Inställda arbetsgivaravgiftshöjningar för de små företagen
Interpellation 2007/08:272 av Östros, Thomas (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-12-06
- Anmäld
- 2007-12-06
- Sista svarsdatum
- 2007-12-20
- Besvarad
- 2007-12-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 6 december
Interpellation
2007/08:272 Inställda arbetsgivaravgiftshöjningar för de små företagen
av Thomas Östros (s)
till finansminister Anders Borg (m)
Den borgerliga regeringen gick till val på att det skulle bli billigare att anställa. Redan i sin första statsbudget höjdes arbetsgivaravgiften dock kraftigt för landets småföretagare och vid kommande årsskifte sker ytterligare en höjning. Hårdast drabbas de små företagen. För en företagare med två tre anställda innebär regeringens höjning totalt upp till 37 080 kronor om året. Samtidigt kommer regeringen inte att vid årsskiftet som utlovat genomföra sänkningen av arbetsgivaravgiften för vissa företag i tjänstesektorn. Därmed blir det ingen sänkning av arbetsgivaravgifterna trots att småföretagen redan finansierar förslaget genom sina höjda arbetsgivaravgifter.
Mina frågor till finansministern lyder därför som följer:
Kommer finansministern att verka för att ställa in den vid årsskiftet planerade arbetsgivaravgiftshöjningen för småföretagen då finansieringen nu inte längre behövs?
Avser finansministern att vidta några åtgärder för att minimera skadorna för de mindre företagen till följd av de redan genomförda arbetsgivaravgiftshöjningarna?
Avser finansministern att på något sätt följa upp konsekvenserna för de mindre företagen av de redan genomförda arbetsgivaravgiftshöjningarna?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:272
Webb-tv: Inställda arbetsgivaravgiftshöjningar för de små företagen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:49 Torsdagen den 20 decemberProtokoll 2007/08:49 19 § Svar på interpellation 2007/08:272 om inställda arbetsgivaravgiftshöjningar för de små företagen
Protokoll från debatten
Anf. 120 Anders Borg (M)
Fru talman! Thomas Östros har bland annat frågat mig om jag avser att återinföra det särskilda avdraget vid beräkning av socialavgifter, när nu avgiftssänkningen för tjänstesektorn kommer att träda i kraft senare än vad som sagts.
Det särskilda avdraget har fasats ut successivt och upphör helt vid utgången av 2007. Orsaken till att avdraget togs bort var främst att det inte ansågs uppfylla sitt syfte samt att det var ineffektivt och dyrt.
Sänkta socialavgifter för tjänstesektorn aviserades i budgetpropositionen för 2007. Förslaget har nu genomgått statsstödsprövning i EU-kommissionen. Kommissionen gör bedömningen att förslaget kan minska omfattningen av svart arbete och bidra till en ökad sysselsättning i grupper med svag ställning på arbetsmarknaden, såsom invandrare, lågutbildade, ungdomar och deltidsarbetande kvinnor. Förslaget bereds nu vidare inom Regeringskansliet med anledning av det krav på begränsning till små och medelstora företag som tillkommit under statsstödsprövningen.
Slopandet av det ineffektiva särskilda avdraget var en del av finansieringen av lägre socialavgifter samt alla de skattesänkningar som genomfördes under 2007 och de som träder i kraft 2008. Företagandet kommer särskilt att gynnas av den slopade förmögenhetsskatten, vilket gör att den så kallade lex Uggla-beskattningen försvinner. Det gynnas även av ytterligare lättnader i 3:12-reglerna. Regeringen har även genomfört flera satsningar som gör det billigare att anställa, till exempel slopad löneskatt för personer äldre än 64 år och sänkta socialavgifter för personer mellan 18 och 24 år. Dessutom gynnas egenföretagarna av det förstärkta jobbskatteavdraget.
Anf. 121 Thomas Östros (S)
Fru talman! Det är många frågor som har upprört medborgarna under de ett och ett halvt år då Anders Borg haft möjlighet att vara finansminister. Skarpa nedskärningar i socialförsäkringarna är naturligtvis en sådan fråga, men bland företagarna har upprördheten varit mycket stor.
