Ipred 2 och europeisk straffrätt
Interpellation 2008/09:271 av Åström, Alice (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-01-23
- Anmäld
- 2009-01-27
- Besvarad
- 2009-02-10
- Sista svarsdatum
- 2009-02-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 januari
Interpellation
2008/09:271 Ipred 2 och europeisk straffrätt
av Alice Åström (v)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Efter EG-domstolens dom C-176/03 den 13 september 2005 drog kommissionen tillbaka sitt förslag till rambeslut om stärkta straffrättsliga åtgärder mot intrång i immateriella rättigheter (KOM/2005/0276 slutlig) och presenterade i stället ett direktiv: Ipred 2. Artiklar och argumentation behölls oförändrade och kommissionen vidhöll därmed att det fanns behov av straffrättsliga bestämmelser för att förstärka och förbättra kampen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning som komplement till direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. Det vill säga att det då nyligen antagna Ipred 1 ansågs otillräckligt. Vidare argumenterade kommissionen att vid sidan av de civilrättsliga och administrativa åtgärder, förfaranden och sanktioner som föreskrivs i direktiv 2004/48/EG utgör straffrättsliga påföljder ett sätt att i lämpliga fall se till att immateriella rättigheter respekteras.
I direktivet föreskrivs förutom fängelse även en uppsättning påföljder som till exempel böter och förverkande av verktyg och medier som använts för försök eller medhjälp till, eller anstiftan av, uppsåtligt intrång. Vidare stadgas om näringsförbud, rättslig övervakning, rättslig upplösning av verksamheten samt uteslutning från tillgång till offentliga stöd och subventioner, samt att i avskräckande syfte offentliggöra rättsliga beslut, detta även för patentintrång. Slutligen föreslås rättighetsinnehavarna eller deras företrädare samarbeta med polis och åklagare i så kallade gemensamma utredningsgrupper för att underlätta utredningsarbetet eftersom det är ofta helt nödvändigt med ett aktivt deltagande från offrens, rättighetsinnehavarnas, dessas företrädares eller experters sida för att kunna fastställa sakförhållanden.
Europaparlamentet avslutade sin förstabehandling av Ipred 2 den 25 april 2007 och direktivet ligger sedan dess i rådets förstabehandling. Information om vad som händer i rådet med direktivförslaget har varit ytterst knapphändig.
Jag vill fråga justitieministern:
1. Är det justitieministerns ställningstagande att den europeiska straffrättsharmoniseringen påverkas av ratificeringen av Lissabonfördraget?
2. Vad avser justitieministern att göra för att öka förståelsen för beslutsprocessen avseende straffrättsharmonisering?
2. Har justitieministern för avsikt att på egen hand, eller i samverkan med andra medlemsländer, verka för att kommissionen drar tillbaka Ipred 2?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:271
Webb-tv: Ipred 2 och europeisk straffrätt
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:67 Tisdagen den 10 februariProtokoll 2008/09:67 5 § Svar på interpellation 2008/09:271 om Ipred 2 och europeisk straffrätt
Protokoll från debatten
Anf. 17 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Alice Åström har frågat mig om ratificeringen av Lissabonfördraget kommer att påverka den europeiska straffrättsharmoniseringen och vad jag avser att göra för att öka förståelsen för beslutsprocessen på detta område. Hon har också frågat om jag kommer att verka för att kommissionen drar tillbaka förslaget till direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter.
Det europeiska straffrättsliga samarbetet är för närvarande ett mellanstatligt samarbete. Det innebär att alla medlemsstater måste vara eniga för att eventuella regler ska kunna beslutas. Lissabonfördragets ikraftträdande innebär en övergång från enhällighet till kvalificerad majoritet i rådet. Samtidigt ges Europaparlamentet större inflytande på detta område. När det anses nödvändigt kommer unionen att kunna anta straffrättsliga minimiregler i frågor som har en gränsöverskridande dimension. Sådana minimiregler hindrar inte att medlemsstaterna behåller eller inför en högre skyddsnivå.
På svenskt initiativ har det i Lissabonfördraget införts en så kallad nödbroms. Om en medlemsstat anser att regleringen skulle påverka grundläggande aspekter av medlemsstatens straffrättsliga system på ett negativt sätt kan medlemsstaten begära att frågan överlämnas till Europeiska rådet för ställningstagande.
Lissabonfördraget innebär även att den problematik som låg bakom den så kallade miljödomen förlorar sin aktualitet. Den problematiken gällde frågan om straffrättslig reglering kan ske genom EG-direktiv, i den så kallade första pelaren, där det för beslut krävs kvalificerad majoritet eller endast i form av rambeslut som förutsätter enhällighet.
