Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

insatser för att bekämpa narkotikan

Interpellation 2004/05:69 av Gerdin, Viviann (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-10-22
Anmäld
2004-10-26
Besvarad
2004-11-11
Sista svarsdatum
2004-11-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 22 oktober

Interpellation 2004/05:69

 av Viviann Gerdin (c) till justitieminister Thomas Bodström om insatser för att bekämpa narkotikan

Nyligen fick vi veta att närpoliser runtom i landet uppskattar att det existerar kriminella nätverk i drygt hälften av Sveriges närpolisområden, samtidigt som hälften av vardagsbrotten begås av narkomaner.

Det ökade narkotikamissbruket är ett växande problem som också kryper allt längre ned i åldrarna. Tillgängligheten till knarket ökar och ett tryck på ungdomarna att prova olika droger till ett billigt pris finns överallt i samhället.

Av polisförbundet och Mobilisering mot narkotikans rapport har vi kvitto på att det finns åtskilligt att förbättra inom polisorganisationen för att polisen ska ges bättre förutsättningar att bekämpa narkotikan.

51 % av närpolisen får inte tillräckligt med vidareutbildning inom narkotikaområdet. Var tredje polis efterlyser ett bättre stöd från chefen i narkotikabekämpningen. Närpoliserna efterlyser också ett bättre samarbete med skolan, det civila samhället, tullen och socialtjänsten. Poliser på narkotikarotlar har inte rätt verktyg för att bekämpa narkotikan.

Med hänvisning till ovan vill jag fråga justitieministern:

Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att förbättra polisens förutsättningar att bekämpa narkotikan?

Debatt

(10 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:69, insatser för att bekämpa narkotikan

