invandrares resurs som arbetskraft

Interpellation 2001/02:418 av Hagström, Ulla-Britt (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-04-25
Besvarad: 2002-05-13
Anmäld: 2002-05-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 25 april
Interpellation 2001/02:418
av Ulla-Britt Hagström (kd) till statsrådet Mona Sahlin om invandrares resurs som arbetskraft

I Sverige är arbetslösheten ca 15 %, en siffra som regeringen döljer i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Samtidigt råder arbetskraftsbrist inom många branscher. Både näringslivet, kommun och landsting förutser stor framtida arbetskraftsbrist, vilket har lett till diskussioner om behov av arbetskraftsinvandring.

I internationella undersökningar får Sverige tyvärr de sämsta resultaten när analyser görs om invandrares deltagande på arbetsmarknaden och den etniska segregationen. Trots att invandrare har bra utbildning, får språkundervisning i svenska och även vidareutbildning, har de svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Om invandrare hade samma arbetskrafts- och sysselsättningsgrad som för svenskfödda skulle antalet sysselsatta i Sverige vara ca 160 000 fler än i dag, vilket motsvarar 3 % av den befintliga arbetskraften.

Tyvärr drabbas inte bara invandrare av arbetslöshet, utan också deras barn när de ska ut i arbetslivet.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande frågor till statsrådet Mona Sahlin:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att ta till vara den arbetskraftsresurs som de invandrare som redan finns i landet utgör?

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att skapa bättre förutsättningar för invandrares integration i det svenska samhället?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:418

Webb-tv: invandrares resurs som arbetskraft

Protokoll från debatten

Statsråd Mona Sahlin (S)

Anf. 7 Statsråd Mona Sahlin (S)

Fru talman! Ulla-Britt Hagström har med hänvis- ning till den framtida arbetskraftsbristen och bristen när det gäller tillvaratagande av invandrares kompe- tens på arbetsmarknaden frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ta till vara den arbetskraftsresurs som de invandrare som redan finns i landet utgör och för att skapa bättre förutsättningar för invandrares integration i det svenska samhället. För den socialdemokratiska regeringen är alla människors lika värde en utgångspunkt i allt politiskt arbete. Alla oavsett bakgrund och ursprung ska ha lika rättigheter och möjligheter på arbetsmarknaden. Sveriges välfärd måste byggas på hela den arbetsföra befolkningens och varje individs förmåga att aktivt bidra till den samlade samhällsekonomiska utveck- lingen. Detta är nödvändigt av både samhällsekono- miska och demografiska skäl. Att bryta den etniska och sociala segregationen är således en av regering- ens mest prioriterade uppgifter. Regeringen har tagit flera initiativ med detta syfte, och det gäller såväl åtgärder för att bekämpa diskrimineringen som mer allmänna åtgärder inom arbetsmarknads- och stor- stadspolitiken. Dessa initiativ har redovisats utförligt i regeringens skrivelse Integrationspolitik för 2000- talet (skr. 2001/02:129). Jag ska här bara nämna någ- ra exempel på regeringsinsatser och hänvisar i övrigt till skrivelsen. Inom arbetsmarknadspolitiken har bl.a. de särskil- da medel för tillfälliga personalförstärkningar på arbetsförmedlingar som funnits under flera år nu permanentats. Av totalt 700 miljoner kronor ska 165 miljoner kronor under år 2002 användas för att sär- skilt stärka ställningen på arbetsmarknaden för perso- ner med utländsk bakgrund. Regeringen har vidare avsatt 100 miljoner kronor per år under perioden 2000-2003 för att öka syssel- sättningen bland invandrare. Huvuddelen av medlen ska användas för kompletterande utbildning för ar- betslösa personer med utländsk högskoleexamen inom olika bristyrken. Denna satsning kommer för- hoppningsvis att hjälpa många yrkesutbildade invand- rare att finna och få arbete i paritet med sin utbild- ning. Bland de särskilda insatser som görs för att öka sysselsättningen bland invandrare kan även nämnas att Integrationsverket har tilldelats medel för att sti- mulera etnisk och kulturell mångfald inom offentlig förvaltning och privata företag. Under programperioden 2000-2006 kommer det inom ramen för växtkraft mål 3 att avsättas EU-medel motsvarande 130 miljoner kronor årligen till åtgärden "integration och mångfald". Ytterligare drygt 100 miljoner kronor per år kommer att finnas tillgängliga genom det nya gemenskapsinitiativet Equal, som syftar till att motverka diskriminering. Många problem som uppstår för dem som har in- vandrat hänger samman med avsaknaden av ett arbete och en roll i det nya samhället. En fortsatt angelägen uppgift för regeringen är därför att genom olika åt- gärder medverka till att fler personer med utländsk bakgrund kan försörja sig själva och forcera de hinder som finns för att den arbetsföra befolkningen med utländsk bakgrund ska återfinnas som en naturlig del inom arbetslivets samtliga områden och nivåer. I sammanhanget kan också nämnas lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering. Enligt denna lag är en arbetsgivare skyldig att vidta aktiva åtgärder för att främja etnisk mångfald i arbetslivet. Jag vill slutligen nämna att jag kommer att träffa generaldirektörerna för AMS och Integrationsverket samt Diskrimineringsombudsmannen för att bl.a. diskutera eventuella behov av ytterligare åtgärder för att ta till vara yrkesutbildade invandrares kompetens på bästa sätt samt insatser för att stödja de grupper av invandrare som står längst bort från arbetsmarknaden.