Lissabonfördraget kommer alltså att göra det enklare att förstå beslutsprocessen. Mot bakgrund av att riksdagen har ställt sig bakom Lissabonfördraget avser jag inte att vidta några ytterligare åtgärder gällande detta.
När det slutligen gäller förslaget om straffrättsliga åtgärder på immaterialrättens område ligger dessa förhandlingar nere sedan sommaren 2007. Det beror på att man inte är överens om hur den så kallade miljödomen ska tolkas. Det beror också på att kommissionen för närvarande arbetar med att göra en mer detaljerad kartläggning av hur medlemsstaternas nationella lagstiftning ser ut på detta område. Mot den bakgrunden har det under senare tid inte funnits skäl att lämna så mycket information till riksdagen angående just detta förslag.
Det är alltså oklart om och i så fall när förhandlingar om detta förslag kommer att återupptas. Jag vill dock samtidigt påpeka att varumärkesförfalskning och piratkopiering är ett omfattande internationellt problem. OECD har i en rapport som publicerades i somras uppskattat den internationella handeln med intrångsgörande fysiska produkter under 2005 till ett värde av 200 miljarder dollar.
Vi har också kunnat se att denna verksamhet sprider sig till allt fler områden. Under år 2006 beslagtogs drygt 2,7 miljoner varumärkesförfalskade läkemedelsprodukter vid EU:s yttre gräns. Det var en ökning med närmare 400 procent jämfört med år 2005.
Vi talar alltså om ett allvarligt problem som vi måste komma till rätta med. Om förhandlingar återupptas är det dock viktigt att en eventuell reglering blir balanserad och att den är förenlig med såväl gemenskapsrätten som principerna om proportionalitet och rättssäkerhet.
Anf. 18 Alice Åström (V)
Fru talman! Jag ska börja med att tacka justitieminister Beatrice Ask för svaret.
Nu ska jag säga något som det är ovanligt att en politiker säger från talarstolen i Sveriges riksdag: Anledningen till att jag ställer den här frågan är att Ipred, Ipred 2 och det här området är ett svårt och komplicerat område - ett område där jag känner att jag inte kan allting. Jag har inte allt på fötterna, och jag vet inte alla delar i det. Det är en av anledningarna till att jag ställer interpellationen.
En av Sveriges riksdags grundläggande uppgifter är att stifta lagar. I detta lagstiftningsarbete är straffrätten en väsentlig del. I och med EU-medlemskapet har detta sätt att stifta lagar förändrats, precis som justitieministern har beskrivit. Redan i dag är det svårt och komplicerat att som ledamot i Sveriges riksdag kunna följa med i förhandlingar och i vad som händer på det här området. Men vi har det fortfarande på ett mellanstatligt plan.
Med Lissabonfördraget kommer vi snarare att få en överstatlig process. Man kan, som justitieministern säger, säga att man då får en mycket mer begriplig beslutsprocess. Men då har man tappat det väsentliga, det som är den viktiga grundläggande uppgiften för ledamöter i Sveriges riksdag.
Det vi tappar när det gäller en straffharmonisering är utredningen. Det handlar om remissförfarandet. Det handlar om delaktighet för ledamöterna i riksdagen och att kunna följa med i frågorna. Det är ett problem redan i dag, och det kommer att öka med Lissabonfördraget. Därför vill jag lyfta in den frågan.
Anledningen till att jag speciellt har tittat på Ipred 2 är att jag tror att de flesta av oss för ett halvår eller ett år sedan inte ens visste vad Ipred var. Det var en fråga som man inte ens hade hört talas om men som har blivit väldigt debatterad och har en stor betydelse för många människor i Sverige. Debatten kom i gång långt senare, när förslaget redan var antaget inom EU och när det sedan skulle implementeras i Sverige. Detta visar på en demokratisk brist och på att vi som riksdagsledamöter tappar förmågan att vara med och påverka.
När det gäller Ipred 2 är det ett förslag som EU-kommissionen har haft. Man säger att det nyligen antagna Ipred 1 är otillräckligt. Kommissionen framför argumentet att vid sidan av de civilrättsliga åtgärderna och de förfaranden och sanktioner som finns i Ipred 1 är straffrättsliga påföljder ett sätt att i lämpliga fall se till att immateriella rättigheter respekteras.
I direktivet föreskrivs förutom fängelse en uppsättning påföljder som böter, förverkande av verktyg och medel som används för försök till medhjälp eller anstiftan av uppsåtligt intrång. Det finns näringsförbud, rättsliga offentliga stöd och subventioner. Det finns en mängd olika detaljer i direktivet som är oerhört känsliga och som har en oerhörd betydelse för hur vi möter problematiken.
