Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Insyn i processen i utlänningsärenden

Interpellation 2006/07:290 av Ceballos, Bodil (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-02-05
Anmäld
2007-02-13
Besvarad
2007-02-23
Sista svarsdatum
2007-02-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 5 februari

Interpellation

2006/07:290 Insyn i processen i utlänningsärenden

av Bodil Ceballos (mp)

till statsrådet Tobias Billström (m)

För att skapa en bättre process i utlänningsärenden tillsatte riksdagen för ett antal år sedan flera olika utredningar i syfte att se över olika delar av lagstiftningen. Dels ville ledamöterna skapa ett mer rättssäkert system med muntliga domstolsförhandlingar, dels ville de att ärenden skulle prövas grundligare redan i första instans i stället för den praxis som bildats att regelmässigt ge avslag i så gott som alla fall i Statens invandrarverk eller Migrationsverket. Den asylsökande kom sällan till tals i Utlänningsnämnden även om möjligheten fanns.

I dag står vi nu här med en ny processordning där prövning sker i domstol och överdomstol, med möjlighet för regeringen att i vissa fall fälla avgörandet.

Ett sådant fall har nu presenterats, vilket är det första som prövas enligt den nya ordningen. Det handlar om en palestinsk man med jordanskt medborgarskap, Hassan Asadi. Under handläggningen av hans ärende har både Migrationsverket och Utlänningsnämnden tidigare uttalat att han bör beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Detta trots att det är väl känt att Migrationsverket och Utlänningsnämnden inte beviljar uppehållstillstånd utan att ha goda skäl för det. Säpo däremot anser att Hassan utgör en säkerhetsrisk, vilket innebär att det i slutändan är regeringen som fäller avgörandet. I det här fallet har den nya migrationsministern ärvt ärendet från den tidigare.

Hassan har bott här i tio år. Familjen har kommit hit och beviljats svenskt medborgarskap. Själv har han bara haft tidsbegränsat uppehållstillstånd. Han har ett medfött hjärtfel och har opererats vid flera tillfällen här i Sverige. Hans läkare gör bedömningen att han behöver fortsatt vård i Sverige.

Under de år Hassan bott här har han arbetat och betalat skatt. Han har också skickat bistånd, precis som så många andra flyktingar gör till sina hemländer, via en stiftelse som av USA klassas som terroranknuten. Om så vore fallet är det märkligt att denna stiftelse fortfarande tillåts att ha kontonummer i en svensk bank. Hassan medger att han tidigare sympatiserat med Hamas, och berättar att han riskerar att utsättas för tortyr om han återvänder till Jordanien.

Hassans ärende är i vissa delar hemligstämplat och hans advokat försöker få sig tillsänd all dokumentation i ärendet för att på ett korrekt sätt kunna föra sin klients talan. Det har dock visat sig vara svårt – även om en journalist tidigare lyckats få ut handlingar i samma ärende – och frågan är om Migrationsöverdomstolen har tillgång till all dokumentation då de ska avge sitt yttrande till regeringen. Det är osäkert om ens migrationsministern får fullständig insyn i ärendet och tillgång till all dokumentation.

Själv har jag fått läsa det icke hemligstämplade materialet och utifrån det inte kunnat hitta någonting som tyder på att Hassan skulle vara en säkerhetsrisk. Snarare sammanfaller min uppfattning med den Migrationsverket och Utlänningsnämnden ger uttryck för att mannen enligt UtlL borde beviljats uppehållstillstånd av humanitära skäl, dels på grund av den långa vistelsetiden, dels på grund av sjukdom. Det är inte rimligt att skicka en man med fru och barn boende i Sverige till ett annat land utan mycket starkt vägande skäl. Det är inte heller rimligt att skicka en svårt sjuk man till ett land där han riskerar tortyr och där han riskerar att inte få den vård han behöver. Hänvisningar till tidigare samröre med en av USA terroriststämplad grupp men av palestinierna folkvald regering kan inte utgöra grund för avslag. Avslag kan inte heller enbart grunda sig på regeringens bedömning av om han riskerar att straffas i Jordanien på ett eller annat sätt utan att göra en samlad bedömning av familjens livssituation i övrigt.

