Insatser för att motverka prostitution
Interpellation 2007/08:293 av Brink, Josefin (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-12-20
- Anmäld
- 2007-12-20
- Besvarad
- 2008-01-18
- Sista svarsdatum
- 2008-01-28
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2007/08:293 Insatser för att motverka prostitution
av Josefin Brink (v)
till statsrådet Maria Larsson (kd)
Alltsedan lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster trädde i kraft har den öppna gatuprostitutionen och antalet kvinnor i gatuprostitution kraftigt minskat. Nyrekryteringen har nästan helt avstannat. Lagen har också lett till att fler narkotikaberoende kvinnor i prostitution har sökt hjälp för sitt missbruk.
Förbudet mot köp av sexuella tjänster är ett avgörande verktyg för att bekämpa prostitution utan att skuldbelägga den som befinner sig i prostitution. Men parallellt med kriminaliseringen av köparna måste staten ta sitt ansvar genom att följa upp och ge adekvat stöd och hjälp till de kvinnor som vill lämna prostitutionen. I lagen finns inskrivet att resurser ska sättas in för att stödja och hjälpa människor i prostitution. I det avseendet har samhället misslyckats. Frågan har inte prioriterats och man har inte avsatt tillräckliga resurser.
För den som vill ta sig ur prostitution innebär det en svår process som ställer stora krav på den enskilda individen: bearbeta erfarenheter och trauman, byta livssituation och befinna sig i gränslandet mellan två olika levnadsmönster. Ett stort problem är att lyckas ta sig ut på arbetsmarknaden igen. Forskning visar att erfarenheter av prostitution ofta leder till komplexa behov av stöd från myndigheter. Mot denna vetskap ställs flertalet exempel på myndigheters kunskapsbrist, förvirring och svårigheter att handskas med människors berättelser om att ha sålt sex. Prostitution verkar vara ett svårhanterbart område även för dem som i sin professionella roll är vana att hantera svåra och känsliga frågor. Socialstyrelsens färska rapport Kännedom om prostitution 2007 visar också att både polis och socialtjänst efterlyser mer kunskap om hur man ska arbeta mot prostitution och om stödinsatser.
För att de som själva vill och väljer att sluta med prostitution ska mötas med respekt är det hög tid att insatserna nu stärks. Därför vill jag fråga statsrådet Maria Larsson:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att motverka prostitution genom att ge stöd och hjälp till de människor i prostitution som vill ta sig ur sin situation?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:293
Webb-tv: Insatser för att motverka prostitution
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:54 Fredagen den 18 januariProtokoll 2007/08:54 7 § Svar på interpellation 2007/08:293 om insatser för att motverka prostitution
Protokoll från debatten
Anf. 30 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Josefin Brink har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att motverka prostitution genom att ge stöd och hjälp till de människor i prostitution som vill ta sig ur situationen.
Det är sant att det behövs insatser från samhällets sida för att stödja och hjälpa många av de personer i prostitution som vill upphöra att sälja sex och förändra sitt liv. Socialtjänsten har enligt socialtjänstlagen det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får den hjälp och det stöd de behöver. Detta generella ansvar gäller naturligtvis även de kvinnor, män och ungdomar med prostitutionserfarenheter som behöver stöd och hjälp.
De tre storstadskommunerna har särskilda prostitutionsgrupper för att erbjuda stöd till dem som behöver. Socialtjänsten ska dessutom verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden. Vidare finns möjlighet att omhänderta unga enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga om den unges eget beteende medför en påtaglig risk för att den unge själv tar skada.
Mot bakgrund av den komplexitet som ligger till grund för att människor hamnar i prostitution är det en förutsättning att socialtjänsten har kunskap på området för att lyckas i arbetet med dem som befinner i prostitution. Därför har Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, IMS, vid Socialstyrelsen i uppdrag att inventera vilka metoder och arbetssätt som används i socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens och andra aktörers, exempelvis frivilligorganisationers och kyrkors, arbete med personer med erfarenhet av prostitution och med offer för människohandel för sexuella ändamål. Inventeringen ska vara separat för barn och vuxna. Socialstyrelsen ska även ha ett internationellt perspektiv vid inventeringen.