Interpellationsdebatt 2004/05:69

Webb-tv: insatser för att bekämpa narkotikan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)
Anf. 107 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Viviann Gerdin har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra polisens förutsättningar att bekämpa narkotikan. Narkotikabrottsligheten är och förblir ett av de mest prioriterade områdena inom svensk kriminalpolitik. Regeringen driver också i EU-samarbetet den svenska restriktiva hållningen gentemot narkotika. EU:s nyligen antagna rambeslut mot narkotika är ett exempel på att vår narkotikapolitik vunnit gehör även på europeisk nivå. År 2003 uppgick antalet registrerade brott mot narkotikabrottslagstiftningen till över 40 000, varav den stora merparten, nästan 37 000, rörde innehav eller eget bruk. Resten var överlåtelsebrott. Sammantaget innebär det en procentuell ökning med 6,9 % jämfört med 2002. Prioriterade områden för polisen under 2003 har bland annat varit insatser mot innehav och eget bruk av narkotika. Några polismyndigheter har till exempel utvecklat arbetet mot gatulangning genom att tydligare göra ingripandeverksamheten delaktig i narkotikabrottsbekämpningen. Den kanske viktigaste frågan inför framtiden när det gäller narkotikabrottsbekämpningen är utvecklingen av samarbetet mellan de brottsbekämpande myndigheterna. Även om samarbetet mellan tullen, polisen och kustbevakningen redan i dag är bra på många sätt finns det mycket kvar att göra. I den delen håller jag med de närpoliser som Viviann Gerdin refererar till. Den uppdelning som i dag finns mellan dessa tre myndigheter, som alla har brottsbekämpande uppgifter, är inte alltid ändamålsenlig. Myndigheterna har nu också redovisat ett gemensamt uppdrag som bland annat syftat till att identifiera hinder för ett effektivt informationsutbyte och till att finna ändamålsenliga lösningar för ett förbättrat informationsutbyte. Självklart måste polisen utveckla sin samverkan även med andra myndigheter än de brottsbekämpande, exempelvis socialtjänsten. Här gäller det att ta till vara de projekt som gett goda erfarenheter och se till att hela polisorganisationen och socialtjänsten kan dra nytta av dessa. När det gäller frågan om effektivare verktyg för polisen är lagstiftningen en viktig beståndsdel. Straffskalan i narkotikastrafflagen är mycket bred vid en internationell jämförelse - den sträcker sig från böter ända upp till tio års fängelse. Det finns därför förutsättningar att mäta ut rimliga straff för såväl de allra lindrigaste fallen som de där till exempel storskalig narkotikahandel bedrivits med starkt vanebildande preparat. Det finns även långtgående regler för att underlätta arbetet med att upptäcka och utreda narkotikabrott. Regeringen föreslog i maj i år att polisens möjligheter till hemliga tvångsmedel, som hemlig teleavlyssning och hemlig kameraövervakning, skulle utvidgas till att också avse brott vars straffvärde kunde antas överstiga fängelse i två år. Förslaget ledde fram till lagstiftning som trädde i kraft den 1 oktober 2004. Därutöver pågår inom Justitiedepartementet ett brett arbete, bland annat inom ramen för de förslag som presenterats av Beredningen för rättsväsendets utveckling (BRU), som syftar till att förbättra och effektivisera bekämpandet av i synnerhet den grova, gränsöverskridande brottsligheten, till exempel användning av kameror, kroppsmikrofoner, provokation, kontrollerade leveranser, skyddsidentitet med mera. Här måste vi emellertid vara ytterst vaksamma så att vår strävan efter ökad effektivitet i brottsbekämpningen inte tillåts inkräkta på den personliga integriteten mer än absolut nödvändigt. Andra förslag som ligger framför oss just nu rör bland annat skydd av bevispersoner och förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott. Vidare har under senare år inom EU antagits ett flertal beslut som möjliggör ett ökat rättsligt samarbete mellan EU-länder för att bekämpa den grova, gränsöverskridande brottsligheten, inklusive narkotikabrottslighet. Det pågår alltså mycket på det här området såväl inom polisen som inom Regeringskansliet för att åstadkomma en effektivare narkotikabrottsbekämpning, samtidigt som vi på olika sätt lyfter fram de förebyggande insatserna för att till exempel fånga upp ungdomar i riskzonen.
Viviann Gerdin (C)
Anf. 108 Viviann Gerdin (C)