Ulla-Britt Hagström (Kd)

Anf. 8 Ulla-Britt Hagström (Kd)

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Mona Sahlin för svaret på min interpellation. Jag förstår att detta blir något av en fortsättning på eller en fördjupning av Göran Lindblads interpellation. Jag inser att det handlar om mycket mer än Stockholm, Göteborg och Malmö. I internationella sammanhang får Sverige tyvärr de sämsta resultaten när analyser görs av invandrares deltagande på arbetsmarknaden och den etniska seg- regationen. Trots att invandrare har bra utbildning och får undervisning i svenska och vidareutbildning har de svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Om invandrare hade samma sysselsättningsgrad som svenskfödda skulle antalet sysselsatta i Sverige vara ca 160 000 fler än i dag. Det motsvarar 3 % av den befintliga arbetskraften. Samtidigt talar man om den framtida arbetskrafts- bristen. Diskussioner pågår om arbetskraftsinvand- ring. Inte minst finns en stor oro för hur vi i framtiden ska kunna förse äldreomsorgen med personal. Också näringslivet förutspår brist på personal. Jag håller helt med statsrådet Mona Sahlin när hon säger att alla människors lika värde är en ut- gångspunkt i allt politiskt arbete. Alla, oavsett bak- grund och ursprung, ska ha lika rättigheter och möj- ligheter på arbetsmarknaden. Detta bygger den krist- demokratiska tanken och hela vår kristdemokratiska hållning på. Mona Sahlin! När unga invandrarkvinnor säger till mig att det är fullständigt hopplöst att få ett arbete, att de blir bortsorterade redan på arbetsförmedlingen och att de aldrig får en chans att ens presentera sig för en arbetsgivare har regeringen, trots drygt åtta år vid makten, inte lyckats. Än mer skrämmande är det när andra generationens invandrade kvinnor säger att de måste byta namn för att över huvud taget ha en chans att få ett arbete. Det är alldeles på tok. Fru talman! När jag besökte min fars kusiner i USA, som är andra generationens invandrare där, kunde jag över huvud taget inte märka att de var diskriminerade på något sätt för att de ursprungligen kom från Sverige och inte USA. De flöt in som vem som helst och kunde t.o.m. känna stolthet över Sveri- ge. Här i Sverige är attityderna nu sådana att det namn en ung kvinna bär från sitt hemland eller sin släkt inte duger för att komma ut på arbetsmarknaden. En ung kvinna på ett IT-företag som jag fick kontakt med hade ett helsvenskt efternamn. Jag trodde inte att det var samma kvinna som jag haft kontakt med tidi- gare. Är det du? undrade jag. Grattis! Vad hände med det vackra efternamn du hade tidigare? Jag hade ingen chans att få jobb med det efter- namnet, så jag bytte till ett Svenssonnamn, svarade hon. Statsrådet Mona Sahlin! Jag har som vårt kvinno- förbunds ordförande på senare tid mött alltför många som berättar dessa historier. Hela grupper säger att de litade på socialdemokratin, men att de nu vänder sig till oss kristdemokrater i stället. Visst kan vi vara glada för det. Men vi skäms över att vi som prokla- merar varje människas lika och unika värde lever i ett land som inte kommit längre. Fru talman! Statsrådet Mona Sahlin svarar att ett möte är på gång mellan generaldirektörerna för AMS och Integrationsverket samt DO för att diskutera ytterligare åtgärder. På vilket sätt kommer Mona Sahlin att ta upp problematiken med de kvinnor som sorteras bort redan på arbetsförmedlingen och inte får en chans att träffa en arbetsgivare? Åtgärder måste vidtas. Vi kan inte ropa efter mer arbetskraft samti- digt som vi har arbetskraftsresurser som inte tas till vara. Vad ger det för signaler? Det ger signalen att de invandrare som bor här och skulle kunna ta arbete inte duger.