Med utgångspunkt i denna inventering ska Socialstyrelsen föreslå hur metoderna och arbetssätten kan utvärderas för att visa om de är verkningsfulla. Därefter ska resultaten av Socialstyrelsens arbete spridas till socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Uppdraget ska redovisas senast den 15 juni 2008. Avsikten är att inventeringen i förlängningen ska kunna leda till att vi kan hitta väl fungerande metoder på området.
När det gäller barn och ungdomar har en rad initiativ tagits inom olika verksamheter för att bland annat sprida kunskap om sexuell exploatering, till exempel prostitution, av barn. Arbetet beskrivs närmare i
Uppföljning och uppdatering av Nationell handlingsplan mot kommersiell sexuell exploatering av barn
från december 2007.
Regeringen arbetar dessutom med en handlingsplan mot prostitution som planeras att färdigställas under 2008.
Det är min förhoppning att vi med stöd av ökad kunskap inom prostitutionsområdet bättre ska kunna såväl förebygga att människor hamnar i prostitution som att hjälpa människor som vill lämna den.
Anf. 31 Josefin Brink (V)
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga. Jag tycker självfallet att det är jättebra att man genomför inventeringar och kunskapsinhämtning och försöker kartlägga vilka metoder som används i dag. Det är naturligtvis också positivt att arbetet med den handlingsplan mot prostitution som Vänsterpartiet var drivande i att få i gång under förra mandatperioden fortsätter. Jag hoppas att det kommer en sådan handlingsplan under 2008.
Tyvärr är det bara att konstatera att ända sedan sexköpslagen antogs har den del av lagen som handlar om att stödja och hjälpa människor som vill ta sig ur prostitution behandlats väldigt styvmoderligt. Där får man säga att samhället hittills har misslyckats. Fokus har mest legat på de polisiära insatserna.
Den konkreta fråga som jag ställde handlade om huruvida ministern har några konkreta förslag på vad man faktiskt ska göra. Det är klart att metodutveckling och sådant inte i sig är någon konkret metod. Det handlar ju om att jobba vidare och utveckla det man redan vet och kartlägga och så vidare.
Vi vet redan att stora problem finns. Prostitutionsenheten i Stockholm har påtalat dem, liksom en hel rad kommuner och myndigheter som har uttalat sig i Socialstyrelsens senaste kartläggning
Kännedom om prostitution
. Det handlar om att det saknas både kunskaper, arbetsmetoder och resurser, framför allt utanför storstadsområdena, för att över huvud taget på ett korrekt sätt bemöta personer som befinner sig i prostitution och definitivt för att stödja och hjälpa personer som vill lämna prostitutionen. Det här är inte ett problem som är så enkelt att man kan lösa det genom att vid något enstaka tillfälle ha lite utbildning.
Prostitutionsenheten i Stockholm säger att prostitutionens karaktär är komplex, att den förändras över tid och att det inte är så enkelt att bara för att de flesta sexköpen sker i storstäder det betyder att de som säljer sex bor i storstäderna.
Prostitutionen är i dag inte bara gränsöverskridande, som vi pratar ganska mycket om, utan den är också kommunöverskridande. Det gör att det ansvar som socialtjänsten har, som Maria Larsson mycket riktigt säger, inte alltid kan tas på något enkelt sätt. Det är inte alltid så enkelt att socialtjänsten i en kommun känner till eller har möjlighet att hjälpa en person som kanske bor i den kommunen och säljer sex i en annan eller vice versa.
Det som Vänsterpartiet därför har föreslagit är att man ska inrätta ett nationellt resurscentrum mot prostitution, enligt samma modell som det nationella centrumet för kunskap om mäns våld mot kvinnor, NCK, i Uppsala. Vi vet nämligen att det här är en nationell fråga där det saknas kunskaper och där det kan vara väldigt svårt för enskilda kommuner att upprätthålla en hög professionell nivå på det här arbetet.
