Ingångsjobb

Interpellation 2015/16:419 av Annika Qarlsson (C)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2016-02-17
Överlämnad
2016-02-18
Anmäld
2016-02-23
Sista svarsdatum
2016-03-07
Svarsdatum
2016-03-11
Besvarad
2016-03-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

 

Ett stort antal människor har de senaste åren flytt till Sverige. En kraftig omläggning av migrationspolitiken har genomförts av regeringen, men oavsett hur många som kommer till Sverige framöver finns det redan i dag hundratusentals människor som behöver komma i arbete , och det snabbt. Att fler människor jobbar är enda sättet för att garantera social hållbarhet och välfärdens långsiktiga finansiering. Centerpartiet är berett att ta ansvar.

De flyktingar som just nu kommer till Sverige kan förenklat delas upp i tre kategorier:

  1. de med högre utbildning och/eller specialistkunskaper,
  2. de med mindre lättanvända eftergymnasiala utbildningar och gymnasiala utbildningar
  3. den största gruppen innefattar personer med låg eller ingen utbildning alls, ca 50 procent av de människor som kommer till Sverige just nu.

Den sistnämnda gruppen - men även grupp två - behöver komplettera sin utbildning, men framför allt behöver de få möjligheten att komma in i enkla jobb, så kallade ingångsjobb. För den här gruppen räcker inte de åtgärder som finns i dag. Lönenivåerna är för höga och därför blir de här jobben aldrig ens möjliga, trots att behoven finns hos kund, företag och arbetstagare. Svenskt näringsliv talar om 150 000 saknade jobb.

För Centerpartiet är ett jobb bättre än inget jobb. Bara genom att snabbt få in en fot på arbetsmarknaden kan man börja göra karriär, lära sig språket och ur arbete skapa sig ett nytt liv i sitt nya hemland.

För att förbättra chanserna för de nyanlända som har svårast att ta sig in på arbetsmarknaden har Centerpartiet lagt fram ett förslag för att skapa fler ingångsjobb.

Centerpartiet uppmanar arbetsmarknadens parter att komma överens om ett nytt avtal riktat direkt till nyanlända. Det behöver vara ett avtal som gör det möjligt att anställa med betydligt lägre ingångslöner än i dag.

Om parterna tar sitt ansvar är Centerpartiet villigt att matcha avtalet med både sänkt inkomstskatt och arbetsgivaravgift upp till en viss lönesumma.

Om parterna inte förmår att ta ansvar är vi beredda att lagstifta med syftet att få fram fler ingångsjobb.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknadsminister Ylva Johansson:

Är arbetsmarknadsministern beredd att uppmana parterna att ta ansvar för att ingångsjobb bör införas, så att Sverige klarar att snabbt integrera de hundratusentals människor som i dag stängs ute från svensk arbetsmarknad?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2015/16:419, Ingångsjobb

Interpellationsdebatt 2015/16:419

Webb-tv: Ingångsjobb

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 8 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Fru talman! Annika Qarlsson har frågat mig om jag är beredd att uppmana parterna att ta ansvar för att ingångsjobb bör införas, så att Sverige klarar att snabbt integrera de hundratusentals människor som i dag stängs ute från svensk arbetsmarknad.

Eftersom jag alldeles nyligen, närmare bestämt den 24 februari i år, besvarat en i princip identisk fråga från Annika Qarlsson vill jag hänvisa till det svar som jag då lämnade.

Stora utmaningar väntar det svenska samhället när många nyanlända ska komma ut i arbetskraften. Den svenska modellen är central när vi nu möter de utmaningarna.

Redan i dag gör parterna mycket för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden. De erbjuder exempelvis lärlings- och yrkesintroduktionsanställningar. Parterna har också varit en mycket viktig aktör i framtagandet av snabbspår. Jag har kontinuerlig dialog med dem om det fortsatta arbetet för att erbjuda nyanlända en plats på svensk arbetsmarknad. I stället för att avveckla vill jag utveckla den svenska modellen.

I dag finns omfattande möjligheter att anställa nyanlända med kollektivavtalsenliga villkor till kraftigt subventionerad kostnad genom bland annat instegs- eller nystartsjobb. För den som vill anställa en nyanländ, till exempel med instegsjobb för arbete på en restaurang, kan kostnaden vara så låg som ca 4 400 kronor per månad.

