invandrings- och migrations forskningen

Interpellation 2004/05:290 av Maria Narti, Ana (fp)

den 22 december

Interpellation 2004/05:290

av Ana Maria Narti (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om invandrings- och migrationsforskningen

Den så kallade IMER-forskningen @ invandrings- och migrationsforskningen @ är av uppenbara skäl en ung gren i den svenska samhällsvetenskapen. Den har ändå hittills lyckats belysa viktiga nya företeelser i den alltmer blandade svenska vardagen.

Exempel på forskning som belyser tidigare okända processer är lätta att nämna. Ur Roger Anderssons studier om boendet i segregerade stadsdelar kan man dra slutsatser som borde bidra till ändringar av politiken. Studierna bevisar att en stor del av befolkningen i de så kallade gettoområdena inte är bofast utan ofta flyttar runt just mellan flera lika fattiga och lika segregerade ställen. Dessa rörelsemönster förklarar varför vissa tidigare planerade och genomförda satsningar mot segregationen inte har gett väntade positiva effekter. De redan avslutade programmen var tänkta att utvecklas inom strängt avskilda geografiska gränser. Roger Andersson visade alltså att de boende i de givna områdena långt ifrån lever inom så klart definierade geografiska gränser och att dessa människor ofta flyttar kors och tvärs över storstadens alla mindre attraktiva delar. För att nå denna rörliga befolkning behövs egentligen helt andra sätt att agera än de hittills kända lokala programmen.

Åke Sander ledde under en längre tid forskningen om relationerna mellan islamiska grupper och olika västerländska samhällen. Också dessa undersökningar har lett till spännande tankar om förbättringar i den mångkulturella världen. Förslaget om att införliva imamutbildningen i våra teologiska fakulteter öppnar vägen för en djupare dialog och väl strukturerad samverkan mellan landets äldre och nyare religiösa inriktningar.

I samma anda har Oscar Pripp verkat i sina analyser om mekanismerna som leder till utanförskap och isolering av våra nya minoriteter. Han har noggrant beskrivit processerna som förvandlar de nyanländas grupper och individer i objekt för den offentliga sektorns åtgärder i stället för att öppna vägen för levande mänsklig kommunikation och verklig samverkan.

IMER-forskningen kan alltså direkt bidra till förnyelse och förbättringar i integrationens ansträngningar. Men denna gren av samhällsvetenskapen är som sagt relativt ny och dess positioner i forskningens värld är inte alls trygga. IMER-forskarna har också svårt att göra sina resultat kända, trots att deras verksamhet @ så som jag har visat @ direkt inspirerar till förbättringar i bekämpningen av segregation och passivisering. Folkpartiet anser att en större del av de statliga forskningsresurserna ska fördelas med så litet politiskt inflytande som möjligt och att den politiska styrningen av den fria grundforskningen ska vara liten. Detta hindrar inte att även Folkpartiet menar att staten ibland kan ha behov av att genom olika myndigheter efterfråga forskning kring aktuella samhällsfrågor. Immigrations- och integrationsfrågorna hör utan tvivel till de områden där svensk politik misslyckats de senaste åren. Därför finns det all anledning för till exempel berörda politiker och myndigheter att söka information baserad på vetenskaplig grund.

Med bakgrund av dessa fakta ställer jag nu följande fråga till utbildningsministern:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att öka informationen och dra nytta av invandrings- och minoritetsforskningen?