Den borgerliga alliansen gav mycket kraftfullt intrycket att det handlar om att sänka arbetsgivaravgiften för småföretag. Sedan kom chocken. Den 1 januari i år, och nu ytterligare en gång, den 1 januari nästa år, höjs arbetsgivaravgifterna för landets samtliga småföretag.
Jag möter det här väldigt ofta. Häromdagen i Uppsala besökte jag Annelie K Choklad. Annelie är en mycket framgångsrik entreprenör med sju anställda. De tillverkar väldigt fina produkter. Hon säger upprört att hennes arbetsgivaravgift höjs med närmare 40 000 kronor. Det krävs en väldigt stor omsättningsökning i månghundratusenkronorsklassen för att få ihop pengar till att betala in höjda arbetsgivaravgifter till finansministern, trots det intryck alliansen gav i valrörelsen.
Jag har också mött en ung kvinna i Göteborg som har startat ett företag i databranschen med två och en halv anställd. Arbetsgivaravgifterna höjs för henne med omkring 30 000 kronor. Det är mycket tungt att bära när marginalerna är små.
Det var det ena. Pengarna ska, som Anders Borg säger, användas till att sänka förmögenhetsskatten, som de flesta av landets småföretagare inte betalar. De får betala för de rikas avskaffande av förmögenhetsskatten.
Pengarna ska också användas till att sänka arbetsgivaravgiften i vissa delar av tjänstesektorn. Vi har under året fått följa en alltmer bisarr utveckling av denna fråga.
Redan från början var det mycket stora avgränsningsproblem. I bensinmacken säljer man bensin och mjölk, vilket är vanligt. Där blir det höjd arbetsgivaravgift. Man säljer också korv en halv meter till vänster. Där blir det sänkt arbetsgivaravgift.
Allt allvarligare avgränsningsproblem har visat sig under hösten. Bemanningsföretag som servar hotell och restauranger med personal riskerar att få lämna branschen. Det är framgångsrika företag, ofta startade under små och enkla förhållanden, som har lyckats väldigt väl. De riskerar att få stänga sina företag när de inte kan få del av den sänkning som restaurangen får, för bemanningsföretagen får höjd arbetsgivaravgift.
Den senaste utvecklingen, som Anders Borg har välkomnat, är att kommissionen sagt att vi måste avgränsa detta förslag till att gälla företag som har färre än 250 anställda. Därmed uppstår en mycket komplicerad situation. Företag som är framgångsrika, bildar kedja och anställer många, fler än 250, får höjd arbetsgivaravgift, medan konkurrenten som har 200 anställda får kraftigt sänkt arbetsgivaravgift.
Jag hade i dag förmånen att tillsammans med vice ordföranden i socialförsäkringsutskottet, Tomas Eneroth, träffa upprörda företagare, från hamburgerkedjan Max exempelvis. De har fått upptäcka att McDonalds, som huserar på samma gata, får kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter, medan man själv får höjda arbetsgivaravgifter. Konsekvenserna blir alltmer bisarra.
Man kan också framöver tänka sig scenariot att man startar en restaurangkedja, anställer folk, växer och så småningom har 249 anställda. Men anställer man sin 250:e får man plötsligt ökade kostnader för arbetsgivaravgifterna på omkring 10 miljoner kronor. Det lär vara en väldigt värdefull kock man anställer i den restaurangkedjan för att ta in just denna summa.
I dag kan vi i TT läsa att det har utbrutit storbråk i krogbranschen. Då är det inte ute på etablissemangen, utan det handlar om att det förslag som Anders Borg planerar att genomföra kommer att behandla företag så olika.
Dra tillbaka förslaget, Anders Borg! Överväg också att ställa in arbetsgivaravgiftshöjningen för de små företagen. Utvecklingen blir alltmer bisarr.
Anf. 122 Tomas Eneroth (S)
Fru talman! Vi kan konstatera att finansministerns och regeringens hantering av förslaget som vi diskuterar nu har varit osedvanligt klantig ända från början.
Först utlovades en sänkning av socialavgifterna redan från och med den 1 januari. Det var ganska tydliga löften. Det innebar att branscher och företag anpassade sig efter de förutsättningarna och förberedde nyanställningar och kampanjer för att få in nya kunder.
Men så backar regeringen och säger att man inte klarar av det, eftersom EU-kommissionen har synpunkter på det. Regeringen ställde ut ett löfte den inte kunde fullfölja. Man hade inte kompetens nog att förbereda ett förslag och veta hur EU-kommissionen skulle ställa sig. Man lade fram förslaget för tidigt, utan att invänta tillräckliga besked från EU-kommissionen.