Som Annika Qarlsson känner till pågår förändringar utifrån den överenskommelse som regeringen, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna ingick i oktober 2015 och som presenterades den 23 oktober 2015. Där enades man om att målgruppen för vilka arbetsgivare som kan få stöd i syfte att stimulera till yrkesintroduktionsanställning ska vidgas till att även omfatta nyanlända invandrare enligt samma villkor som gäller för den nuvarande målgruppen, ungdomar under 25 år. Just nu bereds denna fråga, och regeringen arbetar för att utvidgningen ska kunna träda i kraft i vår.


Anf. 9 Annika Qarlsson (C)

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Arbetsmarknadsministern beskriver i svaret flera olika insatser som finns på plats och som regeringen försöker växla upp för att få bättre utfall. Jag tror att det är klokt att använda det som redan finns på plats och försöka göra så mycket det går av det. Det gäller lärlingar, nya jobb, snabbspår, validering och mer därtill.

Problemet är att det inte är nog. De siffror som vi kan se i statistiken talar sitt tydliga språk. Arbetslösheten bland utrikes födda ligger på 15,2 procent, jämfört med 4,6 procent bland infödda svenskar. Tittar man på sysselsättningen syns samma mönster. Skillnaden i sysselsättning mellan utrikes och inrikes födda var förra året 16,6 procent. Även om vi vet att arbetslöshetssiffrorna går ned nu fortsätter det att vara en stor skillnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här är Sverige sämst i hela EU. Jämfört med nyanlända är skillnaden ännu större, eftersom det tar väldigt lång tid att komma i arbete här i Sverige. Med de stora flyktingströmmar som nu har kommit blir problemet inte mindre, utan utmaningen blir än större. De här siffrorna borde få vem som helst att inse att det krävs mer än det som redan finns på plats, att vi behöver göra än mer och att trösklarna är för höga.

En nyanländ som håller på att lära sig svenska, försöker förstå kulturen och saknar referenser och utbildning över grundskolenivå får väldigt svårt att konkurrera med en infödd svensk som har både språk och kultur med sig och som kan visa upp referenser, svensk utbildning och yrkeserfarenhet i sitt cv. Den lägsta ingångslön som arbetsgivaren kan betala i dag är densamma för dessa två. Konsekvensen blir att arbetsgivaren anställer den som har de bästa förutsättningarna. Det ser såklart likadant ut för andra utsatta grupper.

Jag vet att det här är en mycket känslig fråga. Det är synd att det blir någon form av plakatdiskussion i stället för den sakliga debatt som behöver föras kring de utmaningar vi har framför oss. Jag vet att detta också förvanskas emellanåt och beskrivs som att vi försöker sänka löner, vilket inte är fallet. Det vi talar om är att sänka ingångslönen för dem som i dag är hänvisade till rätt så låga bidrag eller till en svartmarknad. Det är dessutom stor risk att denna marknad kommer att växa samt att människor blir kvar i långvarigt bidragsberoende.

Den stora frågan är hur helhetsgreppet ska se ut. Vad finns det mer, utöver de insatser som redan finns i dag i fråga om utbildning, validering och investeringar? Tittar vi på de grupper som kommer inser vi att det kommer att krävas fler insatser, både för att antalet är större och för att utmaningarna i att få en plats på svensk arbetsmarknad är större.

Vi är inte ensamma om det här. Det är många som har deltagit i diskussionen, och en lång rad myndigheter, forskare och expertorgan har liknande förslag. Alla har de pekat på att lägre ingångslöner är nödvändiga för att Sverige ska komma till rätta med den höga arbetslösheten i dessa grupper. Jag förstår att man jobbar mycket med de här frågorna och försöker hitta olika sätt. Man speedar upp de system som redan finns. Det tycker jag som sagt är positivt och bra.

Den här diskussionen behöver föras, och man ska fundera på: På vilket sätt kan vi möta de delarna? Är regeringen beredd att uppmana parterna att ta frågorna i beaktande och diskutera dem för att se vad man kan åstadkomma för avtal som underlättar inträdet på svensk arbetsmarknad från ett bidragsberoende?


Anf. 10 Raimo Pärssinen (S)

Fru talman! Nu står Annika Qarlsson från Centerpartiet här och säger att vi inte ska ägna oss åt någon plakatpolitik och att vi ska ha rätt fokus i debatten. Jag kan hålla med om det handlar väldigt mycket om att vi kan se till att de nyanlända som kommer hit får rätt förutsättningar, får utbildning, kommer in i praktik och så vidare.