Det vi har sett med Ipred 1 och debatten om skyddet för den personliga integriteten och möjligheten att använda sig av nya medier borde ha föranlett justitieministern att se till att riksdagen och framför allt allmänheten får kunskap om Ipred 2, i stället för att vänta tills det eventuellt kommer i gång igen.
Anf. 19 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det är ingen tvekan om att det här är ganska krångligt. Jag törs också erkänna att jag tycker att det är rätt krångligt.
Det är självklart så att straffrätten är riksdagens grundläggande ansvar. Jag tycker naturligtvis att man ska vara försiktig när det gäller straffrätten.
Vi har en diskussion om tolkningen med anledning av miljödomarna. Domstolen har kommit fram till att det i vissa frågor kan finnas skäl. Unionens övergripande ambitioner när det gäller miljömål går utöver. Man kan ändå fatta en del beslut som går lite utöver det man normalt anser vara en nationell fråga.
Frågan är om det kommer att gälla framgent.
Jag tror att man ska säga att den här osäkerheten finns. Det handlar fortfarande om en tolkning av detta. Jag tycker dock att det kan vara rimligt - det är väl därför som riksdagen har sagt ja till Lissabonfördraget - att vi i vissa frågor erkänner att vi är tvingade och att det finns goda skäl att vi närmar oss varandra. Det handlar då om mininivåer.
Det finns anledning att följa med i den analys som görs i den frågan. Där har riksdagen redan i någon mening fattat beslut.
Som jag sade i mitt svar händer det just nu ingenting när det gäller Ipred 2. Det har inte hänt något eftersom man har varit oklar över hur läget ser ut och hur man nationellt arbetar med dessa frågor som är oerhört komplicerade.
Jag vill inte föregå den kartläggningen. Det är ändå rätt viktigt att veta hur det ser ut i de olika medlemsstaterna och hur kommissionen och andra analyserar detta innan man bestämmer sig för vad man tycker. Det är ingen tvekan om att det fanns saker att ifrågasätta i det som diskuterades tidigare.
Jag delar uppfattningen att det finns en del frågetecken att fundera seriöst över. Jag tror att Lissabonfördraget påverkar; det är ingen tvekan om det. Det visste vi redan när vi tog beslutet.
I övrigt agerar Sverige naturligtvis först efter att ha samtalat med riksdagen och EU-nämnden och när vi har det underlag som krävs för att vi ska veta vad vi ska ta ställning till.
Anf. 20 Alice Åström (V)
Fru talman! Lissabonfördraget förändrar givetvis processen. Därför har jag en följdfråga: Vad avser justitieministern att göra för att öka förståelsen för beslutsprocessen när det gäller straffrättsharmoniseringen?
Justitieministern säger att eftersom det här ligger nere när det gäller Ipred 2 avvaktar vi analysen och insamlingen av hur det ser ut innan vi bestämmer vad vi tycker.
Det ligger ett färdigt direktiv som är ganska långtgående. För oss i Vänsterpartiet är det inte tillräckligt att regeringen, när man har fått tillräckligt med underlag, vänder sig till riksdagen och EU-nämnden för att informera. Det här är frågor som berör medborgarna i allra högsta grad. Det tycker jag att debatten om Ipred har visat. Det är frågor om den personliga integriteten och om hur långt man kan gå i de här frågorna.
Jag ser att den nya tekniken ger oändliga positiva möjligheter. Men vi får också problem, precis som justitieministern har lyft fram. Det gäller att hitta en avvägning.
Det har ju funnits en oenighet om hur man ska avgöra eller tolka miljödomen. Ponera att man plötsligt i EU-kommissionen bestämmer sig. Om tolkningen blir att vi anser att det på det här området går utöver det vanliga och att vi därför kan fatta majoritetsbeslut även när det gäller frågan om Ipred 2, var har då riksdagen kommit in i debatten? Var har medborgarna kommit in i debatten? Var finns kunskapen?
Jag tror att vi alla som politiker, oavsett parti, skulle tjäna på att mycket tidigt föra ut den här debatten till medborgarna, mycket tidigare ta in intryck av de problem som kan finnas. FRA-debatten - för att hänvisa till något helt annat - visade ju ganska tydligt att ett tidigare förslag förändrades på väldigt många punkter efter att medborgarna hade engagerat sig och förstått och uttryckt sina synpunkter. Det saknas i den här frågan.
Min sista fråga är därför: Är justitieministern beredd att verka för att, antingen på egen hand eller i samverkan med andra medlemsländer, se till att kommissionen drar tillbaka Ipred 2?
