats. Hos 200 av dessa arbetsgivare, 43 procent, har man hittat osaklig löneskillnad som ska rättas till.
Precis som jag sade i mitt förra inlägg handlar det om kvinnor. För nio av tio har det varit en osaklig lönesättning i förhållande till utfört arbete. Det har alltså inte varit lika lön för lika arbete.
Det handlar, som sagt, om 1 000 kronor. Om det redan i dag är svårt att få en del arbetsgivare - det är ju sanningen, ministern - att känna en lust och vilja att göra en lönekartläggning och att jobba med jämställdhetsplaner blir det lite märkligt att säga: Nej, vi förändrar lagen såtillvida att det behöver göras bara vart tredje år.
Är det inte så att de som redan i dag är motståndare får ännu längre tid på sig att skjuta upp detta viktiga arbete?
Fackförbundet Unionen har ganska aktivt jobbat med detta. De har tittat på och ställt frågor om hur det upplevs på en arbetsplats där det inte gjorts en lönekartläggning. Jag ska ta några exempel på hinder och problem som man har sett.
32 procent talar om okunskap om hur lönekartläggningsarbetet ska genomföras och om att verktyg saknas för att genomföra kartläggningen. 36 procent säger att lönekartläggningen tar för mycket tid. 34 procent talar om ett ointresse hos arbetsgivarna. 10 procent säger att arbetsgivarna vägrar att lämna information.
Den här rapporten presenterades helt nyligen. Samtidigt passar vi här och regeringen på att genomföra en försämring för jämställdheten. Nu ska ju små företag behöva redovisa bara vart tredje år. Blir inte det ett steg bakåt vad gäller lönekartläggningen - detta i stället för, som ministern säger, att det blir en ökning?
På något sätt går det här inte ihop. Om man redan från början känner ett motstånd mot att göra en lönekartläggning brinner man väl inte av lust att även fortsättningsvis skyndsamt arbeta med det. Mina frågor kvarstår.
Slutligen: Tror ministern att jämställdheten kommer att öka i och med att arbetsgivarna i småföretag numera behöver göra en lönekartläggning bara vart tredje år?
Anf. 113 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Kommer jämställdheten att öka med aktiva åtgärder och lönekartläggning vart tredje år? Något svar på det kan jag inte ge. Det är ingen som har följt upp och utvärderat vad aktiva åtgärder ger. Det är bland annat det jag aviserade i propositionen att vi måste göra för att veta vilka effekter det ger, vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra, vad vi ska kunna göra för att vidga de aktiva åtgärderna till att gälla även andra diskrimineringsgrunder.
Gör periodiciteten en skillnad? Nej, det är där som vi skiljer oss åt. Jag tror inte att periodiciteten gör en skillnad. Det viktiga är att det fortsatt krävs att de aktiva åtgärderna görs varje dag. Det viktiga är att lönejusteringar ska göras skyndsamt. Men lagen är och har varit att justeringar ska göras skyndsamt, dock senast inom tre år. Om man har tre år på sig att justera löneskillnaderna är det ganska lämpligt att man efter de tre åren gör en ny lönekartläggning. Vill man göra dem oftare därför att det är lättare finns det möjlighet för facken och arbetstagare på arbetsplatsen att tillsammans med arbetsgivare komma fram till att göra detta. Det är periodiciteten det handlar om.
I övrigt är lagen precis likadan som den som vi snart lämnar bakom oss.
Ger de aktiva åtgärderna effekt? Det vet ingen i dag. Jag tror och hoppas att de gör det. Exakt vilka delar av aktiva åtgärder kan jag inte svara på, men det ska utvärderas. Därmed kan vi bättre se vad vi ska fördjupa vårt arbete kring. Vad är det för krav vi ska ställa på arbetsgivare? När regelverken blir betungande riskerar det också att slå tillbaka så att man inte lever upp till att göra dem enkla att följa upp. Som du sade upplever en del dessa lönekartläggningar som svåra att genomföra. Då är det bra att vi har en myndighet som kan stödja företagen att göra det på rätt sätt. Det är det som JämO gör.
Adolfsson Elgestam läser upp det som JämO beskriver. Det är de resultat som vi vet finns. Det är löneskillnader på arbetsmarknaden. Vi försöker hitta alla sätt för att komma till rätta med löneskillnaderna. Det är därför vi har aktiva åtgärder, det är därför vi har lönekartläggningar. Där skiljer sig våra åsikter inte åt.