Herr talman! Narkotikaspridningen och missbruket går som en farsot över hela världen - även i vårt land. Många ungdomar anger att det är mycket lätt att få tag på droger i dag, och detta får förödande konsekvenser för hela samhället. Det är väl känt att tillgång till narkotika har stor betydelse för ungdomars drogvanor. Det visar flera undersökningar. Där narkotikamissbruket finns där frodas även brott. Drygt hälften av vardagsbrotten beräknas begås av narkomaner. I en rapport från BRÅ redovisas att narkotikamissbruket har ökat. Bland annat har andelen mönstrande som prövat narkotika ökat från 6 % år 1992 till 18 % år 2002. Även antalet tunga narkomaner har ökat och beräknas vara i dag ca 26 000 personer. En annan utredning visar att narkotikabruket också kryper allt längre ned i åldrarna. Bland högstadieeleverna har det framkommit att 8 % prövat narkotika någon gång. Det är en skrämmande siffra. Detta sker i ett land som har en vision om ett narkotikafritt samhälle. Det visar att dagens insatser i kampen mot narkotika är otillräckliga. I en rapport från Polisförbundet och Mobilisering mot narkotika kommer samstämmiga uppgifter om att polisorganisationen behöver förstärkning för att bättre kunna bekämpa narkotikan. Det räcker inte med en omfördelning av resurserna, en nationell handlingsplan och en särskild samordnare i kampen. Det behövs fler poliser som tar upp kampen mot narkotikamaffian. Det behövs också en nära samverkan med skolan och socialtjänsten. Närpolisen har en nyckelroll i kampen mot vardagsbrotten. Med deras lokal- och personkännedom ökar också möjligheterna att upptäcka handeln med droger och missbruket bland ungdomarna. Tyvärr ges närpolisen inte de bästa förutsättningarna. Drygt hälften av närpoliserna anger att de saknar vidareutbildning, och var tredje polis saknar stöd från sin chef i kampen mot narkotikan. Drygt hälften av landets polisstyrelser påpekar att bekämpningen av narkotika inte fungerar tillfredsställande. I rapporter framgår också att närpolisen anser att det existerar kriminella nätverk i ca 50 % av Sveriges närpolisområden. I budgetförslaget för innevarande år anger regeringen att inte alla polisorganisationer prioriterat narkotikabrottsligheten. De flesta myndigheter gör det. Detta tyder på att regeringens uttalade ambitioner att bekämpa narkotikan är en halvhjärtad satsning eftersom den inte fått fullt genomslag ute på fältet. Detta ger felaktiga signaler till brottssyndikaten, att inte alla polisorganisationer har förutsättningar att bekämpa brottsligheten. Det påverkar även samhällets inställning till droger. Risken är att många betecknar droger som mer eller mindre acceptabla. Jag tror att justitieministern är väl medveten om problemet. Min fråga till ministern är: Vilka ytterligare förslag kommer att genomföras som rör arbetet ute på fältet, för att det ska bli effektivare i kampen mot narkotika? Jag återkommer senare till att kommentera ministerns svar på interpellationen.
Cecilia Magnusson (M)
Anf. 109 Cecilia Magnusson (M)
Herr talman! Det här är en väldigt svår fråga som behöver många lösningar. Polisen klarar ju inte det här själv. Justitieministern har delvis nämnt detta i sitt svar. Vi hade för två dagar sedan en information från regeringen. Man informerade om förslaget till ny narkotikastrategi inom EU. Det var väldigt intressant. Man spaltade upp hur man har tänkt sig att arbetet på EU-nivå ska bedrivas. Det handlar om att få en helhetssyn och om hur man ska kunna hjälpas åt med den här svåra frågan. I dag fick vi i justitieutskottet en information om det stundande EU-mötet där man ska ta upp utvärderingen av den gamla EU-strategin - jag kan ju ha synpunkter på att man inte använder de erfarenheter som man har vunnit med den gamla strategin när man nu lägger fram förslag på en ny. Men då slog det mig att vi inte har det här i Sverige. Vi har ingen narkotikastrategi. Mobilisering mot narkotika, som regeringen själv har tillsatt för att man ska titta på det här problemet och föreslå olika saker, har just pekat på att vi måste få till en samlad narkotikastrategi i Sverige. Min första fråga till justitieministern är: När kommer vi att få en samlad narkotikastrategi för svenska förhållanden? Nu finns det förebilder i Europa. När kommer den svenska? Det måste ju vara ett samarbete mellan alla myndigheter - polis, tull, kustbevakning och även militär. Justitieministern tog inte upp militären och den möjlighet som militären faktiskt har. Man kan ju se på problemen med att huvuddelen av narkotikan kommer sjövägen. Vi har inte så stor flotta längre och kan då också behöva ta hjälp av de militära insatserna. När får vi en narkotikastrategi för svenska förhållanden? Den andra delen, som jag hade hoppats att justitieministern skulle nämna i sitt svar, handlar om det viktiga verktyget med lagstiftningen kring prekursorer. Vi hade ju ett beslut i kammaren angående EU:s rambeslut, där vi ålades att ta in prekursorer i vår nationella lagstiftning. Vi är många som ivrigt går och väntar på när lagstiftningen ska läggas på riksdagens bord. Tyvärr vet vi att regeringen prioriterar högre att införa sprututbyte. Vi vet när den propositionen kommer, men vi vet inte när prekursorslagstiftningen kommer. Jag skulle vara tacksam om vi kunde få ett svar på detta i denna debatt.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 110 Johan Pehrson (Fp)