Min konkreta fråga till ministern är om man i arbetet med att ta fram den här handlingsplanen överväger att inrätta ett sådant här nationellt kunskapscentrum som enligt vad de som arbetar med de här frågorna, i bland annat prostitutionsgrupperna, är det som kanske behövs för att man ska få en samlad kunskap och ett ställe där den här kompetensen finns, som också kan komma människor till godo utanför storstadsområdena.
Anf. 32 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Att kunskapsläget är så bristfälligt vill jag verkligen beklaga. Jag tycker, precis som Josefin Brink, att det är beklagligt att vi inte vet mer om vare sig prostitutionens orsaker eller hur vi ska möjliggöra för människor att lämna prostitutionen och ägna sig åt annan verksamhet. Här finns ett kunskapsläge som inte är tillfredsställande med tanke på hur länge vi har haft lagstiftningen på plats.
Socialstyrelsen kom med en rapport kring det här den 13 december - den kom på själva luciadagen. Man har verkligen försökt samla den befintliga kunskapen. Ändå blir det i mitt tycke ganska magert. Man har prövat med enkäter till kommuner och till polis. Man har haft uppföljande intervjuer. Man har intervjuat socialtjänsten. Man har intervjuat frivilligorganisationerna. Man har intervjuat personer med egen erfarenhet av prostitution. Man har också försökt att göra en systematisk Internetkartläggning. Ändå kan vi inte ens få en uppgift om hur många som i dag arbetar som prostituerade och hur många som köper sex i Sverige i dag. Kartläggningen gick inte att göra med tillfredsställande resultat, bland annat därför att uppgifter inte fanns att få från alla polismyndigheter och från alla kommuner.
Det här är ett kunskapsläge som jag starkt beklagar. Jag kommer att ha en träff med Socialstyrelsen där vi diskuterar möjligheten att förbättra kunskapsläget inom en ganska nära framtid. Det måste nämligen alltid börja där. Jag skulle ändå vilja säga det, Josefin Brink. Det måste alltid börja med att vi faktiskt vet hur det ser ut och att vi samlar den kunskap som är nödvändig för att kunna säga att detta är en metod som har avsedd verkan.
Vi kan jobba jättemycket med och satsa resurser på trial-and-error-verksamhet, men det är inte rimligt att göra det med statliga medel. Vi måste med statliga medel satsa på att få en kunskapsutveckling inom det här området som gör att vi får fram evidensbaserade metoder som blir verksamma, som vi kan ge som redskap till kommunernas socialtjänst.
Precis som Josefin Brink säger är det här inte enbart ett storstadsproblem. Det är ett problem som finns på många håll i landet. Det behövs också redskap till de mindre kommunerna för att de ska kunna hantera det här, för att man ska ge dem möjlighet att erbjuda någonting annat till kvinnor som säljer sex och inte minst till män som köper sex.
Därför är ändå min prioritering att få en ökad kunskapsutveckling på området, att få ett bättre kunskapsläge när det gäller hur situationen ser ut. Det är också det som ett nationellt kunskapscentrum skulle kunna svara upp emot. Det skulle naturligtvis kunna bli steg två, vilket jag inte alls avvisar. Frågan får vi återkomma till, kanske i första hand när vi har fått ett bättre kunskapsläge när det gäller Socialstyrelsen.
Nationella kunskapscentrum är någonting som vi har anlagt på en mängd olika områden när vi har sett att vi har ett visst kunskapsläge som vi skulle kunna marknadsföra. De nationella kunskapscentrumen är ju som stora trattar. De ska samla in all befintlig forskning, och de ska sedan sprida den till den vardagliga verksamheten ute i socialtjänsten och så vidare. Det har visat sig vara väl fungerande. Vi inrättar nu i vår kunskapscentrum när det gäller demensvård, när det gäller anhörigvård. Det kan vara ett verksamt sätt. Vi är inte framme där än. Men att förbättra kunskapsläget är det absolut centrala just nu.