Frågan infinner sig naturligtvis även om detta är ännu ett fall där det snarare är USA än säpo som står bakom terroriststämplingen.

Jag vill därför fråga:

Vad avser statsrådet att göra för att försäkra sig om att hanteringen av denna typ av ärende sker på ett rättssäkert sätt med full insyn i ärendet för både advokat, Migrationsöverdomstolen och statsrådet själv?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:290, Insyn i processen i utlänningsärenden

Interpellationsdebatt 2006/07:290

Webb-tv: Insyn i processen i utlänningsärenden

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Tobias Billström (M)
Anf. 113 Tobias Billström (M)
Herr talman! Bodil Ceballos har frågat mig vad jag avser att göra för att försäkra mig om att hanteringen av säkerhetsärenden sker på ett rättssäkert sätt med full insyn i ärendet för de inblandade parterna och beslutsfattare. Inledningsvis vill jag understryka vikten av att processordningen för säkerhetsärenden är utformad på ett sådant sätt att såväl den enskildes rättssäkerhet som rikets säkerhet beaktas. Gemensamt för alla säkerhetsärenden är förekomsten av handlingar med känsliga uppgifter, som bland annat kan vara av sådan beskaffenhet att viktiga svenska intressen kan lida stor skada om uppgifterna röjs. Sekretesslagen innehåller därför bestämmelser som gör det möjligt att sekretessbelägga sådana uppgifter, bland annat med hänsyn till rikets säkerhet eller till intresset av att förebygga och beivra brott. Huvudregeln är att sekretess inte hindrar att utlämnande av de sekretessbelagda uppgifterna sker till en enskild som är part vid en myndighet eller domstol eller dennes ombud. Den som är part i ett ärende har alltså en mer vidsträckt rätt än annars att få del av sekretesskyddade uppgifter än vad som annars följer av sekretesslagen. Undantag från huvudregeln att material ska lämnas ut gäller om det är av synnerlig vikt att vissa uppgifter inte röjs, bland annat med hänsyn till rikets säkerhet. Det regelverk som gäller vid hanteringen av säkerhetsärenden förutsätter att en noggrann avvägning görs mellan det intresse parten har av att ta del av de uppgifter som har tillförts ärendet och intresset av att ta hänsyn till rikets säkerhet. Enligt utlänningslagen får Migrationsverkets beslut i säkerhetsärenden i fråga om avvisning, utvisning, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd överklagas till regeringen. Ett överklagande ska skyndsamt överlämnas av Migrationsverket till Migrationsöverdomstolen, som ska hålla muntlig förhandling i ärendet, om det inte är uppenbart obehövligt. Migrationsverkets akt inklusive Säkerhetspolisens yttrande ingår i ärendet som processmaterial. Migrationsöverdomstolen ska yttra sig över samtliga omständigheter av betydelse i ärendet och ska särskilt ange om det finns hinder mot verkställighet av beslutet om avvisning eller utvisning. Regeringen har ett övergripande ansvar för rikets säkerhet, vilket är motivet till att regeringen prövar överklaganden i säkerhetsärenden. Regeringen får dock i sitt beslut inte avvika från domstolens bedömning, om domstolen finner att det föreligger hinder mot verkställighet av beslutet om avvisning eller utvisning. Förutom den bedömning som görs av om det i ärendet finns hinder mot verkställighet av beslutet, har regeringen att göra en grannlaga avvägning mellan de säkerhetsintressen som står på spel och de skäl den enskilde har för att beviljas uppehållstillstånd. I samband med sin bedömning av ärendet granskar regeringen självfallet noga de uppgifter som Säkerhetspolisen har lämnat.