Statsråd Mona Sahlin (S)

Anf. 9 Statsråd Mona Sahlin (S)

Fru talman! Får jag börja med att understryka att jag tror att frågeställaren och jag i grunden är väldigt överens om hur allvarligt detta är, vilken kränkning det handlar om och vilken fruktansvärd både person- lig och samhällsekonomisk tragedi det är. Jag är övertygad om att både Ulla-Britt Hagström och jag möter detta hos inte minst kvinnor runtom i Sverige. Man ska ha stor respekt för bankgrunden. Sedan måste man vara lite försiktig när det gäller hur man beskriver detta och vilken bild man ger av bakgrunden. En sak som jag tror att vi måste påminna oss om är att Sverige tog emot 120 000 flyktingar från det gamla Jugoslavien när arbetslösheten var som allra störst i mitten på 90-talet. I en tid när vi hade det som svårast medverkade de flesta partier i riksdagen till att vi öppnade vår famn för dem som flydde och behövde få skydd. 1 % av de arbetslösa är 40 000 personer. Här pratar vi om 120 000 människor på en väldigt kort tid. Man ska minnas det samband som finns mellan vad Sverige har gjort i flyktingpolitiken och de svå- righeter som uppstod. Men vi funderade aldrig över att inte ta emot flyktingar på grund av att det förmod- ligen skulle bli svårt på arbetsmarknaden. Vi hade andra bevekelsegrunder. Har vi lyckats med integrationen? Det har vi självklart inte. Det kan ingen här i kammaren tycka, oavsett om man resonerar som Ulla-Britt Hagström gör eller har någon annan utgångspunkt. Vi har inte lyckats. Hur beskriver man detta? Jag skulle vilja varna Ulla-Britt Hagström för att låta som hon gjorde från talarstolen. Det låter som om inga invandrare jobbar, som om inga invandrare kommer in på arbetsmarkna- den, som om alla blir bortmotade och som om ingen får hjälp. Det är faktiskt så att en stor majoritet av invandrarna jobbar, bidrar och har arbete. Det är också så att det har skett en stor positiv förändring, Ulla-Britt Hagström, bara de senaste åren. Arbetslös- heten bland dem med en annan etnisk bakgrund än den svenska har sjunkit mycket snabbare än arbets- lösheten bland befolkningen som helhet. Sysselsätt- ningsgraden har ökat mycket snabbare än bland be- folkningen i övrigt. Någonting positivt har hänt. De insatser som jag redogjorde för i interpella- tionssvaret handlar om att förstärka de effekterna, så att invandrarna inte ses som en arbetskraftsreserv som vi nyttjar när vi behöver och sparkar ut när vi inte behöver. Det är därför integrationsskrivelsen, som vi läm- nat till riksdagen och som vi ska diskutera i nästa vecka, i så mycket handlar om hur man befäster inte bara lika rättigheter och skyldigheter utan också lika möjligheter. Det Ulla-Britt Hagström helt saknar i sin analys är frågan vilket ansvar arbetsgivarna runtom i Sverige har. Är misslyckandet för integrationspolitiken enbart fråga om lagar och hur arbetsförmedlingen uppträder, eller handlar det också om att vi gemensamt måste ställa helt andra krav och ha helt andra förväntningar på Sveriges arbetsgivare, som inte låter den kvinna Ulla-Britt Hagström träffade ens komma till en inter- vju för att berätta om sin kompetens? Det är därför arbetet med att förbättra riktlinjerna i arbetsmarknadspolitiken och med att förändra och stärka lagstiftningen måste fortsätta. Men det räcker inte. Vi måste också på ett bra sätt förklara för landets arbetsgivare att man inte kan sortera bort en person beroende på namn och hudfärg om vi ska klara vår demografiska utmaning. Man måste lära sig att se till kompetens och ingenting annat.