Anf. 33 Josefin Brink (V)
Herr talman! Jag tycker kanske inte att det ena utesluter det andra här. En kartläggning av omfattningen av prostitutionen, exempelvis, behövs ju inte för att man ska kunna stödja de personer som faktiskt vill lämna och ta sig ur prostitutionen.
Som Maria Larsson säger är det alldeles riktigt att vi menar att ett sådant här nationellt resurscentrum bland annat skulle kunna syssla med kunskapsinhämtning och kartläggning och allt sådant här. Det handlar också om att de ska få ordentliga resurser för det. Det har ju lite grann varit problemet, att det inte har avsatts tillräckligt mycket resurser. Man har, som sagt, fokuserat framför allt på de polisiära åtgärderna, och man har kanske inte ens gjort det alla gånger i den omfattning som man skulle behöva.
Men när det gäller att börja arbeta med att stödja personer som vill lämna prostitutionen tror jag kanske inte att man behöver vara så orolig för kunskapsläget. Där finns det nämligen väldigt bra kunskaper hos dem som har arbetat med detta på prostitutionsenheterna i storstadsområdena.
Prostitutionsenheten i Stockholm säger exempelvis att deras del av verksamheten handlar om ett ganska akut skede. En person kommer in och är ofta i dåligt skick. Personen behöver ofta stödsamtal och väldigt konkret hjälp för att över huvud taget kunna överväga att lämna prostitutionen.
Sedan handlar det om nästa steg, när man ska gå vidare. Vad händer när man kanske behöver ett boende, när man ska söka sig ett nytt jobb eller kanske söka till en utbildning? Det handlar om att försöka bryta med sociala kontakter, som kan vara helt nödvändigt för att ta sig ur prostitutionen och så vidare. Det handlar helt enkelt om att bygga upp ett annat liv och en annan identitet. Det är ju det som är det svåra efter det första beslutet, att kanske lämna prostitutionen.
Det är där det brister. Det behövs personer som kan stödja den som har fattat det här beslutet, i kontakter med myndigheter och så vidare. Myndigheter behöver också ha kunskaper, så att de kan bemöta de här personerna på ett respektfullt sätt.
Det är klart att det inte är så himla roligt om man kommer till Arbetsförmedlingen och ska redogöra för vad man har gjort de senaste tre, fyra eller kanske tio åren när man har sålt sex på gatan i Stockholm eller via Internet eller vad det nu kan vara. Det är väldigt många människor som då stannar framför dörren till Arbetsförmedlingen och tänker: Det kommer att bli så förnedrande och så kränkande att det är bättre att jag håller mig därifrån.
Det är den här typen av bryggor, som handlar om att bygga upp livet efter den första fasen, som behövs.
Jag tror kanske inte att kunskapsläget när det gäller de behoven är så pass dåligt. Tvärtom är, som sagt, både kommunerna och prostitutionsenheterna och polismyndigheterna och andra ganska medvetna om exakt vad det är för svårigheter man möter. Inte minst vittnar de kvinnor som själva har uttalat sig i Socialstyrelsens kartläggning, som jag tycker är väldigt bra, om att prostitutionsidentiteten hänger kvar under en lång tid efteråt. Det är då man behöver stöd och hjälp. Där skulle ett sådant här nationellt resurscentrum kunna spela en väldigt viktig roll som stöd direkt till de här individerna men också som stöd till myndigheter och andra institutioner som kommer i kontakt med människor i den här situationen.
Anf. 34 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Det är ett väldigt komplext problem vi diskuterar. Det är alltid så här när man ska göra stora omställningar i livet. Vare sig det handlar om prostitution eller missbruk krävs det ett arbete under en väldigt lång tid, med coachning, med matchning, med en kontaktperson. Det behöver vara många parter inblandade för att det här ska bli en väl fungerande verksamhet.