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 114 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Migrationsministern! När jag lyssnar på svaret hör jag att migrationsministern tycker att det fungerar bra som det är i dag. Men jag håller inte med, för jag menar att det är uppenbart att man måste få veta vad man anklagas för om man ska kunna försvara sig mot anklagelserna. En advokat måste ju få veta vad klienten anklagas för för att kunna försvara personen i domstol. I den bästa av världar fungerar systemen som det var tänkt. Myndigheterna tolkar eventuellt reglerna såsom vi här i riksdagen hade tänkt oss. Men i verkligheten ser det annorlunda ut många gånger. Jag har varit uppe ett antal gånger här i talarstolen och tagit upp just sådana frågor där jag menar att myndigheterna faktiskt tolkar det hela annorlunda än vad som var riksdagens mening. Ministern säger att huvudregeln är att sekretess inte hindrar utlämnande av sekretessbelagda uppgifter till den som är part vid en myndighet eller dennes ombud. Med tanke på den så gott som absoluta tystnadsplikt en advokat har är det verkligen mycket märkligt att man faktiskt kan undanta advokaterna rätten att ta del av alla frågor i ärendet. Hur ska advokaten på ett korrekt sätt kunna företräda sin klient? Jag vet att ministern inte kan kommentera ett enskilt ärende. Men jag vill att vi belyser problematiken i hanteringen av säkerhetsärendena. Jag har använt mig av ett speciellt fall i min interpellation. Det fallet har varit på mångas läppar och i medierna nu under de senaste dagarna. Vid en frågestund här i riksdagen hade vi samma fråga uppe, och då diskuterade vi även USA:s eventuella inblandning i frågan i vår flyktingpolitik. Det svar jag fick då var att USA inte blandar sig i våra interna bedömningar av asylärenden och att fallet med egyptierna var ett misstag som inte har upprepats. Jag är inte ensam om att ha tänkt i de här banorna. Nu senast var det Folkpartiets före detta partiledare som också menade att USA eventuellt har med det här att göra. I Italien till exempel har nu ett antal CIA-agenter åtalats för att de har bortfört en imam, så visst lägger sig USA i här och där. Den man som jag nu pratar om besökte oss i Miljöpartiet för några veckor sedan. Han berättade om sin situation. Jag har gått igenom en stor mängd dokument av dem som inte är hemligstämplade. Jag har med andra ord läst det som inte är överstruket. Där hittade jag naturligtvis ingenting som indikerar att den här mannen skulle kunna vara en fara för rikets säkerhet. Jag har också pratat med mannens advokat, och därefter skrev jag interpellationen. Det som bekymrar advokaten och det som bekymrar mig är just svårigheten att få insyn i ärendet. Advokaten undrade också om Migrationsöverdomstolen har tillgång till alla handlingar. Advokaten har begärt att få handlingar därifrån, men hon menar att det ändå fattas delar i det hon har fått. Får Migrationsöverdomstolen bara in de uppgifter den själv efterfrågar, eller får den all information? Det kan vara så att man bara får in uppgifter om vad det är som riskeras vid ett hemsändande av just den här mannen. Man kan ju inte tala om skuldfråga i det här fallet, utan det handlar om att en person av Säpo har klassats som en säkerhetsrisk. Det handlar inte om att personen i fråga har begått ett brott eller någonting sådant. Det är bara domstolen som kan avgöra om han är en säkerhetsrisk eller inte. Jag lägger mig inte i den bedömningen. Jag vill bara att det ska vara möjligt för advokater, för migrationsministern och för Migrationsöverdomstolen att faktiskt få ta del av all dokumentation i ärendet. Jag vill gärna ha lite utförligare svar från dig.
Tobias Billström (M)
Anf. 115 Tobias Billström (M)
Herr talman! Det är naturligtvis alltid komplicerat när det gäller säkerhetsärenden av den enkla anledningen att just i sådana ärenden förekommer det mycket klassificerad information som vi inte kan stå och diskutera här i kammaren. Det gör att det blir lite svårt och problematiskt ibland att föra den här typen av debatter. Det handlar ju om ett enskilt ärende som så tydligt lyfts fram som grunden för interpellationen. Jag ska ändå göra mitt bästa för att försöka besvara Bodil Ceballos frågor. Först och främst gäller det materialfrågan. Migrationsöverdomstolen har tillgång till i stort sett allt material som behövs. När det gäller överklaganden överlämnar Migrationsverket dessa tillsammans med samtliga handlingar i ärendet inklusive Säkerhetspolisens yttrande. I normalfallet håller domstolen en muntlig förhandling dit parterna, det vill säga utlänningen, Migrationsverket och