Sedan kommer en proposition som dessutom får kraftig kritik från remissopinionen. Det är ett krångligt förslag, som leder till en del obegripliga effekter. Thomas Östros har tidigare här nämnt ett par av dem. Vi kan nämna ett par till.
Om man besöker sjukgymnasten får man en typ av arbetsgivaravgift om man är där för att öka välbefinnandet, men går man dit för medicinska bekymmer får man en annan arbetsgivaravgift.
Om man är på ett konditori har det en väldig betydelse om man ska käka upp kakan där eller om man ska ta med brödet hem.
Den typen av krångliga regler kommer de enskilda företagarna att ställas inför. Det är de som nu drabbas av ökat krångel och byråkrati med den här regeringens förslag, på samma sätt som Skatteverket mycket tydligt varnar för att det här uppenbart ökar risken för skatteundantag, det som i vanliga fall kallas skattefusk, eftersom konstruktionen är så osedvanligt krånglig.
Sedan visar det sig att man också griper in i konkurrensförhållandena på arbetsmarknaden och inom näringen. Det är fascinerande att en marknadsliberal som Anders Borg uppenbarligen inte hade läst läroböckerna ordentligt när han utformade förslaget.
Det kan rimligtvis inte vara goda marknadsförutsättningar när ett företag som Max Hamburgerrestauranger helt plötsligt får 22 procent högre lönekostnader än konkurrenten jämte på gatan, McDonalds, eller när 25 etablerade bemanningsföretag inom restaurangbranschen nästan omedelbart hotas av att få avveckla sin verksamhet. De omsätter 200 miljoner kronor.
Tro mig, jag kan bemanningsbranschen. Detta är inte någonting som leder till utslagning på sikt. Det får omedelbara effekter. Jag noterade att finansministern i en tidigare interpellationsdebatt sade: Vi ska ha en utvärdering i två år. Men herregud! Efter två år är marknadseffekterna för dessa företag borta sedan länge. Då är man ute från marknaden. Det handlar om dessa företags överlevnad, om Anders Borg framhärdar i sin vilja att lägga fram ett förslag som är så krångligt och så dåligt utformat.
Avslutningsvis: Finansministern uttalar sig vid ett par tillfällen om att det ska göras förändringar i förslaget. Det ska införas en gräns på 250 och en del andra förändringar. Samtidigt noterar jag som vice ordförande i socialförsäkringsutskottet att förslaget inte är tillbakadraget. Det ligger där. På en fråga från utskottet om det kommer att dras tillbaka har vi ännu inte fått något svar.
Vad är det som gäller? Är propositionen tillbakadragen eller inte? Kommer Anders Borgs vaga uttalanden att vara vägledande, eller är det den proposition som fortfarande ligger på riksdagens bord?
Företrädare för branscherna har inte fått företräde hos finansministern eller hos näringsministern. De har dock blivit mottagna hos EG-kommissionen. Vi i oppositionen har tagit vårt ansvar och lyssnat på viktiga företagare för att utveckla tjänstesektorn i Sverige. Men Anders Borg och Maud Olofsson har inte velat ta emot dessa.
Jag vill å deras vägnar ställa de två frågor de själva hade velat få svar på.
Richard Bergfors, vd på Max Hamburgerrestauranger, frågar: Varför ska svenska Max Hamburgerrestauranger ha 22 procent högre arbetsgivaravgift än McDonalds, som ligger bredvid?
James, som driver ett bemanningsföretag, frågar: Varför vill Anders Borg driva 25 etablerade bemanningsföretag i konkurs?
Min avslutande fråga är: Kommer propositionen att dras tillbaka?
Anf. 123 Anders Borg (M)
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att vi är noggranna med orden. Thomas Östros sade att vi i valrörelsen skapade ett intryck. Jag vill påpeka att det vi gjorde var att konkret säga att vi tänkte avskaffa nedsättningen av de sociala avgifterna. Det sade vi i Bankerydsuppgörelsen, och det konfirmerade vi i vårt valmanifest. Vi gjorde exakt det som vi sade i det avseendet.