Frågan om ett år är bättre än två eller tre år är det ingen som kan svara på i dag. Men jag ser till att lönekartläggningar ska göras i samband med att lönejustering måste vara gjord. Det är där justeringen är gjord. Jag tror inte att det försämrar möjligheten för de arbetsgivare som anser att de måste följa lagen. När det gäller de andra som inte följer lagen hoppas jag att det finns anställda som i så fall anmäler dem till den framtida DO eller till dagens JämO för att komma till rätta med problemet.
Anf. 114 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Det här känns lite märkligt. Ministern sade i sitt inlägg att vi vet att det finns en diskriminering vad gäller löner och att det oftast är kvinnor som blir drabbade. Ändock väljer jämställdhetsministern att genomföra en försämring i någonting som är kontinuerligt. Det har handlat om att göra en kartläggning och en jämställdhetsplan varje år. Då får man kontinuitet i det hela. Nu ska man i stället skjuta upp det. Man har tre år på sig. Då har man tre år på sig att gå och fundera över hur man ska göra och hur man vill arbeta med det och kanske i grund och botten är motståndare till att arbeta med de här frågorna. Det finns massor med arbetsgivare som tycker att det här är viktigt och arbetar aktivt med frågorna. Det är inte där problemet ligger, utan problemet ligger hos den andra kategorin arbetsgivare - de som inte är intresserade. Som jag uppfattade ministerns svar är det dem ministern har lyssnat på. Hon har lyssnat på de arbetsgivare som tycker att det här är jobbigt och besvärligt att jobba med. Den andra kategorin, som går i bräschen, har man inte lyssnat på.
Det är ganska tydligt att detta är en klass- och könsfråga. Det känns som att vi tar ett steg bakåt i jämställdhetsarbetet. I sitt svar relaterar ministern till att hushållsnära tjänster exempelvis är ett steg framåt i jämställdhetsarbetet. För mig känns det mer som att vi tar ett steg bakåt och att kvinnorna ska stå kvar hemma vid spisen, eller så ska de utföra olika städarbeten.
Med tanke på det svar jag har fått och hur jämställdhetsministern bedriver jämställdhetsarbetet känns det som att denna disktrasa som jag har i handen är en ganska tydlig symbol för vad jämställdhetsministern avser med jämställdhetsarbetet i regeringen.
Anf. 115 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Det är så typiskt socialdemokratiskt att typiskt manliga jobb är det okej att professionalisera och se till att männen få betalt för. Den man som lägger ett golv ska få betalt. Den kvinna som skurar golvet ska inte få betalt, det ska ske gratis. Men det säger vi nej till. Också de typiskt kvinnliga jobben måste professionaliseras. Jag kan bara hoppas att också männen ska ge sig in i denna bransch. Men också de jobben måste ge betalt.
Återigen: Hushållsarbetet är inte en gång för alla försvunnet för att man råkar städa i dag, utan det finns alltid där. Familjerna, hushållen, kommer alltid att behöva städa varje dag. Det finns möjligheter att underlätta för hushållen att lägga ut de här jobben till någon som kan få betalt för det. Det tycker jag är bra. Den här branschen kommer inte att försvinna. Om vi inte skattereducerar för de här tjänsterna kommer de kvinnor som du nu fnyser åt att jobba inom branschen, men de kommer inte att kunna kvalificera sig till olika försäkringar. De kommer inte att kunna få sjukersättning, de kommer inte att kunna få a-kassa och de kommer inte att kunna få sjukpension. Det har de rätt att göra nu när de jobbar vitt genom att människor kan köpa de här tjänsterna vitt. Det kan man inte annars med så högt pristryck och så höga skatter som vi har i Sverige. Det här är det bästa sättet.
Socialdemokraterna har tidigare subventionerat de typiskt manliga jobben. Nu är det dags att man subventionerar de typiskt kvinnliga jobben.
Vem har vi lyssnat på när vi har ökat periodiciteten i den nya lagen? Ja, det är nuvarande socialdemokratiska jämställdhetstalesman Claes Borgström då han var JämO. Det var han som sade att det är på detta område som man kan förenkla för företagen om man ska förenkla någonting inom jämställdhetsområdet. Det är det rådet vi tog till oss.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.