Herr talman! Just det. Kampen mot narkotika måste föras på en bred front. En första början på en sådan bred front är att de brottsbekämpande myndigheter som vi har i Sverige faktiskt samarbetar strukturerat och systematiskt. Ansvaret för detta åvilar regeringen, enligt vår grundlag. Det är bara regeringen, och ingen annan, som kan styra myndigheterna. Ansvaret bärs av regeringen kollektivt, men föredragande i dessa ärenden är ändå justitieministern, och han har därmed det operativa ansvaret, som jag ser det. Folkpartiet liberalerna hade i dag ett bra seminarium med Mobilisering mot narkotika som pratade om just den organiserade grova brottsligheten, hur den breder ut sina rötter i Sverige och hur lite som görs och vilka systemfel som finns. Det hade varit mycket bra om justitieministern hade varit där i dag. Det hade dessutom varit trevligt, tror jag, att höra vad regeringens syn på detta är. Men man kan konstatera att det finns vissa strukturella problem inom polisen. Ett är organisationen. Hur kör man effektivt mot den organiserade brottsligheten? I dag saknas sådana enheter centralt och regionalt. Man har tankar på att förstärka kriminalunderrättelsetjänsten regionalt, och det är bra, men det finns en hel del att önska. De strukturella problemen i polisen är väl fastslagna i tidigare utredningar. Vi har Göteborgskommittén. Vi har den senaste från i somras, av Carl-Anton Spak. Men vi har också ekonomin. För att kunna planera en viktig och bra verksamhet och bekämpa organiserad brottslighet i allmänhet och kanske narkotika i synnerhet krävs det att man har långsiktiga förutsättningar, och det har man inte i dag. På Rikspolisstyrelsen säger man att man har de resurser som har angivits i den senaste budgetpropositionen - bläcket har knappt hunnit torka. Men där finns det bara resurser till en tredjedel av de utlovade satsningarna. Man prioriterar allt, men man skickar inte med några pengar. Justitieministern kommer snart att säga att det blir någon miljard mer och så vidare. Men det räcker inte. Människor får högre löner, och det kostar att driva bilar. Bensinen ökar i pris och så vidare. Polisen måste få bedriva den här verksamheten och veta vart de ska gå. De riskerar stora underskott, och vi vet vad som händer. Närpolisstationer stängs. Civilanställda riskerar att inte få fortsätta sina arbeten på vikariat. Det finns till och med risk för uppsägningar. Det har vi sett förut. Men så är det då själva styrningen, vad regeringen gör. Man kan inte samordna sina regleringsbrev för de brottsbekämpande myndigheterna, kustbevakningen, tullen, polisen, Ekobrottsmyndigheten. Jag kan bygga en stor lista över detta. Men det sker ingen samordning. Är det inte helt fantastiskt? Myndigheten regeringen, som har ansvaret för de andra myndigheterna, har inte en samordning när det gäller att bekämpa narkotikan. Det är olika bud. Man får olika dagordningar. Så kan det inte fortsätta. Jag är glad åt att justitieministern ändå lyfter fram tanken på att det behövs lite nya verktyg vad det gäller att kunna förverka egendom hos personer som döms för grova narkotikabrott. Man måste ju gå på pengarna. De här människorna håller på med det här för att tjäna pengar. Då ska man slå hårdast där det gör ondast - och det är när det gäller pengarna. Vi måste se över möjligheten att faktiskt provocera fram bevis. I dag kan polisen inte ens gå och köpa svartsprit av personer som systematiskt säljer till våra ungdomar som super sig sönder och samman. Så kan vi inte ha det. Samma problem finns när det gäller narkotika. Vi måste göra det möjligt med rumsavlyssning, så kallad buggning. Man ska kunna bugga hotellrum. Man ska kunna göra det här på bilar. Självklart handlar det om både behov och ändamål och proportionalitetsprincip. Det är det inget snack om. Men kom fram med de förslagen! Jag gissar att det bromsas mycket beroende på det samarbete som regeringen tyvärr har med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som är mycket negativa till de här kraftfulla åtgärderna, verktygen för att bekämpa narkotikan. Det finns en hel del att önska. Mycket bra görs i dag, men det är en hel del som kan förbättras. Och jag väntar på de skarpa förslagen.