Samtidigt utmanar Centerpartiet hela den svenska modellen och alla parter som finns ute på arbetsmarknaden. Vi hörde det senast på utskottsmötet i går torsdag. TCO var mycket skarp i sina ståndpunkter. För det första ska vi politiker hålla oss undan från lagen om anställningsskydd. För det andra sa TCO: Låt oss sköta lönebildningen. Detta är någonting som alla fackföreningar är överens om. Vi har en modell i Sverige som fungerar, och vi tar ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan ställa ett antal frågor till Annika Qarlsson och Centern. När tog inte arbetsmarknadens parter ansvar för lönebildningen och Sverige? Det är en fråga. Nu säger Centerpartiet klart och tydligt: Om inte arbetsmarknadens parter tar ansvar tänker vi föreslå lagstiftning. En enkel fråga blir då: Vem ska avgöra om ett kommande avtal är tillräckligt bra eller inte? Är det Centerpartiet som ska göra det? Eller är det någon annan konstellation som finns inom staten eller någon annan organisation som ska avgöra det om inte arbetsmarknadens parter själva kan göra det?

Vilka är det då som ska omfattas av detta nya kollektivavtal? Ska det också ställas under lupp så att Centerpartiet får granska det så att det träffar rätt grupper? Ska det vara selekterat? Ska det vara ett avtal som är riktat till någon viss grupp? Ska det vara till syrier, bulgarer eller ska det vara till alla? Förmodligen måste ett sådant kollektivavtal beröra alla. Det betyder att då kommer ett avtal som innebär att alla som inträder på arbetsmarknaden kommer att få lägre löner än vad de har i dag. På så vis blir det sänkta löner.

Betyder det att man ska göra en bedömning utifrån heltid eller deltid? Annika Qarlsson säger att lönerna är för höga. Det är vad Centern säger nu, och man hotar med lagstiftning. Vi vet att en snittlön för en butiksanställd i dag ligger på ca 15 900 kronor. Det är för högt, tycker kanske Annika Qarlsson och Centern.

Fru talman! Det är helt fel väg att gå. Det är så många som är överens om att vi inte ska lägga oss i lönebildningen. Jag är helt övertygad om att arbetsmarknadens parter kommer att ta sitt ansvar i alla de frågor som är viktiga för samhället. Det har de gjort hittills, och det kommer de att göra.

Snälla Centerpartiet: Låt det inte bli ett system där riksdagen hotar med lagstiftning, där riksdagen ska avgöra vilka avtal som är bra eller inte och där riksdagen ska tala om vilka löner människor ska ha i butiker, kommuner eller var som helst. Det är ett allvarligt ingrepp i vad vi kallar för den svenska modellen med starka fria parter med understöd av staten som underlättar deras avtal.


Anf. 11 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Fru talman! Låt mig först göra några korrigeringar. Sverige har den näst högsta sysselsättningsgraden av alla OECD-länder. Vi har också högre sysselsättningsgrad bland utrikes födda än EU-genomsnittet.

Den grupp som just nu ökar sin sysselsättningsgrad allra starkast på svensk arbetsmarknad är utrikes födda kvinnor. Det betyder inte att vi inte har stora utmaningar, och det betyder inte att vi inte har problem. Men det är inte så att vi är sämst i Europa, som Annika Qarlsson sa. Vi har en särskild utmaning nu när väldigt många nyanlända ska kliva ut på arbetsmarknaden. Det är flera olika saker som behöver göras. Regeringen är igång med en del av dem, och mer kommer att behöva göras.

Låt mig peka på ett särskilt uppdrag. Det gäller hur etableringsuppdraget är utformat. Som det i dag är utformat av den gamla regeringen, som Annika Qarlssons parti ingick i, är det till exempel inte tydligt att om man tackar nej till ett erbjudet arbete blir man av med sin ersättning. Jag menar att det är fullkomligt självklart att det ska gälla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kommer att föreslå sådana förändringar. Man ska inte kunna tacka nej till ett erbjudet arbete och samtidigt uppbära ersättning. Det finns en lång rad andra justeringar som behöver göras i etableringsuppdraget för att få tydligare fokus på jobben. Vi har redan gjort en del genom att avskaffa etableringslotsarna och satsa mer på individuella insatser.