Sammantaget har vi föreslagit sänkningar av sociala avgifter för företagen i allmänhet med 17 miljarder. En liten del av det har finansierats av nedsättning av sociala avgifter. Jag kan inte låta bli att läsa upp Riksdagens revisorers analys av denna nedsättning.
Man konstaterar att nedsättningen starkt kan ifrågasättas. "Det är inte rimligt att utnyttja en åtgärd där varje nyskapat arbetstillfälle beräknas kosta ca 1,5 miljoner kronor brutto, eller 5-10 gånger mer än en normal arbetsmarknadspolitisk åtgärd."
Man fortsätter: "Den låga effektiviteten avspeglar sig i att endast ca en fjärdedel av nedsättningen hamnat hos företag där den kan förväntas påverka anställningsbesluten. Ungefär 75 procent av subventionen har således varit verkningslös".
Socialdemokraterna valde därför klokt nog att avskaffa arvs- och gåvoskatten och delfinansiera det med en minskning av nedsättningen. Man konstaterar i propositionen: "Då det i denna proposition föreslås skattelättnader som inte till oväsentlig del kommer företagssektorn till del, är det rimligt att finansieringen av dessa lättnader sker genom vissa förändringar av beskattningsreglerna för företag. Mot bakgrund av hur stödet i dag är utformat anser regeringen därför att en sänkning av det särskilda avdraget för arbetsgivaravgifterna är rimlig."
Det som var rimligt när det genomfördes av Socialdemokraterna är nu höjden av dårskap när vi går vidare i samma riktning. Låt mig försöka förklara varför det ser ut så här.
Thomas Östros är bekymrad över att vi gör en begränsning till 249 anställda. Det förslag som Thomas Östros argumenterar sig varm för gör en begräsning vid fyra anställda. Det är väldigt få personer som är anställda i företag med fyra anställda.
Detta är grundskillnaden mellan våra olika synsätt. Vi har gjort ett förslag som sänker arbetsgivaravgifterna i en sektor där man kan ersätta arbetet med eget arbete och har en omfattande informell sektor. Våra analyser på Finansdepartementet tyder på att det kan skapa en sysselsättningsökning. Konjunkturinstitutet gör samma bedömning och även IFAU i sitt remissvar.
Kommissionen som prövat frågan drar slutsatsen att: Särskilt för utsatta grupper som invandrare, ungdomar, äldre och deltidsarbetande kvinnor är detta ett förslag som kan leda till en ökad sysselsättning.
Här har vi två perspektiv. Socialdemokraterna vill återinföra ett förslag som de själva har bedömt som meningslöst när det analyserades av Riksdagens revisorer och regeringen själv skrev proposition. Mot det står ett förslag som vi och en lång rad andra bedömare anser leder till fler jobb.
Ja, det är krångligare. Det är naturligtvis så att jag inte har välkomnat att kommissionen krävt en begränsning på 250 anställda. Det är klart att det är ett betydande problem med förslaget. Men det är ett effektivt sätt att skapa sysselsättning.
Sysselsättning ligger inte i Socialdemokraternas intresse. Det var så uppenbart tydligt under den förra mandatperioden att sysselsättningen var det område där man misslyckades. Statsministern klargjorde explicit att sysselsättningen inte var en fråga som var viktig för Socialdemokraterna i valrörelsen.
Här har vi skillnaderna. Vi är beredda att gå långt. Vi är beredda att vända på stenar. Vi är beredda att gå uppför tunga backar. Det handlar om att återupprätta full sysselsättning. Här har vi skillnaderna.
Socialdemokraterna ställer sig på byråkraternas sida. Vi ställer oss på den fulla sysselsättningens sida. Där går skiljelinjerna.
Anf. 124 Thomas Östros (S)
Fru talman! Det är en stor förvandling. Det är en Anders Borg som inte diskuterar sakfrågan utan i snabb takt och gäll ton driver något slags argumentation långt bortifrån den praktiska verkligheten.
Vad står det i TT-telegrammen i dag? Det gäller organisationen Hotell och Restaurang och den diskussion man nu har. Oron är mycket stor bland framgångsrika företag som Max hamburgare, bemanningsföretag, Grand Hôtel och rader av andra företag.