Thomas Bodström (S)
Anf. 111 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag tror inte att det finns någon riksdag i Europa som prioriterar de här frågorna så mycket, och det finns heller ingen regering som gör det. Så tror jag faktiskt att det skulle vara även om vi hade en borgerlig regering därför att vi har ett starkt engagemang i de här frågorna. Det faktum att vi satsar väldigt mycket på det här har också givit resultat. Även om det har varit en oroväckande höjning som i och för sig har vänt nu - det är ändå viktigt att poängtera - är det fortfarande på en väldigt låg nivå internationellt sett. Det tror jag beror just på att vi har en så stark enighet. Men självklart kan saker och ting bli bättre. Så är det. Och det är därför som vi har lyft fram de här sakerna i budgetpropositionen, och också på annat håll, där polisen måste engagera sig mera, och mera samordnat, och på vissa håll öka aktiviteterna. Det här är någonting som också bekräftas av de undersökningar och de rapporter som kommer, att poliserna gärna gör mera. Polisen är dock bara en del i det hela. Självklart måste man kunna samordna bättre med andra myndigheter. Bland annat gäller det kustbevakningen och tullen. Därför har vi nu skickat ut förfrågningar, vi kallar det för "remiss", till de olika myndigheterna om hur den här samordningen ska kunna bli bättre. Just med tanke på hur vår omvärld förändras och att länder runtomkring oss går med i EU blir arbetet annorlunda framöver. Det är också detta som ligger bakom. Generellt sett är det ingen tvekan om att myndigheternas samordning kan bli mycket bättre. Det har blivit bättre, men det finns fortfarande saker som kan bli mycket bättre. En del saker kan vara genom lagändringar, men mycket handlar faktiskt också om att myndigheterna själva samarbetar. När man gör det ger det nästan alltid resultat. Ett samlat grepp har vi ju bland annat genom det uppdrag som Björn Fries har, men vi måste också arbeta var för sig i de olika departementen. Nu har ju riksdagen också bett om en resultatskrivelse, och den kommer att ges till riksdagen senast den 29 april. Då ingår det också nya handlingsplaner, inte bara mot narkotika utan också mot alkohol, som är ett annat stort problem. Det är väl det närmaste en strategi man kan komma. Men vi kommer att fortsätta driva detta arbete. Vi kommer att fortsätta satsa på myndigheter. Vi kommer också att fortsätta med de tekniska hjälpmedel som jag talade om inledningsvis för att hela tiden ge polisen bättre möjligheter att kunna komma åt narkotikan i brottsbekämpning men samtidigt ha respekt för den personliga integriteten.
Viviann Gerdin (C)
Anf. 112 Viviann Gerdin (C)
Herr talman! Jag vill återkomma med att kommentera en del i svaret som jag har fått av justitieministern. Det förvånar mig faktiskt att inte samverkan är bättre vad gäller narkotikabekämpningen. När jag har läst en del handlingar och konstaterat hur det är i verkligheten brister det väldigt mycket i samverkan. Och det som förvånar mig mest är att det är så stora brister vad gäller samverkan inom polismyndigheterna. Det är ingen samverkan över regiongränser. Det här gör det naturligtvis mycket svårt för polisen, som sysslar med informations- och spaningsverksamhet. Det försvårar kommunikationerna mellan dem. Just i fråga om de här informationskanalerna inom poliskåren har det ju också påtalats i rapporter att det finns stora brister. Det är väl det man allra främst ska satsa på: att poliserna jobbar tillsammans för att brottsligheten är så förgrenad över hela landet. Den är inte bara förgrenad inom landet utan även över gränserna till andra länder. Jag tycker att det måste göras tydligare från politiskt håll att den organiserade brottsligheten ska bekämpas än mer samlat. Justitieministern anger i sitt svar att det gäller att identifiera hinder för ett effektivt informationsutbyte. Naturligtvis vill jag instämma i det i allra högsta grad. Det som är förvånande är väl att man inte har kommit längre med tanke på att narkotikaproblemet ändå har funnits under ganska lång tid. Vi har också sett hur det på senare år har ökat. Det finns också ett nytt, mycket skrämmande inslag. Det tycker jag är handeln med narkotika över Internet. Vemsomhelst kan egentligen sätta sig ned och beställa i dag, men framför allt är det skrämmande att det är så tillgängligt för ungdomar att beställa och faktiskt också få hem droger som det är förbjudet både att inneha och att bruka. Jag är naturligtvis medveten om