Annika Qarlsson gör en liten vurpa i sitt resonemang. Hon säger att lägre löner inte innebär sänkt lön. Det är precis vad det gör. Det är det som Raimo Pärssinen så tydligt har förklarat. Det finns redan ett system när man ska sänka lönekostnaden för individer som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Det har jag redogjort för i mitt svar. Individer som går på bidrag, som Annika Qarlsson säger, har redan i princip rätt till de stöden som ger en mycket låg lönekostnad.

För de individer där det är aktuellt att gå från bidrag och arbetslöshet in i arbete finns de system som ger en låg lönekostnad. Jag tror att de behöver göras enklare, att de behöver vara färre och bli mer lättöverskådliga. Men själva grundprincipen är riktig och har starkt forskningsstöd.

Om man däremot sänker alla ingångslöner är det klart att det påverkar lönerna för alla på arbetsmarknaden, i varje fall i de branscher där sänkningarna sker. Det innebär att många av dem som i dag måste försörja sig på deltid eller otrygga anställningar och inte får ihop en heltidslön kommer att få svårt att klara sig på sin lön.

Det finns inte något starkt forskningsstöd för att lägre ingångslöner skulle leda till att fler kommer i arbete. Det finns ett forskningsstöd. Det är relativt svagt, och det är delvis motstridigt. Men ett visst forskningsstöd finns.

Jag tror att man ska se upp innan man kastar ut barnet med badvattnet. Det är min kritik mot Centerpartiet. Jag är övertygad om att Annika Qarlsson har ett genuint engagemang för att få fler nyanlända i arbete. Men Centerpartiet har gjort sig känt för att med systemförändringar vilja förstöra den svenska modellen.

Det är svårt att bli fri från tanken att det är viljan att sänka löner generellt på arbetsmarknaden och ändra modellen så att vi får politiker som bestämmer löner i stället för parterna som också ligger bakom Centerpartiets förslag.


Anf. 12 Annika Qarlsson (C)

Fru talman! Det hade varit lysande om alla de insatser som redan finns på plats hade fungerat för den omfattning vi står inför. Det är vad som är bekymret oavsett de system vi har försökt att ta fram. Vi har mer än en gång tidigare rundat den svenska modellen och fattat beslut här i Sveriges riksdag.

Det är något som den nuvarande regeringen fortsätter att arbeta med och utveckla. Vi talar om nya jobb, instegsjobb och annat. Det är någonstans att möta upp med ett svar här från Sveriges riksdag när parterna inte möts i avtal som gör det möjligt för dem som står långt från arbetsmarknaden att komma in. Man gör steget än större.

Det blir lite konstigt. Någonstans står arbetsmarknadsministern och beskriver de förslag som redan finns på plats och tror att de ska lösa problemen när de inte har räckt till förut, och nu står vi inför ännu större utmaningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan ju se att bland de grupper som kommer hit finns det de som har högre utbildningar och som med rätt insats rimligtvis skulle kunna ha rätt kort väg till att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. Många gånger har de den typ av utbildningar och kunskaper som den svenska arbetsmarknaden skriker efter.

Det finns också de som har praktiska erfarenheter och med kortare utbildningar kan ta plats på arbetsmarknaden. Jag mötte mattläggare förra veckan som konstaterade att det är många duktiga plattsättare som kommer hit, men de är inte vana vid fuktskikt och den typen av byggande som finns i Sverige. Men de är duktiga plattsättare, så det behövs korta delar som kompletterar de utbildningar de har.

Men sedan finns det stora grupper som har kort utbildning eller saknar utbildning och som kanske inte ens har varit ute på arbetsmarknaden. Jag tror inte att de insatser och åtgärder som vi i dag har i systemet kommer att möta det. Jag tror inte att det kommer att fungera. Jag är helt övertygad om att vi kommer att behöva vidta fler åtgärder och insatser och inte bara skruva lite lätt på dem som redan finns.

Att se till att det blir färre och enklare insatser och åtgärder som kommer fler till del stöder jag hundraprocentigt.

Det ska också ställas krav om man får erbjudande om jobb. Nu brukar det ju inte vara det som är problemet, men det är klart att det ska finnas krav på att det försvinner om man tackar nej. Men det är ju inte ett stort levebröd man i så fall avstår från - etableringsersättningen utifrån 40 timmar är 6 468 kronor i månaden. Det är på den nivån man befinner sig i dag om man inte har tillägg för barn och så vidare.