De säger: Många framgångsrika företag kan inte överleva i sin nuvarande form med det här förslaget. Du låser dig i den här diskussionen ännu mer fast vid att du ska lägga fram ett förslag, finansministern, som sätter en gräns på 250 anställda för att få del av en arbetsgivaravgiftssänkning.
Det gör att du skapar en konkurrenssituation som riskerar att slå ut framgångsrika tjänsteföretag som har vuxit långt utöver 250 anställda som konkurrerar på samma gata. Max restauranger får en höjning av arbetsgivaravgiften den 1 januari medan en McDonalds, om den är ägd av en enskild entreprenör, för en mycket kraftig sänkning.
En finansminister har ett ansvar för att skatte- och avgiftssystemen garanterar något slag grundläggande konkurrensneutralitet på en marknad. Det trodde jag att Anders Borg förstod. Det ansvaret har du tungt vilande på dina axlar.
Hur ska du avgränsa denna gräns på 250 personer? Om det startas en ny firma denna vecka som växer under nästa år och når 249 anställda och har chansen att anställa ytterligare en, den tvåhundrafemtionde, kan det bli en arbetsgivaravgiftshöjning på 10 miljoner kronor för det företaget. Är det en rimlig effekt?
Förutser nu finansministern att vi kommer att få en effekt att plötsligt finns det inga företag som är större än 249 anställda? Är det en önskvärd utveckling? Här har finansministern ett mycket stort ansvar.
Man kan inte lägga fram förslag till riksdagen och hålla fast vid dem när alltmer bisarra konsekvenser redovisas av människor som är praktiskt ansvariga för framgångsrika företag. De anställer i en tjänstesektor som går väldigt bra men som du riskerar att skapa sådana förutsättningar för att den viker av i framtiden.
Enklast är att säga: Detta blev fel. Jag drar tillbaka mitt förslag. Jag kan inte stå för att skapa dessa bisarra konsekvenser.
För det första: Är finansministern redo att dra tillbaka propositionen?
För det andra finansierar ni detta förslag genom att höja arbetsgivaravgiften för landets samtliga småföretag. Det kan vara ett litet företag med ett par tre anställda i IT-branschen, ett litet verkstadsföretag eller ett litet hotell. Alla typer av små företag får höjd arbetsgivaravgift den 1 januari för att genomföra ett förslag som skapar dessa mycket besvärande omständigheter inom tjänstesektorn.
Är Anders Borg redo att säga: Jag avstår från att höja arbetsgivaravgiften för landets småföretag eftersom jag nu konstaterar att det inte går att genomföra detta förslag?
När vi träffar James Lorentzon, grundare av företaget Restaurangassistans, Richard Bergfors, vd för Max Hamburgerrestauranger eller Björn Svärdling, personalchef på Grand Hôtel är budskapet tydligt. Förslaget måste dras tillbaka. Det får mycket svåra konsekvenser för tjänstesektorn.
Anf. 125 Tomas Eneroth (S)
Fru talman! Finansministern säger avslutningsvis i sitt inlägg att Socialdemokraterna ställer sig på byråkraternas sida. Jag tror att Richard Bergfors, vd på Max Hamburgerrestauranger, James Lorentzon på Restaurangassistans och andra företagare vi talat med känner sig förolämpade av den retorik som finansministern använder sig av.
De kanske är vana att vi i Sverige har regeringsföreträdare som lyssnar på företagare. De är vana att ha regeringsföreträdare som har förståelse även om man inte alltid delar uppfattningarna. De är ändå beredda att lyssna och ta till sig argument.
De är därför chockade över att möta en regering som inte kan och inte vill lyssna och uppenbarligen inte heller har ett intresse av att lyssna. De blir mottagna hos EG-kommissionen eller hos oppositionen men får inte yttra sig inför en finansminister som uppenbarligen är rädd för att få argument han inte riktigt klarar av.
Det är bekymmersamt vare sig det är exemplen om korvmacken, konditorierna, sjukgymnasten eller för den delen verkstaden som servar en bil och husvagn inför sommarresan som får sänkt arbetsgivaravgift för bilreparationen men höjd avgift för husvagnen. Exemplen kan vara många på hur krångligt förslaget är.
Svara nu de företagare som har begärt att få ett besked. Vi har tagit frågan hit till riksdagen i interpellationer för att finansministern ska kunna ge ett svar, eftersom han vägrar att möta dem. Kommer Max Hamburgerrestauranger att få 22 procent högre arbetsgivaravgifter än McDonalds? Är de rimligt att driva 25 etablerade bemanningsföretag i konkurs?