Ulla-Britt Hagström (Kd)

Anf. 10 Ulla-Britt Hagström (Kd)

Fru talman! Statsrådet Mona Sahlin! Jag har med mig listan över antalet arbetslösa 2001, fördelade efter medborgarskap, kön och yrke. Jag kan ta yrkes- område för yrkesområde. De personer jag talar om är de som inte får arbete. Givetvis är väldigt många i arbete. Det gäller både nordiska och utomnordiska kvinnor och män. Men det denna debatt handlar om är hur vi ska kunna hjälpa dem som inte kommer i arbete. Jag menar att situationen fortfarande försämras, trots att regeringen har suttit vid makten i åtta år. Sedan 1995 har vi tappat 30 miljarder gentemot OECD. Mona Sahlin undrar vilket ansvar arbetsgivarna har. Vilket ansvar har regeringen? Inte ens hälften av alla löften som Mona Sahlin avgav före valet med anledning av Småföretagsdelegationens förslag har infriats. Möjligheterna att driva företag är dåliga. Hade det varit enklare att driva företag hade många av de invandrare som finns i Sverige fått arbete. Jag vill nämna en annan viktig del, men jag vill först tacka Mona Sahlin för alla åtgärder som görs. En mycket viktig del är kunskapsvalidering. Det måste skapas möjligheter för personer med utbildning från andra länder att få sin utbildning värderad så att de så snart som möjligt kan börja arbeta eller komplettera sin utbildning i Sverige. I dag har arbetssökande med reella kunskaper men utan formell utbildning ett sämre utgångsläge på arbetsmarknaden. Regeringen måste snarast komma med förslag på en lösning. Det skulle vara intressant att få veta vilka diskussioner statsrådet Mona Sahlin för med utbildningsminister Thomas Östros i denna fråga. Jag har läst Föreningssparbankens analys nr 27 från den 11 juli 2001, där man konstaterar att Sverige tyvärr inte är tillräckligt rustat för arbetskraftsinvand- ring trots behovet av en sådan. Jämfört med andra OECD-länder har Sverige och övriga Norden en betydligt sämre köpkraft till följd av lägre bruttolöner och ett högre skatteläge. Den låga utbildningspremien minskar också incitamenten för välutbildade personer att välja Sverige som destinationsland. I samma ana- lys konstateras att Sverige har ett bra konkurrensläge när det gäller arbetsplatsernas attraktivitet. Detta gäller näringslivet i allmänhet men speciellt för till- växtsektorer. Näringslivet har påtalat arbetskraftsbristen och i kommuner och landsting förutses stor framtida ar- betskraftsbrist. Därför måste det göras undersökning- ar också om den offentliga sektorns internationella attraktivitet som arbetsgivare. I dag utgör faktiskt inte den offentliga sektorn en god förebild. Den är inte ett dugg bättre när det gäller att ta till vara t.ex. invand- rade kvinnors kompetens. Fru talman! Jag har i många år arbetat bland ung- domar i en skola, där ca 30 % av eleverna kommer från andra länder. Jag har sett glädjen hos föräldrar med annan kulturell bakgrund när det går bra för deras barn i skolan. Jag har sett deras högt ställda förväntningar. Jag har också mött flera barn bland den andra generationens invandrare. Det borde vara en självklarhet att åtminstone de som är födda i Sve- rige inte skulle behöva uppleva en särställning i fråga om tillträde till arbetsmarknaden. Men så är inte fal- let. Jag har genom SCB försökt få uppgifter om ar- betslöshet bland andra generationens invandrare, men sådan statistik finns inte. Det är säkert ett tecken på att det som jag ser som en självklarhet inte är det. Jag vill fråga Mona Sahlin vilken uppgift som är viktigast för regeringen när det gäller mentalitet och attityder.