Det som är så viktigt då är att få ta steget in på arbetsmarknaden, att få den första raden i cv:t, att få chansen att faktiskt lära upp sig i ett yrke och visa att man fungerar, att få en referens och komma vidare.

Det finns många som kan berätta den historien, som har kommit hit för många år sedan utan utbildning och erfarenhet och via svartmarknaden fått ta steget in på arbetsmarknaden. Det som jag ser är att antingen möter vi det här och hittar ett system som är inom den svenska modellen och inom ramen för det som vi tycker är rätt och riktigt, eller också kommer det att ske utanför.

Jag lyssnar och hör att Ylva ser och uppskattar att jag brinner för det här och ser att det är viktigt.

Jag gillar inte tonen när man försöker göra det till någon form av sanning att Centerpartiet inte står upp för den svenska modellen. Vi har olika uppfattningar om hur ramarna för den ska se ut i vissa frågor, men det tycker jag var lite av ett slag under bältet.


Anf. 13 Raimo Pärssinen (S)

Fru talman! Låt mig först konstatera att det Annika Qarlsson säger, att ett ingrepp där politiken bestämmer löner ryms inom ramen för den svenska modellen, är helt fel. Den svenska modellen har sin kärna i att arbetsmarknadens parter står för lönebildningen. Det är de som avgör vilka löner som är bäst för Sverige för att klara konkurrenskraft och så vidare. Det du säger, Annika Qarlsson, är ingenting som ryms inom ramen för det. Jag kan bara säga att då har man inte riktigt förstått vad som är den svenska modellen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller med Annika Qarlsson om väldigt mycket av det hon säger om olika åtgärder som krävs för att klara det här. Arbetsgivare vill ju anställa någon eller få in någon i sitt företag som är produktiv och så fort som möjligt kan skapa ett mervärde. Jag tror att arbetsgivarna är intresserade inte bara av någonting som är billigt utan av någonting som tillför mycket till verksamheten.

Centerpartiet säger att om man kommer hit utan utbildning ska man erbjudas usla löner, men man ska inte få utbildning. Vore det inte bättre att man gavs utbildning i stället för att bli inlåst i något jobb med usla löner? Det är det är som är den stora skillnaden.

Och varför ska de som har låga löner få ännu sämre löner i framtiden? Precis som Nobelpristagaren i ekonomi Joseph Stiglitz sa när utskottet besökte honom: Varför ska ni lägga bördan på dem som har usla löner och dem som är fattiga? Varför tar ni inte solidariskt och subventionerar in dem till arbetsgivarna? Det är precis så vi gör här i Sverige och vill fortsätta göra. Det är ett bättre sätt att lösa detta på.


Anf. 14 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Fru talman! Det är ju faktiskt sanningen, Annika Qarlsson, att ni i Centerpartiet lägger fram förslag och står för en politik där ni säger att riksdag och regering ska gå in och bestämma om löner om inte parterna gör det ni vill att parterna ska göra. Det är samma sak som att det är politikerna som ska få sätta löner, och det menar jag är ett angrepp på den svenska modellen och på parternas autonomi. Man kan naturligtvis definiera det på olika sätt, men i mina ögon är det det.

Jag tror att det är allvarligt, för i jämförelse med andra jämförbara länder står sig Sveriges arbetsmarknad väl. Det är inte så att vi är utan problem, men i jämförelse med andra jämförbara länder i Europa har vi stor flexibilitet, hög sysselsättningsgrad och låg långtidsarbetslöshet.

Jag menar att om man för att lösa ett problem är beredd att ta ett allvarligt steg från hela den princip som ligger till grund för hur vi i dag sätter löner och styr arbetsmarknaden, då tar man en stor risk. Jag menar att det finns andra sätt att uppnå detta.

Annika Qarlsson kommer gång på gång tillbaka till personer som lever på försörjningsstöd och hur de ska komma in på arbetsmarknaden. Då säger jag att för personer som är arbetslösa eller nyanlända och lever på försörjningsstöd finns det redan stödformer som gör att lönekostnaden blir väldigt låg. De stödformerna behöver förändras och förenklas, och de behöver säkert utvecklas. Vi behöver säkert tänka nytt i många delar av detta. Men de personerna kommer inte att få jobb för att man sänker ingångslönen med ett par tusen kronor. Då ska man sänka lönen ned till försörjningsstödsnivå, och det om något är ju ett systemskifte - om det skulle skilja marginellt mellan att leva på försörjningsstöd och att arbeta heltid i ett land som Sverige. Det är en häpnadsväckande jämförelse.