Jag har en avslutande fråga. Anders Borg har aldrig haft förtroendet att vara folkvald. Det må vara honom förlåtet om han inte kan riksdagsordningen fullt ut. Men det är ändå viktigt att veta: Kommer propositionen att dras tillbaka? Kan vi få ett besked på den punkten?
Anf. 126 Anders Borg (M)
Fru talman! Thomas Östros är bekymrad över argumentationen här. Det förstår jag. Han står här och talar sig varm och är entusiastisk för en enda skattelättnad. Det är den skattelättnad han själv som statsråd var med och minskade därför att han gjorde bedömningen att den var ineffektiv.
Den enda skattelättnaden är den som han själv har underkänt när han som statsråd i regeringen har fattat beslut om budgetpropositionen när man valde att minska den nedsättningen. Det är klart att det här blir lite av en uppförsbacke i argumentationen.
Socialdemokraterna säger att man lyssnar på företagarna. Jag måste ärligt säga att jag aldrig har hört en företagare säga att han vill återinföra förmögenhetsskatten, att han vill ha tillbaka lex Uggla-beskattningen, att han vill försämra 3:12-reglerna, att han vill höja arbetsgivaravgiften för ungdomar, att han vill se till att få tillbaka de högre särskilda löneskatterna för pensionärer eller att han vill ta bort de nedsättningar på arbetsgivaravgifterna som vi gör för invandrare och utrikes födda.
Det är vad den socialdemokratiska politiken går ut på - en skattechock av sällan skådat format för svensk företagsamhet. Den enda åtgärd man kan ersätta det med är den åtgärd man själv använde när man klokt nog avskaffade arvs- och gåvoskatten.
Sedan kan vi naturligtvis värdera de här förslagen. Socialdemokraternas alternativ är ett förslag som enligt Socialdemokraterna själva i sin fulla form gav 3 500 i ökad sysselsättning. Det var det argument som gjorde att när Thomas Östros tröskade om detta och fattade beslut i regeringen valde han att minska nedsättningen. Här har vi en åtgärd som enligt regeringen leder till 15 000 i ökad sysselsättning. Här har vi en åtgärd som Dan Andersson, en person som Thomas Östros kanske har stött på vid något tillfälle, hävdade ledde till kanske 20 000-30 000 i ökad sysselsättning. Det är en åtgärd som alltså ger fem-tio gånger fler jobb än den som Thomas Östros föreslår. Det måste jag säga är en utväxling som gör att valet för mig inte är så enkelt som det uppenbarligen är för Thomas Östros. Han är beredd att avstå från tiotusentals jobb därför att det finns en komplikation med den begränsning som kommissionen har krävt.
Jag håller med om komplikationen. Men det gör inte att jag så enkelt rusar till slutsatsen att vi kan strunta i att 10 000-30 000 människor skulle få en möjlighet att få arbete. Det blir igen en övertydlig illustration av socialdemokratins oförmåga att intressera sig för sysselsättning. Man kan intressera sig för alla möjliga frågeställningar, men det är aldrig jobben, det är aldrig arbetslösheten, det är aldrig sysselsättningen och det är aldrig möjligheten för vanliga människor att leva på sin lön som står i centrum.
Det är här vi ser skillnaden i våra förslag. Vårt förslag kan potentiellt leda till 10 000-30 000 i ökad sysselsättning därför att det leder till att vi minskar skattebördan på företag där människor kan ersätta eget arbete med köpta tjänster. Vi ser att det är människor som kommissionen konstaterar ofta har en svagare ställning på arbetsmarknaden som kan få jobb.
Jag är inte beredd att slänga förslaget i papperskorgen bara därför att det finns ett antal stora företagare som känner sig missgynnade. Jag är och förblir en finansminister som prioriterar full sysselsättning framför de flesta andra frågor. För mig är det bara tråkigt att konstatera att Thomas Östros uppenbarligen som socialdemokrat står fast vid massarbetslösheten och utanförskapet som grundläggande politisk princip.