Precis som justitieministern sade finns det delar i direktivet som är ganska långtgående. Jag är säker på att justitieministern inte tycker att de skulle vara lämpliga. Då vore det kanske bättre att dra tillbaka det och börja diskussionen på rätt sätt.
Anf. 21 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det handlar ju inte bara om fildelning och ny teknik, utan det handlar också om förfalskade läkemedel och flygplansdekaler och allt vad det kan vara. Det är ett ganska brett område vilket komplicerar det hela.
Kommissionens ursprungliga förslag till Ipred 2 kom redan 2005. Det reviderades och sedan blev det en diskussion där medlemsstaterna inte tycker att det riktigt stämmer. Diskussionen har sedan legat nere. Jag antar att kommissionen inte bara vilar utan funderar något över de synpunkter som har kommit. Mycket talar för det eftersom man samlar in kunskaper om vad medlemsstaterna tycker och tänker om detta. Jag tycker att det är rimligt. Det är inte att sitta och vänta och göra ingenting. Det är uppenbart att man behöver det arbetet.
Frågan gäller om man kan acceptera överstatlighet i någon mening och hur det ser ut. Det finns skäl att säga att vi redan i dag accepterar att det sker i en del frågor. Inom den första pelaren är det så när det gäller inre marknaden och annat. Det är klart att vi får motsvarande bestämmelser här.
Vi har också en harmonisering när det gäller människohandel, terrorism och en del sådana frågor.
Analysen av miljödomen behöver göras och jag tror att det ligger en poäng i att försöka få en tydligare definition också i EU-arbetet av när man använder sig av harmonisering eller den typen av beslut. Det vore olyckligt om vi fick ett gasa-bromsa-system med hjälp av nödbromsen i en framtida EU-utveckling. Det är väl bra om man resonerar igenom hur riktlinjerna ska se ut.
När det gäller Ipred 2 har jag inte några konkreta svar i dag eftersom jag faktiskt förväntar mig att vi ska få lite mer besked och underlag innan vi tar ställning.
Anf. 22 Alice Åström (V)
Fru talman! Jag saknar ändå svar från justitieministern just när det gäller hur man ska kunna få ut debatten och kunskapen bland medborgarna. Den lärdom som man borde dra av debatten när det gäller Ipred 1 är att det nu gäller att vi verkligen går ut och diskuterar och inte bara avvaktar och låter kommissionen samla in underlag och att vi sedan ska bestämma vad vi tycker. Jag tror att det är viktigt att man får denna debatt bland medborgarna. Det är inte en lätt fråga. Den handlar om en mängd olika områden, precis som justitieministern sade. Det handlar om läkemedelsindustrin men också om fildelning. Det är ett oerhört brett område.
Jag hade hoppats att justitieministern ändå skulle vara tydlig och säga att hon inte vill ha den diskussion som fördes om Ipred 1 och den diskussion som vi har haft kring det utan att vi nu ska vara förutseende och gå ut och ta denna diskussion på ett mycket tidigare stadium.
Jag kommer att följa frågan. Frågan tas också upp flera gånger i EU-parlamentet. Det kommer därför säkert att finnas all anledning att återkomma till frågan om Ipred 2.
Anf. 23 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Hur ska vi få ut den här debatten och öka förståelsen för arbetet med straffrätt också på detta område? Vi har alla naturligtvis ett ansvar, och vi befinner oss faktiskt i riksdagen. I någon mening får frågan därmed en viss uppmärksamhet.
För att kunna tala med människor om dessa frågeställningar är det ändå bra att samla in kunskap om hur det ser ut och hur man resonerar. Skälet till att man just nu inte agerar på EU-nivå är att det inte pågår förhandlingar. Det brukar underlätta om man kan vara någorlunda konkret i diskussionerna.
Avslutningsvis vill jag säga att jag aldrig skulle stå i talarstolen och säga att jag inte vill ha någon debatt om Ipred. Jag har den kanske ovanliga inställningen att jag tycker att debatterna är bra även när de är svåra. Detta område, liksom diskussionen, är komplicerat och svårgenomträngligt där vi tvingas bryta ny mark. Det får vi inte vara rädda för.
Däremot hoppas jag att vi ska kunna få en saklig diskussion. Då behöver vi också lite mer av det underlag som jag utgår från att vi kommer att få. Annars kommer ingenting att hända. Andra parlament är minst lika frågande som vi är, och det finns ingen kö av ministrar som kräver att någonting nu måste hända omedelbart. Tvärtom är de mycket problematiserande. Jag vill se vad som kommer ut av den processen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.