Säkerhetspolisen, kallas. I ärenden om verkställighet - den andra kategorin - lämnar regeringen över samtliga handlingar som har getts in i ärendet inklusive Säkerhetspolisens yttranden. Domstolen kan begära att få låna de akter som Migrationsverket och regeringen har beträffande den person som ärendet gäller. Domstolen kan besluta att hålla en muntlig förhandling med parterna närvarande. Det är den ordning som gäller. I detta finns alltså inga begränsningar när det gäller det material som Migrationsöverdomstolen faktiskt har tillgång till. När det sedan gäller sekretessfrågorna, som Bodil Ceballos lyfter fram, det vill säga de begränsningar som finns för att ta del av materialet i övrigt, är huvudregeln att sekretess inte hindrar att utlämnande sker till enskild som är part vid myndighet eller domstol. Den som är part i ett ärende har alltså en mer vidsträckt rätt att få ta del av sekretesskyddade uppgifter än vad som annars följer av sekretesslagens bestämmelser. Undantag från huvudregeln att material ska lämnas ut gäller om det är av synnerlig vikt att vissa uppgifter inte röjs bland annat, som jag sade i det tidigare svaret, med hänsyn till rikets säkerhet eller intresset att förebygga eller beivra brott. Men även i det fallet ska den som är part ges de upplysningar om innehållet i materialet som han eller hon behöver. Visserligen får man inte lov att lämna ut den här typen av uppgifter om de skulle orsaka allvarlig skada för det intresse som skyddas av sekretessen. Men möjligheten finns. Det regelverk som gäller vid hanteringen av säkerhetsärenden förutsätter alltså att det görs en noggrann avvägning mellan det intresse parten har av att ta del av de uppgifter som har tillförts ärendet och intresset av att ta hänsyn till rikets säkerhet. Det går också bra inom ramen för gällande lagstiftning, om det nu bedöms som tillräckligt, att en myndighet eller en regering i stället för att hemlighålla känsliga uppgifter begränsar spridningen genom att uppställa förbehåll för den enskilda parten eller för ombudet. Det innebär alltså att uppgifterna får användas i det aktuella ärendet men inte spridas vidare till någon annan eller publiceras. Det är de verktyg som man har till sitt förfogande. Givet det här regelverket kan jag inte se att den inskränkning som man ibland pratar om i medierna, och som man också har lyft fram lite grann i de fall som Bodil Ceballos tar upp, skulle vara så himla stor. Jag tycker faktiskt att regelverket är ganska bra utformat för att ge avvägningen vad gäller rikets säkerhet i kontrast till förutsättningarna att ta del av informationen.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 116 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Jag ifrågasätter inte att regelverket är rätt utformat. Det kanske det är. Men det är tillämpningen av regelverket som kanske inte alltid uppfyller de krav som i alla fall jag ställer på hur myndigheter ska följa regelverken. Ministern säger att de som är drabbade av den här situationen kan ges de uppgifter de behöver. Då är det absolut inte tillfredsställande att en person som nu är drabbad av terroriststämpeln inte vet vad han är anklagad för. Det måste naturligtvis han och hans advokat få veta. De måste kunna lägga upp sitt försvar i domstolen. Jag utgår från att det blir en muntlig förhandling. Det här kan ju inte vara en så enkel fråga att det inte skulle behövas. Men oavsett själva skuldfrågan, om man kallar den så, finns det ett antal andra parametrar som jag tycker är regeringens absoluta ansvar att ta hänsyn till när man beslutar om avvisning av människor. Det gäller till exempel att inte splittra familjer i onödan, att inte bryta vårdkedjor och att inte avvisa någon till en plats där han eller hon riskerar tortyr, att fängslas eller annan förnedrande behandling. Jag tycker att det är så oerhört viktigt att regeringen alltid har med de parametrarna i sina bedömningar också i sådana här ärenden, även om personen i fråga skulle anses vara en säkerhetsrisk på riktigt. För vad är det som säger att personen blir en mindre säkerhetsrisk för att han avvisas