Anf. 127 Thomas Östros (S)
Fru talman! I detta sista inlägg tror jag vi ser regeringens problem i ett nötskal - en komplett oförmåga att se den praktiska verkligheten och de effekter som regeringens förslag får. Här tar vi upp ett mycket seriöst problem. Vi pekar på vad James Lorentzon, 30 år och grundare av företaget Restaurangassistans råkar ut för. Han varnar för att företaget måste läggas ned. Människor måste sägas upp. Richard Bergfors, 45 år och vd för Max Hamburgerrestauranger är också en ung framgångsrik företagare. Han varnar för att det får konsekvenser i form av uppsägningar. Detta är restauranger som hamnar i en omöjlig konkurrenssituation. Då säger finansministern att det här är en modell som vi ska köra igenom oavsett konsekvenserna. Han säger att dessa stora företagare minsann ska lära sig att hålla tyst nu när regeringen genomdriver sin modell. Det är ingen bra idé.
Lyssna på dem! De har fått komma till kommissionen. De har fått möta oppositionen. Men regeringen vägrar möta dem. De har relevanta, mycket tunga invändningar mot förslaget. Det kan inte vara rimligt att ett bemanningsföretag som hyr ut personal till restauranger får höjd arbetsgivaravgift från den 1 januari och restaurangen får sänkt. Då får de lägga ned sin verksamhet. Det kan inte vara rimligt att en restaurang som Max hamburgerrestaurang får höjd arbetsgivaravgift när McDonalds vägg i vägg får kraftigt sänkt. Det är klart att det får effekter i marknadsekonomin. Det kan inte vara rimligt att Grand Hôtel är bekymrat över att förslaget slår mot dess verksamhet. Hotellet konkurrerar ju med andra företag på samma gata.
Finansministern har inte förmågan att ta in den verkligheten och se detta och inse att vi inte kan ha en gräns på 250 personer. Det sätter stopp för tillväxt och det skapar konkurrensnackdelar för många av våra finaste företag i tjänstesektorn.
Återigen: Dra tillbaka propositionen! Varför svarar inte finansministern på denna fråga? Dra tillbaka höjningen av arbetsgivaravgiften för landets småföretag! Finansministern kommer inte att kunna genomföra ett så här bisarrt förslag. Ta verkligheten på allvar en stund, Anders Borg!
Anf. 128 Anders Borg (M)
Fru talman! Det är inte utan att man häpnar lite över att höra en Thomas Östros som i praktiken aldrig har haft en anställning utanför det politiska livet uppmana mig att följa verkligheten. Jag har i hela mitt yrkesverksamma liv jobbat i olika företag och inte minst följt hotell- och restaurangnäringen nära.
Låt oss ändå konstatera att här har vi kontrasten. Den åtgärd som Thomas Östros hävdar är den viktiga och den bästa är den som han själv som statsråd har varit med och minskat i omfattning därför att han gjorde bedömningen att arvs- och gåvoskatten var en mer skadlig belastning. Det var en helt riktig bedömning som Thomas Östros som statsråd gjorde. Jag delar den till fullo. Men jag blir förvånad när Thomas Östros gör denna nedsättning av sociala avgifter till kärnan i den socialdemokratiska jobbpolitiken. Det är en jobbpolitik som i sådana fall är verkningslös för alla företag med fler än fyra anställda.
Varför kan vi inte ta till oss det som kommissionen säger? Det här är en åtgärd som gör att deltidsarbetande kvinnor, ungdomar, invandrare och äldre får starkare ställning på arbetsmarknaden.
Okej - vi kan lyssna på Dan Andersson. Han är skeptisk till att det ger så stora sysselsättningseffekter, som han sade i sin utredning. Han tror att det också kan leda till höjda löner. Då betyder det att deltidsarbetande kvinnor, invandrare, ungdomar och äldre får lite högre löner. Är det konsekvenser som Thomas Östros inte kan ta till sig? Kan han inte se att det finns en komplikation, men att det också finns tydliga sysselsättningsvinster?
Det är för mig ett tydligt tecken på att Socialdemokraterna behöver en mycket lång period i opposition och fundera över om man egentligen inte borde ta och skaffa sig en jobbpolitik. Det har man inte i dag, och här har vi skillnaden i svensk politik.
Jag vill passa på att önska Thomas Östros, Tomas Eneroth och fru talmannen en god jul och därmed avsluta denna sista trevliga interpellationsdebatt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.