Statsråd Mona Sahlin (S)

Anf. 11 Statsråd Mona Sahlin (S)

Fru talman! Det gäller att hitta rätt bland de åtgär- der som vi politiker ska vidta, bland de krav och förväntningar vi ska ställa på individerna och inte minst bland de krav och förväntningar vi ska ställa på landets arbetsgivare, men jag skulle vilja upprepa att arbetslösheten bland människor med en annan etnisk bakgrund än Ulla-Britt Hagströms och min har mins- kat snabbare de senaste åren än bland svenskar. Sys- selsättningsgraden har ökat mycket mer bland de grupper vi pratar om än bland oss som är etniska svenskar. Någonting har hänt, som både Ulla-Britt Hagström och jag borde ägna intresse. Har föränd- ringar i attityder legat bakom det förbättrade läget? Har insatser inom politiken fungerat bra? Vad ska vi nu förstärka så att inte invandrarna, den dag kon- junkturen vänder, återigen får fungera som regulator? Jag står fast vid min viktigaste slutsats: Så länge det finns diskriminerande strukturer inom politiken, samhällslivet och partierna och på arbetsmarknaden så kommer vi inte till fullo att kunna lösa problemet. Det är mitt svar på Ulla-Britt Hagströms fråga angå- ende vad som är viktigast att göra. Det är att erkänna den strukturella diskrimineringen i svenskt samhälls- liv och inrikta ännu mer av de politiska insatserna mot de diskriminerande strukturerna. Bygger man inte på en analys som visar på dessa strukturer riske- rar man att hamna väldigt fel. Jag inser också att vi behöver förstärka konkreta insatser av det slag som Ulla-Britt Hagström tar upp. Jag vill i likhet med henne understryka att de är mycket viktiga. Jag vill nämna två insatser. Den ena utgörs av valideringen av utländsk kom- petens och utländsk examen. Det har gjorts försök. Förslag till hur dessa ska genomföras generellt ska presenteras i en proposition redan till hösten. Den andra åtgärden är introduktionen av nyanlän- da. Vi måste bredda den till att inte nå bara flykting- arna utan även gälla anhöriginvandringen, som i dag är den största invandringen till Sverige. De som ingår i anhöriginvandringen måste också få del av intro- duktionen. Introduktionen måste bygga på praktik från dag 1, yrkessvenska i det egna yrket och valide- ring. Allt detta bör ske parallellt i introduktionen till det svenska samhället. Jag tror personligen att tiden mellan ankomsten till Sverige och utträdet på arbets- marknaden går att korta ned väsentligt med denna inriktning. Bygg på den kompetens och erfarenhet som finns, ge möjlighet till praktik, yrkessvenska och validering från dag 1 och låt detta omfatta inte bara flyktingarna utan också de anhöriginvandrade! Det grundläggande är att se den strukturella diskrimineringen. Gör man inte det kommer man inte att lyckas jämställa villkoren helt och fullt.

Ulla-Britt Hagström (Kd)

Anf. 12 Ulla-Britt Hagström (Kd)

Fru talman! Eftersom vi har lite olika åsikter om arbetslöshetens omfattning skulle jag vilja få besked från Mona Sahlin om hur många invandrare som anställts snabbare än individer ur vår inhemska be- folkning. Det skulle ju ändå funnits 160 000 fler sys- selsatta i dag om man hade anställt människor på lika villkor. Det är bra att vi gör en analys. I dag får Sverige de allra sämsta resultaten när analyser görs av deltagan- de på arbetsmarknaden och av den etniska segrega- tionen. Detta faktum kvarstår, trots att Svenskt När- ingsliv i en undersökning kunde konstatera att vi är mycket positiva till globalisering och frihandel. När det gäller arbetskraft tycks svenskarna vara mer pro- tektionistiska. En OECD-studie från år 2000 visar att Sverige bland fem referensländer har den högsta koncentrationen av utländska medborgare i s.k. ut- satta områden. Det är viktigt att tidigt komma ut på arbetsmark- naden. Vi har läst undersökningar om invandrares integration i småföretagardistrikten i Småland. Dessa visar att integrationen fungerar bättre där. Närings- livsstruktur, företagsstruktur, sociala kontakter och informationsspridning har stor betydelse. I dessa småländska bygder har man satsat på att se helheten. En sådan mentalitet påverkar integrationen i hög grad och leder till positiva resultat. Jag skulle vilja avsluta med att säga att vi har re- surser, språkkunskaper och kulturkompetens som skulle kunna användas mycket bättre, t.o.m. för att skapa kontakter för ökad export till andra länder och därmed öka vår tillväxt betydligt.

Intressenter

Frågeställare

Hagström, Ulla-Britt (kd) Kristdemokraterna

Besvarad av

statsrådet Mona Sahlin Socialdemokraterna