till ett annat land? Det kanske blir en större säkerhetsrisk för något annat land eller till och med här? Man måste se till personen, till familjen, till hälsan och också till annat. Om en person riskerar att utsättas för tortyr så måste man vara oerhört vaksam innan man skickar i väg honom eller henne. Man måste inte bara ta reda på vad Utrikesdepartementet säger om situationen i landet och om möjligheten att hitta ett gömställe någon annanstans i det landet, utan man får väl också lyssna på vad UNHCR och Amnesty tycker om situationen i landet. Det handlar inte bara om våra egna bedömningar. Jag upplever att våra egna bedömningar för det mesta är väldigt strikta. Vi utvisar människor till länder som vi absolut inte borde utvisa några till. Just nu är det till exempel en man som ska avvisas till Kongo som jag känner till. Det är väldigt många som avvisas till länder där det finns stora problem och dit Amnesty och många andra menar att ingen borde skickas i väg.
Tobias Billström (M)
Anf. 117 Tobias Billström (M)
Herr talman! Det finns väldigt goda skäl för att vi har en processordning i säkerhetsärenden som riksdagen och regeringen har ställt upp villkoren för. Regeringen har ett övergripande ansvar för säkerheten i landet. Den rätten måste vi ta på väldigt stort allvar. Vi ska inte acceptera att vårt land blir en tillflyktsort eller en operationsbas för verksamhet riktad mot oss själva eller mot tredje part. Det är väldigt viktigt att terrorismen, denna internationella problematik, bekämpas. I ljuset av det tycker jag att det är viktigt att det finns en rättssäkerhet på plats. Jag har vid den frågestund som Bodil Ceballos tidigare hänvisade till tagit upp och diskuterat frågan om egyptierna med henne. Jag har tydligt och klart visat att den gamla ordningen, där det inte fanns något yttrande från en rättsinstans kring huruvida det fanns hinder mot verkställigheten av beslut om avvisning eller utvisning, var fel. Den ordningen har nu också rättats till. Migrationsöverdomstolen ska i dag uttala sig om det finns hinder mot verkställigheten av beslutet. Men det handlar inte om allt det som Bodil Ceballos tog upp här när hon räknade upp vårdkedjor och så vidare. Det finns faktiskt tydligt och klart uppställda direktiv för vad Migrationsöverdomstolen ska yttra sig över, och jag ska redogöra för det. Det finns hinder mot verkställighet av beslutet om personen ärendet gäller är i fara att straffas med döden, utsättas för kroppsstraff, tortyr, annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, riskerar att utsättas för förföljelse, behöver skydd på grund av yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet, känner välgrundad fruktan för att utsättas för allvarliga övergrepp eller inte kan återvända till hemlandet på grund av en miljökatastrof. Förbudet mot att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning av en person som riskerar dödsstraff eller tortyr är absolut. Vi avvisar inte människor om det finns en sådan risk. Jag tycker att det är viktigt att framhålla det därför att debatten, både här i kammaren och lite utanför, har tenderat att bli lite slängig. Det verkar som om folk inte förstår att den gamla ordningen inte längre finns. I dag finns Migrationsöverdomstolen, vars beslut regeringen faktiskt är bunden av. Om Migrationsöverdomstolen i sitt yttrande kommer till slutsatsen att de här hindren föreligger blir man givetvis inte avvisad. Det tycker jag är en god ordning. Bodil Ceballos utgår hela tiden från enskilda fall och tar upp dem här. Hon vet säkert mycket väl om att jag inte kan kommentera de här fallen. Det finns inga möjligheter. Jag skulle göra mig skyldig till fel som statsråd om jag försökte göra det. Samtidigt försöker jag redovisa de generella principer som finns, inte minst i informationshänseendet där jag tycker att den ordning som finns väl garanterar det enskilda ombudet och den enskilda personen rätten att få ta del av de synpunkter som Säkerhetspolisen har haft.