Det är självklart så som jag har sagt flera gånger att vi måste göra förändringar i politiken. Vi står inför nya utmaningar, och de befintliga formerna räcker inte för att lösa de utmaningarna. Det behövs förändringar i politiken, och det kommer att behövas nya förslag för att göra detta. Men jag kommer inte att vara beredd att lägga fram förslag som hotar själva fundamentet för svensk arbetsmarknads funktionssätt.

Det återkommer gång på gång att jag bör uppmana parterna att sluta avtal i linje med vad Centerpartiet vill. Låt mig säga så här: Jag samtalar mycket med parterna. Jag för en mycket nära dialog med parterna, och jag kommer att fortsätta göra det. Det är klart att jag är beredd att föra samtal om olika modeller som kan underlätta steget in på arbetsmarknaden för personer som är nyanlända. Till exempel har vi fört samtal om det här med snabbspåren, som jag menar har varit positivt och fått stor respons från parterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Just nu pågår en av de svåraste och största avtalsrörelserna på svensk arbetsmarknad på väldigt lång tid - ungefär 500 kollektivavtal ska omförhandlas. Det är ett känsligt läge. Det är ett högt tonläge från parternas sida i den här debatten. Jag avundas inte parterna som i detta svåra läge ska klara av att sluta avtal och förhoppningsvis hålla arbetsfred i Sverige.

Om jag som arbetsmarknadsminister i det läget skulle gå in och uppmana parterna att avtala i enlighet med Centerpartiets motioner, då tror jag att det skulle kunna få förödande konsekvenser för förutsättningarna att komma fram till bra avtal mellan de autonoma parterna. Jag håller armlängds avstånd till lönebildningen, fru talman, särskilt i det läge då vi har en pågående avtalsrörelse.


Anf. 15 Annika Qarlsson (C)

Fru talman! Jag lyssnar in och försöker höra vad sägs bakom den höjda rösten.

Det jag hör är att vi har en arbetsmarknadsminister som ser och förstår utmaningen och som vet att det kommer att vara ett besvärligt läge. Jag hör att vi inte delar uppfattning i allt. Då hade vi ju inte stått här i kammaren och diskuterat det här. Jag kan också höra att det som finns på plats i dag inte räcker till utan att det krävs mer och annat.

Jag tror inte att arbetsmarknadsministern behöver ta med sig eller hänvisa till Centerpartiets förslag. Jag tror att arbetsmarknadsministern har full kompetens för att kunna ta diskussionerna med parterna på ett sätt som utgår från arbetsmarknadsministern själv utan att hon behöver hänvisa till Centerpartiet.

Vill ni lägga munkavle på politiken, så att man inte skulle få lyfta de här frågorna eller diskutera dem? Raimo Pärssinen använder favorituttrycket när det gäller de här frågorna, nämligen att den som vill något annat än Socialdemokraterna inte har förstått den svenska modellen. Det finns en likadan ton hos arbetsmarknadsministern: Man ska passa sig för att diskutera de här frågorna!

Jag tycker att det vore mycket olyckligt om den utmaning vi nu står inför inte skulle få diskuteras här i riksdagens kammare eller ute i den politiska debatten i Sverige. Det skulle vara anmärkningsvärt.

Jag hoppas att det kan komma fram fler och bra förslag som kan visa en helhet och möta alla de utmaningar vi står inför på arbetsmarknaden.


Anf. 16 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Fru talman! Man får självklart lyfta dessa frågor och framföra förslag, absolut! Självklart får man lägga fram förslag om att politiken ska styra över lönebildningen och om att rasera den svenska modellen eller ha särskilda önskemål om parternas lönebildning. Självklart får man föra den debatten, men man får räkna med mothugg, och det är vad Centerpartiet får.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi behöver återkomma till detta, inte bara till de här förslagen om att gå in i lönebildningen utan kanske till, som jag menar, mer seriösa förslag om hur vi faktiskt ska klara av att få in de många nyanlända, varav ungefär en tredjedel har en mycket låg utbildningsnivå och en del kanske inte ens har yrkesarbetat. Det är en mycket stor utmaning, och det kommer att kräva nytänkande i politiken. Jag hoppas att vi kan ha en fortsatt dialog om det.

Tack för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.