svårigheten att bemästra det här, och det är väl en fråga som absolut måste tas upp i internationella sammanhang för att man ska kunna komma till rätta med det här, inte bara inom EU utan även inom FN. Sedan tycker jag också att fler åtgärder måste vidtas när det gäller alla de här drogpåverkade förarna. Det har blivit ett nytt allvarligt problem att alltfler påträffas rattonyktra och är knarkpåverkade. Ska vi ha målet om ett narkotikafritt samhälle måste naturligtvis också drogmissbruket inom våra fängelser upphöra. Många av de knarkpåverkade förarna är ju också kriminella. Ska det finnas förutsättningar att de också ska kunna återgå till ett normalt liv måste man satsa på drogbekämpningen inom fängelserna. Jag tycker att det är spännande att läsa de förslag som justitieministern anger. Jag vill bara vädja till justitieministern att inte bara låta det här förbli under fortsatt beredning utan också se till att det leder till konkreta förslag som kan omsättas. Framför allt tycker jag att provokation måste tillåtas, för kampen förs i dag på helt ojämna villkor. Brottsligheten är ständigt före oss. Det känns ibland som om gärningsmännen har ett mycket högre skydd än det skydd som vi lagstiftare kan ge de tilltänkta offren. Så det är oerhört viktigt att vi ger klara och tydliga signaler om att vi inte accepterar den pågående utbredningen av narkotikamissbruket. Vårt mål måste vara att trasa sönder narkotikahandeln och få ett totalt stopp för den.
Cecilia Magnusson (M)
Anf. 113 Cecilia Magnusson (M)
Herr talman! Justitieministern talar om samordning. Jag tror att det är dags att börja tala om samarbete myndigheterna emellan. Och de som kan initiera och styra det här är ju regeringen, Johan Pehrson talar om detta väldigt förtjänstfullt, med regleringsbrev och annat. Regeringen har tillsatt narkotikasamordnaren Björn Fries, som justitieministern nämnde. Det är ju faktiskt Mobilisering mot narkotika som har föreslagit att vi ska ha en nationell narkotikastrategi. Varför kan inte justitieministern ge besked? Han kunde säga: Jo, det här är en jättebra idé. Jag har sett hur de hanterar det här i EU, och det är klart att vi måste ha det i Sverige. Vi måste ha betydligt starkare krafter mot den organiserade brottsligheten, de kriminella gängen, än vad varje myndighet för sig kan klara av. Det här med task force , som man använder i andra länder, är ett jättebra förslag. Varför kan vi inte på bred front redan nu, innan regeringen ska avrapportera, säga att vi kan börja jobba mot detta? Sedan ställde jag frågan om prekursorer. När kommer lagstiftningen om prekursorer i svensk narkotikalagstiftning? Det är så efterlängtat. Justitieministern sade att narkotikamissbruket går ned. Det har vi ingen som helst aning om. Drogerna flödar in. Nya droger kommer till varje dag. Vi vet inget om detta. När kan vi få en lagstiftning som innehåller prekursorer? En prekursor är en ingrediens i narkotika.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 114 Johan Pehrson (Fp)
Herr talman! Den 2 december är talmannen välkommen till ett möte som den borgerliga alliansen ordnar om just dessa föränderliga droger där det tricksas och mixas för att man ska komma förbi lagen. Det är klockan åtta på morgonen. Hjärtligt välkommen. Jag sträcker ut en hand, justitieministern. Jag vill så gärna att vi går vidare. För det är ju så att med den koalition som justitieministern har, det är olika dagskurs på värdet, med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som jag inte ens ser i kammaren i dag, är det lite bräckligt. Vi har hjälpt till med kampen mot klottret för att få en bra lagstiftning där. Vi har hjälpt till att öka möjligheterna att komma åt grovt kriminella med hemlig avlyssning via telefon. Vi har hjälpt till från flera i den borgerliga alliansen med att se till att vi får bra EU-lagstiftning på olika områden. Detta gör vi ju för att vi tycker att det är viktigt för Sverige. Vi vill gärna fortsätta göra det som är viktigt. Sverige ska inte behöva lida för att det inte finns någon kraft i regeringens arbete beroende på att man har koalitionspartner som inte verkar vilja komma fram när det gäller förverkande, buggning och möjlighet att provocera fram bevis. Ett annat område där jag också är beredd att sträcka fram handen är detta med polisers möjligheter att fokusera. Det är så viktigt för närpolisen, de som jobbar nära medborgarna. Jag träffade nyligen en polischef i Borås. Han är rätt som det är ute och är chef för 70 nötkreatur som han måste ta hand om. Hur blir det med narkotikabekämpningen den helgen? Det ingår i dagens lagstiftning. Jag träffade den gamle närpolisen i Askersund. Han var helt plötsligt chef för tre stycken hingstar. Och då pratar jag inte om poliser utan om djuren hingstar. Dem får han åka runt och försöka placera på någon bondgård i väntan på nödslakt. Det blir ingen polisverksamhet av detta. Vi räcker ut handen från Folkpartiet. Vi vill att vi går framåt. Vi vill ha breda uppgörelser som är bra för svensk polis och för polisens verktyg att bekämpa brott.