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 118 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Jag sade också att jag vet att statsrådet inte kan kommentera några enskilda ärenden. Det är helt riktigt. Så ska det naturligtvis vara. Men jag tycker att användningen av ett enskilt fall vid själva hanteringen av ärenden som sådan kan belysa en viss situation som andra kan också kan hamna i så småningom. Statsrådet berättar vilka verkställighetshindren är. Jag vill också säga att jag har väldigt stort förtroende för Migrationsöverdomstolen. Jag utgår ifrån att det kommer att bli en väldigt stor skillnad mot tidigare med den här nya ordningen. Men jag menar att det finns andra verkställighetshinder också. Det är till exempel vårdsituationen. Det kan vara en människa som är sjuk. Jag menar att det också kan handla om familjesituationen. Vi har skrivit under barnkonventionen i det här landet. Jag menar inte att vi ska vara en tillflykt för alla terrorister i världen. Men det finns alltså människor som lever här i dag. Det finns en konkret person som inte vet vad personen i fråga är anklagad för, som har barn här i landet, som är sjuk och som riskerar tortyr när han återvänder, enligt det han själv menar. Jag menar att det finns verkställighetshinder av alla dessa slag. Jag hoppas att det kommer att bli en mer rättssäker process framöver. Nu är det här det första fallet som prövas enligt den nya ordningen, om jag har förstått saken rätt. Det kan kanske också sätta någon form av praxis. Men grunden för den här interpellationen är just detta med insynen. Det bör vara varje människas absoluta rättighet att få ta del av alla handlingar i sitt ärende, att få ta del av vad man anklagas för, att få veta varför man är en säkerhetsrisk och varför man ska avvisas. Man ska inte bara behöva gissa sig till det. Den person som är anklagad - den som är terroristen - och advokaten måste få ta del av alla handlingar.
Tobias Billström (M)
Anf. 119 Tobias Billström (M)
Herr talman! Jag har redogjort här i debatten för de principer som ligger till grund för hur man hanterar informationsfrågan gentemot den enskilda personen och dennas ombud. Som jag har sagt anser regeringen att den nuvarande ordningen är god. Det finns förbehåll som gör det möjligt för den enskildas ombud och den enskilda personen att ta del av de påståenden som görs. Man får tillgång till akter och så vidare. Det finns särskilda regler för samtliga domstolar som är inblandade processen, inklusive migrationsdomstolarna, om i vilken utsträckning som sekretessen ska bestå vid en muntlig förhandling eller när en uppgift ska tas in i en dom eller ett beslut. De här villkoren, de här särskilda reglerna, motiveras av rättssäkerhetsskäl, bland annat kravet på öppenhet i domstolsprocessen. Jag vill erinra Bodil Ceballos om att det här kravet på en ökad öppenhet och insyn i processen var en faktor som låg bakom reformen med den nya instans- och processordningen i utlänningsärenden. Regeringens utgångspunkt, den utgångspunkt som har besjälat riksdagen när man fattade beslutet om den här nya ordningen, är ju att domstolarnas och regeringens verksamhet ska vara offentlig i så stor utsträckning som det är möjligt. Det finns också möjligheter att i vissa fall sekretessbelägga uppgifter i domar och beslut, men det är en fråga om att göra en bedömning i varje enskilt fall. Det handlar inte bara om rikets säkerhet, utan det handlar faktiskt också om risken för att den enskilda eller någon närstående till den enskilda kan lida skada om den här typen av uppgifter kommer ut. Därför måste man väga av om den här risken är så stor att en uppgift om en asylsökande ska sekretessbeläggas. Jag tycker avslutningsvis att det är bra att vi har den här interpellationsdebatten. Jag vill tacka interpellanten för att hon har framställt den. Det har gett mig möjligheten att reda ut en del frågetecken i den här frågan. Samtidigt vill jag slå fast att det alltid kommer att finnas situationer där uppgifter kommer att behöva sekretessbeläggas. Och kravet på att värna rikets säkerhet måste vi också värna, inte bara i den här församlingen utan också från regeringens sida.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.