Det är så, Josefin Brink, att Socialstyrelsen just nu har uppdraget att titta på vad som görs ute i kommunerna, hur socialtjänsten arbetar, hur prostitutionsenheterna arbetar och fråga efter deras erfarenheter och utvärdera olika metoder. Alla jobbar nämligen inte på samma sätt i dag, och vi vet att en del är mer framgångsrika än andra. Då handlar det faktiskt om att utvärdera systemen och sprida det som är gott och värt att sprida så att det kommer till allas kännedom och leder till en mycket bättre verksamhet i alla kommuner som är berörda.
Detta är ett uppdrag som Socialstyrelsen ska redovisa för oss den 15 juni 2008, så det är inte så avlägset. Med det får vi en inriktning på vilka metodverktyg som är mest användbara och som också bör spridas vidare.
Jag ser fram emot denna inventering från Socialstyrelsen och tror att den kan vara ett viktigt led i kunskapsbyggandet ute i kommunerna till gagn för kvinnor som i dag säljer sex, som är prostituerade, men som har en vilja att sluta. Vi vet att det är ett oerhört stort steg att ta, och vi behöver ha en organisation ute i socialtjänsten som på ett riktigt sätt kan matcha dessa kvinnor.
Detta är ett av sätten att minska prostitutionen. Den andra sidan är naturligtvis att arbeta med männen som köper sex. Vi ska inte heller glömma den delen.
Vi får säkert anledning att återkomma till ämnet, inte minst med anledning av att nya rapporter tickar in som ger oss ett förbättrat kunskapsläge. Jag tror att både Josefin Brink och jag välkomnar detta.
Anf. 35 Josefin Brink (V)
Herr talman! Maria Larsson, jag välkomnar de nya rapporterna som ska komma från Socialstyrelsen, och jag tycker som sagt var också att det är väldigt viktigt att fortsätta med kunskapsarbetet.
Men nu har det gått lång tid sedan vi införde sexköpslagen, och man har ännu inte gjort de sociala insatser som till och med står inskrivna i lagen. Därför är det nu dags att skrida till handling. Jag tycker att det är bra att man jobbar vidare med handlingsplanen mot prostitution som har varit på gång alldeles för länge. Det är jag den första att erkänna, trots att vi under den förra mandatperioden var med i arbetet och försökte driva på det så gott det gick. Men vi rodde det inte i land.
En viktig del i den handlingsplan som Vänsterpartiet har föreslagit är, förutom naturligtvis metodutveckling, kunskapsinhämtning, fortbildning av myndighetspersoner och allt det som självklart ska ingå, att ett resurscentrum också ingår som en del.
Jag nöjer mig med att konstatera att Maria Larsson i varje fall inte avfärdar idén utan säger att det är någonting man kan tänka sig att överväga. Jag hoppas att man också kommer att göra det med tanke på hur värdefullt Nationellt centrum för kunskap om mäns våld mot kvinnor har varit i Uppsala, både för arbetet med att sprida kunskaper och för att ge konkret stöd och hjälp. Det vore väldigt bra om man kunde använda detta som en förebild för att leva upp till de krav vi ställde på oss själva när vi antog lagstiftningen.
Anf. 36 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Lagstiftningen som kriminaliserar sexköp i vårt land vet vi är unik också i ett internationellt perspektiv. Det är något vi ska vara stolta över och som innebär att kampen för mänskliga rättigheter faktiskt har gått ett steg längre i vårt land än i många andra länder.
Det är naturligtvis jätteviktigt att lagen också efterlevs i praktiken och att vi gör allt vi kan för att hjälpa de kvinnor som i dag prostituerar sig att kunna frigöra sig och hitta en annan försörjning och en annan inriktning på sina liv. Bilden av det liv de lever är ju ofta komplex.
Jag är också väldigt glad att handlingsplanen mot prostitution är på gång. Många departement är inblandade, för det finns en komplexitet kring problematiken. Huvudansvaret för propositionen ligger dock hos integrations- och jämställdhetsministern, och den kommer att läggas fram därifrån. Den kommer att färdigställas under 2008, och det är bra att den nya regeringen nu genomför en mängd saker som aldrig kom till skott. Förhoppningsvis ges en inriktning som kan möjliggöra ett bra förebyggande arbete för kvinnor som vill bryta med prostitutionen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.