Thomas Bodström (S)
Anf. 115 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Det görs undersökningar just på huruvida det går upp eller ned. Det är en ganska blygsam nedgång. Det har stannat av. Om vi ska tro på när det går upp ska vi väl också tro på att det går ned. Det kan väl inte vara så att vi bara tror på de rapporter som talar i fel riktning. Det är ju samma undersökningar. Vi är fortfarande på en alldeles för hög och oacceptabel nivå, men det kan vara värt att nämna det i sammanhanget. När det gäller prekursorer pågår arbetet för fullt. Det kommer en proposition nästa år. I det sammanhanget vill jag säga att det är väldigt viktigt att vi fortsätter att ha den inställning som Socialdemokraterna och Folkpartiet har och inte ansluter oss till den moderata inställningen till samarbetet i EU, där man har samma uppfattning som Miljöpartiet och Vänsterpartiet att all detaljlagstiftning ska vara på plats. Då skulle vi aldrig klara att lägga en proposition när det gäller prekursorer eller något annat. Då skulle vi få avstå från samarbetet. Det skulle bli betydligt sämre för bekämpandet av narkotika i Sverige om vi följde den inställning som Moderaterna mycket märkligt har anslutit sig till. Det kommer som sagt en proposition nästa år. Avslutningsvis vill jag kort säga något om kriminalvården. Det finns sedan tre år tillbaka en stor satsning. Trots att det finns svårigheter inom kriminalvården, som till exempel att praxis har gjort att det är många som sitter på fängelse och att det är en svår situation för kriminalvården, har vi ändå tillsammans med samarbetspartierna lyckats genomföra en satsning som gjort det möjligt att det ska finnas 1 400 platser. Särskilda anstalter finns nu på ett sätt som vi inte har haft tidigare. Det finns särskilda enheter på andra anstalter. För dem som inte är tillräckligt motiverade har vi ökat repressiviteten. Man arbetar med flera hundar och annat för att stoppa narkotikan till kriminalvården. Jag håller helt med om att detta är ett mycket prioriterat område. För dem som sitter i fängelse och förblir narkotikamissbrukare eller har kvar begäret när de släpps ut är sannolikheten att de råkar i ny brottslighet mycket hög. Det är helt riktigt att det är ett område som vi måste fortsätta att prioritera. RPS har ett nätverk med spaningschefer och regionala kontaktmän där man samarbetar för att det inte ska prioriteras i olika grad i olika delar i landet. Det är viktigt. Regeringen har också gett i uppdrag till andra myndigheter att samarbeta och att samordna sina verksamheter bättre så att vi får ett effektivare skydd och kan öka kampen mot narkotika.
Viviann Gerdin (C)
Anf. 116 Viviann Gerdin (C)
Herr talman! Justitieministern sade tidigare att vi har en restriktiv hållning. Det kan jag väl hålla med om att vi har i jämförelse med omvärlden. Eftersom vi har den situation vi har i dag är det tydligen tillämpningen som brister i kampen mot narkotika. Vi vet också att samordningen inte är fullständig och att det finns mycket att göra där. Det är ju väldigt olyckligt att olika departement som har samma mål gör olika prioriteringar i sina styrdokument och att det skiljer sig åt mellan landets olika polismyndigheter när det gäller brottsbekämpningen. Med en bättre samordning tror jag absolut att vi har bättre förutsättningar. Ett annat intressant område är att skaffa sig mer kunskaper om hur narkotikan smugglas in i landet. Det hör också ihop med satsningar på bättre kontrollåtgärder. Jag kan konstatera att Tullverket har gjort ökade beslag av narkotika under innevarande år. Det oroar samtidigt som det naturligtvis är ett ljus i tunneln att det är myndigheterna som lägger beslag på narkotikan. Jag hoppas verkligen att det inte ska dröja länge innan vi får ett bättre samarbete och att man kan enas om att det behövs en större samlad kraft och i det involvera skolan. Skolan är oerhört viktig, särskilt med tanke på att narkotika förekommer bland högskoleelever och att det är grupper där som är i farozonen. Jag kommer fortsatt att följa frågan. Jag vill också tacka justitieministern för svaret.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.